Senaste kommentarerna i forumet

Det är mysigt att logga in här och finna att någon läst vad man skrivit och svarat på det! Det värmer och gör en så glad. Visst sjutton skäms jag, så in i hundan. Det passar liksom inte med min image att inte ha full kontroll ;-). Men jag ska alltid alltid överdriva. Stigsdotter, dina öppna tvivel tror jag i grund och botten hjälper dig att hitta dina egna svar. Jag har märkt på mig själv att alkoholintag under lång tid gör en deppig. När jag berättade en gång att jag inte drack längre var det just vad en kompis svarade. Han, som alltid innan varit glad i att "festa", hade också upptäckt det och dragit ner på konsumtionen. Men dra ned är inget för mig, det vet jag innerst inne. Jag måste avstå helt, är som du säger allergisk. Kram!

och hurra för dig fredde-s

- jag vinkar till dig uppe i toppen Fenix! / mt

idag är det fredag! / mt

och tänkvärt att den hade så stark genomslagskraft. Det finns förstås en anledning till det, en sorglig anledning. Heja oss tjejer! / mt (mulletjejen:)

Men herregud vännen! Vad i "##€% gör du uppe så dags? ;-)

Ja, den är tänkvärd den där sången...

Kram!
/H.

Nykter jul, det kommer du få!
och då kan du låtsas vara julstjärnan i toppen, sitta där som en fågel med utspända vingar, för precis så stolt ska du vara över hur långt du kommit!! du är en stjärna!!!
stor kram!
/k

I måndags morse satt jag i bilen på väg till bror min kl 04.00 och lyssnade på radion...
och där hörde jag den här låten för första gången...
och med en gång tänkte jag på mitt x, som aldrig fysiskt lyfte handen mot mig men var brutal på andra sätt, och på er andra som verkligen blivit slagna och misshandlade...
vi är värda så vansinnigt mycket mer...
stora kramar till alla!!

http://youtu.be/ysTmAiVGdWo

tankar och erfarenheter fredde! Kanske att det är när känslan av avsky "sviktar" som du behöver logik och beslutsamhet? Jag är djupt imponerad av ditt sätt att hantera de olika "faserna" i nykterheten. Allt gott / mt

Verkar som beslutet att inte dricka, som varit "lätt" tidigare då jag känt sån avsky, kanske i framtiden måste vara baserat på logik och beslutsamhet istället.

Nu spökar hjärnan mer än lovligt.

Förut har jag vaknat i halvpanik av drömmar där jag druckit och återigen har dagenefter ångest och så vidare...

Imorse vaknade jag av en dröm där jag druckit, men mådde bra. I drömmen hade jag konstaterat att jag nu efter så långt uppehåll var "frisk" och återigen kunde dricka hur jag vill.

Och som vanligt med drömmar så satt denna känsla i ett tag även efter jag vaknat.

Bevisligen har inte min hjärna slutat processa alkohohol ens efter 11 månader. Otrevligt.

tänkte jag på häromdagen. Hu så hemskt, jag vaknade ju fler dagar med fylleångest och skitmående än jag vaknade till ett bra mående under de senaste 20 åren. Betydligt fler om jag tänker efter ärligt. Och jag är verkligen nöjd varje morgon med mitt beslut att inte dricka, även om jag är trött och så. Och nöjd på kvällen med när jag kan läsa böcker, som jag ska göra precis nu en stund.
Tack för påminnelsen Berra om hur det var att leva med fylleångest mest varje dag.
/Fenix

ja det är givande att få dela andras erfarenheter och tankar kring det här med alkoholen. Oj, ser att det är mer än en vecka sedan jag skrev. Tiden går så fort framför allt så här före jul. I går hade jag en lite läskig upplevelse. Min fru hade tagit fram en flaska vodka som hon skulle spetsa glöggen med, och den stod framme i köket när jag kom hem. Dottern var också hemma, men jag blev mer och mer störd av att blicken hela tiden drogs till den djäkla flaskan Absolut vodka. Den provocerade mig oerhört och till slut gick jag därifrån. Det kom sådana där tankar om att just eftersom det var sprit, så skulle jag kunna halsa en försvarlig del och bli hur full som helst på kort tid. Om jag ville. Gillade inte ens att tanken kom, men i dag är jag glad för att det inte fanns någon som helst längtan kopplad till den tanken. Min glädje över det nyktra livet håller i sig, enda molnet på beroendesidan är att sötsuget är starkt, och följer precis mönstret från drickandet. Men jag börjar snart bli så förbannad att jag ska slänga ut godiset också. Ger ju verkligen inget, inte ens berusning:-)
Ha de,
/Fenix

Kul att "se" dig igen Surran och att ditt liv så sakteliga börja återgå till något substansiellt, något med eget värde...
Visst livet går upp och ner har jag märkt, och utan alkoholen så blir det varken höga toppar eller djupa dalar, utan en svagare sinuskurva...
Idag har jag en betydligt större självkontroll trots att jag också har släppt lite på mina egna tyglar och tillåter min känna mig fram...
Tror ju inte heller att utvecklingen har avstannat i och med detta, utan att det fortskrider åt något håll...
Min förhoppning är att jag ska få vara med hela vägen och inte falla tillbaka i något som jag redan har passerat, t.ex alkoholdrickandet...

