Senaste kommentarerna i forumet

Det där funkar skitfint, TACK, det gjorde mig verkligen jätteglad...
Jag såg t.om när forumet gick ned sig, för att återstartas kl 13:05, så det var "min" åtgärd du fixade, tack igen!

Är det struligt med "gamla" söket???

Det vore nog i sådana fall mitt sista beklagande, sen ska jag inte tjata mer...

Berra

Tack Berra. Jag säger som superhjälten i sonens saga: Det tillhör jobbet.
Men det är klart, det är alltid trevligt med lite kärlek på jobbet :)

Nu ska det gå att se hur många gånger varje ämne är läst i respektive del av forumet. Det börjar räknas från idag 13:00. Så det som lästs tidigare räknas tyvärr inte.

/magnus

homofoben i mig säger .."Nej!"
Men hjärtat säger... Love You!

Berra

..för att du är en sådan kämpe, och är så öppen & ärlig med dina reflektioner...

Märker du att ditt drickande förändras?, att du får i dig mindre vid varje tillfälle, eller dricker på ett annorlunda sätt?

Dvs påverkar de tankar du lägger ut på forumet ditt egna tänk, typ .."...jo men jag skrev ju så här..."
Så att du har någon form av hållhake när du väl har bestämt dig...
Eller är det "bestämmandet" som har förändrats, och drickandet är det samma?

Jag tror nog att jag personligen hade mest problem med bestämmandet,
minsta tvekan ledde till fortsatt drickande, alltså "inget mer dividerande" för min del...
En punkt, ett avslut i mitt liv, och sedan ....blicka framåt...

Inte lätt, nejnejnej, jag fick ta det abstines-dille som kom efteråt, och alla andras reaktioner...
Skitjobbigt när man "knappt" hade bstämmt sig själv, att sedan kunna försvara sitt val inför alla andra....
Och alla de andra, som egentligen bara vill försvara sitt egna missbruk, eller riskbruk...

Ingen ide' att överhuvudtaget gå in i en konfrontation med någon som har bestämt sig för att fortsätta dricka...
Mycket mera matnyttigt att ta en liten diskussion med någon som tvekar på sitt brukande...
Det hjälper oss båda, OM han/hon vill se sitt egna drickande som ett potentiellt problem...
Som alla andra frågor, saker och ting måste få mogna fram...

Sedan finns det ett tvångsbeteende att man alltid brukar dricka vid vissa tillfällen, och där gäller det att bryta rutinerna
till något annat, eller helst bara låta den försvinna, och inte ta ett substitut (typ läsk) istället för...
Då tänker man ju på..."..jag dricker det här istället för..", och det blir ju ingen direkt glädje med den drycken då...
Bättre att dricka läsk när man verkligen är sugen på det, så att den fyller sin "egna" funktion...

Jag menar att inte dricker jag Oboy på jobbet istället för kaffet, way to far with sugar...

Det finns de som snor en påse kaffe på jobbet regelmässigt, och menar att de har de rätt till eftersom de inte dricker kaffe på jobbet, men hemma...
Alla ska se sina rättvisor ända ut i lillfingernageln, ge upp någon gång...!
Ska vi börja sno skithuspapper på jobbet också?, "...för jag använder inget papper på Nr 1, och gör inte Nr 2 på jobbet..!

Nej lägg ner alla energitagande tankar, såsom yttepytte-rättvisor, och skaffa sig ett eget liv istället..
Koncentrera sig på sådant som är viktigt, skapa glädje genom att bjuda på sig själva istället, och bry sig om andra...

Jag tänker mycket på det talesättet, .."Har du inget gott att säga, så behöver du inte säga någonting alls.."
Även om det för stunden skulle kännas skönt att få spy ut sin galla, så måste man tänka på sina medmänniskor, det blir ingen trevlig stämmning!

Så jag har till viss del lärt mig att knipa käft, ...för andras skull...
Men öppnar den för min egna, OM någon försöker sätta sig på mig...

Jag ska vara ärlig mot mig själv, och skapa ett välbehövligt livsutrymme, jag tänker inte falla för den "teatern" som skapas runt mig, på jobbet t.ex.

Jag är jag, och jag ska vara snäll mot mig själv, och då mår jag som bäst...

Ett av de ingående ingridienserna heter..."INGEN ALKOHOL", för Berra..

