Senaste kommentarerna i forumet

Ville kika in här till dig och säga hej. I morgon åker jag iväg med jobbet en vecka och kommer nog inte kunna vara här på forumet. När jag tittar upp på himlen och ser den vackra månen så ska jag tänka på dig! Kämpa på och kom ihåg att du är värd det bästa! Du är värd att må bra. Massor med kramar från Monkey

Tack Måne.
Söka är rätt ord : )

Nyttig läsning!

'Kram

ett steg på rätt väg
Litet
att söka sig in på denna sida
tusen kramar Måne

Hej, ja det har varit intressant att läsa allas ord. Jag har alltid haft lätt för att ta det som det kommer men på sista tiden ett år kanske har det varit en längtan till vin eller öl. Jag jobbar och studerar också heltid och mannen jobbar kväll. Det har blivt mycket med pengar och jobb och allt och det har nog pågått i många år. Men inget är fel egentligen. Det har blivt för ofta och för kärt måste jag säga att varva ner med alkohol. Jag är orolig och vill inte vara denna person som inte sätter stopp. Inte mängderna men tajmingen. Oftare än inte skulle man säga nu. Jag försöker säga det högt så att jag inte kan låta vardagen ta över hela tiden.

Vad jag vill är ha tid att promenera och simma. Helt enkelt. Varje natt efter läsandet tänker jag att imorgon skall jag ha hälsan först. Men varje morgon vaknar jag och det är så mycket som skall göras- måste hitta viljestyrkan att sätta en plan och fullföra den.

Har två döttrar. Vill sätta stopp på vad detta nu kan vara som jag märker....tack för alla inlägg. Jag återkommer och läser och skriver kanske lite för att reda ut detta.

Varmt välkommen Lycka
nät barnen blir lidande o får se för mycket
blir det outhärdligt jobbigt,o skulden om möjligt,ännu större
dt gör så ont
och man ska ju vara en förebild
o det är dags att ändra på sig
en gång för alla
visst,jobbigt sorgligt
man romantiserar alkoholen
fast man vet att det inte är så
slutar aldrig bra
går inte att bara ta ett par glas
lurar sig själv
smyger,planerar
o all energi går till detta
inget annat är kul,,,,,
men jag hittar lite glimtar i min tillvaro
mindfulness,meditation
min kärlek till naturen
livgivande promenader
o lugn o ro
men det kräver lite
när man har barn,jag har tre också,är gift,36 år
o jag har idag ett enormt behov att få lugn o ro runt mig
dragit ner på mycket
för att komma tillrätta med mig själv
äter tabletter mot depression
men farliga tankar kommer ibland,,
man vacklar,är på sin vakt
en dag i taget

Tack Karin,för svaret,nån skrev,att antideppressiva är för oss nedstämda som
vitaminer för den med vitaminbrist,,,

nödvändigt
för att få ens liv att funka någorlunda
hindrar mig från att trilla ner i det svarta hålet

varma kramar Måne

Hej, jag är ny här och har läst igenom den här tråden. Detta känns jättejobbigt då jag insett att jag måste göra stora förändringar i mitt liv, var på beroendemottagningen igår där drogterapeuten öppnade mina ögon så det smärtade rejält. Om mig kan jag berätta att jag är gift 40 år, tre underbara barn har ett härligt jobb och så har jag min bästa vän alkoholen. Jag måste "göra slut" med min bästis och har just nu lite sorg, men känner samtidigt styrka inför framtiden. Jag har insett att mitt beteende har skadat mina barn vilket gör så fruktanvärt ont i mig.
Jag är en sån där helgsupare och kan smygasupa på vardagarna och har jättesvårt att sluta när det väl börjat. Ja detta blev ett lite luddigt första inlägg, men det känns skönt att ha hittat detta forum. Tack för att ni berättar om er själv//Kram

