Senaste kommentarerna i forumet

att du skriver och delar och att ni stöttar varandra på ett så fantastiskt sätt! / mt

beslut. Litet men ändå ett tydligt val där jag inser och gör verklighet av att jag har rätt att välja bort saker som kommer att fungera som de ska utan min närvaro.

Det är "rätten att välja bort" som är det centrala.
Rätten att välja mig själv och min hälsa. Rätten att välja hem och familj.

* * * * * * * * *

Jag har för första gången fått bli delaktig i mannens inre-värld-i-relation-till-alkoholen. Inom mig växer en insikt om våra helt olika perspektiv när vi ser samma händelse - exemplvis på en restaurang eller i en tax free.

Ingen av oss försöker (längre) övertyga den andre om "det rätta".
Ingen av oss förnekar (längre) den andres upplevelse.

Mänskan måste göra sina egna val. Fatta sin egna beslut.

Jag fattade mitt beslut den 5 december 2010 ungefär klockan nio på kvällen.

Under snart ett och ett halvt år har han valt en påtvingad nykterhet för att leva med mig.
Jag har varit involverad och utanför.

Nu är han på en självväld väg mot något som är en annan slags nykterhet.
Jag är utanför men delaktig.

Det är hisnande
Och det är gott att vara.

/ mt

Vi har inget skydd mot kärleken,
inget skydd mot livet,
inget skydd mot döden,
inget skydd.
Så skyddslösa är vi.
Det ligger nästan något storslaget i det.

Orden är Eeva Kilpis.

Erkännandet,
tillåtelsen av svagheten,
och modet att vara i den ...

Orden är dina.
Det ligger något storslaget i det.

Varm kram i vargtimmen som vänder sin goda sida till mig idag / mt

och dricker ... kaffe i tidigaste gryningen. Det passar sig inte riktigt med kaffemugg här ... men jag väljer finmuggen från NK som jag fick av vännen med exklusiv smak. Fönstret är på glänt och det är kyligt ute så jag tar en av de tunna filtarna från korgen och sveper in mig. Grönskan utanför är nästan överväldigande och fåglarna börjar sjunga - jag tror bestämt att jag är nära miljonprogramområdet för unika fågelholkar - det verkar som alla är bebodda nu. Nu lutar jag mig bakåt, vilar benen på fotpallen, lyssnar på fåglarna och väntar på solen. / mt

Vet du vad Mr D....precis den tanken fick jag
i skallen när jag skrivit mitt inlägg om det...
Tänkte..jag kan nog kanske dricka när jag går på
fester i framtiden.....men rent utsagt SÅ FAN
HELLER!!!! Jag kan inte/kommer inte och ska inte
för jag tål inte att dricka helt enkelt!

Vi får finnas här för varandra och stötta om de ologiska tankarna kommer!
Ni finns med mig i tankarna hela tiden...samt i
mobilen som jag också bär med mig hela tiden.

VillerValle:-)...Väskötska är en härlig dialekt! Åh en av de dialekter som jag har oerhört svårt
att låta bli att härma när jag träffar på en sån :-)

.

TP, skönt att suget inte fanns där när du såg reklamen. Efter hand blir det nog bättre och suget minskar. Så borde det vara i alla fall och det blir egentligen lättare och lättare att låta bli alkoholen. Det är i sig riktigt positivt, men även en risk. Risken är att man vill tro att faran är över och att det nog går att dricka lite igen, Inte som förr, utan mer normalt. Precis som de flesta andra gör.

Den är lurig den där alkoholen och denna gång ska jag passa mig noga, så att jag inte går på den lätta finten. Jag tror att det har hänt mig förr och nu när sommar och semester snart är här ska jag vara på min vakt.

Har jag rätt?

Mr. Dry

Jag tror att alltför många gräver ner sig i andras problem,
man tar åt sig av allt det dåliga och sätter in sig själv i deras situation...

Sån't gör man när man bryr sig om andra, det är av ren medmänsklighet...

Men det finns situationer där man tar åt sig för mycket, man försöker vrida och vända allt
till det rätta för den drabbade, och märker inte att man långsamt förtvinar som människa.
Det behöver inte enbart vara en nära anhörig, det kan lika lätt vara en kollega som har ett problem och där man försöker komma med sunda och effektiva lösningar, och mycket stöttning.

