Senaste kommentarerna i forumet

Tack. Det är tufft, allt jag gör blir fel. Kommentarerna är elakare när hen dricker men även utan det. Inget jag gör känns som det duger. Maten är dålig, för smaklös, för enformigt. Jag försöker påpekar att jag skulle va lycklig om jag ens slapp laga mat och tacksam om någon gjorde den. Får en ond blick och höra varför ska man vara tacksam över det här!?!
Jag vill inte påstå att jag är en matlagare av världsklass, men om folk kommer förbi eller jag kommer till dom brukar dom ofta önska mat från min matlagning. Vilket jag inbillar mig är ett gott betyg på min ”kassa” matlagning.
Jag städar, sorterar, lagar mat, handlar, mm.. han kontaktar min kusins man ifall något behöver fixas med bilen. Sen jag blev sjukskriven har han blivit tvingad att ta mer ansvar, helt utan klagan dom två första månaderna och massor med pepp. Sen efter det får man pikar hur man är hemma å inte jobbar. Jag gjorde allt rätt då och efter 2 månader. Drack inte, tränade osv. Men jag tog väl för lång tid på mig.

Jag är en väldigt känslosam människa som styrs mycket av känslor och empati på gott och ont. Men när någon konstant säger saker jag inte ens skulle säga till någon annan och dumförklarar en gång på gång så är det tufft. Jag försöker göra saker rätt men blir alltid fel. Hen ser allt jag gör fel men sällan det jag gör bra. Tex. Är sjukskriven, var på jobbet å jobbade, tog mig fram å tillbaka (gick inte för ett år sedan), kom hem, hjälpte till å duka å göra det sista gör middagen. (För första gången på jag vet inte hur länge slapp jag göra mat, var sååå tacksam, sa det med.)
Sen försökte jag laga dragkedjan men misslyckades. (Det fick jag höra…) spendera resten av kvällen med att laga x antal trasiga kläder, trasigt skydd till studsmattan. Men det var inte så märkvärdigt enligt hen som fortfarande är sur över dragkedjan. Fick veta att jag snarkar för mycket så får inte sova i sängen.. så nu ligger jag på soffan. Känner mig ledsen.. imorgon hoppas jag på en bättre dag.

Hej, ett konkret tips när man väl bestämt sig för att sluta dricka är att alltid se till att ta med alkoholfritt alternativ när man ska på middag eller fest. Och orkar man kan man nämna det för dem man umgås med, typ "jag tog med mig alkoholfritt, jag kör på det nu". Och så bara gör man det, man häller sitt alkoholfria i glaset, inget annat. Och har en plan för vad man gör om någon kommer med alkohol- som att säga nej tack, det blir bra med alkoholfritt för mig. Se det som att gå upp på morgonen, man bara gör det, vare sig man vill eller inte. Och ganska snabbt blir det enklare, man vänjer sig och upptäcker att man har kul ändå.

@Vilsenochtrött Tack för svar ♥️ Efter några dagars nykterhet där jag gett mig f*n på att inte dricka förrän åtminstone nyårsafton nu är man tillbaka igen. Skulle bara ta en långpromenad... AA-online låter bra, hur funkar det? Har varit i kontakt med vårdcentralen och träffat psykolog två gånger kändes bra(psykiatriker, vet inte skillnaden), sen blev det två veckors avstånd och jag gick inte på det tredje mötet dumt nog, ringde en vecka senare och då var det ny tid en månad senare som gällde.... . Ringde även behandlingsenheten på Sabbatsberg idag, ingen som svarade.Inte så lätt att få hjälp även om man vill 😕 Någon som kan tipsa om bra hjälp i Stockholmsområdet, vill helst slippa gruppsamtal men är öppen för det också i det här läget..