Mors Berra

Du är en viktig del av Alkoholhjälpen. För mig och för många som läser det du skriver. Jag är mycket tacksam för det "gratis" arbete som du och andra lägger ner för att hålla det här forumet levande. Jag ska göra vad jag kan för att hitta en lösning på det problem du upplever. Om du skriver det är jag säker på att andra också upplever samma. Jag återkommer.

/magnus

Tråkigt Berra att du upplever det så. Jag förstår hur du tänker. Hoppas Magnus kan fixa till statistik som du vill ha den.
Som jag nämnt tidigare är du en av de stora inspiratörerna här på forumet. Men det blir väl lite som att sitta och spela och sjunga bakom en nedfälld ridå på en scen och inte veta om det finns någon publik där ute i bänkarna.
Nåväl, jag har tänkt mkt på dig de senaste tre veckorna, då jag fyllt mitt blod med kemikalier. Nu är jag uppe på vägen igen, och det är sådana som du och Pia bland annat, som ger mig hopp och kraft.
/Fenix

Tack Snoopy!!
Behövde någon som knuffade igång mig. Som väl alla kan gissa, så tog det slut efter nästan 10 veckor. Skulle på det en helg bara. Nu blev det tre veckor i stället, men i söndags var det äntligen stopp och nu är det dag fyra och jag känner glädje igen. Skulle jag ha försökt innan att förneka hur det går, så är det ingen idé längre. Börjar jag dricka fortsätter jag, varje dag. Tack och lov bara tre veckor den här gången, brukar bli tre månader. Men jag har anammat vad någon skrev här (har varit inne mest varje dag) att klappa mig på axeln när jag gör ngt bra i stället för att kasta skit på sig själv för allt dåligt man gör. Så jag har klappat mig på axeln flera gånger de senaste dagarna, när jag tagit min antabus, när jag motionerat och så vidare. Och hur dumt den än kan verka, så blir jag glad när jag säger något uppmuntrande och ger mig en klapp på axeln. Folk som ser det kommer väl snart att ringa psykakuten:-)
Så Snoopy, vi klättrar upp igen. Visst grejar vi det, alternativet finns inte!
/Fenix

Inte för att vara en klagare, men hela nya forumet har verkligen "fuckat upp" min vardag...
Jag vet om ambitionen, och Magnus har verkligen gjort ett hästjobb, det är jättefint här, ...men

Jag brukar 3-4 ggr dagligen gå in och kolla, skriva några rader både hos mig och hos andra för att försöka stötta och hjälpa.
Men oftast bara läsa, och kolla om någon har kommenterat mina kommentarer osv...

Jag brukade söka på "Berra", och fick då träffar vem som än hade skrivit det, inte bara mina egna inlägg.
På ett sådant sätt höll jag mig ajour med allt som berörde mig..

Om ingenting händer, så såg jag ju att de fanns personer som fortfarande läste på min tråd, eftersom antal besökssiffrona ökade hela tiden.
Och som jag skrev tidigare, man märkte direkt om det var ett inlägg som väckte ett visst intresse, ibland drog det iväg 100-150 besök per dag,
men normalt var 50-70 per dag...

Allt detta var min "betalning" för det jobb jag lade ner på forumet...

Inget av det finns kvar, känner mig hjälplöst borta...

Nya forumet ger mig inte vad det gamla gav mig...

Hjälp mig att finna motivation och små knep att hitta runt i den nya djungeln....

Annars tunnas jag ut, och med tiden kommer jag nog att försvinna...
För DET jag har lärt mig hos mina Terraputter, aldrig stanna kvar hos "energitjuvar", de som tar, men inget ger tillbaka...

/Berra

Hej Fenix... Hur är det med dig? Går inte så bra för mig, men samlar krafter för ett nytt försök!
Saknar dina inlägg, skriv fast det inte skulle va' så bra! Vi grejjar det till sist!

//Snoopy

http://www.liveleak.com/view?i=bfc_1289814991

http://www.liveleak.com/view?i=cc3_1289766312

Nu har en helg passerat, och jag med den...

Upptäcker att tanken på alkohol inte har funnits där alls, visserligen klirrade det i frugans systemkasse när hon drog iväg på en myshelg med en vännina.
Men vad rör det mig, jag behöver och kan inte ens använda det, så det är/var hennes lilla problem...
Hon sa att man inte fick dricka alkoholhaltiga drycker på tåget, så de lät bli, vilka problem hon fick va?

