Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att du svarade så fort!
Det blev ett sms, där jag gav honom de anledningar jag har till varför jag gick:
- alkoholen
- att vi inte kan kommunicera
- att jag blir deprimerad ibland och att han inte kan ge mig det jag behöver, och att jag inte kan kräva det av honom.

Försökte vara så rak och ärlig som möjligt. Vi kan inte leva ihop, vi sänker varandra, vi behöver göra våra resor till ett bättre och mer balanserat liv på var sitt håll, jag har tagit hjälp på vägen, och jag hoppas att han kan göra det samma...

Får jag fler sms nu så ska jag göra allt för att inte svara. Men han är för det första rätt stolt, och kryper inte för någon, så jag tror faktiskt inte att han kommer att svara. nu är han förhoppningsvis nykter också, jag tror att barnen kommer ikväll, så risken är nog liten att han hör av sig. vi får se.

Skitjobbigt är vad det är!
Försöker tänka på allt jobbigt, för att komma ihåg varför jag gick.
Och jag vet varför jag aldrig kan gå tillbaka... det är bara så fruktansvärt jobbigt ändå!

Tack Märta, tack...
Stora kramar!!

lillablå

Först och främst- underbart att få kontakt ;-) Det är som det är under semestertider, vi reser hit och dit, så mycket att planera, att göra, kvalitetstid.... Du, bakslagen kommer, var så säker på det. Självklart sätter han press på dig nu, kan du hålla noll-kontakt så är det bra. Jag vet att om mitt X skulle kontakta mig skulle jag falla tillbaka direkt.

Tänk så här; varför har det tagit honom så lång tid att komma på att det är just dig som han behöver och vill leva med? Vad står det för? Det är nog så att han inte tar det du känner och vill på allvar, han testar fortfarande om han kan få dig tillbaka. Det sms som du tror kom fel "vem bryr sig" var till dig, tro mig. Det är ett sätt att fiska efter dig. Det viktigaste är att du inte går in i en maktkamp för att "stå på dig", det du gör nu är för att du verkligen bryr om och värnar om dig själv. Du ska göra det du vill, inte vad andra vill, kräver eller förväntar sig av dig.

Mitt X kan inte kontakta mig för polisen har sagt att han inte får. Tror du det hindrar honom? Och jisses vad ledsen jag har varit för att han gör mig så illa trots att jag bröt i januari. Men så tänker jag tanken, vad händer om jag skulle gå tillbaka, ge det en chans till? Och när jag sätter mig ner, är ärlig mot mig själv så vet jag ju... Han kommer att älska mig i några veckor, förföra mig, höja mig till skyarna och sen när jag inte är beredd.. PANG! Och han kommer att förakta mig ännu mer för att jag än en gång gick tillbaka. Och då tänker jag att jag kan inte gå tiolbaka för att jag måste orka se mig själv i ansiktet. Jag ska leva med mig själv för resten av mitt liv. Jag vill känna glädje, stolthet, lycka, ja allt när jag ser mig själv i spegeln, inte vika undan blicken och skämmas övdr mig själv.

Jag har skrivit dagbok under sommaren för att få ordning på minnen, känslor, sorgen... Jag hittar mönster nu, upptäcker att det är ett återkommande och upprepande beteende från hans sida. Därmed kan jag få ihop pusslet, lägga skuld och skam i hans knä där det hör hemma. Du behöver inte alls svara på hans sms, det är väl också symptomatiskt att han sitter i natten och skriver dem. Självklart slungas du tillbaka, dras in i det gamla mönstret. Den här läkningsprocessen tar mycket längre tid än vad vi tror. Som jag sa, utan noll-kontakt hade jag varit där igen. Jag är fortfarande skör, svag, vacklande emellanåt. Vi är ju trots allt bara människor lillablå...

Styrkekram Märta

Märta fina...
jag behövde höra av dig, kände du det på dig?
vi har tydligen synkat våra svackor den här gången...

Fick ett sms i veckan, som tydligen skulle till nån annan egentligen... "vem bryr sig..."

