Senaste kommentarerna i forumet

Så bra skrivet Berra, du förmedlar kamplust för ett värdigt liv utan kemikalier.
/Fenix

Go' Fredag, alla vänner...

Intressant att se hur ni reagerar på filmsnutten, jo den "kränker" ens ego något...

Men man ska nog inte blunda för verkligheten, det här är det som händer med en när man själv inte har medvetandet med sig, även om den inte är exakt så är det lätt att sätta sig in i rollen...
Jag ser det som ett "utbildningsmaterial" i min egen skola för fortsatt nykterhet, och jag behöver ett uppvaknande lite då och då...
Det var så här det var...

Varje morgon efter det att jag gnuggat sömnen ur ögonen så tänker jag...

Äger jag mitt eget liv nu..?

Är jag fortfarande beroende av något annat som styr mitt liv och tänkande,
är jag en "fri" man att använda mina tankar till det jag själv vill..?

Jag får inga enhetliga svar, men känner nog att med tiden så får jag mer och mer kontroll...
Jag har inget "sug" som vill finna en ursäkt till att börja dricka...
Jag vet vad jag gör och vad jag har gjort, jag mår inte dåligt dagen efter ett partaj...

Okej, jag har lite "knas" på hjärnkontoret eftersom jag känner mig lite ledsen ibland, men
det börjar kännas lite bättre, och jag har kunnat distanserat mig till de konstiga tankarna.
Jag vet att det är fel, och försöker inte tilllåta tankarna styra mig.

Så, jo jag börjar ta kommandot över mitt eget liv, och jag får kontroll...
Tidigare när jag kände att jag inte kunde ta kontroll, så hade jag en annan fras...

"Idag ska jag leva livet för precis vad det är värt..."

Då skulle jag inte tänka på det som varit och inte styra tankarna över kommande dag,
utan ta det som det kommer och låta livet styra mig istället...

I efterhand kunde jag sätta mig och "värdera" hur det gick, och jag hade inga förhoppningar inför den dagen utan lade ribban mycket lägre, det funkade väldigt bra...
Jag hade då ingen prestationsångest, utan det fick flyta fram som det ville..
Det var väldigt skönt att slippa känna "trycket" på mig...

Idag försöker jag sätta ett resultat, ett kvitto på att det rullar på utan "styrning"...
Jag "längtar" inte tillbaka till någonting tidigare, har slutat jämföra, och sukta...

Jag "raderar" historien med lite hjälp ifrån sinnesrobönen, ...inte försöka ändra på det man inte rår på...någonting, ett mantra vi människor borde ta åt oss oftare av...

Vi kan inte ändra på historiken, men vi kan påverka den nya kommande historiken, genom att ändra på saker som sker nu, så kan vi senare se tillbaka på historien vi förändrade...

Det jag gör nu känns bra/bättre för min kommande historik, jag känner mig nöjd över att få mera kontroll över det jag gör, och låter inte situationerna med dåligt resultat hända om och om igen.

Måste se det dåliga, och ta lärdom av det, kändes det inte bra, så ska jag försöka förhindra att det sker igen, DET kan jag påverka...

En alkohol-zombie styr inte över sitt eget liv,
den är kidnappad i en situation där den inte längre har kontroll...
Att återigen ta sats för att springa med full fart in i väggen, gång på gång....
Man vet att det gör ont, men något styr en att gör om det igen...
Alkoholdjävulen sitter och hånskrattar åt oss med sin fjärrkontroll...

Han är död och begravd djupt inne i skogen för mig, utan gravsten...
Och när hans vålnad skuggar mig, så går jag in i skogen och pinkar på hans grav.

Jag är starkare än han, och jag måste bevisa det dagligen...

Livet finns, om man vill se det!

Berra

Helt galet...

Det känns som om killen är på väg över gränsen mot död & elände...
Kämpade på i stark uppförsbacke.

Om man väljer berusningen så finns ingen framtid...

/ Mie...

Har tittat på film på arbetstid. Det var otäckt o se, på många sätt. Min första reflektion var att jag sett ut så där inför folk, även om inte lika länge..... Huuuuua Jag har sett många sjuka o allvarligt skadade, o när jag ser detta undrar jag hur illa går ett sånt tillstånd åt kroppen. Att man överlever!!? Sedan tänkte jag hur i hellskotta kan folk bara stå o titta på? Ville nästan hoppa in o hjälpa till. Hade jag inte sett denna film just via dig Berra, hade jag som Dolphin o jag pratat om, trott att den var just riktad mot mig, o inte orkat titta klart. Men TACK, den gav mig ytterligare en sporre till ännu en dag utan alkohol.
Nu kämpar jag vidare, Kram till alla o tack för ni delar med er!

