Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att ni finns och att ni ger mig stöd och får mig att inse att det visst lönar sig att bestämma sig för att sluta med alkoholen ännu en gång och denna gången för gott. Vet att ni har rätt i att jag borde hälla ut alltihop och sluta idag, men det klarar jag inte. Ni har fått mig att tänka ändå, att inte vänta ända tills allt är slut utan att jag slutar någon dag innan och häller ut det sista.
Sen flera år tidigare har jag Antabus kvar, bara några tabletter. Men jag vet att jag inte kan ta någon tablett förrän det gått 48 timmar sen jag sist drack och det vore ju bra om jag kan ta första tabletten en dag när inte Systemet är öppet, med andra ord senast på söndag. (Jag o mina planer). Tror att mina Antabus kanske kan hjälpa mig över de första tuffa dagarna/veckorna.
Ikväll stannade en granne till med sin hund för att våra båda hundar skulle leka en stund i trädgården. Det gick ju fint, men hade varit mycket roligare o skönare om jag inte hade behövt vara rädd för att jag luktar vin och är alldeles för röd i ansiktet. Men det kanske bara är solen :). En annan granne såg jag promenera så hurtigt förbi och hon såg så fräsch ut trots sina 70 år, så vill jag också se ut när jag är 70.
Jag har en flaska riktigt fint vin kvar, den fick jag av ännu en granne för att jag vattnade deras växthus när dom var bortresta en vecka. Dom är riktiga vinkännare och vinet jag fått är säkert ett riktigt fint vin, inte sjutton kan jag hälla ut det. Nej, imorgon ska jag dricka upp det och njuta av det. Den oöppnade vinboxen ska jag hälla ut och från o med fredag är jag nykter alkoholist.
Snälla fortsätt hjälp mig och peppa mig. Jag är SÅ TACKSAM för all peppning som jag kan få. Hoppas att jag också ska kunna hjälpa andra när jag kommit en liten bit på väg

Ovanligt insiktsfullt av Birro!

Kämpa på! Försök sysselsätta dig med något. Livsfarligt med leda... Tänk på vad bra det har gått för dig! Kram

Låter i alla fall som ett välkommet avbrott att umgås lite med syrran. Kanske kan du sitta och jobba lite mobilt från annan plats än hemma? Måste var slitigt så länge mannen envisas med att försöka komma till sin punkt. Dom säger ju att det aldrig är mörkare än innan gryningen, hoppas du snart får uppleva den!

//PP

Exakt så är det. Det är fyllan man vill ha. Annars finns det ju gott om alkoholfria alternativ. Men det är man ju inte sugen på!

Kämpa på!

Way to go girl! Nu kör vi!! Kram

Din upplevelse faller mycket väl samman med min. Beslutet kom plötsligt och det var inget som var värre än vanligt som utlöste det.
Även jag var så trött på att behöva vara jag i sitsen med drickat. Resan har varit lång men de vita dagarna på kontot faller sig nu ganska lätt. Vissa dagar finns inte en enda tanke på alkohol och det är helt fantastiskt skönt. Hoppas du får en fortsatt fin sommar!

//PP

Är nere och har tråkigt... fast dricker inte...

glimmar det till hos gode Marcus......

http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/det-finns-nagot-djupt-f…

Hej sommar14!

Helt rätt att börja skriva här, det hjälper till i processen att få ordning på sina tankar.

Det är ju några få här som jag tror klarat av att minska sitt drickande till "normalt", om det nu finns något mått på vad som betraktas som normalt?
Jag känner i alla fall att jag skulle inte vilja ta chansen att försöka.
Om det nu är smaken man är ute efter så finns det massor av goda alkoholfria alternativ.
Dock är det ju bara (i alla fall i mitt fall) att erkänna att det är buzzet i skallen man är ute efter. Den "ro" som man uppnår efter en lagom mängd.
Efter många, många försök vet jag att det bara fungerar under en kort period, sedan är man tillbaka i gamla hjulspår, för det mesta värre till och med.

Jag ser att du skriver att du måste försöka för din lilla dotters skull och det är ju bra, men jag tror, hur hårt det än låter att man bara kan sluta för sin egen skull.
När jag rannsakar mig själv så inser jag att jag faktiskt sket fullständigt i hur andra led när jag drack.
Drickandet var nummer ett. Punkt.

Så jag tror att man måste ta sig en ordentlig funderare på varför man inte vill fortsätta och sedan verkligen ha det i minnet. Alltid.

Bra att du har hittat hit. Här finns massor av erfarenhet att ta del av.

//Buzzz

Kämpa på. Härligt att läsa att du orkar stå emot.