Och i natt kom ett till... 6 sms långt, om hur jag inte förklarat varför jag lämnat, att han inte kan släppa tankarna på mig, hur hans liv tagit slut och hur han bara hjälpligt lever när barnen är där, annars är han som i koma... han älskar mig och han undrar om det kan bli vi två igen.

Jag som kände mig så hoppfull, tränat igen efter semesteruppehåll, träffat vänner, börjat min terapi... och schvusch så tappar jag balansen, benen viker sig, tvivlet stormar in och jag faller...

har inte svarat. att inte svara vore väl kanske det bästa, men enligt min uppfostran gör man inte så, mitt superstränga överjag (agent-språk) tillåter inte sånt... men vad f ska jag skriva?! hur ska jag kunna försklara något som jag själv tvivlar på, hur ska jag kunna övertyga honom när jag själv vacklar? och nu när tiden har gått sin gilla gång i fem månader, så börjar jag ju fundera igen, kanske var det inte så farligt, kanske överdrev jag, kanske har han rätt...

och idag får han nog tillbaka barnen, har fått för mig att han skrivit i sin ensamhet med bara flaskan som sällskap, och då kommer antagligen familjen på besök, för att fira dotterns 11-årsdag, och jag vill ju inte förstöra kvällen för henne genom att svara idag...

Jag vet att jag har tagit många steg framåt, precis som du skriver Märta, men just nu backar jag förskräckt, men armarna som skydd...

Önskar att vi båda kunde slippa allt sånt här ett bra tag framöver. Bara få tid att i vänners sällskap återhämta oss och finna styrkan igen...

Tack för att du tänkte på mig Märta!
Stor kram till dig!
kram!

Hej lillablå

Hur har du det, jag saknar dig lite nu. I helgen har jag haft ett riktigt rejält bakslag igen. Tack och lov har jag mina vänner som stöttar och förstår, det är bara låta känslorna och tårarna flöda och smärtan att ebba ut. Jag blir så himla trött efteråt, jag sover och segar i flera dagar. Samtidigt är jag lite av ett idrottsfreak så jag har tittat mycket på sim-em i veckan.

Nu har jag varit friskskriven i två veckor efter tre månaders sjuksksrivning. Det känns jättebra, varje lite steg framåt har fått mig att läka. Det är en lång väg kvar men nu kan jag åtminstone njuta och vara "här och nu" allt mer. Jag träffade min terapeut i veckan, ska börja med mindfulness igen och försöka få tillbaka mitt luktsinne. I morse var jag ute på en lång och härlig promenad med min vän och hennes hund. Det var en ny känsla i dag, lite höstaningar kanske?

Hoppas att du mår bra och att du får fina stunder där du kan njuta och koppla av. Vi kämpar på vännen, ett steg i taget ;.-)

Kram Märta

Härliga alla ni
Märta,tandsvärtevitsen,,hihihih,leeer stort
Lilla blå,en tanke till din underbara dag,,ljuvligt
Sover också dåligt,drömmer om allt
att jag dricker,gömmer dricka,planerar dricka
vaknar orolig,o pustar ut,det va bara en dröm,,,,
de slutar aldrig,ständigt återkommande
men "bara" vart nykter tre veckor
förra nyktra perioden,4 mån
försvann drömmarna ,,,,,
vill dit igen
ska dit igen
mår upp o ner
men ganska ok
hade en bra dag igår,hälsade på gamla farmor
fika o lunch vid henne
borrade in mig i hennes trygga varma famn
hon börjar tackla av,skrämmer mig
hon har vart mitt stöd,under trassliga barndomsår
min främsta vuxenförebild,,
gick sen en promenad med mina grabbar,o jycken
blåsigt ,mulet ,men klar härlig luft
plockade salmbär,så den lille såg ljuvligt lila ut efter allt mumsande,,,
lite fika på verandan innan kvällsmat
en dag att lägga till listan livsglädje
mina barn
min kärlek till djur o natur
mitt starka kaffe,intagandes på min träbänk i växthuset
mitt behov av min egen tid,tid för reflektion,återhämtning
min make,vars kärlek för mig,trots allt,är levande,o bestående,goa gubbe
forum här o alla ni
utan er,inget vi
Tack
kram Måne
carpe diem

