Senaste kommentarerna i forumet

Tack för alla peppande ord. Är så skönt att få säga precis hur man tycker tänker och mår och samtidigt veta att ni andra här verkligen förstår för att ni är eller kanske har varit i liknande situation själva.

Ja nu har resan börjat, det kommer antagligen att bli både berg och dalar som man ska ta sig förbi.
Har kikat runt lite här och det är verkligen inspirerande att läsa det de som har lyckats skriver. Hur skönt det är att vakna efter att ha varit nykter på den där festen där så många blev rejält onyktra. Vakna pigg och veta vad man har sagt och till vem...i stället för att vakna med huvudvärk och komma ut i hallen och se hur ytterkläderna ligger slängda på golvet och man sen i ren panik letar efter telefonen och med sån otrolig ångest tittar igenom historiken från kvällen som gått. Ringde jag någon när jag kom hem? Hur kom jag hem egentligen?

Nu är det inte festdrickandet som är mitt största/värsta problem (även om det också är ett problem) utan det är det här "varje dag drickandet" som begränsar en i allt man gör. Tankar som, -fan jag måste hämta dottern från träningen idag, då kan jag ju inte ta något att dricka förrän efter klockan åtta. Helt sjukt!!! Men det är ju precis också det jag är...sjuk :-(

MEN...ska nu försöka tänka "rätt" tankar som peppar i stället för stjälper.

Kram på er alla

För välkomnandet och kommentaren.

Jo visst har jag läst Allen Carrs bok "Äntligen-Icke rökare" Fast jag gjorde det först efter rökstoppet för att peppa mig själv.
Tycker den var bra.

Har sett att han gett ut en bok som jag tror heter "Full kontroll" och handlar om alkohol.
Någon som läst den?
I så fall, var den något att ha?

få med det jag ville ha sagt - ett bra sätt är just det som Adde skriver sist i sitt inlägg - att få valet mellan att bo kvar hemma nykter eller fortsätta dricka och flytta.
Det är ju trots allt så att han väljer.

Dessutom är det påfrestande för anhöriga att ha en alkis i huset. Om alkoholisten väljer att fortsätta att dricka, så har båda parter fått sin vilja fram egentligen, de anhöriga har fått lugn, och alkisen har fått fortsätta med sitt om man nu ska se krasst på det....Låter hemskt men om man nu har lett kon till vattnet och den väljer att sakta törsta ihjäl, så inte fanken skulle jag vilja stå och se på när den dör...

Med vänlig hälsning MB

Det låter nästan som om du läst Allen Carrs böcker om att sluta röka. I dem ingår just det där med en ritual med den sista cigarretten där man högtidligt lovar sej själv att inte tända nästa cigarett.

Nackdelen med just alkohol är att man blir virrig i huvudet av det, i alla fall jämfört med hur det är för en vanerökare.

Välkommen!
/MB

Tack för uppmuntran! Som det ser ut nu kommer det att hålla i sej, men jag är oerhört noga med att inte glömma min historia.

Min vändpunkt kom egentligen efter semestern förra året, jag hade inte varit nykter en enda dag under fyra veckor och självklart blåst oerhörda summor på det. Vad jag även upptäckte var att jag även blåst ur hjärnan. Det gick trögare att tänka, minnet var sämre, sämre ordning på det mesta i huvudet. Det skrämde mej.Jag blev skiträdd! Plus givetvis det faktum att dottern börjat ifrågasätta alla tomflaskor och burkar som drällde överallt, linneskåp, garderober, bakom böckerna i bokhyllan etc.

Jag hade förmånen att få komma på det först, jag kunde börja jobba själv i min egen takt. Min sambo är också alldeles för förjust i öl, men har inte kommit fullt så långt i sin sjukdom, han brydde sej inte om mina små propåer om att "vi borde ta en vit månad", vilket jag NU är evigt tacksam för - jag blev TVUNGEN att göra jobbet själv. Därför kunde jag också själv bestämma HUR jag skulle göra för att nå målet - bli nykter.

Därför tror jag precis som Adde att det enda ni kan göra är att tala om för er far något som fungerar likadant som när jag kom på att segheten i huvudet berodde på alkoholkonsumtionen - Han har två alternativ -vara nykter och inget händer, eller fortsätta dricka och det ni enats om händer. Fortsätter han dricka gör ni allvar av det ni lovat. Det blir ytterligare "skrämskott" eller Wake up call. Därefter kan ni inte göra mer. Man kan leda en ko till vattnet men man kan inte tvinga den att dricka.

Med vänlig hälsning MB

Har suttit här vid Forumet hela dagen, läst och läst. Funderat och fått flera Ahaa.....Upplevelser.