hej all ,,berra westie,fenix,pia,alla,,hu vilken film,,ja nog dras minnet ofrånkomligt till tllfällen man raglat,15 meter kan bli 15 mil,,minns själv när jag tidigt i somras skulle hem från grannen,bara en liten parksnutt emellan husen,,minns o minns förresten,bara sekvenser,hann att tappa en sko,,inte så romantiskt som med askungen direkt,,,har inte hittat den än idag ,,det är det som är så konstigt!! var jag nånannanstans,,? gick jag fel väg först?! ,har sen hittat ett tomt plastvinglas i en buske som jag förmodligen hällt i mig på vägen hem,jackan blev kvar vid grannen,o byxorna hade såna gräsfläckar så de fick kastas,,,,gick ej bort i tvätten, känns som om jag skriver om nån annan,,,,men tyvärr,,se sanningen i vitögat,,,,komma ut frisk o nykter på andra sidan,,,med hedern i behåll,,den börjar komma tillbaka,,är så tacksam över 7,snart 8 nyktra veckor,,jag känner som er,,man behöver inte fylla allt med kickar att se fram emot,räcker att få va här o nu,ta dan som den kommer o va nykter hel o lycklig i just detta ögonblick, ATT LEVA ETT LIV; INTE VINNA ETT KRIG kram måne

Hej Westie!

Fina ord, ja precis så är det...

Ryggsäcken har med tiden blivit lättare, och barlasten, den som finns där varje dag utan att man är medveten om den, har långsamt börjat förtvina...

Jag vill aldrig mer prova den igen, och det känns skönt när man börjar bli lättare på foten, utan att bli "lättfotad" för det...

Det är med alkoholen som med datorerna, man har fått problem som man inte tidigare inte visste om att man hade...

Framtiden är vår, om vi väljer att följa med den...
Om man väljer berusningen, så finns framtiden åt vilket håll som helst...

Berra

Berra, om mitt minne funkar rätt så skrev Thomas Tranströmer något att bra dagar är dom då ett kilo känns som 700 gram. (vet inte om han skrev så ordagrant).

Jag har dagar då ett kilo känns som 2 kilo men iom att man blivit av med drickandet så har man gjort sig av med en ballast på 10 ton på kilot.

/W

Hej Fenix, Dolphin, Pia och alla andra..!

Precis så här ville jag med filmsnutten, skapa lite debatt och igenkänning...

Jag har varit så där packad många gånger tyvärr, men har inte i efterhand insett hur det ser ut...
När spärrarna är släppta så finns ingen sans och reson, utan raka rör hela vägen...

Därför är det otroligt nyttigt för mig att se det, det kunde ha varit jag...
Jag skäms över det som har hänt tidigare, men kan inte göra så mycket åt det...

Det stärker min nya framtidstro att fortsätta hålla mig nykter, och jag måste se sanningen i vitögat utan förmildrande omständigheter, det är så här det ser ut, varken bättre eller sämre...
Det skrämmer, javisst, men det funkar på mig, måste nästan "chockas" till beslut...

Mina tidigare tankar om att det "gör nog inte så mycket om man bara testar lite.." är nu som helt bortblåsta, jag har åter funnit styrka...

Jag behöver nog fortsättningsvis se sådana här filmsnuttar någon gång i kvartalet, för att hålla min nykterhet helt uppdaterad, man får ALDRIG glömma, någonsin var den gjorde med en...
Den har urholkat själen tillräckligt för min del, det är dags att ta tillbaka lite av det verkliga livet.

Styrkan finns i att aldrig glömma, att övertygelsen är orubblig, och med stolthet visa upp den verkliga Berra, det här maskineriet behöver inte smörjas med alkohol, det funkar alldeles utmärkt ändå...
Det fanns smörjgropar förr i tiden när bilarna behövde rundsmörjas, det behöver inte moderna bilar, och jag vill vara en modern bil, i sådana fall...

Sedan Pia, din tio-punkterslista..., WOW!, jag hade glömt, så många fördelar, tack!
Man måste påminnas hela tiden, så man inte glömmer hur "ont" det gjorde...
Om man lever i välbehag i sin vardag, så minns man med tiden inte hur det kändes när det inte var behagligt...

Men det är väl så när man lever i nu'et, man glömmer lätt gårdagen, och morgondagen är inget att oroa sig för eftersom jag har valt att idag, och igår valde jag att inte dricka något med alkohol i..

Livet finns rakt framför näsan på en, varför bleka bort det med klorin som alkoholen verkar göra.
Jag vill leva ett färgstarkt liv och ta livets duster som de kommer, inte försöka smita ifrån det med att gå in i dimman för att lindra det, möjligen för stunden, men öppnar man dörren så finns problemet kvar, och har kanske vuxigt sig större...

