Senaste kommentarerna i forumet

då har man rätt att fisa tycker jag. Ni är ju så fina ändå. Tänker fästmannen som är en äkta svartskalle...vi fiser "by the way" aldrig!!!
ikväll är jag så stolt över dig...starkt jobbat. Bättre att låta reningsverket processa ginen än din stackars lever.
Förstår att mötet med den onde var överdjävligt...men du tog han/henne/det/Linda Blair
That's my girl!!! Men vad fan är det ni har hemma...det där barskåpet tycks aldrig bli tomt. Som en serie jag såg som barn "Pojken med guldbyxorna"...varje gång han stack ner handen i fickan fanns där nya sedlar. I början var det ju toppen...men efter ett tag fick han faktiskt en massa problem pga. dom där brallorna. Kramar från Dompapompa...som har druckit te jag med

Att du lyckas hålla bra distans till chefen och för att du lyckas få till en bra diskussion med honom. Utlandsresor med taxfree-butiker på vägen och kanske andra alkoholkulturer är något att hålla sig borta ifrån ett tag.

God natt & sov gott!

...har nog aldrig fisit vad jag märkt. Händer att jag gör det fast då är jag också en blondin (eller, nja, inte så mycket längre men jag var det när jag var yngre och känner mig fortfarande som en sådan).

Kommer ni ihåg filmen Exorcisten? Alltså nu känner jag mig som om jag håller på att bli frälst eller något men den där djävulen träffade jag idag. Nu tror ni att jag varit på flaskan och det har jag också men det var många timmar sen. Ja, jag vet, det där himla barskåpet. Men i alla fall, där stod ju då en påbörjad ginflaska och eftersom jag tänkt ersätta den också tillsammans med de andra två tompavorna så kunde jag ju ändå passa på att dricka lite till. En klunk till matlagningen. Hoppsan blev tvungen att gå ned och hämta något som skulle i soppan, en klunk till.

Tredje gången jag var där nere flög, inte fan men likväl något annat i mig och jag tänkte att det här är ju för bövelen löjligt! Jag håller på att laga mat till fyra ungar varav två kommer att bli hämtade av sina föräldrar sedan, ska jag stå här och svaja då? Oansvarigt! Jag har en matsäck att packa, en sponsor att ringa till, ett jobb att sköta imorgon, en nykter fästman som inte vill läsa mer om mina äventyr i barskåpet ;-)

Så, helt sonika hällde jag ut giftet i toaletten. (ursäkta naturen) Det var sedan jag träffade den där djävulen. Efter en stund mitt i fortsatt maglagning var det något som fick mig att tänka på det där vrålandet och huvudsnurrandet, hade jag kunnat skulle jag snurra på skallen själv: det var väl onödigt att hälla ut det där, du hade ju kunnat ta ett glas nu, titta där står en tonic - GT som är så gott när det är somrigt! Riktigt otäckt var det, den där ilskna känslan som från ingenstans dök upp inom mig! Men, varsågod att rya tänkte jag, det har du ingenting för, här ska drickas te!!

Känner mig nöjd faktiskt!

Finner knappt ord inför det som "J" gör. Vilken ångest hon måste känna när hon nyktrar till. Men det är ngt hon måste ta tag i själv.
All styrka till dig, ongarna behöver verkligen sin pappa nu. Kram!!

Först av allt; Villervalle: Det var så jag äntligen fattade, vad jag höll på mig. Ramlade in här på forum och då var det faktiskt på anhörigsidan. Surfade runt där, läste och insåg hur illa jag gjorde min familj ( Fattade ju inte inte att min fru söp minst lika mkt ). Den första tiden skrev jag också bara där. Var helt djävla chockad...och hade inte ens en tanke på en egen tråd. Kände lite som; Vem fan vill läsa om ännu en självömkande alkis? När det faktiskt inte är vi som är offren? Jag mådde rent ut sagt skit av historierna jag läste där. Men de fick mig att nyktra till...hoppas jag. Tar inget för givet.

Två; Stigsdotter: Satan i gatan att du "kom på" att ni har kartongvis med whisky stående. Vad olyckligt. Och konto på systembolaget...allt samtidigt som du håller på att rensa rent...

Tre; Nn: Som är "måndags kompledig" av fel skäl!

Fyra; Att en del av er trodde jag skrev om ett, två, tre whisky...när jag hade en sån kamp emot den igår.

Fem; Nu är jag även anhörig själv!

Sex; Anonymt: Tack! Just när behövde jag höra ngt snällt! Men att det skulle komma från en stackars anhörig. Jag menar inte att du är en stackare...men att just du orkar känna sympati för mig!

