Senaste kommentarerna i forumet

Hon är ganska sparsmakad vad gäller att tala om sådana här saker. Men igår då vi satt och spelade sällskapsspel vid köksbordet sa hon:
"Det skulle kännas konstigt om du började dricka alkohol igen. Någonsin."
Och jag kan inte annat än hålla med. Hon drack ett glas rött. Det sista ur biben jag lämnade efter mig för 15 veckor sedan...

tiden går fort. Nu under våren blir det många födelsedagar i familjen, jag har några minnesmärken i samband med dem från fjolåret. Den här tiden minns jag som instabil - och så var det också när jag nu ser i backspegeln. Ända fram till efter midsommar. Perioden med mycket sovande på tjocka mattan:) Adde skrev i en tråd att det tog ett år att hitta hela sitt känsloregister - det kan stämma ganska bra även här - och att bli av med alla övertoner inte minst. Idag fattar jag inte hur jag orkade jobba i det oerhörda tempo som var förra vintern och våren - ganska precis från tiden för uppbrottet och under den mest sårbara och kritiska tiden i det nya alkoholfria livet.

Jag visste ju inte då hur det skulle bli, levde verkligen med stöd av en dag i taget och det viktigaste först, mm, mm... Även HALT var centralt och värdefullt.

Städandet och röjandet som pågår nu känns bra, som ännu ett betydelsefullt steg... det skapar utrymme för nya aktiviteter. Det har också en symbolisk betydelse. Önskar mig själv samma energi efter arbetsdagen men nu har jag varit ovanligt mycket soffpotatis ett par månader. Det gillar jag inte - får ta tag i det. Göra en plan:) Ska gå hem efter lunch idag och röja jag också. Har en stor mängd saker med affektionsvärde som igen ska gås igenom. Började i helgen men nu har det stått stilla.

Forumet har fått många timmar av min tid, värdefulla varenda en. Utan forumet skulle jag inte vara där jag är, det är min övertygelse och jag har fortfarande svårt att se något som skulle ha varit bättre för mig på den plats och i den situation jag är. Jag märker nu att mitt behov av forumet förändras, det går dagar när jag väljer annat i första hand. Det har väl med "mitt år" att göra. / mt

i sitt garage, hans revir där han också haft sina gömslen. Han har ungefär hur mycket energi som helst nu.

Kul att du är tillbaka, det är bara att ta nya tag, denna gång lyckas du, det är så skönt att vara nykter . Kram på dig!

Gott så Santorini! På´t igen, med uppdaterade kunskaper om dig själv♥

Tackar för den länken! Fastnade ett bra tag och hittade massor av läsvärda tips för sådana som oss:)
Konsten att säga nej, och hur man blir tydlig och bestämd var ju något vi dryftade i Liljas tråd tidigare idag. Fanns en del nyttigt ang det på den sidan.

Hej flickor! Roligt att se att ni hänger med. Jag hamnade tyvärr "i perioden" efter mitt återfall, att det går så himla lätt att ramla tillbaka i nåt man avskyr. Men nu har jag fått nog igen. Det konstiga är att trots att jag är så missnöjd och mår så dåligt av mitt beteende så dövar vinet det så länge det varar. Otroligt. Nån kick har det inte gett, endast en kortvarig flykt och lindring och sedan en ökande ångest och besvikelse. Jag vill inte ha det så. Försöker igen.

