Senaste kommentarerna i forumet

Tar mig friheten att kommentera dina punkter från mitt egen perspektiv jag också:

-JAG VILL INTE ATT MINA KÄRA SKA BLI SJUKA OCH DÖ! --> Inte jag heller!!! Gud förbjude!!! :-O
-JAG VILL OCKSÅ TRÄFFA KÄRLEKEN --> Efter 100 minor och en och annan sjunkbomb, så stod han där en kväll... Du kommer också träffa någon!
-JAG VIL HA ETT NORMALT FÖRHÅLLNINGSSÄTT TILL ALKOHOL --> Tja, vem vill inte det... Men nu är nykter = normalt.
-JAG VILL TA MIG AN MINA UPPGIFTER DIREKT UTAN ATT SKJUTA UPP DEM --> Jag säger bara en sak - KBT. ;-)
-JAG VILL KUNNA LEVA UTAN GODIS --> Jag också! H-vete...
-JAG VILL ATT EBBA SKA KOMMA TILLBAKA --> Jag också... :,-(
-JAG VILL KUNNA HA EN NORMAL RELATION MED MINA FÖRÄLDRAR --> Jag också...
-JAG VilL BLI NORMAL --> Jag har gett upp!
-JAG VILL VARA EN BRA VÄN --> Jag också. Fast jag tror du är det. Du verkar vara en himla go person här på forumet. :-)
-JAG VILL HA EN TALANG --> Jag har gett upp!
-JAG VILL BÖRJA LAGA MIDDAG OCH FRUKOST REGELBUNDET --> Planera, handla, laga är mitt liv idag. Som singel åt jag apelsiner. Bara.
-JAG VILL HA BÄTTRE KONTROLL ÖVER MIN EKONOMI --> Det kommer du få som nykter!
-JAG VILL BLI BÄTTRE PÅ ATT STÄDA --> Jag kommer över och så har vi kurs. Det här kan jag. Och organisera! Mums! Tysk ordnung!
-JAG VILL BLI BÄTTRE PÅ ATT TA DISKUSSIONER --> Det kommer du bli som nykter! :-D Tycker du klarade mansgrisen i veckan bra BTW.

Kära SL. Du har verkat så lugn, sansad och kontrollerad hela tiden. Men pass på - heja dig - och ut med allt!

Jag beklagar verkligen din mosters bortgång och hoppas att du orkar dig igenom helgen med ledsen mor och tafatt far.

Skickar dig en stor, varm kram. Tänker på dig <3

Tack kära ni för att ni orkar lyssna på mitt dystra dravel ;)
Steglitsan, jag har tagit mig för med det jag alltid drömt om nämligen att sjunga i kör, en gospelkör. Det är fantastiskt roligt och ger en ordentlig adrenalinkick. Och jag springer vilket är otroligt skönt för både kropp och själ. Oftast så är mina dagar bra men sedan, plötsligt, av ett ord från någon, en sång, ngt jag läser, ja, jag det kan vara vad som helst som egentligen är betydelselöst, så sjunker jag ned i ett nattsvart hål och ser ingen ljusning. Jag brukar dock veta att det går över och bara andas, går ned på lågvarv, tills det går över. Men nu i samband med att jag övergivit alkoholen så tappade jag den vetskapen på något vis...
Men, men, jag är på väg upp igen och mår mycket bättre idag. Svarta tankar kommer och går men de dyker upp allt mer sällan. Och jag försöker ignorera dem så gott det går. Att spela glad, om man nu orkar det, hjälper och till slut så brukar glädjen vara äkta.
Funderar nu på att bjuda hem goda vänner på middag i helgen för att göra något trevligt. Alkoholfritt för oss förstås men jag tror inte att det kommer att kännas besvärligt. Just bara för att det är de.
Nej, nu ska det bli gott med lite kaffe! Och kanske en chokladbit. Och locka upp katten i knät och lyssna på/känna kurrandet. Gott för själen! :)

Ut med skiten bara!

Jag skulle väl kunna skrika ut precis detsamma som du, med undantag för punkt 2. Och även om mina föräldrar är döda så gäller underligt nog punkt 7 även för mig, i alla fall beträffande min far. Punkt 8 har jag lagt ner för länge sen, förresten.

Laga mat regelbundet när man är singel är ... ja, vi vet ju hur det är.