Mmmmm, inte 10 år, snarare 13. Jag har försök sluta med min medicin många gånger. Med alla metoder. Jag har försökt "smyga" ut den genom att minska sakta, sakta, jag har en gång slutat tvärt. Samtliga gånger har jag efter ett par månade återfått alla mina gamla symtom. Varje gång jag börjat mediciner så mår jag betydligt bättre efter ca 1 månad. De psykiatrer jag träffat anser alla, att jag har en för låg naturlig egen produktion av "välbefinnande hormon" och att jag eg alltid behöver komplettera med tabletter. Jag tänker efter alla dessa år inte säga emot dem. Jag vill helst inte medicinera men känner att jag inte har något val. Har dessutom inga som helst biverkningar trots att jag äter flera sorter och rel höga doser.

Jag tycker att jag har bättre tillgång till mina känslor nu, omedicinerad plågas jag av depression, ångest, känner mig socialt handikappad och värdelös. Idag blir jag ledsen ibland, glad ibland, vågar ta en plats i sociala sammanhang även om jag helst inte är den som står i centrum. Medicinerna i kombination med psykoterapi har varit det som gett mig ork och mod att ta tag i mitt liv i olika perioder. Jag hoppas att du vågar dig på att söka upp någon att tala med, ge dig den möjligheten.

Allt gott
Karin

tack för era svar vänner
så skönt karin att det närmar sig,så du kan få se att det inte var så farligt,,
man är så duktig på att blåsa upp situationer man är rädd för
o jag lovar,,ska verkligen ta mig en funderare med det här om att prata med nån
vänta av lite,se vart ,min förhoppningsvis nyktra resa tar mig
jag måste fixa det här nu
har inte råd med fler snedsteg
inga tårar kvar,,,
självkänslan obefintlig o måste få byggas upp
peace and quiet

Pia,du är en stöttepelare
så klok
av erfarenhet
sftertänksam o varm
liksom karin
ni känns trygga
skönt att ni finns här
min egen mor bleknar mer o mer
sällan kontakt
minns inte när jag såg henne nykter sist
har inte varit här sen dottern fyllde år för tre mån sen?!
inte klokt
men vi bor ju 2,5 mil ifrån varann
så det krävs ju en bilresa,,,,
hon ringer ibland
är hon full så minns hon inte att vi pratat
är hon,för en gångs skull nykter ,brukar va precis när hon kommit från jobbet vid 2
så är hon väldigt låg,trött o inte särskilt rolig att prata med
återigen blir man den som får hålla skenet uppe,för att kunna konversera
hon vet inte ett dyft om hur jag har det
känner inte mig på djupet
min egen mor,,,
sorgligt
men så har det ju alltid vart
men det kommer över en i vågor
o jag saknar henne för barnens skull mest
som inte har en mommoförebild

jaja
en nykter skön,mörk dock,morron
med hett kaffe,ingen vaken ännu
mer än jag
o hälsar på här lite

10 år Karin,säger du,har du provat nångång att trappa ner
mår du genast sämre då?
ibland tänker man,herregud,det är två år nu
o jag som typ tänkte att ta dem ett halvå,att det skulle räcka,,tetestade att sluta en gång
men det blev inge bra,,
o nu funderar jag på att öka,,
litegrann,för att det känns tungt,extra tungt,just nu,,

Livet i mitt inre
lever men inte fullt ut
men jag känner ,där finns en kärlek
måste bara släppa
våga leva helt ,just nu
söka ett svar i botten av mig själv
sedan följa det
likt strömmen i en älv
förstå vad som är viktigt
vad som är värdefullt och fritt
förmodligen att bara vara
leva ,ärligt och utan skuld
harmoni och sinnesro
mer vädefullt än guld

flumflum
blev lite konstigt där
skuld,svårt att hitta rim på

oj,måste väcka mina juveler,mitt guld!
ha en go dag kvinns
skönt att ni finns
vänner man minns
puss
Måne

Hej Måne!

