Senaste kommentarerna i forumet

Det var en tisdag i maj som jag var så uttråkad och rastlös. Då hade jag och min sambo en halv flaska vin i kylen. Så jag tänkte "äh vadfan jag kan väl dricka upp den. Det är ju ändå bara två glas". Men eftersom jag inte kan sluta när jag väl har börjat så öppnade jag ju upp nästa flaska och drack tre glas från den. Min sambo var ute och sprang och var borta cirka 45 minuter och under den tiden så passade jag på att snabbt hälla i mig de tre glasen för att hinna bli tillräckligt full innan han kommer hem. För om han ser att jag dricker fem glas en tisdag kväll så hade han dömt mig där och då. Men eftersom han visste att den andra flaskan var oöppnad så såg han ju hur mycket jag druckit ur den.

När vi har haft en box vin hemma och druckit vin tillsammans så har det hänt att jag har hällt upp ett stort glas och svept det glaset medan han varit ute med hunden. För att jag alltid vill bli så full att jag däckar. När jag väl har börjat dricka så vill jag aldrig råka vara för nykter när jag ska sova. Jag är rädd att jag då inte kommer somna och att jag kommer ligga och ha ångest.

Det är ju en väldigt bra taktik. Jag har försökt tänka så flera gånger men lik förbannat så hamnar jag där igen. Förmodligen för att jag inte haft en tråd att gå tillbaka till och läsa. Nu har jag det. Och jag hoppas verkligen att detta kommer hjälpa mig.

Det är nästan varje helg som jag blir så full att jag inte minns saker. Jag har vaknat upp med sår, bulor, skrapsår, smärta, blåmärken och undrat hur i hela fridens namn jag ens lever. Jag har haft så kraftiga minnesluckor att jag inte minns hur jag ens tog mig hem. Jag blir så rädd när jag tänker på de tillfällena.

Det är typ senaste två åren som jag på riktigt börjat fundera på om jag har ett problem... Innan har jag alltid tänkt att "äsch vadå, andra dricker lika mycket som jag gör, det är normalt och jag har full kontroll". Men nej, jag tror inte andra dricker lika mycket och lika ofta som jag gör. Jag tror inte större delen av sveriges befolkning vaknat bakfulla typ varenda helg de senaste fem åren och har supit ner sig så hårt att de glömt hur de ens tog sig hem. Eftersom jag utåt sett inte framstår som någon som har missbruksproblem så har omgivningen inte reagerat på det. Min sambo kommenterade nyligen på mitt drickande och då fick jag mig en liten tankeställare.

Vilken grej att gå in i sin tråd och se att det finns människor därute som är som jag och som bryr sig! TACK för allas pepp - började nästan gråta <3. Jag tar tre månader till att börja med och kommer läsa mycket och skriva här varje dag, och hoppas att jag efter det både vill och klarar att helt avstå. Jag vet ju vilket listigt gift alkohol är... Jag har inte ens längtat efter att dricka idag, tog en alkoholfri Ginger beer i eftermiddag och kände mig supernöjd med det. Känner mig redan mer full av energi och hopp om ett bättre liv :). Kram på er alla därute. Tillsammans blir vi starkare!

Heja dig! Jag tror att skapa ett konto här är det bästa man kan göra för att ändra sina alkoholvanor.

Jag skapade konto här idag och startade också min egen tråd idag. Jag tänker mig att jag ska försöka skriva och läsa i forumet varje dag för att på så sätt bli påmind om att inte dricka alkohol igen för jag vet att jag egentligen inte kan hantera det. Jag har ganska lätt att avbryta flera dagars drickande för att jag tycker så synd om min stackars kropp och allt jag gör mot den. Men när den kemiska ångesten har lagt sig så är det som att jag glömmer bort hur dåligt jag mådde och tänker att "äh men vadå, jag kan väl ta ett glas eller två utan att det gör något. Jag kommer aldrig bli sådär full som jag blev sist." Och så är jag tillbaka i skiten och den onda spiralen igen.

