Senaste kommentarerna i forumet

Så glad för din skull ❤️

Kram ?

Fem veckor är jättebra! Det är ju dessutom "ett helt nyktert år 2021" ;-) !
Bra med din strategi också, den ger dig alla förutsättningar för att få din sköna nyktra ledighet som du är så värd!

Apropå att bli irriterad på onyktra människor. Jag har för mig att jag läst/hört att det man blir irriterad på hos andra egentligen är saker som man vet (mer eller mindre medvetet) att man behöver jobba på hos sig själv.

Nu jobbar du ju på din nykterhet. Kanske kan du då låta mannen ta ansvar för sig själv, oavsett om han väljer att dricka eller inte? Inte så lätt kanske, men en tanke jag fick.

Kramar!

Skönt att alkoholdimmorna har börjat lätta för dig, den första tiden är tuff men man måste bara igenom den.

Kram ?

Hej och välkommen. Det låter som du haft det tufft. Ja det är sådär det kan se ut. Det är ju verkligen en hjälp att slappna av alkoholen.... i början. Sen när man druckit ett tag blir man beroende. När det inträffar är omöjligt att svara på. Men det verkar som du iallafall funderat på din konsumtion och ska få hjälp därefter. Jättebra ju, välkommen hit oxå. Läs och skriv härinne så hjälps vi åt under vägens gång. Lycka till. Jullan

Voffo då då? Voffo gör ho' på detta viset?

Från UFO till rumpnisse...
Varför då?

Det började i bilen på väg hem ifrån jobbet igår. Det har varit långa och intensiva dagar på jobbet den här veckan, idag, fredag, ska jag "bara" ha möten och kan därför jobba hemifrån. Jag är trött, vaknar vid typ 1- 2-tiden varje natt. Klart att jag kan unna mig vin på kvällen.
Ja, men, jag vill inte vara luddig i skallen på de där mötena imorgon, inte nu när jag redan börjat tänka klarare...
Fredag kväll då? Javisst! Men, det är ju skönt att träna på lördagsmorgonen, då kanske jag inte orkar det...
Lördag kväll, dela en flaska vin med gubben till middagen. Ja, absolut, det kan jag göra, men..., 2-3 glas vin.. Vill jag ha 2-3 glas vin? Nej, jag vill ha mer och gubben kommer att "vara i vägen" på lördag så att jag inte kan dricka som jag vill...
Dags att erkänna för mig själv. Ska jag dricka så vill jag dricka ensam i min egen takt för att bli avtrubbad, full...
Det där "målet", önskan att kunna dricka "normalt" dvs kanske 2-3 glas till en middag någon gång ibland...
Vad är det för vits?
Varför i herrans namn vill någon överhuvudtaget ha 2 glas vin??
Jo, min gubbe är ju sådan, han dricker två glas under en kväll även om han har en hel flaska för sig själv. Sist fick jag tom hälla ut sista skvätten i en flaska som räckt två lördagar... Jag kommer aldrig att förstå det , jag kommer aldrig att bli som han...
Enligt mina gamla mål här i programmet, de som jag fortfarande inte ändrat sedan hösten 2019, så får jag dricka ett par glas till helgen. Ensamfyllor är dock inte tillåtet - allt enligt mig själv.
Men om jag inte förstår varför jag skulle dricka de där två glasen, varför ska jag då dricka dem?

Varför - igen.
Mindfulness, meditation, tacksamhet, positiva tankar etc
På kvällen medan jag drack mitt te var det avsnitt 19 i alcohol experiment, sedan närvaropodd. Båda hjälper mig mer än vad jag trodde från början.
De ger mig svar på många "varför".
Tänker tillbaka på många besök hos psykologer och terapeuter.... Speciellt senaste "omgången". Jag hade diagnos utmattningsdepression och PTSD. Så enormt trött, ledsen, rädd, nedtsämd, muskelkramper, ryggskott, ja you name it ... säkert bakfull ibland också ... Jag hade så ont både fysiskt och psykiskt. Då säger "kärringen" att jag måste acceptera att "så är det" och sitta och känna efter mer hur det känns.
!!!!!
Fattar hon ingenting? Jag vill ju bort från det här! Det är ju därför jag söker hjälp.
Tänk om hon hade förklarat varför.
Om hon beskrivit vad man kan uppnå med hjälp av mindfulness, att det faktiskt påverkar och "bygger om" hjärnan. Att meditation inte alls handlar om att sluta tänka och "bli blank" utan att bli medveten om vad man tänker och att det "bara" är tankar....Typ.
Nej, jag skriver inte det här i bitterhet. Det är mer en insikt. Och framför allt - en önskan om att andra ska få snabbare och bättre hjälp. Jag har ju insett (speciellt efter att ha hängt här en del) att jag är långt ifrån unik, det finns många andra med liknande tankar och krämpor. Tänk om jag kunde hjälpa, korta ner pinan för andra i samma sits som jag var. Psykologer och terapeuter är duktiga yrkesmänniskor som vill väl, men det saknas kanske ett avsnitt i deras utbildning: "När det kommer en rumpnisse så är det bra att förklara varför..."