Och finns det många av dessa medmänniskor runt omkring dig så blir man till slut uppslukad,
av ANDRAS problem, och glömmer bort sig själv mitt i alltihopa...

Jag gick in i en djup depression för dryga 3 år sedan, jag hade tagit åt mig för mycket av alla runtomkring mig, och då av "dåligheter", det blev bara pessimistiska vibbar från alla håll...
Jag orkade inte med livet längre och gav till slut upp allting, allt bara rasade för mig..

Helt håglös fann jag ingen lycka av någonting längre, trots att jag egentligen hade det ganska OK,
men jag såg det inte för allt vara bara helt nattsvart..
Min själ var helt slut, och hade man kunna likna det som en bil med en bensintank, så hade den skrynklat ihop sig som ett russin, reserven slutkörd, bensinslangarna tomma och motorn hostade på enbart ångorna kvar i förgasaren..

Alldeles försent hade jag sökt mig till sjukvården och psykiatrin..
Det tog år av återhämtning och återuppbyggnad av självkänslan, kände mig som ett rått ägg under lång tid, litet tunnt skal med hård yta, bräcklig och inuti lös och skvalpig.
Skakades jag för hårt skulle mina olika skyddsskikt till slut blandas sönder, och ett enda hårt slag skulle alltihopa rinna ut precis där ägget befann sig...

Mina KBT'are byggde upp mig från scratch igen, jag hade glömt bort min egna position bland alla andras, jag tog med mig alla andras problem hem, i sängen och på helgerna..
Tidigare hade jag varit som en svamp för alkoholen, men också en svamp för att ta på mig andras problem, kanske kunde jag fly ifrån alla problem när jag hade druckigt, vad vet jag?

Fick lära mig att inte bry mig så mycket emotionellt.
Har lärt mig allt om hjärt&lungräddning, samartitkurser om hur man lägger förband på folk som har råkat ut för en olycka osv...men ingen utbildning hur man räddar någon emotionellt...
I stort sett så skulle jag likt en robot skära ner repet på någon som har hängt sig, göra HLR för att försöka återstarta deras liv, men aldrig aldrig fundera på vad det var som fick dem att försöka ta livet av sig i första skedet, där gick gränsen...
Kalla det egoistiskt, jag kallar det en skyddsbarriär...
Mina KBT'are har sagt att jag ska acceptera mitt nya läge, jag kallar det för att blockera istället.
Samma sak fast tvärsom, men med ungefär samma resultat.

Idag har jag lagt ut en annan sorts vibbar, små tentakler som känner av hur det känns i ett ganska så tidig skede, känner jag det minsta obehag så drar jag mig ur situationen, på stört.
Har inte så mycket med att jag inte bryr mig längre, för det gör jag.
Men jag sätter gränser tidigt i hur mycket jag ska gräva ner mig i någon annans besvär,
och det är en skyddsmekanism som säger att jag inte ska involvera mig längre än så här,
för min egna skull, ingen annans...

För det handlar om att jag ska må bra hela tiden, och det är prio nummer ett,
oavsett händelse, och däri finns även det logiska för mig att inte dricka alkohol längre,
för den skapar lite glädje under en kort tid, men också en massa helvete, under en lååång tid..
2% roligt och 1000% jävelskap om man ska förenkla det.

Och oavsett om det är ett låst och kanske ett förhållande som det går att blåsa liv i igen,
så måste jag i min "nya" värld se fram mot nya mål och förväntningar.
Om man dag efter dag blåser ut livets låga utan att gör någon förändring,
så har förändringen ett större värde än vad rädslan för något nytt är.
Man vet vad man har men inte vad man får, och rädslan för att gå in i något nytt som KAN vara sämre än det första alternativet blockerar ens eget sätt att tänka logiskt, för det måste vara bättre att må halvbra istället för dåligt, och det KAN bli jättebra också, men det vet man ju inte förrän man har testat, och blev det nya sämre, så gör man en ny förändring.