Jag känner så igen mig i det du beskriver om ångesten som uppstår när andra blir besvikna på ens drickande. Och man gör allt i sin makt för att försöka kompensera för hur man betett sig. Fint att din man är så stöttande och förstående.

Jag växte upp med föräldrar med alkoholproblem och jag hatade så mycket när de drack. Jag tänkte att jag aldrig vill hamna där de är och aldrig dricka på ett sådant sätt. Nu verkar jag tyvärr vara på väg att hamna där om jag inte avbryter den här spiralen. Det jag inte förstod när jag var liten var hur jävla dåligt de måste ha mått och hur jag nu tycker så synd om dem. Dessvärre lever de inte längre. Jag hade verkligen velat förklara för dem att allt är förlåtet, att jag nu förstår vad det är de går igenom. Jag tror tyvärr att de ofta drack för att döva dåligt samvete gentemot mig och mina syskon. De visste att vi inte tyckte om det och de hade dåligt samvete för deras alkoholmissbruk. Den ångesten botade de med att dricka mer...

Hur har ditt drickande sett ut över tiden? Har det varit varje dag eller varje helg?

I början hjälpte det mig att tänka på en minneslucka jag hade sista fyllan, hade betett mig konstigt och varit helt okontaktbar. Och det hade börjat som en vanlig trevlig middag med vin. Så när fredagen kom och jag funderade på om det kanske var överdrivet att vara helnykter, ett glas kunde jag väl ta, så tvingade jag mig att tänka på den kvällen igen och kom fram till att nej, jag överdriver inte, jag har problem, annars skulle jag inte dricka mig så full, det gör man bara om man tappat kontrollen över alkoholen. Sen tänkte jag på alla belöningar med nykterhet som jag läst om, jag ville få uppleva dem. Bland annat att man får mindre ångest och oro när man inte dricker, och det har jag nu märkt stämmer. Så läs massor i veckan, och om suget kommer på fredag, gå in och läs din egen tråd från början.

Jag har läst alla dina inlägg nu och herregud vilken inspirationskälla! Tack för din ärlighet och dina tankar<3. Ska göra som du - skriva, skriva, skriva! Och läsa :) Ha en fin kväll och en god natts sömn.

Tre månader utan är ju en bra start och att sen välja själv hur man går vidare. Jag tror att när jag väl kommit in i bättre vanor så kommer jag inte längre vara sugen på att dricka alkohol. Problemet nu är att jag ofta mår dåligt över saker, har mycket ångest och depression och då lindrar jag det med att dricka alkohol. Det är en ond spiral liksom. Jag antar att ni alla känner igen er i det jag skriver.

Men ibland dricker jag inte för att jag mår dåligt, ibland dricker jag för att jag är uttråkad och för att jag tycker det är roligt att bli full. Däremot mår jag dåligt när jag har gjort det för jag blir besviken på mig själv för att jag kände ett behov av att dricka. Jag vill inte vara en sådan person som någonsin känner ett behov av att dricka. Jag vill vara en person som trivs rätt bra med livet och inte har ett behov av alkohol.

Jag vill bryta den här vanan en gång för alla. Idag är det söndag och jag är bakfull (som varenda jävla söndag de senaste fem åren) och då vill jag helst inte dricka för att jag vet att det inte är bra och att jag bara skjuter upp problemet och kommer må dåligt imorgon. Men tänk sen på fredag, då kommer den kemiska ångesten vara borta och jag kommer kanske inte längre känna ett behov av att sluta dricka. Och så tar jag ett glas som sen blir fler osv. Hur fortsätter man motivera sig när man tror att man kan dricka igen? När den kemiska ångesten har lagt sig och man börjar känna sig normal igen?

Hur har ni gjort?

Ja idag har det gått bra, har varit på långpromenad, men tankarna att hälla upp ett glas finns, men tanken ska inte få vinna.

