skrev Maria42 i Att ta ett steg i taget
skrev Maria42 i Att ta ett steg i taget
I gamla trådar, nästan alla känns som om dem är skrivna om mig. Tycker det är fascinerande att vi alkoholister är så lika i våra beteenden. Man inser verkligen att det är en sjukdom som följer ett visst mönster. Skrämmande, glad att jag äntligen fått insikt om min sjukdom. Kram på er!
skrev Louise1 i hur mycket är för mycket?
skrev Louise1 i hur mycket är för mycket?
Alla människor är värda Dompan. Framförallt om man kommer till insikt. Jag tycker också att du ska berätta för din fru. Jag skulle bli fantastikt glad om min man hade kommit till den insikten och öppet och ärligt sa som det var.
Om du vill lägga armen om din fru och vara säker på att hon förstår dig rätt så säg öppet att du inte har några "avsikter" men att du gärna vill känna hennes värme. Tror hon skulle bli glad för det med.
Lycka till Dompan!
skrev mulletant i hur mycket är för mycket?
skrev mulletant i hur mycket är för mycket?
att hon lämnar dig är mycket större om du biter ihop för dig själv! Men du ska välja din egen väg, du har tagit oerhört viktiga första steg. Fortsätt läsa och skriva här, forumet är en guldgruva av livserfarenhet och kunskap! / mt
skrev Maria42 i Måste bli ett slut på detta!
skrev Maria42 i Måste bli ett slut på detta!
Nykter och trött, sovit inatt men var ändå trött när jag vaknade. Äntligen helg snart, trevlig kväll alla!
skrev Dompa i Vägen vidare
skrev Dompa i Vägen vidare
Nu har jag läst allt. Vilken resa och vilken kvinna du är. Själv känner jag mig helt psykiskt matt. Vet inte hur jag ska gå vidare men vidare ska jag. Saknar min älskade så mycket. Är rädd att hon inte känner samma sak längre. Hur skulle hon kunna göra det? Dompan
skrev santorini i Måste bli ett slut på detta!
skrev santorini i Måste bli ett slut på detta!
Bara en kommentar för att visa att jag är med och lika stark och övertygad som tidigare. Inga problem. Jag hoppas och tror att det går lika bra för er andra.
skrev santorini i Att ta ett steg i taget
skrev santorini i Att ta ett steg i taget
läsa igenom mina kommentarer innan jag postar och få bukt med alla stavfel..........
skrev santorini i Att ta ett steg i taget
skrev santorini i Att ta ett steg i taget
att du haft en bra dag och att det brev en produktiv kväll igår i alla fall! Jag ahr gått till och från jobbet, drygt en timme blir det så det får räcka för idag. Här regnar också. Det går bara bra för mej med. Sov riktigt bra inatt och är energisk på jobbet. det är stor skinnad mot när jag drack, då var jag nog tröttare än jag förstod. Javisst blir man stärk i sin nykterhet när man läser om alla som kämpar. Nu är det slut för gott för min del, det får vara nog med strulande och förspilld tid. Ska bli spännande att se hur det känns imorronkväll, fredagskväll utan avkopplande vin. Om det kommer nåt sug. Jag tror inte det men man vet aldrig. Nå hur som helst så ska jag verkligen inte dricka. Hoppas alla får en trevlig kväll.
skrev Andas i Vägen tillbaka till mig själv
skrev Andas i Vägen tillbaka till mig själv
Stigsdotter, hur är det med dig?
Vände kvällen igår eller blev det all-in som du skrev?
Om det blev all-in så hoppas jag att du inte är hård mot dig själv idag.
Skriv gärna.
/Andas
(som gjort många "all in" i ren frustation de senaste åren...)
skrev kalla i Att ta ett steg i taget
skrev kalla i Att ta ett steg i taget
Har varit ledig i dag, kom iväg till gymmet och det kändes bra. I dag blev jag helt plötsligt röksugen är väl cirka ett år sedan jag slutade. Tänkte då på en tråd jag läst om att summan av lasterna är konstant, men nu fick min kropp nöja sig med en påse skumtomtar istället och det kanske får bli den nya lasten :-) Annars tycker jag att känns ganska skönt och ett viss lugn finns i kroppen efter träningen.
