Senaste kommentarerna i forumet

Ja du....du upplever något som vi flesta medberoende går igenom. Man blir typ knäpp i huvudet av alla dessa frågor man ställer sig, det finns ingen logik i något. Och vet du, att bli kallad tjockis osv är en form av psykisk misshandel och det kan många gånger vara värre än att få fysiskt stryk!

Ta dig en ordentlig funderare om det är så här du vill ha det!?

Skickar styrka ❤️

@Flarran Bra att du red ut stormen. Och du blir lite starkare för varje vunnen delseger, inte alls säkert att det blir svårare i vår/ sommar. Ett tips är att se till att ha ätit innan du går till affären, mindre sug efter annat när man är mätt tycker jag.

Nu har jag funderat fram och tillbaka i flera månader gjorde mitt första inlägg här innan jul. Då hade jag bestämt mig att nu lämnar jag, men sitter fortfarande kvar. Han vart bättre några veckor efter jul och då kände jag äntligen men nu är vi tillbaka i samma mönster han har inte varit nykter sedan i fredagskväll när han gick på ledig vecka. Vi har inget liv ihop han ligger i soffan och dricker eller så är han borta och fiskar. Fiske är det enda som kan hålla honom nykter tydligen. Har provat att prata med psykolog på mindler men det känns inte riktigt rätt och har ännu inte talat om för någon som finns i våran närhet. Varför är man så rädd för att bli själv egentligen så tror jag att jag skulle få ett socialare liv som själv med barnen för nu är jag bara på jobbet eller hemma. Kan ju inte umgås med någon eftersom han dricker. Så det har blivit så jag isolerat mig. Alltå jag är inte så gammal jag skulle vilja göra roliga saker börja träna mm, men min energi är så slut så det enda jag fokuserar på är att klara barnen. Sedan blir han lyning och elak, som ex i lördags morse när jag klev upp så blir första kommentaren och där kommer den där tjocka kärringen och eftersom jag jobbar mån- fre blir det jobbigt att vakna upp till detta, Det är ju mina återhämtningsdagar. Han blir aldrig pysiskt elak men ibland önskar jag det för det skulle vara mycket enklare att lämna då (tror jag) Tips på vart ni vänt er för att tala med någon, tror verkligen jag skulle behöva göra det. En fråga till bara vad är att dricka för mycket, ibland tror jag att jag överdriver, fast egentligen vet jag att jag har rätt. Men när hans polare ringer så pratas det mest om att dricka öl och fiske och det låter så normalt då. Behövde skriva av mig.

@sommar2023 nej, du överreagerar inte - det är sunt att anse att man inte ska sitta full vid matbordet med sina barn. Man ska inte vara full i närheten av barn över huvud taget - helst inte vara full alls. Det fyller inget vettigt syfte att vara full.

@Sårad... det är nog så. Den mannen jag en gång kände finns inte längre !
Det är en konstig känsla ...men definitivt en djup sorg.

Tack ❤️

Nu har jag varit nykter i två månader. Det börjar bli en vana.
Tänker en del på hur det ska bli framåt. Jag har ju inte satt upp några mål när det gäller tid, utan bara fortsatt framåt. Målet var att alkohol skulle bli oviktigt i mitt liv.

Emellanåt tänker jag på om och när och hur det skulle vara att dricka vin.
Den största skillnaden som jag har märkt, är att jag alltmer börjar tänka; Vad skulle det vara bra för? Jag har ju druckit så mycket och så ofta förut, så valet att avstå är mer intressant. Hur är livet när alkohol inte längre har någon laddning?

För mig känns det fortfarande konstigt att vara en person som inte dricker alkohol. Sen har jag märkt att jag ofta druckit för att känna mig trygg och balanserad. Suget har ofta kommit när jag känner mig överväldigad av social interaktion. När jag behöver landa i mig själv, hitta tillbaka till någon sorts trygghet. Komma hem, zooma ut och bara rikta fokus inåt. Det är vid de tillfällena som vinet varit en snabbtransport till inre lugn och världen utanför stängts av.

