Senaste kommentarerna i forumet

... så rätt det där med att slippa åka iväg och få spruta. Nu vilar han fint nedbäddad under körsbärsträden med både blomma och ljus. Två av barnbarnen har varit med och tänt ljuset. Det är sorgligt med sorg - men lite fint också.
Kram alla, var rädda om er och varandra! / mt

att köpa Soda Stream, det borde jag också göra. Men det blir förstås ännu en apparat som ska stå nånstans. Jag tänker också som du att jag kan unna mej ett och annat för en del av pengarna som tidigare gick åt till vin. Vad roligt att det var ett lyckat konvent! Det var säkert intressant. Visst vore det trevligt och spännande att träffas!
Jag har inte mycket att tillföra diskussionen idag, liksom du känner jag av tisomläggningen. Det blev tidigt mörkt och det blir snart läggdags. Dagarna rullar på utan dramatik, skönt. Ha det bra!

mt skriver klokt. Det finns inga genvägar... bara låt det komma. Och om att "Sorgen är kärlekens pris"...både vackert och ofrånkomligt sant. Stark är du som inte tar till våran vanliga tröst. En långpromenad är heller inte fel. Men din lät som den skulle kunna sluta i skoskav :-) Det sista du behöver. Hoppas du får lite ro ikväll iaf... och om inte. Ja då vilar du imorgon på dagen istället. Man behöver inte alltid göra rätt för sig. Men man ska försöka göra det rätta för sig. Tänker på dig och på mt idag...att livet ska behöva göra så djävla ont! /R

Magkänslan är viktig. Kanske hade katten ont...kanske inte. Men din vän slapp den där oron hos veterinären med sprutorna. För han hade läst av dina och gubbens känslor och vetat att ngt var mkt fel. Nu fick han somna hemma. De sista känslorna han kände av från er var trygghet och kärlek. Du skrev så fint och vist om kärlekens pris och nu betalar du...men nog är det värt det. Ta hand om er nu. Kram /R

Självklart har du din scen här. Alltid välkommen med dina tankar. Magnus får döpa om tråden till; "Dompa introducing/ featuring Villervalle!!!" Det ska väl dra läsare ;-) Vore ju kul om du hade en egen tråd så man får tag på dig. Men jag gissar att du läser omkring mycket så vi får väl bara hojta till i ngn tråd. Dessutom vet jag att många vill läsa dig...nu måste man snoka runt? Var har han varit?

Visst har du rätt...jag har noterat samma sak. Iaf. på anhörigsidan. Under mitt år här så har mig veterligen bara en anhörig man skrivit...och han blev tyvärr ganska kortvarig. Annars är det kvinnor och dessvärre ungdomar som är oroliga för sin föräldrar. Det stör mig...att unga människor ska behöva dadda/curla sina föräldrar. Men varför så få anhöriga män? Kanske lider vi av ngn sorts svårtolkad känslokyla. Jag kan bara se på mig själv...jag lämnade ju min fru för att hon vägrade sluta dricka. Kanske borde jag ha peppat mer, tjatat och tvingat på henne hjälp. Men eftesom jag själv har samma sjuksom så vet jag att det INTE går. Beslutet måste vara ens eget. Kan det vara så att många av de alkoholiserade kvinnorna har män som är minst lika illa ute. Alltså hittar de inte hit, eller skriver inte.

En annan teori är att kvinnor kanske har ett större intresse av att hålla ihop familjen, eftersom vi delvis lever kvar i gamla mönster. Barnen föds...kvinnans karriär är oftast den som stannar upp. Hon kanske blir hemma, börjar jobba deltid. Mannen drar den ekonomiska biten. Nu låter jag krass och inte helt pk...men man ska säga som man ser det. Jag har ibland läst på anhörigsidan om kvinnan som vill lämna. Som får massor av tips från sina medsystrar. Som inte älskar mannen längre. Men..."Hur ska jag ha råd?, "Barnen kommer att lida". Nej, jag vet inte.
Men dina funderingar är intressanta.

När det gäller oss här på alkissidan så tror jag att du redan gav oss svaret. Kvinnor är nog ärligare mot sig själva. Erkänner problemet tidigare. Dessutom TROR jag att de ibland har lättare att formulera sig...så att skriva här faller sig mer naturligt. Jag tror att det generellt finns vissa olikheter mellan könen. Det finns alltid undantag...så ingen behöver påpeka det. Detta är mina tankar kring det hela...kan ju ha helt fel!

