Senaste kommentarerna i forumet

Tack för julhälsningen, mt! :-)

Och idag är det nyårsafton. I vår värld innebär det också bröllopsdag. Och jag är så otroligt tacksam att vi får fira den tillsammans i år igen - det var inte en självklarhet i början av året, och absolut inte i slutet av 2010.

Under flera år brukade vi säga på nyårsafton att det kommande året skulle bli bättre än det avslutade. Men i år kan vi se tillbaka på 2011 och säga att det verkligen blev hästlängder bättre än 2010. Och nu skall 2012 fortsätta på den linjen!

Gott nytt år, alla forumvänner! Oavsett om ni tycker att 2011 har varit ett bra eller dåligt år, så finns det hopp om att klara sig igenom kampen som alkoholismen skapar för oss och våra kära. Hur lösningen ser ut varierar för oss, men gemensamt är att det är möjligt. Det går!
/H.

Ta dig tusan! :-)

Uppåt och framåt! Tänk vilket härligt år 2012 kommer bli - ditt år!

Jag räknar dessutom helt kallt med att vara en del av ditt år, både här och irl. Mig blir du inte av med. ;-)

Kram!
/H.

:-)

<3

/H.

Nu är det ett nytt år på gång!
nog för att jag inte gillar själva nyåret och allt firande, men sen!
sen kommer ett helt vitt tomt år, som är mitt att göra vad jag vill med!
och jag har alla förutsättningar för att göra det här till mitt år!

jag har en lägenhet jag älskar
jag har ett jobb som funkar
jag har fina vänner, fantastiska vänner menar jag =)

det är nästan två år sen jag lämnade det gamla
och snart är det snart 2012 och jag ska göra allt jag kan för att göra det till mitt år!!

stora styrkekramar till er alla där ute!
kan jag förändra mitt liv, så kan ni!!!

Undrar vem som skickade Dig till mig, Ängel!

Undrar vem som skickade Dig till mig, Ängel!

Ja, om de inte har anat missbruksproblem så är det klart att det blir en chock för dem. Men, det kommer de över.

Dessutom... det är sådana här saker som visar vilka som är ens riktiga vänner. Det visar sig vilka som tar ett kliv framåt och vilka som försvinner ut i kulisserna. Ibland kan jag tänka att det är lite skönt att "gallra" (missförstå mig rätt! ;-) bland vännerna på det viset - jag har ingen lust att lägga min tid och energi på folk som försvinner ifrån mig när jag behöver dem.

Kram, du vet var jag är! <3
/H.

Tack älskade vän. Kändes konstigt eftersom de är hans vänner ursprungligen och de hade kanske inte förväntat sig att det var missbruk som låg bakom. Märkt tydligt att människor ofta vrider på sig när de får veta mer än de egentligen tänkt sig. Samtidigt kanske nödvändigt i min egen orocess att komma vidare och även en möjlighet till att han inser läget. Många kramar till Dig!

Tack älskade vän. Kändes konstigt eftersom de är hans vänner ursprungligen och de hade kanske inte förväntat sig att det var missbruk som låg bakom. Märkt tydligt att människor ofta vrider på sig när de får veta mer än de egentligen tänkt sig. Samtidigt kanske nödvändigt i min egen orocess att komma vidare. Många kramar till Dig!

Gumman, man ska berätta.

Nu vet jag ju ingenting om dina vänner, men att de är undrande betyder väl att de frågar för att de bryr sig? Att de har kontakt med dig och ställer frågan till dig betyder ju att de bryr sig om dig i det här också, och inte bara ditt ex. Eller hur?

Och vet du... du har inga som helst förpliktelser mot honom längre. Du kan ställa dig på taken och skrika ut att han är en alkoholist om du skulle känna för det - han har gjort sitt val, dvs valt alkoholen, så konsekvenserna är hans och inte dina. Jag menar inte att du skall skrika från taken, men... däremot menar jag att du absolut inte skall ha dåligt samvete för att du berättar.

Det är din historia också, du har rätt att berätta den.

Kram, hjärtat!
/H.

Berättat för ett par vänner till honom vad som hänt via mail. De var undrande. Har sån ångest att jag berättat. Det var hans vänner från början. Vad gör man, ska man tiga eller berätta? Känner mig som att jag lagt något i deras knä de inte ville ha.