Inser att jag jagat trygghet i hela mitt liv. Känns ju rätt patetiskt att vinet skulle vara en trygghet, för grava alkoholproblem är ju en megafaktor för att röra sig mot otrygghet. Socialt, materiellt och hälsomässigt.

Alkohol verkar som den största paradoxen; Det man tror att alkoholen ska kunna erbjuda, är just det som tas ifrån en allt mer när man dricker. Det upptäcker man märkligt nog, först när man slutar dricka.

”Jag känner mig lurad ibland på den person jag kände, han manipulerade bort mig och nu finns bara något konstigt skal som bara gör mig illa .” Har burit med mej din mening och känner att det är just detta som gör mej så ledsen. Kanske för dej med? Tror mycket är sorg, personen som man älskade känns död fast de lever??? Hjärtat och hjärnan får inte ihop det…

Det låter som ett mysigt liv @varafrisk 🥰 Det stämmer det där om att räcka till för många. Och jag vet inte hur jag ska kunna dra ner på det. Svårt. Listor är en del av mitt liv, inte bara på julen 😊 Har ofta långa och många olika att bocka av- jobb och privat.
Ja hur skulle livet te sig om jag inte jobbade? Jag skulle vara mycket mer med mina barnbarn. Inte för att hjälpa till utan för att jag gillar dem så mycket.
Om jag skulle sluta jobba så här tidigt då får jag verkligen omprioritera. Men jag tror inte det är omöjligt.
Jag kan längta efter frihet med min egen tid. Att göra vissa uppdrag men inte stressa iväg på morgnarna. Jag skulle skriva mer, träna mycket, promenera och laga mat! Min priolista.
Jag har rest jättemycket ”förr” så jag drömmer inte om jorden runt, det är ju heller inte så modernt. Jag skulle ta tåg med mina äldsta barnbarn till London och gå på Harry Potter Studios.
Jag skulle åka skidor med mina yngsta barnbarn, inte i Åre utan på något litet ställe. Jag skulle hänga mycket med mitt yngsta barn som ska bli mamma i sommar. Bo mycket på landet- men absolut ha en mindre lägenhet i stan.
Och så skulle jag ta lite jobb-uppdrag och dryga ut min pension med.
Ja. Det låter som ett ganska bra liv. Många OM emellan- sälja lägenhet och köpa ny. Avveckla mig på min arbetsplats under höst/vinter. Trippelkolla pensionspengarna… avstå en väldigt bra pension för en mindre bra.
Nånting i detta känns trots allt mycket spännande att fundera kring!
Kram på er allihop 🌷

@Sture86 Jag är också rätt ny här. Min åsikt är att det inte är gener, utan "mindset". Är helt övertygad om att detta kan man programmera sin hjärna till. Precis som man progarammerade IN beroendet, så kan man programmera BORT det. Men det är min egen åsikt.
Man kan behöva en hel del hjälp, oavsett vad man tänker om varför man hamnat där man är.
Jag har läst " Jag som var så rolig att dricka vin med" och den kan jag rekommendera att du läser eller lyssnar på.
Kram, Solana

@Solana Tack! Ny här, men inser att "generna" hunnit ikapp nu... Jag tar gärna emot tips på hur man tacklar detta.

Idag var alkoholdjävulen svår. Hade ju bestämt att gå ut i dagsljus för att handla mjölk och limpa. Vilket är gjort, men vid avdelningen för läsk och sånt kom ett akut sug efter pilsner. Tankarna gick som så att, nog kan man väl ta sig bara en liten oskyldig pilsner nu när det var så längesen. Känslan och logiken hade verkligen brottningsmatch inom en. Du vet ju att det inte bara blir en öl utan det blir att köra igång som vanligt sade logiken. Känslan kontrade med att, nu när det så smått är lite vår och så i luften, så ska det väl firas alltså – eller hur...

