Senaste kommentarerna i forumet

Hej där. Nej, det där var vad jag drog i mig själv. Förutom vinflaskan som vi delade. Det känns..... som att det är sån jag är. Jag är för svag för att motstå och har fruktansvärt dålig självdiciplin. Jag vill vända men jag tänker typ "jag har ju tagit tag i det, jag har reflekterat över det, jag slutar i morgon" och så blir det varje gång. har bokat en tid hos en läkare i slutet av månaden. I kväll har jag lovat att gå på ett mingel som min kompis håller i, massa folk man inte känner och massa prestationskrav och bubbel till det - vet ju hur det kommer att sluta. Men det lär väl finnas ett alkoholfritt alternativ, ska försöka hålla mig till det för just nu känns allt skit.

Skönt att höra av dig Fia.
Jag är också väldigt arg och frustrerad emellanåt. Jag går just nu med känslan av att vara verkligt vilsen. Jag vet inte vad jag ska förvänta mig av livet. Varje dag blir förutsägbar och den ena lik den andra.
Kanske man vaknat upp och finner att detta är livet? Ibland hur jävla trist o konstigt som helst.
Rentav Meningslöst.
Men så glimtar det till och allt är skönt igen.
Jag känner ett stort behov av att säga sanningar men är ofta för feg för att göra det och då går den kraften liksom inåt och skadar mig själv istället. Jag vill säga mina sanningar!
Tror du folk runt omkring dig upplever dig som en bitter bitch?
Det är lätt att kränka människor i Sverige.
Kram till dig.
LP

Tack PP. Tack för att du ser den lilla människan bakom bitchen. För jag har blivit en bitch på något konstigt vänster. Höger? När jag väl nyktrade till tycks sanningarna bara trilla ut. Jag säger saker till mannen och på jobbet. Saker som FylleFia aldrig hade nämnt eftersom hon var orolig att bli genomskådad själv. Nu tycks allt legalt och andras känslor inför mina sanningar egalt. Fast riktigt så är det ju inte. Jag vill inte såra men ändå sårar jag eftersom jag själv har ont. Någon som känner igen sig? Någon annan som blivit mer arg när alkoholen försvann? Missförstå inte. Jag vill aldrig tillbaka till FylleFia men kanske en smula tillbaka till leva-och-låta-leva. Det var skönt att inte bry sig. Nu ger jag de rumänska tiggarna pengar. Varför känner jag mig så skyldig? Någon annan? Så arg?

FiestyFia

Mmm.
Varför slutade du med Antabus?
Jag kan inte så mycket om just Antabus men vet många som tagit det i perioder.

Hoppas du mår ok nu. Jag tror att vid ett återfall har hjärnan och planeringen funnits där ett tag innan man agerar. Som du vet provade jag nog ett tiotal gånger och alla gångerna slutade på samma vis. Det ska erkännas att det gick ett par gånger med ett par glas vin. Men sen gled jag in i missbruket igen och kunde inte få nog. Nu äntligen vet jag efter 14 månader att jag inte kan och att jag aldrig kommer att kunna. Visst är det en sorg men den är oxså en sanning som jag nu tar på fullaste allvar. Måste lära mig att äta långa middagar och njuta, nu blir det snabbt och hafsigt, ska bara bli någon slags bukfyllnad.
En dag i taget Tjalle och det kommer att gå bra
Fin onsdag till dig
Konstnären

Jag ska försöka regruppera, tala förstånd med mig själv, söka motivation,
.......

Lexi!

vad kul att höra av dig! Ja, skiter sig allt får jag åka till Birmingham för att sluta dricka! Vet inget om kurserna i Sverige när det gäller rökning, det är förstås skitviktigt att det är riktigt duktiga kursledare om det ska funka.
En vecka rökfri ska räcka för att du klarat över dig gränsen! Move on, verkligen. Nu finns inget lyckligt rökande att återvända till.Blev så glad när en killar jag peppar med Carrs böcker nu har slutat i mer än en månad, han är ca 65 år och så glad över att han äntligen lyckats.
Kram

listor, borde börja sätta upp dem överallt!

Hur mår du?
Vi ska inte lukta på vinkorkar du o jag för det kan bli lite jobbigt då.
Har du haft en bra dag?
LP

En kort hälsning till alla som lyckats, kämpar, faller, tvekar, önskar, hoppas, gråter.
Ta hand om er.
Vi klarar det tillsammans.
Sov gott.
LP

Välkommen hit, jag vet hur det känns att må skit. Jag är helt övertygad om att du behöver hjälp. Det finns att få. Du är ung men verkar redan ha kommit relativt långt ner i spiralen. Du kan ändra detta kära du.
Funderade lite över att du och din mamma drog i er så mycket tillsammans?
Hur känns det egentligen? Eller har jag missuppfattat något?
I vilket fall som helst så vänd detta nu, du kan och du vill.
All kraft till dig.
Tänker på dig, stor kram från LillPer

Exempelvis om du mår så dåligt pga a och uppsöker exempelvis psykakuten så kommer dom att kontakta soc i den kommun du bor i. Utredning öppnas om det finns skäl till det. Oftast händer ju ingenting. Det jag menar är att många är verkligen rädda. Detta om du kommer onykter till psykakuten. Att gå till läkare så har ju denne tystnadsplikt.

