Senaste kommentarerna i forumet

@bumblebee
Jag tror inte att du ska utsätta dig för sådana situationer- inte delta i dem tillsammans med din man.
Vad är det som gör att du kör dit honom efter att han druckit fyra öl?

Jag slutade att följa med på middagar etc, vägrade sitta där och se hur min man söp.
Och även i mitt fall uppmärksammades mitt mående någonstans i dimman men den sk omsorgen upplevde jag bara som äcklig.

Var h min terapeut igår vilket kändes så skönt! Hon får mig tillbaka på banan…att inte tappa bort mig helt och hållet. Dvs att inte tappa min värdighet, min styrka och den kloka kvinna som jag faktiskt är. Det är ju lätt att tappa bort sig när man inte blir lyssnad på….när man inte beräknas kunna bedöma sin egen förmåga att orka jobba. När jag pratar m en rehabkoordinator som inte speglar mig utan har en neutral ton. Likaså min chef …som inte heller speglar mig utan all min trötthet beror på mitt privata inte ngt på min arbetsplats där jag inte riktigt kan känna sammanhang. Jag förstår på riktigt inte hur jag ska orka….och jag vet inte hur jag ska orka möta chefen igen. Det var otroligt kränkande hur hon bemötte mig i onsdags. Hur kan hon säga att jag inte får prata om min dotter??? Andra pratar om barn och barnbarn. Det visas bilder hejvilt på barnbarn som gör diverse olika saker..finns det bara plats för det positiva?

Vad jag tänker göra är att skriva en lista med punkter på vilka hinder jag stöter på i min vardag pga min trötthet. Jag ska fråga chefen om jag kan få kontakt med läkaren inom företagshälsovården. Hursomhelst kan jag ringa själv ett samtal dit. Kolla m övriga vårdcentraler (en privat och en till inom regionen) huruvida man får träffa läkare fysiskt el ej. Ska även prata med det fackliga ombudet, berätta och höra vad jag kan få för hjälp. Vill inte utsätta mig för ett sådant samtal m chefen igen där jag blir Varafrisk 10 år…..

Det som är så svårt att acceptera är att jag hittar ingen gnista inom mig…det känns som om jag vill fly. Igår grät jag hejdlöst för det är en sådan sorg att min dotter mår så dåligt igen. Nu kommer det ta tid igen innan hon får pengar pga att det tog tid innan hennes sjuksköterska på vuxenpsykiatrin svarade och ytterligare tid in hon fick träffa läkare. Han skrev intyg som min dotter skickade t arbetsgivaren som förmodligen inte anmält t försäkringskassan för det är ju först då som hon kan ansöka om sjukpenning. När jag ansökte om pengar h försäkringskassan tog det drygt två veckor innan jag fick pengar. Så dottern kommer förmodligen behöva gå t soc för den här gången kan vi inte hjälpa henne m pengar.

Solen skiner men den stressar mig snarare än ger mig ro. För jag känner att jag behöver gå ut….

Kram☀️🌺

Har nu druckit varm choklad och känner mig mätt och glad. Har inget alkoholsug idag heller och det är man då tacksam för. Nu när det är lördag tänkte jag festa till det hela med lite kokkaffe som jag har satt igång med. För nån liten last ska man väl kunna kosta på sig om det inte går helt till överdrift liksom. Rock n Roll i hörlurarna snurrar nu på och det ser ut att bli en fin dag fast orkar nog inte gå utanför dörren idag för jag var ju ute en hel del i butiker och sånt igår, så det sociala KBT-andet fick man väl sig tillgodosett igår kanske.

