Senaste kommentarerna i forumet

Som alltid så fint att få läsa några rader från dig Fia. Promenerade i förrgår genom ett av huvudstadens koloniområden, och kom naturligtvis att tänka på hur du har det. Regnar det in när det är busväder? Hur går det för vår vän Fia? Ja livet går nog inte ut på att härda ut. Något jag bestämt mig för nu med. För egen del gäller det bara att se klart vart jag är på väg, och inte bara se vad jag är på väg ifrån. Året har varit fullt av stora förändringar och beslut, så även för dig, och det kommer säkert gott ut av det nu. Det önskar jag oss alla!

//PP

Fint att läsa att du kan gå till kvälls ro utan stressen i kroppen. Hoppas att era samtal leder vidare på den nu inslagna positiva vägen. Kanske om turen nu är lite på er sida, så kommer ni kanske i fas med att se detta samtidigt och på så sätt klarar av att vända trenden. Visst är det i så fall fantastiskt. Visst är det ett litet steg som du så klokt beskriver det mt.

//PP

När om och hur den tändande gnistan tar fart och verkligen startar den allvarligt menade önskan att förändra sitt drickande. Kanske är det ungefär som med trisslotter. Plötsligt händer det?! Men många är det nog som skrapar och skrapar eller ser anhöriga skrapa utan att det "plötsligt händer"
Samtidigt vet man ju inte om nästa försök faktiskt är det försök som kommer att ge ett resultat. Dålig liknelse kanske men hoppet finns och vi vill ju så gärna. Att han kontaktat och tagit hjälp är verkligen ett mycket fint steg som visar att han själv i alla fall har en önskan att förändra.
Kanske ligger ju just den ljusare framtiden runt hörnet även för din Gagarin. Jag hoppas det så för er skull!

//PP

- jag minns när mannen Mg var i det där skedet som ni båda beskriver, och jag känner så väl igen mig, min reaktion och mina känslor. Kloka Mie, som skrev här på forumet då, skrev i min tråd: Din man har tagit ett litet, litet steg mot nykterhet... Jag minns det svaret så väl, det gav mig verkligen blandade känslor. Det visade sig också vara så rätt, i synnerhet som jag ser det idag, i backspegeln. Ändock - det steget var ett viktigt steg mot den nykterhet som känns självklar och stabil - men inte given - i vårt liv idag. Nykterheten är något värdefullt att vårda, jag skulle tro att Mg kunde instämma i de orden. För honom tog det lång tid innan nykterheten blev "hans egen" - men hela tiden han var nykter för att inte förlora det han hade bidrog till hans läkning och det i sin tur bidrog till att vi hittade tillbaka till varandra. Hälsa gärna era gubbs:) Allt gott till er alla! / mt

Uppe med tuppen, ska åka till stugan under ledigheten. Maken tränar tidigt, innan vi kör. Jag är pigg och vaken, i bilen är det jag handlade på bolaget igår em. Hela förrådet består av två flaskor vin och några starköl, och en liten flaska whisky... + mitt alkoholfria. Vi får gäster under helgen och det alkoholhaltiga kommer att räcka och bli över för mannen och gästerna under tre dagar. Tänker och säger till maken, med ett litet sting inombords, att när inte jag ska ha något kommer det inte att gå åt så mkt... Förra året den här helgen, hade jag på lördagskvällen en bläcka som slutade med att jag mådde illa och la mig (i en av barnens sängar) innan gästerna vi hade den kvällen gått hem... Inte så roligt minne. Det var enda gången det hänt, men så jäkla pinsamt. Det gör ont att minnas ibland, men det är viktigt att inte glömma. Inte älta, inte slå, men minnas.
Vi lever verkligen ett helt annorlunda liv nu. Istället för vinboxar i packningen till stugan är det träningskläder och planer på aktiva saker att göra när vi är där. Frukosten äts ett par timmar tidigare än förra och förförra året och är inte bakfylletysta. Dagens möjligheter slutar inte klockan 16, för då hälls första ölen/cidern/vinglaset upp, och därefter blir det inte mycket gjort... För mig finns ingen tvekan om att det här nya livet är att föredra på alla plan. Ibland är det tråkigt att inte kunna delta fullt i sociala sammanhang när alkohol förekommer, men får påminna mig om att det gjorde jag ju inte innan heller. Då hade jag mitt egna dryckesrace, och var mest fokuserad på det. Nej, bättre såhär, trots allt.
Hoppas ni andra, därute vaknat till en solig morgon, med hopp om dagen, utan ångest inför era egna eller för någon näras dryckesvanor.
/m

