Senaste kommentarerna i forumet

Jag har nu, för sent såklart, nått platsen i livet där jag inser både att jag är alkoholist och att jag måste sluta dricka NU.
Har sökt hjälp och bad att få antabus med tanken att det liksom blir som att låsa barskåpet, har ju läst alla varningar om hur ytterst små mängder alkohol ger både obehagliga och farliga effekter. Men problemet är att det inte har någon effekt alls på mig.., lite täppt i näsan kanske men inget annat, tog först dosen som de sagt, sen dubblade jag... fortfarande inget.
Någon som känner igen sig och som har några råd?

Måndag morgon: Nu är det dags för ett långt uppehåll från alkohol. Känner mig fortfarande sliten från helgen.
Onsdag: "Efter inbjudan till tillställning fredag". Nä, det får inte bli som förra helgen.
Torsdag: En öl kanske jag kan ta, om jag ändå ska dit.
Fredag: FEST!!!

Låter perfekt med en nykter dag, njut av din kväll.

Man glömmer väldigt fort för hjärnan vill ha giftet, alkoholen. Den ger oss sådana dopaminkickar, vi blir kidnappade och alla våra signalsubstanser vänds upp och ned. Huvva. Vill aldrig mer tillbaks till alkoholträsket.

Var som du. Drack på tok för fort, fick minnesluckor. Hade ångest och försökte minska i måånga år. Nu har jag slutat sedan ett år tillbaks.

Och du har ju gjort uppehåll förut. Du kan! Välj väg. Testa. En dag i taget? Eller som jag, sätta i korken för gott? Eller en vit månad? Man börjar, så märker man hur bra livet blir. Så mycket bättre! Då lever man på riktigt, med alla sinnen och allt blir så tydligt. Hur dåligt livet var innan.

Du hittar din väg, här finns stöd. Ta den hjälp du behöver vetja!! Heja heja dig?

Känner att det är viktigt att få ner det så jag kan läsa det sedan. Lätt när hjärnan börjar förhandla med en själv. Det är ju inte direkt vanligt att alla dåliga saker läggs fram av a-djävulen.

Gros, håller med dig helt vad du skriver. Jag menar mer att jag gör allt för att dölja det jag har för mig då jag vet att det är fel. Tänker inte att jag ska lura någon även om det kan uppfattas så, rätt så säker att det lyser igenom när intaget har varit större än det som serverats. Lurar bara mig själv. Själv märker jag av direkt när någon ens smuttat på vin när jag inte dricker något (mest den sura doften) så jag måste anta att andra gör det på mig också.

Men nu jobbar jag för en förändring på många plan där alkohol (totalt onödig och jobbig) inte längre ska påverka livet på det sätt den gjort under de senaste åren ??

15:de dagen utan alkohol.

Tack för ditt svar, Se klart?

Jag är tacksam idag för min uppväxt för jag har lärt mig att inte ta allting för givet. Mina föräldrar hade inte så god ekonomi men tack vare att vi var i princip självförsörjande klarade vi oss. Jag vet hur det är att inte kunna göra och inte kunna få ...hur det kan kännas. Därför är det där med människors lika värde så viktigt för mig...

När du skriver om odlandet så tänkte jag på det här om dagen...att jag vill väldigt gärna odla men får liksom inte till det? Eller är det så att jag vill kunna plocka upp morötter, sallad mm i min trädgård men att själva odlandet är inte tillräckligt intressant? Eller är det så att bara för att jag kommer från en odlande familj så har jag förväntningar på mig själv/vill jag kunna odla? Min syster var jätteduktig på att odla och min bror är liksom bäst men vi har i princip ingen kontakt.

När vi köpte vårt hus planterade vi vinbärsbuskar men tog inte hand om bären för att sedan köpa hallonbuskar där vi inte heller tog hand om bären och så har det liksom hållit på....men i somras efter att jag hade köpt nya större krukor till mina tomat- och chiliplantor fick jag både tomater och chilin. Det var ljuvligt att gå ut och plocka på altanen. Skulle vilja införskaffa mig ett växthus för att kunna ha mina plantor där så att blommorna kan vara kvar på altanen??

Så när jag tänker på min barndom och köksträdgård så är det så förknippat med plocka jordgubbar, hallon, krusbär, vinbär och som barn och tonåring tyckte jag verkligen inte om det. Eller som när vi gick ut en eftermiddag i skogen för att plocka blåbär. Det varade en hel evighet och myggorna bet sönder mig. Och med alla bär var det så många måsten...inte för mig utan för mamma...sylta, safta osv...