Förhandlingen med mig själv satte igång och alkoholdjävulen lade in en ny växel. Du behöver ju inte köpa 3,5:or det finns ju 2,8:or, och för smakens skull kan du ju även nöja dig med att köpa bara en liten lättöl, det är du väl värd i alla fall. Det var allt en kamp vid läsk-avdelningen idag. Men jag vann matchen till sist. Stoppade ned ett par alkoholfria flaskor med äppelcider i korgen. Är nu imponerad av att jag klarade av att stå emot alkoholdjävulen även denna gång.

Men man kan allt undra hur det kommer att gå när vårsolen sätter igång att skina på allvar framöver. Sommaren blir nog inte lätt att tas med den heller kan jag tro. Men idag gick det då vägen och det är man då tacksam för. Sitter nu här vid köksbordet och pustar ut och dricker en slurk cola och tänker på äventyret som nyss var i matbutiken liksom.

Ha en fin dag!

@Surkärring Det är din tråd du skriver vad du vill och vara ärlig är viktigt! Du är inte ensam om detta alla / de flesta som är här är ju för att man inte kan hantera alkoholen
Ingen big deal du är ju tillbaka i nykterheten starkt ju !!! 🏅

@Andrahalvlek Blir det inte stressigt m larm och to-do-listor? Förmodligen inte för dig eftersom du verkar ta göra vad som krävs av både larm och listor. Jag tänker att det ändå krävs vilja, motivation och ork t att göra det. Risken för mig är att jag skulle nonchalera det hela iaf i den sinnesstämning där jag befinner mig nu.

Kram🤗

@has du är så klok!
En tanke jag har är, att min pappa dog förv1,5 år sedan få började jag läsa en bok.... kroppen håller räkningen den handlar om barndomstrsuman och vad det ställer till med i kropp och psyke. Där började jag riktigt ifrågasätta vårt förhållande och dessa ångest påslag jag ständigt har när han dricker det skapar ju mina känslor från barndomen oxå , jag har aldrig kunnat umgåtts med fulla människor utan att få ångest.

Det kanske är en kombination.. men det är fruktansvärt att bli ledsen precis hela tiden.

Tack för du tar dig tid ❤️

@Blidenjagvillvara77 Jag är också på min nionde dag idag! Precis, jag krigar på. det känns enklare att tacka nej till sig själv med att köpa öl..

Dock idag kände jag mig väldig "bakfull" tung i kroppen. vet ej vad det beroede på dålig sömn(?)..

@Se klart Så gott att du tittade in igen. Jag trodde nog inte att du hade tagit återfall och definitivt inte på ngt sunkigt ställe för vad du skriver om är att du är mycket stabil i din nykterhet fast alkoholismen är en lömsk sjukdom! En del som har skrivit ett tag i "Det vidare livet" och är stabila i sin nykterhet försvinner ju bort efter ett tag. Vi vet aldrig varför hen slutar skriva men hoppas ju alltid att det går bra. Du är den som alltid har skrivit och därför blev jag orolig kanske inte för att jag trodde att du hade börjat dricka igen utan mer för att du skulle blivit sjuk utav kanske utmattning. Så som du beskriver här på forumet är min upplevelse att du har ett intensivt liv där det hela tiden pågår ngt och du ska räcka till för så många före jul tex skrev du listor med allt vad du skulle hinna med. Ja, jag behöver ju inte berätta för dig....jag tänker att du vet själv...fast i och för sig så vet man inte alltid för det är full fart i ekorrhjulet.
Du skriver om att du kanske inte längre vill vara anställd...du nämner att du inte kommer att bli fattigpensionär men du vill inte heller rulla tummarna....Min känsla är återigen utifrån vad du har berättat....att det kommer kanske inte hända...men hur ser du dig själv som pensionär? Vad är viktigast? Jag tänker att hur vi ser våra liv som pensionärer beror mycket på vilket liv vi har levt när vi var yrkessamma. Tänk att så småningom kanske bara bo ute i din stuga, odla växter, plocka svamp, äta croissanter, mysa med dina katter...Skulle det vara ett för lugnt liv eller skulle du kunna njuta? Jag tror att jag själv kommer hamna väldigt nära gränsen till fattigpensionär men så länge vi är två så tänker jag att jag kommer klara det. När jag blir pensionär vill jag öva mig på att trivas i mitt egna sällskap, åka på retreat, bo i en stuga nära havet en natt, bli volontär...det är inte säkert att det kommer att hända jo, att bli volontär tror jag kommer att hända...samt att äta lunch på mysiga ställen ute på naturvänliga restauranger.