@vår2022 @Kebne1
Vad glad jag blir att det finns människor som er där ute i cyberrymden som tänker på en!
Det värmer verkligen! <3

Jag mår bra, det gör jag!
Kan inte ljuga och säga att allt är perfekt, men det är inte superlångt ifrån.
Jag har mött mannen i mitt liv och allt funkar såå bra även om vi bor över 50 mil ifrån varandra.
Jag bytte ju jobb i september och i och med det har jag kunnat jobba mkt på ett av våra kontor som lägligt ligger i hans hemstad, det har såklart gjort att vi har kunnat träffats mycket. Nya jobbet är dock väldigt rörigt och stökigt. Hade väl önskat att det varit lite enklare från start men det är extremt rörigt.
Bortsett från allt detta så är ju såklart frågan hur det går med mitt drickande?! Jag har inte träffat en man som är nykterist, även om jag innerst inne önskat att han var en. Det hade varit så mycket lättare. Han gillar att dricka, han tar gärna något vardag som helg. Å såklart är en sån som jag inte svårflörtad.
Men det går inte överstyr och jag känner ändå att jag/vi dricker så mycket mer måttligt än jag gjorde ensam i soffan med min flaska.
MEN jag längtar efter att bli helt fri, det ska jag inte gå under stol med. Att kämpa mot nykterhet ensam är otroligt tufft men att göra det med någon man älskar som oxå gillar att ta ett glas vin är ännu tuffare.
Jag har iallafall presenterat min filosofi om att januari ska vara helvit, som jag brukar. Å att jag förra året körde 90 dgr utan alkohol in på det nya året. Han är helt på. Så vi kommer köra på det! Blir spännande att se hur vi tacklar det, för det är inte lätt.. jag vet ju det. Men så kommer det bli.
Så vem vet, jag kanske blir stammis här igen. Jag är den där som som "kommer tillbaks som en gummiboll". :)

Ha en fin avslutning på 2022!
Kan verkligen sakna gemenskapen här!
Kram

Tack snälla! Jag ska läsa vidare där. Det känns skönt att kunna vända sig hit och att direkt bli välkomnad, bara att få svar och respons av er gör så otroligt mycket. Alkohol är verkligen ett gift som kan ställa till det riktigt rejält.. det är sorgligt och hemskt. Återigen tack🙏🏻@vår2022

@lostmind Välkommen hit! Bra att du vill ta tag i ditt alkoholproblem. Alkohol kan verkligen göra en människa personlighetsförändrad och det är läskigt. Den tar över hjärnan helt som kortsluter och inte fungerar som den ska längre. Jag har skrivit en del om det du undrar om i @Agnes123 tråd under de senaste dagarna, så gå in och kika i hennes tråd😁

Tack för att du tog dig tid att svara så snabbt! Jag lider med dig kan jag säga, att gå runt och må dåligt över saker man gör när man inte är vid sitt sinnesfulla bruk är hemskt. Har du något tips på hur man ska kunna förhindra att det händer igen? Jag tror precis som du att jag inte klarar av alkohol överhuvudtaget. Hur hittar man verktyg för att stå emot när alkohol kommer på tal? Önskar dig allt gott och oändligt med styrka.. @Agnes123

@lostmind

Hej!
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag dricker också sällan men har svårt att sluta när jag väl börjat och blir berusad. Flera gånger har jag gjort bort mig ordentligt och en gång tom slagits.
På grund av mitt problematiska förhållande till alkohol har jag haft flera nyktra perioder. Nu skall jag med start för ett par dagar sedan försöka hålla i nykterheten på lång sikt. Jag tål inte alkohol, det verkar inte du heller göra.

