Senaste kommentarerna i forumet

...har lixom inte kommit dit än...att vi är helnykterister menar jag. Men vi kanske är på väg, eller har insett att det nog är dit vi behöver sikta eftersom det där med att förändra sitt drickande till en lagom nivå inte funkar så vidare bra.

så man kanske kan säga att forumet ockuperas av eventuellt blivande helnykterister?

...ellerkanskenåtannat :-)

Jag minns att jag hade en inre dialog med mig själv gällande var jag lämpligen postade min tråd, men kom relativt snabbt fram till att "Dricker jag för mycket?" var fel forum. Svaret var så uppenbert ja, annars hade jag sannolikt inte lyckats navigera hit över huvud taget.

Däremot tolkar jag in total avhållsamhet i definitionen "Förändra sitt drickande", där har man i regel insett ett problem i större omfattning och att botemedlet är att sluta helt.

Men nog är det så att kategorin helnykterister har ockuperat forumet, det är den rådande kulturen här eller vad man ska säga och sympatiserar man inte med den blir det nog lite drygt att hänga här.

Vill man dricka mindre så finns det ett antal patenttips som förekommer här (och på alla andra forum) men så mycket mer blir det inte, alltså självdör trådarna.

Såtrorjagellernåt...

Ja, det hände. Men du känner dina barn bäst, och sambon, och hur hans drickande ser ut - hur det drabbar barnen, och hur barnen har det idag. Jag läste något bra i en bok igår, att om barnen får trygghet, respekt och upprättelse den största delen av tiden så klarar de också av mycket. Värre är det om de lever med t.ex. den där skuggan av missbruket under större delen av tiden, då blir de mer sårbara.
Men alla barn är olika.

Om du menar alvar med frågan i rubriken till din tråd så vill jag berätta hur jag gjorde för att finna styrkan: Jag gjorde en "målbild" av hur jag skulle vilja ha det med mina barn, skrev och ritade så levande och detaljerat som möjligt. Jag gjorde bilden till något att verkligen längta efter. Under den tiden växte min säkerhet i mitt beslut. Sedan kunde jag ta fram bilden de stunder jag tvivlade.

Innan dess hade jag gjort listor med + och - för att lämna och stanna. De tog jag också fram ofta för att påminna mig om att det var ett grundat beslut som jag fattat.

Sist började jag ringa och kolla upp konkreta svar på alla frågor: vilka rättigheter jag hade, och han. Vad skulle hända om... Så detaljerat och konkret som möjligt.

Verkligheten blev att det hela gick mycket smidigare än jag trodde. När jag väl gjort planen så konkret och tydlig för mig själv, så signalerade jag nog att det inte var någon idé att sätta emot. Jag visste precis vad jag skulle göra.

Men innan jag hade kommit dit hade det ju gått många många många år... och flera gånger tog jag också hjälp av terapeut.

Stora kramar till dig! Fortsätt skriv och berätta hur du har det! / M

Jag lämnade mannen jag älskade för att vi höll på att gå under. Han var alkoholist. Jag utvecklade ett alkoholproblem. Sönerna hade hunnit bli 13 och 14. Min syster och bästa vän mer eller mindre släpade mig därifrån.. ifrån "tryggheten" som inte fanns.

Jag hade lämnat honom en gång tidigare men gick tillbaka och vägrade låta det krascha igen. Jag var så stolt och blev medberoende.

Utåt sett var vi en lycklig familj. Hade det bra ställt. Inne i huset rådde kaos. Min mans humörsvängningar.... Onykter= glad, tillnyktrande= irriterad, nykter mer än 2 dagar= raseriutbrott för bagateller.

Jag bröt ihop fullständigt när jag flyttat och insåg att nu har jag lagt mitt jobb på sönerna varannan vecka. Nu ska de kolla om han andas, blåsa ut ljus, vrida ner stereon och låsa ytterdörren.

Nu sitter jag här själv med ett alkoholproblem. Jag var lite för svag kanske. Skammen var så stor. Jag skulle gått tidigare. Mina söner säger att jag gjorde rätt som gick, men de har svårt att lita på oss. De säger "vi har ju skitgener från båda håll, vad ska det bli av oss"?