Krya på dig! Varm kram!

PS. När hunden flyttade in i somras hade jag larm för att komma ihåg och rasta honom x antal gg/dag. Jag ville inte behöva komma ihåg det, jag påmindes av larmet och då kunde jag släppa det aktivt ur tanken. Likadant när jag skriver ner saker som ska göras. Då står det där. Jag behöver inte aktivt tänka på det just nu. Hundkisspaus-larmet behöver jag inte längre 😊

@Varafrisk Tricket är att börja i liten skala. En god vana i taget, helst sådant som görs varje dag oavsett om det är helg eller vardag. Som att borsta tänderna och äta frukost. Till min hjälp ställer jag larm i mobilen och skriver to-do-listor på ett block som ligger på köksbordet. Ställer larm för allt som måste göras. En period hade jag larm för fmfika, lunch, emfika osv för att inte bli sittande framför jobbskärmen. När en vana sedan sitter kan jag ta bort det larmet.

Kram 🐘

OBS: Det blev ett ”inte” för mycket i sista meningen i första stycket, men du fattar nog poängen.

@Andrahalvlek Jag tänker att det är din styrka det här med att skapa vanor. Jag tänker särskilt på vanor som är viktiga för hälsan och går av sig själv så bra det är!! När är ledig har jag varit väldigt bra på att gå upp äta lite lättare frukost, ta en promenad antingen med hund eller utan, för att komma tillbaka efter en halvtimma en timma och då ta en kopp kaffe och en knäckemacka något som jag har mått väldigt bra av. Tyvärr, så får jag inte riktigt till det som tidigare...mycket pga min trötthet, fastnar i tankar el sociala medier...jag behöver verkligen bryta den ovanan. Du är klok som en bok!

Kram!

@Surkärring Generellt ska man inte ta för lätt på återfall. Av två skäl egentligen. Antingen går det hur bra som helst att dricka några glas en kväll - och då väcks alkoholdjävulen: ”Se, du är nog inte alkis egentligen!” Och då blir ”undantagen” med tiden fler och fler - och sen sitter man på ruta ett igen efter ett halvår-ett år. Och då kan det vara svinsvårt att sluta dricka igen. I värsta fall ger man upp, man tror inte längre på att man inte klarar av att sluta dricka.

Andra skälet är att det kan inspirera andra här på forumet att ”testa”. Och de kanske tillhör dem som går helt bananas och vaknar upp nästa morgon utan kläder och pengar i ett annat land. Efter ”bara” några öl.

Vi vet inte vilken sort vi tillhör innan vi ”testat” att ta ett återfall. För mig är det i alla fall inte värt risken. Plus att jag verkligen sen lång tid tillbaka identifierar mig som en person som inte dricker alkohol. I alla lägen, utan undantag. Jag dricker inte alkohol. Punkt. Den punkten på tillfrisknandets väg är viktigt, och det tar sin tid att jobba fram det tänket.

