Senaste kommentarerna i forumet

Här är du bland vänner. Vi har antingen slutat dricka eller försöker sluta dricka. Vi vet hur du känner just nu, men det är ändå bra om du sätter dina egna ord på det. Använd forumet som en dagbok för egen del. En dagbok som du får respons på. Läs även andras trådar och kommentera, så kommer du snabbt in i gemenskapen.

Kram ?

Andrahalvlek, hur länge har du varit utan A nu?
Du är så peppande och fin i det du skriver!
Jag har bokat in ett samtal med en psykolog på fredag. Hoppas att jag inte bara bryter ihop eller att hon ska tycka att jag borde skämmas. Vilket jag ju redan gör.
Kram! ?

Det är kanske surdegen under yllefilten alkohol som du behöver ta itu med så småningom. Men skynda långsamt, fokusera på nykterheten nu istället. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Stannade över på jobbet tills SB stängt. För säkerhets skull!

Själv utmanar jag mig med matlagning i nyktert tillstånd! Jo, det har såklart hänt senaste 10 dagarna också, men idag är första dagen efter jobbet. Alltid hällt upp vin det första jag gjort, och efter ett glas har jag varit redo för att påbörja middagen... nu står jag vid spisen med Ramlösa ? ??

Det blir bättre, Soffi! ?

Hej där hur går det ? Det har gått bra idag också för mig ! Jag har haft två samtal i dag och på onsdag har jag ett möte. Hoppas att det har gått bra för dig !

Att du rycker till så tyder på att du är uppvarvad, sannolikt pga mycket jobbstress och sen värk ovanpå det. När man är stressad frigörs vissa stresshormon för att hålla dig på tå. En egenskap vi behövde då vi levde som grottmänniskor och ibland behövde fly från riktiga faror som rovdjur.

Problemet är att hjärnan inte kan avgöra skillnaden på riktig fara och upplevd fara. Din hjärna är så uppvarvad att den tror att du utsätter dig för livsfara när du somnar. Jag har själv haft stora sömnstörningar. Minns det väldigt väl, hur kroppen liksom ryckte till och ångesten nästan förlamade mig. Det var som om hjärnan skrek till mig: ”Är du galen, du kan inte sova nu!”

Då är det lätt hänt att ta till vinet, eftersom vinet har en sövande effekt, ungefär som vid väldigt lätt narkos. Men det är inte en återhämtande sömn alls. Tvärtom. Det snackar man ju om nu vid coronavård också, att personer som blivit sövda mår jättedåligt efteråt. De har inte sovit under narkosen, de har varit nersläckta.

Det där en tuff sak att hantera, och du skulle nog behöva vara hemma sjukskriven och varva ner ordentligt. Innan det slutar med en krasch in i kaklet, för det gör det förr eller senare. Medveten andning och mindfulness kan hjälpa dig att varva ner. Googla på medveten andning. Det är det enda som funkar hyfsat akut, men det krävs ändå veckor upp till månader för att varva ner ordentligt.

Tänk dig ett hamsterhjul som snurrar alldeles för snabbt. Att tvärstanna ett sådant kan skada hamstern oerhört mycket. Samtidigt kan den inte springa på i 190, för då kommer den att flyga ut ur hjulet och skada sig också. Tricket är att bromsa farten på hjulet sakta, lite i taget. Låta hamstern anpassa sig till den nya farten efterhand, för att till slut kunna traska runt i hjulet i maklig, hållbar takt.

När man är stressad andas man ofta ytligt, ibland märker man knappt att man andas. Det skapar obalans mellan syre och koldioxid, med stickningar och domningar som följd. Genom att djupandas signalerar du till hjärnan att allt är okej, inga rovdjur i sikte. Sen är hjärnan svårflirtad så det kan ta ett tag innan den lyssnar. Raska promenader är ett annat bra sätt att trötta skallen på ett bra sätt, och frigöra rastlöshet.

Oavsett så gör vinet allt bara värre, du skjuter problemet framför dig, så det är jättebra att du har slutat dricka!