Hej lillablå

Hur har du det? Söndagskväll, sitter här vid datorn med en kopp kaffe och en spinnande varm och lycklig kattfröken i knät ;-) I går var jag på möhippa, min bästa vän gifter sig på torsdag med sin dröm. Han kom och hämtade oss med bil halv tre i natt, nykter, superförälskad. lojal, ja du vet allt det där vi drömmer om. Och jag gjorde min debut som strippa, hahaha... Får nog erkänna att mina glansdagar är över och prova en annan branch i stället. Men fy vad roligt det var.

Nu ska jag förflytta mig till TV:n och titta på Cleo, där händer också ett och annat när det gäller relationer.

Kram kram Märta

Härligt! Du låter stark och levnadsglad. Klart som f-n du ska köpa Pippi-tröjan. Den är du värd!

Sov gott och kram
Pia

En underbar dag!
sovit skitdåligt inatt, svårt att somna, sen vaknade jag vid fyra-tiden och kunde inte somna om förrän vid sex, och klockan ringde vid åtta... började lite segt, med andra ord...
men sen blev det desto bättre!
en superskön dag vid en sjö i närheten, med två helgalna killar på 3 1/2 och snart 6... bad och bus och skratt och fika och såpbubblor och blåbärsjakt och ännu mer skratt! och lite bus på det!

sen grillning av agenten... jobbig läxa... skriva minst 3 bra saker jag gjort eller inte gjort under dagen, och sen en "mini-reklampelare" för Kristin, vad hon är bra på och hennes bra egenskaper... se där, kan inte ens skriva jag, utan ser mig som tredje person... SÅ jobbigt blir det! hua... men hon är grym, helt underbar, och fruktansvärt jobbig! =)

Var ca 10 cm ifrån att köpa mig en tröja idag... finns en affär i närheten av min agent, som säljer diverse inredningsdetaljer i lantlig stil, och svampkorgar och syltburkar och annat... och pippi-tröjor, ni vet såna där vita med röda och blå ränder... jag borde köpa mig en, för bättre förebild än pippi kan man nog inte ha! Står upp för det som är rätt och lever livet på sitt sätt...
är den värd 800 kr? kbt-samtalen går på frikortet, så kanske... fast jag får väl ha den att titta på tills jag kan axla hennes tröja! =) var på examensfirande för en kompis som precis blivit färdig läkare, och mitt i rummet hängde hans tentatröja, sliten och oformlig, men i den tröjan har han skrivit alla tentor och klarat dem! festen var till tröjans ära (men mycket glimt i ögat, förstås)... kanske borde jag göra det samma, hänga upp den istället för lampa, och ha den som påminnelse! nog bubblat...

sov så gott och lev livet, det har jag gjort i dag!
kramar!
/k

Obetalbart och Strålande!!! Skrattar högt för mig själv! <3

Kom precis hem från brorsans kalas, som hölls hos mormor, trevligt som alltid!
MEN jag märker att jag har ett typ medberoende-beteende även i relation till honom (och antagligen mormor och andra), inte medberoende, kanske mer curling... jag fixade tårtorna, dukade, fixade kaffe, dukade av, disken fick jag lite hjälp med av mor, plockade undan och fixade... allt för att det ska bli så bra som möjligt och att han ska få sitta och prata och ha det gott och så, det är ju ändå hans födelsedag... och nu är jag helt slut. på ett ganska bra sätt, när det har gällt andra vid andra tillfällen, så har jag varit slut på ett "bittert" sätt, men inte idag... lillebror...

rätt skön dag idag ändå, passade på att lapa lite sol i morse, innan kalasbestyren tog vid, kaffe och bok i solen är bra skönt... och i morgon ska jag träffa min gudson (3 år drygt), hans 3 år äldre bror och deras mamma som jag gick i gymnasiet med. Sjukt länge sen vi sågs, så det ska verkligen bli kul! ska ta med kameran och knäppa miljoner bilder!