Idag ska jag leva livet så ärligt jag bara kan, så slipper jag ångra det i morgon...

Mors Berra

Usch ja, så gräsligt det är att komma ihåg hur full man var ibland, och se hur sjuk den här snubben är. I hjärnan---tillt!!! Neurologiskt nästan helt utslagen. Kan tänkt mig hur levern och andra organ mådde? Och så vilja ha mer??? Egentligen är det inget annat än gift, alkoholen alltså.

Jag hatade i och för sig känslan av att tappa kontrollen.. och gick oftast och la mig innan det gick så långt. Eller klunkade i mig cola eller vatten istället. Däremot ville jag i stort sett vara salongsberusad hela tiden....

Men i samband med fest eller på ute på ställe så hände det ett par ggr att det blev för mkt, det värsta är att jag inte fattade nånting... märkte inte att det blev för mkt förrän jag typ däckade. Måste ha druckit alldeles för fort. Pinsamt och skrämmande. Ja, menar när man är tonåring må det vara hänt någon gång.. men en medelålders tant? Fi f-n.

Ja, idag är jag nykter och tiden går sin gilla gång. Nyhetens behag med att vara nykter har försvunnit och det känns mer och mer avlägset, allt det som hände. Men när jag tänker efter, vilka otroliga förändringar det ändå är.

1. Är aldrig borta från jobbet

2. Samvetet är rent, vet vad jag gör och vad jag gjort.

3. Mår bra fysiskt, inte ens den värsta förkylning, eller spänningshuvudvärk är lika illa som bakfyllorna

4. Har tid och kraft att ägna mig åt mina hobbies, hade aldrig haft tid, ork och råd att köpa häst igen om jag inte varit nykter

5. Min familj behöver inte oroa sig för mig.
6. Dygnsrytmen har blivit normal

7. Humöret är mkt stabilare. Ångest och rädsla är hanterbara och konflikter löses på ett sundare och lättare sätt. JAG HAR SINNESRO.

8. Jag njuter av att leva. Innan njöt jag korta stunder, typ när jag inhandlat vinet och sedan när jag korkade upp och av det första-andra glaset. Resten av dygnet var antingen full, bakfull eller slogs jag med tankar om att ska jag dricka idag, fast jag måste ju sluta, nej, jag kan dricka bara idag oxå.. osv osv.. Skulle vi bort så var första tanken oj vad bra då får vi vin. Skulle vi resa så var första tanken Yes, nu kan vi dricka från lunch- till-kväll. Ledig från jobbet? Japp, då unnar jag mig vin. Storstäda- japp, det gör jag med ett glas rött i handen och musiken på. Helt fixerad!! Och skulle vi nånting och jag helt enkelt inte kunde dricka så var det skittråkigt och jag ville hem så fort som möjligt.

9 JAG ÄR FRI att styra mitt eget liv, innan styrde alkoholen det.

10. Lärt mig massor om mig själv och om andra människor under detta året. Och fått en ny livsyn, att njuta av det som finns här och nu, inte söka snabba kickar hela tiden!

Ha en underbar och nykter torsdag alla vänner.

Kram

Glömde säga vad kul jag hade den kvällen och morgonen efter:-)
/Fenix

Tragiskt är vad det är. Men han klarade sig säkert, som de flest dyngfulla gör.
Två reflektioner:
1. I sitt rörelseschema ser han ut som en baby som ska lära sig gå, alltså allt inlärt om hur man rör sig verkar utslaget.
2. Jag blir påmind om min värsta promenad i fylla. Skulle gå från grannhuset, ca 15 meter, efter att ha druckit massor av grön äcklig sprit som ngn köpt på en resa. Tog säkert en kvart och jag höll mig i lyktstolpar, ramlade hela tiden och kröp. Jag egentligen höll jag på precis som han i videon. När jag numera går förbi det huset tänker jag alltid på den kvällen.
/Fenix

Oj! Så tragiskt... både för killen själv och för de andra i butiken.
Varför gjorde de inget? De såg bara helt handfallna ut. Iofs så såg det inte ut som om dom ringde polisen direkt och det tycker jag var bra. Han var ju inte våldsam el störande på annat sätt. Men - jag tycker att dom kunde försöka få honom att sitta, ligga still ett tag. Gett honom lite vatten att dricka.
Bara släppa ut honom på gatan verkar ju inte klokt! Undrar hur det gick för honom?

Hej!

Här kommer en "jobbig" videosnutt jag hittat på tuben...

