Senaste kommentarerna i forumet

Hej vännen!
Skönt att se lite livstecken från dig här. :-)

Bra jobbat att klara av att gå till systemet! Ja, tänk det är lustigt... Många här kämpar som galningar för att inte gå dit, och så finns det sådana som vi som behöver öva oss på att kunna gå dit... Knäppt.

Jag kan nog inte svara på hur du skall vara mot din kollega tror jag... och jag förstår att det river upp en massa konstigt i dig. Det skulle det göra i mig också.

Men... eftersom hon nu är öppen med att hon har det här problemet så kanske det är värt att göra ett litet försök ändå? Du kanske kan tipsa henne om AA, utifrån att du själv har så stor glädje av Al-Anon? Jag skulle kunna tänka mig att hon svarar med att det inte är någon idé, för hon skall ändå dö av sin cancer... Men, det måste ju finnas människor som hellre minns henne som en levande människa ända till slutet, än som en alkis som slutade leva långt innan hon dog... eller?

Ja, du... Kram kram!
/H.

Läste om din seger över korgen i butiken!
Fortfarande blir jag glad när jag tänker på det!
ville bara säga det, och säga det i din alldeles egna tråd, så att
det finns med dig för alltid!
Du är stark!
Du är grym!
Du är Fenix, och jag håller på dig!!!
kram!
/k

Ett tag sen jag skrev för min egen skull...
måste påminna mig om att göra det ibland, för att få perspektiv
på hur jag mår, vart jag är på väg, och varför...

Lelas skrev nåt om en milstolpe för henne, och jag har faktiskt
upplevt en egen sådan. Vet inte om det är nåt att vara stolt över alls
egentligen, eller om en del av er kanske till och med kan ta illa upp..
men för MIG var det viktigt, och ett tecken på att jag sakta blir friskare
och starkare. Jag har varit på Systemet. Två gånger. Och det har jag
inte varit sedan jag lämnade min kärlek. Det har vänt sig i magen på
mig bara jag gått förbi den där butiken... men nu har jag alltså varit
där själv. Första gången köpte jag en flaska fin Whiskey åt min helt
fantastiska fotolärare som tack för att jag får låna hans fotolabb...

Andra gången gick jag dit för att handla lite åt mig själv. Kände mig
som en falsk djävel, som om jag gjorde nåt smutsigt, jag kände mig
kanske lite som de som skriver i andra delar av forumet, jag skämdes.
Smusslade med flaskorna (japp, två flaskor vin) och la dem i två olika
påsar för att det inte skulle klirra om dem... och det kändes som om
alla, precis alla tittade konstigt på mig...

Men nu står de i skafferiet, i väntan på rätt tillfälle. För trots allt vill jag
inte att han ska få den makten över mig att jag aldrig mer kan njuta
av ett glas vin i goda vänners sällskap.

Och det påminner mig om min gamla arbetskamrat. Hon har cancer
och det är tyvärr den obotliga sorten. Vet inte hur många år hon har
kvar, men enligt en läkare hon träffade för två år sen har hon allt mellan
två och fem år kvar... och hennes liv har inte varit en dans på rosor om
vi säger så, hennes fd man misshandlade henne, förföljde henne och
var en riktig pain in the ass... och när det var som värst med honom
drack hon en hel del. Tyvärr har hon börjat dricka igen. Rätt rejält vad
det verkar. Hon vet min historia med mitt x, och hur jobbigt det har varit,
hon är helt öppen med att hon dricker för mycket, hon vet det själv och
försöker inte dölja det... men jag vet inte hur jag ska reagera, vara och
agera... eller om jag helt enkelt ska låta bli att agera, och låta henne
dricka sitt vin? Hjälp mig, snälla, kom med lite synpunkter! Hur ska jag
vara för att inte ge henne mer ångest, och hur kan jag hjälpa utan att
ta något ansvar, för det vill jag absolut inte...

Just idag är jag rätt låg. Sov för länge i morse och vaknade med den mest
vidriga huvudvärk, av den sorten som inte går att göra nåt åt, den där sorten
som man får dras med hela dagen... och har hälsat på min allra finaste vän
idag också, hon är inlagd på psyket just nu, har någon slags bokstavs-
kombination och de har lite problem med rätt medicinering... jag älskar
henne och det var underbart att få ses och prata, men det var nog jobbigare
än jag trodde... jag är helt slut just nu.. det hjälpte inte ens att måla de där
hyllplanen som snart ska upp, det brukar annars funka bra att fixa lite med
lägenheten, skruva ihop nåt skåp eller garderob eller så...