Det är kallt ute idag, jättekallt!
Jag är ingen vintermänniska.
Kylan hindrar mig att ... -nej. Jag är så tacksam att jag har ett varmt och skönt hem när det är kallt.
Jag är tacksam att jag vaknade nykter idag (...fastän det var "en perfekt kväll att dricka igår" ....öööhhhh??? :-S )
Jag är så tacksam att jag börjat min vandring "Mot ljusare tider", ett litet steg i taget.

Idag blir det en härlig nykter fredag!
För VARFÖR skulle jag dricka??? Det finns INGET bra "därför att" som svar på det :-) :-)

Kram alla!

Fem veckor idag! Känner mig starkare idag, inte så trött. Långledig helg väntar. Kommer bli en skön, nykter ledighet!

Andrahalvlek. Min anhörig vill inte äta medicin och inte gå till en professionell. Som att han gett upp. ?

En del kan behöva antidepressiv medicin, som ett gips på ett brutet ben. Jag har själv tagit SSRI i många år, men har börjat trappa ut sakta nu när jag är stabilt nykter.

Samtalshjälp är viktigt också! Man måste prata om hur man tänker och känner. Alla kan inte prata om sådant med sin partner, eller har kanske ingen partner. Då är det bättre att gå till ett proffs, någon som får betalt för att lyssna.

Kram ?

Ja Andrahalvlek jag är anhörig.
Tyckt mig se en stor förändring i sinnet hos min anhöriga.
Tycker att det är en ordentlig åkning neråt i måendet. Riktigt djup depression på gång..? Tar sig inte för något. ?

Ny här och har varit inne och läst några dagar men tänkte nu skriva mitt första inlägg . Har under en längre period , nästan ett år , överkonsumerat vin

Jag har Alltid fått höra att jag kan dricka stora mängder och endå verka typ nykter, och vid andra fåtal tillfällen så har det slått till hårt efter bara 2 glas vin. .

Senaste tiden mer av det sistnämnda med blackout som följd (återkommer till det senare ) Tidigare drack jag mest vid sociala sammankomster och kunde dricka något glas för mkt en lördagkväll hemma och somna tidigt men har senaste halvåret haft vinet för att varva ner och kunna somna (som jag förstått är vanligt när jag läser i trådarna )

Min bakgrund är rätt brokig, om man kan uttrycka det så, PTSD diagnos sen några år tillbaka och kan fortfarande kraftigt påverkas av trauma triggers trots att jag gått i kbt och ätit antidepressiva.

Senaste året var väl det som tagit knäcken på mig som gjort att jag ju definitivt hamnat i riskkonsumtion .

2020 har jag : gått igenom min tredje vårdnadstvist med ett våldsamt ex , blivit ekonomiskt barskrapad pga det och fått en större skuld hos kronofogden, fått operera mig för cysta i magen , sjukskrivning som gav ytterligare förlorad inkomst. Detta kombinerat gav otrolig Ångest .. antideppen slutade fungera , sjukskriva sig var inte på tapeten pga ekonomin ...

Även om jag återigen vann vårdnadstvisten så blev det för mycket på en gång . Jag kraschade totalt inombords när anspänningarna släppte . Började dricka av andra anledningar än tidigare .

När jag var stressad , hade ångest , för att varva ned... Nått glas mitt i veckan blev 2 - 3 glas nån kväll i veckan , och nu senaste 2 månaderna även avslutat arbetsdagen (vid 3 tillfällen)lite tidigare för att hälla upp ett glas vin för att ”varva ner ” innan familjen kom hem .

Allt för att inte krascha , kunna fortsätta jobba , hålla mig uppe .. levt på nån autopilot ”det ordnar sig snart .. en dag i taget ” ... andas in ...andas ut..

Ska via Företagshälsan få hjälp nu externt med utredning och en handlingsplan framåt , då det uppdagats att jag druckit på arbetstid .. någon med erfarenhet ? Jag är skrämd men endå nyfiken och lättad... konstig känsla ..