Så kanske var det därför som en del av mitt odlingsintresse försvann...men vi får se t våren hur det blir....för det är ändå ngt visst när det knopparna börjar visa sig..

Fast nu är det snö och vitt därute...

Och en nykter dag....??

Dels kan du själv gå tillbaka och läsa de dagar du vacklar, och dels väcker det enorm igenkänning hos andra.

Håller med Så klart, du är väldigt klarsynt och det kommer att hjälpa dig enormt på den nyktra resan. Att våga fejsa det man gömt i källaren är väldigt viktigt. Lögner tillhör missbruket och ärlighet tillhör nykterheten.

Kram ?

Hösten 19 fanns det inte i boken att sluta dricka, då försökte jag dricka kontrollerat. Feb 20 bestämde jag mig för tre nyktra månader. När det var uppnått mådde jag så bra så jag fortsatte en månad. Nu blir jag snart nykter ettåring, tjoho!

Har också läst på massor om hur alkoholen påverkar våra kroppar och hjärnor. Kidnappar vårt belöningssystem, skapar ångest och depression, tar ifrån oss förmågan att glädjas i vardagen osv.

Jag säger som Kennie - jag slipper dricka alkohol! Och det är jag väldigt glad för. Men det tar många nyktra månader att ta sig till det tänket, och det enda är att ta en dag i taget. Nykter idag också.

Kram ?

Låter anhöriga sig luras egentligen. Kanske orkar man inte lägga all enrgi på hur många flaskor som dricks och var dom finns, och vilken sort och hur många promille osv.. Är man något så när frisk har man väl ett eget liv också, ofta ett liv med väldigt mycket ansvar beroende på att man har en anhörig med missbruksproblem. Sedan är det ju varken speciellt intressant eller givande att ha koll på hur mycket en anhörig dricker. Framför allt är det meningslöst tycker jag.

Vad fint att läsa dina inlägg och så klarsynt du är. Grattis till dina dagar, och håll i!
Många skriver att de efter bara några dagar får tanken i hjärnan som säger ”vad lätt det var, jag kan lika bra skjuta upp nykterheten”. Jag känner inte själv igen just de tankarna men tänker mycket på hur mycket livsnjut man berövar sig själv, när det inte hinner gå tillräckligt många dagar. Det tar ju lite tid det här komplexa projektet. Jag hejar på dig! Kram.

Såklart vill vi vara goda förebilder för våra barn, viktigt. För mig har kämpandet med att bli nykter ändå visat sig vara för min skull. Allt börjar liksom där. Jag tror inte att det går att sluta dricka utan att börja vara snäll emot, och rädd om, sig själv. Att bli nykter är på så vis en kärlekshandling.
Du kan väl börja med en period nykter, så att tankarna klarnar.
Bra att du skriver här! Kram.

Ja, vad hittar man inte på för att dölja sitt missbruk för andra (och ibland även sig själv tror jag)?
Handla till en bjudning - jodå ...
Tro att man kan öppna en flaska och bara ta lite - visst ...

Hur väl det lyckas?
Jag vet inte. Men ibland tror jag nästan att nära och kära inte vill se och därmed låter sig luras.

Ha en bra nykter kväll!

Många här skriver att de får till nykterheten genom att ta beslut en dag i taget, just för att månader eller för alltid känns avskräckande. För mig var det tvärtom skönt att ha bestämt en nykter period från början. Under de tre månader jag började med hann jag liksom ändra inställning till alkohol och sluta se den som guldkant en i tillvaron. Jag läste mycket fakta om hur alkohol funkar och hur alkoholindustrin tjänar grova pengar på vårt drickande. Det gjorde mig irriterad och gav mig vilja att fortsätta vara nykter. Nu känner jag inte längre att jag avstår alkohol, detkänns mer som att jag slipper den... Jag försöker tänka varje morgon på hur min kropp känns när jag inte vaknar bakis, det ger mig motivation att leva nykter, att jag mår så mycket bättre. Så det var värt att kämpa för, och det blir lättare ju längre tiden går, du kommer inte ha alkoholsug för alltid..

