Senaste kommentarerna i forumet

Är de mest kritiska, då kommer suget närhelst och du VILL bara ha!!
Efter 2 månader har den faktiska abstinensen försvunnit. Då existerar inget sug i den bemärkelsen att du tänker på alkohol
Som nu dvs jämt. Nä men rätt vad det
är kan suget komma.
Då GÄLLER DET att spela filmen till slutet.
Lycka till!
Kram i natten/A

Ni anar inte hur mycket jag önskar att ni fanns i
mitt liv på "riktigt" om ni förstår hur jag menar!
Jag har aldrig träffat på så mycket hjärta och omtanke i mitt liv innan.

Saknar att prata med er, men känner att min nuvarande kamp inte hör hemma här.
Har inte lämnat er helt, för jag är inne och läser
hur det går för er.

Jag är 40 år och livet bara passerar förbi mig, även att jag är helt nykter nu för tiden. Jag kanske är gnällig men det känns fan inte rättvist! Mitt vuxna liv har bara bestått av kamp efter kamp. Åh givetvis så beror det inte bara på att allt och alla är orättvisa mot mig. Men..jag har alltid gjort så gott jag kan. Även om jag givetvis inte är felfri.
Men just det här med att jag alltid gjort så gott jag kan räcker ju inte till för att slippa sjukdom och annat elände.
Känner ändå inför mig själv att jag levt efter mitt hjärta, och alltid varit en människa som velat göra bra och velat göra rätt...
Men som det är nu så är jag bara så fruktansvärt trött...Vill bara få lugn och ro i mitt liv och få vara frisk och pigg igen!

Hårda kramar till er kämpar!
/TP

..som nykterist, inte klokt egentligen...
Tredje helgen i November tvåtusensju, tog jag mitt livsavgörande beslut, hamnade här på forumet och gick i mål.
En omvälvande resa jag aldrig trodde ens i min vildaste fantasi skulle ta den form den har idag, nykter?

Då hade jag tillåtit alkoholen dränera ut mitt liv till en enda dödslängtan, jag hade inget liv kvar...
Ovetandes om att alkoholen som hade tagit så stor del av mitt liv, att den till slut velat ta hela mitt liv...

"Ångesten tar mitt liv" , ja så döpte jag min tråd till...

Jag visste inte då att ångesten skapades av just alkoholen, jag trodde bara att mitt liv var så eländigt,
Och att alkoholen hade försökt att göra den lite mer uthärdlig, så var det precis tvärsom...
Alkoholen skapade ångesten, japp nu är det satt på pränt, nu ser ni det, här är svaret...

Att sluta dricka medförde en massa andra grejor, att jag fick börja nysta i mitt "riktiga" liv,
Och det gjorde början ännu mer svårare, det hade varit enklare att bara återgå till alkoholen och skjutit fram det ännu en tid,
Med ännu mera ångesten, och dödslängtan, knappast en lösning, eller hur?

Hur är livet idag då, ja inte lubbar jag runt och tycker att det är underbart, men uthärdligt, och förståeligt...
Det är lättare att knyta ihop konsekvenserna ganska så omgående, och en ökad acceptans för livets motigheter har jag också fått.
Livet är inte så mycket bättre, och inte heller sämre...
Mycket bättre än vad den spillra till människa jag var för fem år sedan, det är helt solklart...

I morgon är det begravning igen, en släkting har har lämnat jordelivet, trist ja, men en naturlig del av livet, slutet..
Ska faktiskt bli riktigt trevligt att få träffa sina kusiner igen, har inte sett dem på snart 30 år, idag har man inga stora släktkalas längre,
Utan man får träffa dem på sådana här tillställningar istället...
Jag har idag närmat mig min dödsångest till att se den som ett ett besök i den här världen, vem vet var den fortsätter härnäst...
I helgen besökte jag min pappas grav, och istället för en sorg så kändes det mer som en andlig mötesplats, jag delgav mina tankar åt honom på en fysisk plats.
Bara den känslan gjorde det gott hos mig, sedan var ju kyrkogården en otroligt vacker plats när nästan alla bortgångna själar hedrades med en levandes låga.

Om två veckor har jag varit nykter 10% av mitt liv, 40% om man räknar med tiden innan min alkoholdebut, 60% i ett mellanskikt av osäkerhet...
Mer än halva delen av mitt liv har jag förspillt på något som jag trodde var bra, eller inte trodde skulle skada mig...
Snacka om att känna sig lurad!!!, men bättre sent än för...aldrig...

