Senaste kommentarerna i forumet

Heja dig du klarade det

Tog en frukt och en kopp te och såg ett avsnitt av en netflixserie med min man igår.
Hurra för mig!

Kunde igår klappa mig på axeln då jag nu fixat min första vita månad (någonsin tror jag). Men målet är tre vita månader (längre fram klarar jag inte att tänka just nu). Det har hittills gått längre än väntat, men jar har också jobbat med mina tankar mycket. Läser här varje dag, läser böcker (just nu ”Tänka klart”), kollar youtube om alkohol och lyssnar på ljudböcker och poddradio. Snart har jag bla lyssnat Igenom alla avsnitt av Alkispodden.
Jag känner mig fast besluten att köra på nyktert en månad till. Känner att jag mår bra, men fortfarande är det inte att avstå A som känns svårast. Nej, svårast är i sociala sammanhang där jag ”förväntas” att dricka. Inte att avstå A utan hur och vad jag ska säga. Oro för hur reaktionerna ska bli.
I går hade jag en diskussion med min fru som stöttar mig i detta, men kanske inte alltid riktigt förstår, eftersom hon själv aldrig haft någon problematik runt A.
Vi är bortbjudna till vänner i helgen där det kommer bli en situation med förmodande reaktioner när jag kommer tacka nej till A. Lär bli en del förundran över detta och förmodligen frågor (kanske även ”pikar”).
Min fru frågade om det kanske ändå inte vore lättare att ta lite grann. Typ bestämma sig för kanske en öl och ett glas vin och inget mer.
Nej sa jag, det känns faktiskt mycket jobbigare att ha en strategi där jag dricker lite än en strategi att inte dricka alls.
Jag tror alla här inne förstår ....

Dag 40 avklarad.

Skriver från mobil så blir "kort", men har egentligen jättemycket som jag behöver ventilera, vi får se :)

Idag var första gången på lång tid som jag sprang en längre runda och inte drack öl efteråt för att fira hur duktig jag varit. Har alltså inte tagit en löptur sen jag blev nykter. Slogs av vilken kondition jag hade! Orkade löpa hela rundan på bra tid. Känner mig sorgsen över hur varje positiv situation förut skulle toppas med alkohol, och känner mig smått förtvivlad över alla gånger jag drack ändå...

Men ikväll känns det bra efter löpturen! Och jag kommer få bra återhämtning i sömnen eftersom jag inte druckit. Imorgon kommer jag att vakna med träningsvärk utan bakfylla!

Varför var varje positiv hälsomässig aspekt tvungen att kontras med drickande? Eller har jag hållit på med en massa hälsotrams för att kompensera för drickandet? Men alla gånger som jag drack utan att göra något nyttigt då? Jag vet inte vad jag ska tänka om detta.

Hur ska man någonsin kunna förlåta sig själv? Det är en tanke jag trots allt vågar tänka idag istället för att som tidigare skjuta undan allt upptagen med bakfylleångest, allmän ångest som kom av att inte dricka och annat krångel över drickandet som skedde varje dag. Har inga svar idag, men jag vågar åtminstone tänka det. Och i framtiden kanske jag kan förlåta mig själv. Så här långt gläds jag åt att jag ändå brutit och förändrat min tillvaro.

Ett förlåt kan vänta.

Ett annat bekymmer är att det ibland poppar upp tankar om hur jag får för mig att börja vilja kompromissa med dryck till mat vid vissa tillfällen t ex glögg vid advent, annat vid jul, nyår, dryck som varit väldigt traditionsbunden, men i år bryts det.

Läser i många trådar om hur folk väljer akkoholfria alternativ. Det funkar inte för mig, väljer bort det helt, vill på ett vis inte veta av öl längre, eller vin. Usch den sura stanken av vin! Och alkoholfri snaps, vilket påfund. När jag nu är så glad över att äntligen ha kommit loss, varför skulle jag då vilja dricka något som påminner så starkt om det som inneburit så mycket lidande?

Ändå kan jag på något vis sakna att inte ha det i framtiden. Antar det är för att ens person är så sammanvuxen med spriten att det är separationsångest jag känner?

Därför tror jag att allt man utförde eller var med om som onykter måste göras om som nykter för att fullt ut reparera och programmera om hjärnan. Helt nya upplevelser tror jag också är bra. Situationer utan trygghet där man får förlita sig på sig själv och inte A. Det tror jag stärker långsiktigt och hjälper en att överkomma sådant som varit starkt präglat av A.

Kanske är det bara så att jag tänker på de stora kommande tillfällena för att de blir lite extra svåra? Just nu går det bra, och förhållandevis lätt. Det är kul att vara nykter, och jag mår bra av det! Men nästa stora hinder jag ser är advent, sen jul och nyår. Klarar man det får man ledigt fram till påska!