med massor av erfarenhet av bla missbruk som jag verkligen högaktar, för att inte säga beundrar. Det har ju varit ett visst snack om att släppa taget så kanske det kan vara till hjälp :

http://www.klarblacoaching.se/ledarskap/det-jag-vet-om-att-slappa-taget/

Jag älskar din humor Stigsdotter. Du är för jävla rolig. Självklart ligger det inga grodlik klistrade mot mina sulorna på mina fula gympaskor. Och dagen i skogen var helt fantastsisk. Men, men vi var nog ingen vacker syn. På en del av oss syns det verkligen att vi har druckit bort våra liv. Solen sken och vi med den;-) Är lite inne på Addes linje när det gäller den lilla flickan. Orkar du så säg lite mer än hej. Se det som att du kanske förhindrar att hon sitter här en dag. På hemmet, på alkoholforum...men givetvis går din nykterhet före. Lilja-12; Du är min idol just nu. Har läst din tråd och du berör. Och du skriver liksom Stigsdotter så klokt (jag vet att Stigsdotter avskyr just det ordet) på andras trådar. Dumt att du tycks ha förlorat din peppkompis. Men jag tror/hoppas hon kommer tillbaka. Det ska hon. Vi kan bara vänta. Fan jag skulle kunna hänga här hela kvällen. Detta forum är ovärdeligt. Men nu ska telefonerna in och istället ska vi köra ännu en kväll framför TV:n...jag är ingen fan av TV. Avskydde det när jag söp och ska sanningen fram så är programmen ännu värre när man är nykter. Yep där kom det, ännu en obehaglighet. Ta hand om er och var snälla mot outfits ongarna. /R

Helgen låter som en ren bingo! Du kom undan utan större problem?

Ja, jag kan ju inte vara så dum i huvudet att jag bara inbillar mig alltihop. Framförallt så har jag ju känslor och de är mina. Jag har blivit så sårad pga alkoholen under åren att jag är så bränd. Jag har så smått börjat utrycka mina känslor för honom ang alkohol men ut kommer väl inte ens en tredjedel av vad jag skulle vilja ha sagt. Varför tar orden slut eller snarare inte kommer ut från munnen. Jag har börjat intala mig själv mer och mer att jag inte står ansvarig för hans drickande vad jag än har gjort och sagt.... Man har ett eget ansvar över hur man hanterar jobbiga saker i livet, framförallt ska inte den "hanteringen" gå ut negativt över barnen. De är mitt allt och på det sätt han sårar de ....jag kan inte acceptera det och blunda för det nå mer nu. Idag är det torsdag och i morgon fredag.....hur blir helgen??
Kram på er alla!!!

kan känna igen sig i dig, du kanske känns "hemtam" ? Det är inte ovanligt att barn tyr sig till dem som allra mest liknar den som finns i hemmet deras. Om du känner att du orkar, din nykterhet måste ju komma främst,så stanna till och prata lite mer med henne. De orden du byter med henne kan vara de orden hon behöver för att inse att någon ser henne och bryr sig om henne. Du kan faktiskt forma hennes framtid.

Viktoria !! Ännu en fullträff : "Vi är inte skyldiga någon en förklaring!"

Exakt så är det !

Kram ♥

Det handlar oftast inte om mängden man dricker, utan vad man har för relation till alkoholen och hur den påverkar ens liv. Gör man dumma saker på fyllan kan jag tycka att man har ett problem med alkohol, även om man för den skull inte är alkoholist eller beroende.
Och påverkas omgivningen av ens drickande så är det ju ett bekymmer, oavsett om man är påverkad varje dag eller en gång i månaden.

När jag var på behandlingshem var en av uppgifterna att räkna ut hur mycket alkohol vi brukade under en månad. Det var stora skillnader i mängd, men ändå var vi alla där med viljan att kunna leva nyktra. konsekvenser av vårt drickande hade vi alla. Några var så kallade periodare. Drack kopiösa mängder kanske tre eller fyra gånger per år. Andra drack dagligen.

Så det är väl sånt man får ta med i sina funderingar när man grubblar kring alkoholens roll.