Mors! Berra

är avklarad! Tjoho!
I dag kändes det motigt men höll igång hela kvällen och nu ska jag sova. Precis som många kloka här inne sagt så hjälper det verkligen att hålla igång, storhandla, städa...vad som helst, så här i början. Något som verkligen hjälp massor dessa dagar är det någon av er skrev om att spela upp "filmen" när man börjar vackla. Å vilket bra tips! Den filmen är varken kul, spännande eller romantisk...hu! Precis som du skrev Alau, så ser jag mig ständigt, i smyg, fixa m flaskor. Fylla på så nivån stämmer i dom jag nallat av och kolla hur mkt som är kvar i gömmorna etc. Som sagt...hu!

Stigsdotter, har läst om Campral. Låter som det kan funka bättre, som jag förstår tar det bort suget mer medan Naltrexon mer tar bort effekt av rus. Och det är suget, spec i början, som är det jobbigaste! Just nu, just i dag, känns det som det faktiskt kan gå! Som att jag fixar det! Otrolig tanke för bara 4 dgr sen!!! Och självklart kommer tankarna, som ett brev på posten, att jag sääääkert klarar ett (ha!) glas vin till helgen. Men nej! Ska inte!! Ska spela upp den förbannade filmen varje ggn jag tänker så.

Kan tro att det blir ännu svårare om ngn vecka eller så, om jag kommer dit. Då börjar minnet av exakt HUR dåligt man mår dagen efter, exakt HUR vidrig ångesten är kl 3 på natten att börja blekna kanske? Just nu är det skrämmande lätt att komma ihåg hur jag mådde senast i helgen...återigen hu!

Kram på er alla!

Oj, vad jag känner igen mig i dig Anli. Bara rubriken var klockrent träffande. "40-årig mamma, dricker i smyg" = jag!! Jag har ljugit så vansinnigt mycket. Vägrat våga dela med mig. Gömt flaskor under kläderna i garderoben, hällt sprit i andra flaskor för att det inte ska synas. Vodka ser ju ut som vatten om man häller upp i en petflaska. Jättebra.

Skrattar lite åt det där med fina vinet på helgen. Men tragiskt är ju att de är så ovetande inom sjukvården. Att vi som alkoholister överhuvud taget vågar yttra att vi "nog dricker lite för mycket" är ett STORT kliv som kräver mod. Sen kommer kanske inte hela sanningen fram på en gång. Att gå från "lite för mycket" till hela sanningen, var för mig milsvidd. Jag drack absolut varje dag. Ofta på morgonen. Speciellt på helgerna. Ingen vacker syn, kan man lugnt säga.

LYCKA TILL!!!! Du kan!!

Även om det känns hopplöst nu så håll ut!
Du har all chans att få vårdnaden själv om du
spelar dina kort väl. Skriv ner och dokumentera hur han beteer sig.
Det skall så fantastisk mycket till innan man
särar på en mamma och hennes barn.
Kan du även påvisa på ett oacceptabelt beteende
från pappan så hae du allt hemma.
Jag önskar dig lycka till av hela mitt hjärta!!!
/A

Vi är så lika många av oss, de tankar vi tänker är de samma. Jag blir lite irriterad när jag läser om dina vårdkontakter. Vi som dricker för mycket är ofta väldigt duktiga på att manipulera människor och detta skall de känna till i vården! De ska fråga och fråga, inte nöja sig med ett telefonsamtal utan ett besök öga mot öga (svårare att slingra sig!). Kräv att få mer hjälp! Det brukar finnas s.k. beroendemottagningar i alla kommuner se om du inte kan få remiss dit.

Den tablett du testade, Naltrexon, bet inte på mig heller. Det är tydligen väldigt olika det där, för en del funkar det mycket bra. Det finns en liknande medicin som heter Campral, kanske kan du testa den istället. Den skall också ta bort sug men fungerar på ett lite annat sätt i skallen, be att få testa den!

Du har fått många bra råd här innan, jag kan bara tillägga: välkommen hit!

Håll ut, Vi hejar på dig!
Efter en rejäl löprunda (var rädd om pumpen!) så hoppas jag att du är så trött att du kan sova lite..
Du har nu avverkat många dyrbara timmar i nykterhetens tecken!

Håller tummarna för dig, Putte! / trollis

Tack för att du bryr dig Adde!
Det är som du skriver, ingen större skilnad mellan oss..
Det är vi som väljer, vad vi vill "se" och vad vi blundar för och går förbi..
Jag är inte religiös i den meningen att jag går i kyrkan (har gått ur svenska kyrkan för många år sedan..) men jag kommer osökt att tänka på några bibelord, som folk (i synnerhet bokstavstrogna) borde lära sig mer av..
.. "Vadhelst du gjort, mot en av dessa mina minsta, har du ock gjort mot mig.."