Hej! Jag har vart tillsammans med min sambo i tre år, vi har det väldigt bra ihop och jag älskar honom mer än allt. Jag är uppväxt i en familj med missbruksproblem och detta verkar vara något som har satt djupa spår i mig. Varje gång jag dricker slutar det med att min sambo får bära hem mig, jag har ingen kontroll över mitt drickande och super mig redlöst full varje gång. Jag är även väldigt elak och behandlar de flesta runtomkring mig väldigt elakt på fyllan. Detta är något som får mig att må extremt dåligt då jag annars är en lugn och snäll person. Vad tycker ni att jag ska göra? Jag vetinte vart jag ska ta vägen längre och det känns som att jag sabbar mitt liv trots att tillfällena då jag dricker är väldigt få. Jag har sån ångest att jag inte vet vad jag ska ta mig till längre..

@annacananda Du är fantastiskt!
Underbart att du pratade med din dotter och hur fint det blev, tänk att vi ska behöva gå ner i ångestträsket först innan vi förstår hur lätt det blir när vi bara vågar prata om det.

Du är så stark som vill gå ner på djupet och släppa ut gråtet. Jag gjorde det ordentligt för ett tag sedan och det drog ur all energi och jag var trött i några dagar efter det men jag tror det är viktigt att göra det❤️

Kram

Lite dagbok.
Igår åkte våra gäster hem på eftermiddagen och jag vinkade vänligt hejdå i en paus från jobb. Jobbade ett par timmar till och när jag kom ut från kontoret infann sig en märklig känsla. En känsla av energi, en känsla av att kunna andas lättare, en tystnad som smekte mina öron. Jag gick med lätthet runt hela övervåning och städade allt. Tog bort varje julpryl, samlade upp och rensade en låda. Dammade och dammsög med lätthet. Julsånger jag hatat under hela december kom plötsligt ur min egen mun och jag nynnande mig igenom två maskiner tvätt, rena lakan i sängarna, fyllde en låda med julpynt och satte den tillbaka där den hör hemma, längst upp i garderoben. Rensade bort allt gammal pynt som fanns kvar i lådan och så hade vi inte behov av ytterligare en låda. Det blev en halv sopsäck istället som kommer att fyllas idag.
Jag är förundrad över hur mitt ansikte slätades ut, hur energin återvände och hur lätt jag kände mig för en stund. Spänningen i axlar och nacke sitter kvar men är pyttelite lättare. Den spänningen har med mina tonår att göra så innan jag sorterat känslo- och kroppsminnen kommer den att påminna mig om det arbete jag har att göra. Utan bedövning. Jag ska sänka mina antidepressiva idag med ett litet snäpp. Jag tror att dosen är för hög för att jag ska kunna komma i kontakt med det riktigt svåra. Jag är redo att göra det nu. Jag har en enormt längtan efter att gråta och gråta ordentligt. För det måste jag nog släppa ner lite på medicinen. Jag har lite huvudvärk varje dag och det beror nog också på den höga dosen antidepressiva. Så en liten minskning under en månad så får jag se om jag är redo att släppa ner den ytterligare ett litet snäpp när det blir vår. I februari har jag medicinerat i ett år och det har varit svårt bara det. Det är omöjligt att säga om det är hjälpsamt - jag vet bara att när jag till slut accepterade att medicinera var jag totalt slut och kunde inte komma ur soffan. Så någon hjälp har det varit. Jag kom ju upp ur mitt grubbleri.
Nu frukost i lugn och ro innan resten av familjen vaknar.

Stor kram

🦛

@Se klart @Andrahalvlek

Undrar om 14års ålder var extra utmanande för våra föräldrar. Jag jobbar med att förstå nu och att förlåta för min egen skull men det är fan inte okej att överge en tonåring. Jag har tänkt att de gjorde så gott de kunde men det gjorde de fan inte.
Oj vad skönt det var att skriva det!
Tack för att visar mig att jag inte är ensam. Så mycket skam jag burit på och trott att det var jag som på något sätt hade del i att mina föräldrar inte kunde ta ansvar. Så länge jag har förstått intellektuellt men inte med resten av mina sinnen. Att jag föll igenom denna hösten har plötsligt fått en förklaring. Det gör mig inte lyckligare men jag har i alla fall hittat var knuten/knutarna ligger och kan börja nysta upp den känslomässiga röran som finns inom mig.