Det var lättare att prata om min mans problem än att nu fokusera på mitt egna. Att ta eget ansvar.

Jag skulle säga GÅ... ge dina barn en trygg uppväxt. Förklara att alkoholism är en sjukdom för dem när de är mogna för förklaring. Deras far kommer alltid älska dem lika mycket som dig oavsett beteendet. Men alla situationer är olika och jag kanske inte läst allt ni skrivit i tråden. Lycka till!

Du kan lägga in länk till din förra kommentar här om du vill, eller starta en egen tråd.

Svårt det där med omgivningens förväntningar, min erfarenhet är ändå att folk inte bryr sig så mycket som man tror. Sedan gäller det att stå på sig, se folk i ögonen och säga nej tack. Jag säger att jag dricker inte nu, frågar någon varför säger jag att jag känner inte för det eller jag tror jag mår bra av att inte dricka. Knappast någon som ifrågasätter sådant eller hur? Och gör de det så, ja, då är det nog dags att byta ut just den "vännen".

....i ett jättelångt inlägg i annan tråd, och så är det här ni är!
Men det gör inget. Skönt att det inte är helt dött här inne.

Jag har ett allvarligt alkoholproblem och kan supa ihjäl mig varje gång jag är full eftersom spärren är borta. Men jag har inte ett "sug" däremellan. Borde ju veta vad ett sug är tycker jag eftersom jag slutat röka en gång och slutat snusa en annan gång. Men ingen har sagt "nu är det lillördag, då ska vi röka" eller "fredagsmys med snus", "lördagstravet och middag med vänner och massa cig", söndagmiddag med snus..... Jag tycker den sociala biten är jättejobbig när man bestämmer sig för att inte dricka alkohol. Skita i tobak och jag är duktig, men skita i alkohol och jag är tråkig och konstig. Jag tror att jag har ett allvarligt alkoholproblem, men jag tror inte jag är alkoholist än? Vill inte heller ta reda på hur lång tid och hur många fyllor jag har kvar dit... Vill sluta nu.

Var nykter 70 dagar i rad förra året på våren och mådde toppen. Sen ville jag bli "som alla andra". Nu är det bara depressioner och ångest och okontrollerade fyllor igen. Vart börjar man? Rensa bland vänner känns som en bra start...

Visst snubblar man över sina problem och dom har ju en förmåga att växa också. Har nu varit nykter sedan den 1 januari och det känns helt rätt.
Det är bara att jag börjar att folk blir rätt korkade när dom dricker, men man var väl själv inget ljushuvud med för många glas vin i sig :-)
Så nu tar jag ett steg till och möter våren på ett nytt sätt/ kramar och styrka till er alla

Lade märke till en sak som jag tidigare inte tänkt på. Namnen på forumdelarna "Förändra sitt drickande"
och "Dricker jag för mycket". I dessa båda enkla meningar döljer sig en idé om att man kan gå från att missbruka alkohol till att bara bruka den. Om man sedan tittar på trådarna så bildas ett mönster. Vi har ganska många som kommer in och vill ha hjälp med att dricka mindre, att lära sig hantera alkoholen. Dessa startar en tråd, får några svar och svarar kanske någon gång själva. Sedan dör tråden efter att ha levt några dagar. Sedan har vi en lite mindre andel som är beredda att sluta helt, och som stannar kvar då de känner att de får hjälp och stöd. Är det så att detta bara är sakens natur, att de som tror att de ska kunna dra ner på drickandet faller dit igen gång på gång och lämnar forumet, medan de som vill lägga av helt har mer hjälp av ett konkret verktyg som forumet är. Kan man verkligen ta beslutet att "dricka mindre" på samma sätt som man kan ta beslutet att "sluta dricka"? Eller är det så att vi som vill bli helnykterister har "kidnappat" forumet, och bara ger stöd och uppmuntrande svar åt likasinnade?

Vikten rasar inte, men den går stadigt nedåt. Har gått ner ca 2-3 kg på tre månader av nykterhet. Och då har jag ändå unnat mig bra mycket mer godsaker än jag annars brukar göra. Har väl ständigt legat på 5-10 kg övervikt, så jag faller gärna några kg till. :)

Sluta-supa-börja-snaska-dieten. När blir den lika stor som LCHF?

