Senaste kommentarerna i forumet

... till kärleken än jag, det hör ju jag det. ;)

Så länge man skriver med utgångspunkt från vad man själv känner och vill uttrycka så tycker jag att fältet ska vara fritt att så göra. Jag har så många inkännande tentakler ute i normala fall ändå, in the real world, så skulle jag censurera mig själv här med hänsyn till vad någon annan kan tänkas tycka, känna och tro så skulle allt bara bli så ... censurerat. Men det är självklart lättare sagt än gjort, man tar ju hela tiden intryck av det folk skriver om här. Nä, vet du vad? Nu skriver jag det på en stor lapp och sätter upp där jag lätt kan se den: Självcensur är tabu!

... främmande människor. Inga välbekanta heller. Jag vill bara krypa undan, in, och cocoona i olugn och lugn.

"huvudsaken är ju att jag själv fattar hur jag menar" ja just precis. Jag kände en liten lust att skriva om natten då jag skulle ta livet av mig, men så började jag tänka på andra och att de skulle tro och tycka att jag försöker fiska efter ännu mer kärlek. SÅ kan man inte hålla på känner jag, man får inte ett skönt liv om man lever efter vad man tror att andra ska tro.

Ja, vad är det med forumet?
Å brukade sälja droger till en av landets största hackare så jag vet vad sådana kan göra synd nog.
Å var typ den enda som fick komma in.
Forumet krånglar lite men jag tycker om det med dess fel och brister - det är kärlek det <3

Tack för raderna.

Man får ju ta alla genvägar som möjligt tänkas kan för att ens hitta sin egen tråd, för att inte tala om alla andras! Gah!

---

Och andas, brakfylld, bara andas...

... den här underbart fina tråden jag precis hittat. Och jag har satt på kaffepannan, mjölk finns också, sisten ut kan väl släcka stearinljusen där på brickbordet i hörnet?

:)

/brakfylld

Tack för detta ditt senaste inlägg. Våra historier må vara något olika men symptomen och hålen... Ja, vad kan man säga? Så tack.

/brakfylld

Tack för era reflektioner och svar.
Det kan nog passa mig ganska bra det som Stingo har gjort. Ett beslut som sträcker sig året ut och sedan ett nytt beslut baserat på erfarenheterna man gjort. Det skulle då vara oerhört märkligt om man kom fram till något annat än att fortsätta sin nykterhet. Kanske det blir "Nä, men nu har jag mått så bra i ett halvår så då kan jag vara värd lite ångest och fylla igen! Tror inte det.
Det är för mig lite långt och svårgreppat att säga aldrig mer eller "Detta gäller livet ut"
Bättre då att skynda långsamt och ta det med ro. Det som är bra just nu gäller precis i denna stund.

Såg Djävulsdansen på SVT i går kväll. Det var bra tycker jag. Att få de anhörigas perspektiv på tillvaron med en alkoholist.
Det grep mig ganska hårt då författaren Hillevi berättade om sin uppväxt med psykiskt sjuk, alkoholiserad mor. Hennes berättelse var i vissa fragment lik min egen med de känslomässiga törnar man fått. Min mor var inte på något sätt alkis, tvärtom. Hon var däremot psykiskt sjuk med långa svåra perioder av djup depression, självmordsförsök och mycket våld som drabbade mig som den yngste jag var.
I vuxen ålder har jag undrat varför hon betedde sig som hon gjorde och det har kommit fram att hon hade dödsångest och velat få mig att snabbt växa upp och kunna ta hand om mig själv! Att jag är stressad utan att veta varför är väl ganska uppenbart vart det kommer ifrån?
De deprimerade perioderna kunde förbytas över en natt för att följas av månader med hysterisk glädje och fullständig förnekelse av det som varit tidigare.
Väldigt jobbigt för LillPer att växa upp i.
Jag kände framför allt igen detta med att vara ihålig inombords och inte veta eller förstå vad man själv ville, eller veta vem man är.
Det sliter jag fortfarande med.
Mitt hysteriska tränande har varit en ventil som inte alltid varit sund. Om mina erfarenheter som barn även skapat en tillflykt till alkoholen vet jag inte, men det är högst troligt då det har gjort mig gott i perioder av inre stress och rastlöshet. Alltså, väldigt kortvarig ro och avslappning.
Nu har jag sedan många år mentalt lyckats göra min mor till en helt annan person än den hon var. Hon är inte den som slog mig, hånade eller ville döda sig själv.
Hon är bara min väldigt gamla mor helt enkelt.
Jag har gått hos många psykologer och fått hjälp här och lite där.
Frågan är om man någonsin blir helt färdig eller hel i sin vandring mot förståelse och läkning av själen?
Att jag måste vara snäll mot mig själv är alldeles uppenbart, det har jag adlrig varit förut men nu börjar det gå åt rätt håll.
Utan alkoholens förrädiska ohjälp.
Skönt.
Mindpeace.
LillPer