Jag skrev det för ett tag sedan i någon tråd, vilken dos man behöver är individuelllt, det måste prövas ut av dig och din läkare. Själv har jag två sorter och hyfsat höga doser, det är vad jag behöver, jag har inga biverkningar och jag har ätit det i över 10 år. Andra jag känner har medicinerat mot depression i mindre än ett år med låga doser och blivit hjälpta, det är helt enkelt olika.

Själv går jag i samtal hos en psykoanalytiker, och ja, det fungerar! Jag mår mycket bättre av att ha en trygg person att samtala med, jag bestämmer takten, jag bestämmer vad jag vill tala om, han finns där som en trygghet och kommer med synpunkter, ifrågasätter osv.

Jag vill verkligen rekommendera Måne att du söker dig till någon att samtala med. Det läker, det lindrar.

Ja Pia, det har nog börjat vända för mig, sakta, sakta. Jobbstarten kryper närmare, ångesten stiger men det känns samtidigt skönt att jag snart får testa vad jag orkar.

Allt gott till er
Karin

Hej. Jag har inga åsikter om vilken dos du har utskrivet av läkare eller så. 30 mg är ingen konstig dos. Men när man är nere så är det lätt att öka medicinen. Och de har ju biverkningar och de kan vara väldigt lika symtom på depression/ oro.

Trötthet, huvudvärk, allmän sjukdomskänsla, illamående, nervositet, ångest, koncentrationssvårigheter, sömnrubbningar, mardrömmar, minskad sexlust. För att nämna några. Ofta går biverkningarna över efter 1-2 veckor men inte alltid. Det är lätt att tro att det är symtom ju,.. inte biverknignar. Hade jag varit du så hade jag gått till läkaren. Kanske avvakta och se lite längre in i nykterheten men om det inte hjälper så gå iväg och be att få byta sort t.ex. Och få samtalskontakt. Det BEHÖVER inte vara en schläsong med värsta psykoanalysen liggandes på en soffa med näsduken i högsta hugg. :) Du berättar det du vill berätta. Får lite annan synvinkel, lite tips och råd osv. Synd jag bor så långt iväg, annars hade jag följd med dig!

tack älskade Pia
värmer mitt hjärta att du bryr dig så innerligt
jag vet,jag skulle behöva ösa ur mig en massa
men jag har svårt att ta hjälp så utanför
vet inte varför,rädsla kanske
att vända mig ut o in inför nån så naket
vad är jag rädd för egentligen
kan ju inte bli värre
bara bättre
jag vet men det får ligga lite på fundering,,,,
är inte så framåt när det gäller nya främmande situationer
vill vara förberedd,o känna mig trygg
lite som att slänga sig ut för kanten
psykologer,,läkare (alltså när det gäller alkoholen)
har ju vart mycket vid doktorn med astman o allergin osv
o det tog lång tid innan jag vågade boka tid för att jag var så nedstämd
men då nämnde jag inte nåt om mina alkoholproblem,fegis va?!

men det hjälper mycket att vara här
egentid,meditation,tacksamhet
lugn o ro
o jag vet att jag känner mig bättre längre in i nykterheten
är ju bara drygt två veckor sen den ödesdigra lördan
den här gången fick jag mig en psykisk känga
värre än på länge
förmodligen för att det gått hyfsat en tid (igen)
o man glider ju lite längre ner för var smäll
svårare att komma upp igen,,,
åh ,alla sinnesrohormoner o lyckosubstanser
tar jag med värme emot
känns redan lite bättre,,,

Hur menar du att det kan bli sämre av högre doser,av antidepp,jag äter 30 mg citalopram
är det mycket anser du
har funderat på att öka lite,är det dumt?
tusen kramar
Måne

Skickar världens största energi-kram till dig Måne! Fylld med sinnesrohormoner och lyckosubstanser.. :) Blir lite bekymrad, inte ska du behöva vara så trött och låg? Tycker du ska prata med någon.

