Senaste kommentarerna i forumet

Du har kommit till rätt ställe och startat en egen tråd, jättebra! Läs och skriv här så mycket du vill så kommer vi stötta och hjälpa dig så mycket vi orkar.? Det brukar vara mest aktivitet här på morgonen och kvällen. Det är många här som har lyckats bli helt nyktra eller dra ner kraftigt på ditt drickande mycket tack vare forumet. Det är viktigt att vara väldigt fast besluten och verkligen vilja sluta att dricka för din egen skull. Och det verkar ju du vilja. ? Så åter igen, välkommen hit och lycka till!

Tack för din kommentar i min tråd!

Kram

Hej varafrisk!
Jag kan inte svara kring statistiken men upplever att du har världens support-team här ?
Det finns stor förståelse för att du kämpar med olika delar i livet och varje dag och hela livet är för stora kliv, Men att vi blir extra glada när du fixar nyktra dagar är ju kanske naturligt då det är i linje med din egen önskan (som du uttrycker den iaf) Lika väl som jag försöker tänka att glaset är halvfullt i övriga livet, fokuserar jag i huvudsak på det positiva här, där jag varje dag blir varm och får hopp om mänskligheten, tack vare alla er som skriver.
Kram ?

Sitter och läser på altan, min man ser på Tv förmodligen sport och vår dotter sover i vår säng....äntligen...tror att hon vågar slappna av...tillfälligtvis??❤️

Jag kommer vara hemma fr jobbet under de två närmaste dagarna. Kan inte fokusera på jobbet.

Som jag skrivit så är mitt mål nykterhet..så är det...men så svårt att fixa det när min dotter mår så här?

Men....jag upplever att jag får mycket mer stöd här på forumet när jag klarar nyktra dagar än onyktra...är det en inbillning el är det så?

Jag tänker att alla som är här på forumet har kommit hit pga ett alkoholberoende. Men är det så att många har gjort en resa innan man landade här därför upplever jag att man var nykter innan man kom hit?

Håller med Vinäger att ett inlägg kan ge ångest innan det är publicerat?

Kramar??

Har haft samma känsla, först en kick av att klara att inte dricka och sen en svacka när nykterheten blir vardag. Nu börjar jag hitta en glädje i att vara nykter bara för min egen skull, som en fin present jag helt lugnt ger mig själv varje dag. Gissar att man måste igenom den där svackan och landa i att nykterhet är så bra för en att man väljer det även när nyhetens behag försvunnit och folk inte peppar en lika ofta. Men du är självklart värd beröm, bra jobbat att du kämpar på genom toppar och dalar!

Jag kanske är "fel" person som skriver, men kände att jag ville skriva några rader ... Hoppas du inte tar illa upp.

Min anhörige har berättat att han vill arbeta för att ta en nykter period från och med den 1. September. Det kommer från honom själv, och nu till min fundering och oro. Hur stöttar man som anhörig på bästa sätt? Jag är livrädd för att vara för "på". Men! Jag är även orolig för att så att säga eventuellt bry mig för lite då han vill ta ett sådant här beslut. Jag vill inte hamna i en "oförstående - och pushig anhörig" - fack ... Känns som att det inte finns en universallösning som passar alla.

Angående mallen .. Så här spontant tänker jag att vi alla är människor med olika behov. Det gäller ju inom alla möjliga områden. Även alkohol och missbruk kan jag tänka ... Och det som funkar för en inte funkar för en annan. En tanke bara.

Allt gott till dig. ?

Hej.
Jag är helt ny här. Jag har insett att jag vill sluta dricka alkohol. Det tillför inget bra till mitt liv utan tvärtom, det bara förstör. Jag är så innerligt trött på att dricka för ofta och för mycket. Och varje gång blir jag lika förbannad på mig själv och tycker att jag är en svag människa med dålig självdisciplin som inte klarar av något alls. Att jag helt enkelt är värdelös.

Hur har ni andra gjort? Hur börjar man och hur fortsätter man hålla sig borta från alkohol?

Så gott med dusch och lite smink...det kan förgylla dagen??