Kram ?

Och idag icke ett dugg jobbigt, bara skönt vara på jobbet och få vara igång lite! Tycker min hjärna samarbetar något bättre ??

men samtidigt "äldre" då jag är återvändare.
Jag läser din tråd och ser att vi verkar göra samma resa. Min diagnos är depression och ångest, jag tar samma medicin som du.
Min läkare och terapeut har inte sagt något om alkoholen, mer än att den kan ge samma symtom sim depression. Medicinen ger inte de positiva effekter som jag vill,så nu behöver jag förändra.
Min vinfria period har egentligen inte börjat än, men jag har begränsat den rejält. Vem vet, jag kanske börjar idag, vi kanske kan följas åt?

Har läst era inlägg Illaute och Andrahalvlek. Läste ngt inlägg hos dig Illaute och nu fattar jag ditt nick....Vet du...jag har alltid trott att det var tagit från den grekiska mytologin...haha...

Hur som helst...så tog jag prover i morse...inga Covid-prover...utan en hel massa andra prover som jag faktiskt inte riktigt vet vilka det är?? Men jag tänker att de hör ihop med mitt årliga blodtryckskontroll...lever, blodsocker, njurar, blodvärde, kolesterol ev ngt mer dessutom har jag bett om järnprover tack vare Sisyfos:) Och jag önskar att alla ska vara bra men vet att leverproverna inte kommer vara det....men sedan så vet jag inte mer...

I ordet bekräftelse kan man lägga så mycket...och faktum så tror jag att vi alla vill ha någon form av bekräftelse här på forumet...en önskan om inlägg ...ja gärna även hjärtan...men om ingen skulle kommentera mina inlägg då kan jag skriva någon annanstans...en egen dagbok som ingen läser mer än jag själv. Det är ju när jag skriver och någon kommenterar vad jag skriver som jag kan lyfta mina vyer...jag tar inte till mig allt vad alla skriver...men det väcker ändå tankar inom mig...och startar en process inom mig...antingen väljer jag att ta till mig det eller annars låter jag bli.

Jag tänker att vägen till nykterhet är otroligt krokig...och kan se ut på hur många olika sätt som helst....jag gläds av andras framgång...men inspireras av den framgång som passar in på mig själv...för i mitt liv finns så mycket mer än ett alkoholberoende....och om jag känner att ngn liknar mig så blir det lättare att ta till sig...men att vara avundsjuk...är det någon som är det?? Nej...det är bara att gratulera till nykterhet:)

Men nu har jag bestämt mig att fortsätta att arbeta 80% resterande delen av januari månad och förmodligen även februari månad beroende på att jag känner mig så sliten. Och då ska jag öva på att prioritera mig själv på min lediga dag....

Har tre böcker som jag vill läsa "Vad gör skillnad?...Eftertankar från en själsdoktor"---"Ljudet av tystnad".....samt "Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk"....Är det någon som har läst dessa böcker??

Har en bok som heter "Ord för dagen ...365 texter för styrka och sinnesro"...har någon läst den?

Kram:)

Hej alla tappra! :)
Detta blir mitt första inlägg här, jag har dock varit inne och läst regelbundet under några månaders tid.

Jag har haft en höst med mycket övertid vilket i sig varit tungt, jobbar heltid normalt. Till saken hör att jag även har konstant smärta, är separerad och har mina barn varannan vecka.

Nu till ett mitt problem, kommer säkert lyfta många under tidens gång... :)
Jag har inte tagit en droppe sedan nyår men har heller inte kunnat sova ordentligt under dessa 10 dagar och fick till och med sjukskriva mig i slutet av förra veckan för huvudet var inte alls med. Jag kan verkligen inte somna...ligger vaken till småtimmarna och sen somnar jag helt utmattad. Så fort jag är på väg att somna rycker kroppen till och jag vaknar och så är det hela nätterna igenom. I helgen sov jag istället 20 timmar i sträck, helt förstörd, jag drömmer även extremt mycket under dessa timmar. Sover så tungt så det är svårt att vakna. Är det någon som haft samma problem när ni slutat med alkohol eller tror ni detta är stressrelaterat?