Som jag skrev, man behöver nog göra om det som nykter för att helt programmera om hjärnan. Eftersom glögg för mig är så förknippat med alkohol kommer jag skippa även alkoholfria glögg.

Jag har haft både bra och dåliga dagar de senaste, men har fått tillbaka lite kreativitet, lite bättre energi att göra saker, framförallt att slutföra saker har känts riktigt bra, det brukar annars ta emot.

Några punkter som faktiskt blivit bättre:
- Känner mig lite piggare
- bättre kondition
- bättre blodtryck och vilopuls
- viktnedgång
- ekonomiska framsteg
- positiva tankar t ex det är roligt att ta hand om sig själv igen, jag kan planera bättre och har börjat återfå hopp, framtidstro.

Önskar någon kunde sagt till mig på skarpen att sluta dricka för länge sedan men vet att det inte fungerar så.

Men jag gläds åt att det inte hann gå längre än vad det gjorde. Och även om jag fortfarande bär på en stor oro att mitt drickande gett livslånga konsekvenser för hälsan som jag inte fullt ut märkt av ännu vågar jag försiktigt blicka framåt.

Kram på er alla, och kämpa vidare.

Att personen tror sig vara mer förberedd och redo för ett uppehåll den 1:e september tolkar jag som att det ska bli ett sista farväl kommande helg? Jag kanske misstar mig. Tillnyktrar han emellanåt får han inga farliga abstinensbesvär, det går att sluta tvärt.

Sånt här avgör man inte från dag till annan, går inte sätta datum i framtid annat än som målsättning, avhållsamhet är något man växer in i, blir redo för. Sen kan det vara en jäkla kamp ändå med återfall framöver, men vill man inte sluta kommer man inte sluta. Så är det bara.

Som soffpotatis skriver, drivkraft och motivation måste komma från den som slutar att dricka, det är ingen roll du kan ta på dig.

Men det är förstås jättebra att du är engagerad, läser och vill stötta.

Tycker din situation är så beklaglig och jag är glad att jag aldrig försatt någon i ett liknande medberoende. Nära relation med en alkoholist är mer slitsamt än en nära relation med en cancersjuk :(

Vill han faktiskt sluta kommer han ge det en ärlig chans, men vägen framåt kommer vara skumpig och du behöver göra upp med dig själv hur länge till eller hur mycket mer du ska behöva utsättas.

Be han läsa denna tråd, skapa sig en profil och börja skriva på forumet.

Det här blev väldigt tufft, men skriver i välmening :(

Jag har påtalat drickande, men han har själv tagit initiativ till att ta uppehåll från den 1 september. Jag har inte nämnt något datum. Betyder ju att han reflekterat över drickande. Om han sedan håller sug ifrån att dricka är en annan sak.

Ska försöka att slappna av och inte liksom röra i det, att låta honom ta tag i det. Om det sedan sammanfaller med att han eventuellt vill hitta på nyktra aktiviteter kan jag ju hänga med på det om jag vill, att ändra perspektiv..

❤️

Hur har du det och hur går det för dig? Skriv gärna! Kram ?

Jag har också bett till gud ibland att behålla min styrka genom de jobbiga dagarna men jag anser nog att det är jag själv som gjort jobbet.
Det är urbra att du har plan och strategier för saker du ska göra som involverar alkohol. Det betyder mycket! För varje dag lägger man en liten sträcka mellan sig och alkoholen, sen bara fortsätter man och till slut ser man inte ens pricken där borta vid horisonten. Du kommer dit, en dag i taget. Kram ?

Du har bestämt dig. Du vill inte dricka. Då går den nyktra resan så mycket lättare.

Du är modig som utsätter dig för både AW och trerättersmiddag på restaurang, men att köra är en bra livlina i det läget.

Kram ?

Skriv ner en topp 5-lista över riktigt hemska fyllesynder. Läs den högt för dig själv varje gång du blir sugen.

Börja inte förhandla med alkoholdjävulen! Säg ifrån direkt på skarpen: ”Nej, jag ska inte dricka!”

Kram ?

Ett glas skadar.
Som andra halvlek brukar säga, det första glaset tar du, sedan tar alkoholen över.
Ta djupa andetag. Läs och lär om andningsövningar (har jag gjort många i stressiga lägen)
Läs din tråd från början.
Kram!

