Senaste kommentarerna i forumet

Kan verkligen rekommendera Rebecka Åhlunds bok "Jag som var så rolig att dricka vin med" - hon skriver på ett självutmanade humoristiskt sätt, kände igen mig i mycket av det hon beskriver i situationer och tankar!

Jag kände mej så ensam igår!
Tänkte att alla andra verkar ju lämna sina fullgubbar....men inte jag.
Då ser jag alla andra som starka och beslutsamma, medans jag bara surar och tiger.
Därför är det en tröst att du hör av dej! TACK ?

Hej alla och Se Klart!
Läst ikapp din tråd nu.
Mina ( vuxna) ungar och deras partners är ute och springer ( de stiger upp tidigt och springer innan frukost .. vad hände? Det känns som yesterday ...när man i bästa fall fick upp dem vid 12.00 och sedan möjligen lyckades tjata med dem på en utflykt). De badar plötsligt i alla väder också ( det gör inte jag! )
Vi turas också om att laga mat på kvällarna...det är fint.
Det går alltså ingen nöd på mig här på landet.
Att springa är tyvärr inte för mig...har för dåliga leder ( inte ngt som kommit nu utan det har jag haft mkt länge...ngt ärftligt - däremot har jag kommit igång med promenader och ökat upp till 15.000 steg per dag - känner effekt i både kropp och huvud).
Tänker på det du skrev Se Klart om det fantasilösa i att välja samma lösning och angreppssätt på livets olika lägen....sorg, vemod, förväntan, trötthet, förälskelse, besvikelse, oro, leda - nämligen alkohol. Och varje gång tänka/tro att det är rätt lösning ( fast man har hundratals erfarenheter av att alkoholen fick glädjen att falla över i bakfylla och tröttheten/oron att även bli kemisk trötthet/oro osv)
Fantasilöst? Japp.
Du har många roliga liknelser och det är verkligen som att livets konstnär skulle välja en färg och täcka över hela tavlan med...varje gång ett motiv skymtade fram.
Solnedgång ....ja då fläskar vi på med mörkblått.
Och bakfyllan känns ju ungefär likadan oavsett om man drack på glädje eller sorg.
Jag har en del tidiga minnen av glädjefyllda bakfyllor när jag var yngre och man vaknade efter en fest eller samvaro som varit verkligt inspirerande och härlig.
Men under mina sista typ åtta år som alkis så var det ju inte de glädjefyllda samtalen jag mindes utan just hur den där kladdiga mörkblå alkoholen liksom smetades ut över hela kvällen och färgade alla samtal ...och gjorde att jag glömde de finkalibrerade ....och hur slutade kvällen egentligen?
Var det någon som märkte?
Och så samma visa nästa fest, kväll eller helg.
Till slut var det ju inte ens ett val utan ett tvång. Det fria valet var en fingerborg i världens hav ( tror Bodil Malmsten formulerat sig så kring den fria viljan:-)
Men vi kämpar ju alla här för att få tillbaka privilegiet att välja - inte minst de som vill lära sig dricka normalt igen ( jag respekterar olika vägar förstås ...men den vägen är stängd för mig..om jag väljer att verkligen lyssna på mina erfarenheter) .
En fin dag med fria val önskar jag er ( och hoppas att jag inte låter som en liberal på valturné:-)
??

Tack! Jag har precis läst igenom hennes tråd och känner igen mig mycket.

Misstag gör alla. Huvudsaken är att man lär sig av dem, så man inte gör samma misstag gång på gång.

Vad lärde du dig nu senaste gången? Finns det situationer du ska undvika? Kan du göra något annat precis när tankarna på att dricka kommer?

Kram ?

Höll mig nykter i en vecka..sen var det dags igen.
Super ju bort mitt liv
Vad är det som händer i skallen? Jag vet ju att mitt beteende är fel ändå fortsätter jag dricka
Idag blir första dagen utan alkohol IGEN

Det här är en process. Man kan inte läsa sig till det. Det spelar ingen roll vad andra säger. Man måste själv ta sig igenom det - och på vägen vända på alla stenar.

Jag håller med om att det är stor skillnad på alkoholister och problemdrickare. Alkisar är fysiskt beroende av drogen, vi andra bara psykiskt. Fast det är inte så bara.