Nu väntar en lugn stund framför tv:n innan det är dags för sängen... har förresten sovit fruktansvärt dåligt i en veckas tid nu, tankarna bara snurrar och jag är stressad och spänd. tar lång tid innan jag somnar och sen vaknar jag massor med gånger under natten... antar att det är tack vare allt jag pratar med agenten om... dags för nytt samtal i morgon, förresten!

Näpp, godnatt alla sköna människor! Tack för att ni finns, och är precis de ni är med alla de erfarenheter ni har! Kram!!

ha ha ha... underbart.... <3

Hej Lillablå

Hur mår du i dag? Det blir inte alltid som man tänkt sig... :-) Men jag måste ändå dela med mig. Sara, min go´a vän, ska gifta sig. Hon har bett mig vara med på möhippan eftersom hon är rädd annars att det går över styr. Vid ett tillfälle hade hon sagt på skämt; får jag ingen strippa blir jag besviken. Till saken hör att Sara avskyr sexualisering, vill inte bli förnedrad på något sätt. Då skulle jag vara någon slags garant tyckte hon. Vi löste det hela med att jag??? ska stå för showen eftersom jag håller på med teater. Sagt och gjort, i morse testade jag peruk, högklackat, tandsvärta etc. Jag kommer att bli hennes minne för livet, en 50-årig utsliten strippa med gropar i låren hahaha...

Sen skulle jag till arbetsförmedlingen. På vägen ner gick jag in till "min tobakka" för att köpa snus. Farbrorn tittade underligt på mig och log hela tiden generat. Jag fattade ingenting. Jag funderade över hans underliga beteende på väg till AF då det slog mig; shit, jag glömde ta bort tandsvärtan.

Ibland får man bjuda sig själv på ett leende ;-)

Kram Märta

Jag är den jag är för att jag har de erfarenheterna jag har...

Adde

Jag ler med hela ansiktet när jag läser. Jag skriver till dig som jag skrivit till Berra. Det krävs mod att blicka inåt, du har modet ,-) Och som den putslustiga människa jag är citerar jag min f.d. chef; ett gott skratt förlänger käften.

Sen kan jag bara hålla med dig även om det kan låta underligt; jag skulle aldrig vilja vara utan de erfarenheter jag har i dag, hur smärtsamt det än har varit och fortfarande är i bland. Jag har lärt mig så mycket om mig själv, mina styrkor och mina svagheter, lärt mig att verkligen njuta av en apelsin, en kopp färskt kaffe (jobbar med starkar lukter och smaker). Vad vacker en blodröd apelsin är, tänk att varje klyfta i en apelsin kan ha sin egen smak och karaktär, osv......

Vi har ett enda ansvar och det är livet...

Kram Märta (som snusar hehe..)

Vi är så lika i vårt beroende och medberoende !!

Jag brukar säga att jag haft 3 liv, före, under och efter. Idag är det så att jag faktiskt är väldigt glad för de erfarenheter detta gett mig. Helheten har gett mig, och min hustru, ett väldigt bra liv.

Jobbigt som satan när man är mitt i det men med facit i handen så är det väldigt bra.

Skratten !!! Vilka råa skratt vi fick på behandlingen när vi skrattade MED varandra och inte ÅT varandra. Dessa skratt kommer igen i olika former i nykterheten men får jag välja "bästa skrattet" så är det nog i nyktra alkoholisters lag !! Vi är så avklädda och har inget att dölja längre så skratten kommer så otvunget och direkt utan att vi behöver snegla på någon annan om de skrattar.

Och smaken !! Jösses !! Det förbättrades nästan omgående när jag slutade dricka och förbättrades ytterligare när jag slutade snusa och röka. Och fina smaklökar har ju avgjort satt sig runt midjan !! Men jag är hellre fet än full !!