Köpte en skrivare och ska väl läsa på lite om den och se om man får igång det hela till ens gamla kontorsdator. Har ju samlat på mig lite diverse psykologiskt vettig information som väl borde göra sig bäst i en pärm så att det är lätt att ta fram och läsa i pappersform också. Har samlat på mig en hel del nyttigheter om livskunskap inom olika områden för att ha som verktyg för att lite lättare kunna bemästra spontant ologiskt alkoholsug som kan uppkomma ibland fast man nu varit helt nykter i drygt tre månader och tre veckor. Såg att detta eminenta forum ska ha uppdatering och sånt där under kommande vecka.

Då det säkert inte går att skriva av sig på ett tag så skadar det väl inte att då ha lite vettig läsning tillhanda med en del texter som passar den nivå som man befinner sig på i nuvarande läge tänker jag. Kommer nog även att lyssna på lite poddar för att få lite tips som man kanske har missat. Det är nog alltid bra att förkovra sig inom det för mig rätt så nya området i att inte försöka bemästra alla knepiga tankar och känslor med att tanklöst rusa iväg och inhandla onyttiga prylar för att fly in i alkoholdimma som man har gjort i så himla många år. Förresten @vår2022 kul att du tittade in och skrev tidigare idag.

Ha det gott!

Kom också på nu att där på en konferens, om jag tagit en godbit eller en godis så har jag smygätit mer när ingen ser! Jag har även stoppat fickorna fulla av mer godis för suget är så stort efter sött. Proppat i mig. Verkligen ett beroendebeteende och som när man smygdricker. Efteråt mår jag alltid dåligt, småångest och magen helt uppblåst. Så varje gång jag går på liknade tillställningar, bestämmer jag att denna gång tar jag inget, för det blir annars allt!

@bumblebee

Om han har ett beroende så är det en besatthet av alkoholen. Förnekelse är ju en del av sjukdomen. Det går inte att utgå från sig själv för att förstå den besattheten kring alkoholen för vi som anhöriga har den inte helt enkelt. Däremot så blir vi ju besatta i att leva och ta ansvar för missbrukaren.
Du tänker mkt på vad han ska inse och inte men det handlar mer om dig, att om han nu har ett beroende så är det klart att en after work inte blir en lyckad tillställning.
Om han har ett aktivt beroende så lever han i förnekelse. Du kan inte styra det men du kan jobba med dig själv, bryta din egna förnekelse kring situationen. Det enda du kan påverka dig själv.

@Anor@@
Det är ju det som är svårt, att släppa.
Att vara konsekvent i att var och en får ta ansvar för sitt, vilket nästan inte går när man levt i en beroende och medberoende relation.
Det kladdas ihop och så är djävulsdansen igång.
Det var som en avgiftning för mig och har tagit låååång tid dels att nå den totala botten och dels att börja tänka i nya banor där jag tar ansvar för mig min egen väg.
Det tar tid.

@Himmelellerhelvette Härligt att du är på det! Funderar lite högt och tänker att vad det gäller all slags beroende så är det nog kört med en fri vilja, att man kan göra något medvetet val när man väljer att bruka något man är beroende av. Det är nog svårt för det är beroendehjärnan som tar över, där i skymundan i det omedvetna, och man märker inte det. Man tror att man själv väljer sin handling när det gäller något man är beroende av. Utgår från mig själv när jag säger detta. Jag har aldrig kunnat bara dricka lite, fast jag trott att jag kan och valt det, då när jag tog första glaset. Lika med glass eller sött, det är liksom allt eller inget. Får jag en påse godis äter jag allt eller inget. Det enda valet jag kan göra är att ta allt eller avstå allt. Inget mittemellan. Blir det mittemellan på tex en konferens, en godbit, så tänker jag hela tiden på att jag vill ha mer, men kan avstå för att det finns folk omkring. Men det är kämpigt! Därför väljer jag oftast att avstå och det blir då inte en kamp inom mig. Precis som med alkohol. Så min uppfattning är att jag kan inte göra ett, som jag kan tro, ett medvetet val pga av mitt beroende, för min beroendehjärna kickar igång direkt bara jag tänker tanken och jobbar stenhårt på att övertyga mig om att jag visst kan bara ta lite. Och jag går på det. Mitt enda val är att avstå och då håller beroendehjärnan sig undan. Idag funderar jag tex på att få unna mig glass, beroendehjärnan kickar igång direkt! Ja! Yes! Men har dividerat och nu bestämt att det blir ingen glass! Det blir en lättnadskänsla för nu har jag bestämt mig och gjort mitt val. Inget mer att fundera över. Säkert kan en tanke komma om att det skulle varit gott ikväll, men då ska jag dricka massor av bubbelvatten och tänka att det är precis som med alkohol i början, suget går snabbt över och jag bestämde, inte beroendehjärnan. Så visst kan allt som brukas, missbrukas när man har en beroendehjärna.