Arkeologerna och bygdens son? Den VAR kul, men du lyckades nog reta upp några. Den var ju sann...kvinnor inte bara formulerar sig bättre i skrift utan även i talspråket ;-). Den kvinna som inte förstår att det var menat som en komplimang är lite ....

Nu väntar tvätthögen...vanligt kvällsnöje här hemma. Visst kan ongar tvätta ngt favoritplagg vid behov (då kör man aldrig ngt annat samtidigt, bara sitt par jeans).Men handdukar, lakan, strumpor, underkläder etc...ja, det bara finns! Idag har jag tittat runt på motorcyklar...i veckan slår jag till. Pappaleksak! God fortsättning på kvällen Villervalle och alla andra! /R

PS: Något kul; Hann även med ett sjukhusbesök. Har haft onte i ena örat i ett par veckor. Riktigt ont så till slut gick jag. Visade sig att jag hade en inflammation i hörselgången som beror på för mycket badande. Så jag fick penicillin. Läkaren sade att jag inte fick dricka alkohol för då skulle det inte verka så bra (Skitsnack by the way, jag har druckit under många penicillinkurer). Skulle det bli ngt problem. Det var en skitskön känsla att se honom i ögonen och svara att jag inte nyttjar ;-)! DS

Förstår att vi aldrig kan träffas IRL , den bilden av mig vill jag ju inte förstöra :)
Hoppas också de sätter ett datum snart så så många som möjligt kan komma.
Att gilla en film som Ironsky är nog typiskt manligt, känns som en film jag skulle somna fort till.
Det känns verkligen att vi satt tillbaka klockan inatt, den här dagen känns lång, har hunnit med jättemycket och ändå är klockan bara strax efter 3, skönt. Var och köpte en Soda Stream så nu kan jag dricka hur mycket bubbelvatten som helst. Det kan jag unna mig!
Trevlig söndag på er!

Vad jag förstått när jag läst runt lite här så gör du själv en ordentlig resa.
Köp inte ned dig med att du inte hade klarat det utan Antabus. Det tror jag visst att du hade gjort.
Men lite lättare med antabus javisst. Men med din styrka och envishet så hade du fixat det i en handvändning.
Det VET jag för du sitter inne med så otroligt mycket GOTT!!!!!!
Och dag 29? Snart den första månaden! DU ÄR SKITBRA!
Push it baby!
//A

Ber om ursäkt om jag trampade dig på tårna käre nr 9!
Eftersom vi här ser den ena delen (Din!) så vet vi ju inte vad din käre "ledsenmedberoende" tycker, om din plötsliga förvandling..
Vore kul att se hennes kommentar också...
Dock har du fel på en punkt, jag h a r läst mer än 2 inlägg från henne..( för om jag förstått saken rätt, så kan 2 personer inte använda samma signatur..) Eftersom jag dessutom har en viss erfarenhet av "omvändelser under galgen" så får du ursäkta min raka ton.. :-)
(Jag är inte van att linda in saker, så andemeningen försvinner)
Det är Jättebra och stongt, att ha kommit till insikt och du behöver naturligtvis inte följa alla råd som skrivs, vare sig av mig eller någon annan...
Du behöver dessutom inte ta det som personlig kritik att få diverse konstruktiva råd.. Gäller de inte dig, eller din situation, var vänlig hoppa över! ;-D
Önskar dig all lycka i din nya nykterhet! Den kommer kanske inte alltid att vara lätt.. Vi är många som trillat i diverse fällor, fastän vi trott oss medvetna om dem..

är ett arbete, precis som ordet säger. Arbetsamt arbete. För att sorgesår ska läkas på djupet måste man gå rakt igenom - det finns knappast genvägar och det lönar sig inte att fly smärtan och gå runtom... som att dränka sorgen. Typ:)

Att gå är bra mot det mesta - det säger både erfarenheten och forskningen. Att ha en riktning är inte fel:)

Kram / mt

Tack.

Sorgearbete är tydligen ingen lek. Skulle vara väldigt lätt att trilla ner i nåt vidrigt vinande, men då kostar det för mycket.