Varma kramar

Ibland har jag haft styrkan och tryggheten att bara säga "Nej tack". Inte förklara eller börja med någon invecklad ursäkt (för jo, jag har också bett om ursäkt för att vara en sådan stämningsdödare och märkvärdig och besvärlig gäst som inte svingar en bägare med de andra) Om följdfrågan kommer, tex "dricker du inte ALLS, ska du inte ha bara ett litet glas vin??" Kan man med ett leende och stadig blick bara svara "Nej, jag ska ju inte det". Vi är inte skyldiga någon en förklaring! Det är en del av vårt problem, att vi alltid tror vi är skyldiga någon något. Inte älgar jag runt på konferensen eller 50-årsskivan och intervjuar folk om varför de dricker, kräver en förklaring som ska godkännas av lilla MIG i egen hög person. Det hade uppfattats som jätteudda, inte helt rumsrent beteende. Men omvänt verkar helt okej tydligen.
Jag är säker på att du klarar dig fint Lilja. Hoppas ni får en givande helg! Kram på dig♥

...gör nog mycket mera gott än whiskyn om man bara tar sig tiden att se den! Ett vårtecken såg jag häromdagen och usch vilket deppigt sådant det var: en överkörd groda. Förlåt, vet inte varför den bilden dök upp här helt plötsligt, kanske för att den kändes lite tragikomisk din bild med 15 missbrukare som lufsar runt i skogen ;-) Nåväl, kliv inte på grodorna!!!

Tänker på det du skriver: var snälla mot varandras ongar. Och som jag skrev här ovan, något i stil med att våra barn är allas barn. När jag lämnar min unge i skolan brukar en av klasskompisarna stå vid hörnet och, jag vet inte vad, hon ser ut som hon väntar tills alla gått in, ser lite ledsen ut. Jag hälsar alltid på henne och säger någonting föräldrakäckt. Häromdagen hade min unge med sig hem en teckning från kompisen där hon ritat fint och skrivit mitt namn i ett hjärta. Jag vet inte men jag inbillar mig att hon kanske känner att jag ser henne? Nå, vi ska vara rädda om varandra! Hmmm, nu kom jag ihåg att mamma satt upp en liten bild på toaväggen när jag var liten: en blomsterkrans som det stod "var rädda om varandra!" i.

Bludderi, bluddera, ha en bra da´!!

Hoppas verkligen att det går bra för er och att din man håller sig från alkoholen.

Hej Framtidsdrömmar, tack för att du skriver här och delar med dig av dina tankar, när jag ramlade in här och började läsa så var det som att jag själv skulle kunna ha skrivit.
Känns som ditt och mitt liv ser lika ut, så skönt att veta att det är fler som just nu går igenom det som jag själv gör. Lever i ett långt förhållande med exakt samma problematik som dig. Har heller inte "vågat" ta steget, lätt att göra det lättaste rent praktiskt och vara kvar och precis som du säger när det varit lugnt ett tag så tror man varje gång att det ska bli bättre. Något som jag däremot kommit längre med är att vara tydlig i att jag inte accepterar att han dricker. Att kunna säga ifrån och inte till 100% ställa upp på att lyssna när druckit och mår dåligt, och gärna vill skuldlägga mig bla för att ha varit otrogen (fast jag inte varit det). Nu vågar jag säga att jag inte tänker ta någon skit från honom och gör och planerar det jag själv tycker är viktigt. I dag fick jag höra att jag inte bryr mig om han tar livet av sig!! Men i dag kan jag säga att jag kan inte vara hans psykolog jag har lyssnat nog. Att han faktiskt måste söka profissionell hjälp med sina problem. Men han är inte riktigt där ännu...Ena dagen är jag helt säker på att jag ska flytta nästa dag tror jag på framtiden....Våra barn börjar bli stora inom några år försvinner nog dom hemifrån, vad händer då? Min sambo är precis som din vad jag kan förstå, en bra människa men blir en annan med alkohol i kroppen, jag vill ju inget hellre än att han ska må bra både för sin, min och våra barns skull...

