av Andrahalvlek

Carisie
lör, 2024-09-21 - 15:03

@Andrahalvlek Absolut! Man ska INTE sluddra och fortfarande har ont. Jag är varm förespråkare av kombinationspreparat med Naloxon i dvs en substans som motverkar det rus som morfin ger men behåller den smärtlindrande effekten 🙏🏼 OM man nu behöver såklart! Man ska aldrig ta nåt om man inte behöver såklart. 🩵

Andrahalvlek
lör, 2024-09-21 - 18:58

Igår var jag väldigt trött. En lång jobbvecka tar ut sin rätt. Suget efter sötsaker kom som ett brev på posten. Jag matade suger med mackor och lunch, två äpplen, två knäckebröd - och till slut åt jag en hel pizza. Då blev jag nöjd. Och trött.

Idag veckohandlade jag efter hundkursen, och har lagat fyra matlådor plus middag till idag, imorgon lagar jag lika mycket fast en annan rätt.

Att veckohandla, laga matlådor och se till att ha bra mellanmål hemma är en gamechanger. Min sockerfria klocka visar idag 13 dagar. Nollställde den i samband med äldsta dotterns kalas för några veckor sedan.

Kram 🐘

Andrahalvlek
sön, 2024-09-22 - 10:12

Det är stor skillnad på trötthet och trötthet. Mental trötthet, som jag kan känna efter många timmars jobb framför datorskärmen känns förlamande samtidigt som det känns som jag har ett stort hål inombords som behöver fyllas med sötsaker 🤣

Eller mackor, äpplen, knäckebröd och pizza. Dock fick kroppen/hjärnan inget socker. Till slut (efter hela istället för halva pizzan som jag hade tänkt mig) blev jag stilla inombords. Stilla och rofylld och då kunde den riktiga tröttheten komma, den som gör att jag gäspar och vill gå och lägga mig.

Mitt jobb är sannerligen en prövning. Jobba för många timmar i sträck gör mig trött som fan mentalt, jobba fem dagar i sträck likaså. Samtidigt har jag bara jobbat två veckor dagtid den här vändan, jag vänjer mig nog.

Men det är tydligt att läggtid 22 och upp 7.30-8 är ”mina” tider. Jag behöver fan 7-8 timmars sömn. Även på helgerna försöker jag hålla dessa tider. Även utan larm vaknar vi vid 7.30. Min hund vaknar först, han kollar om jag sover. Låter mig vara om jag ligger helt still och blundar en stund till. Så fort han förstår att jag i vaken blir det brottningsmatch i sängen. Sötnöt ❤️

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
sön, 2024-09-22 - 20:02

@Andrahalvlek Usch! Låter som att ditt jobb inte ger dig något mer än inkomst. Tycker du om ditt jobb eller börjar du bli lite sugen på att söka något annat. Det är ju inte värt det när jobbet bara tar och inte ger. Kram❤️

Andrahalvlek
mån, 2024-09-23 - 07:03

@Himmelellerhelvette Jag älskar mitt jobb. Men det är mentalt enehanda. Hundra procent arbete framför datorskärm. Antingen skapar jag innehåll, vilket är väldigt kreativt, eller så granskar jag andras skapande, vilket kräver stort mentalt fokus. Det är vad jag gör hela dagarna. Och efter en lång arbetsvecka, där fredagen är extra jobbig eftersom man då jobbar både mot helgen och måndagen, så är skallen väldigt trött.

Jag har ju fyra utmattningsdepressioner i bagaget, och kanske skulle jag gå ner i tid om det är möjligt. Bara att korta arbetsdagen med en timme hade underlättat. Nu är det tre år sedan jag började jobba igen efter senaste sjukskrivningen. Jag brukar säga att jag har mycket ork, men den tar slut väldigt abrupt. Och när den tar slut är det förlamande. Helst borde jag inte tömma mina batterier helt.

Men jag har haft en helt fantastisk och aktiv helg med två hundkurser och långpromenad med en kompis. När skallen är trött behovet kroppen jobba.