Ljus på himlen för både dig och mig. Mannen har ju varit på första behandlingsmötet, och fortsättning följer i morgon.
6 veckor är behandlingen. Känns just nu som befriande för mig. Tror egentligen inte att min man vill sluta helt, säger att
han vill kunna ta några öl ibland. Men den gränsen har han ju passerat för länge sen, det funkar ju inte så att man kan ta
2 öl, det bara triggar igång. Jag vet inte om han gör det för min skull, han ska ju göra det för sin egen skull. Men han såg
nöjd ut när han kom hem. Orkar inte hålla på så här med hans drickande, ett par veckor lugnt och sedan full storm.
Oron inom mig blir enorm och man mår så dåligt. Men idag ser jag ljust på livet.
Kram
Konstnären

Tänk så fort det svänger...
Vi hade åter ett långt och lugnt snack i söndags. Jag förklarade för maken hur jag känner och hur det känns i mig när han dricker, även en folköl. Jag förklarade att jag inte vill leva så här längre, att jag inte orkar mer och att jag vill och behöver att han blir nykter!
Jag sa att jag är villig att stötta honom hur mycket som helst och att jag kan göra behandling tillsammans med honom om han vill.
Jag berättade hur viktigt det är för barnen, mig och vår framtid att han tar tag i sitt missbruk och jag sa att jag vill att han ska söka hjälp.
Jag förklarade även hur mycket jag älskar honom men att jag måste välja att gå skilda vägar om han väljer att fortsätta dricka!
Han sa att han egentligen inte vill vara helt utan alkoholen men att han har insett att han måste eftersom vår familj inte fungerar annars!
Gissa om hoppet spirar?!
Jag är medveten om hur svårt det kan vara att bryta sitt missbruk och jag vet hur stor risk det är att göra snedsteg och ta återfall, men jag kan inte låta bli att känna mig jätteglad!
Den här veckan har kylskåpet innehållit alkoholfri öl och maken har luktat gott varje kväll. Vi har till och med lagt oss ungefär samtidigt om kvällarna.
Jag har haft energi och ork långt många fler timmar om kvällarna än tidigare och det har efter endast tre dagar fått mig att inse hur otroligt mycket av min energi som gått åt till att må dåligt över makens agerande, eller oro därav.
Nu förväntar jag mig inte att allt blir rosa skimrande eller att vi kommer att tycka lika hela vägen under resans gång, men jag hoppas såklart slippa uppleva det vi har bakom oss igen...
Jag stannar där för ikväll, för just idag är stenen i bröstet och krampen i magen borta. Hjärnan och hjärtat har ro och det är jag tacksam för! Jag tar en dag i taget och försöker leva i nuet som känns både bra och hoppfullt! Kram

Så skönt att läsa, ett steg framåt iaf! Bra drag att lägga fram telefonnumret till dem och bra att han ringde själv. Hoppas han kan hålla i nu, och se att det går. Det vore du så väl värd!
Ta hand om dig och hunden nu, i kylan...
Kram

Roligt att höra ifrån dig, och att det går bra med nykterheten. Bra att gå på magkänslan, tror att vi i allmänhet är lite för dåliga på det. Måste dock invända - tycker att sluta med alkoholen är ett större och viktigare och "farligare" - mer självutmanande beslut än att säga upp sig från jobbet! Ett jobb är ett jobb, men du är hela ditt liv och din person, och det är tusan så mycket större och viktigare... Men, bra gjort att ta steget, och lycka till med jobbsökandet,
/m