Sju; Min chef som jag dissade så hårt förra veckan...har nu ordnat att jag slipper alla tjänsteresor utomlands ända fram till september/oktober. Vilket ger mig tid att styra upp...hur det ska bli fortsättningsvis. Han är en tölp...men lite empati fanns där.

Har haft en lång dag...träffade både chefen och soc (angåend J:s stunt härom natten). Många intryck, lite omvärderingar, känner allt just nu...
Trött, glad, ledsen... Skönt att var nykter då!

Ha en bra avslutning på dagen! /R

Jag är glad för att så många har hittat hit och kanske funnit lite styrka och lite ro. Det mörknar utanför nu och vinden rasslar i den stora lönnens löv. Jag tänder många, många små ljus här inne. Det finns en stor kanna te om någon av er vill ha lite varm dryck att värma sig med.

Idag kom min äldsta hem och berättande att de i Skolan hade haft föreläsningar på temat rattonykterhet. Det blev ett bra tillfälle för mig att nämna att jag helt slutat dricka och vi hade ett långt samtal om alkohol och nykterism. Jag berättade om hur trött jag är på att så mycket förknippas med alkohol. Alkoholen är normen och det nyktra livet är avvikelsen. Min dotter instämde och sa att hon är så trött på att vuxna alltid ska rättfärdiga att de dricker, att ingen helt frankt säger "ja det är ett gift men jag tycker om det. Ja, det är en drog men jag vill ha den" Istället säger vi saker som att rött vin är bra mot hjärtat och öl är det b-vitamin i. En massa ursäkter enligt min kloka sextonåring. Sen bättrade hon att hon har en kompis som är med i UNF men dricker lite ibland ändå. När min dotter undrar hur hon kan göra det och samtidigt vara med i UNF säger kompisen att hon ju bara dricker lite och aldrig blir berusad. Känner ni igen sådana formuleringar? För mig klingar de skrämmande välbekanta. Det låter som en vuxen-ursäkt.
Samma UNF- kompis berättade att hon såg fram emot 18-årsdagen för at t hon då skulle kunna beställa öl på krogen.
"Men varför det?" sa dottern " Du är ju med i ungdomens nykterhetsförbund"
"Jamen, då är jag ju inte UNG längre" blev svaret.

Ska man skratta eller gråta? Jag erkänner att vi skrattade lite åt resonemanget.
Det verkade förresten inte som om min dotter reagerat på mitt drickande, vilket kändes bra, men jag sa som det var att jag hade druckit för mycket och för ofta.

Kramar från Nynykter

En tanke till Dig A, så här på måndagskvällen♥

Nynykter, jag känner en genuin glädje över att du uppnåt tre månaders nykterhet, så fantastiskt och förunderligt stort är det att våga vara i verkligheten. Och ditt rum ser fint ut från min synvinkel också, luften är frisk och klar, och jag dricker gärna ett glas saft med dig, varm kram/Victoria

Tack Villervale, man behöver höra sånt som anhörig när man lämnat just i det syftet, för att man älskar och inte vill eller kan se på när det bara går åt fel håll. Tar tid att övertala sig själv att man gjort rätt och inte hade något annat val än att gå. /Anonymt.

Dompa; Följer dig här som jag gjort sedan strax innan du påbörjade din behandling. Du är enormt stark, bra jobbat, vilken förebild du är. Håll ut! /Anonymt.

Herregud så fint..
Jag grinar innan jag ens öppnat dörren in.
Blir många besök men idag lämnar jag inget efter mej..

Kram!

Åh, gullevännen. Tack! <3

Om mina erfarenheter kan hjälpa alla så är jag mer än nöjd.

Faktum är att jag börjar hamna i ett känsloläge som jag aldrig trodde att jag skulle uppleva; Jag börjar känna att det har varit värt det. Åtminstone vissa dagar och stunder.

Kram, alla!
/H.

Det låter som en jättebra person att ta kontakt med!

En kvinna som har betytt oerhört mycket för mig jobbar på ett företag som bedriver missbruksvård, och hon är själv tillfrisknad medberoende. Kan det vara samma kvinna, tro? Oavsett, ta kontakt med henne! :-)

/H.