Den heter "blame it on alcohol.."
Det handlar om en snubbe som är knas-tankad och hade tänkt sig att toppa detta med en platta öl på en typ amerikansk jourlivs...
Det är ju märkligt att trots man är så överj..gt tankad, att man vill fortsätta...
Behöver jag säga att han kommer ut därifrån tomhänt..

Videon tar ca 12 min och saggar dessemellanåt, killen polerar golvet med rygg och rumpa ett flertal gånger, och kan nog tyckas vara lite "kul" då och då för den som inte är insatt...
Själv tycker jag mest synd om honom

Jag har lagt upp den för att skapa en tankeställare hur det "kan" se ut när man tror sig har haft koll, men övervakningskameran säger något annat...

Är du känslig så kan den skapa obehag, men för en del andra så tror jag den påverkar...

http://www.youtube.com/watch?v=sh6oGwOMVeY&feature=player_embedded#

Berra

Halloj!

Ytterligare en dag har rullat på, och gårdagen var inte en "vanlig" Måndag för mig,
den passerade relativt smärtfritt, och det är ovanligt...
Därför ser jag fram emot denna Tisdag, och hoppas på att den blir ännu bättre...
Visserligen fullchokad med allt möjligt, både på dagen och kvällen, men det är ingenting som jag stressar upp mig för, utan jag tar det som det kommer...

Har inget speciellt att se fram emot, men det tar inte emot för det, konstig känsla..

Jag är glad att slippa "dårhuset" där jag normalt sett tillbringar 40 h i veckan, nu står jag och pular
i min ensamhet i en hörna av en korridor, och hälsar på människor jag aldrig träffat tidigare...
Det är väl aldrig så att de vill ha en ny medarbetare, eller så?

Ibland är det så, att ensam är stark, och jag känner hur min självkänsla växer för varje timme..

Den här dagen känner jag som om att den kommer att bli en väldigt speciell dag, den har redan visat sig med årets första snö, om än slaskig...

Ha det bra därute mina vänner, släpp flaskan och skapa er en egen trygghet istället, det tar tid men det är det värt, ingen har nog ångrat att varit kidnappad av alkoholen...

Lev väl, lev nu!

Berra

Berra och Mie och alla andra!

Härlig läsning såhär en måndag morgon!

Mie, lita på dig själv och dina känslor. Din son behöver någon som tar vettiga beslut åt honom! Ha INTE dåligt samvete!! Du är en fantastisk människa, kämpa på!

Kramar till er alla!

Segaletta

Hej !

Idag är det måndag, igen, men känner ingen panik över detta...

Jag ska vara "utlånad" några dagar till ett annat företag i närheten, och kommer således "slippa" mina arbetskompisar och ledning ett par dagar, och det känns skönt...
Att få rå om sig själv, men också lite pirrigt att få "tränga sig in" bland en massa nya ansikten, ge ett gott intryck och kanske träffa f.d arbetskompisar som bytt arbetsplats.

Själva uppdraget känns inte besvärligt, det kommer jag att fixa tror jag...
Men lite blandade känslor inför nya rutiner osv, kommer jag att få tid till att röka osv...
Ganska löjliga grejor som ni märker, men nå't ska man väl ha att oroa sig för, visst?

Tycker mig känna en viss humörsvängning mot det bättre, men det kanske bara är det att jag "hoppas" så mycket på min nya medicin så bara tanken får mig att känna mig bättre till mods.

Det fick ju sig en knäck direkt på morgonen då vi hade möte (eller "morgonbön"),
och mitt/vårat ansvarsområde fick sig en känga direkt av chefen...
Jag vet vad det beror på, och historiken bakåt visar på de små resursmedlen vi hade börjar nu göra sig gällande, som man bäddar får man ligga, gammalt slitet uttryck, men det stämmer här!
Sedan så är vi ju inte speciellt motiverade heller, det funkar inte med hugg & slag...

De ska försöka höja arbetsmoralen med en kick-off tillsammans med vårat systerföretag, men
frågan är om det överhuvudtaget kommer några människor med...
Vårat systerföretag är de mera ambitiösa och har mer farmtidsutsikter, och en hantverkare frågar mig vid flera tillfällen, hur ser era firmafester ut egentligen?, med det gänget?

Nu är det inte i en positiv anda, utan tvärsom, han tycker hela gänget verkar vara ett gäng muppar
och han bara undrar hur vi ser ut då egentligen...
Jag kan ju i och för sig späda på det och säga att vi snortar bakpulver, kissar i blöjor och bär läderunderkläder bara för att se hans minspel, men jag pallar det inte...

Det finns saker som är viktigare, och det är att få leva ett humant liv...
Och det jobbar jag på, nu gäller det att få ordning på humöret och en bra hjälp jag har haft,
är att inte låta alkoholen hjälpa/stjälpa den, utan ta tag i det på egen hand...