Har passat på att läsa runt lite ibland gamla trådar och alla livsöden som finns här, gör ju att man verkligen får avsmak ifrån alkohol. Med tanke på hur många som har problem så borde det finnas en alkoholrådgivning vägg i vägg med bolaget. Det borde ju vara lika lätt att få hjälp som att köpa det och givitvis skall man kunna åka till vilken stad som helst för att få hjälp. Många tankar som snurrar om kring just nu.
skrev Lelas i hur mycket är för mycket?
skrev Lelas i hur mycket är för mycket?
Klart att du är värd berömmet, Dompan! Det kräver mod att tänka och skriva som du gör.
Jag känner mig hedrad att du vill läsa min tråd! En bit ner i tråden som heter Vägen vidare hittar du länkar till mina tidigare trådar, men det märker du.
/H.
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Klart att du ska berätta för din fru, håller fullständigt med Mulletant att det skulle vara den finaste gåvan att få. Berätta från hjärtat, din insikt och din rädsla. Bju in henne hit och gör henne delaktig i din resa. Min högsta önskan är att min "gubbe" skulle göra något sådant.
Lycka till
skrev Dompa i hur mycket är för mycket?
skrev Dompa i hur mycket är för mycket?
Du måste vara en människa i särklass eftersom du även kan se försonande drag hos mig. Den allra finaste gåvan? Ja kanske. Men jag är feg, tänk om hon bestämmer sig för att lämna mig. Om jag drar fram flodhästen? Jag har druckit hårt i över ett år, det är klart att hon vet men vad händer när jag säger det? När monstret står i vårat kök? Jag är helt enkelt för djävla feg. Hur gjorde din man? Eller är det för personligt? Hoppa över frågan då.
Jag ser att det finns män som jag på detta forum men på något sätt känns de som för duktiga. Jag vill inte till AA. Jag vill inte skriva en bok. Missförstå inte, jag beundrar dessa killar men tror inte de är svaret för mig. Istället vill jag hålla mig här på anhörigsidan och läsa om de berättelser som skulle kunna vara min frus. I ett försök att förstå? Nu blir det Lelas story. Allt på arbetstid. Jag vill gärna höra inputs ifrån hur ni reagerade när era pojkvänner/makar erkände flodhästen. Hälsar en mer och mer förvirrad Dompan
skrev kalla i Att ta ett steg i taget
skrev kalla i Att ta ett steg i taget
Vilken regnig morgon, kan tro att väderguden har Pms denna veckan fick vi först 10cm snö, dagen efter var snön borta och det var 7+ och sol,i dag blåst och häll regn. Skall vara ledig i dag, så tänker ta en tur till gymmet och trötta ut den här tantkroppen lite. Sov faktiskt väldigt gott i natt, måste berott på bullbaket igår kväll :-) Jag tror att jag måste trötta ut min kropp riktigt för att slippa känna den där rastlösheten.
Hoppas vi alla får en riktigt bra dag, kramar
skrev mulletant i hur mycket är för mycket?
skrev mulletant i hur mycket är för mycket?
all den uppskattning du fått för ditt mod att skriva ner det du förstått, att du har gjort din fru illa. Och att du inser att det var din reaktion och inte hennes avvisande som gjorde att du drack whisky. Det är en stor insikt och stort att skriva de orden!
Alla mäniskors berättelser här är unika men mönstret i alkoholismen är väldigt lika. Därför känner du igen dig, och jag. Min man, som i mina ögon är alkoholist har inte sökt professionell hjälp, jag har varit på ett samtal. Vi har mycket kunskap som har hjälpt oss och kloka vänner som vet. Om du läser runt här kommer du att se att det finns olika erfarenheter av professionell hjälp och olika erfarenheter av AA. Jag tror att de allra flesta behöver någon form av hjälp och har nytta av det.
Jag tycker du ska berätta för din fru vad du insett och förstått. Det skulle nog vara den allara finaste gåva hon kan få och öppna dören till att ni börjar prata med varandra.
Ha en bra dag med Lelas tråd! / mt
skrev Dompa i hur mycket är för mycket?
skrev Dompa i hur mycket är för mycket?
