Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Framför allt blir det svårare när man har gjort en massa halvhjärtade försök som bara slutar med återfall. Till slut tappar man tron på att man faktiskt kan sluta på egen hand, precis som du skrivit tidigare.
Där är jag nu och det är därför jag söker hjälp.
Vilka metoder och mediciner som finns idag vet jag inte, men jag vet att Antabus fungerar för mig. Dock blir jag "lite" dålig i magen av den, så om det finns ett fungerande alternativ är det ok för mig.

Nu väntar jag bara på ett samtal från Beroendemottagningen så att jag kan komma igång. Jag känner mig lite otålig!

Funderat på känslan av allmän tristess som jag hade tidigt i morse och att det inte är något nytt som infann sig bara för att man väl blev nykter och alkoholfri. Tråkighet och känslan av att inte ha något roligt att göra det hade man ju ofta även när man var liten minns jag. Fy alltså för långtråkiga regniga dagar, och trista helger när allting var stängt och alla i kvarteret hade åkt iväg nånstans åt olika håll och man satt där i ett hörn och undrade vad man skulle hitta på. Inget nytt under solen står det skrivet i en skrift, precis som detta med allmän tristess alltså.

Försökte nyss vila en liten stund. Men allmän ångest, samt lätt nedstämda tankar blandade med uppgivenhet av att man är så orkeslös började stegras till den nivå att det kändes som att det hade varit helt fantastiskt med några burkar rejält starka starköl, eller varför inte bara en helflaska med nåt sött portvin i närheten att gå loss på. Men det var ju inte berusad jag ville vara sade mig då logiken.

Det var något annat som saknades. Kanske var det dags att ta sig ett par av en läkare utskrivet lugnande piller funderades det på. Så gick ut i köket och öppnade kylskåpsdörren för att plocka fram en flaska med kolsyrat vatten och såg då en oöppnad grädd-ädelost som jag köpte i lördags och tog en rejäl skiva av. Satte mig sedan vid köksbordet och funderade på tillvaron.

Försökte komma på varför jag började att känna mig mig så himla nere, tom och liksom lite fruset deprimerad helt utan anledning egentligen. Så då tittade jag utan att öppna köksfönstret, utan bara liksom kikade ut genom persiennerna och skådade vad som hände ute i realtid på gården liksom. Byggjobbarna höll som igår på med sin byggnation så smått. Bostadsbolagets snöskottningsmaskin åkte förbi och skottade vägen och en granne sopade snö av sin bil, och en rörmokare stod i en grusgrop och rökte för sig själv.

Samtidigt som en lastbil med ett flak fullt med grus for iväg från ett hörn av gården för att väl lasta av det nånstans. Bara en liten ögonblicksbild av min gård och jag funderade kort på om jag skulle ha velat byta position med nån av dem i stunden. När jag hade druckit en kopp med kaffe och ätit några goda pepparkakor så blev jag på rätt gott humör och tänkte att nog har man det allt rätt bra. Vad sitter man och gnäller för, det kändes verkligen att man hade tagit sig två lugnande tabletter.

Sedan hade jag kraft och energi till att diska bland annat min gamla kaffekopp. Samt sopa och skura köksgolvet lite. När jag var klar med lite sådant småpyssel så upptäckte jag att man inte alls hade tagit sig några piller. Detta då dessa ju låg kvar där på sin plats bredvid min dator, tänk så det kan bli alltså. Nu har man ju dessa piller kvar tills man blir lite orolig igen alltså. Inte har man nåt galet alkoholsug heller. Det är då allt märkligt hur en allmän distraktion alltså lätt kan förändra ens psykiska mående ibland.

Men att stå på huvudet och göra diverse krumbukter för att komma in i ett annat stämningsläge är nog inte riktigt min grej ännu. Men guidad meditation med en sövande röst kanske man skulle testa igen liksom. Kanske dags att ta och läsa igenom en bok om självhypnosens hemligheter som väl ligger halvt oläst nånstans i bokhyllan. Det tog jag mig en extra slurk med kallt och gott kolsyrat vatten på. Kanske skulle man bara ta och fingra lite på sitt keyboard ståendes där bredvid datorn igen sade mig så till sist nyss en inre känsla alltså.

