Senaste kommentarerna i forumet

Fortsätter här.. Dottern tryckte på spara..
Normal dag på jobbet och inga konstigheter mer än att 1tjänsteman fick utbrott i vanlig ordning. Känner fortfarande INGET sug alls efter A.. Käns bra.. Vet dock att det kommer många prövningar på min resa, i vanliga fall är jag väldigt kortsint, men känner ett genuint hat mot alkoholshelvetet. Jag har redan sett så många fördelar med att vara utan, bla:
Myycket mer tålamod med barnen.
Harmoni med min fru.
Bättre/oftare sex.
Starkare på jobbet.
Piggare totalt sett.
Inga ångestkänslor.
Tankarna kretsar inte kring A längre.
Körbar alltid.
Slipper kalibrera och förlita min körning på drägern.
Sparar pengar.
Ingen oro/skuldkänslor för mitt smygdrickande.
Inga idiotmail/sms skickade.
Känner mig "mognare" i min nya livsriktning/väg jag valt att ta.
Kan titta mina nära i ögonen utan att behöva dölja en undangömd skam.

Listan kan göras Låååång...

Nä nu ska svabba köksgolvet så jag inte får banner när frun kommer tillbaka, hon e hård mitt fruntimmer.

Bra dag återigen, om än lite trött.
Kunde inte sova igårkväll pga åska å hostande barn.//

massor av styrka via cyberrymden till dig Flygcert ! Kram ♥

Märkligt Moränan, att det gick över när du insåg att du inte druckit kvällen innan. Ja, kanske är det kroppen som liksom fått för sig att "Så ska det vara, och så ska du må. Det är ju morgon". Borde egentligen också lagt av i tidig ålder. Kände som på mig att detta skulle komma att bli ett problem. Nåja. Nu är man här. Och kan väl bara bli starkare av det!? Skönt att någon fler än jag i alla fall känt sig oförtjänt bakfull.

23 dagar för din del idag. 3,5 vecka nästan. Snart har du varit nykter i en hel månad. Det är så himla bra jobbat av dig! Hur länge sedan är det du var nykter en hel månad i sträck?

När jag drack väldigt mycket i typ 18-19-20-års åldern, så slutade jag ett långt tag. Den första tiden vaknade jag och var kopiöst bakfull - utan att ha druckit!! Jag mådde sjukt illa, behövde nästan kräkas och hade huvudvärk. Men så fort jag rannsakade mig själv och insåg att jag varit nykter kvällen innan, så började det genast gå över. Snacka om galet! Tänk att jag inte kunde fatta redan då att det där med alkohol inte var min grej...

Klarade det.

Rörelse är magiskt. Man kan vara hur trött och nere som helst. Efter en promenad eller joggingtur mår jag alltid bra.

Du låter väldigt harmonisk. Skönt att orken är bättre nu. Konstigt vore ju annars med tanke på giftet vi hällt i oss. ;-).

Ha det bra!
/ I

Ett stort tack till Muränan, Vickan och Konstnären!

Ni skriver det jag vet men behöver "höra" från någon annan. Känns faktiskt riktigt bra!

Muränan, det där med pigg och fräsch. Det är ju faktiskt det jag upplevt under dessa 11 dagar. Har varit fantastiskt och faktum är att jag redan tappat fyra kilo. Jag vet att det är mest vätska, men det känns befriande och jag känner mig lättare (även om jag fortfarande väger alldeles för mycket).

Vickan, ditt inlägg var kanske långt men mycket välkommet och framförallt träffsäkert. Känner igen mig i precis allt. Det du skriver om att bara vara där men inte närvarande stämmer så bra. Mitt fokus har ofta varit på att planera när jag ska få börja dricka och hur/vad jag ska dricka.

Konstnären, så starkt av dig att motstå A när du har en man som fortsätter dricka. Det är värt en extra stor eloge.

