Senaste kommentarerna i forumet

Jag läste Vinägers kloka inlägg om detta tema. Vad det gäller mig så hoppas jag inte någon känner att jag värderar utifrån detta. Vi är som sagt alla olika, och olika strategier behöver vi ha. Läste för ett tag sedan om motivations- och kbtmetoder ihop med medicin, som vetenskaplig visar sig funka jättebra.
För min del och trots att jag inte testat så mkt regler etc så vet jag att det är enklare att inte dricka alls. Jag funkar så, det är lättare att bara stänga av den delen av hjärnan och fokusera på de andra 99 nånting procenten som faktiskt finns kvar när alkoholen är bortsopad.
Det betyder ju inte att det är varken enkelt eller bättre än något annat.
Nykter idag iaf. Just idag känns det enkelt. Imorgon vet jag inte. Kram!

Hoppas du inte håller på och slutar på egen hand som din tråd lyder ty vi saknar dig här! ?

Jag har egentligen ingen aning men för mig känns det såklart hemskt främmande att jag skulle bli nån som var full för jämnan, har massa ansvar och relationer som är viktigare än något annat och som jag liksom skött och prioriterat.
Sista året var det just gräns-framflyttandet som gjorde mig rädd. Jag funderade mycket över min hållbarhet detta nyord ? och hur mitt drickande tex skulle eskalera (eller inte) i en krissituation. Om saker skulle hända i mitt liv, hur såg min beredskap ut? Det här låter kanske konstigt men jag ville verkligen känna mig stadig i livet. Känna mina känslor. Så vi har verkligen olika vägar hit. Och alla slutar inte och det funkar för många. Bra med loggen och dagens löfte. ?

Ta en kall cola zero med is och citron. Nätshoppa går bra att göra nykter, snart är det självklart att välja nykterhet, just nu känns det inte så men du vill inte vara bakis imorgon eller resten av livet.
Kram!

Torn, du har vetkligen rätt i att jag inte dricker. Det känns allt mer cementerat i mig. Och hör ihop med acceptansen, den är glasklar.
Bottnar ser olika ut och kanske hade det varit annorlunda om jag fortsatt dricka ett par år = nästa dyiga botten.
Jag tycker att mitt liv blir bättre och bättre nu. Men jag kan i ögonblick av stress och trötthet känna att just den där kemiska genvägen till avkoppling. Jag förstår i efterhand ganska klart hur jag hamnade där- och här! Bra att du vänder och vrider på mina tankar! Kram och njut av kvällen. ?

Vad skulle hända om du inte drack det där vinet i kväll? Om du satte en stor tejpbit över munnen så du fysiskt inte kunde?

Med detta menar jag inte att du fysiskt ska göra det ;) men tänk en, två och tre gånger. Gå tillbaka i tråden och läs. Är 1-4 glas vin (eller mer) värt den ångest du kommer ha i morgon? besvikelsen du själv känner?

Kan du lägga tankarna på något annat? Tv-spel? Långpromenad? Projekt i hemmet?

Håller på dig, men du måste komma över den första tiden för att komma till det där ljuvliga som alla andra pratar om. Kram

Hej,
Jag har läst lite i din tråd nu och jag känner verkligen hur du kämpar! Du skrev häromdagen att "planering inte hjälper, beslutsamhet inte hjälper.... "så vad hjälper? När jag läste det så tänkte jag på medicinering. Du har inte funderat på det? Jag tänker att det kanske kan hjälpa dig att lyfta dig ur den onda cirkeln och få självförtroendet att tro att du fixar att låta bli A? Annars tror jag också att motion och endorfiner är bra, men att
det kan vara bra att tänka på hela spektrat av hjälp som finns. Jag tror absolut att du kommer bli nykter, men du måste bara hitta vägen som fungerar för just dig. Kram!

Just den fällan tror jag alla går i, gång på gång på gång. Inget annat än vin hjälper mig just nu! Eller?

Ofta handlar det om gamla destruktiva vanor, att vi dricker vin på varenda känsla som skaver lite. Tror jag.

Känslor är bara känslor, och tankar är bara tankar. Både går över om vi lyckas distrahera oss. Och varken känslor eller tankar lyfter glaset till munnen.

Kram ?