Blackouts undrar jag över , överallt jag läser står det att man får högre tolerans och krävs mer alkohol , men jag har gått från att dricka ganska stora mängder förr (en flaska var inga problem en fest kväll utan minnesluckor) men nu har jag fått blackouts av 3 glas vin (påverkad men talför ) men vaknar och minns inte att jag gått och lagt mig eller vad jag pratat om eller gjort .. luckor på 2-3 h .. sjukt obehagligt !

Har i övrigt en sjukt stöttande sambo som är glad att jag ska få hjälp via jobb och att jag har ett stöd där också ...

Men känner mig svår identifierad som ”alkoholist ” som HR chefen uttryckte det . Har konsumerat på ett sätt som absolut påverkat mig och min närmsta omgivning negativt , och mängden 9 glas i veckan har jag troligtvis överskridit (brukar väl ha gått åt en box på vecka sammanlagt ca) Aldrig kännts som ett beroende att dricka - riskkonsumtion absolut - , mer som en flyktlösning till att inte känna efter och att kunna koppla av , aldrig känt att jag måste ta en återställare eller dricka varje dag . Inga mängder blir det per tillfälle heller . Somnat ofta efter 2 glas, och vid ångestladdade kvällar pratat telefon och druckit kanske 5 som Max . Är det vanligt att man känner så ?

Inte druckit på en vecka nu , och ingen abstinens eller så alls , däremot ett sug på en lösning som får mig att varva ner på egen hand .... för det verkar min kropp inte kunna (har ju fortfarande kaos på ett sätt runt mig med ekonomin , ptsdn m.m )

Förlåt för långt inlägg .
Men tack för bra forum - läst mkt här och vill ge en eloge till alla som kämpar på där ute !
Kram på er alla !

Var helt nykter i 7dagar sedan en dags dipp, efter det nu 8 nyktra dagar. Tycker det går bra nu. Känner mig piggare, kände mig lite deppig tidigare...Har märkt att man hinner få så mkt gjort på kvällarna när man inte dricker vin, så skönt.
Är inte orolig inför helgen, kommer att gå bra. Ännu en nykter helg...
Trevlig nykter helg till er andra så småningom❤

Jag tror att det kan vara väldigt vanligt, om man väljer att gå på ”vita knogar”. Det vill säga håller sig nykter för att man känner sig tvingad. Plus att må-bra-hormonerna serotonin och dopamin störtdyker i och med att man slutar dricka alkohol. Det tar tid innan må-bra-hormonerna stabiliserar sig. Under tiden behöver man hjälpa kroppen så gott man kan genom att röra på sig, för att få endorfiner som gör att man känner sig nöjd åtminstone korta stunder.

Tankens kraft är stark. Negativa tankar kan göra att man grubblar sig riktigt sjuk. Positiva tankar är svåra att få till, men neutrala tankar kan funka att få till. Man kan bryta negativa tankar med automatiska tankar, som är mer neutrala. Tex ”Allt är skit” ersätter man medvetet med ”Just nu mår jag inte bra, men det har naturliga orsaker och det blir bättre snart.” Ingen värdering, bara en beskrivning av läget. Offerkoftan bör man kasta av sig också, den är väldigt missklädsam.

Om jag minns rätt är du anhörig Tröttiz? Den här förändringen av tankar och beteenden kan bara individen själv få till, om hen vill och verkligen bestämmer sig för det. Väldigt många alkisar fastnar tyvärr i offerfällan och tar sig aldrig ur den. Då riskerar det att sluta illa. Man måste själv ta sig in i nyorienteringens rum.

Min pappa fastnade totalt i offerfällan. De gånger han fick SSRI i samband med nykterheten verkade han hyfsat uppåt. Men när han mådde bättre trodde han att han kunde dricka lite, så det blev återfall på återfall. Till slut var han deprimerad konstant, oavsett om han drack eller var nykter.

Kram ?

Depression.
Då man drar ner på alkohol eller slutar helt efter att ha druckit riktigt mycket, hur vanligt är det att man sjunker in i depression och blir asocial? Jag menar att helt dra sig bort från omvärlden med släkt och vänner. ?

Ett väldigt klokt beslut att ta hjälp när man inser att man behöver hjälp för att få en förändring till stånd.

Allt gott och lycka till!

Grattis till ditt stora första steg. Starkt av dig!
Har själv gått på antabus ganska länge så har du någon fundering så delar jag gärna med mig av erfarenheter.
Välkommen hit, här har vi alla något gemensamt oavsett bakgrund.
Kram på dig också.

Jo de har jag så hon försöker förbereda mig och utarbeta strategier för mötet ska gå bra. Plus min terapeut gör de samma. Jo sen i början av december har jag bara druckit vid 3 tillfällen. Men lätt hålla sig nykter här på boendet den svåraste kampen blir när jag flyttar hem. Men även där kommer jag ju ha stöd från soc mm.