Kram

🦛

Stor kram till dig @annacananda , så beundransvärd du är som väljer och orkar att möta dig själv och ditt liv. Underbart att du har fixat tre månader utan alkohol och skall göra tre till✨ Jag ligger långt efter men har stora planer för nästa år😊 ❤️

@annacananda Vilket bra samtal du fick med din dotter, hon verkar verkligen vara klok och trygg. Det är en så bra insikt när man kan se att man är medberoende. Det är så svårt att få syn på det, men det kan tydligt yttra sig i det psykiska måendet man har. Det är när man ser det som man kungöra något åt det. Det har varit min största insikt när jag blev nykter och min största förändring som jag gjort. Jag anpassade mig och ändrade mitt beteende, åsidosatte mina känslor och behov och tog ansvar för andra. Medberoendet har följt med i andra relationer och triggat mig, nu senast på min arbetsplats och med en kollega. Som tur är kan jag se det och sätter gränser, men det är oerhört energikrävande. Jag har aldrig sett det så tydligt som jag gör nu och jag ska verkligen se till och passa mig för att inte hamna i medberoende igen. Det kan likställas med att vara i alkoholträsket och vara i alkoholdjävulens klor.

Ha en fin kväll❤️

PS2. Jag försökte få en relation mer på djupet med min mamma, men gick bet gång på gång. När jag accepterade det infann sig ett lugn inombords. Jag slutade försöka, gillade läget.

@Se klart Som jag håller med dig ❤️ ”De visste inte bättre” är en förklaring, men en urusel ursäkt. Visst fan borde de ha vetat bättre, men de orkade inte. Oklart varför. Jag måste för min egen sinnesros skull godta det som en ursäkt, men i mitt hjärta kan jag aldrig förlåta mina föräldrar.

Och det blir bara tydligare ju äldre mina egna barn blir. Den relation som jag har till mina barn idag har min egen mamma aldrig varit ens i närheten av. Hennes förlust.

Och jag ger henne en väder-och-vind-relation, det kräver ytterst lite av mig. Hon verkar supernöjd med det, och jag vill bara kunna se mig själv i spegeln och veta inför mig själv att jag inte spelar på hennes planhalva. Jag tar hand om henne nu när hon blir gammal.

Kram 🐘

PS. Med väder-och-vind-relation menar jag att man pratar om vädret, tv-program och andra banala saker. Man pratar inte om känslor eller på djupet.

@annacananda Vilket fint samtal du fick med din dotter ❤️ Min äldsta dotter är 25 år och hon har aldrig druckit alkohol. Hon är min ledstjärna i nykterheten. Också. Först lärde vi barnen allt vi kunde - och när de blev äldre lärde vi oss av dem ❤️

Det är väldigt skönt att outa. Pirrigt första gångerna, men man blir snabbt varm i kläderna. Sen kommer en fas då man vill berätta för alla, även i kassan på Ica nästan 🤣 Sen kommer ytterligare en fas då man inte behöver berätta, men gör det om någon frågar. Det viktigaste är ändå att vi själva är trygga och stabila i vår nykterhet.

Kram 🐘

@Annja Gottnyttårkram 🐘

Fint att höra att det går bra!

Jag vill bara heja på, och säga att det är en imponerande resa du gör. Vill också instämma i @andrahalvleks inlägg om detta vi blivit itutade att ”de visste inte bättre” som en förlåtelse-formel att anamma utan motstånd. Jag tror många visste bättre men de orkade inte, av olika skäl. Av självupptagenhet, brist på mognad. Mina föräldrar abdikerade när jag var kring 14- sedan kan man säga att de helt släppte taget om mig när jag flyttade hemifrån som 16-åring. Jag har INTE upprepat beteendet för det går visst att ”veta bättre”.
Nu kan jag upplevas som en curling-morsa men för mig handlar det om att vara nära- och att ta igen för år när jag inte varit närvarande i samma utsträckning. Jag vill vara här! Jag vill vara stadig, stabil, pålitlig. De sakerna är inte kompatibla med a-missbruk, så jag har valt väg. Det kan man göra- det kan vara tufft- men det är tufft att vara människa.
Önskar att det lugnar sig lite och du också får njuta av ditt beslut. Stor kram 🥰

