Senaste kommentarerna i forumet

Skönt att höra att du kämpar på ändå fastän det är tufft hemma.
Jag upplever samma sak tyvärr där hemma. Jag kände för ett par veckor in i nykterheten att många gånger jag drack gjorde jag det för att glömma hennes gnäll. Vet att detta inte är ett forum där det ska diskuteras för att lösas. Men jag är rädd för att hon är en av anledningarna till att jag druckit, iallafall vara en bidragande faktor. Jag lägger inte någon som helst skuld på henne för mitt drickande, det valet var helt och hållet mitt. Men jag vet att jag tryckt ned dom känslorna jag haft angående hennes attityd och inställning med a-.
Jag anser mig själv som en ganska glad och positiv person med en inställning att löser sig bara man kämpar.
Hennes attityd är mer av den negativa sorten, hon har en benägenhet att alltid på ett eller ett annat sätt få saker och ting till att det inte blir gjort utan henne eller att det är upp till henne.
I tjaffs hemma målar hon ofta upp sig som offret.
Nykterheten har fått mig att tänka mer på hur hon tänker och resonerar.
2 månader har gått och jag är inte nått klokare. Försöker tänka ut om det är jag som får henne att agera som hon gör eller vad det kan vara.
Hursomhelst, kämpa på så ska jag göra det samma.

FinaLisa...jo men nog har jag vårfeeling...inte endast pga fröna utan solen...och månaden...mars. Å det är härligt!
Hur mår du? Har du Covid-19 och hur mår din sambo?

Ärlig...och ärlighet...då tänker jag på Vinäger...som verkligen blottade sig när hon drack alcogel! Det var modigt av henne att berätta det! Och, det visade även mig vägen att våga vara modig när man inte lyckas...för jag har upplevt att om jag skriver när jag inte lyckas...eller om vi säger så här...om jag inte lyckas går jag några steg bakåt....men om jag då skriver här på forumet...och mina vänner här skriver inlägg på vad jag har skrivit...då går jag många gånger några steg framåt. Det kanske inte alltid syns i en minskning av intag av alkohol...men det händer något inom mig.

Så som jag skrev igår var mitt kortsiktiga mål idag att vara alkoholfri vilket jag inte har lyckats med och man kan undra varför??? Å det skulle egentligen inte ha varit något problem..fast så tänker jag hela tiden...men det som hände var följande...Min man skulle på sin årliga kontroll efter sin magstrupscancer. Det var fem år efter att han hade opererats. Började med cystostatika, därefter strålning och till sist operation i oktober 2015. Så om allt var bra så skulle ju det innebära att han inte behövde komma på återbesök igen. Så innan han ens hade varit på återbesöket och fått svar...hade jag börjat planera...är det ett positivt svar...jag då måste vi fira. Så min hjärna var helt och hållet kidnappad...det fanns inte ens en lösensumma för att få hjärnan på rätt bana igen!
Vi fick ett positivt svar..han ska inte tillbaks igen..allt var bra!! Fast firandet...tja...det fanns mest hos mig...eftersom han skulle iväg ikväll....och ärligt...hade det blivit ett negativt svar...så var min hjärna tillräckligt kidnappad för att den hade säkerligen valt att välja alkohol ändå.

Så vad har jag lärt mig??? Att hjärnan kidnappas så lätt....och att fira...det kan man ju för sjutton göra med vilken dryck på vilket sätt som helst fast utan alkohol! Och vad har jag mer lärt mig?? Jo...att komma till handling...verkställa vad jag har bestämt mig för innan jag skriver här...för jag är så utomordentligt bra på att skriva vad jag önskar att jag ska göra...jag måste istället göra det...i små små steg.

Så det får vara bra för idag...och jag tänker inte känna mig misslyckad...för där jag är nu...är så mycket bättre än tidigare!.

Kram:)

Kikar in och säger hej ??‍♀️ hoppas du haft en fin dag på jobbet. Jag känner mig pigg och stark idag, det är framåt helgen mitt vacklande börjar antar jag. Då MÅSTE vi kroka i arm ?

Kram ?