Jag höll mig hemma med kidzen, och kunde vara duktig pappa som hämtade tonårsdottern på nattkröken med bilen...
Så självklart för både henne och mig numera, och jag har börjat fundera, utnyttjar hon mig, eller är jag en curlis?

Det är mycket prat bland mina vänner, klart att du ska med och fiska, fy fan vad vi ska kröka...

Firman vill att jag ska anordna julmiddagen, varför just jag..?
Tror dom att jag är intresserad att anordna så de ska få bli fulla..., för det är väl det det handlar om, så mycket fri sprit som möjligt..
Jag skickade en lista med alternativa julluncher som innehåller annat är bara julmat och sponken, tävlingar, upplevelser, resor etc.
Jag som nykter kommer nog att anse att det bara blir patetiskt att se min arbetskamr...f'låt kollegor bli packade..

Jag kan vara med på själva äventyret, leken, men kan sedan dra när det vankas käk och fylla..
Tycker att folk som blir fulla bara är jobbiga, man vet på ett ungefär hur det kommer att fortskrida, först tyst..
Sedan lite öppnare prat, lite svammel, allt högre ton, sedan skrika, "...å fy fan vad jag gillar dig Berra.." osv osv..

Vore faktiskt mer intressant om de vågade att säga detta när de inte var packade, jag skulle uppskatta det betydligt mera..

Så fyllan ÄR jobbig för mig, den blir ju på ett sätt sekundär, jag drabbas av andras drickande...

Tänk om alla kunde stoppa, när de blev precis så där "lagomt" packade, fortfarande glada och verbala..
De skulle ha en inbyggd alkometer som kände av promillehalten med en sond under huden, och PIP!, där var Britta precis lagomt packad.
Nu lyser det ett stort rött stoppljus mitt i pannan på henne, och hon får bara beställa "light-produkter", så blir kvällen fortsatt trevlig för alla...
Alla skulle få "kvala" till sina egna personliga promillegränser...

Kanske en framtida produkt jag skulle kunna sätta i produktion, den skulle inte behöva vara mer iögonfallande än en vanlig armbandsklocka,
med en liten tunn nål som precis penetrerar huden under klockboetten..?
Någon som vill satsa lite riskkapital???

Nä, jag är en fegis, skulle aldrig våga vara en sådan entreprenör...
Jag är bara säker på en sak...att alkoholen funkar inte för mig...

Och genom att leva efter den devisen, så håller jag mig på den mer positiva sidan av livet, och kan bestämma i stort sett vad jag vill..
Och jag håller ångesten i ett järngrepp...

Mors Berra

...för ett fantastiskt fint inlägg.
Jag känner igen mig i så mycket av det du beskriver, även fast jag inte gått på AA, känslorna och upplevelserna av ett nyktert liv är ändå ganska lika.
Mitt första år nu har varit precis som du beskriver - ett samilsurium av känslor - och tvingar mig att ta små, små steg (inget kasta sig utför här!) för att behålla balansen.
Som jag skrev i en annan tråd är det så värdefullt att ha er "oldies" kvar här, att ni är generösa nog att fortsätta skriva och stötta, så att det finns en balans på Forumet. Ett hopp om att det är möjligt att förändra.
Önskar dig en fin söndag, jag har en ljuvlig vinterdag med helt snötäckta träd mot blå himmel utanför fönstret som väntar på min och vovvens långpromenad!.

är bra. "Det enda som varar för evigt är förändringen" (Buddha)

Med förlov sagt så har jag aldrig riktigt förstått tesen "att lämna över till min högre makt" vilket rekommenderas inom AA. Jag är inte religös och det närmaste jag kommer en religion är väl buddismen (som väl snarare är ett levnadsprogram?) Ok, jag kan köpa att det finns någon form av högre makt som tittar till mig ibland och ger mig en liten fingervisning till ett bra vägval. Men att från den utgångspunkten börja förlita mig på att den högre makten ska fixa mitt liv är ett för stort steg för mig att ta.

Jag är helt övertygad om att om jag ska få en bra och levnadsglad nykterhet så måste jag jobba med mig själv. Ingen annan kan göra det jobbet.

Mitt första år i nykterhet var ett sammelsurium av känslor, tankar och förändringar. Min hjärna hade så enormt mycket att jobba med och reda ut att hela mitt liv gick som i ett rus (!!!). Jag var sannerligen på de där berömda rosa molnen och jag hade en enorm trötthet i mig som gjorde att jag sov kopiösa mängder. Med små förändringar gjorde jag om mitt liv, vissa förändringar helt medvetet, andra som en följd av ett nyktert levnadsätt, ibland gick det fort och ibland backade jag tillbaka en liten bit. Jag lärde mig efter ett tag att när jag backade tillbaka i min utveckling så var det för att jag inte hade förstått vidden av just den förändringen : gör om, gör rätt.