En kram till Dig som hjälper så många och är så fantastisk! /A

Jag tycker det verkar vara en mycket bra ingång. Det är självklart olika för olika personer, jag har provat både medberoendestöd, psykolog, terapeut, Al-Anon och nyktra alkoholister för att försöka förstå.. För mig har det viktiga varit att den jag anförtrott mig åt förstått missbruksproblemet eftersom det förändrar villkoren i ett förhållande. Ett steg i taget och med hjälp av stöd från "expert" och Forumet får du stöd när det sviktar. Lycka till med kontakten. Håller tummarna att det känns bra! Annars letar man vidare tills det känns rätt. Ge dig inte! Kram igen! /A

Jag tycker det verkar vara en mycket bra ingång. Det är självklart olika för olika personer, jag har provat både medberoendestöd, psykolog, terapeut, Al-Anon och nyktra alkoholister för att försöka förstå.. För mig har det viktiga varit att den jag anförtrott mig åt förstått missbruksproblemet eftersom det förändrar villkoren i ett förhållande. Ett steg i taget och med hjälp av stöd från "expert" och Forumet får du stöd när det sviktar. Lycka till med kontakten. Håller tummarna att det känns bra! Annars letar man vidare tills det känns rätt. Ge dig inte! Kram igen! /A

Anonymt..Du säger det så bra..att det kan tyckas enkelt för de som står bredvid att lämna men fruktansvärt svårt för mig som är mitt uppe i det.
Min sambo har åkt iväg på 3-4 dagars jobb borta och jag måste erkänna att jag känner mig bättre till mods när han inte är hemma. Detta är väl iof inte så konstigt för ingen människa tycker väl att det är trevligt och avslappnande att tillbringa sin lediga tid i hemmet i ett förhållande där man inte tar i varandra, inte ger varandra varken godmorgon-/hejdå- eller godnatt puss/kram, inte får frågan hur dagen har varit eller framtida planering. Jag tror jag SPYR i detta elände. Därför är det så skönt att slippa den tryckta stämningen och få rå om barnen själv. Detta som jag upplever nu bevisar väl kanske åt vilket håll jag vill och strävar. Tänker så mycket på det som stod i inlägget "tillfrisknande" som Mulletanten rekommenderade mig att läsa, att vi inte ska lägga ner så mycket energi på att leva i ingenting för att vi tänker så mycket på hur vi skulle vilja ha det. JAG SKA TA MIG DIT... till det liv jag vill leva. Nu måste jag samla mod och kraft till att kunna tala om för min sambo hur JAG vill leva för att JAG ska må bra.
Jag ska ta kontakt med en kvinna som jobbar för ett företag som bedriver missbruksvård. Hon är själv tillfrisknad medberoende. Tror ni att det är rätt person eller ska jag söka mig till en psykolog eller liknande?

Kram från mig!!

Hej Framtidsdrömmar, jag tror som Lelas att det är olika typer av hjälp man får av de som kan ämnet resp vänner. Jag tycker jag har och har haft ett oerhört stöd i att prata med någon som är kunnig vad gäller alkoholproblem. Eftersom en alkoholist inte agerar logiskt utan utifrån möjligheter att få dricka är det nästintill omöjligt att få t ex en vän eller släktingar att förstå problematiken och varför man kan må så dåligt som anhörig. Att det inte är så enkelt att bara gå vilket det är lätt för den som står utanför att tycka. Som du skriver, man behöver hjälp att lära sig "tänka rätt" och den hjälpen får man genom de som kan ämnet. Forumet suveränt, men tror ändå på ytterligare "eget" stöd. Tankarna kan sitta rätt hårt och man får jobba på olika sätt för att komma vidare. Kram Anonymt.

Hej Framtidsdrömmar, jag tror som Lelas att det är olika typer av hjälp man får av de som kan ämnet resp vänner. Jag tycker jag har och har haft ett oerhört stöd i att prata med någon som är kunnig vad gäller alkoholproblem. Eftersom en alkoholist inte agerar logiskt utan utifrån möjligheter att få dricka är det nästintill omöjligt att få t ex en vän eller släktingar att förstå problematiken och varför man kan må så dåligt som anhörig. Att det inte är så enkelt att bara gå vilket det är lätt för den som står utanför att tycka. Som du skriver, man behöver hjälp att lära sig "tänka rätt" och den hjälpen får man genom de som kan ämnet. Forumet suveränt, men tror ändå på ytterligare "eget" stöd. Tankarna kan sitta rätt hårt och man får jobba på olika sätt för att komma vidare. Kram Anonymt.

Hej Framtidsdrömmar, jag tror som Lelas att det är olika typer av hjälp man får av de som kan ämnet resp vänner. Jag tycker jag har och har haft ett oerhört stöd i att prata med någon som är kunnig vad gäller alkoholproblem. Eftersom en alkoholist inte agerar logiskt utan utifrån möjligheter att få dricka är det nästintill omöjligt att få t ex en vän eller släktingar att förstå problematiken och varför man kan må så dåligt som anhörig. Att det inte är så enkelt att bara gå vilket det är lätt för den som står utanför att tycka. Som du skriver, man behöver hjälp att lära sig "tänka rätt" och den hjälpen får man genom de som kan ämnet. Forumet suveränt, men tror ändå på ytterligare "eget" stöd. Tankarna kan sitta rätt hårt och man får jobba på olika sätt för att komma vidare. Kram Anonymt.