Så sugen på att dricka nu faktiskt, har ett tillfälle ikväll och skulle kunna komma undan utan att någon märker... bara några glas.... försöker verkligen stå emot men det är inte så lätt just nu. Har haft en stressig dag med många intryck. Kommit på att jag gärna tröstar mig med vin när jag känner att jag behövt vara mer social än jag orkar under dagen. Då är det så skönt att gå hem och sätta sig i soffan med ett vinglas, kanske lite musik och nätshopping på det, drömma sig bort... Det skulle ju egentligen vara okej att göra det så länge jag skötte det hyfsat snyggt (och det verkar tyvärr inte gå). Om jag kunde sluta efter sådär1-4 glas och inte göra det för ofta så kanske det vore ”försvarbart”. Men oftast vill jag ju bara ha mer och mer och sen blir det pannkaka och ångest av allt.

Känns kanske inte så bra... men det kan komma gott ur det! Berätta mer vetja. Kram?

Jelinek-kurvan har jag aldrig hört talas om ens, intressant läsning. Jag hade tagit mig 2/3 ner ungefär på utförskurvan, och är på god väg uppåt på uppförskurvan ?

Kram ?

Andrahalvlek <3 Jag undviker att säga hur många år jag har av den enkla anledningen att det eg inte spelar nån roll, jag måste fortfarande försöka leva en dag i taget och med det synsättet mår jag bäst. Jag slipper oroa mig för morgondagen och jag vet att jag inte kan påverka så mycket om vad som ska hända. Men en liten hint är väl att jag var med på forumet i stort sett när det startade :-) Och jag var inte nynykter då !

Ensam1984...visst är det skönt med insikten om att vi beroende är så otroligt lika varandra ?! Titta gärna på denna kurva som visar hur vi går ner oss och hur det blir när vi vänder trenden : https://vfsormland.se/varnas/vi-hjalper-dig/jelinek/ Jag var på näst sista posten när jag tog emot hjälp.

Och du har så sant med att försöka lära sig dricka "kontrollerat" !! Jag har ännu inte träffat på nån som klarat det !! Några månader, kanske några år men sen rasar allt igen och blir dubbelt jävligare. Alkoholen ÄR listig, falsk och stark ! Alkoholismen är kronisk, progressiv och dödlig och det har jag sett exempel på hos bekanta inom "branschen" som tagit återfall efter åratal av nykterhet. De måste liksom dricka ifatt det de missat. Man kliver på tåget på samma station man klev av och ökar snabbt. Trösten i sammanhanget är att sjukdomen är fullt behandlingsbar om jag inte tar det första glaset !

När jag kom in på behandlingen fanns där flera som hade varit inne förut men kom tillbaka som en tom returflaska ! Jag var milt sagt omtöcknad under den första veckan men vid en samling så sa terapeuten att 30% av er kommer att klara detta OM ni gör som Di Gamle säger åt er !! Jag hade ju betalat själv och jag är ju en snål fan så där och då bestämde jag mig för att lyssna och göra som de sa. Jag lärde mig att inte ifrågasätta deras ord, för de hade ju en erfarenhet jag inte hade, och sparade så mycket jag kunde i mitt hjärta och kände att jag var på rätt väg. Små små steg men i rätt riktning och jag tvivlade inte på mig själv då. Jag lärde mig att se andra som inte fattade varför de var där och höll mig borta från dem så de inte skulle dra ner mig. Och nej, det är INTE själviskt, det är ett väldigt bra sätt att göra bra saker för min egen skull.

Och du har så rätt Ensam1984 när du skriver "att ta en dag i taget ÄR det bästa sättet." Och det gäller oavsett hur lång/kort nykterhet jag har.

Ha det bra !!!

Se klart, du har säkert rätt. Jag verkar inte dricka upp mina känslor så mycket, utan det är mer att jag använder alkohol som belöning; oavsett om det varit en bra eller en tuff dag. Och ja, jag märker hur jag tänjer på mina egna gränser. Vet inte om jag skulle sluta som en person som går omkring och är full hela tiden, men det är naturligtvis en rädsla hos mig, att detta riskbeteende ska sluta illa.

Jag är förvirrad. Helt klart. Jag ser mig inte riktigt som alkoholist, men jag ser ju en utveckling som inte är bra, hos mig själv.

