Senaste kommentarerna i forumet

När jag som idag går ut på stan utan att duscha innan behöver jag inte vara ett dugg orolig över att jag luktar bakfylla. Yeah!

Kram ?

Du visar honom bokstavligt talat att det finns ett alternativ till hans misär. Nu ligger bollen hos honom.

Kram ?

Misstag är mänskligt. Det viktigaste är att man lär sig något av dem, så man slipper göra samma misstag gång på gång.

Vad har du lärt dig av vårens helvete? Hur ska du undvika att gå i samma fälla igen?

Kram ?

... idag med. Helt säkert.
Planerar lite lamt för några dagars resa (i landet såklart).
Tomt i vårt hus för första gången på länge, skönt.
Ska ta tag i en av de saker som jag trott i många år att drickandet- och därmed brist på tid- hindrat mig från. Vi får se om det stämmer.
Tipsar om serien I may destroy you på HBO om man inte är alltför känslig för att se människor droga, berusa sig, eller ha sex. Väldigt bra.
Ha en fin dag kämpar-klubben!

Jag räknade nog också dagar fram till 100, sedan har jag tagit det månadsvis- och nu är siktet inställt på ett år. Och sen hela livet då.
Jag har tyvärr inte märkt av så mkt mer pengar över men har köpt väldans massa plantor, krukor, blommor, god mat, samt några auktionsköp som jag nog inte unnat mig annars. Och så gjorde jag en dyr ansiktsbehandling vilket jag hade förträngt just nu.
Men oavsett så har jag koll på ekonomin och om pengarna är slut har jag koll på varför.
Mitt ”unnande” är verkligen nykterheten som jag tycker är som en vinst varje dag.
Så bra jobbat av dig, du växer så det knakar! Kram.

Peter på landet, du är på rätt väg med din alkohol konsumtion. Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Min resa mot sundare alkohol vanor började för mer än två år sedan. Jag har gjort flera stora framsteg. Har väldigt många vita dagar, veckor och månader i bagaget. Min fru är väldigt måtlig med sin konsumtion. Hela vår bekantskapskrets dricker alkohol. En vän håller på att supa bort sitt företag. Han inser dock inte att han håller på att supa ihjäl sig. Alla inklusive en alkohol terapeut har försökt snacka med honom utan framgång. Du har precis som mig fått insikt och dragit ner på konsumtionen. Vi ska vara tacksam för att vi hittade detta forum. Vi vill göra en förändring och med rätt vilja är det möjligt. Jag är övertygad om att riskbruk kan omvandlas till normal bruk. En dag i taget ?

Tack!! Jag har full koll på din tråd och dina tips! Redan sett en del av det?
Visst vill dom/ människor ha ett alibi för sitt eget drickande. Jag har mängder av vanor som är förknippat med ”en öl” ” ett glas vin” Jag måste hitta min väg ur A käftar. Ingen idé att älta varför det blev såhär och spårade ur, utan att som du säger kriga på framåt.

Nu har du nått din botten - nu kan det bara gå uppåt igen! Läs och skriv mycket så ska vi peppa och stötta.

Och ditt nick ger mig en hint om vad du ska ha i glaset framöver ? Gammal god klassiker!

Kram ?

Jag har varit medlem här länge. I omgångar. Haft ambition att förändra mina alkholvanor. Men inte lyckats.
Jag har tänkt på det länge.
I lördags var jag på en födelsedagsfest och skulle jobba söndagen.
Vaknade söndag morgon på golvet i min hall. Tredje gången denna månaden. Stora minnesluckor som täcker större delen av kvällen.
Sjukanmälde mig från jobbet. Låg i sängen och grät i ett par timmar.
Gillar mitt jobb och det är helt idiotiskt att jag riskerar att förlora det för att jag väljer att dricka alkohol.
Ringde min mamma. Hon har anat förut om att jag varit lite VÄL glad i alkohol men nu la jag alla korten på bordet. Berättade att jag inte kan hantera det längre. Att det måste få ett stopp. Vi hade ett långt bra samtal och hon ska vara där för mig och prata med resten av familjen om detta.
Nu måste jag prata med mina vänner. Jag bävar inför det men om jag inte gör det har jag kvar möjligheten att dricka alkohol med dom. Jag är säker på att de kommer vara förstående och stötta mig. Men att berätta att jag nu spolar kröken är verkligen slutet för mig att dricka mig redlös med mina vänner.

Dag två nu. Känner mig fortfarande lite låg från helgen men ska försöka hitta sett att sysselsätta mig på. Kanske börja motionera lite. Har blivit svullen av all alkohol. Vill lägga pengar på hudvård istället för alkohol hade jag tänk.

Heja mig!

Gör bara. Ta en dag i taget. Löpning är en bra start. Sen har du säkert andra gamla intressen att ta ut och lufta.

Lyssna på Alkispodden, ljudböcker eller vanliga böcker om alkisar (Persbrandts bok rekommenderas!) Dokumentärer om alkoholism (min tråd ger MÅNGA tips!)