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
mån, 2024-09-23 - 19:09

@Andrahalvlek Åh så bra att du älskar ditt jobb! Jag förstår den där ”när batterierna tar slut abrupt” Det händer mig med, då slutar min hjärna att fungera, den bara stänger av och då måste jag lyssna på den signalen annars blir det bara värre och det fort! Jag har också varit sjukskriven för utmattning och kan snudda där då och då, det är läskigt! Var rädd om dig! Kram

Se klart
mån, 2024-09-23 - 22:46

Ja, var rädd om dig @nadrahalvlek! Känner igen det ni båda skriver om att hjärnan bara tar slut. Just nu har jag för vilken gång i ordningen extremt tajta veckor framför mig. Det beror på att jag har varit ledig och ersätts inte under ledigheten. Därför kan jag sällan vara ledig annat än när vi stänger ner några veckor på sommaren. Har många innestående semesterdagar som måste tas ut- men jag ser verkligen inte hur det ska kunna gå till.
Det stressar mig mycket. Knasigt med stress över en sån sak.
Vi har en kass HR- och eftersom jag är chef är jag inte fackligt ansluten till ”vårt” förbund. Att känna sig ensam om att lösa problem är svårt, jag är en utpräglad team-människa.
Vi stöttar varandra! Kram på er båda 😍

Andrahalvlek
tis, 2024-09-24 - 07:16

@Se klart Tack för omtanken ❤️ Efter mina 15 år som personalansvarig njuter jag av att inte ha ansvar. Inga möten, knappt inga mail, behöver inte bry mig om vad som sker när jag är borta. Stänger av datorn och är just borta. FRItid. Har lagt in om ledighet en vecka i oktober och jul-nyårsveckorna. Någon annans problem att lösa. Och jag njuter av avsaknaden av ansvar.

Kom på häromdagen att jag inte har haft en enda sjukdag sen jag började jobba igen efter sjukskrivningen för tre år sedan. Tre år. Kan det stämma? Tid blir med åren ett sjukt diffust begrepp, jag minns ytterst lite med klarhet. Men jag minns att jag inte har varit sjuk, inte ens förkyld. Det kan jag nog tacka nykterheten för. Också.

Kram 🐘

Blenda
tis, 2024-09-24 - 09:20

@Andrahalvlek, inte för det spelar så stor roll, men var det inte ”bara” två år sedan som du kom tillbaka efter din sjukskrivning?! Frågar mest för att jag själv annars helt har tappat tidsbegreppen 🙃 Kram oavsett 🥰

Andrahalvlek
tis, 2024-09-24 - 16:54

@Blenda Så kan det absolut vara! När barnen var små använde jag dem för att påminna mig när vissa saker hände. ”Hmm, hon var 6 år”. Nu är de 25 och 27 år och jag kan inte använda dem som måttstock längre 🤣

Kram 🐘

Andrahalvlek
fre, 2024-09-27 - 08:41

I veckan har det hänt en incident. Jag skriver mest för att själv få ut alla tankar ur skallen, så scrolla vidare om du inte orkar läsa.

Jag är god man till min dotter som i somras fyllde 25 år. I 18 år var hon en del av min ekonomi, men plötsligt skulle allt redovisas hej och hå. Jag är fan inte bra på varken siffror eller pengar, det blir lite som det blir. Dock inga svåra djupdykningar, man måste ju ha en fläckfri bakgrund om man ens ska komma ifråga att bli god man. Jag gillar det inte. Det kräver så mycket huvudbry att jag blir helt matt, allra helst när årsredovisningen ska göras.

Ni som hängt med på forumet i några år vet hur jag brukar slita med detta, för att få kronor och ören att stämma på sista raden. I år har jag dock varje månad fyllt i allt i ett elektroniskt bokföringsprogram och jag ser fram emot att trycka på knappen ”skapa årsredovisning” i januari. Wow, vad jag ska njuta 🤩

En räkning som dottern betalar i princip varje månad är måltiderna på hennes dagliga verksamhet. Hon äter olika många gånger, ofta har hon matlåda med sig, ibland släpar det så det kommer ingen räkning ena månaden och två nästa osv. Lite hit och dit minst sagt. Och beloppen varierar från tex 239 till 1174, beroende på hur många måltider som har hamnat på samma räkning. Olika belopp varje gång i princip. Räkningen kommer på papper med posten till dottern, och dottern är duktig med att lämna den till mig. Hon har ett postfack i sin lägenhet där allt sånt ska läggas. Men det kan ibland dröja av olika skäl innan jag får hem räkningarna.

I våras fick hon en räkning på 847 kr. Den kom så sent, räkningarna var redan betalda, så den fick vänta till nästa månad. Månaden efter fick hon två räkningar, en på 874 kronor och en på 329. Jag tänkte att den på 874 nog släpade från föregående månad, men jag betalade båda räkningarna. I juli fick hon ett inkassokrav, på just 874 kronor plus ränta. Vad fan? Jag hade ju betalat! Jag betalade ändå inkassokrav plus ränta, totalt 1189 kronor den 6/9.