Fokuserar på loggen nu. Att faktiskt hålla koll på när och hur mycket jag dricker. Och låta bli. Förhoppningsvis kan jag bryta det mönster som håller på formas i mitt huvud. Är inte beredd att erkänna mig maktlös eller alkoholist eller lova att jag aldrig mer ska dricka. Men idag ska jag inte göra det.

Önskar att jag hade lyssnat mer på de som gått den nyktra vägen innan mig förra gången då jag var nykter (såsom dig exempelvis). Men jag trodde dumt nog att jag var annorlunda, haha. Har inte lyckats hitta någon ännu som är annorlunda och har lärt sig att dricka "normalt". ALLA faller ta mig tusan tillbaka, vare sig det tar 2 dagar eller 2 år.

Det var ju mitt första försök att vara nykter och höll ju nästan 6 månader. Det känns enklare nu, för nu vet jag... men det fråntar inte att ta en dag i taget ÄR det bästa sättet.

Du är en inspiration och älskar att läsa om en annan ensam som klarar sig på nykterhetens stig.

För mig känns det märkligt det där med att man kan känna att det skulle vara ljuvligt med ett glas vin. Jag kan liksom omöjligen få den känslan numera. Har vid flera tillfällen som ett test försökt övertyga mig själv att det skulle vara ljuvligt men det går bara inte. Varför skulle jag vilja dricka alkohol när jag mår mycket bättre utan. Så känns det liksom.

Det beror väl säkert på att jag trivs väldigt bra med livet för tillfället, har inga problem eller något som skaver just nu. Jag tror också att det här med vilken ” botten” man hade spelar in en del. Vi hade ju ganska olika ”botten” Jag glömmer aldrig hur vidrigt jag hade det på slutet. Jag vet hur det det kan gå och därför får jag total avsmak för att börja dricka igen. Du hade det såklart också jättejobbigt, men inte på samma sätt riktigt tror jag.

Nåja, det spelar ju egentligen ingen roll om man kan känna lite längtan eller sug efter alkohol, så länge man inte dricker det. Och det gör ju inte du nuförtiden!?

Ha det bäst!

Kram

Har läst din tråd och förstår att du har det superkämpigt nu. Du kommer fixa det, men det kan ju vara så att du faktiskt inte är redo för ett helnyktert liv ännu, alltså du vill säkerligen det men just nu innehar du inte kapaciteten att fixa det. Har du funderat på att trappa ner? Att tillåta dig att köpa hem en mindre andel A, att dricka vin med lägre alkoholhalt.. att köpa små flaskor?

Såklart så förespråkar jag inte att någon som säger att de har bekymmer med A ska fortsätta men om man inte kan sluta, och man inte vill ta hjälp av vården med medicin eller dylikt... så kanske det kan vara en kompromiss.

Jag vet inte.

Motion är ju definitivt bästa medicinen, utifrån mina erfarenheter. Jag har min fitbit som gör att det blir lite extra roligt då man kan fokusera på statistik som jag tycker är löjligt kul, att kunna se sina framsteg är ju också superbra.

Viktigast: En dag i taget, lova dig bara en dag i taget. Och fira varje dag du fixar det. Klanka inte ner de dagarna det inte går.

Kram!

Det är aldrig försent och varje dag bjuder på omstart/ möjligheter, om man vill. Välkommen in i värmen. Jullan

Här kommer ett löpartips som kanske kan passa er båda. Jag tänker själv praktisera det på semestern faktiskt.

Det finns ett koncept som heter Runstreak, som innebär att man springer varje dag men väldigt kort sträcka. I början går man mest, men springer så många steg man orkar. Mellan lyktstolpar tex.

Man kan välja om man vill springa 1,6 km eller i 20 min. Tempo är oväsentligt, det går automatiskt fortare med tiden. Slitaget blir inte så stort på fötter och ben, och man utökar naturligt påfrestningen i den takt som kroppen utvecklas.

Poängen är att 20 min är hanterbart varje dag. Man ställer larmet på mobilen bara och börjar gå/springa var som helst typ. Eftersom man gör det varje dag kan man få in det som en daglig rutin som efter ett tag betyder jättemycket.

Det är dessutom ett ”projekt” att ta tag i - det gillar vi alkisar. På fejjan och instagram finns en massa människor som utövar #runstreak att inspireras av.