Läser runder på forumet. Ack vad sorgset man känner igen sig!
Jag kan bara titta från min situation.

Sluta nu. Skit i planen. Ta varje dag som den kommer. Orka hålla emot.
Mitt eget beslut tog jag när jag skulle vara gräsänkling i en vecka och kunde kröka bäst jag ville. Gissa om jag längtade till dagen D
Lovar, jag hade fylle så det räckte och blev över.

Men jag mådde skit, tittade mig i spegeln. Pluffsig och svullen.
Är detta den du vill fortsätta vara? Följa med spiralen ner i skiten tills du sitter med flaskan som enda polare!!!
Livrädd för bilen på morgonen. Eftersvettningar på jobbet fram till tolv. Vikande intresse för allt utom fylle.

Svaret var enkelt. Handlingen var jobbig. Dagarna går. En i taget. Efter en tid så känns det inte så hopplöst längre.
Det är ju så jävla synd om en..... aldrig få dricka detta goda vin, öl och whisky (i mitt fall)
Skitsnack!
Det är ruset man vill ha! ALLT precis ALLT annat är en skitursäkt för att fortsätta på sin väg bort från livet.

250 vita dagar på kontot efter 3500 i helvetet skriver jag idag.

Ha det - kämpa på!

Hej och välkommen hit!
Fortsätt läs och skriv här på sidan, ta del av andras historier och erfarenheter så kommer du nog att känna att du blir hjälpt i din egen process!
Lycka till!

Konstnären och Muränan!

Tack för era svar! Skönt att ni finns där ute! Jag ska stå på mig. Det är ju mitt liv det handlar om och det är bara jag som har ansvar för hur jag lever det. Jag får hitta på någon bra anledning till varför jag inte vill ha något vin. Migrän, magsår eller något sådant. Sen ska jag köra med det hela sommaren. Jag undrar varför det är så fult att vara alkoholberoende i vårt land. Det är nog alldeles rätt att det blir litet obekvämt med någon som inte dricker. Då måste man syna sina egna alkoholvanor. Framförallt bland oss kvinnor tror jag att det är vanligare än man tror att pimpla litet för mycket vin. Jag behöver bara titta på min egen bekantskapskrets.

I dag ska jag undvika det första glaset. Ha en bra dag!

Ja det är onekligen en resa, på gott och ont! Det positiva är att det är självutvecklande, tvingande till reflektion över både mig själv och min omgivning.
Jag har det bra just nu och just idag, jag är dock ödmjuk inför att det faktiskt bara har gått en vecka sedan maken tog sitt beslut. Men fortfarande en vecka att självklart glädjas åt. Det är en skön men ovan känsla att inte känna oro trots att jag inte är hemma med alla mina barn. Jag har haft ett par tillfällen med oro och onda aningar men det har snabbt stillats och jag inser att dom tankarna har varit obefogade. Men igen, det har bara gått en vecka.
Jag känner igen mig angående att prata och söka stöd hos familjen. Själv sökte jag ju stöd av min makes pappa och syster. Det slog tillbaka i form av att allt var mitt fel pga att jag är så självisk. Alkoholism botas enligt dom med ett lyckligt äktenskap så därför menade dom att maken drack pga att jag gjorde honom olycklig. Att hans syster senare ballade ur och började dricka för ofta berodde också på mig eftersom jag gjort henne olycklig genom att berätta om hennes bror...
Ett fruktansvärt bemötande och skuld beläggande mot någon som befinner sig i ett sårbart läge och söker stöd! Jag svär på att jag aldrig ska göra så mot någon människa!
Dåligt av dem att dessutom servera din make alkohol men det är nog precis som du säger att det handlar om deras egen förnekelse.
Skön iallafall att han inte blir elak men jag förstår och känner igen fylle gaggandet också, inte kul det heller! Mitt ex gaggade ofta på om hur allting var så mycket bättre på 80-talet, vägrade leva i nuet och gör nog så fortfarande...
Maken har firma fest ikväll och planerar för en nykter sådan med tidig hemgång. Som sagt så är detta väldigt positivt men nytt och ovant att förhålla sig till. Det är nästan som att ha en ny man, en ny relation.
Jag har byggt upp strategier för att hantera livet med en aktiv alkoholist, nu faller det och blir till stora delar överflödigt. Vilket är bra men igen ovant.
Jag känner iallafall att jag har stor hjälp av de verktyg och förhållningssätt som jag tolkar ur de 12 stegen. Jag tror att man kan ha nytta av dom i många andra situationer i livet också.
Avslutningsvis så vill jag bara säga att det är inte bara jag som gör en otrolig resa, se på dig själv! Du gör en makalös resa med dig själv och tillsammans med din make! Jag ser inget annat än att han också kommer att komma till insikt, vad annat har han för val? Han har ju själv nu tagit sitt missbruk så långt i botten att det inte finns någon annan väg att gå! Jag hoppas innerligt av hela mitt hjärta att det blir mycket snart!
Hoppas du får en energi laddande och härlig dag vid havet, naturen är fantastisk för själen!
Kram

Klart att det lönar sig att försöka igen! Ge inte upp! Men ett seriöst försök börjar nu. Inte sedan. Håll för näsan (och munnen!) och häll ut skiten! Vaska vin...!? Börja nu, annars har du nya anledningar nästa gång.