Jag är skitkass på rutiner. Avskyr att städa, såvida det inte är så dyngigt att man verkligen ser skillnad på före och efter. Och jag vill kunna ta diskussioner rakryggat, utan att vara rädd för att bli illa omtyckt. Att säga stopp (som du så elegant gjorde med mansgrisen). Att inte låta sig invaderas.

Jag skulle vilja vara duktig på att hantera ett pianos tangenter.

Jag har nästan aldrig någon koll på hur många tusen jag ska betala in när kreditkortsfakturorna ramlar ner i brevlådan. Det funkar ändå, men det är nog bara ren tur.

Jag vill ta hand om mig själv mycket bättre än jag gör i dagsläget. Värna mig.

Jag vill ha en lugn maggrop, ett balanserat sinne.

Tack för ditt utbrott. Kändes som det behövdes. För mig också. Att "lyssna på" alltså. Himla härlig upplevelse att höra dig gå upp i falsett.
;)

/Lena

Ge dig själv möjligheten att göra något nytt? Ny träningsform, ett annat pass på gymmet? Gå en kvällskurs, starta ett litet företag? Skriv ner vad du ville göra när du var yngre eller slutade gymnasiet? Hade du något intresse då som du glömt bort? Vad går du igång på? När jag sysselsatt mig med exempelvis tennis (och virkningen men det börjar ju kännas lite töntigt att tjata om) så har jag vuxit inför mig själv eftersom jag sett att jag utvecklats inom det. Det var något jag sysslade med på mellanstadiet men som jag tog upp nu i somras. Vad det än är som man utvecklas inom så kommer man högakta sig själv ännu mer. Hitta det som får din mage att pirra till och längta till när du är på jobbet. Lättare sagt än gjort. Tyvärr tror jag dock att man ibland själv aktivt måste leta sig fram till vad det är.

Ibland vill jag bara vara egoist och skrika ut vad jag vill. och vet ni vad?! Detta är min tråd så here it goes:

-JAG VILL INTE ATT MINA KÄRA SKA BLI SJUKA OCH DÖ!
-JAG VILL OCKSÅ TRÄFFA KÄRLEKEN
-JAG VIL HA ETT NORMALT FÖRHÅLLNINGSSÄTT TILL ALKOHOL
-JAG VILL TA MIG AN MINA UPPGIFTER DIREKT UTAN ATT SKJUTA UPP DEM
-JAG VILL KUNNA LEVA UTAN GODIS
-JAG VILL ATT EBBA SKA KOMMA TILLBAKA
-JAG VILL KUNNA HA EN NORMAL RELATION MED MINA FÖRÄLDRAR
-JAG VilL BLI NORMAL
-JAG VILL VARA EN BRA VÄN
-JAG VILL HA EN TALANG
-JAG VILL BÖRJA LAGA MIDDAG OCH FRUKOST REGELBUNDET
-JAG VILL HA BÄTTRE KONTROLL ÖVER MIN EKONOMI
-JAG VILL BLI BÄTTRE PÅ ATT STÄDA
-JAG VILL BLI BÄTTRE PÅ ATT TA DISKUSSIONER

Bra Lena, varför sjutton ska man gå med på att göra något överhuvudtaget som man inte har lust med?

Idag ringde min lilla mamma och berättade att hennes syster gått vidare. Min lilla moster som varit så sjuk. Det var väntat men hur kan man förbereda sig egentligen? Min lilla mamma som är så ledsen, och villrådig. Hon har förlorat båda sina föräldrar och nu hennes enda syskon. Nu är det nästan bara vi kvar. Åker till barndomshemmet imorgon och kramar om henne. Stackars pappa, kan tänka mig att han är lite tafatt ikväll.

Och jag angav en anledning som egentligen var helt sann. Pustar ut nu.

En kompis ringde nyss och vill att vi ska träffas i morgon. Hemma hos mig. Innan hon rentav hann bjuda in sig själv så skyllde jag på någon hastigt uppkommen situation och bad om att få återkomma. Suck.

Vi träffas rätt sällan, hörs mest på telefon. Till saken hör att hon är en vinpimplare av rang och alltid när vi umgås så är det över en drös vinglas. Därför känns det heller inte aktuellt att föreslå en "IOGT-NTO-träff" (eller så gör jag det, för då meddelar hon säkert förhinder). Överhuvudtaget har jag ingen lust att umgås i onödan med folk för tillfället. Om man fick gå i ide, direkt, utan att passera gå - ja, då skulle jag göra det.