Ny här. Man, strax under 50 med fru o tre fantastiska barn. Har i princip druckit minst en flaska vin om dagen i 4 år. Har lyckats dölja det för min omgivning o ingen skulle förmodligen tro att jag har problem. Har försökt sluta flera gånger men misslyckats. Har tagit tag i det nu. Varit hos läkare o ska gå igenom kroppen o ta prover för att initialt sätta in någon typ av medicin. Troligtvis antabus. Har lyckats en kväll. På väg igenom den andra. Glad att jag hittade detta forum. Kram på er alla

Har bestämt mig att inte dricka i helgen. Vill inte. Men just denna helgen är det nog främst att ungdomarna är hos oss som utgör skyddet. Bävan jag har handlar kanske mer om hur jag ska hantera om han dricker vin. Att jag blir irriterad och störd. Vill inte att hi blir ovänner när han ska vara borta sedan. Det är lite knäppt det där, jag avskyr berusade människor. Ibland har jag till o med "druckit ikapp" om han är påverkad och inte jag. Jag fylls av en sådan avsky och äckelkänslor. De blanka ögonen, beteendet, vinlukten...Men är jag själv berusad reagerar jag inte alls.
Jag vet att det inte har med honom att göra egentligen, jag reagerar så mot alla påverkade människor när jag själv är nykter. Har säkert med barndomen att göra. Men vill inte känna så!

Känner verkligen igen det här med tröttheten, behov att vila och svårigheten att acceptera att man är som människor i största allmänhet- inte nån som klarar och orkar allt. Det finns gränser. Att vara lat är, har varit, min stora skräck...
Det tar tid att komma igenom lager av detta.
Vad gäller frågan om helgens nykterhet skulle jag däremot se till att ha en strategi. Vi vill inte hamna i lägen av ”det bara blev så” efter så mycket viktigt arbete nedlagt.
Så, fundera på svar och förhållningssätt?

Till 3 nyktra månader, men mest av allt till viktiga insikter!

Kram ?

Läste igenom några av mina första trådar under annat nick sen 2014-15.
Kämpade redan då.
Insåg redan då att jag var alkis, men hade inte kraften att förändras.
Höll upp nån månad nu och då, men återföll alltid tillbaka till destruktivt drickande.
Har alltid vetat att jag har alkoholproblem.
Ända sen tonåren.
Uppvuxen i en dysfunktionell familj med alkoholiserade föräldrar.
Omgav mig naturligtvis alltid med jämlikar så mitt problem på så sätt blev norm och normaliserades.
Är jag densamma idag som jag var då?
Vill inte tro det....
Idag med 3 månaders nykterhet i ryggen vill jag hoppas att jag har förstånd att förändras.
Vill och SKA vara en person som inte dricker.
Säger fortfarande varje morgon -Idag ska jag inte dricka.
Har också börjat tacka mig själv för att jag klarade att inte dricka föregående kväll och att jag är tacksam mot mig själv att få vakna utan att vara bakis.
Stor skillnad nu från då är också att jag läser och lyssnar på böcker och tittar på tv-program som fäster mitt beslut om att alkohol inte är något för mig.
Jag kan inte dricka ”normalt” ( vad det nu innebär ). Varenda fiber i min kropp inser det nu.

om min behandling fortsätter.......

Igår så hade det då gått 3 veckor på min behandling och den sista veckan blev ordentligt omskakande.
Jag blev nämligen uttagen till att ingå i gruppen "Familjebehandling" :-O

Det beslutet kom väldigt snabbt beroende på att de tog bort en rumskamrat som skulle ha varit med och petade dit mig istället ! Orsaken var att i Familjegruppen fanns ett syskonpar ungefär i samma ålder som mina barn !

Familjebehandlingen börjar på en måndag och avslutas på fredagen men vi alkoholister får inte vara med från dag ett utan ska gå in på tisdagen för att familjemedlemmarna ska få träffas själva och bilda en egen grupp.

Och dagen före, alltså måndagen, var jag så sanslöst rädd och omskakad för jag målade ju upp en bild av mig själv som en riktig riksalkis som skulle pryglas så familjemedlemmarna kunde ta ut den ilska som de bar på.

Så blev ju inte fallet !