Får jag göra en dålig jämförelse?! Jag hade gått upp en hel del, vilket jag bestämde mig för att ta tag i. Det var två veckor före jul och jag gick med i Viktväktarna. Min man fick spader och undrade varför jag inte kunde börja efter jul istället. Nej sa jag. Då blir problemen ännu större. Dessutom vet jag att jag hade"passat på" allt vad jag orkade under julhelgen. Sedan skulle det vara försent. MEN jag insåg att jag hade passat på under så lång tid att nu fick det vara nog. Alltså blev det ett seriöst försök.

Funkat likadant med alkoholen än så länge. Inte sluta efter helgen, semestern, sommaren eller till hösten. Utan sluta NU och inget annat. Säger inte att det är lätt. Absolut inte. Men jag tror inte att sedan funkar så jättebra. Men det kanske bara gäller mig förvisso. Förlåt om jag låter hård. Jag vill inte sparka på dig, bara ruska lite varligt i axlarna... Jag tror ju att du kan! Det har du visat tidigare!

Lycka till! Stor kram

Läste i dina trådar nu på morgonen. Vilken resa du gör och nu tillsammas med mannen. Din man insåg till slut
att han behövde hjälp. Undrar varför inte min man kommit fram till det ännu. I går var vi hos hans syster som fyllde
jämna. Pratade lite enskilt med hans syster om vilket h-vete jag har och att nu pågått drygt en månad varje dag.
Vad säger du sa hon är det så illa. Trots att han ringt till dom en två gånger på kvällarna och varit rejält packad.
Förnekelse kallar jag det. Kände mig bara dum som tog upp det med henne. Men ventilen behövde pysa lite.
Det bjöds på vin, öl, grogg. Mannen hade sagt till mig att han inget skulle ha, men vem blev chaufför tror du, just det
jag. Jag bjöd inte in till några kommentarer. Vet inte vad jag väntar på. I kväll ska jag på möte och träffa likasinnade.
Å, kastellen om han kunde göra som din man.
Jag tror oxså på avgiftning, han bara viftar med armarna när jag för det på tal. En ljusning i bedrövelsen är att han
aldrig är elak, men likförbannat ett gaggande fyllo. Negativ till allt, det är fel på den och den, fotbollen är katastrof
hade han varit förbundskapten hade Sverige varit med. I går kväll stängde jag in mig i sovrummet med en bok. Då började
han sin telefonterror till folk och upprepade allt han redan sagt. Hade svårt att koncentrera mig på boken.
Jag hoppas och tror att du har det bra nu kastellen, han är ju med dig nu, gott är det.
Nu blir det bilen, hunden och havet för lite motion, och meditation.
Kram Konstnären

Började gapskratta, en liten alkoholkostcirkel den var bra om man tar det rätt. 18 dagar inte illa och full
av energi härligt för dig.
Hade det varit ett för ett år sedan hade jag valt den där trekanten med ölen och exploren. Så såg min diet ut.
Nu äter jag allt och har bara gått upp 5kilo, när det var som värst 48 kilo.
Fått ett ohämmat häftig begär efter bakelse, sjukt, men bättre än A.
Idag inget första glas för mig
Konstnären

Mitt råd till dig, häll ut det vin du har kvar. Kanske svider i själen, men det där med att nu har jag
kvar till lördag. Jag tror att man skjuter det på framtiden. Inget illa menar jag, men jag gjorde ofta så
inte idag, sedan när morgondagen kom var det samma visa. Visst ju vad jag skulle gå igenom med abstinensen
och det var den jag var räddats för. Man lurar sig själv och det vet ju alla.
Du har ju din underbara hund som nog hellre vill gå promenader med matte på kvällen.
Jag tror på di lexi. Vet ju att du varit här mycket, stanna kvar.
Ha en fin dag
Konstnären