Insett att jag helt och hållet måste avstå från alkohol. Klarar inte av att dricka med måtta. För mig kommer det aldrig att stanna vid ett glas vin eller två.
Jag är alkoholist!

I skåpet står en flaska rödvin kvar. Det kanske låter oseriöst, men jag tänker dricka upp den i kväll och ta ett högtidligt farväl till alkoholen.
Precis som jag gjorde med den sista cigaretten som tändes 12 minuter över 4 på e.m. den 24 juli.

Jag skulle aldrig våga erkänna för andra än er har på Forumet, att jag är alkoholist!

Till mina vänner kommer jag att säga:
Har slutat dricka alkohol eftersom det triggar igång mitt nikotinsug. Jag vill inte riskera att börja röka igen. Dessutom innehåller alkohol en massa kalorier och kolhydrater och som ni ser så har jag gått upp jättemycket i vikt sen jag slutade röka!

I morgon vill jag starta en ny tråd med ett mer passande namn!

Kan bara upprepa, läs, läs, tänk, och läs, fundera, tänk, och läs. Skriv gärna lite också.

/MB

Så många gånger som jag lovat, mig själv, folk här på forumet, mina barn, min fru och mina föräldrar.
Nu faller lovar jag dig!
Inte mer detta år!

En tumme på det!
/A

Det är så mycket klokhet som skrivits här.
Lycka till!
/A

du bryter det som är nedbrytande för dej, att byta jobb är nog en lyckträff!

Vad det gäller det du skrivit (som jag läser det) längre ner på sidan, alltså tidigare... hmpf, nu blev det jobbigt... så tänker jag när du skriver att det känns som att stå bredvid sej själv och undra vad tusan jag håller på med?.

Jodå, känner igen det, en overklighetskänsla, som att drömma liksom. Det är där jag lärt mej kapa, att väcka mej själv, jag känner igen känslan nu redan innan det "går igång". Det var det där med film- spelandet som funkade för mej, idrottsmänniskor som får hjälp av psykologer får lära sej att se att de glider över ribban, spränger målsnöret först eller vad det är. För oss handlar det om samma sak - fast tvärt om! När jag nu tänker "bara ett glas- tanken" är den fast ihoplänkad i huvudet med fortsättningen, det som KOMMER att hända om jag "bara tar ett glas", även det som kommer att bli följden på lång sikt, att supa ihjäl sej är ingen höjdare... Alltså, när papegojan på axeln förföriskt viskar "Bara ett glas kan väl inte skada?" så fyller jag snabbt i med mina riktiga erfarenheter och hur det kommer bli.

Detta "tänk" har jag jobbat mycket med, så till den grad att jag mådde illa av att gå in på systembolaget, svetten rann och hjärtat slog, jag ville inget annat än ut därifrån. Tror att KBT funkar ungefär på det sätt jag beskrivit, har läst lite efteråt om det, fast jag hade ju ingen aning om det när jag började "uppfostra" mina tankar.

Lätt gjort för mej att be dej ta ett par djupa andetag, slappna av, få ner axlarna och härda ut den sista tiden hos en arbetsgivare du tappat förtroendet för, men försök...

En varm kram till dej!
/MB

Ska försöka hitta din gamla tråd!
Jag som bara har tagit ett första stapplande steg mot ett nyktert liv, blir så stärkt av att läsa om andra som klarat av detta.
Startade själv en tråd igår under namnet "Vill förändra mitt drickande" men ju mer jag har läst här på Forumet så inser jag att:
Jag kommer aldrig att kunna dricka måttligt. Jag måste sluta helt!

Önskar Dig en fortsatt fin dag!

Nu tummar vi på att tillsammans klara av att hålla våra löften!

Förstår att du både blev ledsen och arg på dig själv av sambons fråga. Spara den bilden som ett mantra varje gång alkoholsuget kommer.
Se honom framför dig och fråga dig själv: Vill du höra den frågan igen?
Svaret blir självklart ett, NEJ!

Nu är vi på G!

Styrkekram

som du beskriver, blev så berörd att tårarna började rinna. Hoppas allt reder sig...Detta är i alla fall ett bevis på att du vill ordna upp allt.
Skickar en stärkande kram...

dej själv på orden och be läkaren om Antabus.

Kram!
/MB

att ditt beslut blir stärkt utav mina ord, detta är ju den bästa känslan när man kan nå ut till nån och beröra:)
Sambon frågade mig igår om jag kom ihåg hur min lilla dotter tittat på mig när jag kom in drällandes på lördagmorgon och jag svarade ärligt att jag inte hade någon som helst minnesbild utav det! Det skar rakt in i hjärtat att höra detta, så jädrans besviken och förbannad på mig själv:(
Har grubblat på detta varför jag aldrig kunnat lita på någon annan människa (förutom i fyllan) är ju det att jag aldrig kunde lita på vad mina föräldrar sa, för de höll ju aldrig sina löften.
Kan vi tumma på att vi ska börja hålla våra löften till våra barn? För jag är i alla fall redo!
Lycka till du med!

