Senaste kommentarerna i forumet

Filosoferar vidare med diktning i Ferlinklass ;-)

"Världen är fin, även utan vin."

Dina rader 3/2 var för övrigt klart bidragande orsak till min egen vita fredag, ditt budskap kanske inte var glasklart i sig ;-) men samtidigt sade det mer än en hel bok.

Tack och grattis.

Åh, filosofin flödar här hemma. :)

Nu har ca 400 dagar passerat. Och vad många faser som kommit och gått.

Jag ser att mycket har med mitt liv i övrigt att göra, problem och tankar visar sig i mitt förhållande till alkohol.

Träffat en kvinna... Helnykter hon med, men verkar valt det naturligt utan bakomliggande problematik.

Älskar er alla.

Jag tycker så mycket om dig och Lelas. På så många sätt berörs jag ideligen över
ert engagemang i andra nya rädda medberoende dagligen, vars självförtroende och
kärlekslängtan krossats av alkoholisten i deras liv.

Jag kom in i detta forum efter att jag ställt mig alla dessa frågor som oftast tillhör processen.

Frågor där den vanligaste handlar om, dricker han för mycket och vill jag stå upp för min rätt
att vara en människa som sätter mig främst.

Alla har rätten att bearbeta på det här forumet och vi gör det på olika sätt. Ibland kan bearbeta
handla om att kriga. Jag tror mkt på Lena Holfe där och att medberoende och alkoholister förenas
mer än vi vill tro. Hon talar om alkoholistens ilska, och att ilskan är en förutsättning, en del v processen. Den är lika naturlig som allt annat. om den sjuka inte var förbannad över att förlora den största kärlekshistorien han/hon har skulle väl sjukdomen inte göra så förbannat ont, o heller inte vara värd att försvara så förbannat?

Ditt sätt att bearbeta är underbart. Du ger och du finns till här, ständigt.

Jag vill också ta mig rätten att bearbeta och på mitt eget sätt. Jag behövde få ur mig ilskan inför
någon som vet hur det känns. Jag behövde får ur mig ilskan över de medberoende som inte vill och vågar
se sitt medberoende. Det läkte snabbt.

Jag satt inte i en lång relation där år och vanor växt sig fast. jag satt inte med en man där förutsättningar fanns till samtal runt förtroenden och trygghet.

Jag hade bråttom. På riktigt. Jag behövde en frisk, sund man att bygga en framtid med. Jag var tvungen att finnas till, men även att krasst pröva hans egen vilja och hans förmåga.

Kärleken är det största som finns. Att älska och inte se att det räcker gör ont. Alla dessa småbarnsmammor med sina bebisar. Alla dessa alkoholistpappor. All tragi och allt hopp.

Vad man orkar eller inte på det här forumet är en fråga om vilka vi är och vad vi vill här och i vårt liv.

Jag ska bygga vidare, många andra leva hand i hand med alkoholister som går mot ett liv i nykterhet. Trötta, förundrade och beroende. Kärleken ska finnas i allt detta och det är klart att den gör det.

Men snälla! Kärleken ser olika ut för oss alla. Jag skulle vara sjuk om jag i min situation inte hade haft min ilska och min bitterhet. Precis som alkoholister i förnekande och smärta skulle varit sjuka om de inte angripit mig.

Vi är väl alla mer eller mindre strykrädda när livet o kärleken vänt oss ryggen. Att få ur sig skiten och stoltheten kring att jag valde att kriga kanske var mitt sätt att ta åt mig rätten att bearbeta.

Att bearbeta och älska gör vi på olika sätt. Du är en underbar människa mulletant och jag är övertygad om att du och din man hittar en framtid där du respekteras som du förtjänas.

Annars tar du din bil och drar förvissad om att du står stadigt. / tusen kramar M:M

jag haft möjlighet och tagit mig rätten att bearbeta här på forumet har jag fått öva på att säga ifrån. Att klargöra för mig själv "vem äger problemet". Att se vad jag suger åt mig och pröva om det hör till mig eller till någon annan. Livsforum, ja. Alkoholen är stor men Livet är större:) / mt

En bok som redan rekommenderats i andra trådar men som alla borde läsa. Den hjälpte mig att bättre förstå vad som hänt och varför jag som anhörig reagerat som jag gjort. Mycket läsvärd!

Hoppas du haft en bra lördag, Kram!

Hej jag började ett nytt jobb för några år sedn. Det gick ut på att hjälpa en kille att styra upp den affärsprocess han hade startat i ett företag. Han var en kreativ doer och jag kom in för att se till att allt hamnade på papper och att liksom sträcka upp alla som gled för mycket på ramarna.

Han hade, på företagets bekostnad, gått i öppenvård mot(för?)alkoholberoende under hela sommaren och när jag började var han tillbka på jobbet och mitt uppe i sitt tolvstegsarbete. Och ja, han var nyfrälst och alldeles självlysande. Vi fann varandra snabbt och han började verkligen dela med sig av det som hände honom.

Det är en av de största gåvorna jag fått i mitt liv att få följa med på resan så nära som jag fick. Han körde 100 dagar 100 möten och fick en sponsor och gjorde gottgörelser och vi pratade och pratade.