En dag i taget...kul att träffa dig här?

Kram?

Förstår att du har ångest, men jag tror inte att personerna du mötte tycker att det var en särskilt stor grej. Krogfolk ser så många som dricker för mycket... Släpp skammen, du reagerar på en beroendeframkallande substans som väldigt många inte kan hantera. Gå till stammisstället och förklara och säg att du inte tål alkohol längre, men att du gärna kommer dit och dricker alkoholfritt, så kan du släppa det sen. Och tänk att du har makten, du behöver inte vara med om såna kvällar, nu vet du att det inte funkar med nåt enstaka glas.

Skaffa dig en egen tråd så ska vi peppa och stötta dig. Nu skriver du i en jättegammal tråd.

Och ändra ditt namn till ett smeknamn, ett så kallat nickname, eftersom forumet är anonymt.

Kram ?

Oroväckande tyst från min forumlillasyster ?

Kram ?

Done that. Så skämmigt. Så pinsamt. Aldrig mer. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Försök att lägga det gjorda bakom dig. Upp på hojjen igen och cykla vidare mot varaktig nykterhet.

Kram ?

Det är helg och vi befinner oss som vanligt vid stugan, fram tills nu har även dotra med familj gjort oss sällskap, men de fick åka iväg för ett födelsedagskalas redan på förmiddagen.
Denna helg som det skulle vara dåligt väder med regn och rusk, enbart på lördagsförmiddagen skulle det komma välbehövliga 23 millimeter.
Det var helt okey väder på fredagseftermiddagen så vi drog ut, kvavt något så in i Norden.
På kvällen samlade molnen ihop sig och det kom några regnstänk under natten, genom sovrumsfönster med myggnät kunde vi höra regdropparnas klonk-klonk i stuprännan ner i vattentunnan, men vad blev det?
En kanske två sketna millimetrar, gräsmattan ligger knastrande torr och gul och ser mer ut som hö än som gräs.
En fimp och hela dritten skulle brinna ner.
På morgonen var det mulet och mot lunchtid tittade solen fram, det var svårt att få ut familjen som satt inne och tryckte vid teven, det var som om de mindes vädret för någon timme sedan och ville inte locka fram molnen igen.
Solen kom mellan de höga vita molntussarna, vi kunde sitta i solstolarna med ömsom barbacka eller med filt.
Och fortfarande denna kvavhet, jag svettades som en Gud efter att ha putsat fönstrena som fått slipdamm på spindelnäten i mellanrummet mellan rutorna, svetten ville aldrig torka ut.
Släpandes på stegen för att ta utsidan tog på krafterna, och nu satt jag som en blöt säck.
Startade avfuktaren utomhus och den visade på 75 % vilket är mycket, på några timmar hade jag fått ihop tre liter.

Mot kvällen åt vi en gryta, det kändes lite höstlikt men kanske också passande för det väder vi hade, det var inte att tänka på att sitta ute efter middagen, det var kyligt men myggfritt.
Inte hindrade det partybåtarna som ligger rakt över viken, två segelbåtar där det har festats i dagarna två.
Det stojas och skriks, spelas musik och nattbadas, inte för att det stör oss, det låter ganska roligt.
Men det är ett avståndstagande som jag har fått ta efter min nykterhet, inget mer fyllpartande.

Morgonen efter är det sol och en del moln, men det blåser väldigt mycket, mätte upp vinden vid vår uteplats till fyra sekundmeter, låter kanske inte mycket men i byarna viner det i trädtopparna, ömsom varmt, ömsom kyligt.
Frugan och jag har städat ur efter den ganska trånga inomhusvistelsen med fyra vuxna, en bäbis, två hundar.
Det känns otroligt fräscht efter semesterns arbetsläger, det luktar nytt med målarfärg och det känns inte längre som det gamla landet, utan vi är på ett nytt ställe, mycket ljusare och modernare.
En del inköp står fortfarande kvar på vår lista, har haft det svårt att finna en lämplig tevebänk som ska få plats på det lilla utrymmet som finns under teven, det lutar åt att vi får köpa en hylla och sedan kapa ner den till rätt mått.
Men den fina gråa lurviga mattan i vardagsrummet blev as-skön, mjuk och mysig för bara fötter, men täcker det vackra golvet som jag kämpades så hårt med.

