Senaste kommentarerna i forumet

Jag har vaknat ur en dvala i en plötslig klarsynthet. En ljuvligt vacker gryning där jag bara vet.

Hur jag ska forma livet till det konstverk jag vill se.
I en dans till takten av mitt hjärta så ska jag få min själ att le.

Som en lärdom ska jag minnas åren som har gått. Med en hunger efter kunskap, ska jag lära det jag inte har förstått.

Jag ska fylla mina lungor av den friska luft som strömmar till. Jag ska leva mina drömmar, efter det som hjärtat vill.

Med allt som jag bär med mig, skulpterar jag ett liv i stillsam harmoni.
Jag har kämpat, jag har segrat. Jag är lycklig, jag är fri.

Tack Mulletant :-). Dina ord värmer! Berätta gärna mer om din resa.

Gurra: Ler igenkännande i det du beskriver. Tänk så många gånger jag faktiskt tvingat i mig denna vätska trots att kroppen bokstavligen skrikit NEJ!

Är på något sätt bra att skriva ner sina tankar. Då ser jag hur fruktansvärt dumt jag agerat tidigare. Hör själv hur ologiskt allt låter...exempelvis att jag tuggar i mig massa tabletter mot sura uppstötningar för att jag ska klara av att dricka. Är genant att inse att jag kan vara så självdestruktiv.
Tror stenhårt på att stanna upp och lyssna på kroppen och inte leva efter impulsen

Jag har varit inne här och läst en hel del av det som har skrivits. Det ligger så mycket tanke bakom det som skrivs, så mycket självinsikt, intelligens, värme och kunskap om livet. Alla dessa egenskaper som faktiskt ger stora förutsättningar att nå våra enskilda mål!

/TP :-)

Det är intressant det där TP, med att vi gör tvärtemot vad vi borde. Jag tror det har blivit felkopplingar i hjärnan. Jag gick förbi ett matställe i går och det luktade himmelskt av kolgrillat kött. Vad blev min koppling, jo vin, öl och whisky. Tänkte då efter på ursprunget till mitt luktminne, och det var säkert 40 år gammalt från de första gångerna man gick ut på en finare krog. Då var det faktiskt maten som var den stora nyheten, och trevligt sällskap. Dricka öl till ingick också i bilden, men då var det ingen stor sak. När jag nu ändå sitter och minns, så tog det säkert 4-5 år innan jag lyckades tvinga mig till att dricka rödvin, hade otroligt svårt att få den där illaluktande sura vätskan i mig. Men det gick, eftersom så många andra verkade tycka om det var det säkert något fel på mig.
Det var det inte, inser jag förstås nu. Min kropp hade rätt hela tiden.
Gurra

så glad jag blev när jag såg att du hade hittat hit igen! Du var aktiv här när jag började läsa och skriva och det blev lite tomt när du försvann. Jag har gjort en lång resa och är just nu på en främmande station. Forumet och människorna här har betytt och betyder mycket för mig. / mt

Lelas och till din Pianoman! / mt

Gott att höra att du älskar ditt helnyktra jag...för det innebär ju att du älskar dig själv för den du är :-) Något vi alla strävar efter.
Men håll med om att man/jag/vi är ganska korkade som häver i oss något som gör oss till en person vi inte vill vara.
Tänk om allt vore lika lätt i praktiken som det är i tanken... För rent logiskt så borde vår egen självbevarelsedrift sätta stop för att vi förgiftar kroppen med något som faktiskt bryter ner oss både fysiskt och psykiskt.

Jag försöker jobba mycket med mina tankar, försöker resonera med mig själv och ställa mig frågan...är det bra eller logiskt att göra detta...?
Oftast tror jag att man vet så väl vad som är rätt eller fel. Men så sitter de en liten djävul på axeln och säger att du är värd detta...eller "en gång är inte så farligt" osv... Det är då jag vill ge den lille f . . på axeln en fet rak höger, genom att tänka tanken...är det här logiskt eller bra för mitt liv?! Åh svaret har jag ju redan..