Sen är det lönlöst att jämföra sig med andra. En sak har den här resan lärt mig. Vi i västvärlden håller på att supa ihjäl oss. Folk super bort familj, jobb, sin hälsa. Vi åker in i detta som ett tåg rakt in i en bergvägg.

Kram ?

Jag har ibland jämfört mig med hur andra i min bekantskapskrets dricker. ”Hen hinkar ju i sig kopiösa mängder, då kan det ju inte skada att jag drar en vina o några burkar”

Likväl som man studerat o funderat hur mkt man tål och vad som händer och vilket fack man ska klassa sig själv. Jag vet att jag inte är alkoholist, utan problemdrickare. Läser om så många tragiska öden och om folk på Alkoholhjälpen som verkligen kämpar mer än mig.
Det skulle för mig lätt kunna bli ett kvitto på att jag inte har bekymmer, bara att dricka på!

Men här är fakta:
Dricker gärna ensam
Svårt att sluta, dricker ofta mer än vad jag tänkt
Minnesluckor varje gång sen slutet av okt förra året.
Hänt några ggr att jag inte kunnat skjutsat barnen på aktiviteter för bakfyllan.
Blir otrevlig och provocerande
Alla värde bra förutom ett blodfettsvärde, triglycerider skyhögt...

Hur ofta har jag druckit? I snitt 2/ggr i veckan. På semester: 4-5/ggr veckan.
1 Sjukdag från jobbet på 6 år
Motionerar
Det är minnesluckorna och graden, alltså jag blir riktigt jävla packad när det väl smäller till. Min fru har påpekat flera ggr.
Har flera ggr försökt att ”skjuta fram” drickandet, tar 3-4 öl till filmen efter 21. Det funkar utan problem, men tidig start runt 15-tiden slutar ofelbart i drängfylla och elände.

Jag skriver osammanhängande och upprepar mig mkt men jag håller på och försöker sammanfatta o koka ner en handlingsplan för mig själv, är splittrat o svårt känner jag....

till tid Femina❣️ / mt

Grattis till de fem månaderna, att du blivit fri från bojorna!
Fortsätt dag för dag på den vägen!

?

Vi är många här med olika bakgrunder som liksom du "helt plötsligt" har hamnat i ett alkoholberoende. Jag skulle rekommendera dig att särskilt titta in hos Obstinat här forumet. Jag tänker att ni har liknande erfarenheter i er relation till alkohol/mat.

Kram!

Känner mig som en vinnare idag!
Så tacksam! Firar 5 månaders nykterhet! Med Gud vid min sida. ?

Hej!

För fem-tio år sedan hade jag aldrig kunnat gissa att jag skulle sitta i ett sånt här forum. Hur kunde det bli såhär?

Egentligen kanske det inte är helt otippat om man ser till min historik. Jag led av depression i tidiga tonåren och det utvecklade sig sedan till anorexi. Jag led av den sjukdomen i nästan tio år. På den tiden höll jag mig mest för mig själv och undvek sociala situationer (för att slippa äta). Jag drömde då om det livet jag lever idag. "Ett liv i frihet". Ett bra och välbetalt jobb och ett rikt socialt liv. Träffa vänner och ta ett glas vin en tisdag. Inga regler.

Men idag, 37 år gammal, funderar jag på om jag har alkoholproblem. Eller snarare, jag VET att jag har alkoholproblem. Problematiken började för ungefär tre år sedan. Efter min skilsmässa. Jag hade inte längre någon vid min sida som såg vad jag gjorde och jag kunde göra precis vad jag ville för första gången i mitt liv. Det var befriande till en början. Jag bor i Stockholm och arbetar på ett företag med stark AW-kultur och de flesta av mina vänner har inte heller ett problemfritt förhållande till alkohol, om man säger så. Så jag har inte stuckit ut på något sätt, med mitt beteende. Det syns heller inte på mig än så länge. Jag ser bra ut och jag ser hälsosam ut. Sköter mitt jobb perfekt. Men det händer att jag dricker en flaska vin hemma i min ensamhet eller ännu större mängder tillsammans med mina vänner.

Problemet för mig som jag ser det är inte alkoholen i sig. Skulle jag ta bort alkoholen skulle jag hitta något annat destruktivt. Kanske skulle jag falla tillbaka i anorexin, bli träningsnarkoman eller något annat? Och det skrämmer mig. Tanken på att förlora det här livet som jag skapat åt mig själv. Mina vänner, tex. Skulle vi ses på en kaffe istället för ett glas vin (massa glas)? Det finns inte på kartan.