Visst är det så att alkoholen finns överallt - man lägger märke till det mer nu eller hur? Det gör mig stundtals lite arg att det är drickandet som är normen på något vis (men gud nåde den som faller ur ramen och dricker FÖR MYCKET!).

Min erfarenhet så långt är ändå att när jag på jobbet säger att jag inte dricker just nu så är det inget problem, folk är inte så intresserade av våra val som vi ibland tror, alltså egentligen är det ingen som bryr sig om jag dricker eller väljer att låta bli. Detta kan såklart vara olika för olika sällskap, det inser jag ju. Men med dem jag sagt att jag tycker det blir lite för mycket ibland och att jag därför väljer att inte dricka, har det hänt att de själva sagt att ja det kanske vore bra att se över det där lite...

Också jag har använt vin som krishantering. Jättebra sätt att hantera krisen, eller hur? In i dimman bara så försvinner alla problemen? Nä, vi snubblar över dem mer istället, för vi ser dem ju inte...

Då vet jag att det FINNS nåt iallafall.

Håller med kalla att det vore lättare om chatten fanns här på sidan, inte sant?

/Lilja

Men vore det inte lättare om chatten och pm fanns här?

alkoholhjälpens facebooksida och chatta via den.

Vet att du inte "får" maila så mkt! Men när du kan ,kan du inte bara berätta lite hur det går för dig? Tänker mkt på dig o hoppas att det går bra!

Många varma kramar C

Barbalala. Tack för ditt inlägg. Det stärker att läsa om andra som beskriver en situation som liknar sin egen. Det känns som att jag håller på att kvävas i detta. Vaknar 4.06 varje morgon med fruktansvärd ångest och tänker bara på detta, försöker att tänka på annat så att jag ska kunna somna om, men det går inte. Jag vill också tänka att det kommer att bli bra och jag vet i mitt undermedvetna att det kommer att bli det på sikt. Jag ser allt så problematiskt just nu, har svårt att se det gröna på andra sidan utan tror att allt kommer att bli fruktansvärt jobbigt..... Som du också skriver så han min sambo också trappat ner på drickandet betydligt mot vad det har varit men det räcker inte för mig längre. Varför blir man aldrig nöjd?
När jag tittar på honom så ser jag en fin/snygg, trevlig kille, pappan till mina barn. Det gör så ont att känna så här!! Barbalala..hände det att din sambo också drack när han var själv med barnen??

När jag ramlade i fredags och satt i bilen med en svår kamp, där jag inte VILLE dricka men ändå körde till systemet (och därför drack extra mycket för kampen var så stark innan, och jag förlorade) hade det varit JÄTTEBRA med chatt!

Om jag hade kunnat gå in nånstans snabbt för stöd-det HADE kunnat stoppa det.

Maria! Nu är du på banan igen, Good Girl! Men som Kalla skriver , tänk att kunna hjälpa varandra DIREKT, i typ en chatt!

Mars-kramar,
Lilja

Ta hand om dig du också, och kan njuta att ett vitt liv!
Kram,Lilja

så stark du är Maria, ibland saknar man en chatt här då kanske vi stoppat dig i fredags. Men nu gick ju allt bra och du är lite klokare om hur du vill leva.
Så kramar och styrka till dig
och lite Puh :-)
Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.
Källa: Nalle Puh

2 dagar avklarade utan alkohol och det har inte varit svårt alls, känns som jag bara fortsatte där jag slutade, jätteskönt. Är så glad över att vara nykter igen, det var inte trevligt att dricka igen, som ni skriver var det en helt annan bakfylla. Men nu börjar jag känna mig som vanligt igen, ser fram mot en vilande nykter helg. Kram

Hoppas din tisdag blir vit och vacker, njut av marssolen, även om det biter lite i kinderna! Kram Skatan

kunde inte låta bli, så bra ;-)
http://www.youtube.com/watch?v=5SgFLWBL8y4

Dagarna går för dig och kroppen avgiftas, återhämtar sig, reparerar sig och är SÅ tacksam för vitt leverne!

Håller med dig om att det inte är helt lätt hitta info om reparationen. Men en sak är klar: kroppen reagerar STARKT på ett återfall när man varit frisk ett tag, det är ju därför nyktra alkoholister kan dö av ett återfall för de (de? fasen, det är väl JAG också) för MAN dricker på samma sätt som när man hade sin konsumtion men kroppen klarar det inte!