För att kunna göra denna förändring av mitt liv så krävs det att jag är fri från alla typer av sinnesförändrande medel, jag måste kunna möta min känslor och tankar oavsett hur illa de än gör mig. Jag måste ta mig igenom smärtan för att kunna gå vidare och lägga det bakom mig i lugn och ro. I början av nykterheten dök det upp väldigt plågsamma minnen om hur jag hade uppfört mig, ångesten var stark över mitt gamla liv. För att kunna försona mig med det gamla och förlåta mig själv så gjorde jag som "di gamle" sa åt mig på AA : Prata, prata, prata. "Häv ur dig alla gamla spöken och troll, de måste ur dig för att du själv ska få plats i kroppen"

Så rätt de hade/har !!!

Idag har jag fått bort det mesta men än i dag kan det poppa upp gamla demoner från det förflutna som gömt sig långt in i själen. Jag har lärt mig nu : Bort, bort fort som fan innan de bygger bo i min hjärna. Jag försöker hinna med innan jag somnar (det går fort numera!!) att titta lite på dagen som varit, förlåta mig själv för dumheter jag gjort under dagen, kolla in allt positivt som hänt och spara det som är bra för mig. En positiv tanke på kvällen har en förmåga att möta mig när jag vaknar morgonen därpå.

Jag noterar att jag blivit lite seg i min förändringsprocess med åren därför är det så bra när nya tillkommer som kan få min hjärna att lämna gamla hjulspår. Jag tillhör ju själv "di gamle" numera och det medför ett ansvar och en fin chans till att uppdatera min ödmjukhet inför det nya, jag får inte falla in i termer som "så har vi alltid gjort" för då blir jag en förstockad gammal AA-taliban. Min förändring vill jag inte släppa ! Att lära sig nytt är att leva. Att få se och höra en ung kvinnlig alkoholist/narkoman som tagit sig ur sitt gamla liv får mig att torka tårar av glädje. Jag har ju enbart alkoholen och ett förhållandevis bra socialt liv att bry mig om men dessa tjejer har ju ofta en historia som även innebär stora integritetskränkande upplevelser bakom sig och det är definitivt inte gjort i en handvändning att städa bort sådana upplevelser. Att sen återigen kunna lita på en man och skaffa familj är så stort att få höra !! Sådana berättelser ger mig kraft att sprida budskapet vidare.

Lev väl och ge ett leende till en okänd du möter !!!

Ta're lugnt...!

Du har ett sådant kontrollbehov över dig, och alla andra...
Finns det någonting som FÅR överaska dig någonsin???

Låt saker få komma, och betrakta det, inte döma och sorteras in i dina fack på en gång...bra eller dåligt?
Om du hyrde en film, skulle du vilja veta hur den slutade innan du såg filmen, så att du kunde se den i lugn och ro...?

Släpp taget emellanåt, och låt dig få följa med i strömmen, och försök inte styra strömmen...

Sitt ner...och ta in...andas...upplev, när du släppt behovet av att styra allt.....känns det inte ganska så bra då???

Jag har lärt mig lite hos mina shrinkar, släpp kollen och låt dig underhållas...
..och kom det ingen underhållning, så var det väl inte menat att jag skulle bli underhållen idag då...
Men jag fick en fin dag med mig själv, i lugnet...

Ett felaktigt tänk blir då, men i morgon så SKA jag underhållas...
Ett nyfiket rätt tänk blir, hoppas jag blir underhållen i morgon istället, med framförsikt utan krav...

Och det kan användas på annat...

FEL: I morgon SKA jag vara nykter, KRAV!
Rättare: I morgon hoppas jag att jag får vara nykter, framförsikt UTAN krav...

Nu ska jag fortsätta och umgås med mina underbara barn, mamma är borta i helgen, och jag vill helst räcka till båda barnen...

Mors Berra

Hej Fenix, tack för dagnes första skratt!!

WOW Berra! Stort GRATTIS!