Bra jobbat med att upptäcka din inre kritiker, den lömska fan! Uppåt! Framåt! Ha en fin lördag!❤️

Känner igen den där besvikelsen 😔

Tyvärr så stämmer det du beskriver väl in i problembilden vad gäller högfungerande alkoholism. Toleransen ökar och man behöver dricka mer, man klarar inte heller att begränsa mängden till det man tänkt utan dricker mer än det man ”planerat”. Som jag förstått det så dricker man också ofta innan man ska på en social tillställning.

Jag tror att din sambo helt enkelt inte klarar av att göra andra val just nu utan styrs av sitt beroende, jättesvårt för er båda💗

Igår var vi på after work med jobbet, och det gick ungefär som jag föreställt mig. Vi bestämde att jag skulle köra och då började sambon dricka öl så fort han kommit hem från jobbet, och redan innan vi var framme hade han fått i sig 4 st.

Jag försökte låta honom hållas och umgåås med sina kollegor medan jag umgicks med mina, men han vimle gärna sitta nära, klänga på mig och fråga hur det var. Jag tror, kanske mer hoppas att det sken igenom hur trött och matt jag blev av hans drickande.

Jag hade en ångestklump i bröstet hela kvällen. Det var fler än min sambo som drack i snabb takt och det kändes som om jag var där med företagets alla alkoholister.

Jag kommenterade aldrig hur mycket han skulle dricka och har inte sagt något nu på morgonen heller, men det var absolut ingen lyckad kväll. Och absolut inte vad jag önskat mig.

Obalans! Så viktigt att inte komma i obalans! Att vara uppmärksam på att man är påväg år fel håll, att vara uppmärksam på att man tappat bort stigen man gick på. Att man börjat glida in på motorvägen, den vägen som man kört så många år att den från att vara en stig blev en motorväg.

Jag är duktig på att ljuga för mig själv, eller som vi kallar det på forumet så är alkoholdjävulen duktig på att luras, det är samma del av hjärnan som ätstörningen. Den kan lura mig till att det är jag som tar detta beslut. Som när jag drack så fick den mig att tro att jag valde att dricka många gånger, jag kunde till och med skämta med mig själv om jag var ensam hemma en helg, att ”nu ska jag leka alkoholist och dricka hur mycket jag vill i tre dagar, få busa till det och dricka från jag vaknar till jag somnar.” Jag trodde på att jag valde det själv. På samma sätt har jag trott att jag väljer det själv med att hetsäta! Jag har tänkt att jag väljer detta nu för att bli av med nikotinberoendet! (Jag missbrukare nikotinet också, rökte, snusade och tuggade nikotintuggummi tills jag kallsvettades, fick diarré och spydde) självskadebeteende! Flykt!
Därför var jag tvungen att sluta med nikotinet! Det blev farligt! Jag använde det för att dåsa bort även om jag viste att konsekvenserna blev att jag mådde fördjävligt, för det var ingen fylla alla fall, övertalade jag mig själv. Den gick över på nån halvtimme sen mådde jag bra igen och var klar i huvudet!