Undrar så om det finns någon som känner igen sig i det jag skriver. Och om någon vet hur man kan förändra sitt liv utan att förlora sitt liv? Jag drömmer om ett liv där jag bara kan vara. Slippa känna ångest/tristess över att öht finnas till. När jag har så mycket att vara tacksam för.

Precis som jag funderat över tidigare. Att säga: Jag är alkoholist. Det ger en helt annan bild än att säga: Jag har ett alkoholberoende. ?

Igenkännande faktor där. Hur mycket tid har bara runnit bort.... helt i onödan.... A har ju gjort att livet/utvecklingen stannat av. Men nu är det dags att ta vara på kvällar, helger och göra vettiga saker.

Ja, livet är fint trots allt!

Tänker på alla kvällar jag druckit vin, gjort helt meningslösa saker och somnat i soffan... När jag hade kunnat umgås med barnen (aktivt), läsa en bok, yoga eller göra något annat vettigt (städa?). Jag får väl trösta mig med att jag aldrig har druckit på dagtid, då har fokus varit på jobb eller barn så det är väl bara "halva" tiden som försvunnit de dagar jag druckit vin.

Nu njuter jag av en kopp kaffe i mitt perfekt städade hem (sådant man orkar när man inte dricker vin) och ser fram emot ett pass på gymmet. Ingen huvudvärk, inget svullet ansikte, inget magont. Livet är rätt fint ändå :)

Kram till er alla där ute- önskar er en fin dag!

Inte pga alkoholen, men pga min kroniska sjukdom som kan ställa till det ibland. Inget allvarligt. Har legat med dropp 1 dygn nu.
Min dag 3 slutade på akuten och nu, natten mellan dag 4 och 5, ligger jag på vanlig avdelning.

Kanske var det tur att det hände just nu? Har mått så dåligt så jag inte haft en tanke på vin. 2 dagar ”gratis” uppehåll från A i de första dagarnas kamp ?
AmandaL, stort tack för dina ord och pepp! ❤️ Det hjälper verkligen.

Imorgon får jag troligtvis åka hem från sjukhuset. Det blir min dag 5.
Ska njuta av popcorn och läsk när jag kommer hem. INGET vin!

Kram alla kämpar och Grattis alla ni som slutat, även fast det bara rör sig om några dagar så är det ett stort steg ?

Det är svårt för mig att ha en middag utan att bjuda på vin... Jag kan tacka nej på större tillställningar, men såna finns ju inte i Corona-tider... så jag sitter ensam hemma. Idag avslutade jag kvällen med yoga och klassisk musik.. grät, men känner mig ändå tacksam. Det är så skönt att vara i verkligheten och inte i dimman! Så, jag håller med om att nykterheten säkert bidrar till att jag känner mig glad (stundvis). Att dricka är förknippat med känslor av skam och värdelöshet (i alla fall för mig). Nu slipper jag det :). Vi får se om det dyker upp andra jobbiga saker efter lite längre nykterhet... sånt jag inte märkt i dimman..

Hoppas du kom ut på din springtur- endorfinerna från löpning höjer alltid humöret!!

Kram och god natt!

Så är det ju. Jag blir typ dubbelt så högljudd då jag är onykter ?

Och barnskrik har jag helt vant mig av med! Blir skitirriterad. Åker jag på utlandsresa någon gång framöver så blir det till ett barnfritt hotell.

Och Se klart - utvecklingsstörning säger jag också. Intellektuell funktionsnedsättning kallas det nog numer, men det är långt och bökigt. Men hellre det än svagbegåvad, fy vilket hemskt ord. De barnen är snäppet ”smartare” än min dotter. Själv kallar jag dem gråzonsbarnen.

Min inblick i funkisvärlden är rätt så stor och just gråzonsbarnen har det tufft. En del får inte nödvändig hjälp, och de har stora problem med identifikationen.

Min dotter identifierar sig med det annorlunda fullt ut, hon är bekväm med det. Vi i hennes omgivning är bekväma med det, och då är hon bekväm med det.
Det viktigaste är ju vad man laddar ordet med för attityder och värderingar tycker jag, även om vissa historiska ord dock aldrig kan återhämta sig. Imbecill och efterbliven tex.

För mig är det dock viktigast att ingen ÄR sitt handikapp (vilket för övrigt också är ett ord jag använder frekvent). Man HAR ett handikapp. Min dotter har en utvecklingsstörning, hon är inte utvecklingsstörd.