Har just gjort så och lagt några enkla gladlynta ackordföljder som mycket väl kan bli till rätt så trevliga små byggklotsar som grund i nån svängig låt framöver känns det som. Vem sjuttsingen behöver väl alkohol som drivmedel till skapande när man mår skapligt bra alltså. Denna nyktra tanke bubblade upp som från ingenstans inom mig och det tog jag mig faktiskt en slurk med kolsyrat vatten till på alltså. Alkoholdjävulen den fule filuren, fick alltså på käften idag också. Förresten @Carisie, det var trevligt att du tittade in en sväng kompis, sånt piggar alltid upp.

Ha det gott!

@LAO Tyvärr är det inte första gången jag söker hjälp. Jag har tidigare haft nyktra perioder på 1-4 år, men det har slutat med att jag fått för mig att den här gången kommer jag att kunna dricka kontrollerat. Somliga lär sig aldrig! Vi är alla olika, men för mig är det helnyktert som gäller.

@B.Å

Vet inte om jag hade kunnat lösa mitt beroende på en vecka, men kanske det. Ja, 6 öl minimum varje dag i flera år är ju helt sjuka mängder. Ganska ofta är det fler än så, eller starkare än folköl. En period drack jag 6-8 starköl varje dag.

Jag vill knappt ta i mitt liv med tång, det har blivit som ett självskadebeteende att dricka så mycket jag fysiskt hinner varje dag.

Ett sätt kanske skulle vara att få ner det fysiska beroendet lite med att trappa ner, för att sedan försöka komma till professionell hjälp att göra sista steget. Om jag slutar tvärt nu är jag tyvärr ganska säker på att det blir dåliga konsekvenser..

Men, det enda jag egentligen vill är att bli fri. Jag hatar att dricka. Jag hatar varje minut av det, jag sitter och bara häver i mig, 6 öl tar oftast runt 1-2 timmar. Jag vill aldrig dricka något igen så länge jag lever, och jag skäms helt fruktansvärt att jag ska behöva skriva det här och att det är mitt liv

Jag vet inte. Känner mig splittrad i allt just nu å ledsen och trött. Tänker på hur mycket tid och energi jag lagt på honom de senaste åren och vad det gjort med mig.
Helst hade jag startat om på egen hand men just nu känns det steget som ett stort berg.

Jag tror att han inte *kan* välja något annat. Han är sjuk. Vad vill du göra för att ändra din egen situation? Hans kan du inte påverka, den måste han hantera själv.

@Memmy så modigt att ta tag i det och våga kontakta folk. Jag har ofta slätat över, garvat och gjort mig själv löjlig. Forumet här är verkligen bra och alla är så fina och kloka. Du med, och dina erfarenheter kommer hjälpa någon annan. Skönt att du vet att ångesten släpper, kan du försöka vara lite snäll mot dig?

Kanske tänder du adventsljuset en stund idag?

utbrunnet = obrunnet

Dag 3.

Idag har jag så smått börjat våga ta tag i att be om ursäkt till folk och forska i vad som egentligen hände i lördags. Egentligen vill jag inte veta, jag vill bara gå vidare. Men jag känner att jag måste, jag måste få veta hur illa det är.

Jag ska sen tvinga mig själv att fokusera på annat. Har två deadlines idag, så det jobbet måste jag få färdigt hur dåligt jag än mår, vilket kanske bara är bra. Alla första adventsplaner gick ju i stöpet, så här är det fortfarande tomt i fönsterna utan några stjärnor eller annat pynt, adventsljusstaken första ljus står utbrunnet. Ångest för det också. Känner mig totalt värdelös just nu.

Men, jag ska rycka upp mig och sluta älta och tycka synd om mig själv. På 5e dagen mår jag vanligtvis så pass bra att jag kan ta itu med vardagens sysslor och göromål och börja fokusera igen. Om nu inte konsekvenserna från helgen dyker upp vill säga, då förlängs den tiden. Men först ska jag ta mig igenom dag 3 och 4.