Och säger hej ??‍♀️. Mysigt med barnvecka, en närvarande barnvecka utan A. Rå om barnen och ha det så mysigt.

Kram ?

Jaha, måndagen är snart slut. Kul att ni är här inne och hejar på mig ❤️ Inget sug idag. Tränat. Ätit middag. Nu ligger jag på soffan och är väldigt sugen på godis och läsk/bubbelvatten. Kanske ett besök till affären?

Har ju berättat att jag senaste året dragit ner på a-konsumtionen rejält. Det som hänt är att jag har ersatt det med godis och gått upp ca fem kilo.

Om jag nu ska berätta lite mer om min skeva relation till A så kan jag säga som så att min neddragning på A gjort att jag mår mycket bättre förstås. MEN, ett stort men, tankarna på A har varit lika frekventa som förr och det är den här kidnappningen av min hjärna som tar så oerhört mycket energi och tankemöda av mig. De gånger jag har druckit har jag druckit girigt och blivit för full, kräkts ett par gånger och annat pinsamt. Så även om jag lyckats dra ned mängderna rejält (inte en-två BiB i veckan) så är det lite komplicerat i min relation till A. Det är därför jag vill sluta.

Jag har också varit ledsen. Känslorna kommer som vågor. Skönt att jag inte är ensam med detta. Trodde jag höll på att tappa fattningen ???

Vi får vänta lite till innan lyckan kommer ?❤ visst är detta spännande ?

... det får jag när jag läser i din tråd. Det här med rädsla tror jag definitivt gäller för mig. Jag är väldigt noga med att inte få i mig någon alkohol, och jag vet också att rädsla kanske inte är den bästa drivkraften men den finns där, nånstans.
Men främst handlar mina val och beslut om livet jag önskar leva. Precis som det är just nu. Att jag orkar leva mig igenom motgångar, att jag kan glädjas, ja du vet det vanliga ? Och jag vet precis som du skriver, att inget blir bättre av a, men den mikro-lilla chansen att ett sug skulle väckas om jag tog en klunk. Den är jag inte beredd att utsätta mig för. Kram!

Idag kom barnen. Vi har lagat mat tillsammans. Den här veckan kommer den här mamman vara nykter. ?
Först trodde jag att ensamveckan förra veckan skulle vara jobbig att inte dricka på men nu tror jag det var bra att vara själv och bara ha mig att ta hand om. I synnerhet som sömnen varit så dålig.

Så bra gjort av dig!

Tack för din omtänksamma kommentar! Tar den med mig.

Häng på Nystart, tycker jag. Du har alltid verkat få ut lika lite av ditt drickande som jag. Du har aldrig beskrivit glädjen i ruset eller något positivt alls, möjligen flykten då. Men där är jag rätt övertygad om att alkoholen bidrar till handlingsförlamningen. Man har inte tillräckligt med fokus. Det fanns så mycket hopp när du höll upp en längre period, så häng på. Du ångrar dig inte.

Oj Sattva, det där inlägget var inte menat som att man är styrd av rädsla om man väljer att aldrig ta första glaset. Jag tror att vi är olika och att vissa härinne absolut inte ska ta första glaset. Vi får olika kickar av det helt enkelt och det finns andra droger som jag absolut inte ska använda. Där är jag rädd för att fastna. (Och det kallar jag inte ”styrd av rädsla” utan självbevarelsedrift).
Om jag skulle dricka vid nåt tillfälle och vilja dricka igen eftersom ”det gick bra”, så vet jag att det inte är en väg att gå. Kanske har jag förändrat så mycket i hjärnan att jag är där och gillar ruset nu, men just det har aldrig varit mitt problem med alkohol tidigare. Därför känner jag mig inte rädd. Samtidigt är det kanske inte så att jag väljer att testa. Jag gillar att vara nykter och klar i huvudet.

Ny vecka igen, hoppas på att du har vårfeeling tillsammans med alla dina frön! ?????☘️

Kram ???

Nä, hur skulle det se ut om man sprang runt på jobbet och var lycklig ?