Tack för kramen :-)!

Ord som man hört förut, MEN vad tiden går fort!
Tycker de va nyss man höll de där små knytena i famnen. Kan tänka mig att du känner likadant :-)

Jag känner att jag verkligen vill ta till vara på de få
åren som jag har dem kvar hemma. Jag har alltid varit en närvarande pappa, men ändå frånvarande på helgerna på ett sätt.

Hoppas att jag också får glädja mina barn med hemlagad pappamat när de blir äldre :-)

Skickar en varm kram tillbaka :-)

/TP

Visst är det lustigt när barnen växer om men lika glad är jag när min "lille" kille 30 nästa år ser ut som när han var liten ibland när favorit rättens serveras hos mamma :D Ungarna är livet och framtiden håll i den//Kram Kalla

Måste pusta en stund efter jobbet, nu ser jag rummet så klart :-)Kram Kalla

Tack för musiken :-). Nu har jag lyssnat på den, riktigt bra text! Moussaka lät gott...blev nått över till mig? :-)

Tänkte på det nu när du skrev om flaskor, vad skönt det kommer bli nu att slippa bära iväg med alla tomglas som har blivit innan. Jag fick ont i magen varje gång jag öppnade mitt skafferi..men nu. är det rensat och det står matvaror där istället....känns riktigt skönt!

Idag har lille(längre än pappa)sonen varit ute och gått en runda och käkat glass, va o lämnade av honom hos sin mamma nyssFick en jättehård kram och så sa han. Pappa, jag vill flytta hem nu! Det va så underbart att höra de orden :-). Det ger mig sån styrka att kunna gå vidare!

Kram på er allihop! TP :-)

mig på något konstigt sätt less och förhoppningsfri över vår missbruksvård Jag misströstar helt.

För inte så länge sedan sa fd folkhälsoministern Morgan Johansson att pengar (ca 150 milj) skulle anslås till kommunala hjälpavdelningar för barn (och medberoende)och det är möjligt att de pengarna betalades ut MEN de öronmärktes inte så för många kommuner försvann pengarna rakt in deras misskötta kassakista utan att göra nytta, bla i min kommun.

Sedan kom nuvarande minister Maria Larsson och sa samma sak och vi var många som krävde en öronmärkning av pengarna men hon ville sköta det på frivillig väg genom att ge ut morötter till de som skötte sig. Det funkade ju inte i vår kommun. Inkompetensen bland våra politiker om hur en bra missbruksvård ska skötas är helt djävla obefintlig. Nye ordföranden i socialnämnden ( när ska egentligen missbruksvården tas bort från socialen ?? Det har ju pratats i åratal om den förändringen) befäster sin inkompetens genom att på första dagen på jobbet säga att "behandlingshem är för dyra så de ska vi skära ner på". Men hallå !! Hur djävla dum får man vara ?? ALLA vetenskapliga undersökningar visar ju på ett bättre resultat via behandlingshem än öppenvård. Man ska ju vara en verklig måttlighetsdrickare, på gränsen till riskbruk, om man ska ha nytta av öppenvården eller tex Prime for Life.

Jag har en alkisvän som i detta nu är inkallad till en stor samling av politiker och tjänstemän för att berätta hur hon anser att missbruksvården ska se ut. Hon har ju gedigen erfarenhet som på så sätt tas tillvara. Kanonbra !! Hon är tillfrågad som expert i ämnet ! Det ni alkisvänner ! Så ska det se ut ! I min del av Sverige finns inte det på kartan över huvudtaget.

Annars har jag återigen blivit påmind om vikten av att titta inne i mig själv och lägga all energi på min egen nykterhet. Jag har varit med ett tag men jag måste komma ihåg att när andras problem blir större än vad jag kan påverka så måste jag se om min egen nykterhet i första hand. Sköter jag inte om den så spricker allt, det har jag sett alltför ofta. Jag har på kort tid träffat flera unga som kommit in i programmet och det gör mig gott att se och jag hyser stort hopp om att dessa blir en fantastisk tillgång för vårt land med sitt nya, fina, synsätt på hur livet ska levas.

Och detta hjälper upp mitt missmod mot politiker och tjänstemän som inte kan något.

Hej Lilja!
Jag tänker på dig och hoppas att allt är väl med livet och kärleken.
Kram från Nynykter