Jag har ingen erfarenhet av att vara anhörig eller medberoende. Du gör ju en mega-insats som är här inne och letar råd och stöd. Förstår att det är svårt att vara ”lagom” men det jag läser är att du lägger ner väldigt mkt kraft och möda på hur du ska vara. Och frågan är om det är en rimlig strategi.
Vad tänker du om att be din man skapa en tråd här, göra programmet och/eller söka hjälp på beroendemottagning. Att vara alkis är ofta att låta andra ta ansvar för sånt man själv borde lösa. Tänker jag. Menar inte alls att vara kritisk mot dig men det går dessvärre inte att göra nyktra jobbet åt någon annan. Allt gott till dig!

Men du borde tänka på att må bra själv. Stötta kan man bara göra om drivkraften att sluta dricka kommer från den som behöver sluta. Jag tycker det vore en dum idé att ta på sig en projektledarroll där du ska underhålla honom för att han inte ska få sug. Då kommer du bara ett steg närmare avgrunden om det hela inte håller.

Hoppas det kommer gå bra för dig ❤️

Värsta suget brukar börja vid 16 för att sen lugna ner ungefär vid 20. Jag är nykter fortfarande ? men den där tiden är så tuff. Varje ny dag vid 16 tänker jag att ett litet glas skadar ju inte. Hittills har jag stått emot.

Ja de känns lite hårt. Sen som du skriver är de ett återfall på ett år el flera så ja då hade även jag börjat om så att säga. Tack, jo men har jag nog rätt mycket kämparglöd i mig även om jag har mina dagar då jag har god lust ge upp och typ hoppa ut från balkongen med huvudet före. Men de är alltid något som hindrar mig för ta steget fullt ut. Är nog som en psykolog sa till mig du är för nyfiken på livet för att ta livet av dig och det stämmer nog. Jag har faktiskt mått betydligt sämre än vad jag gjort denna vår/sommar och lyckats ta mig genom det. Gäller försöka komma ihåg det dom tunga dagarna, el som en känd person sa This too shall pass, de ska stå under min Fågel Fenix tatuering som jag ska göra. Tack så mycket ?
Hejar på dig ochså och alla andra som hänger här inne. Skönt kunna skriva av sig här och ha ett ställe skriva ner tankar mm på, el läsa runt och kommentera. Nä nu ska jag försöka laga min ljusslinga och sen blir de kvällsfika.

Inatt sov jag i uterummet för att inte väcka min man med mitt hostande. Låg och läste lite i era andras trådar. Hade det varit för några dagar sedan hade jag passat på att dricka något när jag låg därute ensam, då ingen kunde se. Men jag tänkte inte ens tanken utan ville bara ligga och läsa och dricka vatten. Idag har jag jobbat hemifrån, så skönt att bara ligga kvar och jobba i morgonrocken och slippa jäkta och fixa sig på morgonen. Gjorde mig iordning för att köra till jobbet för att överraska kollegan som ska sluta med en AW. Det blev jättelyckat:). Alla drack vin och öl utom jag och en annan i sällskapet. Någon ifrågasatte mitt val, men jag sa att jag skulle jobba lite när jag kom hem och dessutom körde. Jag tog en alkoholfri öl och vatten och hade ingen längtan efter något annat. Blev så mätt och trött och ska sova strax. Har umgåtts med man och dotter en del framför tv:n. Imorgon kväll ska jag på konsert och trerätters middag med min man och några vänner och jag har redan sagt att jag ska köra. Det känns också bra. Är denna känsla jag har att det är så lätt att inte dricka alkohol för bra för att vara sann? Jag ber till Gud att den håller i sig!

Helt rätt. Inget vin ikväll!

Kram ?

Jag har tänkt på att nykterheten har många likheter med tillfrisknande från utmattningsdepression, som jag har erfarenhet av på gott och ont.

Dels blir frontalloben påverkad av både alkohol och utmattning, vilket leder till problem med planering, problemlösning och konsekvenstänk bland annat. Det mesta reparerar sig, men man kan få bestående besvär med koncentration tex. Svårt att läsa har många.

Dels är det ett tillstånd, snarare än en sjukdom tycker jag, som man aldrig blir helt frisk ifrån. Som ett osynligt handikapp. Man blir aldrig lika tålig igen. Jag brukar säga att jag orkar mycket - men inte lika lång tid. Jag måste begränsa mig, pausa mycket.

Därför är balansen mellan in och ut så viktig. Intäkterna måste motsvara utgifterna, annars kan det gå åt bahia.

Så man kan aldrig sluta att fundera på det. Man blir en person med särskilda behov, och man måste själv se till att få dem tillgodosedda.

Men jag tycker också om mig själv mycket bättre nu, både efter min senaste utmattning 2018 och i och med min nykterhet.

Jag har lärt mig vad som är riktigt viktigt för mig i livet, har vett att uppskatta det - och visa det och uttrycka det.