Du måste hjärntvätta ditt undermedvetna, bryta alla destruktiva vanor. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Dina kompisar vill bara att du ska vara ett alibi för sitt eget drickande. Jag kan lista tusen saker som är mer berikande än en rejäl fylla. Fy fan vilket destruktivt leverne. Och livsfarligt för levern!

Kolla dokumentären ”Rain in my heart” på youtube nu direkt. Slår ihjäl en timme av ditt liv ?

Kram ?

Tack för pepp!! Jag har motivationen, men låtit mig luras av A o vänkretsen flera ggr, trillat dit. Tänker mig jobba i det tysta med detta, låta tiden tala. Inte diskutera A med kollegor, ett par av mina kollegor har långt värre problem än mig, de flesta givetvis mindre, men A är ett centralt samtalsämne på jobbet. Jag tänker kategoriskt undvika jobbrelaterade fester. Min fru är ytterst måttlig med alkoholen, så hemma är det lättare. Sen krävs det ju mest av mig själv!! Bara jag som kan förändra.

Givetvis vet man det innerst inne, iaf förstår jag det. Svårigheten är att inte låta sig luras av sig själv....
Jag har sorterat ut det så gott jag kan och det kokar ner till: -Jag har övervunnit ”ensamfyllorna” hemma i soffan.
- däremot mkt svårare om man har bjudit hem folk/ eller är bortbjuden, då kan jag inte stå emot alls när alkoholen flödar omkring mig.
- Går inte att diskutera med kollegor , dom blir närmast förolämpade o förbannade om man pratar om det negativa med alkohol. Ett svar var: ”fan vilken tråkmåns du har blivit, vad vore livet utan ett par rejäla bleckor i veckan”
Jag förstår ju vad som måste göras, undvik dessa situationer, tacka nej!
Men jag undrar själv: Vad ska jag då fylla fritiden med? Löpning kan jag ju inte ägna mig åt dygnet runt...

Du har en inre kraft, den finns där och hänger ihop med viljan. Viljan kan försätta berg, tro mg. Lyssna på råden du fått om längre uppehåll, då får du mer vinster o det blir lättare att välja nyktert. Dessutom läker kroppen och därmed knoppen, så du kommer se på saker ur en annan synvinkel. Om det känns för svårt rekommenderar jag antabus som krycka första tiden. Ge dig själv chansen, det är du värd. Kram Jullan

Kan jag så kan du Peter på landet! Jag lovar!

Kram ?

Det är nog den allra vanligaste fällan. ”Det här gick ju lätt, jag är nog inte alkis utan klarar nog av att dricka normalt.”

Funkar ett tag, men aldrig i längden. Några härinne gör tappra försök - och det är förstås upp till var och en att göra det.

Min personliga upplevelse är i alla fall att det är tusen gånger lättare att avstå helt än att dricka lite.

Kram ?

Jag tror du måste ha tålamod och inte dricka någon alkohol alls under en mycket längre tid. Sist klarade du 18 dagar utan alkohol. Det är alldeles för kort tid för att du ska märka av det riktigt positiva sakerna med att
vara nykter. Att tro då att man ska klara av att dricka kontrollerat är en vanlig miss som tyvärr många
åker dit på. Kör minst tre månader utan alkohol, när du har klarat det så kan du ta ett nytt beslut.

Lycka till!

Har tagit SSRI i 13 år. Blir deprimerad varje gång jag slutar. Fick på senaste läkarbesöket diagnosen kronisk depression.

Jag vet nu att alkoholen är en stor bov i sammanhanget. Den skapar ångest och depression eftersom den meckar med min hjärnkemi. Största anledningen för mig att sluta dricka faktiskt.

När jag blir ännu mer stabil i min nykterhet och hittar en läkare som kan hjälpa mig så ska jag trappa ut SSRI. Långsamt.

Varje gång jag slutat helt har jag blivit deprimerad igen efter tre månader. Jag vill inte måla fan på väggen, men var vaksam och vänta inte för länge med att uppsöka läkare. Lita på din magkänsla.

Depression är vidrigt. Helvetet på jorden. När folk pratar om ångest, deppig och panik i vardagligt tal blir jag provocerad, men jag har valt att inte gå i svaromål. Ingen som inte varit där kan förstå.

Häromdagen sa min mamma ”jag får panik” när hennes dator strulade. Då sa jag till henne på skarpen att inte använda den beskrivningen på skitsaker. Hon får inte panik för datorn, möjligen blir hon lite upprörd och irriterad.

Kram ?

Många av oss, vet inte riktigt hur det hänger ihop med alkohol men det verkar göra det, ja vi målar livet svart, vitt, rött. Att bli nykter brukar jag tänka är som att tvingas intressera sig för små tuschteckningar, gå nära och se. Att bli nykter handlar om att öva och hålla kvar, vara i nyanser, stå ut med ett inte perfekt sandslott.
Hoppas du hittar kraft i dig själv. Här finns stöd! ?