Svar till Yngling.
Ja jag vet exakt varför, egentligen samma anledning som nu. Att jag slutar inte dricka i tid, blir förbannad om min man säger till mig att drick vatten. Minnesluckor. Det är verkligen helt borta Dom sista gångerna får jag låtsas att jag kommer ihåg vad jag har pratat om.

Jag har funderat på AA möte många ggr men tror i grunden att jag känner sådan skam. Min pappa var alkolist och min halv syster var det också. Jag vill väl innest inne inte sätta den stämpeln på mig antar jag. Erkänna fullt ut kanske

Så bra jobbat!
Tack för peppen ?

Vill börja med att säga tack för dina ärliga inlägg! Så mycket igenkänning...
Är ny härinne, har idag bestämt att det får räcka nu.. Det är sorgligt att tänka hur fort det kan gå åt fel håll... för 2 år sen var det för mig helt otänkbart att dricka vin en vardagskväll... Nu efter snart ett års hemarbete, händer det varje vecka...
Men jag säger som dig - idag är jag nykter ?

Vet inte riktigt hur jag svarar till rätt person men kennie det jag vill är ju att dricka ett par glas och känna mig nöjd. Inte ha ångest över och gå runt att tänka drick inte för mycket på tex middagen, festen os

Har gått och funderat mycket på hur bra jag varit, som man själv tror dvs, på att dölja missbruket. Förstår att det kan vara svårt för de närmaste att ta upp det men det borde ha märkts av vid så många tillfällen att det borde vara omöjligt att vara så påverkad som jag varit efter det där enda glaset som serverades. Att jag innan glaset placerat ut 2 vinare i huset som jag då redan druckit upp är ingen som fattar. Jag bara säger att jag inte ätit så mycket och "det där vinet tog bra - oj var det 14,5% vad starkt vin ni köpt med er"..

Den där fyran whiskey som man är så stolt över att ha i glaset när närstående har samma och smuttar på. Att den finns kvar är för att jag kan gå och dricka direkt ur den andra gömda whiskey flaskan som ingen vet om att jag köpte samtidigt. Gärna samma märke så om jag råkar ta för mycket kan jag fylla på det som bjuds på, men såklart så ingen märker det. Röda kinder löser man med frugans foundation så nyansen blir nära det naturliga.. "Vem är det som använder mitt smink!?" kan ropas högt dagen efter och jag måste säga jag har klarat mig rätt så bra att inte få skulden..

Att känna sig normal på krogen, innan pandemin dvs, genom att ha en öl som räcker 30 min. Dock har man lyckats med att dricka två vinare och någon öl hemma innan man steg på bussen för att möte upp alla. Snacka om falsk stolthet. Visar bara hur jag ljuger för mig själv och berättigar allt i missbruksbeteendet.

Att tro att den 1000:e gången kunna bara öppna en flaska rött vid matlagningen eller annat kl 1600 för att sedan spara resten. Kl 1700 är man i full gång. Kl 2000-2100 ligger man till sängs då tröttheten kickat in och man missar härliga kvällar med familjen.

Sondera med bilen utanför systemet om samma försäljare sitter och redan innan man går in veta vilken väg man ska ta för att betjänas av den som ser nyast ut. Om kön är längre där så är ju anledningen att man står kvar endast för man vill ge sken av att köpa just den där drycken som finns just i den gången. Det enda jag brukar ta extra är några finöl, som tar 5 s att svepa, eftersom det är så långt i från alkisdricka man kan köpa - eller hur? ? Hjärnan försöker verkligen hitta strategier och sätt för att just jag inte ska uppfattas som missbrukare. Det mest sjuka är att jag kan stå och se någon lägga upp 2 öl på bandet och tänka jaha det där måste vara en person med åtminstone riskbruk.. Att jag har två vinare i korgen endast till mig är inget min hjärna gör mig uppmärksammad på. Nästan så jag tror själv på att gästerna snart ska komma.

Alla de gånger jag bett frun köpa vin eller de starkare ölen av någon bra anledning. Fira nått på jobbet, måste ha till aw, kan vi inte ha en romantisk middag, bubbeltisdag bla bla.. Om jag handlar mycket själv vad blir inte det med alla de gånger jag bett om det och då främst för jag skäms för för att åka dit.

Att vara introvert men med alkohol i blodet bli en 300% extrovert person som har absolut noll konsekvenstänk. Allt är ok nu. I'm superman och morgondagen existerar inte oavsett åtagande. Har tappat totalt kollen på antalet gånger två vinare har druckits och jag beger mig ner till krogen själv med buss för det är en sådan bra ide. Nykter skulle jag inte ens vara närheten av tanken. Hjärnan kindnappad igen.