Jag blir stark av dina ord. Modigt gjort det där med jobbet, allt löser sig. Jag går själv myckt
på min magkänsla. Tycker inte det låter lyxigt du har gjort rätt för dig själv.
Ja, det där belöningssystemet är inte lätt att handskas med, men det är inte så ofta nu som i början.
Tänkt likadant härda ut, är detta livet. Tänker så i mina svarta stunder. Men vet vad jag får om jag trillar.
Räcker långt Alkoholfri
Ha det bra
Konstnären

Tack snälla kastellen för dina rader. Nej jag har inte visat kurvan, men jag ska göra det idag.
Hoppas du själv har det bra. Kontakt tog han i går själv med en alkoterapeft och fick komma nästan direkt.
Han tyckte det var bra, och kunde tala ut med honom. Fortsättning sker i grupp. Måtte detta gå vägen, annars
går allt åt h-vete. Finns inte på kartan att jag oxså ska gå ner mig i träsket. Jag har ju redan varit med om
den resan och vill inte ha den i retur. Hur går det för din man är lite nyfiken då vi är i samma situation eller var.
Vi får se vad som händer
Ha det bra kastellen
Konstnären

Vad man kan skratta åt dig gud vilken löpsedel, Gubben spårlöst försvunnen i tre timmmar- Hustrun oroade sig för jycken.
Undret har skett i går e.m. var han hos alkoholterapefterna här i min stad. Det är ju länge sen jag la fram deras nummer.
Han ringde till dom i går och fick en tid på e.m. vet av egen erfarenhet att dom är snabba bara man är nykter när man kommer.
Han såg ganska självbelåten ut när han kom hem. Kanske föll en sten. Ska fortsätta i grupp. Klart att jag berömde honom.
Nuönt är allt upp till honom, och jag är bara en åskådare. Själv fortsätter jag utan alkoholtankar och det är skönt. Man
får ta tillvara på tillfällena då inte gojan stör. Hoppas ditt projekt gick bra igår.
Rätt p-p inget firande med alkohol.
Jag har ingen trumpet, men har alltid önskat att jag kunde spela eller blåsa i en trumpet. Kanske finns kurser i det.
Idag plus 8 grader och näsan rinner.
Ha en fin dag p-p
Konstnären vov från jycken

Tack m-m, växer när jag läser dina rader. Han har ju aldrig sökt hjälp, trott att det här klarar jag själv.
Jag har ju lagt fram ett tel.nummer till Alkoholterapefterna här i denna staden. I går lyfte han luren och ringde.
Jag har själv gått där innan jag hamnade här, till och från får jag väl säga, det var när jag föll så hårt sista gången.
Han fick en tid i går e.m., jag vet av egen erfarenhet att dom är snabba med tider, bara ett villkor, att man är nykter
när man kommer. Och han var ju nykter då och gick dit. Han gick dit. Jag är chokad och glad. Han tyckte även det var en bra
man han fick träffa och han ska nästa gång få vara med i en grupp. Så nu kan jag inte hjälpa till mer, nu är det verkligen
allvar. Tyckte han var så glad när han kom hem. Klart jag berömde honom som steget dit. Nu ligger allt i hans händer.
Dom männen som håller i det hela har själva varit långt ner i botten, och det är stor fördel tycker jag. Du vet en som aldrig
varit på besök i h-vetet kan aldrig förstå.
Jag håller mig sig dig på banan, du ska veta att igår ville jag krama dig hårt.
Vi kämpar på m-m.
Var rädd om dig
Konstnären

Skriver och läser här. Inser att jag är modig. Först la jag av vinet och vi vet alla att det inte är så lätt som att sluta dricka! Men igår gjorde jag något ännu större. Jag sa upp mig utan att ha ett nytt jobb att falla tillbaka på. Låter ju kanske lite lyxigt...men ändå inte. Jag kände att det inte var bra för mig. Ofta fick jag tokiga tankar om att "belöna"mig själv med ett (haha, jag ett glas) glas vin efter arbetsdagen, för att jag varit så duktig och härdat ut. Är det det livet går ut på? Härda ut? Nu är jag en arbetslös kärring på 50 men en lycklig tant. Alkoholfri. Det får räcka.