Letar upp min gamla tråd med anledning av ett samtal jag hade med en vän i Lördags över en fika. Vi kom att prata om förändringar som nykterheten fört med sig. Jag talade om hur det är nu, hur det påverkat alla mina relationer men framförallt mitt äktenskap att vi inte dricker (Min man är helt nykter sedan sista katastroffyllan i maj)
Detta att vi numer är befriade från alla dessa missförstånd som uppstår i diskussioner där vi båda druckit, då vi inte ser och hör varandra. Missförstånd som fortsatt ältas i dagar efteråt. Hur många gräl och snarstuckna känslor vi besparar oss. Hur många irritationsmoment i vardagen som inte längre finns för vi är mer i fas med tillvaron, trots baby, och har inte alltid mängder av åtaganden som blivit åsidosatta och framskjutna pga bakfyllor och tappade sugar.
Ja visst bråkar vi emellanåt så stickorna ryker, vi tycker olika om saker, men precis det – att vi rensar ut och avslutar är befriande. Det finns en tydlighet i mitt förhållande till andra människor nu, som gör mina relationer levande. Tydligheten kan leda både till avslut eller framåtskridande. Gör relationerna progressiva på något sätt. Som en annan fin vän beskrev det - fruktbara.

Du har tagit det första steget genom att gå med i Forumet.
Jag är själv helt ny här. Har fått stöd av att läsa i trådarna och kommit till insikt om mina problem.
Därmed inte sagt att jag löst dem, men jag vill och måste försöka!

Hoppas du lyckades undvika systemet under lunchen!

Önskar dig allt gott på vägen mot nykterheten!

Ska pränta in de där orden.

# Man ångrar aldrig att man varit nykter!
# Ta aldrig det första glaset! Det finns inget som heter ett enda glas!
# Varje morgon säger du till dig själv, idag ska jag inte dricka någonting!

Tillsammans ska vi klara det!

Tack för peppande ord på vägen.

Kram

Jag är helt ny på detta Forum och blev berörd av ditt inlägg!
Tror att vi har tagit det första steget mot att lära oss att gå igen genom att läsa alla kloka ord här på Forumet!

Du är duktig som kan klara dig längre perioder utan alkohol.
Något jag inte lyckas med!
Därför har jag heller inte några råd att komma med, mer än vad jag läst här:

# Man ångrar aldrig att man varit nykter!
# Ta aldrig det första glaset! Det finns inget som heter ett enda glas!
# Varje morgon säger du till dig själv, idag ska jag inte dricka någonting!

Tillsammans ska vi klara det!

Ha en Fin dag!

För välkomnandet och svaret i min tråd!

Hittar så många sanna ord när jag läser här.
Du är en klok kvinna som har stor insikt kring våra alkoholproblem och dessutom en duktig skribent!

Att du trillade dit i helgen var inte konstigt med tanke på omständigheterna.

Det är bara att hoppa på tåget och kämpa vidare mot nykterheten. Du har kommit riktigt långt under resans gång.

Önskar Dig en riktigt fin dag!

Jätteintressanta tankegångar tycker jag. Detta har jag ältat på min kammare många gånger.
Ignorera är den taktik jag tycker funkar bäst för egen del. Däremot är den ju tyvärr inte verksam såtillvida att den löser kärnproblematiken, jag bara tvingar ju tjuven vidare för att tanka uppmärksamhet av någon annan. Tror att vi som har en medberoendeproblematik (menar inte dig här Santorini, för det vet jag ju inte) nosas upp av dessa typer på nolltid dessutom. Vi är sådana jävla givers hela tiden! Vi läcker energi som såll!(förlåt uttrycket men blir så trött för jag vet att det är så jag funkar - men jobbar på det!) Förresten kanske det är så att vi alkisar också är lättare att få på kroken, för egen del har jag under mina aktiva år, och till viss del ännu, varit så fylld av skuld och skam att i stort sätt vem som helst som har velat ha en del av mig har fått det. Nyfiken på om någon har braiga tips, förutom att ignorera, dvs svälta parasiterna? Vad har ni andra har för konkreta tips för att behålla sin egen kraft?