Bra att du har stuvat om lite i din kalender ? Din tidigare jobbstress är sannolikt en grundorsak till drickandet. Förr eller senare får vi syn på grundorsakerna, och det är dem vi måste åtgärda om vi vill behålla vår nykterhet.

Kram ?

inför natten ❤️? / mt

?
Skjutsade sonen till praktiken i vanlig ordning. Känns som han inser att han ska få hjälp. Och tack vare ditt förslag, kära #mulletant, så ska han snart börja gå i Livsstegen för unga i Kontempel regi. Att han ens är villig att prova är ett tecken på mognad. ?

Gjorde service idag i onsdagsgruppen. Min vän satt bredvid mig. Vilket underbart fint möte! Bra människor, massa kärlek... Nu kan min vän pusta ut och lita på att gruppen kommer fortsätta, kanske t o m bättre än förut! Min kära sponsor kom också. Och jag fick min framtidsfullmakt bevittnad. Klart!

Tack, Gode Gud, för att du finns och hjälper mig! ?

Vad fint att du skriver. Jag undrar också om det finns någon hjälp du ser i sikte för att klara dina mål?
Jag förstår att du är en väldigt självständig person som fixar mycket på egen hand, och att du tidigare tyckt det har varit svårt att dela detta med vänner/familj.
Hur ser du på det nu? Finns någon som står nära som du kan prata med eller ta hjälp av. ”Ensamma klarar vi inte läkningen” är ett citat jag bär med mig från en bok av Kerstin Ekman. Det har betytt mycket för mig att förstå det, att lite i taget ändå våga dela med sig av sånt man kanske skäms över.
Ja, det var en tanke.
Hoppas veckan är bättre och att helgen blir vilsam utan för många glas. Kram!

Idag när jag knöt skorna tänkte jag på något nykterhets-relaterat och så kände jag plötsligen att dessa tankar kommer vara med mig hela livet.
Och ofta har jag känt mig tacksam över vad detta att sluta dricka betyder. Men idag kände jag ffg att jag bara ville vara en vanlig människa som varken slapp tänka på alkohol pga sug (förr) eller pga inget sug (nu).
Men det finns inget att göra åt det. På så vis ÄR det likt en sjukdom, att vara mer känslig och mer noga. Med sig. Hämta hem tankarna som far, knyta ihop trådar, liksom göra klart varje stund och varje dag.
Acceptans tror jag det är.
När jag väl kommit ut i mina knutna skor kände jag lätthet. Passerade diverse sunkhak och sunkmående människor. Jag har bra studs i mina skor, och mina steg nu.
Pysslat med min pappa och min mamma och yngsta barn. Finns något mycket stolt i mig och relationen till andra numera.
Jag hukar inte. Jag minns allt som sagts och allt jag lovat göra.
Jag plågas som jag skrivit om visst av mina egna krav, men i relation till min omgivning är jag helt okej.
Så trots orimlig önskan om att vara en vanlig 2-glas-räcker-drinkare, är jag nöjd med mig idag.
Jag tycker mer om den jag har blivit än den jag var, även om vi är samma.
Jag har också kört Andra halvleks kurs mot stress ?? , stuvat om bland möten, och blockat en halv dag i kalendern imorgon då jag ska vara ledig.
Ikväll lite ensamtid, jag är ett helt ok sällskap. Tankarna på alkohol är ofta nära men att dricka något känns skilt från mig.
Kram alla som kämpar, tuffar på, stressar med sug eller glider genom dagarna. Alla dagar räknas. ??

Att de är talbara alltså. Läste någonstans att ”uppklarningsprocenten” hos AA är 7-8 procent, så många av dina vänner har nog supit ihjäl sig tyvärr.

Överskott av självkänsla låter helt underbart ? Dit vill jag också!

Kram ?

Tråkigt att höra att det blivit mycket alkohol igen.. I början av sommaren skrev jag om att det kunde vara bra att få hjälp i början, att bryta det fysiska beroendet. Du svarade att om du inte kommit dit du ville inom några veckor så skulle du fundera på det. Jag vet ju inte hur du mår, men i mina ögon har du vissa veckor en konsumtion som är oroande hög. Var rädd om dig och ta steget och sök hjälp tycker jag. Jag hoppas du inte tar detta som kritik, jag menar väl och önskar verkligen att du ska lyckas sluta nu...

Jag tycker också det låter orimligt hårt att börja om på noll efter ett återfall på någon dag eller två, om man då inte dricker ett år- då lär man väl få ställa om räkneverket ?
Jag läser dina inlägg och tycker du är en extrem kämpe som också lyckad fokusera på det som är bra, när det är bra. Starkt. Hoppas verkligen att du får den hjälp du behöver och har rätt till, så att du klarar av att hålla dig stark. Jag hejar på dig! ?