Tacksam bara för ett *hej* eller "vi kämpar ihop" eller....! :)

...Bara att öva så blir det enkelt....

...ett möte med chefen inplanerat imorgon. Hen vill mig väl, så jag tror mötet (video) kommer att gå bra.
Men chefen kan inget göra för mig, om jag inte är redo för jobb. En gång i tiden (före Corona) var det här jobbet toppen. Men iom hemmaarbete har jag fallit långt ner i depression och mår pyton av jobbet. Tiden innan sjukskrivningen i oktober kände jag mig pressad, ifrågasatt och utsatt (vet inte om det var så, men känslan var det). Jag litade inte på någon i min närmaste arbetsgrupp, den som ska vara min trygghet. Alla känslor kom tillbaka idag, jag trodde jag var beredd på det, men det var jag inte. Nu vet jag varken ut eller in...

Hen måste se till att du har en rimlig arbetsbelastning. Inte värt att allt ska brista för jobbets skull, tycker jag i alla fall... Ta han om dig!

Jag har varit inne på jobbet idag.
Bara att ta sig dit i morse, över en timma på vintrig och hal landsväg i mörker, tog nästan all min energi.
På jobbet var allt motigt. Har haft den här tjänsten i över ett halvår nu, lyckas inte "komma in" och få flyt på något...
Har flera gånger tänkt att "det kommer" eller "det blir bättre om jag är nykter och kan tänka mer positivt". Jag vet inte jag... Kanske är jag helt enkelt bara för trött...

Nu har jag massor av tankar på att döva frustrationen och tröttheten med whiskey.
Men det är bara tankar. Jag känner inget egentligt sug.
En tanke är bara en tanke och den kan avfärdas som FULLSTÄNDIGT BEFÄNGD OCH KORKAD.

Jag vill må bra.
Alltså är jag nykter idag.
Allt är OK.

Tack. Jo de är det, men fick pratat med min soc idag och de hjälpte lite. Hon fick ta min frustration. Nej vill ju inte dö egentligen är ju smärtan jag vill bli av med. Ja en timma i taget är de som gäller nu. Sen diskuterade vi att jag ska söka förlängning här så jag startar upp min kontakt och kommer igång med behandlingsgruppen inan jag flyttar hem. Känns både bra och dåligt, men de får sjunka in lite så kommer de säkert kännas bra.

Citrus: Tack för en sprudlande energiinjektion, precis vad jag behövde nu!

AH: Tack! Ja, jag var en ganska duktig elev (eller ska jag säga är??). Jag "råkade" bara glömma... Eller var det kanske "Jag ska bara" som kom i vägen. Minns min första chef, hon kallade mig Alfons för mitt ständiga "Jag ska bara (göra allt en gång, typ)". Dags att göra om och göra rätt. Jag KAN ju!

Kram

Ush vad jobbigt. Hoppas att du snart vänjer dig till dina 2 timmar jobb. Trivs du med ditt arbete?

Svarade om Annie Grace på min tråd ??

Min heltidssjukskrivning är avslutad, från idag jobbar jag 2 tim/dag. Konstigt att vara tillbaka på jobbet utan att lämna hemmet (hemmajobb pga Corona).
Rensat inboxen. Trots att jag gjort det regelbundet under sjukskrivningen fanns över 100 meddelanden som bara kunde slängas utan åtgärd.
Men de andra (nära 100).... som behöver tas om hand... ångesten slog till med full kraft, hur ska jag klara detta??? Klarar inte att jobba inser jag, men vill inte misslyckas heller. Ni vet och jag vet vad det kommer att få för konsekvens...
Har sovit hela dagen efter mina två jobbtimmar på förmiddagen. Mitt sätt att fly, att sova, att låta timmarna gå.