Samma dag (6/9) postade inkassobolaget ett hot om kronofogden - betala nu! Men eftersom jag hade betalat, vi skrev ju typ bara om varandra, så tänkte jag inte mer på det. Jag hade ju betalat. Dessutom hade jag ju betalat ursprungsräkningen på 874 kr, så jag tänkte att i slutändan får vi nog snarare tillbaka pengar. Hotet om kronofogden tog av olika skäl två veckor för mig att få vetskap om. Räkningarna var ju betalda, jag hade ingen anledning att efterlysa fler räkningar av dottern.

En vecka senare, i fredags förra veckan, kom ett delgivningsbeslut från Kronofogden. What 😱 Samma jävla summor, men nu hade totalen ökat till 1584 kr. Jag hämtade pappret i tisdags, signerade att vi mottagit och sen började jag leta fakturor och kontoutdrag för att bestrida kravet. Jag mailade också kommunen och inkassobolaget för kännedom. Min stressnivå var topnotch samtidigt som jag vägde varje ord på guldvåg. Den här striden får jag inte förlora. Om jag missköter min dotters ekonomi får jag inte vara god man längre, då får någon annan ta över uppdraget och det blir svinjobbigt för alla parter.

Jag fick i onsdags svar från kommunen, och bestämde med dem att framöver ska de skicka e-faktura så att det här inte upprepas. Jag fick svar från kronofogden igår att de skulle kontakta inkassobolaget och se om de ville dra tillbaka begäran. Igår fick jag också kontakt med inkassobolaget, fick maila in en fullmakt om att jag är god man, prata med deras kundtjänst och slutligen swisha in räntan på 394 kr. Idag tas begäran tillbaka, och min dotter slipper ha anmärkning hos kronofogden.

Pust. Helvete vilket adrenalinpåslag. Samtidigt har jag jobbat och hundkursat och sjungit med kören, som började igår. Och hundpromenerat och gjort allt annat jag gör i vardagen. Min hjärna har dock rullat allt detta mig i bakgrunden - vad har hänt, hur lösa? Jag har vaknat i ottan av att min hjärna i drömmen har gjort en handlingsplan - gör så här och så här och så här. Och jag vann striden. Jävlar i mig att jag vann striden!

Några saker har jag kommit på under tiden:

1) Hur konstigt det än är så var det två olika räkningar på 874 kr som kom i våras. Det har aldrig hänt tidigare att det är samma belopp två gånger i rad. Fakturanumret stämmer inte, det står inte heller påminnelse på den andra. Men den första räkningen har jag aldrig fått!

2) Det är jävligt osmidigt av kommunen att inte skicka ut en påminnelse, utan istället direkt skicka ärendet till ett inkassobolag, vars hela affärsidé är att plocka folk på så mycket pengar som möjligt. Men e-faktura framöver kommer förhindra att detta sker igen.

3) Jag klarar en sådan här kris utan att kasta mig iväg och köpa sötsaker, varken under tiden eller efteråt. Några extra mackor blev det i tisdags och igår, när allt löst sig. Men ingen choklad och ingen glass - trots att min hjärna skrek högljutt efter det.

Heja mig! 🥳🥳🥳 På flera olika sätt.

Trevlighelgkram 🐘

Geggan
fre, 2024-09-27 - 09:05

@Andrahalvlek vilken rumba! Deltar av hela mitt hjärta. Jag har lång historia av trubbel m räkningar. Som om man inte är riktigt kompatibel. Fast- är någon människa egentligen det. Fantastiskt hur du redde ut allting, du kan verkligen vara nöjd! Stor kram! 🤗

Sattva
lör, 2024-09-28 - 09:44

@Andrahalvlek Oj vilket stresspåslag! Så skönt att du kunde hantera det på ett sätt som blev bra för dig!
Då har du det med dig till nästa gång en sån där oförutsebar boll kommer flygande🌸🍃🌸

Andrahalvlek
lör, 2024-09-28 - 14:55

@Sattva Visst är det så, varje gång jag reder ut en sådan sak får självkänslan en boost. Det svåraste är att efter jobbet ha såpass mycket hjärnkapacitet kvar att just problemlösa. Mitt jobb kräver mycket på den fronten, och mitt batteri känns mer än halvtomt efter jobbet. Då behöver jag i första hand göra fysiska saker, inte använda hjärnan så mycket.