Om man är t.ex deprimerad är det inte precis lättare att hålla kvar sin nykterhet, och inte är det särskilt roligt att leva heller när grundstämningen är sänkt och allt är segt, grått och smått ångestfyllt. Så känner jag det i alla fall. Du är världens duktigaste och är mitt uppe i de hektiska familjeåren... du jobbar även med människor som du ger och ger till....

Ibland behövs det stöttning för att komma upp ett steg och kunna gå vidare. Bara prata med någon.. kanske ändra på medicinen... ibland mår man sämre av att ta högre doser.

Vi är så rädda att söka hjälp... ändå betalar vi massor av skatt och tycker det är självklart att vården ska finnas till för de som behöver den. :) Eller hur är vi knäppa? Och härliga och helt enkelt underbara.!

Helt klart är lagom bäst Karin. Jag är nog där ungefär. Halvtidsjobb. Ett barn hemma som dock sköter sig själv och så en make hemma som nästan sköter sig själv :) Hoppas du kan njuta och samla krafter nu, trots att tiden kanske blir lång. Det känns som du kommit på fötter när man läser dina inlägg, härligt i så fall.

Kram

tack för din omtanke karin
vi ska ju ut o resa nu,hela familjen,till utlandet
det blir väl inte så mycket egentid men väl komma ifrån vardagskarusellen
med matlagning o stä o sånt
annars får man peta in små tillfällen när det behövs
helger kan också va svårt
då jag jobbar varannan
o vi har så mycket aktiviteter på helger
matcher,båda de äldsra spelar
men jag har blivit bättre på att njuta lite för stunden,dock
får jag en timme,är det great
o,tråkigt ,men nån väninna som verkligen vet hur det ligger till,har jag inte
maken är mitt stöd,men han har svårt att förstå ibland också,,
herregud,man förstår ju inte alltid sig själv

oj,skulle bara släppa ut jycken,måste åka
stooor kkram Måne

Hej Måne!

Hur har du det? Att inte må bra, behöva egentid, det är svårt att få det utrymmet med mindre barn, tonårsbarn och "maken". Var ska du få tid att samla tankar och hämta inspiration och energi? Du har din svamppromenader, men behöver du resa bort en helg och bara umgås med dig själv?

Jag har all tid i världen just nu, heltidssjukskriven, utflugna barn, ingen gubbe kvar längre. Det är både besvärligt och skönt att ha såna möjligheter att fundera på livet. Lagom är bäst. Försök se om du har möjlighet till en egen helg med någon väninna, eller kanske en egen dag med dig själv bara.

Kram
Karin

hej edvin
välkommen hit
finns alltid nån som kan lyssna här
kanske ge ett par rader
läsa,skriva av sig
är alltid skönt när det känns som att man ska spricka av alla
tankar o känslor som far i ens vilsna själ

Berätta om dig själv
hur ser ditt liv ut?
kram Måne

hej alla!
har jag problem eller har jag problem?
ny!!!!!

Jaha ännu en dag till ända
o middan blev allt annat än lugn
maken mötte upp grabben i stan som skulle på orkesterträning
jag o tonårsdottern o den lille skulle käka
hon var på dåligt humör redan när hon kom hem
var inte hungrig,tonårshormoner i guess
fråga om nåt hade hänt,nej sa hon jag är bara sur,,
den lille skulle prompt ha macka medan jag lagade mat
var sååå
hungrig
fick en bit frukt,blev arg o tvär
o sen när maten kom på bordet så passade det inte
nu till saken
där satt jag med min goda pastasås
ett ljus på bordet
allena
o kände mig bara lugn
let it pass
förr hade jag blivit irriterad
arg
lessen
så man har väl kommit en bit på vägen
ta det som det kommer
en kvällspromenad ska jag nog få till också
så sussar man extra gott sen
efter en skön dag
hoppas ni alla mår bra därute
kram Måne

Tack kära Karin för ditt fina svar
hur mår du själv min vän
Kram Måne

Hoppas resan kommer att ge dig möjlighet att hämta energi och läka din trötta, sorgsna själ. Hoppas resan ger möjlighet att hitta tillbaka till varandra, fina minnen för familjen.
Allt gott!
Karin