Det tar en väldigt lång tid att återfå sitt liv efter att beroende/medberoendet har ändrat karaktär. Jag hade jämnt göra med mig själv hela första året och återupptäcka vem jag är. Det krävs jobb och det är motigt ibland men resultatet är värt arbetet. Att känslorna återkommer är en underbar insikt och är precis som du skriver en fantastisk rikedom väl värd att förvalta.

Livet är en gåva som kommer till mig och jag har en skyldighet att förvalta denna gåva efter bästa förmåga.

Lillablå

Kan bara hålla med Adde, du tar små steg hela tiden ;-) Jag vet vad du går igenom, det är så himla tufft emellanåt. Jag har fortfarande rejäla bakslag, känner att jag hamnar i det svarta hålet och gråter hejdlöst, tänker att jag står inte ut mer, orkar inte mer. Men bakslagen kommer med allt längre mellanrum och jag faller inte lika djupt längre. Jag tänker varje dag att allt jag kan göra är att vara här och nu, vad som händer senare bryr jag mig inte om.

I dag är första dagen på mitt nya liv, mitt liv efter. Det var ett liv innan X, ett annat under och nu börjar efterlivet. Jag har friskskrivit mig efter 3 månaders sjukskrivning. Jag är glad att jag lät mig sörja ordentligt. Jag var dock nära att fastna där, men jag reste mig på 9 och nu ska ingen knocka mig. Tar varje dag med tillförsikt, vet att jag har många svårigheter kvar, bland annat en rättegång.

Skrattet är så befriande, likaså ilskan. Jag har äntligen fått kontakt med bägge känslorna och känner mig rik. Jag jobbar fortfarande med att få tillbaks smak- och luktsinnet och då funkar mindfulness riktigt bra. Sen bara en sak min vän. Att ge sig dagar att göra ingenting kan vara riktigt bra. Unna dig det, du kommer att se hur värdefulla de också är ;-)

Kram Märta

Bra skrivet Lilla Blå ! Du visar på ett mycket bra sätt att det finns en väg ut. Du gör sannerligen framsteg !

Hej Märta,
skönt att höra att du fått skratta av hela ditt hjärta! det är medicin, det!

och du, det är ditt x's förlust, han hade chans på världens finaste kvinna, och han sumpade den... tycker synd om dig, men nästan ännu mer synd om hans nästa kvinna, hon är fortfarande ovetande om det helvete hon antagligen kommer att hamna i... eller egentligen, just nu är det inte ett dugg synd om vare sig dig eller mig, vi har alla chanser i världen att skapa just det liv VI vill ha, här och nu och ingen annan har något att säga till om, om vi inte ber om deras åsikt!

Fast jag mår sådär... har semester, ju.. var hos min kbt-agent (lånar uttrycket av berra, gillar det skarpt!) och mormor i måndags, och jag tog mig i kragen och åkte ut till havet både tisdag och onsdag, men sen... om jag inte har nåt planerat så försvinner hela dagen på absolut ingenting... idag har jag jobbat med 6 foton, det är allt! i torsdags tvättade jag på morgonen och sen sov jag resten... agenter är bra, men de rör sannerligen om i grytan!!! men det är inte lätt att skaffa sig det liv man vill ha, när all energi går åt till att ta ut bröd ur frysen och göra en frukostmacka...

och jag är så innerligt trött på all fylla. och fulldumheter. måste erkänna att det tar emot emellanåt att läsa vissa inlägg... det är så himla tydligt att det är han den lille djävulen på axeln som pratar, inte personen bakom...

en vecka kvar på semestern, drygt.. försöker hitta saker att haka upp dagarna på. måndag ska brorsan firas, tisdag ska jag träffa en vän och kanske hennes två fina pojkar, och sen min agent, sen får vi se... vill ut och plocka blåbär och hallon, hoppas verkligen att vädergudarna tillåter det! borde träna, men tror inte att det kommer att bli av... det ger sig!

egentligen har jag inte ett skit att klaga på, har många fina vänner som verkligen bryr sig om mig, det är bara det att alla har semester... och att min karaktär är av den sämre sorten! =)

Ta hand om dig märta, och njut av att kunna skratta och leva!
stora kramar!!!
/k

Härligt Märta !!