Ja idag har det gått bra, har varit på långpromenad, men tankarna att hälla upp ett glas finns, men tanken ska inte få vinna.

Klokt att du vill ta tag i dina problem, ju tidigare man lyckas bryta en destruktiv nedåtgående bana desto bättre tänker jag. Du skriver att du vill se fram emot annat än att dricka-- det kommer du göra när du låtit bli att dricka ett tag, det är något rent kemiskt med att alkohol tar över belöningssystemet i hjärnan, men när du tar bort alkoholen reparerar sig hjärnan och blir glad av annat än alkohol igen, ge det lite tid bara. Programmet här på Alkoholhjälpen rekommenderar att man tar tre månader alkoholfritt, och sen får man fundera hur man vill gå vidare. Under mina tre månader läste jag mycket här, och även böcker, poddar och dokumentärer som rekommenderas i tråden överst på Förändra sitt drickande. Det fick mig att tänka mycket, och det i kombination med att jag mår så mycket bättre fysiskt av att inte dricka gör att jag fortsatt med alkoholfritt även när de tre månaderna var till ända. Lycka till att hitta din väg!

Bra med vänner som vågar ge en tuffa sanningar ibland. De som vågar ta upp jobbiga saker med en ska man vara rädd om, de bryr sig.. Och härligt att ha resan att se fram emot, där har du en bra motivation att låta de där flaskorna stå...

Trots halvgalna barn och tillgång till vin. Känns som en farlig kombination.
Klokt gjort att sno åt dig lite egentid när möjligheten fanns.
Ge det lite tid, det kommer att kännas bättre, både fysiskt och mentalt allteftersom.

Hej vännen, hur går det? Har inte sett dig skriva på ett tag men hoppas det beror på att du är upptagen med bra saker.

Första helgen av mina 90 dagar snart avklarad. Dagen har förlöpt utan sug fram till den punkt då ena barnet ballade ur på ett spektakulärt sätt och inför publik. Där och då hade jag gärna haft ett STORT glas vin att dyka ner i.

Istället satt jag en halvtimme för mig själv och scrollade och läste på mobilen. Maken är hemma igen så jag kunde gömma mig en stund. Fortfarande alldeles spänd i kroppen och trött som om jag gråtit, vilket jag inte har. Skulle behöva en promenad. Egentligen skulle jag behöva trötta ut kroppen med ett jobbigt träningspass, eller ordentligt yogapass, men därtill är jag allt för tung och otränad. Kanske så småningom.

Så inga sköna känslor i kroppen just nu, oro för mitt barn (är något fel?) men försöker ändå känna mig stolt att jag nu klarat 7 dagar, trots vin hemma hela veckan. Det är ändå något.

Fick lite ett ett ultimatum av min vän i fredags som fick mig vakna till lite fast just där och då hade jag ju god lust ge vederbörande en rak höger och be både och och alla idiot myndigheter dra åt helvete. Men lugnade ner mig lite och fick väl tänkt till lite. Så i går morse vaknade och hade en bra dag och hade massa vin kvar hemma men drack bara upp den flaskan som redan va öppnad ca 4-5 glas om de ens var det jämfört med de 20-25 om inte mer nästan varje dag i över en veckas tid. Men nu sitter jag här med 2 st 1 liftare vin oöppnade och trots jag haft en riktigt bra dag så står de där och typ kom igen nu, bara i kväll ju. Förnuftet säger släng i soporna.