Uj, nu brallar det på med blåsten, det torra barren ifrån tallarna kommer som projektiler mot mig här i solstolen.
Båtarna tar skydd i viken, många har lagt sig på svaj, kanske har de tagit en middagspaus.
En trollslända sätter sig på dynan invid mitt vänstra lår, den har svårt att manövrera sig i den hårda blåsten.
Kan inte annat än förundras över dess anatomi, kraftig muskulös mellankropp, ett runt huvud som snabbt flackar runt med blicken, en bakkropp som ett enda långt rör, och helt genomskinliga vingar i två par med en liten svart fläck längst ut på vingspetsen, han hade fantasi den dagen då han skapade trollsländan minsann.

Usch, snart måste vi åka hem, även om det var skönt med en liten egenstund för oss själva.
Helgerna går så fort, och arbetsdagarna tar så lång tid, jag får inte tillräckligt med en avstressande tid för mig själv.
Jag uppskattar naturligtvis helgerna, det är mest för de som jag lever för, vardagarna känns som en transportsträcka tycker jag.
Den mesta av tiden på helgerna tillbringar jag sommarsäsongen vid stugan, där livet ter sig lite enklare.
Allt är inte så byråkratiskt uppbyggt, jag kan själv bestämma vad jag vill göra, och när, och hur.
Våra grannar vid stugan har röjt bort en mass sly, och nu har de full insyn till vår tomt.
Jo vi gillar inte de alls, de är bara jag av hela gänget som orkar med att samtala med dem.
Nu tänker jag gå naken mellan räcket där jag hänger badbrallorna för torkning och inomhus där jag har handduken.
Får se om de ångrar sitt tilltag, synen kanske inte blev vad de förväntade sig, haha!

Kanske jag får lite mer sömt inatt genom att skriva mitt inlägg redan på eftermiddagen.
Livet har sin gilla gång, och jag med den, har egentligen inte så mycket att klaga över.
Men å andra sidan, så blev det ju också efter att jag blev nykterist , livet blev enklare och inte lika invecklat.

Berra

Du kanske har mer hjälp och stöttning utifrån idag. Med tanke på att det var 5 år sedan du skrev sist :) Jag hoppas att så är fallet! Vi hejar på dig.

varafrisk: det betyder jättemycket att du svarade. tack! har lyckats duscha och klä mig. t.o.m sminkat mig. allt för att tiden ska gå mellan igår och idag. ena foten framför den andra, sakta men (relativt) säkert.

Dagen igår var verkligen surrealistisk....när man har en dotter som förmodligen är bipolär..och är i det maniska tillståndet...så är det verkligen surrealistiskt. Det är så sorgligt och smärtsamt...och ibland känns det helt outhärdligt. Kan inte skriva så mycket mer om det...mer än att jag är trött, ledsen och orolig. Det blir svårt i allt detta att hantera alkoholen...så är det...även om jag försöker.

Ha en fin söndag!

Kram:)

Hur är det vännen? undrar hur du har det och hur du mår?

Kram:)

Va bra att du skriver här stereolife:)

Det är strongt att våga skriva och att våga blotta sig själv. Jag själv har inte fått till det med någon längre nykterhet men ville bara svara så att du inte känner dig ensam. Jag förstår att skammen växer ...men skam och skuld...gör inget annat än bara trycker ner...så vi ses här igen hoppas jag!

Kramar:)

Tack för era svar. Min anhörige med beroende har sagt att från 1. September gäller nykterhet en period.
Skönt att höra, jag inser dock att det blir en stooor utmaning för hans del, hm, för mig med tror jag.

Jag kommer att stöda så gott jag kan, och till det har jag funderingar ...
Hur stöder man på bästa sätt? Jag vill inte uppfattas för "på".
Jag vill inte heller att han får den tanken att jag bryr mig för lite då han vill göra en förändring. ?