Nu är det färdigtänkt för idag ;-)

Godnatt /TP :-)

Aldrig för sent! Just nu känner jag också att jag inte vill kasta bort en enda dag resten av mitt liv på alkohol. Välkommen tillbaks!
Gurra, som älskar mitt helnyktra jag just nu

att läsa om dina erfarenheter. Håller med jonteper om att du ger hopp att den fina känslan jag har nu inte ska försvinna. Snart är det tre veckor sedan jag satte på korken, och det är ingen överdrift att påstå att jag känner en slags lycka varje morgon jag vaknar och njuter av att bara vara nykter och klar i huvet. Visst tänker jag ibland på alkohol, men precis som du ser jag den som en riktig fiende, och bara en gång har jag haft ett slags sug att vilja dricka mig redlös, men det gick fort över. Normaldrickare varken kan eller vill jag vara. Till helgen ska jag på bröllop, det ser jag som en utmanande strid med hr alkohol som jag är helt säker på att vinna. Och jag ska njuta mer än vanligt på söndag morgon när jag förmodligen är en av få som vaknar med ett klart huve.
Ha de
Gurra

Imorgon är det dags för den första anhörigträffen efter sommaren.

Jag märker att de träffarna har en effekt på mig som sträcker sig över längre tid än själva träffen... Alltså, jag märker att jag flera dagar i förväg börjar fundera på hur jag har det, vad jag vill säga, vad som har hänt och inte hänt sedan sist, hur mitt liv ser ut nu jämfört med vid förra träffen...

Sedan stannar naturligtvis intrycken kvar efteråt också, men det är intressant hur mötet påverkar mig redan innan det har ägt rum.

Jag ser fram emot att träffa de andra. Många av dem kommer jag att känna igen och några känner jag ganska väl. Jag hoppas att de har haft en så bra sommar som de trodde att de skulle få. Förra gången vi träffades var alla fyllda av framtidstro och förtröstan, och jag hoppas som sagt att deras drömmar blev verklighet.

Och så kommer det att vara en hel del nya deltagare. De brottas med exakt samma saker som vi andra har gått igenom, och antagligen är deras kroppar och själar helt i uppror bara av att vara i en miljö där de inte kan hålla uppe sin vanliga fasad. Vi ser ju rakt igenom varandra, vi medberoende... Och det är både underbart och fasansfullt på samma gång.

Hur som helst - det skall bli skönt att komma dit imorgon. Och vet ni? Imorgon är det ett år sedan jag skapad mitt konto här på forumet. Grattis till mig för att mitt liv ser så otroligt mycket bättre ut nu än då! :-)

Kram, alla!
/H.

Tack Victoria :-) . Känner att jag saknat orden och värmen här inne. Har dränkt mitt liv i arbete sen jag va här sist. Känner att jag vill hitta en balans på allt i livet. Vet hur jag vill leva, men tyvärr når jag inte riktigt dit. Det beror till en stor del på ett osunt förhållande till alkohol! Jag håller mig till helgerna, men det är absolut inte ok så länge jag MÅSTE dricka för att "klara av" en hel helg.
Jag vill kunna se tillbaka på mitt liv om 20 år och känna mig stolt! Stolt över att jag under året jag skulle fylla 40, började leva mitt liv efter de levnadsregler som jag vet gör mig väl. Lever efter den tron att det aldrig är för sent att ändra sig! Hoppas på ert stöd och att jag kanske kan hjälpa någon på vägen mot det vi söker!

Kramar TP

Vad jag känner igen mig! Har bara en månads nykterhet bakom mig, men oroligheten av sociala sammanhang som jag haft som "nykter" dagarna emellan berusningen har stort sett försvunnit. Mera att det hålet som jag haft inom mig som jag fyllt med alkohol, har blivit ett tomrum som jag fyller med meningsfulla saker, som bara att umgås med folk, göra saker med barnen, ja listan kan säker göras lång och jag hoppas att det förblir så.
Härligt att läsa att du känner så fortfarande. Lite orolig är jag att den känslan försvinner med tiden, men när jag läser vad du skriver fredde så ger det mig hopp för framtiden!

ha det gott!
jonteper

Härligt Fredde, och grattis till din nya tillvaro.

Härligt att "se" dig igen TP! Välkommen tillbaka...

det knallar på :-)

Ps Kommer neråt dina trakter 7-8 okt :) Ds

Tack Adde, hur går det för dig och hur mår du?

till din tid och välkommen i gänget !