Tittar in för att önska alla ett Gott Nytt År 2023🌠🌠🌠. Jag är ju inte här så ofta numera. Det har funkat bra att avstå A helt en längre period nu. Jag vet dock hur lätt det är att trilla dit igen så forumet finns som en trygghet för mig. 😊 💕

Lite dagbok,
Gästerna har inte åkt hem utan istället förlängt sin vistelse till ikväll. Som tur är så jobbar jag nu i eftermiddag. Jag orkar inte vara trevlig och är helt förstummad över att gästerna trivs och tycker det är skönt här. Maken stortrivs och sköter maten så det är helt okej.
Igår tog jag upp med vår ena dotter om vi kunde få byta vinprovningen mot ”Afternoon Tea” på ett väldigt tjusigt ställe. Jag sa som det var att jag troligen inte kommer att dricka mer på mycket länge och i alla fall inte kommande 3 månader. Hon svarade ”såklart” - hon frågade nyfiket och jag förklarade att jag inte mår bra av vin, att det blir för mycket och att jag vill leva mer närvarande. Hon log och sa: ”Välkommen till vår värld!!” Det visar sig att hennes man har tagit ett beslut att avstå alkohol och de har gett upp umgänget med hans gamla kompisar som dricker mer än vad som är hälsosamt. Den här dottern har aldrig varit intresserad av att dricka alkohol. Jag blir så innerligt glad och kan känna en sådan närhet till henne. Hon är ganska ung men så klok och så tydlig. Jag känner en enorm stolthet när hon sätter gränser kring familjen, sunda gränser. Vilken glädje! Så, det jag var lite rädd för visade sig vara en glädje för vår dotter.

När jag tänker efter så är det ju det normala friska. Hur kan man vara rädd för att vilja hävda det normala friska?

Jag har aldrig tänkt på mig själv som medberoende - inte förrän nu har jag riktigt förstått med hela mig vad det innebär. Nu finns SÅ mycket att utforska!! Och nu behöver jag vila!

Stor kram till alla som kämpar!

🦛

@Himmelellerhelvette Det där med pauserna är något jag verkligen ska ta till mig! Jag ska bannemej bara gå undan och vila när det blir för mycket. Jag behöver nog öva ett tag men jag ser det som en viktig pusselbit!

Tack för att du delar och stöttar!

Kram

🦛

@vår2022 Tack för tröstande inlägg - det ger ju hopp om att hitta in i kärnan och knäcka gåtan.

Jag ä så tacksam för att jag hittade hit och får så mycket stöd av dig!

Kram

🦛

@Andrahalvlek Precis så, min far var spelmissbrukare och spelade bort vårt hem, mor var medberoende och höll fasaden. Jag förstår intellektuellt hur det fungerar men jag kan inte förlåta dem för vad jag drevs till som liten tjej. Destruktivt beteende som kunde gått mycket illa. Jag klarade mig och ganska väl, men det finns ett sår jag behöver läka. Jag har som du trängt bort en del på grund av skam. Lika illa är det med min storebror som sover dåligt, arbetar ihjäl sig och är allmänt arg och irriterad, sarkastisk och samtidigt den mjukaste jag känner. Gör karriär istället för att ta hand om sig själv. Han har förträngt allt. Något har hänt som gör riktigt ont - vi får se om jag får fatt i bilderna och kanske kan få en korrigerande upplevelse hos terapeuten…

Kram och tack för att du finns!

🦛