Allt som går att bruka går att missbruka! Mitt grundproblem ligger i min dåliga självkänsla! Jag har till och med blundat för den! I alla terapiböcker (självhjälpsböcker i olika terapiformer) jag läst kommer det påståenden som ”ifall man säger till sig själv att man inte duger som man är, om man säger till sig själv att man är ful, tjock, äcklig m.m.)
Där har jag tänkt att sån är inte jag, jag är väldigt nöjd med mig själv! JAG KRITISERAR MITT UTEENDE DAGLIGEN! Hur har jag kunnat gömma det dömandet för mig själv? Varje dag hittar jag något att kritisera med mitt utseende. Jag kan vara jättenöjd men sedan ser jag mig i en spegel i ett annat ljus och då är jag inte alls nöjd med det jag ser. Kan känna att kroppen känns så härlig sedan timmen senare känner jag mig bara svullen och tjock!

Nu har jag genomskådat min inre kritiker! Jävlar va lömsk den är!

Nu uppåt, framåt! ❤️🙏

@aldro Låter verkligen hemskt och illa som du har det i din relation. Vad bra att du inte började dricka för att att mildra alla tunga tankar och känslor, det löser ingenting, gör det bara värre. Den viktigaste att tänka på är barnet, skydda barnet. Om mamman totalt tappar greppet och dricker så måste du som pappa vara den starka och skydda ditt barn. Hålla dig nykter och ta det fulla ansvaret för barnet. Som jag uppfattar det så blir det alltid samma onda cirkel med bråk och alkohol inblandat. Du skriver att det påverkar dig oerhört och hur kistan där i bröstkorgen håller på att explodera. Du skriver också att det känns bättre när du fått skriva av dig. Mitt råd är att du tar hjälp, det som händer är förgörande, blir en ond cirkel och barnet far illa. Du berättar om att du själv farit illa som barn med en psykisk sjuk mamma och grova saker som hänt. Låt inte detta gå vidare till ditt barn, ta ditt ansvar som pappa och ta hjälp. Håll dig nykter, det är mycket som står på spel och skulle du börja dricka är det också förödande för ditt barn. Ditt barn behöver dig. Socialtjänsten kan vara ett stöd för er och inte minst för ert barn. Kämpa på nu och drick inte!

Nu är det lördag igen - börjar ju låta som nån gammal svensk sångtext tycks det... Tänk att jag sitter helt nykter här vid köksbordet fast jag var på tröskeln till bolaget igår och hade starka tankar på att gå in och handla alkohol för att få en avslappnande tankevila, eller rättare sagt en rejäl berusning. När jag igår vid tretiden på fredagseftermiddagen stod utanför bolaget och tittade in genom butiksfönstret då hade jag rätt många tankar i mitt huvud.

För när jag stod där utanför butiken kände jag en tom kall nedstämdhetskänsla av typen besvikelse och inre saknad, men ändå en slags märklig lättnad på något oförklarligt sätt. Jag plockade av någon anledning upp min mobiltelefon ur innerfickan och tog några foton rakt in i butiken över just det produktområde i butiken ifråga som de senaste åren alltid innan jag för bara några månader sedan hamnade i nyktert tillstånd brukade vara mitt första stopp och vanligtvis huvudmål vid besök på bolaget för att inhandla öl, vin och sprit.

Tidigare idag satt jag och tittade på ett av dessa foton och redigerade det lite i min dator. Funderade då en del på varför jag tog detta foto över huvud taget och vad jag kände egentligen kring nykterhet, alkoholinköp, berusningar genom åren och även livet i stort som jag har varit med om hittills. Det är egentligen inte så mycket av värde som jag har producerat, men på nåt sätt har det ju fungerat skapligt ändå.