FörvirradFriFia

en länk till Jellineks kurva som nämns :- ) Ifall nya funderar på vad det är :-)

http://www.frialankarna.m.se/jellinek.htm

Själv var jag nästan längst ner.

..tänker jag, ingen anledning till någonting, så fucking booring!

Ingen anledning till att fira något, ingen anledning till att sörja något, ingen anledning till att ens tycka synd om mig själv.
Jobbet går bra, familjen har det bra, relationen med frugan helt optimalt, lönen kom den här månaden också, shit!

Det finns ingen anledning till att dricka något och skapa sig ett fylletillfälle, jag är helt blank...

Så hade det låtit för många år sedan, men så är det inte idag...
Har ingen anledning till någonting alls, så förbaskat skönt.
Ni vet...ingen anledning till att känna ens den minsta lilla rastlösheten växa upp inom mig.
Jo, jag känner mig lugn, en sorts inre harmoni jag har lärt mig att bli kompis med, inre självsäkerhet.

När ingenting händer, då är det bra, och när det händer, så händer det, inget att oroa sig för just nu.
Och när det händer, så vet jag att jag har kapacitet kvar att kunna ta hand om det, så var det inte förut.
Då var irritationen mycket högre och tröskeln mycket lägre, hade inte tid för mina problem, jag hade ju fullt upp med att dricka.

Men så slog det mig, det är ingen vanlig (jävla) tisdag, det är ju en "fredag" imorgon med en tredagarsvecka.
Har massor av nya utmaningar i helgen som jag faktiskt ser fram emot, delar av dem har jag redan testat mig fram med,
Och jag vet att jag kommer att klara av dem för jag har en bättre koncentration och uthållighet samt ett välbehövligt lugn.
Alkoholen stressade mig förut, fast jag vågade påstå motsatsen, den gör mig ju så lugn, jomentjena!
Att behöva jaga och planera dryckestillfällen, springa på bolaget och finna nya orsaker, det har givit mig tid till annat.

Pysslandes med att lappa ihop gamla plastekan har givit mig en ny sorts stimulans och huvudbry,
Det gör hyfsat bra och jag vill inget annat än att få fortsätta utmana mina färdigheter, tiden räcker inte till och huvudet är fullt av nya angreppspunkter.
Konstigt nog så gör det mig mer effektiv med andra grejor, jag håller hjärnan igång med nya inputs och det känns bra.

Tänk att sluta dricka alkoholen för med sig så mycket mer i sitt kölvatten, av de positiva grejorna.
Jag har lärt mig att prioritera saker, och min stimulans ligger högst på listan,
För man ska ju orka leva också, inte bara försöka överleva.

Alkoholen tog tiden ifrån mig, tankarna och viljan, nu har jag fått dem tillbaka.

Hoppas att det är fler av er andra på forumet som möjligheten att prova på det också, det är skillnad.

Berra

Fantastiskt konstnären så stark du är! Du är så fokuserad på din nykterhet och du gör ett otroligt jobb, trots maken!
Det är tråkigt att läsa att maken åter igen fallit för frestelsen, jag hoppas att han snart kommer till insikt och hittar sin motivation. Tyvärr är det ju endast upp till honom, ligger helt i hans egen hand att rädda sig själv. Frustrerande att stå vid sidan om och se på, jag vet, men inget man kan göra...
Har du visat honom Jellineks kurva? Jag tycker den är så talande och tydlig, svart på vitt! Fortsätt på den inslagna alkohol banan så går du en säker död tillmötes. Men innan det kommer livet att rämna alltmer och bli ett enda stort lidande... Låter kanske melodramatiskt men det är ju faktiskt så.
Jag håller tummarna för att det löser sig för er båda och att du orkar må bra i din nuvarande tillvaro! Jag tycker du är fantastiskt stark och väldigt duktig som fortsätter att vara nykter! Kram

Vin och cigg är så gott, brukar alltid ta några glas och några cigg så här på kvällen, mysa i min ensamhet, men på senaste tiden har det eskalerat. Tidigare s´drack jag aldrig så jag blev bakis, typ 1-2 glas, men senaste tiden har det mer varit regel än undantag att jag vaknat bakis. Nu är det slut, eller jag ska inte helt sluta dricka, men börja dra ner på det, jag tar en dag i taget.