Kan tänka mig att då man har tråkigt/känner sig rastlös kan innebära ett sug. Jag tänker att det vid de tillfällena kan vara en bra idé att "dra" med honom på olika aktiviteter som "avleder"? Eller tänker jag tokigt, att jag blandar mig i för mycket? Att han själv bör hitta sätt och aktiviteter som funkar för en nykterhet? ? Att det liksom mera blir hans jobb att hitta "nyktra vägar" och att jag snarare hänger med på dem?

Allt gott till er. ?

men igår valde jag att dricka. mycket. och sen lite till.

under tiden hade jag kul, jag tyckte att jag var en bra vän som stöttade en vän som håller på att ta sig ur ett dysfunktionellt förhållande. jag höll oss i schack. men jag glömde bort att hålla mig själv i schack. hon fuckade inte ur, vi fuckade inte ur - men jag fuckade ur. jag ramlade helt plötsligt, direkt ut på trottoaren från restaurangen min man jobbar på och jag ramlade rakt ut i det bottenlösa hålet som är mitt beroende. som den bra vän jag är, klapp på axeln.

idag vaknade jag upp med flashbacks från hur jag blir nekad inträde på baren jag är stammis på. jag säger till vakten att jag känner ägaren, som kommer ut och släpper in mig. och serverar mig. jag känner mig hemma. viktig. lilla viktiga Jag kunde man inte neka för jag känner faktiskt ägaren, klapp på axeln.

skammen växer. jag vill att den här dagen ska vara över innan den ens börjat. det är för mycket ångest. jag känner att har misslyckats med allt och att kastat allt i sjön. jag ältar, ältar, ältar.

kan man duscha bort ångesten? bara låtsas som att igår inte hände? men hur gör man för att både hantera ångesten och fortsätta framåt trots detta bakslag? jag vill planera och agera mig bort från den här dagen. som den duktiga flicka jag är vill jag inte låta detta förstöra mig men jag vet inte om jag är stark nog. att både hålla modet uppe och att erkänna och dra lärdom. allt snurrar men jag klistrar på ett leende och fokuserar blicken, klapp på axeln.

jag vet inte längre vad som är ärligt med mig. jag är så långt borta från mig själv. vad håller jag ens på med? vad skriver jag? nej usch. dags för en dusch.

Kanske blir det så att saker känns mindre jobbiga när tröstlådan inte skapat kemisk ångest, dålig sömn osv? Jag är på dag 7 nu och dimman lättar ska jag säga. Dag för dag. Tvåbarnsmamma här som också pimplat vin som om det var en hastighetstävling...

Jag har inte börjat ännu. I lördags så köpte jag en bag in box. Den är snart slut. Har märkt att det blir värre å värre. Nu vill jag ha mina 100 dagar.

100 vita dagar. Behöver nog få prata en del.

Åh, vad glad jag blir när jag läser ditt inlägg ?

Stort grattis till fyra nyktra veckor - och du fick precis alla rätt på den första tentan i nykterhet ?

Kram ?

Du jobbar på jättebra med nykterheten!

Var lite uppmärksam bara när alkoholdjävulen snart börjar viska ”det här gick ju lätt, du har nog inga problem egentligen.”

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Idag har det gått 1 månad och 11 dagar sedan jag bestämde mig att spola kröken.
Det har varit enkelt, svårt, glädjefyllt och tungt. Berg&dalbana med andra ord.
Upplevde första veckorna som allra enklast faktiskt. Kände mig stolt och mallig och fick så otroligt mycket och bra stöd från nära och kära.
Sen kommer vardagen. Och börjar sakna att få höra att jag är duktig. Då kommer ibland meningslösheten över mig och när ingenting spelar någon roll så kan jag lika bra supa.
Men kämpar på. Pratar med min psykolog om det.
Har varit med vänner på krogen flertalet gånger. Har inga problem med att sitta med och beställa alkoholfri öl. Det är trevligt bara att kunna komma ut lite.
Vill tipsa som en app som heter ”I am sober”. Man kan räkna dagar man varit nykter och bli peppad genom deras forum.

Ha en fin söndag alla starka hjältar där ute!