Har väl mest levt på utan att tänka och förstå så värst mycket om nånting. Men nog finns det en sak som jag är tacksam över och det är då min självklara känsla över att det andliga då alltid tycks ha fungerat. Nog kan jag erkänna att jag känner att skaparen Gud och väl även hans son Jesus om man så säger tycks se mig och vara mig till stöd på rätt många sätt. Funderar nu i skrivande stund på om det inte snart är dags för en kopp med varm mjölkchoklad och några goda limpsmörgåsar...

Ha en fin dag mina vänner!

@Flarran Bra gjort av dig att inte gå in på bolaget och att få känna hur starkt din egenmakt var att stå emot. Minns när jag passerade bolaget första gången vid 4 månader nykter om jag minns rätt. Det var blandade känslor av rys och styrka. Att kunna ge fingret åt den grön-gula välbekanta inetsade skylten😂. Gick in på ett kafé och drack en stor kaffe och det var en härlig känsla. Tittade på folk och det kändes som jag hade landat i en annan värld, på jorden kanske. Det var underbart att ha varit nykter i många månader. Klar i hjärnan och lugn inombords. Har alltid skippat kafé och hellre tagit ett glas vin eller en öl tidigare. Varför slösa pengar på en kaffe när man kan ta ett glas vin och få lite rus. Minns att jag såg en kvinna som var påverkad och vinglade rejält, vakter som tog hand om henne. Det slog hårt i hjärtat och jag tänkte, usch! Tänk om det skulle varit jag. Det var en sån lycka över att tänka annorlunda och inte ha sug eller viljan att dricka, men sorgligt att se hur illa alkohol eller droger påverkar en människa. Jag blev ännu mer övertygad om att aldrig mer någonsin smaka på alkohol i mitt liv, för jag hade fått mitt liv tillbaka som jag nu skulle vårda ömt.

Ha en fin lördag!🌺

Hej! @aldro, När jag läste om hur du har det just nu. Då lärde jag mig en hel del om saker som jag inte har fått något riktigt grepp om tidigare ska jag säga. Blev faktiskt så här på tidig morgonkvist när jag drack alkoholfri cider en aning nyktert tacksam över hur bra jag har det. Har skrivit i min tråd om att jag lyckades att inte berusa mig igår fast känslan till det fanns. För att bemästra en svår situation som du utan tvekan har, så är det lätt att ta till dumheter som alkohol. Man kan hamna i ett hav av stormiga känslor av många olika orsaker. Jag har väl inte så värst mycket att komma med då jag inte har varit i någon djupare relation, eller känt så värst mycket kärlek och såna grejer utan väl mest levt i min egen värld och skyddad från det mesta. Det förstår jag nu när har läst om din knepiga situation och uppenbart jobbiga vardag. Tycker att du är duktig som kämpar på.
Önskar dig allt gott kompis!