Näe, tack för att jag har 12 nyktra dagar idag.

Starta en tråd under ”Förändra sitt drickande” så ska du där hitta massor av människor som känner och har känt precis likadant. Jag tillhör dem också, det fanns inte i boken att jag skulle sluta dricka helt. Det var ju typ guldkanten i tillvaron. Trodde jag.

Sen lärde jag mig vilket rävgift som alkohol faktiskt är, och hur det påverkar framför allt vår hjärna, våra må-bra-hormoner och förmågor att ta tag i problem tex. Alkohol tar även ifrån oss möjligheten att känna glädje i vardagen. Livet som problemdrickare blir en enda lång transportsträcka till nästa fylla.

Så jag slutade dricka, med hjälp av detta forumet enbart, och jag blir nykter ettåring den 9/2, tjoho! Jag håller numer till mest inne under fliken ”Det vidare livet”.

Välkommen in i gemenskapen!

Kram ?

Eller egentligen så vet jag ju innerst inne det...det är väl därför jag skriver här nu...
Har svårt att greppa att jag faktiskt blivit nån som dricker vin mitt i veckan, när jag ska jobba dagen efter.. (jobbar hemifrån, tror det gjort det lättare att hamna här tyvärr). Förr var det helt otänkbart för mig... Har t om haft flera minnesluckor- så fruktansvärt obehagligt...!
Jag vill inte att mina barn ska minnas mig med ett vinglas i handen...
Har försökt att dra ner och dricka mer kontrollerat men det fungerar inte.. så jag har insett att det bästa är att sluta helt. Men det känns som en sorg..på nåt konstigt sätt...

...om din uppväxt, föräldrar, ja allt det som präglar oss. Och så mycket bra du har fått med dig av dina föräldrar. Jag som vuxit upp i stan och utan så mycket koppling till landet, känner att jag måste lära mig så mycket från början. Årskurs ett i odling etc, när jag är 55 år.
Men trots att inte barnen är nämnvärt engagerade tänker jag att barnbarnen kommer lära sig, bara genom att gå bredvid, att det är en del av sommarlivet, blommor och saker som växer.
Min mamma växte upp på landet och jag tycker mycket om att höra henne berätta. Sedan blev hon stadsbo ihop med min pappa som jobbade mycket. Och vi reste, men hade aldrig landställe.
Jag tycker du gör klokt i att inte fokusera bara på alkoholen utan att försöka läsa mönster i livet. Men när det sen gäller är det ju mycket konkreta handlingar som leder till att vi dricker. Och när handen kopplas ihop med hjärnans stora pussel, då går det att avstå.
Som du vet blir inte livet som ett trolleri (jo, ibland känns det så) men inte varje dag. Det är gnetigt ser vara nykter för man måste ta tag i saker som man skjutit framför sig. Jag kan fortfarande få impulsen ”dricka” när det dyker upp tankar om vad jag måste ta itu med.
Ha en fin söndag!

Bra kämpat med helgen och jobbiga barn. Som jag använt vinet för att känna att det är okej trots allt. Har förvillat mig så att jag trott det har varit nån sorts mindfulness, att dricka! Knäppt.
Jag läste ett inlägg i en nykter fb-grupp om att längta efter bedövning, och att ett sätt att motverka det, är att vara mycket i naturen.
Nu är jag ingen skogsmulle av tradition, men att gå, gå, kan verkligen skingra tankarna och i synnerhet i fin natur. Skogen står där, hur mycket mina tankar än bråkar. Mossan, hundra år, oavsett korka upp eller korka i.
Skogen får mig att känna mig lite obetydlig och konstigt nog känner jag mig då lite betydelsefull.
Men böcker och filmer funkar också bra tycker jag. Dock får jag fortfarande öva på att verkligheten är det som gäller. Finns inga genvägar kring det. Kram!

Vad skönt att se och känna fler och fler fördelar, håll i det!

Önskar dig en härlig nykter söndag!

Känner igen mig så väl i att vilja ta semester ifrån mig själv.
Det slår mig nu att jag som barn, innan jag upptäckte alkohol, ofta flydde in i böcker.
Så tv eller en bok kanske verkligen är det bästa sättet att ta semester!?

Kram!