I morgon hoppas jag att allt är bättre, och jag ska ge mig ut alldeles allena
och lyssna på musik på Amnestys 50-årsfirande, ett av mina favvoband råkar
spela och att ingen annan har lust att gå ska inte få hindra mig... =D

Tack ni alla för att ni skriver och håller forumet levande! Vet att jag ibland blir
lite frånvarande, men jag läser allt ni skriver och tänker på er!!!
Största möjliga kramen!!
/k

delar med dig av dina "inblickar" (nytt ord?) bidrar du verkligen till att sprida positiva bilder av att vara nykter. Tack! Önskar dig en härlig helg! / mt

..kommer ni ihåg att jag inledde nästan varje inlägg så där tidigare..
Varför då?, kan man fråga sig...

Tja varför inte, Livet förändrades otroligt mycket när mina förvanskade tankar hade väldigt mycket i sin direkta närhet eller grund i alko-tänket...
Ni vet det där med .."håll ut, snart är det Fredag, och då jävlar blir det kalabalik i Bender, fy sjutton så skönt det ska bli med att kunna slappna av med fredagsölen.."
Håll ut!, till vad när man är nykter, finns inget att hålla ut till, man har nästan inga helg-mål kvar...

Precis som om hela världen raseras när man inte får sin helg-avslappning...
Och precis VAD är det som gör det så annorlunda, att man inte får sin alkohol?, eller att man inte har något att längta till?,
att man inte har någon nödutgång kvar här i livet???
Att sluta med alkohol har så många bottnar, som man har kopplat så mycket av sina känslor till just, min lilla napp?
Så vad är det jag brottas med?, mina egna känslor såklart, ingen annan som man kan skylla ifrån sig på, bara mig själv...
Fy sjutton så jobbigt, måste jag behandla mig själv, någon sorts självterapeutisk behandling???

det var när jag upptäckte hur mitt liv såg ut ...UTAN alkoholen, som jag nästan varje dag hälsade den med ett "Go'morgon Livet.."
För det var en förändring, ganska så stor, trots att jag egentligen bara slutar med en grej, alkoholen, denna trollbindande förrädiska dryck..

Kommer ni också ihåg hur jag frågade ..."äger jag mitt liv nu?"
Jag hade så bråttom och få veta om jag hade kontrollen och om det var över så att jag kunde gå vidare,
ungefär som om man fick en stämpel i passet, japp du är klar nu, passera!

Tusen och åter tusen tankar har passerat under min livsviadukt, när är man "färdig" med sina anti-alkoholistiska tankar???
Jag tror på "aldrig", jag får aldrig sluta tänka på att komma ihäg att jag nog aldrig mer kommer att kunna hantera alkoholen...

Låter det så slutgiltligt?, aldrig mer...

Om man tänker efter, vill jag någonsin tillbaka till mitt tidigare sätt att konsumera alkohlen, för det finns bara ett enda läge när jag dricker,
kanske inte allra först, men det kommer, var så säker, stupfull och ännu mera full...av ångest..
Nej självklart..jag har aldrig varit så "sjuk" som då, då önskan var att få slippa ångesten så stark att jag t.om hade självmordstankar!!!
DÄ ä inte sunt!, det är inte bra för folkhälsan, å gå å dö så dä bah!
Det var destruktiva tankar, sjuka tankar och framförallt farliga tanka, åsamkat av ....alkoholen...

Så OM jag nu skulle tänka tanken om att testa alkholen igen, så kanske det leder till att jag tar livet till ända, det blir jävligt slutgiltigt om något!

Mina funderingar om .."att äger jag mitt liv nu.." har sin botten i att jag har fått acceptansen, det blir inget mer nu, det är slut med alkoholen...
Jag kan släppa tankarna på att berusa mig framöver, och min längtan till helgen får byggas upp av annat, som tar över istället...

Det är där jag står nu, att finna anledningar till att göra livet glatt utan alkoholen, om jag inte kan ta nödutgången i livet med alkoholen...
Så måste jag finna andra andningshål i det liv som jag redan har, små pauser av livskvalite't...

Jo jag älskar helgen, men kanske inte av samma anledningar som alla andra, jag kan inte längta till berusningen..
Vill heller inte leva för att bara överleva, utan för att jag verkligen VILL...

Jag sluter ögonen och ser inåt i mig själv, vad önskar jag av helgen???
Låter fantasin flöda lite, och så är "längtan igång"..
Den innehåller kontakt med andra människor, glädje och sorg, arbete och vila, men framför allt en livsglädje att njuta av den vartenda minut...
För jag kommer varken vara full eller bakfull, och det firar jag med att ha full konktakt med livet istället...