och när allting var bra såklart att hela relationen ska storma . förhållandet hon ringer full e allmänt elak osv . dessutom framför andra o snackar skit om mig. allt för o ge hat. hon gör detta aktivt. tror de är 3 helgen på raken nu. annars äre väl 5 år regelbundet. har svårt o gå vidare dock. ja va på bolaget idag. men gick ut därifrån tomhänt och köpte inget. nu efter den här attacken ångrar ja det. min farsa sa alltid innan han blev sjuk att när hela havet stormer sitt lugnt i båten. ja klarar inte av o sitta lugnt i båten. ja har för mkt känslor. nu e ja ba arg för ja ej har alkohol. ja kan ej hantera känslor när dom e intensiva utan preparat de går inte. och bara för jag gick ut tomhänt o vände på allting från bolaget idag så sitter man här nykter . barer stängda. o ingen alkohol. och känslor är gånger en miljon. tog alimemazin för o sova . men inte ens de hjälper. jag kan inte hantera känslor utan stöd egentligen. går inte . de är för mkt. mkt sen barndom osv som gör att man e skadad oxo. kan bli riktigt mörk…. när de blir mörkt blir de ganska illa. kan säga att alkohol gör de lättare för stunden. men man får ta smällarna . o när man tagit bakissmällarna är de intensiva bättre. men idag får ja hantera detta nyktert. och de är ett rent helvete. när de blir mörkt för mig, då går de verkligen enda ner i botten. rakt ner . har väldigt dåliga tankar . man vill ej leva liksom. på nåt sätt tror ja att ja borde dra mig ur relationen helt för de är något som pågått o aldrig blitt bättre. hon har ju diagnoser och skiftar enormt i beteende. ja har ju såklart diagnoser oxo o är inte felfri. men efterssom tråden handlar om mig så skriver ja av mig. ja brukar ju bli dumpad oxo flera gånger i månaden. och de är inte ens av några rinliga anledningar. ni kanske tänker att de hänt för ja druckit? eller är en fuck up? nej nej nej. de kan vara bara man ställer en fråga fel. allt har blivit väldigt toxic på något sätt . o på senaste känns de mest som att hon ba tar pengar av mig o beter sig som skit. ja behöver egentligen inte ens ge ekonomiskt stöd till henne. bara till sonen. känner mig ganska utnyttjad faktiskt. allt har blitt väldigt konstigt. ja får heller inget tillbaka riktigt . skulle säga ja mest blir behandlad som skit. såklart kan ja va jobbig ibland oxo. men hennes reaktioner till småsaker är en miljon gånger om och hon ger 5 miljoner knivar tillbaka i hjärtat. och de pågår oftasts i en hel vecka. tills hon till slut förklarar sig o säger att hon inte vet varför hon blir så. de är en konstig relation. jag är kvar i den och har svårt o gå vidare . men egentligen behöver ja ej va kvar. kanske bäst o gå skilda vägar om båda ba upplever man e toxic mot varann. hon verkar inte tåla mig helt enkelt. men nästa dag är de helt tvärt om. idag e hon full på vin. då blir hon såhär varje gång. ja blir inte så. har blivit kaos när hon blitt så dock om jag e full samtidigt. men de va länge sen nu. jag slutade upp med det för några år sen. hennes del har fortsatt o fortsatt. som en endless tortyr. varför är jag kvar? ja skulle inte tåla om hon träffa nån annan tex. kan ej hantera. o dessutom min unge under samma tak som nån annan. hade nog gjort att ja försvunnit från kartan ett par år. även om ja mister kontakten me sonen vilket är enorm smärta. men de är de flyktbeteendey ja får när de är för mkt tror ja. vet inte hur fe skulle va om vi inte va tsm. har inte haft barn me nån förr o varit i den situationen. men har svårt o tänka mig att svaga jag skulle överhuvudtaget klara av de . så ja gissar väl på att ja skulle försvinna o radera henne för evigt i livet o gå vidare. ja har raderat mkt i livet. mkt händelser me psykisk sjuk mamma o allt som man bara grävt ner raderat som de inte hänt. d e rätt grova saket som hänt . vem som helst blir skadaf av de , om inte kriminell eller psycho. men har konstant bara grävt ner allt. allt finns i en kista långt ner i bröstkorgen. och varje gång saker blir tunga, är de som att kjedjorna runt kistan som är extremt säkrade håller på att brista medan kistan försöker komma loss o öpnna sig. o när de sker dricker man alkohol, då orkar inte kistan hålla på längre o blir lugn för den blir bedövad. ikväll försöker den bryta sig loss. de spricker snart o exploderar. imorgon är hög risk för att jag är extremt destruktiv. ja vill inte vara de. allt var på en bra rutin. ja va glad ja va glad ja lyckades dricka balanserat senast. ja ville satsa på en månad till. ja har tränat varje dag osv. allt va så jävla bra . tills en person kommer och ger mig 5 miljoner knivar i bröstet utan större anledning. känns som ett mörkt moln är påväg över mitt liv. o ja vet ja ej kmr kunna hantera de . medicinen börjar verka hyfsat nu dock. ja tog lite mer . tar väldigt väldigt lite i vanliga fall. vilket är bra. kanske fe känns bättre oxo när ja suttit o skrivit . vet inte . de kommer antagligen tillbaka.