Jag mår också bättre idag även om det inte på långa vägar är fulländat, och frågan man ställer sig, blir det någonsin det?
Hursomhelst jag har fått lära mig att försöka leva i nu'et, inte jämföra så mycket med gårdagen, och inte försöka lägga för mycket förhoppningar om framtiden...
Kan jag fortsätta leva på detta sättet så får man nog vara nöjd, men lite ändringar måste nog till också...

Både idag och igår har jag varit ute på restaurang, och det har funnits min nollbira och en och annan spännande alkoholfritt drink också, så det finns fungerande framtidstro om att jag inte glöms bort i min nyktra tro...
Det har varit riktigt ruggväder och det har känts skitatoppenbra att kunna sätta sig i bilen och ta sig hem både varm och torr i ett nafs...
Jag redan legat i sängen när mina kollegor satt på den kollektiva färdmedlen igår natt, och innan dess hann jag hämta min nyktra dotter som varit på en ungdomsfest.
Så det smittar också, och det är en god sjukdomsbild jag ser framför mig...

Allt är inte nattsvart längre, möjligen lite dolt i ett dunkel, nykterheten har blivit mitt ledljus...
Men jag får inte glömma bort mig själv i helheten, fokus är på mitt välmående, och ibland måste man stanna upp och inte bländas av fartvinden...
Jag frågar mig ofta varför det är på det hära sättet, varför jag reagerar som jag gör, och det leder oftast till mer frågor än svar...

Men så lär jag mig känna någon som står mig riktigt nära, min egna personlighet som inte styrs av berusningens självdrivande flamma...

Spännande?, ja!
Jobbigt?, jajemän...
Värt det?, absolut...

Det enda jag vet är att om framtiden, vet jag inte ett dugg om, men jag bäddar den inte med fyllångest i alla fall...

/Berra

Bestäm dig för att just idag ska jag inte dricka. Det där första glaset skall du inte ta (det blir ju aldrig bara ett som sagt).

Hej Berra
Åh va kul att du är här och mår bra!! Har ju inte varit här på väldigt länge och det känns skönt att se att så många fortfarande skriver här. Måste ju ändå betyda att saker o ting fungerar eller hur? Jag har hittat en bättre balans än livet än innan behandligen och mår förhållandevis bra om man jämför med tidigare då allt bara var kaos. Visst händer det tråkiga saker fortfarande och visst är livet inte perfekt, men det är mycket bättre.
Julen hatar jag och bara för att jag slutat med destruktiva beteenden ska jag inte inbilla mig att alla runtomkring mig mår utmärkt. Så är det ju inte alls och det är ett trist uppvaknande att se att många runtomkring mig mår dåligt av både mitt drickande men också av annat.

Jaja, life goes on!!
Kram Berra

långt in i själen. Men det kunde du säkert räkna ut:)
Jag tror att den "rätta" psykologen är den "rätta människan" som utbildat sig till psykolog. Så fint att du fick möta just den psykologen - eller en av dem. Det finns flera "rätt" människor som har "rätt" yrken. Lyckligtvis. Ha en fin dag! / mt

Tnk att det ska vara så svårt att hitta den där rätta psykologen som har allt det där du beskriver. Bra för dig, härligt att läsa. Kram från mig!

...vara liten och lågpresterande om du vill. Man behöver kunna pysa någonstans, går inte att vara på topp hela tiden överallt!

Lugn och ro önskar jag dig.

För varje nytt försök kommer man lite längre! Kram från mig!

Gumman, det tar tid. Andas......

Det tar tid.

Kram!
/H.

förstå, eller föreställa mig något om hur tomt det blev för dig... Skriv mer om hur du har det, sätt ord på dina känslor och tankar. Det finns nog bara en väg, rakt igenom. Du är inte ensam. Kram / mt

av skammens makt. Du berör mig på djupet barbalala, och så tänker jag Tranströmer:
... ... ...
En ängel utan ansikte omfamnade mig

och viskade genom hela kroppen:

"Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."

Kram, kram / mt

SKAM: Ett arv av religion, alvar och fromhet har planterat en känsla av att vara ständigt synad och inte hålla måttet. Min metod har varit att bli skammen personifierad. Att inte vara värd, att nästan alltid skämmas, och leva med det.

Så fann jag då den skamlöse. Alkoholisten. Han tog mig in i en underbar värd där ingen skam fanns. Där vi stod över den. Där vi minsann inte skämdes för någonting! Det var alla ni andra som kunde skämmas bäst ni hade lust, men inte vi! Och det fungerade! Länge! Det hände ibland att inte ens hans starka bubbla höll, att skammen kröp in, och då var det ju jag som åkte ut och fick bära både hans och min egen skam. Oftare och oftare, med åren. Så blev jag förälder. Och skämdes igen.

Och nu står jag här ensam, med skammen. Inte längre så mycket av hans skam, men fortfarande med min egen.

Tack för alla goda kramar! Kram tillbaks igen! / M

Har du mobiltelefon med GPS (50% av Sveriges befolkning har väl snart det) så kan jag rekommendera geocaching. Något som kan uppta precis så mycket tid man bara vill. Det är spännande, och det är inget som på något vis förknippas med alkoholbeteende. Man kommer ut och det går att gör på vischan såväl som i stan. Hemma som bortrest. Sverige som utomlands. Ensam som med en vän, eller hela familjen. Man blir skönt trött också efter att ha hittat en riktigt klurig cache.

Kolla in:
www.geocaching.com
www.geocaching.se