Vi väljer som sagt, om vi vill möta blicken hos en medmänniska eller om vi tittar åt ett annat håll..
"Skammen" i det fallet, ligger inte hos den vi går förbi..
/trollis/
ps, kan fortfarande inte låta bli att slänga en l i t e n snöboll.. ;-D

Hur går det för dig, flygcert-gumman?

Jag tänker på dig.
/H.

Du har verkligen en förmåga att uttrycka känslor i text NyMan. Jag har ofta själv upplevt att alkoholsuget kommer när känslorna väller över en. Det kvittar om det är positiva eller negativa känslor, de har behövts dövas ändå.

med den finlandssvenska gruppen Cumulus :)

http://www.audiopuzzle.com/discovery/cumulus/cumulus-pa-svenska/tillsam…

ett mycket viktigt steg med ditt brev! Jag tror att du har nått en verkligt avgörande punkt inom dig.
Du skriver "När jag läser ser jag hur sjukt detta är..." - ta till dig den känslan så att du kan stå bergfast i den - vara klar över att det finns sånt i er relation som är riktigt osunt. Önskar så att du ska orka hålla fast vid din riktning - jag tror, är t.o.m ganska övertygad om att det också är din mans möjlighet att finna vägen till ett värdigt liv. Den stund ni ska mötas runt det du skrivit är det viktigt att du känner dig samlad och klar i tanken. Om du blir förvirrad och osäker ska du ta en stunds time out (i betydelen "taktisk paus":)

Önskar att du och ni båda ska hitta vägar till en bra framtid - enskilt eller tillsammans. Inte minst för era barns skull.

Alla mina varmaste tankar och styrka till dig! / mt

.

Dom som har lämnat oss betyder nog mer än man tror. Dom finns kvar i våra minnen positiva och negativa, men med åren så tycker jag mig märka att det positiva framtonar mer och mer och det dåliga förbleknar. Jag brukar att ha för vana att ta en sväng till kyrkogårdarna och besöka de anhöriga och vänner som jag någon gång i livet hade en relation till. Det kan vara för att få tröst i en svår stund eller bara för att säga hej och minnas lite.

Min far var aldrig närvarande i mitt liv. När jag var liten så kom han sporadiskt på besök. Alltid lite på kanelen, men alltid glad och spelade och sjöng så det stod härliga till. Sedan bildade han familj och jag mötte han på stan ibland och ibland sa vi hej och om han var på lyset så kunde han också ibland ge mig några goda livsråd. Ja han var alkoholist, men alltid propert klädd och vältränad och kvinnorna föll som furor var han än drog fram. Han levde hårt och dog ung genom en olyckshändelse som var mer eller mindre alkohol relaterad.

Jag gick aldrig på begravningen, men för några år sedan så fick jag en ingivelse att besöka graven och lyckades till slut hitta den. En oansenlig sten men i en mycket vacker omgivning. Jag åkte därefter på ett av mina otaliga utlands jobb och när jag åter kom tillbaka så tog jag min vanliga runda bland kyrkogårdarna och när jag kom till min pappas grav så var stenen borta, så jag frågade en kyrkogårdsarbetare vart stenen tagit vägen och han svarade att gravrätten hade gått ut och de anhöriga hade inte velat förlänga tiden. Det var tomt och lite snopet. Året efteråt så var en annan person begravd på samma plats och det är egentligen bara jag som vet var min pappa är begravd och som ändå besöker platsen någon gång emellanåt.

VV

I grund och botten lider vi alla av samma sjukdom.

Vad det sen är som gör att vissa klarar att hålla sig ifrån alkoholen och leva ett relativt normalt liv med andra faller igenom fullständigt är svårt att säga och varierar nog från individ till individ.

Det kan vara små skillnader som avgör, det måste man vara ödmjuk inför.

/H

alkoholist.
Är det nån skillnad på mig jämfört med andra människor som inte är alkoholister ?
Nej.
Jag har en sjukdom bland många andra sjukdomar och när jag är nykter syns inte min sjukdom.
Min sjukdom är fullt behandlingsbar om jag väljer att inte dricka.