(Läste igen och såg att du eller din man i parterapin talar om det för terapeuten..)

Förstår att du vill göra allt du kan för er relation.
Vill han själv detta?
Är det en terapeut som är inriktad på medberoende/aktivt missbruk? Och gör detta med par?

@Snödroppen jag har försökt släppa helt, men tycker det är svårt.
Min önskan är att han själv gått till en terapeut. Nu försöker vi med parterapi. Och som jag skrev i ett tidigare svar.Jag kommer att tals om att han har ett missbruk.

@bella70 jag tänker att jag kommer tala om för dem om hans alkohol missbruk. Och att de då kommer föreslå att han kontaktar beroendeenheten.
Jag kommer att vara öppen med hans missbruk för alla nu.Detta har jag talat om för honom.
Jag vet inte om det är rätt väg.Men jag måste försöka med något tänker jag.

Jag har gått förbi Systembolaget idag. Hade bestämt mig för att ta taxi till staden för att handla något kul eller nyttigt som jag om skrev om tidigare idag. Har väl alltid varit lite intresserad av teknikprylar och även datorer behöver ju lite omvårdnad ibland. Kom på att jag behövde en nätverkskabel till en av mina äldre datorer för att kunna gå ut på nätet med den om jag så önskar. Tänkte att en snabb hårddisk och lite kringutrustning som en skrivare även kunde vara kul att ha.

Så motivation till att gå utanför dörren fanns trots att det idag var rätt så blött och snöslaskigt ute på gården och väl skvallrade om att det säkert var likadant på stadens gator. Men vad gör väl det när man kan åka taxi tänkte jag. Som av en händelse liksom, så stannade taxin precis utanför bolaget. Prylbutiken som skulle besökas ligger vid bolaget alltså. Tänkte först ta en liten omväg så att jag skulle slippa behöva att passera bolagets entrédörr.

Men fick då en ingivelse att pröva hur karaktärsfast jag var. Skulle jag klara av att låta bli att gå in på bolaget och handla fast det fanns en viss dragning till att göra så. Stod först en stund utanför butiken och tittade in genom skyltfönstret och såg den gamla bekanta synen med ölburkar och flaskor av olika slag. Stod alltså ett tag utanför butiken och skådade på de hyllor som man varit i närkontakt med så himla många gånger.

Funderade på hur många gånger man har varit inne i denna butik och på en fredagseftermiddag sedan bara tömt plånboken på sedlar och kommit ut med sin ryggsäck fylld med diverse starköl, vin och spritflaskor. När jag var bara ett par meter ifrån bolagets ingång till butiken var det rätt många tankar som fanns inom mig kan jag säga.

Det underliga var att jag inte hade något alkoholsug men ändå hade en lust att gå in och handla precis på det sätt som jag gjort i så många år. Men då jag var mätt och inte utmattad av trötthet eller ens speciellt nedstämd, så höll jag mig stilla och tog ett riktigt djupt andetag och andades sedan sakta ut, och upprepade den proceduren några gånger tills jag kände mig riktigt lugn.

Man skulle nog kunna säga att det var en slags brottningsmatch inom mig mellan logik och känsla, blandat med minnen och tankar och längtan till en stunds avkopplande berusning. Samtidigt så var jag inte villig att inför mig själv visa mig vara så svag att jag inte ens skulle kunna styra över min påträngande känsla vilja bli berusad. Det som jag kände sedan när jag passerade bolagets dörr utan att gå in var en slags sorgsen tomhetskänsla, var lite lätt darrig inombords. Men det hela släppte på en gång då jag gick in i prylbutiken för då var mina tankar fokuserade på något helt annat.