Men bara för att förtydliga om jag bringat någon annans tankar i oreda: Att vilja ta sig någon annanstans än där man är, det är gott och bra. Drivkraft. Men att inte acceptera att man är precis just där man är och bara känna att man skulle fått vara någon helt annanstans, det föder frustration. Magen knyter sig, flödet stannar och negativa känslor manifesteras i kroppen. Inte gott. Inte bra.

Gud, vad less jag blir på mig själv ibland...

... jag skulle ha fått varit nykter i så många fler dagar än vad som är fallet så vet jag att jag är fel ute. Dels kan sådana tankar maskera en längtan efter att ta sig ett rus (jamen, snälla nån, bara ETT!), dels avslöjar sådana tankar att jag inte lever nu, andas nu, är nu. Jag ska någon annanstans än där jag är och sådant, mina damer och herrar, är helt förkastligt. Rena önsketänkandet, faktiskt.

Är där jag är, brakfylld.

som missade.................
http://www.svtplay.se/video/2329742/djavulsdansen/avsnitt-1-att-vara-me…

<3

... och har jordens huvudvärk. Som hittat för att ursäkta sig en fylla. Det innebär att jag måste ta mig till ett par mackar, gärna tre, för att på var och en inhandla ett eller två sexpack öl. Skulle jag dra iväg och göra det så skulle jag bete mig på samma sätt som jag tidigare gjort.

"Vart har det lett dig, brakfylld?"
"Tja, hit."
"Är du inte nyfiken på nåt annat scenario?"
"Jo."
"Men så stanna hemma då."
"Ja."

skrivet LillPer, kul att höra att det håller i sig ditt beslut från i juni. Mitt är färskt just nu, men känns väldigt bra. Jag följer dig och har dig i sikte:-) Pontus: känner igen mig i mkt av det du skriver, men just nu känns det lugnt och snällt inom mig, det tror man ju inte kan hända när man bara kör över sig själv gång på gång.

... när du lovade mig att "nu åker den där hembrännaren ut"? Jag var inte så jättegammal då, men förstod instinktivt att sätter man en tändsticka till det där oljiga så börjar det brinna. Fast du använde det till att släcka din inre brand. Det förstår jag idag.

Förstås finns det mycket vi skulle kunna prata med varandra om. Men inte just nu. Sedan. Senare. Jag kan välja att samtala med dig medan jag ännu är i livet och jag kan välja att ta snacket när jag kommer dit där du är. Jag vet inte vad jag väljer men jag vet att beslutet ligger hos mig. Sådana saker är viktiga för mig att erinra mig, pappa, för jag har sedan barnsben känt mig osynlig och rättslös. Maktlös. Oväsentlig. Och så är det ju naturligtvis inte. Alla människor räknas och är värdefulla. Det vet ju du också, nu, att du är.

Så vi syns och hörs, käre fader min.

Det finns ganska mycket diskussion om den frågeställningen i min tråd, ifall du är intresserad. Jag gjorde i slutet av juli ett beslut om att vara nykter det här året ut. Sen får jag göra ett nytt beslut. Det här känns just nu helt rätt för mig.

:)

Skriver under på det:

Ebba

Bra. Klart slut. För nu.