Istället för att längta till något dåligt, så försöker jag uppleva det som är bra...

Stadigt på jorden och med bra fotfäste, sedan klampar jag vidare på min något slingriga väg...

Hej!, jag heter Berra och jag är en nykter alkoholist!, varför ska det vara så svårt att säga det, jag är ju stolt över det, JAG har ju fått insikten...
Nu är det bara resten av världen som inte har fått sin insikt, ska jag omvända den, eller koncentrera allt på mig själv?

/Berra

Godmorgon!
Jag har väl inte sett det där som en milstolpe innan, men det kändes som en sådan när jag lade märke till att den typen av jargong och skämt i te längre gjorde mig gråtfärdig. Jag vet att jag har känt mig väldigt obekväm när alkohol har diskuterats på ett förskönande och humoristiskt sätt, jag har inte tyckt att det har varit något att skämta om. Men nu har jag kommit till att jag kan skratta tillsammans med andra och tänka att de allra flesta inte har samma erfarenhet som jag, och att det är helt ok att skämta om alkohol.

Ja, det är nyttigt och intressant att försöka lägga märke till sina egna framsteg! :)
Ha en bra dag, mt, och alla ni andra!
/H.

framsteg och milstolpar ser olika ut på ytan men har beröringspukter, är gemensamma på djupet.... Jag är dagligen i kafferum, ska tänka på vad som gjort och gör mig obekväm just i det sammanhanget - det är intressant att "utforska sig" :)
Godmorgon vänner! Ha en bra dag / mt

Idag tänkte jag på en grej.

Jag jobbar till största delen i mitt hemmakontor, men idag var jag på en arbetsplats (jo, det är lite invecklat, men strunt samma) och det visade sig att kaffemaskinen i personalrummet skall bytas ut på måndag. Runt fikabordet blev det därför lite snack om vad man önskade sig av den nya maskinen. Några började med att önska sig espresso, capuccino... Någon fortsatte med Irish Coffee. Och till slut så hade den tilltänkta maskinen kranar med vitt, rött och rosé.

Det var ett helt vardagligt och glatt samtal, med mycket skratt. Och vet ni... jag tyckte att det var kul. För bara några månader sedan skulle jag ha känt mig obekväm med den typen av skämt. Men, inte längre.

Milstolpe? Japp.

Godnatt, vänner!
/H.

FavvoFenix!
Härligt!
Blir glad i hela magen!

Hoppas ni alla får en härlig helg med sol och värme!
Det är ni värda!! Kämpar!
KRAAAM!
/k

Vilken seger, Fenix! Heja dig! :-)

Och Fredde - kämpa på! Du fixar detta! :-)

/H.

Ctrl+S på det! :-)

Både du och jag. Och våra gubbar:) Det tar vi vara påoch sparar, ctrl+s / mt

när du visslar och sjunger medan du ´bygger. Till och med fast du spikar lister som du avskyr att göra:) Kram mullegubben / mt

tror jag de är viktiga på väg mot hälsa! Sov gott inatt! / mt

Och jag ääälskar blanka dagar. Blir helt slut av att vara fullbokad på helgerna - det är jag hela veckan. Ha det.... gärna bäst! / mt

Jag läser runt här på forumet varje dag i stort sett, och skriver ibland. Att det inte blir så ofta beror på att jag ständigt vacklar omkring i väntan på mitt stora beslut. Massor här är så bra att läsa, men just i dag drabbade dina tankar mig på ett bra sätt. I dag har jag varit nykter en vecka och verkligen mått bra, Fram till kl 17.00 i går vill säga. Då kom den gamla vanligt tanken, bara en kväll till, nu har du varit duktig, en liten belöning, bara en enda gång till sedan ska det vara slut. Så jag hamnade på Systemet tio minuter i 18, tog en korg och plockade i mina burkar. Men så sa jag till mig själv, ge dig en minut och tänk ärligt igenom hur kvällen kommer att bli om jag dricker upp det här? Är det gott, är det verkligen en trevlig känsla du får i kroppen och huvet, får du verkligen en bättre kväll med alkohol än utan?
En minut senare knuffade jag till någon i kön i min iver att komma ut ur butiken, utan den lila kassen!
Jag hade faktiskt ärligt kunnat svara på mina frågor, och kommit fram till att kvällen med alkohol endast skulle innebära försämringar, inte bara den dagen utan dessutom förstöra halva dagen efter och troligtvis lett till att jag fortsatt den destruktiva vägen även i dag. Räddad av gong-gongen! Men min egen gong-gong.
Så i dag, vaknar nöjd med mig själv, unnar mig en lat förmiddag. Och det jag fastnade för i ditt positiva inlägga var just raden om det kraftfulla i att tänka att i dag dricker jag inte och inte i morgon heller. Två dagar i stöten slog an hos mig. Det ska jag lova mig i fortsättningen:-) Och att alltid stannar upp en minut och göra en ärlig genomgång av mina förväntningar när jag får tankar på att dricka, kommer alkoholen verkligen att kunna leverera det min hjärna vill göra gällande?
/Fenix