Hade en vit månad nyligen och när jag sen drack vin kunde jag verkligen känna hur dåligt det kändes i kroppen med denna förgiftning! Det var liksom inte den vanliga baksmällan, den man är "van" med, utan att just KROPPEN sa ifrån! Dessutom hade jag tränat och byggt upp mig på andra sätt också så det blev väl en dubbel avgiftning.

Tror man måste ha tålamod när t ex dopaminet i hjärnan (som ger oss våra bra känslor, när vi rört på oss, träffar nån vi tycker om, upplever gemenskap mm) ska fungera UTAN drogen. ALkoholen har ju tagit över den funktion som dopaminet ska sköta och det tar ett tag för det att klara det på egen hand, därav den långa nyktra tiden som krävs för de rätta effekterna(!!)

Dessa ämnen som frigörs i hjärnan behöver alltså motion, sömn men även gemenskap med andra människor och därför är det så viktgt med typ AA när man verkligen jobbar på sin nykterhet!

Detta har min alkoholterapeut lärt mig men det måste finnas vettiga böcker om återhämtningen hoppas jag! Håller dock med dig Nynykter att man kan läsa hur mycket som helst om de skadliga effekterna (nästan så man inte orkar läsa utan riskerar ett återfall...) men lite om hur kroppen arbetar för läkning.

Vet också att bara efter några dagar försöker magsäckens slemhinna läka(som ju blir helt irriterad av det man dricker) och efter en längre nykterhet har även levern gjort stora reparationer (såvida man inte dragit på sig skrumplever)

Håll i nu! Bra jobbat! Jag är inne på dag 4..

/Lilja

Det måste kännas ljuvligt med alla dina veckor! Jag blir "avundsjuk" (blink blink)
Skämt åsido, jag unnar dig denna härliga känsla av att mer och mer återta och FÅ SITT LIV TILLBAKA som varit kidnappat!

Jag är inne på dag 4. Enorma svettbad men än inga problem, men då drack jag också rejält sist och då brukar man som bekant hålla sig lugn längre så det lär komma andra dagar.

Känn dig stolt Nisse och NJUT!

SNyggt jobbat! Och devisen från Länkarna är riktigt bra att ha som ett mantra:" Nr 1: jag erkänner att jag ej behärskar (i mitt fall) vinet"

SKön tisdag ute där!

Lilja

dina ord värmer. Även om den här personen inte var en nära, personlig vän är det tillräckligt nära för att kännas mer än nån "man hör talas om". Och livssituationen kommer nära och berör. Det är så sant att jag har mycket kärlek och närhet omkring mig och frågar mig allt oftare vad som är viktigt den tid jag har kvar av mitt liv. Det här är en verklig påminnelse.

Annars Lilja, jag minns dig och är glad att du sökt dig tillbaka. Ni som kämpar hårt mot alkoholmonstret har gett mig många värdefulla insikter. Ha en bra dag, allt gott! / mt

Starkt av dig att ta upp tråden här på forumet. Jag har tänkt mycket på dig och undrat hur det skulle gå efter helgens snedsteg. Men nu är du här och tar nya tag! Underbart!

Nu vet du hur det känns att dricka. Att kroppen straffar med hemsk baksmälla kanske beror på att den vant sig vid ett giftfritt liv och blir lite chockad när det rinner in en massa gift. Jag vet inte om ni minns Magnus Härenstam som verkmästaren i magen. Men jag tänker lite så, att verkmästaren hade skickat hem gubbarna eftersom det hade varit stiltje så många veckor och att det därför inte fanns beredskap när vinet och whiskyn forsade ned.

Själv har jag haft hemsk huvudvärk idag min åttonde nyktra dag. Kanske på grund av avgiftningen? Finns det något jag saknar här på forumet så är det information om vad som händer i kroppen när man SLUTAR dricka. Har googlat också men inte hittat så mycket. Däremot finns det massor av info om vad som händer när man dricker. Men att läsa om hur kroppen återhämtar sig skulle vara väldigt motiverande för oss som kämpar.

Kram / Nynykter