Tack för era svar. Det är SÅ skönt med reflektioner på det man skriver. När jag läser runt här blir jag ibland så osäker på om hans drickande verkligen är så farligt, det finns många av er andra som har det så mycket värre. Dock vet jag att jag känner så här när det varit "lugnt" ett tag. Jag behöver så mycket mera än sex.....jag behöver ha någon som lyssnar när jag kommer hem efter en dag på jobbet, någon som lyssnar på mina funderingar, någon som gör det lilla extra för mig (såsom jag har gjort för honom, det han har tagit mest förgivet). För honom är sex jätteviktigt och jag blir sorgset påmind hela tiden att jag inte har samma lust som honom. Det kanske krasst är så att mina känslor börjar dala.....
Jag vill leva mitt liv fullt ut!! Vill kunna ta mig ett glas om jag känner för det och vara avslappnad, vara den glada och livfulla kvinna jag innerst inne är, leva det aktiva liv jag vill leva med skidåkning och mycket frisk luft, vill gå ner mina extrakilon som jag kämpat med i 13 års tid (har gått ner och mått bra för att sedan ändra tillbaka till mina gamla vanor och gått upp igen), hålla min vikt och äta bra mat, mm....... Det är skönt att sätta ord på sina drömmar och veta att ni därute läser och peppar. Jag vet att jag tröstäter när jag inte mår bra och prioriterar bort mortionen jag vet att jag mår bra av. Mat/sötsug-missbruket kan (tror jag) jämföras med alkoholberoende...jag tänker mycket på vad jag ska äta, äter när jag vet att ingen ser och vaknar dagen efter en dålig matdag och har ren ångest och bestämmer mig för att ta tag i detta...och så trillar man dit igen. Jag vet att jag mår bra när jag får peppning ang kost och motion och har därför återigen tagit kontakt med min personliga rådgivare inom kost och motion för att ännu en gån få hjälp med detta. Allt detta har kostat mig mycket pengar genom åren, pengar som jag kastat bort då jag inte har kunnat hålla mina egna löften om att behålla min vikt och mina vanor, utan hela tiden ramlar tillbaka. Denna gång kanske det kan bli varaktigt då jag har börjat sätta ord på mitt problemaiska förhållande och hämtat in fakta och läst på. Mår jag bättre i själen och fysiskt så måste jag ju bli starkare att kunna stå emot de svåra stunderna i förhållandet och kunna sätta upp mina gränser och trampa i bromsen.......Kanske?!!

Vissa saker bara måste värka ut, man kan inte komma ifrån dom! Man tror att man kan fly i flaskan men det är att lura sig själv. Hur hurtig jag än låter nu så tror jag att detta kommer att ge dig något gott i längden så håll i bara, krigare som du är!!
Och nåt torftigt språk har du sannerligen inte så lägg ner den självkritiken, bara fortsätt skriv!

Härligt med skogsmulle, jag ser bilden framför mig, hehe.

Jag efterlyser också Camibi! Hon och jag hade en deal och nu är hon borta från forumet!

Håll huvudet högt nu Dompa och fatta att du gör ett sjuhelsikes jobb, att TA ANSVAR för ditt liv, hur ont det än gör!

Styrkekramar, Lilja

Det där tar jag till mig! Fatta beslutet varje morgon och jag visar att jag är trygg i mig själv, som bestämt mig! Ha nu en fin Nykter Helg du oxå!

KRAMAR, Lilja

Just nu inbillar jag mig att behöver den där whiskyn mer än någonsin. Varenda djävla dag är det ny skit som dyker upp. En del är framkallat av alkohol i långa loppet, som lillkillens mående. Annat är bara tillfälligheter, men gör lika förbannat skitont. Men jag behöver igentligen inte whiskyn och det är det jag tar till mig här på hemmet. Trots GUD. Haha. Så nu kör jag...en dag till. Och våren är här. Ser ni det? Lite osammanhängande, men va f...försök att överse språket. Min mamma brukade säga att torftiga människor har torftigt språk. Jag tror att det kan ligga en liten sanning i det. Nu är det snart tid för terapisamtal. Sedan ska vi ut i skogen. Kan ni se det? Cirka 15 missbrukare som lufsar runt bland de första vårblomstren ;-) jag tycker det ska bli mysigt. Sköt om er därute och var snälla mot varandras ongar. /R

dig en bra helg :-))

Kanske är det så att du tar ut oron i förskott ? Det kan ju vara så att när du säger att du druckit färdigt så är det bra med det ? Kanske att någon tjatar men med all säkerhet är den personen redan så påverkad så all argumentation är bortkastad ?