Jag känner igen mig i denna liknelse. Jag är två helt olika varelser i en o samma kropp!
Idag hade jag möte med mitt team och de är så nöjda med ledarskapet och stämningen. Jag satt o skämdes för jag tänkte bara på hur full o otrevlig jag var för 6 dagar sedan.
Det är så svårt för mig att acceptera det. Idag är dag 6 utan A. Är trött, har ett sug men ska gå o träna.
Att det ska vara så svårt! ?

Skulden inombords lättar oerhört om man kan just lätta sitt hjärta. Vid rätt tillfälle till rätt personer. Jag gör det lite pö om pö. Rätt kul att vid 11 månaders nykterhet outa att man valt att leva nyktert, folk bli verkligen förvånade. ”Så länge? Hur kan jag inte ha lagt märke till det?” Antalet kalastillfällen har ju förvisso varit ytterst få det senaste året. Inte fått ett enda höjt ögonbryn än, bara klapp på axeln och bravorop.

Sen vill jag bara påtala att repetition är en viktig del av inlärningen ?

Kram ?

I all oro har du sinnesnärvaro och handlingskraft att skriva här, självomhändertagande att liksom inte vara ensam med allt. Såklart är det mer "tyngd" i din riktiga kontakt men det märks att du arbetar hårt för att inte låta tankarna om livet inte är värt att leva ta över. De andra tankarna, de som vet att saker hela tiden förändras och att även den värsta smärta förlorar kraft med tid.

Blir även rörd då du skriver "Så långt fram kan jag inte ens planera", kanske är det en styrka nu. Ta en timma i taget, det är överskådligt. Jag vill inte förringa din smärta eller tror mig kunna lindra den i stunden samtidigt vill jag gärna skriva att det är tydligt att du berört och rört många här inne med din uppriktiga berättelse.

Önskar dig en timma av mindre oro, och en timme efter det, och en timme efter det....

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Var på väg att hamna i klorna rejält. Drack 5 kvällar/vecka under 7-8 månader, blev en hel del. Insåg som tur var att detta kommer att gå åt h-vete. Beställde tid hos Närhälsan och fick träffa en läkare tog diverse prover. Som tur var, inga alkoholskador. Jag ville ha hjälp med medicin, den som ev. kan ta bort suget. Han skrev Antabus. Jag har burken står i barskåpet, oöppnad. Har även pratat med en socialsekreterare vid tre tillfällen. Har inte tagit en droppe sedan nyår och känner inget sug. Skulle jag få ett sug så möts jag av en burk Antabus och då vet jag vad som gäller. Jag behövde en rejäl spark i ändan för att vakna upp. Absistensbesvären har gått över och jag kan somna på kvällen och sova hela natten vilket jag inte gjorde första dygnen efter att jag slutade ta flytande ”sömnmedel”. Har en dagbok med bara 0 enheter. Hoppas och tror att detta kommer att hålla över tid.

Det där gillar jag starkt!! Samla högskolepoäng i nykterhet. Och så kan man börja undervisa (läs: peppa) andra. Tror du blir professor snart ?? jag tar minst masters, så många kurser som jag tagit ?

Jag känner lite nyhetens behag. Har inte egentligen "misslyckats " eftersom jag bestämde mig att bara sluta för en stund. Och egentligen har jag förändrat mycket. Så för mig är det fortfarande nytt att köra helt vitt (om jag nu gör det). Tror det skulle kunna imponera vissa ?

Men hur som helst så tycker jag att du inte ska skämmas. Tror att det finns något äkta och mänskligt i att snubbla. Att man visar sig sårbar gör människan intressant. Så var inte så orolig över vad andra tycker. Lätta ditt hjärta, om rätt stund dyker upp

???????

Jag scannar av båda forumflikarma dagligen, och kommenterar där jag tycker att jag har något att bidra med. Och du är lika välkommen att kommentera hos oss inne på ”Det vidare livet”. Aktiviteten är inte lika hög där som här, även om den blivit bättre på senare tid. Helt naturligt förstås, men jag gör mitt bästa för att höja aktivitetsprocenten ?

Kram ?