@LAO
Hej,
Ångesten är tyvärr på samma nivå, men jag har iaf fått sova. Ska försöka sysselsätta mig med något idag, försöka styra fokus till andra saker en stund. Annars brukar sömnen vara min utväg, sova, sova, sova. Men det är väl att skjuta upp problemet kanske, ångesten måste man ju genomlida ändå.

Jag har några som jag anförtror mig åt. Dock upplever jag att det är svårt för dom att förstå, eftersom dom inte har samma problem. Det är därför forumet är så bra, här finns en hel bunt som förstår och inte dömer 🩷
Hoppas att du får en fin dag 🩷

@Carisie
Fortfarande ångest som river i bröstet. Men jag håller med, det är nog bra om man minns känslan för det brukar ju vara det som senare är bekymret - att den bleknar och förminskas. En lista låter bra, det ska jag göra, tack för tipset 🩷

@Amanda L
Hej,
Mina närmaste vet, där har jag varit öppen och ärlig. Tänkte mer allmänt. Dock har det varit svårt för min man att förstå att jag helt enkelt inte kan hantera alkohol. Han tycker att det borde vara självklart att känna att man håller på att gå över en gräns. Men jag tror att poletten har trillat ner nu, att det faktiskt är en sjukdom och att jag aldrig kommer kunna dricka normalt. Jag har bett om stöttning när det blir jobbigt och svårt, så det känns bra.

Jag vill också bli hon som inte dricker 😇

@Flarran Haha..vad roligt - ja det gjorde vi! ☺️
Yoga Nidra utförs i liggande under en filt eller ett täcke. Inga krumbukter eller annat jox. Man sover som en prinsessa 👸🏼 (eller prins 🤴🏼)

Kolla you tube! Det finns Nidra för avkoppling, sömn och en massa annat. Mycket bra!

@Himmelellerhelvette åh tack ❤️❤️

Om du bara visste hur mycket ditt inlägg tröstade mig, läste det inatt och så mycket igenkänning 🥲.

Just nu är det mycket som skaver, känner mig helt intryckt i ett hörn, överkörd och uppgiven….men jag vet att det kommer bli bättre. Har bara så många beslut att ta och vissa saker kan jag inte kontrollera, men förändringar kommer göras och fan så skönt det ska bli när jag kan pusta ut.

Tack igen ❤️ och tack ni andra som även skrivit en rad ❤️

Tack för era svar! Börjar med tre vita månader och utvärderar därefter❤

@FyraFiskmåsar visst blir vi experter på att gå runt och le och låtsas som ingenting, så kan vi inte ha det 😭

Tycker det låter så himla mycket med 6 öl om dagen, förstår att du vill försöka lösa detta diskret men vad hade hänt om du blev sjuk (nu går det influensa) en vecka eller så? Arbetsgivaren kommer inte få reda på ifall du är inlagd under tiden…är du orolig för något annat än att förlora jobbet?

Du behöver så klart inte svara, alla vi har olika förutsättningar. Känns dock som det skulle kunna vara bra idé att ta hjälp och skita lite i jobbet just nu.

Lever med en man samt 2 barn. Han har druckigt så länge jag kan minnas i vårt förhållande. Men det är starksprit sen ca 8 år tillbaka.
Har satt så många ultimatum de senaste åren och han höll uppe och lämnade blodprov ett par månader. Men sen började det om igen.
Så nu är det flera gånger i veckan. Senast igår var han onykter på kvällen. Märks så tydligt och jag har valt att titta åt åt ett annat håll..men på nåt sätt börjar jag tröttna. Känner mig trött å less och irriterad på hela situationen. Går inte att nå honom heller. Han lever både med en depression och alkoholism och jag kan inte fixa honom. Spelar ingen roll vad jag gör eller säger så kommer han alltid välja alkoholen framför mig och barnen. Så är det.
Idag skrev jag att det är dags att söka hjälp nu. Å ta tag i det. Men han vägrar för att läkaren sa senast att kommer han igen och vill ha hjälp kommer hon anmäla honom till socialen. Vilket jag inte tror på alls. Ännu bara en undanflykt och ett sätt att manipulera mig. Skiljer vi oss kommer han ändå inte få ha barnen eftersom han super varje dag. Men tror inte han har några problem med att välja bort dem alls faktiskt.
En sak som varit tydlig sen ett par månader tillbaka är att han blir vansinnig om det är nåt. Tex om vi tjafsar om nåt så exploderar han. Sån har han inte varit innan.
Tror han mest bara vill supa ihjäl sig. Vår familj betyder ingenting mot alkoholen.