En sak som spökar lite är att när jag blev sjukskriven för 2,5 år sedan så skedde det mitt i slutredovisningen till överförmyndarnämnden, tidig vår. Jag fixade det inte, och stoppade huvudet i sanden. Månad efter månad. Det slutade med att min äldsta dotter i slutet av maj fick komma och styra upp räkenskaper och bildligt sparka mig i röven så jag ringde de samtal som krävdes. Jag hade på grund av sömnbristen och depressionen helt tappat mina förmågor. Äldsta dottern, och hennes pappa, räddade mig den gången.

När man är så sjuk i hjärnan tappar man helt sin självkänsla, man känner sig fullständigt inkompetent. Klarar ingenting, som man normalt klarar av. Vid återgång till livet, och arbete, måste man slita hårt för att återuppbygga självkänslan. Och enda sättet är att göra lagom svåra saker, klara av, känna sig nöjd, göra en lite svårare sak nästa gång osv.

Kram 🐘

Se klart
sön, 2024-09-29 - 10:22

Åh, jag fattar grejen @andrahalvlek
Det är nåt i det omedvetna som nästan ”jag vägrar” när det kommer till såna saker. Jag har hållit på så med mina hemskt enkla deklarationer- men dragit och dragit på det tills det blivit sent och kostat pengar/förseningsavgifter.
Som nån märklig protest som drabbat ingen annan än mig själv.
I år- inte en enda dag försenad.
Keep up the good work! Du kan ju dessutom sköts din egen (och din mammas) ekonomi u a, så det handlar faktiskt inte om kognition tänker jag.
Det är också en sorts självbestraffning har jag funderat på mitt håll. Bekräftar hur ”dålig” man innerst inne är? Om man nu skulle inbillat sig något annat.
Kvasi-teorier från mitt håll som nog inte håller för granskning men tänker ändå att man kan vända och vrida på de där sakerna.
Önskar dig en fin och lätt-som-en-fjäder söndag! Kram 🥰

Andrahalvlek
sön, 2024-09-29 - 11:42

@Se klart Visst är det knäppt? Man både kan och orkar så mycket svårt, verkligen problemlösning på hög nivå, och sen failar man med att betala räkningar i tid, eller något liknande. Det är som det finns ett speciellt batteri för just sådana åtaganden, och när det är tömt efter en lång jobbdag/vecka är man bokstavligt talat besluts-och-problemlösar-slut. ”Jag orkar inte ta ett beslut till”.

Och när man blir utmattningsdeprimerad lyckas man inte ens ladda det där batteriet ett endaste dugg, eller det tar lång tid innan funktionen att fylla batteriet piggar på sig åtminstone. Månader. År för vissa. Och sen måste man öka mängden ansträngning väldigt långsamt (med fokus på att klara av för att stärka självförtroende/självförtroende) för att inte tömma batteriet i botten och få rejält bakslag.

Och sannolikheten är stor att man får ett kvarvarande ärr som man måste vara fortsatt varsam med. Livet ut. Livet blir aldrig helt som förr igen. Ärren vi får förändrar oss. I början är det en sorg över det att bearbeta, men när man fullt ut kan acceptera att det är så, då sker utveckling. Till det bättre. Bättre än innan. Då vill man inte vara utan den erfarenheten som skapat dessa insikter, som tacksamhet och förnöjsamhet tex.

Nu har jag fan hittat likheter mellan alkoholmissbruk och utmattningsdepression också 🤣

Kram 🐘

Andrahalvlek
fre, 2024-10-04 - 18:34

Fredagar är kinkiga. Min hjärna är så trött och skriker efter sötsaker. Halva eftermiddagen har jag förhandlat med mig själv, visst behöver jag köpa smör och ost? Och när jag ändå är där…

Smöret räcker till imorgon också, och jag överlever utan ost till frukosten. Och jag har matlåda till ikväll klar i kylen. Efter hundkursen imorgon förmiddag ska jag veckohandla. Punkt.

Men det är ju kanelbullens dag idag!!!! Ja, och jag åt en kanelbulle hos svärmor i söndags och en ihop med yngsta dottern i onsdags. Jag firade dubbelt i förskott.

Som en trotsig treåring är Sockermonstret, syskon med Alkoholdjävulen. Pust.

Trevlighelgkram 🐘