Om du tar ditt beslut på morgonen så kommer det att visa utåt med hjäp av din egna självkänala att du är trygg i dig själv och folk kommer att respektera dig för ditt beslut.

Njut av ditt liv !

Nykter 1 vecka-EN sån skillnad vakna denna torsdag jämfört med den förra!

Jag ska imorgon åka bort några dagar med jobbet och kommer att försvinna från Forumet eftersom vi ska ut i skogen på teambuilding eller vad det heter..ja, ni fattar!

Jag är nervös för hur jag ska klara mig. Alkohol kommer att serveras och jag MÅSTE ha första repliken klar!Det kommer att trugas"nej men kom igen, ett glas vin dör du inte av osv" och jag måste vara ståndaktig, känna att jag fattat BESLUTET! Bara det FÖRSTA är svårt, sen är det ingen som bryr sig.

Usch, vad denna alkoholkultur egentligen skulle kunna ifrågasättas!Visst kan många njuta ett eller två glas och må utmärkt men hur många trillar inte dit?

SOm jag kort nämnt har jag ju även ett medberoende i botten; dels från min ursprungsfamilj och sen under mitt långa äktenskap. Innan jag blev alkoholist gick jag i rosenterapi för mitt medberoende.

Jag tänker när jag läser alla medberoende som kämpar, hur väl jag känner igen detta att den andre personen (r) får ta upp så oerhört mycket av ens psykiska och fysiska energi!!
Jag använde vin för att stå ut med mitt stora omhändertagande, vin för att bryta mitt loss och nu måste jag jobba med mitt eget missbruk..

Jag tänker: sätt er själva i första rummet!!Men när jag skriver det vet jag ju hur svårt det är.
Ni är värda att lägga krut på ert eget liv.Jag kan se när jag läser och kommer ihåg hur jag upptogs av ANDRA hela tiden som sedan övergick i att själv upptas av flaskan.
Det var ständiga brandkårsutryckningar och kriser hit och dig och man lever granne med kaos.

Idag:AA.
En nödvändighet.
Nervös är jag.

Det finns NOLL risk att jag super skallen med jobbet utan det är att dricker jag lite där kommer jag att fortsätta hemma..

Det medberoende och ansvar för andras väl och ve gör sig gällande: jag vill ju verkligen inte förstöra för nån annan som vill dricka och vi vet ju att de Nyktra alltid ger oss en liten tagg av dåligt samvete när vi dricker själva..tror jag iallafall..
Tänker att jag ska börja med att be om ursäkt? "Ja, ni får ursäkta mig men jag har fattat beslutet att inte.."

Det här visar vilket stort problem alkohol är.

Men jag försvinner några dagar nu av andra skäl så att ingen tror att jag super skallen av mig.

Styrkekramar till Er ALLA som kämpar!

/Lilja

Jag är så ny på forumet och varit så upptagen med att våga erkänna " offentligt" att min man dricker. Jag förstår att finns många livshistorier att läsa och som säkert kan vara stöd och hoppfulla. Den lilla tid jag skrivit här förstår jag redan att det finns någon form av röd tråd i våra berättelser, medboeroende ser ganska lika ut. Så härligt att du känner så, hoppet är tillbaka, livet. ❤. För mig är jag i början och jag hoppas så att jag kommer känna som du. Ibland kan jag känna en rädsla för framtiden för jag vet inte riktigt hur mycket vi har tappat under alla dessa år. Kanske är det så att alla pusselbitar hamnar rätt när man får kontroll över livet igen. Varmt lycka till med allt.