Jag tror att socker och alkoholberoende går hand i hand. Under min nykterhet nu slutade jag med socker samtidigt som jag slutade med alkohol, jag har inte haft något sug alls efter varken alkohol eller socker. Jag har under denna tiden också gått ner enormt mycket vikt, detta inte bara pga alkoholstopp utan pga sockerstopp. När jag "slutat" med alkohol förut har jag kompenserat med socker och därefter fallit tillbaka till alkohol då jag till och med mått sämre med den större mängden socker.

Lycka till iallafall, att vara sparsam med både alkohol och socker är nog rätt melodi.

Sen jag började skriva här så har det sakta gått åt rätt håll, var rejält illa runt jul o nyår. Sen lyft mig, kört i diket, lyft mig- kört i diket.
Det som smärtar mest är att mina barn sett mig berusad alltför många ggr. Största problemet är att jag tycker att det inte finns chans till bot o bättring, loppet är kört allt är förstört....
Är en sån människa: är inte allt perfekt på sandslottet jag byggt så river jag hela skiten.
Hur får man kraft att resa sig igen?!

Andrahalvlek.... Man får energi av att läsa din historia, just vad jag behöver nu när jag måste komma in på rätt spår igen.

Hoppas du får en riktigt mysig och bra vistelse hos föräldrarna med vovvis!

Du kommer må bra av sockerstopp. Blodsockret åker upp och ned av socker/indulinpåslag (och i o f s även av stärkelserika livsmedel...) blir balans när man skippar det. Heja dig!!
Kram?

Inte den där känslan! Jag slutade ju med antideppmedecinen i våras. På ett sätt är jag livrädd att bli dålig igen. Har varit det i tre omgångar. Den första förlossningshormoner och utmattning. Den andra för att jag slutade för tidigt/snabbt. Sen slutade jag inte på flera år. Men blev ändå dålig i samband med vår separation så jag fick lov att öka dosen istället. Har länge varit så trött på dessa tabletter. Blir så enormt torr i munnen och beroende av att dricka mängder med vatten för att inte få världens huvudvärk. Sen har jag läst och hört om alla biverkningar, som att man blir mer jämn i humöret. I början tänkte jag att det inte stämmer men nu när jag slutat känner jag att flera känslor är starkare än vanligt.

Hur som helst har jag en gnagande känsla i magen den här morgonen. Jag vet inte om det är alkoholen eller om det är på gång en ångestperiod igen. Jag vägrar, hatar känslan av ångest. I de situationerna så vill man inte ha en mage. För det äckliga suget som är där hela tiden mer eller mindre.

Nej! Jag bestämmer mig för att det hör till alkoholen och att jag kan ta hand om mig och löpträna för att få mina endorfiner. Man får ju ångest av det också.

På ett sätt kan jag bli så irriterad på människor som inte förstår ångest. Precis som jag kan bli irriterad på dem som inte förstår alkoproblem. De tror liksom att deprimerad är att man är typ lite ledsen, känner sig lat och deppig. Att ångest är som när man är bakis en dag. ”Har ångest och känner inte för att göra något” ha ha...

Men riktig depression är så tröttsamt. Känns som man aldrig mer ska få vara glad. Aldrig mer känna glädje i någonting, inte äta, inte sova... Och riktig ångest. Fy fan vilken känsla det är. Så jävlig. Att gå omkring med den där oroskänslan som blir så stark att du ibland bara vill ligga i fosterställning och inte röra dig.

Nej usch. Den får inte komma tillbaka! Blir orolig över det nu när det gnager i magen...

Våren har varit ett rent helvete. Mina döttrar gick hårt åt mig för drygt en vecka sedan och berättade om mina problem för mina bekanta. Nu har jag varit nykter i en vecka. Denna semestern ska bli den vitaste i mitt liv. Alla som känner till problemet stöttar mig. Håller tummarna att jag är stark. Skrev en egenremiss till beroendecentrum och hoppas att de vill träffa mig.

?
Jag älskar ju min man. Eller, rättare sagt, den mannen jag dejtade, gifte mig med, fick barnen med... Han var omtänksam, snäll och glad. En bra make och pappa.

Men honom har jag inte sett till mycket av senaste 13 åren, tyvärr. Jag saknar honom. Vart tog han vägen? ?

Jo, han insjuknade långsamt i alkoholism. Det pågår fortfarande. Ibland "hatar" jag honom för att han inte sökt hjälp, för att han inte bryr sig om livet, mig och barnen längre. För att han inte kan glädjas åt något eller uppskatta allt vackert i livet som fortfarande finns kvar. Men hans alkoholmarinerade hjärna säger naturligtvis tvärtom. Därav all min sorg och frustration.

Man kan naturligtvis inte ge åt andra vad man inte har själv. Han ser sjuk och sliten ut. Bara skinn och ben. Han har åldrats mycket och det finns ingen gnista i hans ögon längre. Han ser det nog inte själv eller så dricker han för att slippa se... Jag önskar jag kunde hjälpa honom men det går ju inte.

Igår, i kyrkan, överlämnade jag vårt äktenskap åt Gud. ?