Angående min öppenhet inför familj och vänner. Jag har berättat en hel del för min fru men endast för henne. Det gjorde jag inte inför mitt förra försök att avstå A. Min fru känner att även hon vill avstå från A även om hon inte har problem. Och jag tror att hon ser det som ett "tidsbestämt" uppehåll medan jag försöker att förlika mig med tanken att detta ska vara tillsvidare (och helst väldigt, väldigt länge). Jag har sagt till henne att hon inte behöver avstå för min skull men jag tror att även hon vill göra det framförallt för barnens skull. Och det faktum att jag lättat mitt hjärta för min fru hjälper mig lite extra. På något konstigt sätt så sätter det lite extra press på mig.

Jag tog med mig träningskläder så nu går jag, stärkt av era ord, ner på gymmet. Förhoppningsvis så gör träningen att jag fylls med ännu mer positiv energi.

Tack återigen!

Sitter och fikar på köpcentret. Allt bra än så länge. Nu ska jag försöka hitta en jacka så jag kan sticka härifrån. Hem till säkerheten.

Tack Zelda. Ja, vi har alla vår egen kamp att utkämpa. I mångt och mycket liknar de varandra. Hjälper mig massor att läsa och skriva här. Veta att jag inte är själv. Kram!

Ska verkligen titta på människorna på flygplatsen på det sätt du säger :). Du har helt rätt.

Kram Zelda

Till Promille: Starkt av dig att ha klarat av så mycket, du låter beslutsam, tagit itu med svåra saker. Kramar till dig

Till Ebba: Glad att se dina kommentarer och tankar här fortfarande :). Och att du klarade av det jobbiga på ett så bra sätt!!! Kramar till dig med.

Härligt Zelda, jag blir så glad över varenda en som liksom jag själv lyckats vakna upp och hittat kraft att börja ta sig ur det hemska som alkohol gör med oss.
För det är inte ett värdigt liv att ha det så.

Du ska resa i helgen!
Öl på flygplatsen... OM jag förstår vad du menar :)
Men vet du, se på alla som sitter där och dricker och tänk: De fuskar! De häller i sig flytande bedövningsmedel och lurar sig själva. De upplever allt oäkta, de ser allt berusade, lulliga och mer eller mindre opålitliga blir deras vittnesmål av tillvaron.

Usch, precis som jag själv. Brukade.

Kram Ebba

Jag vet inte, skall kolla upp detta. Känner dock att jag inte vill dra igång något innan jag kommer hem från värmen. Jag har också idag bestämt mig för att mina viktproblem får komma i andra hand. Nu koncentrerar jag mig på detta. Jag kan inte både sluta dricka och äta rätt samtidigt. Viktproblem har jag haft hela livet. Jag överlever lite till. Men jag överlever inte länge till med den takten av drickande som jag haft det senaste året...

Angående psykologens svar så satt jag med hakan i knäna när jag lagt på. Hur fan kan man svara någon som just vänt ut och in på sig själv på det sättet?

Tack för att ni finns!

:-) Om någon tror att jag är full gör det mig inget. Jag vet vad jag är. Struntar faktiskt också i vad jag äter. Tidigare när jag tänkt "nä nu ska jag hålla upp med alkoholen ett tag och passa på att gå ned några kilon (behövs) har jag samtidigt slängt mig in i nyttighetsätande och motion. Tror jag på sikt kommer rasa i vikt ändå - hur mycket jag än äter. Kroppen har ju haft fullt upp med att förbränna alkohol - och aldrig hunnit fram till att börja ta hand om fettet.

Nu sover vi i alla fal UTAN alkohol. Förhoppningsvis är sömnen då mer kvalitativ, trots kort.

Det märkligaste är att jag känt mig smått bakfull när jag vaknat senaste veckan. Trots avsaknad av alkohol. Kroppens invanda beteende? "Jaha, då var det morgon då. Dags att va bakfull".

Har bestämt att jag ska skriva och läsa här varje dag, för att sätta lite krav på mig själv och samtidigt få läsa om andras tankar/tips på hur man lyckas i kampen. Och nu är det dag 5. Var till missbruksmottagningen idag. Kändes så bra, kunna säga rent ut om sina problem, till en som är väl insatt, förstående och kunnig.Så just nu känns det lätt, Lättare än det gjort på väldigt länge. Ska hem och försöka hitta på något att äta, vilket inte alltid är så lätt, jag äter gärna vegetariskt, sambon helst kött, vilket får mig att bli trött redan i mataffären.
Såååå tacksam för all hjälp jag fått här, känns som jag redan börjar gå rakare. Ha en bästa torsdagskväll alla, och tack för att ni finns där.