Gomorron
en ny dag
efter en nykter helg
skönt
värre är det med mitt psyke
känner att jag dalar än mer
depp o nere
åh,alltid ska det va nåt
drar mig undan
är väl en del i hela processen
eller?
så mycket underliggande saker
hela tiden
maken o jag är från olika planeter,it seems
svårt att hitta varann
ellr,jag kanske inte orkar just nu helt enkelt
så mycket ändå
ja,det här blev inget uppåt inlägg
speglar min själ
love u all
kramar
Måne

Tack vännen
jag skrev ett långt svar men datan laddades ur o det försvann
hinner inte nu
ska skjutsa grabben på match
allt är lugn o fridfullt
nykter o klar
hoppas allt är väl med dig
tack för kramar,jag fångar dem o skickar tillbaka
lugn kväll ikväll?
då är vi två
Måne

God morgon Måne!
Det var flera dagar sedan jag var här. Livet springer på. Jag och min man har nog gjort försök till att tala på djupet. Särskilt när vi är fulla... Då blir man ju jätteklok. Som det är nu finns inte förståelsen kring det här med alkohol. Det kan bero på att att jag inte pratar om det med honom. Jag vill sköta mig själv med hjälp av forumet. Och min syster, men henne vill jag inte belasta för hon är gravid.

Om jag pratar för mycket om det här med min man kommer han med all sannolikhet att kunna övertala mig till att dricka litegrann. Han är inte den som spottar i glaset och frågar ni mig så har han alkoholproblem också. Dock blundar han för det. Han tål mycket mer än mig, och det går inte över styr så ofta. Däremot behövs det ytterst små mängder för att han ska bli stingslig och få kort stubin. Och när han har fått i sig på tok för mycket blir han grym. Inte så att han slåss fysiskt, men verbalt. Men jag älskar honom och kommer aldrig i hela mitt liv att lämna honom.

Nåväl. Idag är det lördag och Måne min måne, vi ska fixa det här. Det är underbart att ha dig. Jag skickar alla styrkekramar jag har till dig! //Din vän Monkey

hram på dej måne o på er alla o godnatt

Så härligt att höra att du mår bra Måne :-)
Jag tror att energin och självförtroendet får ta tid på sig att växa...det finns så många tankar och känslor nu som man måste ha tid att ta itu med och bearbeta och det viktigaste är ju ändå nykterheten.

Så skönt att höra att du mår bra också Pia, du är en ständig källa till inspiration!

Kramar på er

Ja,men en sexpack på magen är ju bättre än en sexpack i magen
så go for it!!
sist jag var vid läkarn frågade hon om jag gick på gym(har lite muskulösa armar)
jag skrattade,gym är det värsta jag vet
men att kånka matkassar o ungar
både i jobb o privat
ger väl lite det med
värre är det väl med sixpack in the belly
men för att ha fått tre ungar
så är magen ok
värre med de två som är över magen om man säger så
hihi
skämtåsido
goa Pia,
hoppas,o tror att vi hittar tillbaks med tiden också
vi var på go väg
men jag lyckas förstöra för oss,gång på gång.
o det blir ju lite svårare för var gång
jag vet att jag sluter mig också,men har ett behov av det
liksom jag har ett behov av att ösa ur allt,,
black and white
up and down
yin o yan
som med allt
med livet
men jag vill att allt ska bli bra
o tänker inte ge mig
kul att du går på ridskola
o utvecklar dig,,
spännande,önskar jag hade lite mer go att testa nåt nytt
men meditation
o egentid i lugn o ro
kan va svårt nog att få till som det är
men mina promenader är heliga
jag är ett med det stora där ute
njuter till fullo
av allt som finns omkring mig
härlig höst,vind,klar luft som renar hela mig
blåser bort jobbiga tankar o ger utrymme
för positiv energi
laddar o känner harmoni
kramar Måne