Hej

Ville bara titta in och kolla hur du mår. I dag blev det en långpromenad med en god vän och hund i en prunkande sommar. Det är så grönt efter regnet, så vackert. Tänkte på dig och din kamera ;-)

Tog en fika med trygga vänner, skrattade så jag fick tyst på alla på fiket. Vi satt och skämtade om friidrotts-EM, det var så roligt och kvickt, skrattade högt, tårarna rann och jag kunde inte sluta. Till slut satt alla och skrattade åt mig och mitt skratt (jag har ett smittsamt skratt). Fyfan så underbart, så mycket det utlöste inom mig. Jag ler när jag skriver detta. Det var 100 år sen jag skrattade så mycket, så befriande.....

Kram Märta

Hej lillablå

Åh vad kul att du tyckte om KBT. Smärtsamt är det men jisses vad man växer. Du, i går fick jag veta att mitt X träffat en ny kvinna. Det gjorde han långt innan jag tog beslutet om att göra en polisanmälan. Så mycket var jag och min kärlek värd för honom. Jag investerade så mycket i vår kärleksrelation och nu känns det som om jag drattat på ändan. Här har jag längtat, oroat mig, haft såna skuldkänslor att jag valde att polisanmäla. Han bryr sig ju inte, han har inte investerat något i vår relation. Jag var bara en slasktratt, bra att ha för sitt eget ego. Alla nätter jag gråtit, jag blir så jävla arg på mig själv. Fan, jag gick rakt i fällan.

Och vet du vad det värsta är? Han har träffat en kvinna här trots att han inte bor här. Han vill visa mig hur lite värd jag är, hur enkelt han hade att gå vidare. Fick veta det i går av hans syster. En god vän hade sett honom på en restaurang med henne en söndag eftermiddag för ett par veckor sedan där de satt och drack vin. Jag tänkte bara, tack och lov att det inte är jag som sitter där och ser honom hälla i sig en söndag, vet ju precis var det hade slutat. Tack och lov att jag inte stannade kvar och försökte kämpa lite till. Jag sträcker på mig nu, känner att jag inte behöver visa honom något, behöver inte dansa hans dans. Jag har slagit i botten och tagit mig upp igen. Jag lever och jag läker ;-)

Hoppas att du också kommer dit snart där inte tankarna hela tiden kretsar kring T. Du har varit beundransvärd stark som inte kontaktat honom trots alla känslor du brottas med. Du ska också sträcka på dig!

Kram Märta

KBT is tha shit!!!
var på mitt andra samtal idag, och fy satan vad jobbigt det är, men det känns så himla skönt att vara på väg! och att någon talar om för mig att det inte är ok att må så dåligt som jag gör idag!

har semester nu, varit en en vecka hos föräldrarna på deras gård, hjälpt till med fönsterkittning och målning, solat lite, plockat massor av kantareller och hallon och haft en katt i sängen varje natt... en skön vecka! två veckor kvar, känns lite jobbigt, vet inte vad jag ska fylla dagarna med... har hört av mig till ett gäng vänner, får se vad det blir av det...

och jag längtar massor efter barnen och honom, de är i mina tankar nästan hela tiden just nu, vi hade en underbar tid förra sommaren, och skulle haft semester tillsammans nu... jaja.... vet ju att det bara är i drömvärlden det skulle funkat, men ändå!

Hoppas på sol i morgon, då ska jag ut i den vackra skärgården och leta upp en fin badplats jag hört om!

Stora kramar till alla underbara fantastiska människor som inte tvekar att hjälpa en medmänniska i nöd, blir rörd till tårar ibland när jag läser era inlägg.... utan er... ojojoj...
KRAMAR och stora TACK!!!