Visst är det irriterande när den fantastiska tekniken stavar så det ser ut som att man är full :)

G O D I S.
Nu denna tid av mitt liv låter jag mig äta så mycket godis jag vill, det hjälper mig!
Jag orkar inte bry mig och tampas mot andra onyttigheter nu när jag sorterat bort den värsta.
Godiset minskar jag på om ett år, en vecka eller kanske aldrig.
Vet att det inte är nyttigt men konstigt nog äter jag inte upp det jag köper.
Det är som att det inte är lika gott när jag bestämt att jag får äta hur mycket jag vill.

Jag sov fem timmar inatt.
För lite för mig.
Orolig sömn när jag väl sov och som tur var läste jag här att andra sovit oroligt.

Jag tror, som du skriver Santorini, att en stor del ligger i att inte tycka synd om sig själv att man inte kan dricka. Kanske istället se det som en förmån. Jag behöver inte dricka. (Dock sagt av en som är mycket ny i sin nykterhet.)

Tänker på dig!

Bra gjort och starkt gjort.
Nu har du gjort allt som står i din makt för din bror.

Jag brukar tänka:

Att ha någon man bryr sig om som är fast i ett missbruk är som att sörja en människa trots att den lever.
Acceptera att man inte kan göra mer (trots att det är svårt) och fokusera på att må så bra som möjligt själv.
För det räcker med att den beroende själv har det överjobbigt, Alla runtomkring ska må bra, det är det bästa man kan göra i en sån jobbig situation.
Försöka att må bra själv.

...hydraterna i och med... Ju.

Ja, tröttheten fortsätter. MEN för att bara inte klaga. Eftersom jag är min egen har jag oftast friheten att jobba hemifrån vilket har varit guld värt dessa mina första dagar som nykter när humöret pendlat hit och dit, sömnen varit rubbad och ångesten lurat runt hörnet.

Idag "jobbar jag hemifrån". Det vill säga, jag ligger i en solsäng, lyssnar på tystnaden och tittar ut över vattnet.

Lider inte så mycket av sug. Känns mest skönt att slippa dricka. Lite sötsug har jag dock (jag som i stort sett aldrig äter godis). Har väl fått i mig min beskärda del av korkade kolhydraters och med det vita vinet.

Tänk att få känna så: jag slipper dricka!

Dag 9 idag.

Nu har jag iaf gjort en orosanmälan för ja förstod att han kommer inte fara självmant på behandling. Så nu ska ja bara vänta på att dom hör av sig, Å ja vet ju att han kommer vara arg men det går ju över, ja pratar ju ändå inte med han så jätte ofta eftersom jag är nästan den enda i familjen han inte ringer när han är full, å senaste året har han varit konstant full. Men nu när man har sett han så ser man ju i hur dåligt skick han är, speciellt om då ögonvitorna börjar bli gula så då är de ju påverkan på lever.

Jag har också befunnit mig på ett sjukhus och fått se vad alkohol kan göra med en nära anhörig och jag kände så mycket när jag läste ditt inlägg.

Då när jag inte visste vad eller hur jag skulle göra för att få hjälp, fick jag verkligen kämpa och upplevde att ingen hjälp kommer gratis.

Nog därför jag skrev så mycket här och nu.
Genom åren har jag träffat många alkoholister, nyktra alkoholister och anhöriga till alkoholister och jag borde ha skrivit "nog" när jag skrev att din bror känner skuld, rädsla och skam osv.
Jag kan naturligtvis inte tala för honom men min erfarenhet säger att det är så man brukar känna sig i hans situation.

Den anhöriga som jag gjorde orosanmälan för är idag nykter och kämpar på, något jag aldrig hade kunnat tro när det var som mörkast.

Det finns hopp!
All lycka, styrka, kraft och mod.
/ Ebba

Om du undrar över något, var inte rädd att fråga.