Livet är för dyrbart att bara "slösas bort" på oväsentligenheter,
och att vara deppig och hängig är ord som skall bort ur mitt ordförråd, snarast!

Mors Berra

Hej Berra.

Nej, vi ska inte förringa vår nykterhet. Vi är duktiga. Så klart. Men många av oss har varit där han är nu.. i alla fall var jag där från och till i ett par år innan jag "erkände mig besegrad. För mig handlar det inte om att vara duktig. De åren var hemska, en helvetes kamp mot beroendet. I alla fall jag var fruktansvärt beroende, det poppar upp såna insikter fortfarande. Hur irritation och rastlösheten blev övermäktiga och nästan utan att veta hur det gått till så var glaset där igen. Hur knäppt man tänkte och urskuldade sig, hur man lovade att i morgon går det.. (för sig själv alltså) för att man inte klarade att stå emot suget. Likadant som jag känner inför nikotinet nu.) Jag ville inte vara fysiskt beroende så jag tänkte att det är för att jag ska fira, för att jag är ledsen, för att jag är uttråkad, för att jag ska vara social och trevlig, för att jag ska.. Hittade på olika anledningar hela tiden, när det egentligen bara var en anledning. Fysiskt beroende! Och psykiskt följer så klart med i paketet.

Alla har inte haft samma slags bekymmer med alkoholen, det ska vi oxå komma ihåg. En del dricker sällan men det spårar ut. En del dricker varje dag, utan att spåra ur men blir sjuka i kropp och själ. Och så alla däremellan. Det finns hjälp att få om och när vi kommer till insikt.
Enbart vilja hjälper inte för de flesta av oss. Ingen vill ju såra sin familj, förstöra sitt liv, förlora jobbet, göra bort sig, vakna som ett vrak. Eller hur?

Alla får hitta sin väg och kan vi på minsta vis hjälpa och stötta så är jag glad. Att föregå som gott exempel och ge hopp om att det går att sluta dricka är det bästa sättet för mig att förbli nykter. Så det är klart att vi ska delge från andra sidan men vi ska inte heller glömma hur det var! Empati! egentligen är vi som varit där de enda som verkligen vet hur det är.

Jag städar inte kontoret idag.. Utan källaren. Men det är befriande och härligt att rensa upp även bland ägodelar. Slänga, sortera och ge bort.

"De fattiga letar efter ett sätt att överleva, alla vi andra ett sätt att få tiden att vara så bra som möjligt."

Ibland tycker jag om visdomsord som sätter allting på sin spets!

Lycka till med dina nya "trådar" Berra! Hoppas medicinen funkar lika bra för dig som för mig. Det är ett likamedel du fått om det heter Venlafaxin och det är exakt somma som efexor. Men det har tusen biverkningar så det är möjligt att du får tjall med magen i början. :) kan bli åt båda hållen. Jag har dock inte haft en enda biverkning, inte heller min son.

Han har förresten börjat minska på sin dos och det verkar funka. Jag är sååå glad, kanske kanske fortsätter han att växa ifrån sin sjd. Och får fortsätta vara fri från tvång och ångest.

Ha en underbar söndag. alla.

Pia

God Söndag morgon, allihopa!

Läste nyligen några rader om någon snubbe som tyckte att alla här var så duktiga...
Och inte han, så han tyckte att det var lika bra att han fann ytterligare en ursäkt för att få sig en lördagsfylla...
...tungt?, ja...

Jahopp, vad ska vi skriva om då, ska vi förringa vår egen nykterhet för att inte såra andra...
Ska vi inte ge vår historia om hur det känns utan alkoholen som styr vårat liv...
Ska vi bara trösta andra och sedan inte delge versionen "från andra sidan"..

Jag känner mig splittrad och en aning upprörd, men då mest över mina egna vibbar...
Nog pratat om detta, men kom gärna med egna reflektioner...

Nu fortsätter Berra's (Nyktra!) dagbok, för er som är intresserade...

Jag har varit hos min husläkare (inget fel på huset, haha!), och fått lite nya trådar att börja rycka i.
Fått ny meduzin, Va-fan-laxermedel Krka, omöjligt att uttala, men det ska vara i "Efexorns" linje tydligen, eller så lär jag väl skita ner mig, om de har givit mig fel pryttlar på Apoteket.
Så nu käkar jag både min nya och gamla samtidigt under en övergångstid, för att sedan öka dosen på "Va-fan"-medicinen.