Kanske ska ge mej ut på en långpromenad.
Till Italien typ..

ja det känns fint att han fick somna in hemma. Jag vet faktiskt inte hur man säkert vet att djur inte lider... man får nog bara försöka tolka dem och följa den berömda magkänslan. Vi har funderat mycket, som jag skrev... inte kan jag säga säkert att vi har handlat rätt. Han är fint nerbäddad nu och ska få sin plats under körsbärsträden. Jag tror helt säkert att jag kommer att höra hans kurrande och känna åtminstone vindfläkten när han har vägarna förbi. Jag hoppas han träffar min mamma - de gillade varann. Hoppas du också kan känna närvaro av din mamma nån gång. Kram / mt

Det är bra, gråten vill ut. Jag tror att den renar. Den klumpiga karlsloken här ovan har i övrigt redan sagt det jag tycker passar nu (tänk om alla karlslokar kunde tänka och dessutom formulera sådana ord och tankar säger jag :-)

Det gör ont i hjärtat på ett alldeles speciellt sätt när ett kärt djur försvinner. Men vad fint att den fick somna still i soffan istället för att åka till veterinär. Hur vet man att kisse inte har ont och lider i onödan undrar jag. Jag vet av egen erfarenhet att man inte alltid ser när ett djur mår dåligt (om man inte vill se). Jag oroar mig lite för mina gammelkatter.

Många kramar till dig och jag hoppas att du, om du vill, får erfara det Hösttrollet beskriver.

Själv är jag på dag 29, men hade inte kommit hit utan Antabus och detta forum! Har en liten svacka just nu så jag har bosatt mig på forumet för att tanka motivation och styrka. Det funkar!
Inga däckbyten här i dag, det ska BARA njutas av det fina vädret. :)

Kram/Maria

somnade katten R♥ lugnt och stilla på pläden i soffan och begav sig vidare till de sälla jaktmarkerna. Mycket saknad. / mt

dag 22 idag! och nykter helg nummer tre! Skillnaden den här helgen är att det har gått lite mer på rutin, har inte reflekterat så mycket över att jag inte ska dricka. går inte heller runt i det där initiala lyckoruset över att ha klarat en nykter helg. Så det har på något sätt känts som en "vanlig" helg.

Har märkt att det som jag har avskytt tidigare, att prata med helt okända människor kommer nästan naturligt numera. Inte så att jag helt plötsligt tycker att det är skitkul eller att jag går fram till vem som helst och börjar prata. Men det kan vara en kommentar till någon man råkar gå förbi ("vackert väder idag!", "oj, din hund är stor som en häst!", osv), hamnar i hissen med, råkar sitta bredvid, osv. :)

hoppas att ni andra där ute mår bra idag! Det är otroligt vackert väder idag, men tyvärr kommer jag att få spendera en stund av dagen med att byta till vinterdäck vilket ligger långt ner på min lista över roliga saker ... :)

Du skall se att ridturen blir bara bättre utan A.
Det är rätt inställning.
/A

God morgon bella Maria! Bra att du hade utbyte av din dag. Att komma hem full med intryck och vara trött och nöjd är en av de bästa känslorna i världen. Då mår man bra...och DÅ kommer reflexen om att "Jag måste toppa detta" (läste vad du skrev hos Stigsdotter), fy fan vilken stark drog vi lyckades välja. Men du kom över det...tänkte tanken ända ut. Men lik förbannat är det ett djävligt lurigt belöningssystem som vissa av oss har.

Att träffa en forumvän IRL! Avundas dig...jag vill också ha "ansikten" på mina forum kompisar. Nu har jag omedvetet fantiserat ihop egna bilder av hur alla ser ut. Dig ser jag som klassiskt vacker...ha, ha. Kan ha helt fel...men det är min bild än så länge. Skulle verkligen vilja gå på forumkonventet i Januari. Önskar ett datum var satt...lättare att styra upp då. Ja, ja den som lever får se.

Ngt helt annat; Även om jag uppskattar filmer som "Den engelske patienten" så är jag sjukt sugen på "Ironsky", en film gjord av de galna finnarna. Är detta ett manligt drag? Filmen verkar iaf. helfestlig!/R

Någon liten människa är du verkligen inte, men du kanske känner dig väldigt liten...det är en stor skillnad. Fattar att det är tufft...men det kanske även kan vara lite befriande. All gråten menar jag...den har ju funnits där inne och ut ska det ju förr eller senare. Både tårar och sorg. Du har haft ett tufft år då du dessutom har fått agera klanhuvud samtidigt som du kämpat med allt praktiskt. Sorgen har inte hunnit få ta plats eftersom ngn (du!) måste fixa allt praktiskt. Är det då konstigt om det brister ibland? Jag tycker inte det...och du med din intelligens förstår ju samma sak.