Skulle vilja skicka iväg den med järn-sjuan...
Allt allt utom att ta sig ett järn möjligen...

Och jag hoppas verkligen på lite sol å värme till helgen, vi har gemensam städning därhemma då...
Eller vi sjukt mycket planerat i helgen egentligen...
Jag sade till min fru, du ger fasiken i att boka upp något i helgen den 7 Maj!
Varför då svarade hon?, kommer du inte ihåg hur det brukar vara, svarade jag!

Tre veckor innan verkar den vara helt ko-lugn, sista dagarna innan är den ofta bokat 4 gånger om...
Önskar man kunde säga, nä far åt helvete med det, det är redan bokat, så fucking glöm det...
Men så är vi inte, vi vill alltid vara alla till behag, och idiotplanerar hela rubbet, det går alltid att klämma in någon stans...
Och vad händer, man blir superstressad av att inte hinna få tid för att andas, och på Söndagskvällen är man helt trasig,
DÅ får man tid för att återhämta sig, när det bara är timmar kvar av helgen, SUCK!

Jag förstår dem som väljer att stressa av med drickat, jag förstår dem verkligen, jag gjorde ju så tidigare i mitt liv...
Men att det inte funkar för mig har jag ju blivit mig varse, det förändrar hela min livsituation på både kort och långt perspektiv...
Egentligen ska man sätta ner foten, och dra till landet eller något, och skita i hela bunten, ingen toppstyr mig på helgen, då ska jag vara LEDIG!
Eller så är man väl så jädrans populär och alla vill umgås med mig, men det handlar om idiellt arbete, gratisarbete...

Denna vecka har jag kommit hem halvtio varje kväll, har haft det fullt med fikaansvariga med fotbollen, och nu har vi hela helgen dessutom,
och jag vet hur det slutar, kommer inte tjejerna???vem kommer att sitta där hela helgen för att man är så förbannat kravfull hela tiden...
Ja jag blir förbannad när folk inte svarar på mailen, om de inte svarar så har de inte fått informationen, alltså kommer de inte...
Folk är förbaskat lata, när det kommer gratis är alla med, men när det kräver lite personliga insatser eller pengar...svosch!.. borta med vinden...
Om alla kommer, 2h arbete, annars 22h arbete för en...

Nä helgen är helig för vissa, inget får dem att lyfta på röven ur helgsoffan, och släppa greppet om groggen...
Alla verkar vara lite förslavade under sina helgvanor, och TV'n som underhållning idag kan man ju verkligen fundera över...

Man trängs framför TV'n för att bli matad med dålig och billig underhållsvärde, det finns ingen riktigt klass på programmen längre,
de kryllar av kanaler och ingen är bättre än de andra, de har bara ett mål, att tjäna pengar på att du ska konsumera deras reklam,
allt annat för dem är helt sekundärt, så vi blir grovt snuvade på allt vad vi trodde var underhållande eller roligt...
I handen håller vi alkoholen och den lurar oss på verkligheten, vi blir helt enkelt råfistade vartenda kväll...

Ställer jag upp på det fortsättningsvis?

Nä!, det finns en annan verklighet som är mycket större...
Alkoholen går bort, och mitt informationssamhälle kommer visserligen från en skärm den med, men jag får VÄLJA precis det jag vill se, när jag vill..
Det heter Internet och är en mycket större del än de kommersiella analerna, och visst jag får själv välja att sortera bort skiten...
..men det ställer ett krav, att jag använder tarmpaketet i skallen, och jag zappar runt var tionde sekund, ingen äger mig där!
det är min frihet, att inte vara någon annans bitch...

Då behöver jag inte dämpa min ånger med flytande ångest på butelj...

och som indianerna skulle ha sagt...Berra har talat..
Men det är inte din sanning, den är min, har du funderat på din?