För mig blev det som en uppenbarelse eller insikt om vad det egentligen är som funkar (och här är det meningen att ni ska rätta mig alla ni som faktiskt varit på ett AA-möte!). Det som funkar, det som är AA, det som är magin OCH trivialiteten OCH alltet är själva antitesen till KAN SJÄLV! Som det såg ut för mig alltså, som att folk kanske för första gången i livet eller åtminstone sedan det stora ljugandet tog över vardagen tar ett djupt andetag, slappnar av och är tillsammans med andra. Umgås. Är närvarande. Låter andra bry sig. Upptäcker att de själva kan umgås, vara vanlig kompis, kan stötta folk och orka ha ögonkontakt och vara varm i hjärtat av uppriktighet samtidigt.

Ja, så verkade det, som om AAs storhet och det som är den starkaste faktorn i bibehållen nykterhet är upplevelsen av icke-ensamhet. Att fatta att man kan få höra till, att upptäcka att man till och med är välkommen. Att sedan upptäcka att man är alldeles tillräckligt bra på att bara umgås och hänga med folk utan att titta över axeln och tänka på hur man ska kunna ta sig därifrån. Att inse att detta är det fucking roligaste man varit med om. Att hänga med folk utan ljug skam eller alarmet igång.

Kanske är det som är meningen med livet, och det svåraste att uppnå, att inte vara ensam. Kanske har jag fel och det härmed och därmed är bevisat att jag är en obotlig romantiker.

Själv har jag nogsamt kollat upp att mötena är tisdag 18:30 i kyrkan här brevid men aldrig i helvete att jag vågar gå dit. Tänk om man känner någon! Den valiga looserförsvaret, trots att jag är så positivt inställd. Vad handlar det om?

Adde hoppas att jag gör bra saker för mig ikväll. Svaret är väl ja och nej. Jag är, enbart på grund av en operation, inne på min 13 nyktra dag. Men jag har, för att jag inte kan hantera ångesten över samma operation eller snarare vad den innebär långsiktigt, valt att ta mitt livs andra lugnande tablett tidigare ikväll. Så jag borde väl inte skrivit alls ikväll. Men jag har ruvat på det här inlägget i flera dagar. Och va fan.

Hälsningar från en som är glad att ha kommit igång med att ta kontakt här och över att ha tillärats ett eget smeknamn! Och som är lite rädd för att ha stuckit ut hakan för långt nu.

Hoppas att ni har roligt hela gänget.

ÄEVD

Jo,jag skall låta bli att dricka alkohol!

....ditt liv Kvinna-mamma, att du lever din dröm och mår bra. jag blir glad bara av att läsa om det!

Och Mulletant: jaha är det därför gammelkatten springer in därnere och sedan nästan på en gång vill ut genom köksdörren - trodde han hade kort minne men kanske tror han just att vädret är bättre i annat väderstreck :-)

Hej igen

Ännu en nykter dag läggs till mitt liv.
Känner mig rätt nöjd över mig själv.
Är rejält förkyld så idag känner jag inte för någon alkohol tack och lov.
Hoppas ni andra också lyckas med er nykterhet.

för att du delat med dig! Allt gott! / mt

Jag ångrar lite att jag startade en ny tråd. Jag har liksom inget mer att tillägga. Dagarna rullar på och jag tar en nykter dag i taget. Mer än så är det knappt.
Lugnet verkar ha bestämt sig för att stanna i mig, och det svarta klotet som tidigare fanns någonstans i bröstkorgen är sedan länge borta.

Därför kommer jag inte att skriva mer just här. Jag kommer fortsätta läsa för att inte glömma bort min situation, och kommentera där jag tycker att jag har nått vettigt att komma med. Men skrivandet om mitt egna liv slutar här.

______________________

Sitter med rödfnasiga öron o läser men blir inte övertygad. Jag skall träffa en 12 stegs gubbe nästa vecka........en vän till mig har fixat det mötet. Vi får se vad det blir, men NI är lite för frälsta för att det skall kännas OK.

Vad skall du göra förutom att komma ihåg?

kakelplattor kommer mannen och villl berätta något han aldrig haft mod att lyfta fram i ljuset tidigare. Han vill berätta efter det jag sade till kaffet, en önskan som handlar om närhet. Jag får hjärtklappning, berättar det. Han berättar och jag lyssnar. Han återgår till kakelplattorna. Vi delar ännu en bit av livet. / mt

Lelas och till din käraste! / mt

Ja, visst är det makalöst att kunna dela sin resa med andra på det här sättet! :-)

Tack för fina ord - och right back at ya! :-)

/H.

har också jag och vi gjort under 2011 och du har varit min trogna följeslagare på ett ovärderligt sätt. Jag har också tänkt, sammanfattat och analyserat utifrån ett trängande behov, har känts som en ett-år-efter-krisen-(vilken som helst)-upplevelse. Jag har tänkt att det är en nödvändig och läkande process. När jag tänker tillbaka så känns den här tiden för ett år sen overklig, jag har svårt att minnas helheten medan olika fragment är tydliga. Det känns speciellt att okända människor har följt min livsavgörande resa på ett så nära sätt och några har kommit mig så nära. Du och din man är två av dem jag känner som mina närmaste. Jag är så tacksam för att jag mött er! / mt

brukar ofta vara en finfin värdemätare :-)) Kolla in spegeln !!