I och med alla bra effekter jag upplever så ser jag faktiskt varje glas som en fiende, som kan ta bort den trygghet och glädje jag känner. Ser inga fördelar med att dricka just nu, och då längtar jag inte heller efter det "normala" drickandet.

Ja, jag är faktiskt överraskad av den effekten. Jag har alltid trott att jag behövt drinkarna för att dansa, eller prata obehindrat med nya människor.

Men det visar sig att det faktiskt är tvärtom!!

Jag kan idag se dans som något ofarligt och roligt, istället för något som kräver bara en drink till. Och tryggheten i att prata sunt och logiskt har gjort att jag mer än gärna pratar med okända eller liknande, på ett sätt som är tio gånger roligare än när jag var onykter.

När man var onykter så sket man liksom i om det gick bra eller inte, nu istället som nykter vet jag att det går precis så bra som jag själv gör det till. :)

tillbaka !

...och vad positivt att du vågar mer i sociala sammanhang - detta är annars något som jag tror att jag kommer att sakna, det "mod" jag får av att dricka men det kanske är tvärtom.

Och du har inte ens en önskan om att dricka "normalt"? Det låter mycket bra, längtar tills jag själv kommer dit :-)

Nu har drygt åtta månader passerat, och jag vet inte om jag fortfarande upplever mig nynykter, eller vad man ska säga.

Men fördelarna fortsätter att uppenbara sig för mig så otroligt starkt. Bara en sån sak som sömnen, att känna äkta sömn, aldrig vakna svettig och outvilad.

Bilkörningen och fysisk aktivitet är alltid knivskarp, aldrig tankar på att man fortfarande är trött sedan helgen...

Andra aspekter som att jag är mindre sjuk, inte gått upp i vikt trots mycket godis/mat, vågar mer i sociala sammanhang, uppskattar tid med barnen så otroligt mycket mer och tänker mer sansat är positiva effekter jag aldrig trodde skulle bli så tydliga. Nu låter det som jag är religös. :)

Trots en svår skilsmässa med barn inblandade så känner jag att jag har kontroll, ett lugn och ett värde på tillvaron som vida överskrider alla gångna tiders lördagskvällar eller grill med öl.

Åtta månader har gott och jag är så glad, och lyckligt lottad, att jag inte känner något sug eller önskan om att dricka "normalt".

Blir glad att se att min tråd lever fortfarande. Har inte läst igenom allt än, men hoppas det gått bra för er mina vänner.
För mig har det gått bättre än innan, men jag är inte framme än. Detär väl därför jag har sökt mig hit igen. Vill leva ett liv med kvalité och det gör jag inte så länge alkoholen finns med i bilden. Ska göra ett allvarligt försök till att bli helt fri från det som drar ner mig både fysiskt och psykiskt.
NU FORTSÄTTER JAG MIN RESA....

Kram TP

Du beskriver allt så bra! Jag blir glad o peppad och tårögd när jag läser vad du skriver. Jag älskar när du beskriver din kropp som två delar:) Så är det. Vilken del är starkast undrar man? Jag kämpar varje dag. Idag är ännu en nykter dag för mig. Underbara liv. Inget planera, fixa pengar, ljuga osv. Så skönt!! Är en terapi i sig. Tack för kloka ord Berra!
Drutten

Trött, frusen, bakis... Nej, det går verkligen inte att dricka normalt. Om tillfälle ges så tar jag ett glas till. Och ett till. Sedan ytterligare ett. Sitta på jobbet, glansögd och sömnig. Bävar för att han där hemma ska lyfta på vinkartongen idag när han kommer hem. "ja, jovisst, jag tog två glas, du tog väl också ett par, ett gäng skvättar i köttfärssåsen hade du väl också? Jasså inte, ja då är det väl jag som druckit upp det mesta då :-/

och jag som hade tänkt försöka masa mig ut och gå/springa idag... bläh för den som är jag just nu. Fram med fotbojan eller snarare källarnyckeln, den där sidan av mig som inte sköter sig skall låsas in!

Måste kommentera där du skriver att frugan BIB håller på att jäsa för den stått så länge:) Skrattade gott! När jag drack BIB var det knappast någon risk:) Hejja din fru!!
Kram