Hej lillablå

Välkommen tillbaka, har saknat dig. Jag känner igen mig så mycket i det du skriver, hela min sommar har bestått av tårar. Jag har suttit hos min läkare och gråtit, överallt där jag blivit mött med förståelse och empati så har tårarna kommit. Varma sommardagar med vind har jag gråtit över att vi inte varit på segelbåten. Vackra ljumma sommarkvällar har tårarna kommit när jag tänkt på hur fint det skulle kunna vara. Jag har tänkt så mycket på honom, längtat, saknat, undrat om han tänker på mig.

Förra helgen, efter månader av tystnad, dök han upp i min hemstad. En god vän mötte honom en söndagseftermiddag när han satt på en restaurang och drack vin tillsammans med en kvinna. Så lite jag har betytt för honom, så viktig alkoholen är för honom. Man är och förblir ett bihang till hans relation med flaskan. Nu är jag bara arg för att han kommer hit där han inte bor och rör sig fritt och utan samvete. Det är så fruktansvärt provocerande. Min räddning är att vi inte kan ha kontakt pga av utredningsskäl. Jag hade ramlat tillbaka annars, mitt medberoende har varit så starkt.

Vi får fälla våra tårar, kämpa på, och försöka se tiden an. Det tar tid att bryta mönstret och det kräver ett jäkla jobb. Kanonbra att du fått tid för KBT, håller alla tummar för dig

Kram Märta

hej!
länge sen jag skrev nåt... varit ganska tungt det sista.
hittade mitt drömtorp, ca en timma från jobbet, och förlorade det igen, för att jag inte vågade satsa friskt, utan bara lite... saknar honom och barnen, för ett år sen var jag full av lycka och tillförsikt och framtidstro och kärlek tror jag...

en arbetsdag kvar innan semestern, och jag fasar, skulle ju firat semester med honom och barnen, men nu har jag egentligen ingen lust med semester alls... har en tendens att låta allt komma till mig när jag är ledig, jobbar jag måste jag ju skärpa mig och fungera... firat förresten, det stämmer bara om man avser otaliga flaskor vin och öl för att fira sommarsolen, semestern, första hallonen, första, andra och resten av de perfekta grillkvällarna... en av oss hade varit nöjd och avtrubbad...

på måndag ska jag till en kognitiv beteendevetare eller nåt sånt, om jag ska vara ärlig vet jag inte vad eller vem jag ska till... världens bästa väninna sa åt mig på skarpen i onsdags... "när man är ledig ska man må som bäst" och "så här kan du inte ha det längre". Skulle egentligen bara beställa en tid för att få nytt recept på den lägsta möjliga dosen piller av den lyckliga sorten, men de ringde från vårdcentralen en kvart tidigare än metallrösten hade meddelat, så jag hann inte lugna ner mig och bli sådär precis och trevlig som jag brukar vara... vilket kanske var bra, men jag usch vad jag skämdes, snörvlade och grät... men hon lät bara alldeles omtänksam och vänlig... och semestertider och kötider till trots, så fick jag en tid hon någon som vet och kan och förstår... tänk om ALLA kunde få det bemötande jag fick, världen hade varit en bättre plats då!

steg ett avklarat. nu gäller det bara att försöka förklara hur jag mår och allt sånt där, hade lätt kunnat knipsa av ett finger för att träffa den som kan få mig att jobba mot att läka och finna lugn och balans igen... inser att det är jag som måste göra allt jobb, men jag behöver en kartläsare...

ska upp till föräldrarna måndag kväll, hoppas att jag hinner berätta för älskade mor innan hon läser det här, oroa henne är ju det sista jag vill... mamma, om du läser: jag mår ganska bra nu, det är ingen fara på taket!!! <3

näpp, nu har jag massa fotojobb som jag vill ha avklarat innan semestern, dags att börja jobba!
stora sommarkramar till alla kämpande vackra själar!

lilla blå
kämpa på
du verkar så go
kram Måne

Lillablå

Läs gärna självbiografin "Så dumt!" också. Gärna först, då förstår man mer hur hon tänkt med sitt program för att stärka självkänslan. Att läsa boken gav mig en positiv kick. Jag tänkte "om hon haft det så jälvigt och lyckats då kommer jag också göra det, garanterat!" Rekommenderas!

Kram