Skämt åsido, ordet lycka är lite hajpat och används väl snarare synonymt med euofori, att allt är happyhappy. Men den riktiga definitionen av lycka är faktiskt att vara nöjd med det man har. Man kan känna lycka oavsett vad man har i sitt liv (i form av relationer, pengar eller egendom) om man är nöjd med det man har.

Jag brukar säga att nykterheten har inneburit att jag är grundglad, grundlugn och grundnöjd. Att lägstanivån höjts ett rejält snäpp. Sen har nykterheten också inneburit att jag lever mycket mer här och nu. Agerar direkt på det jag kan förändra och rycker lite mer på axlarna åt sådant jag inte kan förändra.

Kram ?

Tack alla för utförliga svar!

Det känns som att ni har gett mig en tydlig bild av forumets betydelse. För att kolla om jag har uppfattat er rätt, så tänkte jag sammanfatta det ni har sagt. Ni får gärna säga till om något saknas eller bör ändras:

* Många av er hade inga större förväntningar på forumet första gången ni sökte. Den förväntning som fanns var främst att hitta en plats där ni kunde få prata och bolla idéer med personer med liknande erfarenheter. Anledning till att ni har sökt er till alkoholhjälpen har varit då ni inte mått bra och/eller velat sträva mot nykterhet.

* Den hjälpen som ni har fått via alkoholhjälpen är främst stödet och inspirationen från andra personer i forumet. Ni nämner också att detta har hjälpt er att bibehålla nykterhet och att forumet har bidragit till ert välmående.

Ni berättar att ni har lärt er massor via alkoholhjälpen, men framförallt har ni fått vänner som ni kan få stöd av och ge stöd till. Dessa vänskaper motiverar er.

Alkoholhjälpen skulle kunna förbättras kring möjligheten att lättare kunna se svar som man har fått av andra användare, men utöver det är forumet positivt för er. Speciellt positivt är det öppna samtalsklimatet där ni kan vara er själva och visa äkthet.

Tack återigen och hoppas ni får en riktigt fin vecka!

Hälsningar,

Olivia

Vad bra att det rullar på??
Så kul att du hänger kvar här?

Kram ???

Stolt över oss ????

Välbefinnande låter härligt ? grattis till 2 månader och nya insikter ❤

Kram ?

Är du på dag 2 och klar i huvudet så är det värsta över. Ångesten kommer att vara jobbig några dagar. Sömnen behöver några veckor men det blir bättre och bättre med tiden (för de flesta).

Grattis till ett bra beslut ???

Vi är några stycken som kör nykter mars tillsammans. Häng med ???

Måste skriva en liten kommentar om att gränslöst inte måste vara dåligt, och här på forumet är ingen pinsam. Vi väljer nytt här och nu. Ibland varje dag. Ibland för livet. Ja, det ser olika ut. Läs och skriv här så kommer du säkert underfund med vad just du behöver! Kram.

Hej BandidoBlanco

Om jag förstår dig rätt står du på tröskeln till något nytt, till något annat. Fint att ha dig här. Det kan vara skönt att läsa om andras erfarenheter och få dela av sina egna när vyerna är lite okända. Att starta en tråd här och där igenom kanske få tillgång till info och inspiration är ett fint steg att ta. Tecken på nyfikenhet och mod att be om stöd. Bra att ha!

Berätta gärna mer om du vill!

Allt gott
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Nu vill jag verkligen sluta dricka då det skadar mig psykiskt och fysiskt.

Bakgrundshistoria:

Jag började dricka som 21 åring (ganska sent enligt många.)
Det var mest helgar och tillställningar.
På somrarna blev det mer.