Jag är imponerad! Gott slut på 2011 och Gott Nytt År 2012! / mt

Ett par bra veckor!!

Min svacka för ett par veckor sen är förbi, och jag känner mig tryggare i livet igen. Julen utan mina barn var först en prövning och sedan mer som ett styrkebevis, eller tider för insikt snarare.

Hur jag än vrider på saker så kan jag inte se något jag vill ha ogjort. Min skilsmässa som är bland det värsta som hänt mig har ju gett mig två helt ovärderliga insikter! Dels den om alkoholen, och dels insikter om vem jag är och vad som faktiskt är lycka i livet. Hur skulle mitt liv se ut utan dessa insikter?

Nu är jag en knapp vecka från ett års nykterhet, och jag har vågat sluta räkna dagar. Sist jag hade bra koll var runt ca 300. Känner mig hyffsat trygg i det hela så länge jag huserar lite här och läser kontinuerligt.

som behöver läsas ofta. / mt

text i boken "Var morgon ny" :

Var morgon ny. 30 december.

Vilken glädje det är att bli vän med en person som man har föraktat.

Vad innebär det att man ”föraktar” någon? I vanliga fall betyder det att vi har lagt ner åtskilligt med energi på negativa känslor. Och det betyder att vi har brytt oss om någon mycket. Vi skulle aldrig säga att vi föraktade en person som inte betydde en hel del för oss. Varför har vi valt att låta de negativa känslorna få så stor plats i vårt hjärta?
Förr kunde vi vara nästan som besatta av negativ energi. Det upptog all vår tid, det undergrävde vårt självförtroende. Men nu när vi har slagit in på bättringsvägen har det plötsligt inträtt en förändring, och vi har befriats från de känslor vi varit besatta av. Den här andra människan är trots allt bara en annan människa – en sökare som vi själva. Och eftersom vi brydde oss tillräckligt mycket om henne för att ägna så mycket tid och energi åt att tycka illa om henne, är det förmodligen en person som det skulle vara givande att lära känna.
Tillfrisknandet har givit oss möjlighet att vända på många negativa känslor och att upptäcka att ”vän” och ”fiende” kan vara två sidor av samma person.

I dag ska jag rannsaka mitt hjärta och se om jag hyser förutfattade åsikter om andra människor. Jag ska besluta mig för att göra mig av med sådana åsikter.

ju lite galet att du drar alla företag över en kam för att du mår dåligt på ditt jobb.

Att gå omkring och vara hämndlysten skapar ju inte en bra arbetsmiljö. Så....vem äger problemet ?

Idag vet jag att jag är en lättkränkt person med kanske alldeles för mycket känslor, på gott och ont...
Jag reagerar starkt på ord som sägs till mig med annan innebörd, eller där jag kan misstolka innehållet...
Jag är en person som vill hämnas och ge igen, bara för att....få tillbaka min egna värdighet...
De gånger jag inte kan det, som brinner jag upp inneifrån, bränns ut och förminskas...

I mitt tidigare liv kunde jag ge igen med en fylla, inte för att den påverkade den som hade sagt eller gjort något,
Men det kändes bättre för mig själv i alla fall....

Det kan jag inte nu, och det är en stressande faktor, och oerhört jobbigt...

Jag har fått lära mig att leva med mina egna känslor, att inte förstora dem, att inte falla för mina kolossala reaktioner...
Jag brukar tänka att "någon" ser mig och kommer att hjälpa mig att ge igen någon gång, Gud eller inte, vad vet jag...

Vid ett tillfälle hade chefen varit elak tidigare och han berättade att hans bil pajade så rejält så att han fick skrota den, var jag tvungen att lämna lunchbordet...
Ett plötsligt toalettbesök (jag som alltid kan hålla mig annars..) fick mig att lämna lokalen, för jag kunde inte bli av med det stora smilbandet...
På toaletten tänkte jag, det finns någon som ser mig däruppe, det finns en rättvisa i alla fall...