Plus nu har jag äntligen något att kämpa för. Älskar resa och älska ett speciellt land och har inte kunnat åka dit pga coronan men nu är de öppnat och om en månad flyger jag dit. Ska bli så skönt de är mitt andningshål. Där mår jag alltid bra och hade inte coronan kommit tror jag aldrig jag druckit så mycket i sommar som jag gjort för jag hade rest dit flera ggr om istället. Så nu är målet att verkligen inte försöka överhuvudtaget dricka fram till resan. Väl på plats är alkoholen inga problem, åker inte iväg för supa de kan jag göra hemma. Nej när jag är utredning reser vill jag vakna tidigt och piggt och utforska saker. Ska bli så skönt 4 dagar av bara va, inga krav, inga måsten. Då jag alltid reser själv så kan jag jubalktidcstyra upp mina resor precis som jag vill :)

Jo då är de man får hitta de som passar en bäst. För visa funkar AA och då är de bra för dem. Mig passar de inte.

Säg till honom att jag finns här som stöd/hjälp om du behöver och vill det. Och fråga, hur kan jag hjälpa dig bäst?
Och våga ställa krav. Dalta inte. Har en vän och han har 2 ggr markerat rejällt skärper du inte dig nu så vill jag inte fortsätta se på när du går ner dig. Och just där och då har jag väl viljat be han dra till något varmare ställe men de 2 ggr hjälpte för att förlora den vänskapen nä de vill jag inte den är värd så mycket.

Ja, jag är så förbannat trött på bakfylla och ångest. Och varför känner jag ett sånt extremt behov av alkohol? Det skrämmer mig. Båda mina föräldrar hade alkoholproblem och jag tänkte alltid att jag aldrig vill dricka som dem. Desto äldre jag blir desto mer inser jag att om jag inte gör något nu så kommer jag troligtvis hamna där de var.

Jag är 32 år gammal och vill inte förstöra min kropp med alkohol längre. Jag dricker sällan själv och sällan på vardagar så utåt sett skulle nog ingen misstänka att jag kanske har ett problem. Men jag själv har börjat misstänka att jag har ett problem för att jag nu har börjat dricka för att döva vissa känslor, jag tänker alltid på nästa gång jag får dricka och ser alltid fram emot de stunderna. Varför kan jag inte se fram emot något annat istället? Jag dricker ofta väldigt mycket så att jag får minnesluckor osv. Och hur kul är det att inte minnas saker? Då finns det ju liksom ingen mening med att leva egentligen...

En annan sak som motiverar mig är att båda mina föräldrar hade alkoholproblem och jag vet att de skulle bli så besvikna om jag hamnade i samma problematik som dem. Därför är det motiverande att tänka att jag gör detta för dem. Dessvärre har båda gått bort alldeles för tidigt. Förmodligen var deras alkoholmissbruk en bidragande faktor till att de gick bort så tidigt.

Hej
Jag tycker det är jättestarkt vara här även om det inte går helt perfekt spikrakt! Grymt!

Så hoppas jag att jag gör när/om jag faller igenom och råkar få ett återfall.

För mig är det tredje gången jag är här; första gången var nog tre eller kanske t om fyra år sen. Så visst, även jag har jobbat lite med detta... just ju går det bra. Men de andra gångerna när jag inte lyckades hålla mig nykter försvann jag direkt härifrån och var borta låååång tid. Inte något att stå efter.

Kämpa på; stanna kvar här! ??

Ni skriver så långa och bra inlägg Se klart och Kaveldun. Och ni skrev ju samtidigt också för den delen. ? Tänkte mest passa på att säga att det är skönt att läsa om era funderingar på livet i största allmänhet. Tack! Själv är jag som ni vet kass på att skriva långa inlägg, tar alldeles för lång tid.?

Storrensning i trädgården för min del i dag, var tvungen att ta en vilopaus nu efter 5 skottkärror med växtmaterial bortkörda. Jobbigt, men kul ändå, det blir ju så himla fint efteråt. ? Så bli inte avskräckt Kaveldun, hus med trädgård röstar jag på, du är INTE för gammal för det. Min morsa är 80 år och är nere i sin sommarstuga med stor trädgård så ofta hon bara kan. Det betyder allt för henne att vara där. Sedan så har hon ju barn och barnbarn som hälsar på och hjälper till när det behövs sågas ner några träd eller så.