För drygt två år sen hade jag problem med ätstörningar och magproblem jag märkte då att alkoholen dämpade smärtorna konstigt nog och ångesten försvann litegrann.
Samma år på sommaren skilde jag mig från min man och det blev väldigt psykiskt påfrestande så det blev lite mer alkohol då. Så höll det på nästan hela hösten. Jag drack inte varje dag men nästan. I oktober samma år under denna tid blev jag utsatt för en våldtäkt och då spårade det ur ännu mer. Då blev det alkohol oftare. Jag gick då till en beroendeklinik vid ett tillfälle där de berättade om dilerium och andra hemska biverkningar man kunde få.
Då slutade delvis och kunde ändå ha uppehåll 5-6 dagar. Det blev återigen mest på helgerna.
Hela förra året var betydligt mindre men ändå 1-2 dagar i veckan.
Jag gjorde en anmälan på våldtäkten som de la ner ganska nyligen. Efter det har jag druckit nästan 4-5 dagar i veckan. Det tar mycket psykiskt och fysiskt på mig och nu vill jag sluta.

Idag: jag är 27 år och ska snart börja jobba igen. Jag vill verkligen sluta. Nu har jag inte druckit sen lördagskvällen och idag är det måndag.

Jag är livrädd för att sluta för jag är rädd för eventuella besvär som hallucinationer och dilerium.

Jag har ont i musklerna och lite kramper men inte mycket. Jag har lite skakningar men inte okontrollerat. Jag känner mig lite ”yr” men jag vet inte om detta är för att jag är rädd och har ångest. Har inget direkt sug efter alkohol då jag verkligen vill sluta men är livrädd.
Det känns som jag kommer börja inbilla mig dessa symptom även om de kanske inte kommer. Kan ej tänka på annat nu.

Hur vanligt är hallucinationer och Dilerium i min ålder. Och att ha druckit fram och tillbaka men ganska intensivt senaste tiden?
Dricker ca 1 flaska vin när jag väl dricker.
Hoppas verkligen på svar.
Vill inte fortsätta och framförallt inte vara rädd för eventuella symptom.

Jag är så glad för din skull Sisyfos, så otroligt bra jobbat.

Stort tack för ditt svar! Jag är medveten om att mitt problem kan verka litet jämfört med hur många med ett uttalat missbruk har det. Till saken hör dock att jag alltid haft en tendens att dricka för mycket. Jag tycker helt enkelt om att bli onykter. Har bagaget fullt av dåliga minnen från tillfällen då jag gått över gränsen. Jag har svårt att sätta stopp när jag börjat dricka. Min kropp ropar alltid efter mer. Att nu aktivt dra ner på mängden vin i ”pensionärsvardagen” är på ett underligt sätt skamfyllt, då det innebär att jag erkänner att jag agerat fel tidigare. Från första fyllan i tonåren, under studenttidens omfattande festande, på fester på jobbet och i det vuxna sällskapslivet. Jag är så pinsamt gränslös. Det gör ont att erkänna!

Jaha då blev det här experimentet dubbelt så långt som det var tänkt från början. Bra är ju det. Jag har fortfarande ganska stora svängningar i mitt humör. Ibland är jag på ett väldigt bra humör och ibland väldigt låg. Jag får fortsätta att skriva dagbok och försöka att lista ut vad som triggar mig att känna mig deppig. Ett jämnt blodsocker har alltid varit ett måste för mig, för att inte bli irriterad och "hangry". Träning ger mig en kick i positiv riktning så där är ju två variabler att håll koll på.

Jag var ute på min intervallrunda imorse, härligt. Jag kom att tänka på att denna strävan efter lycka är så utbredd i vårt samhälle idag så jag blir på dåligt humör bara jag hör ordet. Ja ja jag vet att mitt mantra var:
-lugnet leder till lyckan.

Nu tänker jag införa ordet VÄLBEFINNANDE I mitt liv istället. Jag ska sträva efter att må så väl jag kan i de olika stunder som utgör mitt liv. Det kanske är en löjlig tanke att byta ut lycka mot välbefinnande, men jag tror att det spelar roll för min del eftersom det åtminstone ger mina tankar en ny riktning att utforska. Jag är tex inte speciellt lycklig på mitt jobb och kommer nog aldrig att bli det heller, men jag kan sträva efter att må så bra som jag kan när jag är där. För mig blir då målbilden en annan. Att springa omkring och vara lycklig på jobbet kommer aldrig att hända men om målsättningen är att hitta ett större välbefinnande på jobbet så är det inte så svårt.

Må ni hitta ert välbefinnande idag önskar N.