Det är en väldig värme här. Jag har alltid druckit mycket, men det har eskalerat på senare år, väldigt mycket. Vissa veckor har det gått bättre, idag är det tredje dagen som jag är helt fri från alkohol. Kändes så skönt att gå upp vid sex i morse, istället för vid halv åtta.

Tjena Pettsson
Välkommen hit.Du är precis som flertalet här inne.
Några superknep finns väl egentligen inte. Hälla ut fyllet är ju bra. Fortsätt läsa och skriva på forumet är en väg ut. Skönt att anonymt skriva av sig om ett hemskt hemligt problem!
Inse att du är starkare än alkoholen! Det är bara du som kan vara stark och orka hååla den på avstånd.
De första veckorna är riktigt jobbiga sedan matas tvångstankarna efterhand.

Ha det - Kämpa på!

för dig! Det är svårt att råda, men jag tycker att du måste fokusera på dig och din egen nykterhet. Maken... ja, vad vill han, är han beredd på förändring? Han klarar det ju uppenbart inte på egen hand, det måste väl vara bevisat nu? Varför vill han inte söka hjälp - vårdcentral, beroendeenhet, privat terapi... AA, det finns ju ganska många alternativ som måste vara bättre än nuläget? Men det är ju såklart bara han som kan välja.

Tycker att du är stark som klarar att vara nykter, och klarar att vara kvar att se på det... Tänker på dig!
Kram m

Att du tittat in och avlägger lite statusrapport. Det blir man glader av vill jag mena! 7 månade är fantastiskt, är snart där om jag håller mig i skinnet ;-) Känner mig just nu ganska stark i detta och delar känslan av att man nu oftast tycker det är skönt att slippa allt trixande som drickandet för med sig. Hoppas även du får en fin sommar Buzzz. Det är som man får dubbel energi nu. Först att man lagt några månaders nykterhet bakom sig, och sedan ljuset och värmen. Man får försöka vila i den tanken till och från.

//PP

nja, gråtit har ni väl tillräckligt du och Gagarin så jag råkade faktiskt hinna med att skratta lite. "Gubben spårlöst försvunnen i tre timmar - Hustrun oroade sig för jycken!" Det får bli dagens löpsedel för mig när jag själv ska ta mig igenom en dag av massiva tråkigheter. Tråkigheterna ska nu förberedas i ett par timmar på ett café några steg från lokalen där "tråkigheterna" ska behandlas. Finns ingen vinnare i mötet utan flera förlorare. Oavsett hur det känns efter det så blir det varken firande eller dränkande av känslorna med hjälp av alkohol. Det går fetbort som man numera säger.

Ta trumpeten och spela en morgontruddelutt för gubben från mig ;-)

//PP

Jag hoppas att det ordnar sig till det bästa till slut! Starkt av dig att fortsätta vägen fram.

Var på meditationsmöte igår. 20 minuters meditation innan regelrätt möte. Det var skönt, men jag sjunker ned snabbt. Kommer så väl ihåg när jag mediterade hemma och jag "försvann" in i mig själv och plötsligt hade två timmar förflutit utan att jag ens märkt det. Litet jobbigt bara att det var en klocka som ringde när tiden gått ut. Jag brukar alltid haja till. Bli litet skrämd. Kroppen kändes tung och stilla efteråt. All snus- och A-sug var helt borta. Detta är egentligen det jag behöver göra och yoga med förstås. Det hjälper mig att finna ro och komma i kontakt med mig själv.
Den här veckan kommer det inte hinnas med med så många möten. Det är ju helg och vi ska på konsert och sen ska jag åka till föräldrahemmet. Litet oroligt. Så många minnen som hänger som ett ok om halsen när jag kommer dit. Men det är dags att släppa taget. Försöka göra barndomshemmet till en neutral plats igen. Komma ihåg det som var bra.