Hade egentligen en ganska vanlig dag. Ledig från jobbet och skulle gå på spa med mamma, det blev ett glas vin. Sen en sväng på stan och fem öl. Sen gick vi hem och delade vi på en flaska vin. Mina tankar på förändring var som bortblåsta. suck suck suck.

"Femtitredje dagen då", upplyser jag mellan korv stroganoff-tuggorna.
"Aaahmen, jag som bara är inne på dag tre!" kommer det från Lucas.

Packar inför konferans, nu gäller det att hålla garden uppe.

Var det igår jag lovade mig själv att bli superwoman på jobbet? Hahahah tog en dag innan jag glömde det. Men jag är ändå nöjd med bedrifterna idag. TROR dessutom att det kan finnas en kille som jag är lite intresserad av. Vi får se! Oavsett så kan det vara kul att ha någon att hänga upp tankarna på. Var en evighet sen jag var intresserad av någon.

Berättade för ytterligare en vän idag på telefon att jag slutat dricka. Jag sa även till henne på skarpen att hon absolut inte får hetsa eller fresta mig. Hon lovade att inte göra det och tyckte det lät underbart att jag mådde så mycket bättre överlag. Hennes spontana reaktion var direkt "jaha är du inne i en vit period". Ja jo, det kan man ju säga men när en utomstående säger så verkar det vara att perioden är tillfällig. Jag vill ju inte ge sken av att jag helt plötsligt ska börja dricka igen på ett givet klockslag. Det kanske jag ska. Men det vet jag ju inte, och jag tror inte att det kommer ske inom den närmsta tiden. Därför väljer jag inte att säga att jag är i en vit period. Jag säger kort och gott att jag slutat dricka alkohol. Punkt. Om jag sen får lust och de frågar så säger jag att mitt psyke mår bättre när jag inte dricker. Inte kan någon säga emot mig där.

Att jag dessutom börjar tycka att tanken på all form av alkohol är äcklig är bara en bonus. Att bara kunna säga; jag tycker inte om alkohol. Vittnar på karaktär. Skulle kunna förlika mig med att vara en sån person.

Man är inte ensam.

Kram Ebba

Blir så chockad över att jag nu som nykter börjar inse hur STOR plats alkoholen tagit i mitt liv. Skummade till exempel igenom några tidningar alldeles nyss. Hade inte hänt i förra veckan. En sådan enkel vardaglig sak som ändå är rätt trevlig! I förra veckan hade jag ju antingen varit för trött och bakis för att läsa eller orka något över huvudtaget eller så hade jag varit helt i färd med att bli rusig eller full… All ångest jag haft. Allt DUMT jag sagt och gjort. Plötsligt får det en förklaring- jag är missbrukare. Känns så overkligt. Hur jag har flytt. Från mig själv. Från mina behov. Mina maror… Ångesten kommer och går. Att veta att ni finns där ute. Mina vänner som jag inte känner men ändå delar så mycket. Det är en trygghet. Istället för att bli full går jag in här, surfar, läser, gråter men känner att det kanske finns hopp ändå. Mitt i allt. Kvällskram från mig till er alla.

Ovärdig.
Det är det som är skönt med att sluta dricka - värdigheten återvänder.
Faktiskt.

<3

Känner mig ovärdig, forumet, värdighet, respekt, lycka,kärlek
Idag mådde jag dåligt, huvudvärk o ont i magen, kanske för att jag åt min senaste Antabus för 8 dagar sen??

Goa Ebba, ditt svar hjälper mig redan, jag ska nog komma till sans

Som jag skrev som svar till Fenix, är inte vän med inställningarna här - hur kunde jag missa era inlägg?! Tack rara du. Ja när forumet var en livlina och kändes som en livsnödvändighet var dina perspektiv från "den andra sidan" ovärderliga likväl som ditt sunda förnuft och inställning till livet i allt. Jag lär mig fortfarande! Jag har hittat en fin sponsor som guidar mig i stegen men stoppar in lite annat i form av övningar för självkänsla och annat smått och gott. Det känns bra. Det ska nog bli folk av mig också! Många kramar!

Är inte riktigt vän med de nya inställningarna i Forumet, hade visst helt missat ditt inlägg (och Ebbas och MT:s :-O

Jo du, Allen Carrs böcker har jag läst både fram- och baklänges. Finns en särskild för kvinnliga rökare. "baske mig!" sa jag, konstaterade att sista sparslantarna räckte, och anmälde mig till kursen här i Stockholm. Gick grundkursen och 2 uppföljningskurser. Ändå rökte jag. Tror att jag störde mig lite på kursledaren, men det är ju bara en larvig ursäkt, eller hur. Fick pengarna tillbaka och tillämpade istället 12-stegsprogrammet. Hade testat det tidigare men missat lite i ett steg, så, nu är jag rökfri sedan mer än en vecka.

Du vet väl om att Allen Carrs metodik kan användas på alkohol också? Om den metoden nu funkade vad gäller ciggen för dig kan det kanske vara värt att proba på alkoholmonstret också...? Kram från mig

....man blir ju inte lyckligare för att man slutar supa. Tvärtom - då kommer ju all dynga i upp i dagern! Det är därför jag tycker det är så bra att hänga på AA och har en s.k. sponsor - här får jag lära mig att leva livet, d.v.s. hantera livet utan kryckor. Det är inte bara ett program för att sluta dricka, det är ett livsprogram, fullt med sunt förnuft som egentligen alla borde ta del av lite till manns & kvinns!