Kram till er båda!

Jag har ju hängt i din tråd Se Klart:-)
Innan jag ens läst kommentaren i min egen.
Jag borde flytta in här lite ordentligt.
Få lite mer rutiner och vanor och inte flytta in och ut här som en annan gökunge.
Och boktips - läs Suzanne Brøggers bok Transparence ( finns på ex BookBeat)
Den handlar inte om alkohol per se men hon beskriver ändå i första kapitlet hur hon slutar dricka helt ( från att ha druckit mycket i alla sociala sammanhang)
Hon slutar dricka av leda.
Och om jag skulle sätta en rubrik på min relation med alkohol de sista åren så var det just oändlig LEDA.

Vi skrev just samtidigt!
Ja visst är det intressant att upptäcka nya saker om sig själv som att tex älska den till synes oansenliga vardagen, kaffekoppen, kroppsarbetet som trädgården liksom bjuder på utan vidare överlägganden. Jag pratade om Suzanne brøgger senast igår och läste en intervju med henne som var så fin! Där kan vi snacka gå sin egen väg och stå med fötterna grundade på samma gång. En lysande fackla att hålla blicken på, förebild utan nån enda jämförelse i övrigt men det är väl det fina.

Hur skulle jag kunna säga ”köp ett hus”, helt omöjligt. Det som livar upp mig är iaf att du prövar idéer om nytt liv, det blir åtminstone i tanken en manifestation om att inget är över och förbi.
Ett drickande som fortsätter och eskalerar är just det- livet förbi, snabbspolat. Du får gärna bo lite inneboende med odlingslott i min tråd i väntan på inflyttningar av olika slag. Jag väntar på min dotter apropå inneboende pga stambyten. Mysigt. Eftersom jag varit sämst på att skämma bort mina barn pga för lite tid, för mycket jobb och för lite pengar kompenserar jag nu genom viss gränslöshet (inga excesser).
Jag märker att även de vad jag trodde var opåverkade (nåja) relationerna också rätas upp.
Jag tror det var Charlie som skrev i en tråd att detta att vara nykter är att lugnt överräcka en present till sig själv, varje dag. Så fint. Påminner om hur du beskriver livet!
Njut av kväll och så spännande ändå med liv som kan få börja om på en ny plats. Hejar på! ?

Jag håller med Se klart, vi är många som hejar på dig!? Det är ju så att flera av oss som har hängt här ett tag vet hur gärna du vill bli nykter och då blir man ju glad när det går bra för dig, därav fler kommentarer då.

Kram

.,, och är nu trött efter intensiv helg och allt har gått i ett sedan jag kom hem. Tillåter mig en halvtimme i soffan. Kan tillåta mig en hel kväll här, parkerad.
Blev igår kväll påmind om en jobbig historik i livet som inte har med drickandet att göra. Orkar inte förklara mer. Hade svårt att komma till ro, tog en sömntablett och hade lätt huvudvärk i morse. Borta nu men jobbig påminnelse om de söndagarna. Badat. Hängt med mamma (mysigt). När det blir rätt med henne, är det bra. När det blir dåligt så påverkas mitt liv på flera plan. Men jag försöker nysta i de här sakerna nu, vill att det ska vara snällt. Mammor. Tänkt jättemycket på min egen mormor senaste dagarna. Hur jag fortfarande kan känna att jag sitter ihop med henne, på något märklig vis trots att det gått (för) många år sedan hon dog.
Är där i tankarna och går mina lovar. Försöker hitta... rätt eller förstå de här kvinnorna som finns bakom mig i tiden. Eller framför, vilket är det? Min mamma som kan upplevas som himla vilsen men som är så kapabel. Och jag som upplevs kapabel men kan känna mig så vilsen i vissa situationer.
Mormor? Kan inte veta utan att fråga mamma och vill inte fråga för att hon ska oroa sig för att jag håller på med nånting dödsförberedande.
Gör jag det?
Glad när jag inte är irriterad på henne för det är det värsta.
Kan bli så... oresonligt arg (vilket jag inte visar men påverkar ändå.)
Längtar efter min man som kommer hem ikväll. Med honom känner jag mig aldrig vilsen längre- men kunde göra förr. Vilket betyder att saker och ting faktiskt förändras av tiden itself. I övrigt går jag i takt nordlig riktning bort från det träsk som kallas alkohol. Njut av ännu en fin kväll, det gör jag. Kram ?