VD'n :-)) Gillar ditt uttryck " små rödfnasiga och döva fylleöron " skarpt :-)))

Visst är det bra om vi är flera som skriver att det verkligen finns en väg ut från beroendet, det är inte lätt att se det när man själv är inne i det. Och jag vet ju själv hur otroligt viktigt det varit för mig själv att kunna identifiera mig med andra i samma situation. Just det där att se att vi är så lika i vår sjukdom och att jag definitivt inte är ensam.

Vad gäller AA så rekommenderar jag alltid det för jag vet ju att det fungerar men jag kan också se att AA inte har någon form av ensamrätt på en stabil nykterhet. Men eftersom det har fungerat så lång tid i stora delar av världen så visar det ju att det är ett bra program för oss. Det är ett enkelt program för komplicerade människor :-) Vi alkisar har ju en fenomenal förmåga att krångla till saker och ting men tar vi det sakta och försiktigt och tassar in i programmet med öppet sinnelag och stor ödmjukhet så är chanserna mycket stora att nykterheten blir stabil. Programmet kan ju ses som ett rent levnadsprogram som underlättar livet som sådant, det är ju faktiskt bara första steget som nämner ordet alkohol.

Och jo !! Ibland har jag haft sån lust att bara skrika in i andras små rödfnasiga öron att de måste lyssna på de som gått före !!! Nu, med facit i handen, så ser jag ju hur "lätt" det är att få en bra nykterhet : Göra saker som är bra för mig, ta mitt beslut på morgonen och absolut inte ta det första glaset.

Hoppas du också får en bra helg VD och gör saker som är bra för dig själv !

Själv ska jag tokrösta på Afro-Dite i kväll :-))) DET känns kanonbra för mig :-))

<3

/H.

Jag tänker mycket. Jag är i någon sorts period där jag sammanfattar och analyserar det gångna året. Tankarna snurrar kring vilken ofattbar resa vi har gjort under 2011, jag och maken och vi tillsammans. Och samtidigt som tankarna snurrar så har jag svårt att sätta ord på dem.

Jag känner en oerhört stor tacksamhet, och jag är omåttligt stolt över makens seger över alkoholen och över min egen kamp mot mitt medberoende. Fy tusan, vad bra vi har varit (och är) på att hantera det här! :-)

Igår pratade jag en stund med en kille i telefon. Han var inskriven på behandlingshemmet samtidigt som min man, och de blev nära vänner där. Han har haft en väldigt svår situation, och han klarade inte att hålla sig nykter efter behandlingen. Efter många turer är han nu inskriven på ett annat behandlingshem. Han har varit där 3 av 5 månader, och nu i helgen är han hemma på sin första och enda permission.

När han åkte dit i november var jag och maken några av de allra sista han pratade med innan avresan. Han var skräckslagen. Han grät. Hans röst var så tung och så trött.

Igår räckte det att han sa hej i andra änden av telefonlinjen för att jag skulle höra att något grundläggande var förändrat. Om man skulle mäta frekvensen i hans röst så kan jag ge mig den på att den var minst en kvint (på musikspråk) högre än i november. Han lät stark, insiktsfull, glad och framför allt helt och hållet nykter - ni vet på ett sånt där sätt så att man är nykter i själen och inte bara i kroppen. Det var ljuv musik i mina öron!

Och jag undrar... Hörs det på min röst också att jag mår så mycket bättre nu? Mm, det kanske det gör. Det borde det göra.

Ha en fin helg, alla!
/H.

Tack för ett fint inlägg. Roligt att du använde samma rubrik som jag. Jag tänkte nämligen på dig innan jag somnade igår. Tänkte att jag skulle fråga om det inte är lite skönt för dig att det finns minst en till som skriver om och om igen om AA och vilken hjällp som erbjuds där? Som det sett ut från mitt perspektiv har du länge varit ensam om att försöka nå fram till våra små rödfnasiga och döva fylleöron. Hoppas att du har en fin helg trots kris.

VD

Denna helgen är det mycket socialt,i går middag hos stora tjejen och i dag middag hos goda vänner. Måste säga att det känns helt ok, alla dessa vet att jag gjort ett val att inte dricka alkohol och vi behöver inte prata om det dom vet varför och stöttar mig i det. Börjar tro att det här kan gå om jag bara kommer ihåg känslan om ett par månader. Förra gången höll jag upp 6 månader och sen trodde jag att jag kunde dricka igen, vilket slutade i ett kaos. Jag hoppas att jag och mina närmaste kommer ihåg det när tiden har gått och säger till mig om jag vill pröva igen, för ner i det mörka hålet vill jag aldrig mer.
Så styrka och kramar till er alla och hoppas ni har en bra helg!

Förstår och det är tänkvärt....kanske inte kan själv ändå.