Kram 🐘

Är hemma från jobbet idag. Är ju mer eller mindre alltid trött men i söndags och igår så knockade tröttheten dessutom min IBS-mage. Ska ha samtal med min rehabkoordinator på torsdag om hon inte har en tid till läkaren då kommer jag inte ge mig förrän jag hon har gett mig en tid före veckans slut, en tid som jag behöver snarast. Min chef ordnade ett trepartssamtal hos företagsläkaren...första tiden 12/4. Men hallå??? Vart är vi på väg?!?! Hur patientsäkert är detta? Hur som helst den här gången tänker jag inte ge mig...man kan ju alltid vända sig till patientnämnden. Den energi som jag har den går åt till att bry mig om min dotter. Många säger till mig "vilken tur att hon har er föräldrar". Ja, men eller hur fast ingen tänker på hur länge ska vi orka. Jag förstår absolut inte att man kan ha så dåligt med uppföljningar med en patient som har varit så svårt sjuk som vår dotter har varit och så som hon mår nu. Man pratar om boendestöd och samtalskontakt men när hon säger nej så blir det ett nej. Nu försöker jag på ett fint sätt försöka få henne förstå att hon behöver dessa kontakter. Anledningen till att jag gör det "fint" är hela tiden med tanke på vår relation och med respekt för hennes integritet och självbestämmanderätt.

Idag avbokade jag faktiskt massagen känner att jag orkar inte åka iväg någonstans. Ska ta mig ut på en promenad (hör du vad jag säger Onkel F ...jag säger inte försöker utan ska...haha) även om den inte blir lång så ska jag ut. Har understället på mig. Ska ta ett varmt bad efter det och därefter bara softa...se min serie...som inte kräver ngt av min hjärna och inte heller sätter några spår eller förresten jag kanske hittar ngn gammal feelgood film som jag har sett tidigare och faktiskt kan se om. Men innan dess ska jag rensa bort energitjuvar....har några vänner som jag vill ha kvar i mitt liv...men som tar energi från mig...jag är inte deras närmaste vän..så det är inte så noga med att svara på sms el höra av sig...och jag försöker underhålla kontakten..kanske ngt mindre när jag är så trött....men de finns i min hjärna och de tar energi....de får banne mig vara slut med det. När det gäller jobbet så har jag två saker att förhålla mig till....antingen hoppas att människor ska fråga hur jag mår...lite mer bjuda in till samtal...eller annars utgår jag ifrån mig själv...och pratar som vanligt, bjuder in och bryr mig...för det är sådan jag är...det andra förhållningssättet går jag sönder av fast jag lägger mer energi på kollegor som ändå ger ngt tillbaka..Och när det gäller mitt team ja där handlar det om att vara professionell...då vi ska teama runt våra patienter.

Ibland känns det som om den här resan till att få tillbaka energi och må bra är längre än vad jag vill acceptera men jag behöver göra det för annars kommer jag inte vidare. Jag behöver att det här med "att jag vet att jag vet att jag vet" inte stannar endast i mitt huvud utan sjunker ner till hjärtat till själen.

Ha en fortsatt fin tisdag! Kram till er alla var ni än befinner er på livets stege!

Har tappat sugen, lite grand, på det mesta. Livet bara rullar på. Inget jättekul som händer. Inget jättejobbigt heller. Jag började ju på ny nolla, men det var inte så dramatiskt, vill inte skriva om de krumelurer jag gjorde, för att inte trigga någon, men mår fortsatt bra, är fortsatt alkoholfri, efter en kortare alkoholfri paus. Konstigt uttryck.. Funderar på om det kommer att vara så.. ett halvår helt alkoholfri, för att sedan inte vara det vid ett tillfälle eller två, och sedan köra alkoholfritt igen. Känns mindre dramatiskt för mig. Kan jag skriva om det här? Eller blir det fel...

@TessanTuss grattis, så himla bra jobbat!

@Qwer1 är inte så insatt i det där med PEth men för varje dag bör ju det fysiska suget minska. Det psykologiska kan nog hänga i längre gissar jag beroende på hur länge och mycket man drickor. Hur hårt vanorna sitter. Bra kämpat dessa dagar! Håll i och håll ut. Alla säger att det blir lättare med tiden 😀 själv är jag på min nionde dag men har inte varit den som druckit dagligen. Jag kanske borde räkna antalet helger i stället för dagar 🤔 fortsätt kämpa. En dag i taget 👍