I natt drömde jag för första gången på länge att jag var stupfull. Det gör jag ofta när jag slutat dricka. Känslan är så fruktansvärd. Idag insåg jag det först på jobbet att jag drömt det och då pustade jag ut. Tänk att det bara var en dröm. Denna gång.

Jag kan ha ätit den godaste kanelbullen i världen. Tyvärr ligger bageriet bara ett stenkast från mig och påväg till/från jobbet. Hur sjutton ska detta gå?

Då har det gått en vecka sedan jag tog mitt senaste glas. Det är förvisso inte ovanligt att det går ett par veckor mellan alkoholtillfällena men någon gång faller jag alltid dit igen. När jag väl festat till det. Det enda jag verkligen vill är att aldrig någonsin få en minneslucka och kalasfylla igen. Snälla du där ovan, se till att det inte händer.

Men den här veckan är trots allt annorlunda. Jag gör det för första gången med andra (här) och det känns som att det är annorlunda denna gång.

Idag skulle jag gått på middag efter jobbet men kände mig för trött och osugen. Så då tänkte jag på mina löften som bland annat handlar om att aldrig kompromissa med mig själv. Har jag ingen lust så gör jag det inte. Så jag ställde in, och inte gick världen under för det. Istället ses vi troligtvis till helgen istället. Jahopp.

Glöm inte Djävulsdansen ikväll på SVT1!

Puss

I morse hade vi frost i gräset här nere i VästSverige. September har varit fantastisk och det är bara att hoppas på oktober som lika vacker.
Nu kommer Systemets försäljning av rosévin att dala och det röda, mörka fylliga lådvinet kommer flöda i de svenska hemmen under de kalla höstkvällarna...?
Kan inte låta bli att fundera över hur många som skaffat sig osunda alkoholvanor under sommaren som varit?
Jag är tacksam över att den stressen inte följt mig under sommaren. Det har varit en skön resa så långt.
Min motivation att fortsätta är stark men långt ifrån cementerad i mitt psyke. Det är otroligt lätt för mig att framkalla den ångest och förtvivlan jag känner dagen efter jag druckit.
Det är obehagligt men bra, tror jag.
Det bidrar inte direkt till att jag ska falla tillbaka igen och suget att testa om det går att vara måttlig är bara att glömma.
Så varför har jag fortsatt så mycket tankar runt alkoholen och hur det skulle kännas att dricka igen?
Jag vill bara känna mig helt trygg i mig själv och det beslut jag fattat.
Det känns inte som jag vacklar, men jag vill vara färdig med funderingarna nu.
Hur upplever ni andra er situation och tankarna runt "Aldrig mer" eller "Kanske i framtiden"
Typ?

Kramar LillPer

... när man ÄR i lugn. Lätt är det att se tiden an när man är i tålamod. Lätt är det att vara snäll när man är i kärlek. Och lätt är det att vara skjutgalet arg när man är i frustration.

... så att jag vet vad jag kan göra när jag skriver tokigt.

23 september, 2014 - 18:24 (ny)
#1162
Alkoholhjälpen

Hur man redigerar

Hej Adde och alla andra. När vi uppdaterade så tog vi bort länken för att snabbt redigera sina egna kommentarer. Anledningen till detta beslut var att några användare hade gått in i efterhand tagit bort eller ändrat de som de hade skrivit, vilket gjorde att alla andra kommentarer blev obegripliga. I något fall så framstod helt plötsligt en annan användares kommentar som konstig. För att inte detta skulle kunna missbrukas så stängdes funktionen att själv redigera av. Jag förstår att det kan bli ett problem och föreslår därför följande lösning. Om du behöver ändra på något som du har skrivit i forumet. Skriv i en ny kommentar vad man vill ha rättat och trycker sedan på anmäl under den aktuella kommentaren så kan vi ganska snabbt åtgärda när det har blivit fel.

/magnus
Alkoholhjälpen

... ska man vara mycket ömsint och tålmodig med sig själv och ha i åtanke att även detta sinnestillstånd är övergående.

---

Men, förbannat också, vilken huvudvärk jag har som stör dessa fromma tankar!