B!

tycker också dina inlägg är mycket bra
har sagt det förut
fortsätt
denial

Kan inte annat än helt instämma i det du beskriver ovan Fredde. Dag läggs till dag,och avståndet skapar ett lugn som jag aldrig trott var möjligt. Jag är heller inte riktigt där ännu, där jag kan/vill (eventuellt behövs det inte heller)säga "aldrig mer". Men det känns inte främmande och skrämmande som tidigare.

Jag uppskattar mycket dina inlägg, de känns sansade, kloka och ärliga på ett sätt som ger mig motivation. Tack för det : )

Hjärnan är en underlig kompis.

Jag sitter och tänker på detta med att aldrig mer dricka i sitt liv... Den stora tanken som alltid känts så främmande och skrämmande. Ska jag aldrig få uppleva det "fina" igen? Knappt under de värsta perioderna kunde jag tänkte mig ngt sådant, att säga upp allt det bra helt och hållet?

Då kom första beslutet, som vi alla känner till, jag dricker inte idag och inte imorgon. Sen får vi se. Mycket kraftfullt sätt att tänka, och dagarna samlar på sig.

Jag är idag på dag 123. Nu är tanken på "aldrig mer" inte så skrämmande längre. Det är nästan tvärtom, det känns mer som en frihet. Min tanke faller naturligt på allt det jobbiga jag slipper, nästan inget faller tillbaks på det positiva jag upplevde när jag drack.

Denna frihetstanke skapar ett stort lugn, ett naturligt ihållande lugn som jag antar är svårt att skapa med droger.

och stort TACK för att du delar dem med oss här på forumet. / mt

och stort TACK för att du delar dem med oss här på forumet. / mt

kallas en kall period som kan komma i maj med snö t.o.m.
Men det blir varmt till helgen igen säjer dom.
Så du kanske går i kallingar igen då.

Så har jag varit och träffat min samtalskontakt igen. Idag var det tredje gången i rad som jag mådde bra när jag gick dit (innan har det varit lite av en varannangångskänsla), och nu var det dessutom en hel månad sedan sist. :-)

Vi bestämde att nästa träff blir om tre veckor och att det blir den sista. Sedan vet jag att jag är välkommen tillbaka precis när som helst, men det känns skönt att liksom avsluta det kapitlet just nu.

Lite roligt var att min samtalskontakt sa att han har lärt sig mycket av våra samtal och genom att följa min process. Det är ju kul! :-)

Just nu är jag trött och lite långsam i skallen, men det hänger mest ihop med att jag har haft, och kommer att ha, mycket att göra. Men, oavsett det så är livet bra. Riktigt bra. :-)

Vi hörs!
/H.

Jag gluttar ut genom fönstret på jobbet, ut mot en gråmulen morgon med 6 plusgrader...
Gårdagen snöade i tokmassor vid tre olika tillfällen, hallå i Maj!!!
Förrförra helgen stod jag i kallingarna på landet och krattade i 23 graders sol, jag får inte ihop det...
Gillar inte bakslag....alls...vill ha ett ständigt framåtskridande, progress progress hela tiden...

Vänder tankarna inåt och vad ser jag?...absolut ingenting, där var det tomt minsann...
Har jag vaknat upp en Onsdagsmorgon och har inga känslor alls...hallå...tomt...eeeeekooooo!

Ja tydligen, mina blockeringar har tagit bort rubbet känns det som, både dåliga OCH bra saker...
Risker man får vara beredd på att ta ibland, när man ska styra sina egna känslor..
Jag har inte tagit några beslut om vad jag ska tycka om något alls denna morgon.

Inga positiva känslor, men heller inga dåliga...
Nollställd helt enkelt, och så tänker jag, hur känns det?
Inget alls, men så bestämmer jag mig för att det ska vara en bra känsla...

Och då blev helt plötsligt Onsdagen med en början bra...

Jag tittar ut genom fönstret igen....finns det verkligen inga små hål i molntäcket däruppe?
Och jag låter himlen återspegla mina känslor.....jag vill ha solsken i mitt inre...
och det duger inte med ett lysrör, en bordslampa eller ens med en liten ficklampa..
Jag vill ha the real thing, jag vill ha solsken, den skapar både ljus OCH värme...

Gud! (om du finns..) kan du ta borren och köra några hål i molnen över gamla svedala tack!

Idag ska jag fortsätta begrunda mina livsvillor, hoppas det blir i en solstrålestrimma...
Villkor 1: Andas!
Villkor 2: Drick inget med alkohol
Villkor 3: Om du klarade villkor 1 & 2, LEV!

/Berra