Mitt intresse för att handla kul prylar till datorn var starkare än att viljan bli berusad. Det är första gången någonsin som jag har varit i närheten av bolaget utan att gå in och handla drycker. Har många gånger handlat kul prylar och sedan ändå gått in på bolaget. Detta hade jag inget behov av idag. Måste säga att det var en mycket märklig upplevelse att se att min viljekraft är så pass stor. Tog sedan taxi till en matbutik och gjorde veckohandling, ost, bananer, fiskgratäng med mera och passerade sedan deras hylla med läskedrycker och tittade på håll på ett välkänt paket med folköl som jag alltid brukat köpa i den butiken genom åren.

Funderade en kort stund över hur det kunde komma sig att jag inte hade något större alkoholsug där heller faktiskt. Visst fanns det väl en liten känsla av att det hade varit kul att dricka lite öl, men den känslan vann inte över min beslutsamhet att fortsätta att var helt nykter. Kanske håller man så sakteliga på att friskna till från sitt sjuka begär till onyttiga drycker förhoppningsvis. För det enda jag köpte från dricka-avdelningen var faktiskt en stor flaska med Grape Tonic. Man kan träna sina muskler och promenera. Men att träna mentalt för att stå emot begär till alkohol som jag har gjort idag är nog inte heller att förakta. Förresten @Pucco, det var kul att du tittade in och skrev lite.

Ha en fin kväll!

@Himmelellerhelvette Så fint att ni kan prata mer på djupet ❤️ Tyvärr har jag få sådana tillfällen IRL att prata om känslor. När jag träffar andra vill jag mest tjöta, prata om ditt och datt och skratta mycket. Det är nog också en slags flykt? Eller så är jag just nu på en bra plats, i balans. Jag vill bara må bra, vara lugn och tillfreds. Fylla mitt liv med saker som ger mig harmoni.

Kram 🐘

@marshmallow11 Grattis till dina 4 månader och 5 dagar!🥳. Nykterhetsprocessen är en process på flera livsplan. Det ena ger det andra, i nykterheten väcks många frågor och främst kring vem man egentligen är innerst inne och som du säger hur man fungerar som människa. Jag upplever också att som nykter kan man trilla omkull, men skillnaden är att man kan hantera det på ett så mycket bättre sätt. Och man blir bättre och bättre på att hantera sina känslor och sina motgångar ju längre man är nykter. Alkoholen kommer då inte emellan och förstör det man byggt upp. Det är en spännande process och resa om man undersöker den med nyfikenhet. Nyktra mornar är ett guldkorn i det nyktra livet😁.

Ha en fin kväll!❤️

@Himmelellerhelvette Ja, så är det verkligen. Lätt att köra på för hårt och bli övertrött. Då har man passerat gränsen, blivit fartblind och gasen är i botten. Skönt att du kunnat bromsa och trycka på pausknappen. Tid för återhämtning och vila och ladda om batterierna. Då blir det lättare att använda sina verktyg när sikten blivit klar och hastigheten är lagom.

Ha en fin fredag!❤️

@marshmallow11 Vad bra att du vilat och promenerat.
Jag har haft många svackor då jag känner mig deppig på min resa, jag tror det är en del av processen, vi behöver lära oss hur livet känns och att hantera det utan att marinera det i vin. Jag trodde länge att jag skulle bara topplycklig hela tiden bara för jag blivit nykter men så kan det förstås inte vara. Man har sina upp och nedgångar, det har alla, jag tycker fortfarande det är jättejobbigt när jag känner att det blir för mycket mörker i mitt sinne. Då behöver jag stanna upp och trycka på paus. Rannsaka vad jag gjort den senaste tiden. Som nu till exempel. Jag har stressat med massa olika grejer alldeles för länge, mådde sämre och sämre och förstod inte vad som var fel. Efter analysen fick jag mitt svar och nu tar jag hand om mig igen. ❤️Kram

Glömde ju skriva att jag också läst den boken🙏❤️