Har fått göra en leverans åt Dracula som sög ur mig några provrör, så dessa väntar jag med spänning på (typ 220 volt då..), TÄNK om det "bara" är något fel i kroppen och inte i knoppen?
Sedan har jag fått sömnpiller så att jag ska få ordning på mitt sovande, har alltid varit kvällsmänniska och seg som ett nybombad Beirut på morgonen...
Så nu har jag fått verktygen för att kunna somna in för alltid, nä skämt åsido!
Det finns ett liv, så det gäller bara att få ordning på det, just nu ska det städas på kontoret!

Om sanningen ska fram, så funkar det otroligt bra, petar i mig ett piller runt kl nio på kvällen, och sedan inom två timmar så LÄNGTAR jag till plufsa ner mig i sängen, superskönt!
Har vaknat hyfsat piggelin, så nu börjar jag vrida tillbaka på dygnet...
Bara den känslan gör att jag börjar se lite mera positivt på framtiden...

För jag är en person som lever på hoppet, hoppar mig framåt till nästa glädjetopp...
Och nu lägger jag mycket tilltro till mina nya mäduziner, kanske kanske kanske....

Frånvaron av alkoholen då?, nemas problemas...
Vi hade ett par vänner här på middag i fredags (som inte visste läget..) vi åt och vi drack så där lagomt på alla håll och kanter, trevligt och mysigt att få träffa hennes nya man som jag hoppas på att det håller, han tar väl hand om henne, och är mycket omtänksam...
Tvärsemot hennes tidigare karlar som har varit alldeles för unga och egotrippade.
(Så tjejer, välj ett par år äldre snubbar istället!!, är de fula så kompenserar de något annat istället, med att vara snälla, typ!)

Framåt småtimmarna så erbjöd jag mig att köra dem hem när de skulle ragga bulle (taxi), och hon bara Fnös åt mig, ja ja ja, som du har druckigt!
Mina övertygelser funkade inte, så frugan fick gå in och "medla" för att övertyga henne...

Snacka om fågelholkar, när jag hade druckigt alkoholbefriad öl i ölglas tillsammans med hennes nya karl, och drack cola i vinglaset, det glada humöret infann sig ändå...
T.om så att dottern frågade varför jag drack igår?, när jag hade så himla roligt och skrattade...
Man KAN ha roligt utan alkohol, och har man ingen alkohol så får man bjuda på annat, såsom sig själv t.ex...

Frugan gick på "plastparty" (typ Tupperware) hos en gammal vännina vi känt i 30 år snart,
hennes inbjudna vänner verkade vara nästan alla "on-the-line" till sitt totala missbruk.
Vi vet att hon alltid varit svår på spriten, men nu verkade alla hennes vänner vara likadana.
Frugan kände sig fräsch som en nyponros i det sällskapet, och var mycket glad att hon kunde skylla på bilen och middagsmaten som anledning för att inte sitta där hela natten....
Det kändes ruggigt, men vi har "givit upp" våra försök att "frälsa" henne från alkoholen, då passar inte vårat sällskap längre, och har så inte gjort de senaste 5-10 åren, tyvärr!

Med hopp om att ni andra har haft ett trevligt uppvaknande i alla fall, denna söndagsmorgon!

Mors Berra

Go'morgon, eller gott veckoslut på er alla!

Nu är det fredag igen, och förväntningarna är många för de flesta...

Lika mycket som fyllfrossan finns för oss andra, ska jag klara helgen tro?
Innerst inne vill man det, men frestelsen finns i varje situation man råkar hamna i...
Det kanske blev "trevligare" än man hade förväntat sig, och man vill inte sticka ut genom att ta upp sådana allvarliga saker som att man ligger på gränsen till alkoholism...

Och följer då de andra med i sjöslaget med alkoholen som "hjälp" att socialisera sig...
Man anar hur det kan gå, man dricker för mycket och skämmer ut sig...
Eller man klarar av att hålla gränsen och tror att man har återfått kontrollen, och redan vid nästa
tillfälle så har man tappat den igen...

Så finns de dom som aldrig blir för fulla, men dricker för ofta istället...
De har nog inte lika mycket problem med panikångesten dagen efter, men tänker på hälsan på lång sikt istället...
De säger ju att "lite" alkohol är bra för hälsan när man typ är gammal eller så...
Min farfar på gamla dar hade ett snapsglas på nattduksbordet med konjak som han tog varje morgon innan han steg upp ur sängen, men så var det det enda han drack också...

Vad är lite, och vad är lite för mycket???
Ska man alltid jämföra sig med andra, jag som är man borde kunna dricka 1/3 mer än frugan, jag väger dessutom 50% mer än henne, så det blir 88% mer då....
Betyder det att på en flaska vin ska hon kunna ta ett glas, och jag kunna ta resten då?