Håller med muränan, du har fått insikten och den och viljan är det som avgör om det ska gå bra. Utan viljan, ingen chans.
Skriv av dig mycket här glädje, sorg det har hjälpt mig till 100 procent. Och jag är fortfarande kvar efter 9 månader.
Jag säger inte orden aldrig mer, det blir för stort för mig men det är ju så det vet jag. Och jag gör det bara för min
egen skull inte för någon annan.
Nu har du tagit klivit ut här och det är fantastiskt bra tycker jag. Garanterar dig att du kommer att få stöttning här.
Så stanna kvar
Konstnären

Håller med Konstnären! Men det är ingen bra anledning att dricka för att man inte vill säga att man inte dricker, om du förstår vad jag menar? Om du inte vill säga något rakt ut, vilket inte jag heller gör än, så hitta på en anledning. Jag kör med att alkoholen verkar trigga igång min migrän och att jag prövar/ mår bättre utan just nu. Migrän kan bytas ut mot tex begynnande magsår också. Eller något annat. Använd inte andra som ursäkt för att dricka när du egentligen inte vill...

Kram till dig

Ja, vill man inte se all alkohol runt omkring sig och i alla annonser, då ska man bo på en öde ö. Kanske vore skönt.
I början var dom problemen nästan större för mig än att jag hade slutat. Tyckte jag kom på ett bra svar, nej, tack jag
har druckigt färdigt punkt slut. Visst blev det tyst men inga kommentarer. Jag har själv valt vilka jag har berättat för.
Finns ingen anledning att lämna ut sig till alla. Synd bara att många har en syn på det som man kan tro kommer från stenåldern.
Det är ju för sjutton en folksjukdom som kan drabba hög som låg. Jag har gjort en del s.k vänner besvikna för att jag slutat,
och det hemska är att det är sant. Lite kan du dricka med mig. Jag anser att det inteär många utanför detta forum som förstår
fullt ut.Stå på dig lilla Anna det är ditt liv och ingen annans. Det blir bara bekvämt för dom om du oxså dricker. Kanske har
dom själva problem, brukar vara så.
Kram
Konstnären

Måste man bo på en öde ö för att inte bli erbjuden alkohol? Det här är svårt. Nu hade jag bestämt mig för att inte dricka någon alkohol. Men jag verkar vara omgiven av folk som vill att jag dricker. Vi var inbjudna till grannarna litet spontant i går. Genast så står ett glas vin framför mig. Vad är det med Sverige och den svenska sommaren som gör att man ska dricka vin hela tiden? Naturligtvis vill jag träffa folk och vara social. Jag vill inte sticka ut och vara annorlunda och besvärlig.Jag vill inte tala om att jag har problem med alkoholen. Det är min ensak tycker jag. Men det här går inte längre. Vad säger man? Hur gör man? Nu är min alkoholfria vecka sabbad. Till helgen kommer barnen. Det är klart att de vill ha vin på fredag kväll. Det är ju helg! Jag blir galen. Maken häller upp åt mig fast jag talat om för honom att jag inte ska dricka så mycket. Snart ska vi på sommarfest. Då heter det. Va ska du köra nu igen?! Den här gången är det väl mannens tur. Du ska inte vara så snäll och mesig. Jag har inte lust att säga. Nej jag kör för jag är alkoholist. Jag vill inte ha en stämpel i pannan. Har ni hört: Hon är alkoholist. Men det går ju inte att fortsätta så här. Jag mår inte bra av att dricka och mår dåligt av att inte kunna säga NEJ TACK. Hur gör man?

Hej Eureka och välkommen hit! Du har fått en fantastisk insikt - att du inte ska dricka mer! Det kommer vara kämpigt, men du kommer må så mycket bättre. Ångesten kommer dessutom ge vika. Skriv av dig här och läs också andras trådar som hjälp.

Lycka till!!

Jag borde veta, jag är ju världsmästare på att sluta!
Med det menar jag att jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har slutat...
Samma sak som du beskriver har jag tampats med.

Har också haft planer på hur jag ska göra. På måndag, efter semestern, när ditten eller datten har ordnat sig.
Nu har det funkat i snart åtta månader, och denna gång hade jag ingen "plan". Var bara så trött på det att jag helt enkelt inte orkade hålla på längre.
Visste att det snart skulle gå riktigt åt h_lvete. Skilsmässa, rattfylla, påkommen på jobbet, något elände skulle garanterat inträffa.
Mådde helt enkelt både så psykiskt och fysiskt dåligt att det inte gick längre.

Så, om du känner samma sak som jag gjorde så är mitt tips att skippa din plan, häll ut skiten du har kvar och försök igen. Nu.
För en sak är i alla fall säker. Om du inte försöker igen kommer du garanterat inte att lyckas.
Tror på dig Lexi. Var aktiv här på forumet så länge det behövs, det hjälper.

//Buzzz