Inte bilagor,villkor ska det stå.

Hej Majsan
Om din fd dricker 1 gång varannan vecka så kanske det är du som inte klarar att ha alkohol i ditt liv?
Jag vet ju inte på vilket sätt han dricker eller vilka konsekvenser det har för er.
Men i mina öron låter det rätt "normalt"

Att ställa krav på sin partner i bilagor för att man ska fortsätta tillsammans brukar inte bli så bra.
Då kommer förändringen pga yttre faktorer,dvs dina krav.
Det brukar inte bli varaktigt.
Mitt tips är att du startar en egen tråd och läser och skriver det du känner är viktigt för dig.
Allas vår historia härinne är olika,men har gemensamma grunddrag.
Vi härinne på anhörigsidan har ofta farit illa pga missbruk,antingen i nuet eller vår uppväxt.
Det skadar oss på djupet och vi behöver förstå oss själva för att förändringar ska ske.
Välkommen hit och lycka till på din resa!

@B.Å

Tack som frågar, den har varit som de flesta andra. Dvs jag ser glad ut men går runt och mår katastrofdåligt. Går runt och tänker hemska tankar om mig själv samtidigt som jag ler & låtsas som inget. Jobbade över och fick köpa starköl istället för att hinna få i mig, så fick en härlig huvudvärk idag på köpet!

Min enfaldiga plan är att igen försöka dricka 6st 2,8% varje dag istället för 3,5. Och sedan ta bort en burk varje eller varannan vecka.

Hoppas att jag lyckas ta mig framåt denna gången, det som talar till min fördel är att jag faktiskt erkänt för mig själv & er härliga människor hur det ligger till.

Hoppas ni har en bra dag & fortsätt resan!

Det märkligt hur man liksom kan komma tillbaka i känslan man hade för längesen med att bara titta på ett foto man gillar. Man kan få sommarkänsla fast det är snöslask ute. Redigerade ett foto från en trevlig nykter cykeltur i somras för att komma på lite bättre tankar, för märkte en stund innan att man väl började att fundera lite på alkohol igen fast man inte vill hålla på med den grejen. Man får verkligen fokusera ibland på det här med HALT och tänka på vad det kan handla om.

Nu är det väl kanske mest bokstaven H som i hungrig som väl spökar lite då det väl är dags för lite frukost snart alltså. Så får väl försöka att göra lite mjölkchoklad och ta mig några goda limpmackor som väl har tagit mig igenom många stunder av tankar på att, kanske bara en enda gång till, kan man väl ta sig en promenad ned till matbutiken när den öppnar och köpa sig ett paket med pilsner för man behöver ju inte dricka upp alla burkarna på en gång...

Man kan ju ta sig bara en burk för gamla tiders skull och kanske få känna sig lite fri och kanske få tillbaka inspirationen till att göra lite instrumental musik igen. Något lugn och inspiration till att sitta still i lugn och ro och skapa musik har inte funnits på månader här och börjar faktiskt sakna den lugnande känslan av att göra lite egen musik att sedan lägga ut här och där på nätet som man gjorde i så många år och det liksom gjorde sig självt på nåt sätt. Men samtidigt så vet man ju hur det blir. Saknar inte i stunden den lätta berusningen i sig, utan mer att kunna känna inre ro och att kunna sitta still och komponera.

Slog på ett av mina gamla keyboards igår och fingrade lite på tangenterna för jag hade musikkänsla men musiktrollen om man så säger, hade då allt tagit semester och det blev ingenting av värde fast man försökte en bra stund att frammana ett intresse för att spela in något nytt. Men det var som att försöka flyga utan vingar liksom. Det blev bara att kännas deprimerande då musikskapande har varit min grej för att må skapligt bra i så många år.