Den svenska avundsjukan finns naturligtvis hos mig också, men jag låter den inte få förtära mig, bara hämndlystnad...
Min närmaste kollega som blev min chef har jag i stort sett slutat vara avis på, han har ett helvete och det är rätt åt han...
Jag vill inte ha hans tjänst, men jag ser hur han roffar åt sig alla fördelar han bara kan, och lite till...
Nu vägrar han använda sin privata mobil på jobbet och han vill ha en tjänstenalle, en smartphone ska det vara dessutom!
Jag bara väntar på kravet på en tjänstebil också, men vad ska han med den till om han ska styra sina tre underhuggare med hemifrån?
Jag är sur på honom för att han utnyttjade mitt tillstånd när jag var utmattad till att skaffa sig egna fördelar hos chefen,
Han pratade skit om mina insatser och höjde sina egna till skyarna, ingen tog mig i försvar, och nu hatar jag alla på jobbet...

Jag ska aldrig mer anförtro mig till någon kollega så pass mycket som jag gjorde då, alla är rävar och månar bara om sig själva...
Företaget lastar ner oss med mera ansvar och idag fick jag veta att en till bland oss har gått in i väggen, men jobbar trots att hon är sjukskriven.
Jag sade bara, jag vet hur det känns, och det kommer bara att bli värre tyvärr, och att det kommer att ta år att rehabilitera...
Det är en sjuk arbetsmiljö vi lever i idag, och alla arbetstagare vet att att de är utbytbara om de klagar...
Företagen hotar med att man är illojal mot sin arbetsgivare om man går emot dem, och att idag är en grund för avsked...
Tiden då man fick en ryggdunk och uppskattning (kanske t.om med en julklapp) är förbi, idag är allt bra om du inte får klagomål på dig.

Jo jag är en pessimist, kanske mest för att jag nästan aldrig ser någon förbättring i min dagliga verksamhet.

Jag känner en trygghet i mig själv, min familj, släkt, mina närmaste vänner och grannar, jag vet att det finns en mänsklig värme runtomkring mig,
Och också här på forumet där jag vågar öppna mig, och beklaga mig...

Arbetet körde ner mig, alkoholen förvärrade det tills det brast, och jag förstod inte varför...
Jag tog bort det som förvärrade det, och har självaste grundproblemet kvar, och nästan hanterbart...
Har blivit styrkt genom att förstå hur jag idag reagerar, och jag kan inte komma ifrån mina egna känslor genom att dricka mig bort ifrån det.

Finns kvar i nu'et, och måste finna en väg att orka genomlida det, vet inte vad som är rätt eller bäst...
Vet bara hur det känns för mig, och hur jag försöker påverka det åt ena eller andra hållet, och det går betydligt bättre utan alkoholen...

Ibland så känns jag bara såååå tjatigt....

/Berra

jag hade en lugn o stillsam julMed min son,och hans kusin bjöd in sej till osss,o det uppskattades .
det är fint när ngn bara kommer sådär.Vi åt gott o lite annorlunda,eftersom jag numera är nästan helt vegetarian.
Dock fick jag en flaska vin i julklapp,han visste inte att jag inte dricker vin.
För första gången på snart 2½ år står n flaska rött hemma i ett skåp.
Det är ganska fint vin så jag vill inte hälla ut det.
I övermorgon ska jag träffa en barndomskamrat.Ska ge den till henne.
men det känns lite konstigt nu när jag skriver detta,för jag blir medveten om att jag har vin hemma.
Stundtals glömmer jag ju bort det.
tackolov den försvinner ur huset om några dar.
Vana

"Men om man ställde motfrågan...varför dricker du?". Allt gott! / mt

men nu vet du det, för framtiden. Tänk ändå så långt du har kommit. Hoppas du har somnat nu och sover gott. Kram / mt

..och det är dags att reflektera över den...

Blev den bra?
Hann jag med mig själv och mina tankar, behövde jag offra någonting???

Ja,ja och nej...
Min jul 2011 är nog den bästa någonsin, kanske har jag sagt detta förut, men då var denna bättre än den förra, en utveckling i sig...
Ingen alkohol, ingen berusning, inte ens av våra gäster, bara ett normalt icke själsvådligt drickande...
Hur gick det tilll?

Kanske var det mitt val att inte bidraga till någon fylla, det fanns så att det räckte, till alla, men jag har gjort mitt val för kvällen...
Behöver inte planera längre än så, jag lever i nu'et och där mår jag som bäst...