Riktiga runstreakare har samlat på sig flera hundra dagar i sträck. Någon jag läste om var på båtsemester och sprang runt, runt på en kobbe för att inte bryta sin runstreak. En annan sprang i sjukhuskorridorer när en anhörig var inlagd på sjukhus.

En del ställer klockan på 4.00 för att springa eftersom de inte hinner någon annan tid just den dagen, en del springer kl 23.45, och en del passar på kl 00.15 innan läggdags för att morgondagen är hårt schemalagd.

Just den hängivenheten säger en del om hur beroendeframkallande det kan bli för både kropp och hjärna. Precis som med nykterheten krävs det dock rätt mycket pannben inledningsvis.

Kram ?

Hej!

Vilken härlig dag du verkade ha igår. Jättemysigt!

Det är så sant vad du skriver om vanan. Precis så är det för mig!

Ha det riktigt bra?

Du går verkligen från klarhet till klarhet, underbart ? Den stunden ihop med barnen kan bli riktigt mysig, och en tid för svåra men viktiga samtal också.

Din fru mår inte bra, men det är i grunden hennes problem. Du kan bara göra det du gör - vara nykter, undvika henne så mycket det går, och prata med barnen.

Låt dem prata och lyssna och stötta, men akta dig för att själv ”prata skit” om henne. Du ska förstås inte försvara henne, men tipsa barnen om hur de bäst förhåller sig till henne. Det är ju du expert på nu!

Kram ?

Jag tror att det är nyttigt att uppleva den sortens aktiviteter för att inse att njutningen och det roliga finns kvar, även om man har alkoholfritt i glaset.

Inför att man slutar dricka tror man inte att det är möjligt. Det spelar ingen roll om andra säger det, man måste uppleva det.

Jag var enormt hjälpt i början av att minnas de två roligaste personalfester jag har varit på - och båda gångerna var jag nykter pga graviditet.

Men det är också väldigt klokt att undvika typiska festsammanhang i början, eftersom man är väldigt skör inledningsvis. Man behöver bli mer stabil i sin nykterhet först.

Kram ?

Tack Adde för ett mycket klokt inlägg! Det där med ett ben i dåtid och nutid tar jag med mig. Mycket bättre att ha båda benen i nutid ?

Hur många år firar du som nykter?

Kram ?

och varmt !
Och jag är så glad över att jag inte behöver dricka alkohol under såna här varma perioder !

Att vara bakfull var ju inte kul men så otroligt mycket värre när jag inte fick svalka min ömmande skalle.
Än värre är ju att alkoholen är vätskedrivande och under varma perioder kan det ju bli rent livsfarligt att hälla i sig alkohol. Visst, en öl i skuggan kan ju vara gott men ungefär där går gränsen, iaf för oss som söker stöd och hjälp här på forumet.

Från min dag ett i den nyktra världen så har jag bara positiva upplevelser med ett fritt liv. Jag behöver inte längre planera vare sig mitt liv som sådant eller hur jag måste se till att ständigt ha sprit tillgängligt. Alla ni som undrar hur det ska gå så har jag bara ett enda råd : Oroa er inte och njut så mycket ni kan ! Ge tusan i att ha sprit hemma och gå inte in på pubar el likn för där utgår livet bara på en enda sak : Dricka.

Gör bra saker för er egen skull, bry er inte om andra för ni själva är den viktigaste person i ert liv, lev livet just idag, ta inte första glaset, prata/skriv bort ångesten som annars bygger bo i skallen och kan orsaka total kollaps. Tidigt fick jag lära mig ett talesätt....om jag står med ett ben i gårdagen och ett ben i framtiden så pissar jag på dagen idag. Kan inte sägas mer sant ! Lev idag !

Lyssna på de som gått före er på den nyktra vägen ! Det förkortar er egen väg och ni lär er att inte ta just de återfallen.

Kram på er !

Var på en liten aw igår, god mat och drack cola. Kändes okej faktiskt, brukar annars bli ganska sugen på att dricka i en sådan miljö, särskilt när det är fint väder. Men visste liksom att jag ändå inte skulle vilja stanna efter 2 glas. Jätttekönt att inte vara bakis eller ångestfylld idag.

I helgen vill några av mina ”festvänner” ses. Jag har tackat nej, känner mig för skör för att umgås med dem nykter, skulle inte gå troligtvis. Skulle troligen dricka om jag träffade dem.

Hej!

Vill bara skicka en kram och ett stort Grattis??