Jahapp. Nu får jag börja fila på en bra anledning till att skjuta upp den här vänträffen. Jag behöver inte den typen av träff just nu. Och förresten är jag inte alls mogen eller beredd på en sådan heller.

Ebba säger: "Själv önskar jag att lökens yttersta lager vore tjockare på löken jag. Det vore tryggt och skönt. Varmt och tryggt."

Jag känner tvärtemot. Jag har byggt upp ett pansarskal till yttersta löklager. Nödd och tvungen till. Nu, när livet lugnat ner sig, önskar jag slipa ner det där yttersta lagret. Det börjar vara i vägen. Det syresätter inte insidan och det stoppar upp det fria flödet i båda riktningarna.

Det känns så.
Tack.

Och nu alla män - LÄS INTE!

Lena, skaffa hormonspiral. Det är himmelriket!!!

Hälsningar från fd pms-monstret

Det kommer gå bra Lena. Tittade på länken du lämnade i Ebbans tråd, när Lena sjunger om månen. Så fint... Du kommer klara dig fint i helgen vännen.

... som kondition. En färskvara. Som måste underhållas varje dag.

... har jag just inget mer att tillägga än att det ska bli fjorton. Jag har en utmaning till helgen då Lucas ska vara borta på jobb. För första gången i min nynykterhet kan jag börja nosa lite på tanken att redan i förväg rikta in mig på alkoholstopp inför en helg. Det måste ju vara ett framsteg.

... som att luften gick ur det partyt.

... understatement. Jag blir så vansinnigt irriterad att jag nästan inte kan uppföra mig bland människor, hatisk nästan. Nu har ju jag rätt rejäl pms med ett jävla humör både vid ägglossning och strax innan man ska börja söla med mensskydd, så det bidrar såklart. Men lättirriterad har jag allt varit under dom här dagarna. Låter bra att det dämpas med tiden. Vi får se tiden an, helt enkelt, SL.

Det är alltid som mörkast innan det ljusnar.

Alla människor har ett eget värde och en uppgift i livet. Vad är din? Kram

Här kommer en styrkekram till dig Belinda - från ytterligare en halvfanatisk präktig hallelujaperson! Du gör ett jättebra jobb som orkar - både med dig själv och med mannen. Men jag måste hålla med PP: du behöver prata med honom om hur du känner och upplever ert gemensamma liv. Tror att det finns risk att glida in i ett smetigt medberoende, vilket kan vara minst lika svårt att ta sig ur. Kanske du kan söka hjälp vid alkoholmottagning i din kommun? Det kanske är skönt att prata med någon som "ser nyktert" på det hela?

Kram

Ha ha ha... Kära SL... Det är nog bara en naturlig fas. Milde tid vad jag har varit arg och irriterad på allt och alla!!! Du kan ju läsa om när jag löper amok på parkeringen...

Förlåt att jag skrattar, men det är av igen-känning. Du kommer över det! Jag lovar! Först är man nynykter och allt skimrar i rosa. Sedan arg, förbannad, ledsen, irriterad osv. med starka känslostormar. Sedan blir det vardag och man lugnar ner sig. Och faktiskt kanske blir lugnare än vad man någonsin har varit. Mer tålamod, större förståelse - men inget utrymme för tjafs.

Håll ut...! K R A M

Läste din tråd på morgonen idag. Ja, hur orkar han?

Jag tror att när vi på allvar har börjat inse våra egna bekymmer med drickandet och gjort första försök att förändra, så har vi satt en boll i rullning som vi varken kan eller bör stoppa.

Har själv upplevt hur klart jag såg på andras situation när jag lyckades inse - och ärligt erkänna för mig själv - att jag hade problem med drickat. Lösningen på sikt för oss själva är enkel, men i början svår. Avstå från alkohol känns det ju som i början.... Sorg vemod tragik, men det övergår ju i en lättnad att faktiskt slippa. Jag vet :-). Tyckte själv det lät som en fantasifull bra historia när andra skrev detta i min tråd. Tjena, det måste vara sådana där halvfanatiska präktiga hallelujapersoner som beskriver det så....