Man ska nog sluta vara mattesnille, och använda sunt förnuft istället...
Det stora problemet är att just det "sunda" förnuftet är det första som lämnar oss när vi trampar in i dimman, efter två glas rämmar alla spärrar, och "here we go again.."
I morgon är en annan dag, och vi rockar loss som om kvällen var den sista i livet...

För vissa kanske det blir det, de som chansar och sätter sig bakom ratten, eller kör ihjäl någon annan som inte alls har med deras alkoholproblem att göra...
Efter en sådan olycka är det nog det enda de önskar i hela sitt liv, att kunna göra gårdagen ogjord.

Allt går inte att radera, ta tillbaka eller ens be om förlåtelse om...
Det enda man skulle kunna göra, är att sätta sig in i situationen innan, hur känns det?
Overkligt och mycket obehagligt, dessa tankar har malt länge hos mig...
Så det har varit den enda spärren jag aldrig har släppt på, glöm och göm bilnycklarna.

En annan lärdom kan vara att bara "testa" vara nykter för en kväll, inte roligt i början, men på småtimmarna så får man se resultatet av för mycket dryckjom...
Vi går tillbaka till apstadiet och vi hamnar i homo erectus, för nu verkar det bara vara det lilla huvudet som används...

Vi är ganska konstlade till vardags, men på helgerna så ger vi apan i oss en chans...

Och inget av dem känns speciellt lockande, önskar att man kunde vara lite mitt i mellan, som när man är på väg in i dimman, precis då, men inte mera...
Tyvärr är den övergående på både mångd och tid, och att hålla sig kvar i den är nog vår allas önskan, och trots att vi försöker gång på gång...
Lyckan är kemiskt och inte äkta...

Kärlek till/i livet finns nog inte i ett lyckorus med alkohol i...

Lyckan finns i annat, och därför är jag en sökare...

Mors Berra

Tack snälla....

Funderade över det i går... men har låtit det passera idag.
Det är väl det där att bli omruskad & synad i sömmarna som gör att jag tror att jag behöver försvara.
Instinkten är stark.
Trots att jag har kommit en bra bit på min vandring så är det så inrotat att visa upp en snygg yta.
En välputsad fasad.
Stora jätteleendet påklistrat.

Nu mera är leendet på riktigt. & jag jobbar på det där att ytan inte behöver vara skinande , för jag duger som jag är.

Kram Mie...

Hej Mie!

Vet du vad?, jag tror du gör det mer komplicerat än vad det behöver vara...
Du behöver inte vara med i något "rävspel" där man tror att den andra vet mer än den behöver.
Du ville kolla om fröken visste mer än du trodde, och du ville fiska för att se om det stämde, eller?
Det var nog där kärnan låg, istället för det fakta som du lätt skulle våga berättat ändå...

Du behöver inte ta din familj i försvar, fröknarna dömer inte dig eller barnen efter familjesituation.
Det kan bara ge dem några svar på barnens reaktioner, så de vet hur de ska agera...

Om uppbrottet var nyligen så kanske barnen är känsliga med en massa obesvarade frågor de inte finner svar på, och därför behöver ventilera det med andra vuxna som inte tar parti, bara för att få en objektiv syn på det...
Barnen kommer att söka svar hela tiden, och kommer att jämföra sig med andra barn.
De vill veta om det är "farligt" och om de egentligen behöver oroa sig...
Precis som nästan alla barn kommer de att ifrågasätta sig själva om det var deras "fel"...

Och det är där du kan hjälpa dem med att frånta dem deras självpålagda skuld, genom att ständigt berätta för dem att det inte är deras fel, utan att pappa behöver vara för sig själv en tid framöver, för att han just nu inte klarar av familjelivets regler osv..

Jag vet att du gör rätt, och att du inte behöver oroa dig, du är familjens stora stöttepelare och du behöver stå på fast mark, så låt inte små orosmoln undergräva fundamentet...

Ensam är stark, ibland, och det bevisar du dagligen, du har skinn på näsan så du kommer att funka som en murbräcka och röja väg för både dig och dina barn...

Så jag hejjar på dig, som alltid...

Mors Berra

Hej Westie!

Bestämm dig innan för vilket läge du ska inta, med eller utan alkohol!

Om du väljer med, tänk på att "stålsätta" dig, så att du inte tar för mycket av gammal vana.
Du vet det där med räkna drinkarna, bara dricka bira, lätt/folkis, vartannan vatten osv...
Visst det förtar en stor del av "nöjet", så varför inte välja "utan" då istället...

Att våga utmana som jag skrev tidigare i mina inlägg, är att få ett större förtroende för sig själv.
Du kan inte för all framtid undvika att umgås med andra som dricker, utan måste "vänja" dig med att alkoholen kommer att finnas "paralellt" med dig, alltså vid din "sida".