Och hon är charmigast i hela världen ❤️

Kram ?

Nu är denna dag slut. Jag har också en onykter gubbe hemma, varje dag. Man får vara sur! Imorgon känns det förhoppningsvis lite bättre. ?

Och skickar en hård kram till dig för att du vågade skriva om det som kändes läskigt för dig. Jag har saknat dig, dock har min seismograf inte oroat sig för ditt drickande, den är kalibrerad nu ?
Njut av ungar och nykterhet och; Livsmodet. Framförallt det.
Och skriv snart! (Som man skrev till brevvänner förr i tiden ??)

En vanesak, jag lider inte alls när jag är ute och fiskar på havet, och då är det ett konstant skrikande runtom båten i kanske 12 timmar.? Tror det kan vara hormonellt med just ljudet från barn. Samma här, frugan vaknar direkt om tex min dotter kommer insmygande på natten och gnyr lite om att hon har ont i magen.Jag märker ingenting, och det är samma nu när jag är nykter.

Men just nu kan det säkert bero på att du hör bättre pga att du är nykter. Tänk vad alla som dricker pratar högt runt ett middagsbord. Det måste vara så att man har sämre hörsel när man är berusad.?

Ha en mysig semestertripp!
Kram

Jag gillar också Fearless, nu tittar jag på italienska Mirsklet. Jättebra.
Jag har blivit extremt slarvig med att hålla efter mig själv, naglar och hår och sånt. Jag njuter lite av det, ungefär som jag tycker det är skönt att inte städa för jämnan. Det är något med ärligheten i livet som tar sig många uttryck.
Jag har jobbat på kollo många år med barn och ungdomar med utvecklingsstörning (hette det då, vet ej om det är rätt uttryck idag) och har upplevt en promilles promille av det du beskriver. (Menar inte att det är jämförbart alltså). Men jag har lite insikt om struktur och planering med dessa ungdomar, och hur viktigt det var att saker skulle bli som tänkt. Men att det också kunde bli bra, ändå.
Låter som ni hade en mysig dag!
Kram och tack för heja i tråden. ?

Tack Torn, blev en runda även ikväll, men takten är inte snabb, och jag är inte så tung så jag tror jag klarar mig. Hos mig har det inte regnat så mkt, mer sval sommar. Helt okej, men inte direkt strandväder.
Läste din tråd och ska svara dig där! ? Tack för att du hejar på mig.
Idag har jag inspirerats starkt av er forumvänner och tagit en tupplur- som varade två timmar.. hjälp hur ska jag kunna somna ikväll.
Skönt att jag inte dricker för då hade det varit lösningen på problemet.
Tänker på er alla som stretar men läser också om många som har det bra- äntligen. Stora saker är det i rörelse när vi slutar dricka. Nya liv.
Kram från nykteristen som nu ska titta på serien Miraklet på SVT. Jag övar på min skrangliga italienska. ?

Så intressant och bra för mig att läsa era svar och erfarenheter Se Klart, Charlie70 och Andrahalvlek.
Tänker att jag ska söka upp ngn bra läkare/psykiatriker och diskutera saken - minns också när jag läste Rebecka Åhlunds bok ..att hon skrev att hon äter antidepressiv medicin och att hon behövde fortsätta med det även efter att hon blivit nykter.
Jag har varit frånvarande från detta forum några dagar och det beror främst på att jag nu är på resande fot ( hyr ett hus med mina barn och deras respektive) men också på - om jag ska vara helt ärlig - att jag skämdes över mitt inlägg om sänkt stämningsläge.
Jag kände/upplevde det som att jag hade blottat en alltför trist svaghet.
När jag skriver detta ( och när jag läser vad jag faktiskt skrev) inser jag hur fel ute jag är.
Och framförallt när jag läser era svar. Ni berättar om era erfarenheter - sakligt och konstruktivt. Och klokt.
Det finns inte en enda cell hos mig som reagerar negativt på det ni berättar.
Men det är liksom inte för mig. På samma sätt som att vila eller sjukskrivning inte är för mig.
Oj oj...här finns en del att jobba med:-)
Jag ser det i alla fall väldigt tydligt...tack vare era svar.
Och jag har en jättefin semester ...nykter och rolig. Jag går långa promenader och badar och lagar god mat med mina ungar.
??