Så vad har det blivit av mig själv? har jag blivit just en sån halleluja person? Förändrad javisst, för det blir vi nog i nykterheten, men inte känner jag mig superannorlunda. Det är bara skönt att dagarna går och att jag slipper våndas med alkoholen - som en kolsvart gam cirklande över mitt huvud!

Tror som sagt bollen är i rullning för dig. Hur länge den ska rulla bestämmer du själv. Tror nog du håller fast vid den nyktra vägen och det kommer kännas lättare och lättare.
Däremot kommer nog eventuellt annat att kännas svårare och svårare. Ex. tankarna kring andras och i synnerhet mannens drickande. Därför hoppas jag att du kan prata med honom om hur du känner. Finns så många exempel på att det finns stöttning att få, men tyvärr även på personer som slutar dricka för att istället glida in i medberoende.

Lycka till och ta vara på dig!

//PP

Hmmm... Murre låter som en katt. I och för sig ett betydligt trevligare djur...! ;-)

På ett sätt vill jag lämna forumet. Här pratas alkohol till höger och vänster och jag skulle vilja vara förbi det. Inte behöva tänka på det. Men jag har förstått att jag inte är där ännu. Behöver en livlina. Har absolut ingen annan att dela "den här resan" med. Men det är väl inte meningen att man ska hänga här resten av livet. Det är ju meningen att man ska komma vidare.

Det är knepigt att inte kunna se varandra och träffas och prata på riktigt. Men det är väl också det som gör att man kan öppna sig och berätta om vad som helst. I annat fall får man väl söka sig till en AA-grupp och det är kanske därför som så många verkligen trivs och uppskattar AA. Man delar med likasinnade IRL.

Det gläder mig att "livet rullar på". Det är nog det bästa som kan hända oss. Att livet bara rullar på. :-)

Kram till dig!

PS. Lycka till på resan! Skönt att du känns lugn och trygg. Du har ju oroat dig lite för vad vänner ska säga, men du kanske är förbi det nu? Härligt för dig i så fall!! Tänk vad mycket du kommer att uppleva den här gången! Det är faktiskt ganska häftigt att resa nykter...

Du är väldigt omtänksam. Allt är bra här och jag tänker ganska ofta på dig och andra anonyma vänner här på forumet. Behovet av forumet blev liksom inte lika stort längre så jag har gjort ett uppehåll, både med läsande och skrivande. Tycker av och till att det känns konstigt att inte kunna sitta och prata och se varandra i ögonen, på något sätt känner vi varandra men ändå inte. Tyckte det inte kändes meningsfullt ett tag.
Känner dock stor tacksamhet mot forumet och funderar på hur jag på bästa sätt kan bidra till mina forumvänners välmående och framgång. Men är nog inte där än.

57 dagar idag och inte mycket händer. Jag mår bra, dricker inte och jobbar också med andra förändringar av mig själv och tycker att det går ganska bra (träning och meditation). Min fru dricker mycket fortfarande (men inte lika mycket). Livet rullar liksom på. Nästa helg väntar en social prövning: ska åka iväg med några kompisar över en helg (utomlands). Vi gör det någon gång per år och resorna brukar bestå av mycket dryck, mat och skitsnack, uppblandat med någon turistfälla. Men jag är inte oroad. Det ska bli kul att träffa dem. Nykter.

Många jättekramar till dig Murre och alla andra som läser detta och kämpar för ett bättre liv.

Då alltså, när jag slutat dricka. Inte nu längre, nu är det tvärtemot. Jag är mera tålig när jag själv mår bra. Men när man slutat dricka verkar det hända mycket. Hjärnan får inga gifter längre utan klarnar. Man är tvungen att se verkligheten som den är när man inte kan bedöva längre. Och då är det extra svårt i sammanhang där andra dricker och blir löjliga, som man tycker. Jag minns inte att perioden skulle varit så lång. Glädjen och stoltheten för att jag lyckats bryta tog över ganska snabbt. Men just tillställningar med alkohol försöker jag undvika. Intresserar mej inte men jag är ju i övre åldersgruppen också. Du jobbar på bra SL, fortsätt så! bra att du analyserar och skriver ner, det är rolig läsning och det är bra att skriva ner sina tankar. Det klarnar liksom medan man skriver. Själv har jag nu varit nykter i två år och fyra månader och ska snart på en semester all inclusive, hehe! Känns lite onödigt men jag får ta igen det på glassen...