Tack för er härliga respons men jag är inte säker på att jag förtjänar den. Den "svarta" blicken har min fru upplevt alldeles för ofta. Jag är feg, jag kan inte tänka mig profesionell hjälp. Jag läste att du mulletant inte heller gjorde det. Men hur fan bär man sig åt? Jag lider att ett djupt självhat men givetvis ska inte min fru bära konsekvensera för det. Är nog inte redo för en egen tråd som Louise förslog. Vad ska den heta? Misshandlar Dompa? Nej jag smyger här. Idag kramade jag min fru så mycket jag orkade när jag kom hem. Men med vetskapen från denna sida så kunde jag känna hur hon blev stel och antagligen undrade vad kommer nu? Fyfan, min reaktion men inte hennes beteende fick mig att hälla upp en whisky. Kände mig så avvisad, med all rätt. Men jag vet nu att det var min reaktion och inte hennes avvisande som gjorde att jag drack. Alltid en början inbillar jag mig. Imorgon ska jag läsa hela Lelas tråd istället för att jobba. Ser fram emot det samtidigt som jag är rädd för att en massa fula känslor kommer upp. På mitt jobb märks det inte om man är lite själsligt frånvarande några dagar. Jag önskar min fru hade vänninor som er. Nu borde jag sova men allt allt allt far runt i skallen. Skulle vilja lägga armen om min fru, men hon skulle antagligen bli obekväm och se det som om jag försökte "få till det". För det är ju precis så jag har rört henne det sista året. Fan vad i helvete svårt detta är. Iaf Tack tjejjer. Vi lär väl tyvärr höras då min resa är långt från över. Hälsar Dompan
skrev Fenix i Vill inte - kan inte
skrev Fenix i Vill inte - kan inte
Hej Vana, låter mysigt med ditt inredande. Har nu två gånger varit mkt nära att säga offentligt både privat och på jobbet att jag inte dricker längre. Snart kommer jag nog att göra det, men det ska kännas helt rätt. Sliter fortfarande med mitt sockersug, men alkohol känns inte på något sätt frestande. Väldigt tacksam faktiskt att jag inte har några som helst sug, eller längtan att dricka. Håller på att lägga upp en plan för att börja träna, som ska motivera mig ännu mer att sluta med godiset.
Jag heter Fenix och är alkoholist, så är det!
skrev PiL i Att ta ett steg i taget
skrev PiL i Att ta ett steg i taget
"Baka en hel hög med bullar", skall genast anteckna det på att-göra-listan vid eventuell rastlöshet :-)
Keep up the good work everybody!
skrev Louise1 i hur mycket är för mycket?
skrev Louise1 i hur mycket är för mycket?
Hej Dompan!
Det var väl jättebra att du ramlade in här på "fel" sida. Som Mulletanten skriver så skriver vi på olika sidor om vi vill. Om Lillablå's tråd har öppnat dina ögon så är ju det helt fantastiskt. Jag hoppas du hittar ett sätt att komma vidare när du nu verkar vara medveten om att du har ett problem. Även om du bor på liten ort så är det värt att gå.
Lycka till Dompan! Jag håller tummarna för att det går bra! Du kan väl starta en tråd så vi får följa din resa. Det kan vara ett sätt att lyckas.
/Louise
skrev Gäst i Vägen tillbaka till mig själv
skrev Gäst i Vägen tillbaka till mig själv
Stigsdotter!.
Nu har du kommit ett jättesteg ju !!.
Du erkänner för dej och alla oss andra, vännen !, du har insett !!.
Lika klok som vanligt :-) , men ibland inser man kanske inte själv att man faktiskt är riktigt smart !!.
nej !!, du är inte dålig !, du hjälper oss alla och dej själv !!.
Du har hjälpt mej ikväll !!, har varit svag idag och funderat på om jag inte skulle kunna ta en liten grogg ikväll nu när jag inte druckit sen i fredags, lite som belöning ...
Men gick in här och läste ditt inlägg och det fick mej att direkt bestämma mej !!, inte en droppe ikväll, inte imorgon heller !!.
TACK !!.