Håller med Fenix, du har så generöst delat med dig här av med o motgångar, en lysande förebild o inspirationskälla.Tack för det!
Men ditt jävla humör får du väl ta itu med nån gång! Hehe

Kram, Thea

Fantastiskt Berra, att du firar 2 år!
Det är så generöst av dig att fortsätta dela med dig här, tror att det behövs för balansen att vi blandas - nynyktra och de som varit nyktra en längre tid. Bra för "långtidsnyktra" att känna igen sig i de nynyktra för att inte bli övermodiga och föringa problematiken kring "bara ett glas". Och bra för de nynyktra att läsa historier som din(och flera andras) och se att det faktiskt är möjligt att förändra sitt liv och att DET BLIR BÄTTRE - om man vågar kämpa på.

Har också kännt lite frustration över förändringar på Forumet : ) Kan vara så att jag överhuvudtaget är lite känslig för förändring. Har haft så fullt upp av den varan under så lång tid, så jag vill helst att alla rutiner och strukturer ska vara lika hela tiden. Känns tryggt när det stormar innuti att allt (och så menar jag verkligen ALLT - tillochmed en sådan liten detalj som AH´s layout) är förutsägbart och igenkänningsbart utanför min fysiska kropp. Vi vänjer oss såklart, lite skrattretande att jag reagerar så faktiskt.
Igår hade min man bokat in ett möte å mina vägnar med en potentiell kund (fuskar lite som konsult), och meddelade mig detta via telefon (EFTER att han redan pratat med personen ifråga) detta på en dag och tid som egentligen passade utmärkt, men jag gick fullständigt i taket och blev hysterisk över detta tilltag! Att något bara blev inbokat i min agenda "så där" utan min delaktighet (har huuur mycket tomma sidor som helst i den agendan ska påpekas).
Maken talar lungt om för mig att det går ju bra att ringa mannen och ändra tiden, ingen fara. Varvid jag ryar i att han ska sluta lägga sig i mitt liv!!!
Här börjar maken gapskratta och säger att det är ju lite svårt eftersom vi faktiskt lever tillsammans och har ett i allra högsta grad gemensamt liv - och jag kan idag se det tragikomiska i utspelet och min hysteri just nu över att jag måste få detaljstyra varje sekund i min tillvaro själv och gärna med låååång framförhållning. Kan tex inte planera in ett möte imorgon om någon ringer (knappt en lunch) utan då måste jag hoppa ett par tre dagar fram i almanackan för att mentalt förbereda mig! Sjukt kan jag medge - men om det är det jag behöver just nu så får det vara så, i den utsträckning jag har möjlighet.
Fast jag förstår ju att jag måste innom en snar framtid våga utmana mig själv med något så "wild and crazy" som en spontanfika på stan eller så.

Kram på dig Bästa Berra, önskar dig en fin lördag! Sjalv ska jag på opera ikväll, spännande: )

det värmde, en sann vän du är...

Berra

Välkommen back in town Berra!!
Så ska det låta. Två år, korka upp två flaskor Pommac genast.
Oavsett statistik så är du en stark inspiratör för ett alkoholfritt liv, det ska du veta.
/Fenix

Lillablå, hjälte? Känner mig inte så kan jag säga. Mer om detta en annan gång, Men blir glad ändå:-)
Gunnar, jag har också en adress som kan användas i sådana här sammanhang, fenix@telia.com.
Så vi kan höras av när andan faller på. Fenix är förstås bara ett nick-name.
Och heter inte Felix heller:-)
/Fenix

..och tack Mamma Mu & Bollen för att ni finns...

Känner mig fortfarande inte bekväm med "nya" forumet, är lite vilsen...
Jag vet inte på vilkas trådar jag har varit, och hur många som har varit och läst på min...

Tidigare låg det på mellan 50-70 st om dagen, jo jag förde faktiskt statistk för att se vad om intresserade alla andra...
Nu har jag tappat det, och känner inte lika stor motivation att skriva längre, trots att det händer "massor" i mitt liv för närvarande...

Vad händer då?
Jo på alkisfronten firar jag nästa helg 2 år!!!, helt otroligt, inte ens en lättöl har vidrört mina läppar...
Är jag stolt då?... jo mycket!

Det har hänt så himla mycket på dessa två år, att jag mentalt har rivit upp hela mitt liv...
På gott & ont, och jag börjar nu se förändringarna ta sin nya form...

Mitt liv styrs inte längre av alkoholen, jag kan fritt välja vad jag vill, så länge jag inte väljer alkoholen, då har jag inga val kvar längre...
Jag kan fortfarande dricka öl, om jag håller mig till de helt alkoholbefriade sorterna, då förblir mitt liv ångestbefriat också...
Och inte tro att smaken sitter i alkoholhalten, smaken sitter i .....smaken, mycket enkelt...