Jag träffade en vän från AA idag som stod utanför bolaget tillsammans med andra och dividerade om vem som skulle handla. Min vän har knallat ut och in på AA men inte fått det där riktiga fotfästet.
Vi, eller snarare han, pratade om hur livet är just nu och han ser ju bara de saker han vill se för att få en anledning till att dricka. Jag sa att det skulle vara kul att se honom i lokalen i kväll och han svarar att det skulle ju inte gå för han hade ju druckit. Jag säger att det vet du väl att du är välkommen att komma dit och lyssna och bara vara med. Nej, han skäms för att visa sig full i lokalen. Men att stå mitt i centrum utanför Bolaget och vingla känns ok. Jag är rätt lång och han är längre så kramen blir inte så intensiv för jag är rädd att han ska förlora balansen och dra mig ner på backen. Han har stora fina mörkbruna ögon och ett mycket trevlig sätt fast han är full och hans leende kan nog få många att bli glada.

Det är en människa, en sån som jag, som står där i alla sin uppgivenhet. En människa värd att älska.

Jag går därifrån med tunga steg och blir uppmärksam på misstänksamma blickar från folk som inte fattar vad vi har gemensamt, folk som inte vill förstå eller lära sig. Folk som inte kan förstå hur man kan stanna och prata med en alkis och tom ta och krama på honom. Jag har idag återigen lärt mig att inte döma en människa utefter klädsel eller utseende.

Vi är alla så lika.

Jag brukar också använda mig av just löpning, kaffe och snus. Tycker faktiskt att det funkar riktigt bra, framför allt löpningen.

Du fixar det här!

/H

Tack för uppmuntrande kommentarer.

Har fått tid hos Beroendecentrum den 21 november. Antar att mitt första mål måste bli att hålla mej nykter tills dess.

Gick förbi systemet på lunchen. Förbi. Ville gärna, bara ikväll - som en avskedskyss. Jag är duktig på att lura mej själv.

Får bli löparskorna istället. Hålla igång. Kaffe och snus.

Hur hittar man tillbaka? Hur lura hjärnan tillbaka i gamla spår?

Just nu kokar det. Kroppen skriker efter sprit. Ska snart ta mej hemåt. Inte, inte handla. Känns som inför en avgrund.

Springa. Kaffe och snus. Denna kväll.

Så har det passerat 12 dagar sedan senaste återfallet. Jag är på arbetet och känner mig nu åtminstone fysiskt helt återställd. Även psykiskt känns det nu betydligt bättre även om jag funderar mycket kring min historia.

Tidigare har jag sett alkoholen som någonting i grunden positivt även om mitt drickande alltid kantats av diverse incidenter. Det började redan i tonåren att det blev negativa konsekvenser av mitt drickande.

När jag var strax efter 20 började jag ibland ta återställare efter en rejält blöt kväll. På den tiden var det tillsammans med kompisar, vi fortsatte helt enkelt festandet dagen efter med att köra några bärs eller några glas vin till lunchen.

När jag började närma mig 30 började jag ta återställare även i min ensamhet efter sena kvällar. Tyckte det var enklare så eftersom mina bakfyllor började bli olidliga och det var helt enkelt lättare att trappa ner till nykterheten i etapper.

Någonstans strax efter 30 började återställarna bli så omfattande att de övergick i regelrätt drickande hela dagen efter, och kanske ytterligare någon dag. Det är också här jag på allvar börjar fundera kring om jag har seriösa alkoholproblem.

Något hände efter 30, mitt drickande blev alltmer isolerat och började handla mer om verklighetsflykt än att ha kul tillsammans med andra.

Jag är nu i 35-årsåldern och har de senaste 2 åren insett att jag har betydande alkoholproblem. Jag har som jag skrivit tidigare hållit upp långa perioder men tagit 2-3 rejäla återfall/år.

Mina två senaste återfall upplever jag dock som annorlunda de tidigare. Jag kan inte säga att jag upplevde dem som angenäma ens under själva perioden, vilket jag alltid upplevt tidigare. Bakfyllorna har dock liksom tidigare varit horribla.

Så här en tid efter den senaste perioden känner jag mer än tidigare att jag förlikat mig med tanken på att inte dricka alls. Det är som att de negativa känslorna börjar ta överhanden när jag tänker på alkohol, så har det inte varit tidigare så här långt efter en fylla. Kanske håller mitt känslomässiga band med alkoholen på att luckras upp?

Jag hoppas att så är fallet men kommer att vara vaksam när ytterligare tid förflutit och de negativa minnena från senaste fyllan börjar blekna. Det är då den nyktra alkolisten lever farligt...