Häng kvar och kämpa !!.
skrev kalla i Att ta ett steg i taget
skrev kalla i Att ta ett steg i taget
Kom tillbaka fort i dag, bakade en hel hög med bullar och nu känns det bättre. men konstig är hjärnan. Kommer hem och mår lite dåligt, in i duschen och sen plötsligt kommer lusten att ställa sig att baka. Gubben skrattade gott när han kom hem och hela köket är fullt med bullar som skall in i frysen, för jag skall ju ner i vikt. Jag behöver er med, många kramar till er
skrev santorini i Vägen tillbaka till mig själv
skrev santorini i Vägen tillbaka till mig själv
och klok som du alltid har varit. Vi vet ju alla att det inte är så vi fungerar när vi övermannas av suget och faller. Upp igen. Vi har alla gjort så många gånger men ge inte upp. DU är inte samma sak som dina handlingar. Tråkigt för dej men ta nya tag. Kramar, kom igen!
skrev Maria42 i Att ta ett steg i taget
skrev Maria42 i Att ta ett steg i taget
Tråkigt att det var en sämre dag, men så är livet, lite upp och ner. Jag behöver dig så kämpa på, vi klarar det, imorgon kanske det känns lättare igen. Kram!
skrev Maria42 i Måste bli ett slut på detta!
skrev Maria42 i Måste bli ett slut på detta!
Lustigt det där med bakfylla, jag har druckit varje vardag sista halvåret och jag tyckte inte heller jag var bakis. Jo tjena, den skillnad i pigghet och ork är enormt stor, känner också att jag orkar engagera mig i saker. Tidigare brydde jag mig inte, ville bara vara hemma och ta fram mitt vin. Bra Santorini att du stod emot idag, jag åker hem först nu, fullt upp hela dagen och inget sug. Ska se Biggest looser Sverige ikväll och dricka citronvatten. Kram på er!
Hej Santorini, vad skönt att höra att det flyter på så bra!
Du frågade mig om hur länge jag varit nykter och det här blir mitt svar:
För 6 1/2 månad sen kände jag att nu får det vara nog (nådde verkligen botten) och bestämde mig för att inte dricka vin eller starksprit, bara öl (dock inte starköl). Jag var inte helt beredd att avstå den där tryggheten jag ändå tyckte alkoholen gav mig...
På dessa 6 1/2 månad har jag trillat dit under en 2-dagarsfylla. Första kvällen var ju lite rolig tyckte jag. Resten av tiden gick åt till att fasa ut alkoholen. Det är dock den enda gången jag varit onykter på 6 1/2 månad, så bara det är en fantastisk förbättring mot tidigare!
För 4 månader sen slutade jag även med ölen.
Och har sedan dess druckit ett glas vin vid tre festliga tillfällen, i sällskap. Senast vid nyår. Och egentligen behövde jag inte de glasen, gammal vana att känna att det blir mer festligt med alkohol i handen helt enkelt. Och då jag inte var särskilt sugen så var jag inte rädd för att trilla dit. Konstigt egentligen, varför kunde jag inte kontrollera mig förut men nu? Det är väl att jag tänker annorlunda nu!
Jag säger att jag varit nykter i 4 månader för det har jag ju faktiskt varit i min bok. Inte berusad eller onykter en enda gång! Dock har jag ju inte varit helt vit som sagt.
Och det viktigaste av allt, jag känner att jag mer och mer förankrar en identitet som tillhör en nykter människa. Jag vill inte dricka "som alla andra", min inställning till alkohol har förändrats. Jag ägnar ganska många tankar kring alkohol fortfarande, men det är inte hur, var och när jag ska dricka. Nu är det mer om fenomenet alkohol, kring vilka problem skapas för alla partner när det missbrukas, kring systembolagets funktion, kring hur andra dricker omkring mig osv. Och jag vill faktiskt vara ett föredöme för mina barn, så har jag inte riktigt tänkt tidigare.
Jag är lite rädd för att glömma allt och tro att jag vet vad jag gör, och att jag sakta men säkert börjar med mitt gamla drickesmönster. Jag tycker det har gått lätt efter mitt vägskäl, inget egentligt sug har jag haft t ex. Samtidigt har jag tänkt tusen gånger att jag ska dricka mindre under 3-4 års tid. Så det var kanske tillräckligt bearbetat då jag började en förändring för 6 månader sedan. Och började läsa här!
Det var ett långt svar, men det känns skönt att reda i tankarna skrifligt! :-)