Min tid med familjen, släkt och riktiga vänner har värdesatts på en helt nytt sätt, jag "myser" när jag umgås med dem...
Tidigare uppskattade jag bara umgänget om ytterligare en gäst var medbjuden, kung alkohol...

Jag har på eget bevåg bara pang-boom lagt av med mina antidepp-piller, mina recept "försvann" när jag remitterades tillbaka till min husläkare.
Och ger de blanka f-n i mig, så ger jag blanka f-n i dem, ingen kunde nås den fredagseftermiddag då jag upptäckte att mina piller var slut...

Jag vet att utsättningsproblemen bara haglar över mig, men de är små i förhållandet till hur jag mådde annorstädes...
Nu är det min tid att rida ut stormen, och kolla hur jag "egentligen" mår, är trött på att gå som i en dimma drogad för att överleva...
Nu ska jag överleva mina droger, två år kan sätta sina spår på lever och njurar...

Jag är j*vligt förbannad, och tar ton på jobbet nu när folk försöker sätta sig över mig...hugger direkt skoningslöst!
Jag bildar en allians med de som jag litar på, och håller de jag inte litar på, på minst en armlängds avstånd...
Jag har bildat fallgropar för min närmaste anti-kollega, och han trillar galant ner i dem mitt framför chefens förvånade min.
Nu är det min tid för revansch, och jag gör det på ett "bildat" sätt, inga fulknep...
Jag har vänt mitt skrivbord mot hans, och har nu full koll på vilka internetsidor han besöker på arbetstid...
Han känner sig utsatt, och jag tänker bara, "...välkommen i klubben lilla gubben.."

Tider förändras, det gör jag med, skillnaden är att jag har idag fått "verktyg" av mina psykoterapeuter, och med små skillnader, gör jag en psykologisk vändning.
Min chef dunkade som vanligt igår iväg ett "utskällnings-mail" till vår grupp, där han avkrävde ett svar av var och en av oss...
Idag fick han mitt svar, ungefär 2st A4-sidor där jag mycket sakligt redogjorde min ståndpunkt.

Om han inte gillade statusen så fick han numret till min husläkare och där han kunde försöka sjukskriva mig den vägen...
Ja jag är en "bitch" för tillfället, men en mycket stark och nöjd sådan, ...han har hittils inte svarat på det mailet...

Jag ska snart ha ett "medarbetarsamtal" där jag tänker föreslå honom att må piss en dag precis som jag mår, ...en enda dag...
Jag ska föreslå honom att ta en enda dos av min medicin "Theralen" enligt ordinering, och sedan ska HAN tala om för mig hur han mår dagen efter....
Får se om han vågar nappa på det erbjudandet, eller om han är den fegisen jag tror han är, dold bakom sin chefsposition...

Nu tänker jag fortsätta att driva mitt liv i den riktningen jag redan har stakat ut, att må bättre...
Så stå inte i vägen för Berra, för nu är han Berra-Butt, med rätt att bli putt..

Mors Berra

Hej Felix, vi kunde kanske ge det en chans, jag har en adress som jag inte använder mycket och som jag kan kassera om det skulle komma en massa skit i brevlådan. Du kan gärna höra av dig dit, om det finns någon annan i närheten av Gbg som är intresserad av att träffas över en fika så maila gärna.
Adressen temp@westerberg.name

/Gunnar

Tänk att se någon som man älskar bete sig så här, jag är så glad o tacksam för mina nyktra dagar som jag har bakom o framför mig, jag skulle inte klarat detta ensam, Ni på forumet, min fru, min son, alla hjälper mig...

Tack

Fenix, du är min hjälte!
Men var rädd om dig, kan ni inte skicka ett första meddelande
via Fejsboken, så att ni får behålla lite anonymitet?
vem vet, kanske du får ett av mig? nära göteborg sa du... =)
ha en go helg alla underbara kämpar!
kram!

Hej Gunnar!
Jag bor nära Göteborg, och för en tid sedan läste jag att du önskade att det fanns någon att snacka med som satt i samma sits. Kanske kan vi träffas och ta en kaffe, och se om det kan ge något. Jag känner också att jag skulle vilja ha någon att träffa som vet vad vi pratar om.
Om du är intresserad lägger jag ut en mail-adress som du kan skriva till.
mvh
/Fenix