....är också ett av mina favoritprogram och skulle väl även funka som titel på en bok om att möta nykterhet efter en lång period av motsatsen?
Låter så fint med barnbarnen och trädgården ( lite avundsjuk men mest inspirerad och upplivad). Och jag läser också om allvaret. Det är ingen liten hobby - nykterheten.
Jag tror att jag drack alldeles för mycket i närmare 5-10 år.... minnesbilderna kommer över mig hela tiden. Ibland känns det som att det först är nu jag verkligen börjar se...
Det präglar fortfarande min kropp ( gick hastigt upp väldigt mkt sista året som aktiv från att ha varit tämligen smal i decennier) . Konditionen är inte tillbaka ...
Detta ska jag ta tag i men för mig gäller det nu att inte vara för sträng och se det nya livet som just ett livslångt projekt.
Har tittat på några hus i helgen ( med trädgård:-) men vet inte alls vad som är rätt.
Kanske ska jag som opraktisk kvinna som närmar mig de 60 ?... ha en bekväm lägenhet i stan och hyra hus som andra har ansvar för.
Men jag läser ( läser och läser om) Suzanne Brøgger just nu och grips också av hennes liv i det där gamla skolhuset på danska landsbygden.
Hon är ju ngn som på ytan ger så mkt intryck av glamour och fest men som - när/om man läser senare böcker och även läser lite bakom orden .i hennes tidiga produktion har en väldigt jordnära sida. Och en humoristisk!
Hon skriver hela tiden om behovet av upprepning och att stanna/vara på en plats. Hur detta att göra samma sak varje dag - typ odla sin trädgård- ger tillvaron ett djup och skänker en glädje som är oöverträffbar.
Hon skriver om detta med att stiga upp och dricka kaffe i samma kopp och gå sin promenad och sätta sig och skriva sina sidor..
Och i mina öron låter det allt - utom tråkigt!
Jag njuter så oändligt av vardaglig upprepning just nu - kanske för att jag saknat den så. Den nyktra alltså.
Alkoholen och drickandet skapade kaos i mitt liv. Den slog ut rutinerna och förutsägbarheten och tryggheten. Den fick mig( i de värsta stunderna) att bråka med dem jag tycker om, fatta förhastade beslut och inte fullfölja det jag ville/borde göra.
Och att äta alldeles för mycket skräp:-)
Ibland tänker jag att det kanske var tur att jag drack så mycket ensam...för jag har tack och lov inte förstört de viktiga relationerna ( vilket jag oundvikligen hade gjort om j fortsatt med samma hastighet).
Nu brer jag ut mig här..och borde väl skriva i min egen tråd. Men jag har lite svårt för att flytta in i den efter min ganska långa frånvaron.
Det där med att odla sin egen trädgård..:-)

Du har kommit till rätt ställe och startat en egen tråd, jättebra! Läs och skriv här så mycket du vill så kommer vi stötta och hjälpa dig så mycket vi orkar.? Det brukar vara mest aktivitet här på morgonen och kvällen. Det är många här som har lyckats bli helt nyktra eller dra ner kraftigt på ditt drickande mycket tack vare forumet. Det är viktigt att vara väldigt fast besluten och verkligen vilja sluta att dricka för din egen skull. Och det verkar ju du vilja. ? Så åter igen, välkommen hit och lycka till!

Tack för din kommentar i min tråd!

Kram