Därmed inte sagt att det är trevligt att vara så ledsen. Men tillåt dig det och ta hjälp om du känner att det blir för mycket. Om du har möjlighet så sjukskriv dig och vårda dig själv i ett par dagar. Att vara sanslöst sorgsen är också ett slags sjukdomstillstånd. Jag menar inte att du ska ligga hemma och gråta ännu mer utan kanske försöka tvinga ut dig i naturen (Om det inte regnar, ingen ska behöva gå ut i regn) som faktiskt har ngn slags läkande kraft. Det låter flummigt...men jag tror att det kan hjälpa. Lite vin kan också känns som en tröst...men tyvärr är det ju bara de första glasen...sen blir man ännu ledsnare. Men du VET det...jag bara påminner.

Tyvärr har jag inte mkt till tröst att komma med. Jag är en klumpig karlslok...eller vad jag menar är att de ord som man skulle vilja få ut...landar bara i floskler. Vad jag skulle vilja göra är att hålla om dig och låta dig snora ner min tröja. Nu kan jag bara repetera att det kommer att bli bättre. Men framför allt vill jag att du ska veta att du duger. Du mer än duger. Unna dig tid. Jag tycker om dig väldigt mycket! Väldigt! /R

för hopplösa - Livsförändring på djupet av Olle Carlsson. Säkert en bra vägledning om man tar den på allvar och verkligen tänker igenom varje steg. Inte bara läser igenom och lägger åt sidan. Han säger (med hänvisning till en forskare) att självhjälpsböcker kan göra mer skada än veckotidningstips för att böcker ger en djupare, mer seriös förhoppning om förändring... Den här boken kräver sitt arbete men kan nog bidra till en djupare syn på livet. Ska ta den till mig och faktiskt göra uppgifterna också. / mt

lessenfrun - även om jag verkligen inser och förstår att din sorg och förlust är något helt annat min. Det känns ändå som en tröst att veta att jag inte är den enda som gråter... och inte du är den enda. Kanske det är med dina tårar som jag tror att det är med mina - att de renar sinnet och kanske också gamla sår. Många gånger har jag citerat rader av en vän som inte orkade leva sitt liv: Gråt min vän för det hör livet till... Och så är det. Sorgen är kärlekens pris. Tungt att sakna och sörja men ofrånkomligt om vi älskat... och älskar. Kram i tidigaste timmen. / mt

Jag tror inte jag gråtit så mycket någonsin som jag gör nu..
Allt kom ikapp. Så! Pang på...

Är en väldigt liten människa..

Tack Nyman! Tar ditt råd om egen tråd. Börjar så smått fatta styrkan i denna blogg. Kommer onekligen behöva vaccinera mig ibland. Är dock trött på att fly. Vänder nu på klackarna och möter demonerna.

Är också jättetrött efter alla intryck och känslor. Kände mig jätteglad när jag kom hem, och fick sådan lust att dricka vin? ?
Jag måste vara jättekonstig, få den känslan efter ett AA-konvent. Men det var nog känslan att "fira" att det var en sådan bra dag.
Det gick över som tur var, tänkte tanken ända ut och då tog lusten slut.
Tack för en bra dag och hoppas verkligen vi kan träffas fler gånger. Kram!

Har varit hela dagen på AA:s kvinnokonvent i Stockholm. Hela dagen bestod av vanliga möten fast i större format och baserade på olika teman. Det var fantastiskt med all denna kvinnokraft, värme och gemenskap. Det är så häftigt att människor som inte känner varandra delar med sig av sitt innersta tankar, sin ångest och sin glädje. Mycket lärorikt och givande.

Jag har lätt att känna mig lite ängslig när jag ska på den här typen av tillställningar (typiskt ett sådant tillfälle när man trott att ett glas vin hjälper på traven!) då var det skönt att ha sällskap dit av rara Maria42 - vi känner ju nästan varandra och nu har vi fått ett varsitt ansikte till respektive nick också :-)

Jag fick också träffa min sponsor IRL. Henne har jag hittat via AA-mail och bara talat i telefon och via Skype med. Maken tittade lite på mig när jag glatt konstaterade att här är i alla fall en fördel med att vara alkis - man hittar nya supertrevliga vänner!!

Ska gosa ihop mig med kisse här i soffhörnan, kanske somnar jag till den här, inte så väldans bra filmen...