Har haft tid att umgås med familjen, släkt och vänner, inte varit stressad inför någonting, däri ligger grunden för min nykterhet, inte stressa...
När jag stressar tappar jag min egna självkontroll, när jag stressar tappar jag omdömet, när jag är omdömeslös är jag korttänkt....

Jag lever i nu'et men kan tänka mig längre fram, ett halvt dygn med bakrus, eller ett par timmar kräkfull också, det räcker, jag minns....
Jag offrar det andra så gärna glömmer, alla nackdelar med att dricka alkoholen, från gång till annan...

Min jul innehöll öl till maten <0,5%, och snapsar till sillen med illagrinande min därtill, alkoholfritt...
Det offrade jag ingenting på, bara en okontrollerbar berusning, det går att gå runt problemen, eller att inte ens göra det till ett problem,
Bara det finns alternativ, eller se till att skapa sådana....

De brukar säga att livet behöver inte göras med komplicerat än vad det egentligen är...
Man kan säga som det är, jag kan inte dricka alkoholen, eller så kan man ljuga...

Min grabb ljög idag när han ville vara ensammen inför sina kompisar...
"Pappa, säg att vi får gäster klockan sju ikväll, och att de måste gå då..."
Ska du dra in mig i dina lögner blev mitt svar, dessutom klantade han sig när han bestämmer träff med andra kompisar på telefon senare på kvällen,
Och de första kunde ha möjlighet att höra detta samtal, klantarsel!

Ska du ljuga måste du göra detta med finess, och göra detta konsekvent inför alla, du måste komma ihåg VAD du har sagt till var och en...
Det blir mycket mer komplext att behöva slingra sig ur en lögn där någon har lyckats sniffa fram sanningen....
Om du hade hållt dig till sanningen från första början hade du inte behövt tänka på någonting, pappa är en van lögnare, han vet...

Och det har blivit mycket enklare att hålla sig till en sanning den är lättare att komma ihåg...
Jag dricker inte längre för att jag inte kan hantera den, och att jag inte mår bra av alkoholen längre, sanning!
Jag dricker inte ikväll för att jag kör bil, en halvsanning som kan att omprövas vid nästa tillfälle, igen?
Jag käkar penicillin...., nu igen hur sjuk får man vara egentligen, en lögn...som kan leda till en ny...

Sanningen är den mest kraftfulla, kanske därför folk räds för att berätta den, vara beredd på följdfrågor, och att försvara sitt val...
Men om man ställde motfrågan...varför dricker du?, kanske det kommer i en annan dager...

De som påstår eller antyder att de mår bra av alkoholen...gör de det även morgonen efter?
..eller är det någon mer som förgyller sin tillvaro med osanningar, t.om inför sig själva..?

Min jul blev den bästa någonsin, jag hade inte vilja provat den med alkohol, för då hade jag inte kunnat garanterat utgången...
Jag satte upp egna gränser, och de fungerade, för mig...

God fortsättning!

/Berra

Och försöker bringa någon reda i intrycken från helgen. Vi skulle fira tillsammans, för barnens skull. Hemskt var det. Jag blir först sårbar, sedan sårad och därav rasande och önskar förgöra. Honom. Mig själv. Eller oss... Inte en God Jul, nej. Och för barnen? Jag vet inte... Jag tror mest att vi alla känner att det här är lie mer än vi egentligen klarar av. Och nu kan jag inte sova...

gillar också vardagen bäst, då mär jag bäst och är som bäst och fungerar bäst. Helger och högtider, sprit och uppvisning, det är inte alla som klarar det.Å andra sidan klarar vi kanske en hel massa annat. Jag har haft en härlig jul på så sätt att jag inte firat den: promenerat, läst och ätit god färsk fisk. Kunde inte bli bätte.

Tack för era värmande ord.
Jag inte heller fått några klagomål på mitt drickande utan det är mer
mina egna upplevelser av mitt drickande som fått mig att inse att jag och alkohol inte går ihop.
Ända från början av mitt drickande för 32 år sedan har jag allt som oftast druckit för mycket, det
har slutat med med att jag somnar eller spyr.

Får ha detta som vägledning (förmodligen för resten av livet)

Erkänn att DU ej behärskar spriten.
Så jag inte tar första glaset.

God Jul och Gott nyktert År till er alla

tagit det lugnt i kväll men men vill ha mer. kan inte sluta