Nu har man ingenting som man känner är riktigt kul längre. Ska det vara så här trist för evigt var nyss en känsla som kom. Men om man tar sig iväg och köper nåt med alkohol för att få igång lite inspirationen igen så är man ju snart nere i alkoholträsket igen det fattar man ju. Men vad ska man göra när man känner sig trött på att inte kunna göra det enda man egentligen gillar, menar inte att dricka, utan att kunna göra lite musik som förr.

Man förstår ju nu att det är alkoholdjävulen som tagit en ny infallsvinkel liksom, så får väl bita ihop och vara nöjd och glad med ingenting alls känner jag nu lite uppgivet inom mig. Nej, nu så är det väl dags för lite livsmedel i form av mjölkchoklad och mackor igen för att inte tappa greppet om situationen. Drivmedel för musikskapande får man väl sluta att tänka på. Men vill egentligen inte kasta bort mina gamla musikinstrument eller bara bära ned dessa i källaren. Men får väl kanske göra det till sist, för att inte falla för frestelsen att vara korkad och korka upp en flaska igen och som vanligt folk börja att vandra runt planlöst på nåt promenadstråk med tankar på ingenting alls...

Hej är anhörig men vi höra åsikter från den här tråden. Mitt ex och jag separerade för 7 månader sedan pga hans alkoholberoende som varit problematiskt under hela vårt äktenskap. Vi har två barn tillsammans. Hans dryckesvanor har inte varit varje dag utan snarare en gång i veckan då han kunde dricka ensam till tidig morgon och sen vara utslagen hela nästa dag. Nu när vi har barnen turvis dricker han en gång varannan vecka (han säger själv att han minskat på mängden/ går tidigare och sova men vet inte eftersom vi inte bor ihop). Han verkar må bra, han tränar, jobbar och sköter barnen bra. Vi har nu träffats intimt ett par gånger och han vill ha mig tillbaka, men jag kan inte vara med honom så länge alkholen finns med i bilden, har haft för många svek. Men är det ens möjligt att bli måttlig? Eller är den här nya livsstilen han har bara ett uppsving han har just nu då han fått massa insikter och vill ha mig tillbaka? Vad kan jag lite på?

Hej hej läser lite här i din tråd (har ej läst hela) men känner mycket igen mig. Jag lämnade mitt ex för 7 månaders sedan pga alkohol. Vi har två barn tillsammans och träffas därför regelbundet. Han dricker aldrig när han har barnen och innan drack han en gång i veckan. Han säger att han har förändrat sitt liv och han verkar förändrad, vi har träffats intimt några gånger. Jag kan inte ändå lita på honom och han har inte slutat dricka helt även om han förändrat sitt drickande till en gång varannan vecka. Han verkar må bra och vara sund utöver det. Men jag vet inte vad jag ska tro på. Är det helt galet att jag träffar honom över huvudtaget (han vill ha mig tillbaka, men jag vill inte så länge som det finns alkohol i hans liv). Kan man ens övehuvudtaget lita på någon som har alkoholismen i sig? Förlåt att jag kapar din tråd men det verkar som om du har gått igenom liknande saker?

PS. Du kanske ska skippa antabus denna gången? Istället be att få ”blåsa” dagligen, med någon pryls hjälp, och om du druckit får din behandlare sms. The House vet jag har den behandlingen. Du måste jobba stenhårt för att komma till ”vill inte dricka”. Med tiden känner man att man ”slipper dricka”. Och det är ett eftersträvansvärt mål ❤️

@Onkel F Jag tror faktiskt att det är ovanligt att man klarar sig helt utan stöd från beroendevården. Och har man passerat en viss gräns är det nog snudd på omöjligt.

Se det inte som ett nederlag, se det som en styrka. Du är modig, och väldigt klok som tar ansvar för ditt liv.

En daglig ”hjärntvätt” tror jag är ett måste. SoberLeon på YouTube kan jag rekommendera! Hans dialekt är hemsk, men han är otroligt pedagogisk. Och jag vet att du redan har kunskapen - men den måste gnuggas in i varje por i din kropp och knopp. Ditt undermedvetna måste fatta grejen också!

Kram 🐘