Tankarna om att du "kan" dricka måste förintas med en "vilja" att inte dricka.
Du är stolt för ditt val inför dig själv, och om du törs så kan du även säga detta inför dina vänner.
Annars, LJUG!, med vad som faller dig in, det är helt legalt vid ett sådant tillfälle.
Se bara till att du har inövat svaren på följdfrågorna, om du skyller på att du käkar penicillin så kommer nog genast frågan om vad du är för sjuk osv...

Var inte rädd, se det som en prövning, och den SKA du klara av, no matter what!

Tänk igenom små "viloplatser" dit du kan gå för att få vara ifred en stund om du tycker det känns jobbigt, men framförallt HÄRDA UT!.
De första timmarna kommer du säkert sukta en del när människor na blir lite mer avhämmade och skrattar och är glada, häng med och bjud på dig själv, ingen dömer dig!
Men sedan på småtimmarna (med det antalet personer..) så kommer det alltid finnas ett par styckna som blir fullast, se och lär hur du inte vill bli, det hjälper en hel del faktiskt...

Välj samma drinkar men utan alkohol, be bartendern fixa drinkar som ser likadana ut, och han lär komma ihåg dig (positivt då..) för att du har mogenheten att våga stå emot grupptrycket.

Det är inte dig det är fel på, det är alla andra som är "svaga" som faller för frestelsen...

Du är en STOLT och självsäker man, och sådant smittar av sig, gå runt som en kung med ditt glas, och övertyga dig att du är där för att de gillar dig, och inte den aspackade Westie...
Han är ett minne blott, och du har ett samvete vitt som snö, och morgondagen ÄGER du...
Precis som alla andra dagar då du har valt att "idag skall jag inte dricka något" två dagar på raken.

Alkoholdjävulen måste "svältas" ihjäl, och ju längre du står emot, desto svagare blir hans påminnelser...

Carpe Diem (fånga dagen), ett slitet uttryck, men oj så passande...
(F.ö en vansinnigt roligt tecknad serie, dansk tror jag..)

Mors Berra

Berra.. Tisdagar är underbara.... <3

Westie.. glid runt med ett snyggt glas så blir det en kanon fest...

Kram Mie.

Känner en liten "molande" ågren inför helgens bravader. En stor gemensam fest i en stor gemensamhets lokal, totalt ca 250 pers. Första riktiga "stor" festen jag skall gå nykter på.
Inte orolig att jag skulle få för mig att dricka eftersom antabusen är rätt effektivt försvarare i backlinjen. Däremot lär jag råka ut för en och annan fyllskalle som vill bjuda på ett järn. Får väl glida runt som en smörklick i en stekpanna i lokalen.

Jaja jag tillhör iaf minoriteten som kan sätta sig i bilen dagen efter:)

Hallå!

Tisdag, denna "mellandag", mitt i mellan Måndagen som är värst,
och Onsdagen som är lill-lördag mitt i veckan...

Tidigare så var det en ursäkt för att man kunde klämma en bira mitt i veckan, och Torsdagen var ju så nära alla festligheter så där hade man ju ännu en liten klämmis, så varför inte klämma en bira därmed...

Fredagen och Lördagen var spärrarna släppta, och allt med alkohol kunde få flöda fritt...
Söndagen betydde för många en dag med ångest och kanske en återställare, eller varför inte lite vin till söndagsmiddagen...?

Så summan av veckans alla dagar kan i många fall betyda att enbart Måndagar och Tisdagar är de dagar som man inte dricker...
Såvida det inte är storhelger som midsommar, jul och nyår, kanske påsk...
Då spelar det ingen roll vilken dag i veckan det är, då är det Lördag hela veckan...

Och för att inte prata om semestrarna, då är det både Fredag och Lördag varje dag, så då åker nog första biran redan ner vid lunchen om man befinner sig på playan...
En grekisk sallad med tre bruna ljumna halvlitersflaskor av någon Holländs licensbryggning, det är väl helt OK, eller??
Så är portarna öppna för ännu en dag, som man kanske ångrar...
Frågan är väl bara om lunchen sker tidigt nog, kanske redan vid 11-rycket, har man då gått upp vid 9 så är det ju bara ett par timmar kvar till nästa skjuss...

Den där dryckes-stressen är för mig ett minne blott, jag behöver inte belasta min hjärna med när nästa tillfälle/ursäkt ges, det är befriande...

Så det spelar inte längre roll om det är en dag i veckan, för det är Tisdag hela veckan för mig...
När det gäller alkoholen i alla fall...

Så tanken om en Tisdag, är en "befriande" dag för mig..

Jag vill, jag kan, jag ska!

Mors Berra