Står man vid en busskur och det blåser kallt, så flyttar man ju på sig, eller hur?
Skulle det blåsa lika jävligt på andra stället så står man ju inte kvar där heller, utan söker sig ett nytt ställe med lä på, och man försöker tills man hittar det bästa läget, eller så kommer bussen och förändringen är total...
Men man kan inte förändra att bussen kommer tidigare, där har man ingen kontroll.
Den klurige tar en annan buss som tar en till en ny hållsplats där man kan vänta på sin första buss igen, och där kanske t.om solen lyser, men det kan man ju aldrig veta i förväg..
Att finna nya lösningar och vara villig för dem har blivit lite av min nya livsstil,
på bussen kanske fick jag lära känna en ny vän.., det kan bli en pluspoäng som jag inte hade räknat med, eller så fick jag mig bara en upplevelse av att se nya områden genom bussens fönsterruta.

Jag har sagt det förut, förändringar är bra, och det har lätt för att bli en vana...

Idag har jag blivit "försiktig" i vissa fall, och fullständigt omdömeslös i andra fall..
Och visst har jag sökt ett bokförlag, men rädslan att bli refuserad gör att jag måste betala min egna tryckning och lansering själv, och där saknas det ungefär 4-5 sköna tusenlappar...
En dröm och ett mål jag har att få skrida till verket nån dag..

Under tiden låter jag min skrivmani drabba er här på forumet..

Mors Berra

Jag tycker nog (har ändrat uppfattning lite där, förr var jag helt anti) att man kan ta hjälp av piller bara det inte blir ett nytt beroende och man inte vågar klara sig utan i framtiden. Måste vara en tillfällig lösning!

Håller med väninnorna ovan, dränera inte dig själv på fylleströst mitt i natten, du behöver all styrka till dig och småskrutten! (å det säger jag inte bara av svartsjuka över att ni sitter där tillsammans i natten ;-)

Nattinatt!

Bra kämpat och grattis till fyra dagar!

Rekomenderar nog varken räv eller snok i sängen :-)... Eftersom just jag är rävexpert
så vet jag att de käkar mest hämtpizza och
tacos...så vet du vad du ska bjuda på innan
det blir sängen ;-)

Kram TP

Nu- till och med cykelhjälm, så det inte går riktigt fel..

Räven är galet tam. Jag gillar djur.
Kommer snart dela säng med han.
(dom äter inte konstiga saker alls va?;))

Snoken som simmade i sjön i söndags däremot- No like. At all.

No vino heller på flera (fyra) dar :)

Äsch! Jag kan inte sluta skriva ( nytt beroende kanske)
Men jag blev så glad nu....såg reklam på TV om sånt där
förädiskt otäckt gift vi tidigare hällt i oss...och för första
gången så kom inte det där suget suget som alltid kommit tidigare....kanske tillfälligt men ändå :-)

Du fina..
Jag läser alltid sent på kvällskvisten innan sömnen tar mej och nu har det hänt.
Jag har drömt.

Om Dompor och fågelholkar och fyllekajor och fina barn. Nakna gubbar i finsoffan och foppatofflor på. I en minst sagt salig röra..:)

Ironiskt nog träffade jag min läkare idag för att prata mediciner..
"Såå, har du märkt nån skillnad nu sen vi drog ner på insomningstabletterna..? Drömmer du?"
"Öh, japp! det händer..."

Imorrn blir det vin med vänner. Jag CYKLAR in och hem. Kan vägen ;)

Tack Nn :-). Nu är allt glasklart,
Nu kan jag föreställa mig exakt
hur du låter....eller inte :-). Tycker om att
"prata" med dig ändå!
Åh som du förstår så kan inte jag säga R på
ett rrrrriktigt sätt som min lågstadielärarinna
tjatade om...det låter som om ni krrräks sa hon..
Hon hade flyttat från Liiiiidingö till småland..
Med det menar jag inte att alla från den delen
av vårt land är drrryga :-)

Va nog en jäkla tur att jag hejdade mig idag, annars hade jag kanske fått en sån däringa
skjorta som man knäpper på ryggen ;-)

Kram o godnatt TP :-)

Oftast är det jättehärligt att vara nykter. Kram!!

Låter hemskt, men vi vet ju att A inte gör saker lättare, endast värre. Hoppas du får en bättre dag imorgon. Tråkigt med dina vänner. Kram!!

NN, du bör nog fundera på att dra en gräns och markera att hon måste vara nykter när hon kommer samt att nattliga besök inte godtas framöver. Hon får komma dagtid, du är viktig och du behöver din sömn för att orka med att vara en bra man/pappa.
Det är mitt förslag, du är viktig för mig. Kram!