Jag blev mycket väl emottagen och med stort intresse och efter ett tag blev det mängder av frågor. Vi var 2 manliga alkisar och minst en kvinnlig, dvs i princip en från varje behandlingsgrupp, som fick förmånen att vara med. Liksom i den vanliga behandlingsgruppen så haglade skratten och det fina i såna sammanhang är att vi skrattar MED varandra och inte ÅT varandra. Det där med att gömma sprit var det som framkallade mest skratt då vi alkisar många gånger trodde att våra gömmor var just gömmor men familjedelen tog ner oss helt på den punkten :-)) En liten episod var att jag plus den kvinnliga alkisen började reagera på reaktionen hos en manlig familjemedlem och vi pratade lite om honom en kväll och konstaterade att vi båda hade samma tankar : Han är alkis ! Så vi började pusha lite på honom dagen efter utan att vara otrevliga och vi insåg att han visste att vi visste men han erkände aldrig. Men vi hoppades innerligt att vi fick honom att tänka till ordentligt.

Och ja, det var också många tårar och där och då fick jag lära mig att inte trösta utan bara hjälpa till med näsdukar och det rent praktiska. Som jag ser det så är tröstandet i det här läget bara att bekräfta en eventuellt dålig insikt som personen behöver jobba bort. Men kramar i glädje över att se varandra läker så mycket mer än jag trodde var möjligt när jag var aktiv !

En kväll när jag gick ner från Familjen till min egen grupp så mötte jag en yngre kille som var rätt nykommen. Han hade problem med att kalla sig själv alkis under våra morgonsamlingar trots att han var satt på behandling av sin arbetsgivare och med en varning med sig. Då som nu var det vinter och jag hade bara byxor och skjorta och efter en timme ute i kylan frös jag som blöt hund. Men jag ville inte avbryta vårt snack för jag kände ju att hans inställning började svikta så han fick ju fråga på och fundera själv. På morgonsamlingen dagen efter så kallade han sig "presumtiv alkoholist" för att några dagar senare ta bort "förnamnet" :-)) Det kändes så otroligt bra när jag fick vara med om hans omvändelse och jag hoppas innerligt att det gick bra för honom fortsättningsvis.

Familjebehandlingsveckan gav mig så oerhört mycket så jag kan inte annat än rekommendera den till alla medberoende ! Och alkisar!!! Det finns också behandlingsvecka för Vuxna Barn där, hör och häpna, många vuxna barn med problem inser att de faktiskt är alkoholister själva !! När de inser det så har de möjlighet att ta hand om sig själva på ett bra sätt och problemen löser sig (oftast).

Som ett minne får man en medalj men den är halv eftersom man symboliskt lämnar den andra halvan hos den gruppen man varit tillsammans med under en vecka. Jag har min kvar och den är för mig en dyrgrip <3 Jag har faktiskt haft seriösa planer på att ta en Familjevecka nu på äldre dagar för att fräscha upp mitt sinne. Men det kan ju aldrig bli som det var första gången så jag tvekar.

På den tiden det begav sig så hade jag nu en vecka kvar då jag skulle förbereda mig för ett liv, ett nyktert liv, ute i det riktiga livet. Ett avsked jag inte ville tänka på...

Idag är jag nykter och jag tänker inte dricka nåt idag.

Sköt om er !

Behöver bli lite bättre på att ta till mig råd jag ger andra. Som att en förändring tar tid. Jag kan inte räkna med att min hjärna/ psyke odelat jublar över att vinet inte finns som lättnad längre. Sover bättre än på länge, men är enormt trött. Är väldigt slö på jobbet, gör bara det nödvändigaste... Men kanske får jag ha lite överseende med det ett tag. Jag bryter faktiskt ett mångårigt mönster. Såklart det kostar på!
Egoistisk har jag nog också varit. Maken har ju inte heller druckit på lika länge. Han måste ju rimligtvis också ha processer igång. Vågar inte riktigt prata med honom om att januari faktiskt är slut. Han har inte sagt något heller. Han åker iväg lördag eftermiddag, så det är isåfall fredag han kommer handla hem? Eller inte? Hjälp, det är ju imorgon! Vill inte ta upp ämnet. Ska släppa den kontrollen. Ha tillit att det blir bra oavsett. Har bävat för det länge.

Såklart jag hänger kvar, även om jag inte skriver så mkt just nu. Handlar mest om att jag har fullt upp på jobbet, men det underlättar dock för nykterheten ??

Bra jobbat!
Jag är inte heller så social längre nu när jag inte dricker men för mig är det nog för att jag behöver mer tid för mig själv.
Tänka och reflektera.
Har ju inte gjort det på alla år när jag druckit. När någon form av negativ tanke dök upp, swisch, ner med en öl eller vin så var det problemet avklarat. Ständigt rus gjorde att man inte tänkte så mycket alls. Bara fanns. Överlevde. Inte levde.
Nu känns livet ända in i benmärgen.
Och jag gillar varenda minut.