"Energitjuv… Vad är en sådan? Det är någon som omedvetet TAR energi från andra utan att ge tillbaka. Inte av medveten elakhet då få människor faktiskt är elaka på riktigt. Det är någon som behöver energi, som har låga energinivåer själv. Energitjuvar dras till frivilligt given energi.Därför blir ”snälla” människor så ofta utnyttjade, det handlar inte om elakhet, det handlar om behov.

Undviker man energitjuvar så får det följder. Energitjuvarna som p.g.a. låg egen energi ofta är ganska bittra och har en massa innehållna frustrationer och aggressioner reagerar inte bra när de blir ”förskjutna” av den som får dem att känna sig mindre tomma och innehållslösa. Alla innehållna frustrationer kommer fram. De vill ofta prata om det, få energin tillbaka. Men att prata ut på en energitjuvs vis innebär bara att man pratar tills tagaren får som den vill. Det är alltså en diskussion som inte går ut på att komma fram till en kompromiss utan på att tjuven ska få rätt.

Under diskussionens gång trivs energitjuven som fisken i vattnet, han tankar för fullt och bara njuter medan hon blir alldeles tom och urlakad. Man kan ADLRIG påverka vad andra tänker, man slösar bara med sina egna personliga resurser om man hela tiden tänker att de tänker, vad de tänker, om de tänker……

Vi blir vår egna energitjuvar och det är illa för energitjuvar finns det gott om, onödigt att själv sno av sin egna energi…

I kampen om att vara trygg och därmed lycklig gäller det att spara på energin. Då jag inte kan styra min energi så har jag konstaterat att det bästa jag kan göra när jag möter energitjuvar är att gå, eller iallafall se till att minimera framtida kontakt med dem."

Detta har jag helt fräckt "lånat" från en blogg. Vad har det med alkoholmissbruk att göra? Tja, kanske vill jag säga att man ska ta vara på sej själv och inte slösa sin energi på sånt som stör och sånt som inte tjänar nånting tll. Ta vara på DEJ SJÄLV i första hand.

Att föräldrarna dricker. Eller som i mitt fall att jag sviker mina löften.
Det stärker mig i mitt beslut.
Idag ska jag inte dricka!

Just nu vill jag inte dricka.....mer.

Lycka till med din dag.
Det tummar vi på ! *blink
/A

För ditt välkomnande och svar!
Nej, det kan aldrig bli försent att byta färdriktning.

Jag har läst många trådar här på Forumet. Insett att jag varje morgon måste tänka "Idag ska jag inte dricka någonting"
Och vara tacksam för varje dag jag klarar av detta!

I söndags gick det bra. Var på restaurang med en väninna och kände mig stolt över att beställa kolsyrat vatten till maten. Vilket här
(bor i södra Europa) kostar ungefär lika mycket som vin! På kvällen drack jag sen ingenting i min ensamhet. Trots att jag hade 2 flaskor rött hemma och bor själv. Alltså ingen jag behöver smussla för.

Igår gick det inte lika bra. Suget kom över mig på kvällen. Öppnade den ena flaskan med tanke på att jag bara skulle ta ett glas. Vilket resulterade i att hela flaskan snabbt tömdes. Är i alla fall glad över att jag inte också öppnade den andra. Vilket ofta händer.

Slutade röka p.g.a. KOL
Vill förändra mitt drickande p.g.a. ett förmodat magsår.
Och inte minst för att jag är trött på allt smusslande. Har t.ex. med mig gömda spritflaskor för eget bruk när jag reser till Sverige för att
hälsa på barn och barnbarn.

Idag ska jag inte dricka någon alkohol!
Vi kämpar vidare!

Skönt att höra peppning, sympati och igenkännande. Min sambo har inte riktigt någon förståelse för detta, för han har inte denna jävla alkoholistgen som en annan har. Igår pratade vi igenom saker och han ställde ett ultimatum antingen att jag väljer honom eller alkoholen, det är inget svårt val för mig att välja honom men jag vet hur svårt det är och välja bort alkoholen i vissa situationer. Jag behöver ha verktyg känner jag, som jag kan greppa när jag behöver ha hjälp och styrka att stå emot. Bara detta att jag sitter och skriver på forumet är ju ett steg i rätt riktning, har ju aldrig tagit hjälp förut.
I min verklighet har alkohol alltid varit en naturlig del, när man sett det konsumeras i stora mängder sen man var barn. Allt som mina föräldrar gjort i fyllan har bara slätats över och glömts bort, men inte jag det sitter som djupa ärr i min själ. Så jag själv vet hur mycket skada ett barn kan ta utav ha föräldrar som dricker alldeles för mycket.
Bra skrivet utav dig Konstnären att sluta dricka är som att lära sig att gå:) Jag har trillat färdigt nu känns det som och nu vill jag lära mig att gå.
Kampen fortsätter för en nykter framtid, lycka till allihopa!