Men nu skall vi inte vara för hårda mot oss själva. Det var en klok människa som någon gång sa att det ibland kan se ut som vi inte gör någonting när man har en uppgift som väntar på att bli klar, men att det finns någonting som hon kallade för "ställ tid", dvs att man bearbetar uppgiften från och till i huvudet under dagen/dagarnas lopp och sedan så kommer förlösningen i form av att man löser en till synes övermäktig uppgift på nolltid.

Själv brukar jag alltid ha med mig ett litet antecknings block där jag rafsar ner det som poppar upp när man minst anar det. Det kan vara under morgon kaffet, promenaden, eller cigaretten efter frukost, (ja jag röker lite nu när jag dragit ner på alkoholen, men inga stora mängder). Det låter ju hemskt egentligen att hjärnan jobbar när man i stället skulle ta det lugnt, men så fungerar jag.

Jag blir lite full i skratt när jag tänker på dit "rivjärn". Föreställer mig henne som Åsa Nisses kära fru eller som Selma i dom gamla Fridolf filmerna. Det blir nog ordning och reda skall du se, även på dig ;-)

En redig snöboll hystar jag på dig också din gamle vinter älskare.

VV

och ser fram emot att åka tillbaka till färdenelandet och min julledighet om några veckor. Hoppas verkligen på att det ligger riktigt mycket snö över nejderna och att det är hyfsat kallt. Ja vad gjorde jag egentligen när jag var liten på 50 och 60 talet? Som jag minns det så var det alltid snörika vintrar och man spenderade ändå den mesta tiden utom hus med att åka pulka, bygga snöfästningar och ha snöbolls krig, skidåkning i liderna, jumpa på isflak och allt annat som hörde vintern till. Till slut var man ju ändå tvungen att motvilligt gå hem för att få lite kvällsmat och kanske läsa lite serietidningar eller någon spännande bok (Enid Blyton var ju en favorit) innan man stupade i säng för nästa dags prövningar i skolan.

Kanske är det därför jag föredrar att det kallt hellre än att det är för varmt, och jag fryser nästan aldrig. Mina utländska kollegor ser förundrat på mig när jag fortfarande går i kortärmat när dom börjar dra på sig både, halsdukar, mössor och jackor.

En Viking fryser aldrig brukar jag skämtsamt säga.

VV

Att läsa din historia idag. Även den igår när din a barn lade teckning på morfars grav.
Och vad skönt det måste vara för dig oxå, lite som om spänningarna släpper i bröstet.
Självklart var du din pappas lilla prinsessa, tyvärr gjorde alkoholen att han inte såg/tänkte klart.
Men pröva så skall du se att du hittar de goda minnena av din far.
Han älskade dig nog väldigt på denna jord. Alla kanske inte är så bra på att uttrycka/visa det.
Men så mycket gott som kommer från dig, måste komma från dina föräldrar, du vet folk präglas under de första 0-4 levnadsåren sedan fortsätter det.
Även om du var hiskligt rädd när han bar dig framför Stockholmsmässan så gjorde han allt i sin makt för att du skulle komma fram på det bästa möjliga söättet då.
Du var hans prinsessa då.

Och att han ville prata med dig när han var full, beror säkert på hur pass viktig du var för honom.
Säkert var du hans ALLT.
Vissa vill inte visa/säga det under en hel livstid. Tänk så, och om alkoholen stod i vägen så........
Du vet i varje fall nu, hur du inte skall göra.
det är bra!
Jag tycker du är fantastisk!!!!!!
Kramar i natten!
//A

....bubbel till "oss andra" fanns det gott av idag. Var väl för att det var till lunch kantänka. Och på inbjudan till julfesten stod ju att man ska meddela allergier, jag tänker nog faktiskt meddela alkoholallergi och be att de ser till att det finns alternativ. Vinprovningen får jag väl hoppa över...

Något av värde, detta med att INTE dricka. Första tre vecklorna är en pina. Men efter två månader (8 veckor) då har tankarna helt försvunnit på att kretsa kring alkohol. När kan man handla och när kan man dricka. det har att göra med abstinensen som trubbas av.
Jag själv är absolut inte den som kan säga att det är! så.
jag har inte klarat två helger på rad nyktert sedan oktober. Fast nu skall det inte vara ngt hinder hoppas jag.
jag är mer beslutsam och övertygad.
Kommer komma tillbaka och LÄSA.

Mina glada heja rop fick sig en smäll då det inte ses som så bra eller gott. Jag vet inte.
Orkar inte, tar konsekvenserna och LÄSER istället.
Men häng här och läs läs läs.....