Hej TP!
Jag är född och uppväxt i Sörmland. Båda mina föräldrar var från Ångermanland, vilket smittat lite. Nu bor jag i södra Sverige.
Kan du få ihop det?
Min dialekt har blivit lite utslätad. Gnällbältesdialekten jobbade jag bort i tonåren när jag flyttade till en annan landsända och faktiskt märkte att folk fnissade åt mig när jag läste högt i skolan :-) Inte så traumatiskt som det låter, men jag kan tycka att det är lite synd. Jag har märkt att sörmländskan kommer fram när jag leker. Det är väl barnet i mig som kommer fram då. När jag blir en gammal gaggig men nykter tant kommer jag väl att börja säga "Allt äällle!" (= javisst är det så) eller säga att jag vill ha "en sån dääringa" när jag pekar på nåt i konditoridisken.
Men just nu gissar de flesta på Uppsla eller Norrland (typiskt ospecat sörlänningsuttryck eftersom folk söder om Dalälven i regel inte riktigt fattar hur stort detta "Norrland" är :-)
Värst vad jag blev utförlig. Men du frågade ju!

Kanske bra attvdu inte rusade fram och började krama den där tjejen idag. Eller inte? Kom att tänka på den där gamla låten "Jag måste hejda mig"med Robban Broberg

En kram från mig!

Nynykter

Mr Dry. Jag saknar dig här inne!
Hur mår du och hur går det för dig?
Skriv gärna några rader

Kram TP

Lilja och A, era tankar värmer mer än ni kan ana! Ordfattigdom spelar ingen roll; )
Erkännandet, tillåtelsen av svagheten, och modet att vara i den är väll min styrka, antar jag - åsyftat det du skrev Lilja.

Varma kramar till er båda♥

Hej gamla bergtroll!
Trevligt att höra av dig. Jag hann börja sakna dina roliga och varmhjärtade inlägg. Känns lite som att läsa en följetong eller se ennTV-serie att läsa din tråd. Det händer ju så mycket hela tiden! Jag hoppas förstås hela tiden att det ska gå bra för hjälten! Men de senaste avsnitten har väl varit lite too much. Jag tycker att manusförfattarna hade kunnat spara lite på melodramen. väl mycket upprepning också med den där karaktären J. Det går liiiite på tomgång där. Kanske skulle kunna klipp ned lite?
Nä skämt åsido. Mindre trevligt att läsa om nattligt besök. Det verkar som om det är ganska illa ställt med J. Kanske måste du så småningom dra en gräns. Det kan finnas mycket att reda ut och "älta", men det måste ju ske när hon är nykter. Lättare sagt än gjort förstås. Var rädd om dig så att du inte blir dränerad...
Kram från Nynykter

En olycka kommer sällan ensam... De där gamla talesätten stämmer ofta. Det låter som om du haft en överjävligt tuff dag. Kram till dig och kom ihåg - efter regn kommer sol :-)
Nynykter

Vilka härliga regnbågsfärgadee bubblor som når mig (Nää nu fick jag en bild i huvudet av My little pony. Bort med den! En av mina döttrar visade mig förresten en film på youtube där My Little Pony förvandlas till bestialisk mördare. Det börjar gulligt och fint men sen...Huga! Lite kul också)
Härligt att läsa om din bubblande lycka. Jag känner igen det där lyckoruset. Drabbas av det även nu, över tre månader in i nykterheten. Jag blir så glad bara för att jag finns till. Känner tacksamhet för mina fina barn, solen, snittblommor, forumet, fina tekoppen...Att det skulle vara tråkigt att vara nykter stämmer inte. Jag trodde det förut, tyckte verkligen det skulle vara ett hemskt öde att inte kunna dricka alls. Jag hade fel.
Rosa såpbubblor och en regnbåge skickar jag till dig!
Kram från Nynykter

Hej Miss H!
Visst är t härligt att märka hur man sträcker på ryggen, ser folk i ögonen och plötsligt har så nära till leenden! Och så många leenden man får tillbaka! Livet leker!
Nynykter

mt - så länge du använder ordfattigdomstillstånd så är det nog inte så illa ställt med ordfattigdomen. :-) <3
/H.