Senaste kommentarerna i forumet

Vill hälsa dig välkommen jag oxså. Det går sakta framåt i början och mina tankar var
nästan ständigt hos A. Du har ju nu tagit tag i problemet och det är ju jättebra.
Ta en timme i taget, sedan en dag. Jag lovade ingen, men fick en riktig käftsmäll där
valet egentligen var enkelt. Men sen kom det tuffa arbetet att hålla sig på banan.
Nu har drygt 8 månader gått. Jag är inte rädd längre, innan var jag en ljuskygg person
på grund av A. Ångesten som du beskriver, stannade till slut konstant hos mig, det var som
den hade gjort det bekvämt hos mig. Kan lova dig att den är borta nu.
Bara skriv här om glädje, sorg eller vad faan som helst. Har hjälpt mig otroligt mycket.
Idag inget vin för mig
Hoppas du får en bra daag
Konstnären

Visst är det avundsjuka från dom där människorna. Iinnerst inne är dom avundsjuka på dig som tar tag
i problemet. Jag har upplevt samma sak. T.e.x. kom igen hur länge ska du hålla på med det där, du har
blivit så tråkig. I början tog jag illa vid mig, men nu skiter jag högaktningsfullt idet.
Detta är mitt nya liv sedan drygt 8 månader.
Gör på ditt vis
Må bra i dag
Konstnären

God morgon
Ja, människan är en underlig varelse, kan känna så oxså när jag ser en trasig människa.
Inte skadeglädje, men glädje att jag inte själv är där det var ju nära att jag bara lät mig falla.
Styrkan för mig i det nynyktra livet är att försöka se positivt på det mesta även det som egentligen
är dåligt. Då vänder jag och vrider på det så att det blir, kanske inte jättebra men det duger för
att gå vidare. Studerar ofta människor och tänker finns här någon som är som vi, säkert som amen i kyrkan.
En alkoholist känner alltid igen en annan alkoholist. Det är svårare att se en nykter alkoholit, i alla fall
i mina ögon. Lite prat om alkohol igår med mannen. Han tog upp ämnet och frågade, menar du verkligen att du
går om jag bara tar ett par öl. Tittade på honom, och sa du vet att du inte kan ta ett par öl då det fylls på
dagen efter. Men jag kanske kan det nu. Du gör som du vill, jag kan ju inte bestämma åt honom. Viljan måste finnas
till 100 procent eftersom jag vet. Men hela sommaren blev kommentaren. Mitt svar blev att det är min första nyktra
sommar på åratal det är även nytt för mig, men det kommer att gå. Sedan blev det tyst, tror något har satt i gång
i huvudet på honom. Bra eller dålig vad vetjag.
Ska bli 25 grader här idag och första jordgubbarna har kommit. Gott. Brukade lägga en gubbe i ett glas vitt vin.
Funderar var jag ska lägga den i nu, iskallt citronvatten.
Idag känner jag i kroppen att det blir en bra dag. Sånt kände jag inte som aktiv, allt var skit, allt gick emot mig.
Tack för att någon håller sin han över mig. Jag har en stor trygghet här inne bland likasinnade, värt guld.
Pelle jag börjar se kronjuvelen som falska pärlor.
Må bra idag vännen
Konstnären

Som du skriver Pimplarn77, är det viktigt att ta hjälp. Jag var inne som gäst här i flera månader, och det var jättenyttigt, men på ngt sätt känns det mer slutgiltigt att få skriva av sig, och ev få lite gensvar. Har även funderat på AA men steget känns lite för stort ännu

Det är nog många som vill ändra sina liv.men de är så svårt att ta hjälp ,man måste sänka garden, men så jävla skönt när man gjort det.och det stämmer det du säger att många blir avundsjuka och vill fånga in dig igen,hallå ta en bira.
Kämpa i smyg de tänker jag göra. jag berättar för dom jag litar på .
KÄMPA!
Ps nyss börjat kämpa själv

JmT bra jobbat kör träning och må bra... jag minns oftast inte sista tim på en rolig fest pga jag vill alltid ha lite roligare ,typ en sista grogg.
Har en då alltid varit duktig på sport typ löpning,Rökte, drack varje helg,samt onsdag och vid championsleag, mm mm . alltid en orsak att dricka som förstörde min träning.sprang 5km ofta för att belöna mig med 2öl och ett par cigg ,Sjukt

Min första vita helg på ca 10 år var nu i helgen.
Rykte bara på axlarna på slutet av alla minnesluckor man haft.
Man förstår ofta inte själv hur dom i omgivningen som oftast inte är lika berusade som en själv uppfattar en.

Alkoholist är ett starkt och parkbänksrelaterat ord och jag skulle aldrig kalla mig själv eller dig det.
Men vi kan bli och det skrämmer skiten ur mig.
Inne på min nionde vita dag och jag mår för ovanlighetens skull på en tisdag, skitbra.
Jag tar en dag i taget.

Börjat träna o tänkte köpa alkoholfri öl på bolaget i helgen.

Lycka till med din första vita helg.:-)

När man börjat läsa här kan man inte sluta.
Man känner igen sig själv i så många fall.
Tack Pellepennan för ditt stöd.
Suget var betydligt mindre idag, tisdagar är värsta dagen i veckan annars.

En dag i taget.

Den här gången ska jag inte berätta för var och varannan att jag gör ett nytt försök. Förra gången spred det sig med vindens hastighet på golfklubben som jag har som mitt vuxendagis, att jag dels tyckte att jag drack för mkt , och nu skulle lägga av. Om jag tänker efter så är nog många om ej alkolister så dock högkonsumenter som väldigt många 40talister. Kompisarna visade ett stort intresse för mina ansträngningar , och viss beundran. När det sen sket sig, hälsade dom mig glatt välkomna tillbaka till ett normalt liv, och undrade om jag inte haft jäkligt tråkigt. Flera inledde dock samtal om sina egna försök att göra längre uppehåll , och jag kunde ana en längtan att lägga av.

Blodtrycket normalt efter bara två dagar, efter 10 dagars återfall var det skyhögt nu helt ok. Beror det höga blodtrycket på att man sover så dåligt när man dricker?
Det som fick mej att efter ett år av misslyckade försök att minska eller sluta med A, var när en kompis tillika drogterapeft förklarade att det var som med hundar(jag hade precis skaffat en valp) man måste lägga sig på rygg för övermakten, alltså att jag inte längre behärskade A utan tvärtom, och då insåg jag att det enda var att lägga av, vilket alltså höll i tre månader , varefter jag fick inse samma sak igen.

Bra jobbat med idag 9 dagar. Vi är nog många som känner igen oss, och många som gärna vill stötta en nybörjare.
Häng kvar här och fortsätt skriv och läs, det är en bra början!

Lycka till!

//PP

I resan som nybliven nykter person är det för mig viktigt att använda sig av styrkan som positiva förebilder ger. Ja, nu kan jag väl kalla mig just det, ny nykter? Mycket av den styrkan hämtar jag här hos flera av er, eftersom det är den kontakt jag just nu har med personer som lyckas hålla sig ifrån ett problematiskt drickande. Man kan ju inte prata med vem som helst gällande alkoholproblem. Att hitta "negativa" förebilder som gör att man inte glömmer är ju tyvärr mycket enklare i det verkliga livet. Tillbringade som sagt dagen i stan igår, och där ser man i nästan varje gathörn "spillrorna" som blir resultatet av supandet. Det är nästan lite absurt att det kan bli en positiv effekt för mig själv att se en trasig person som förlorat allt till alkoholen. Läskigt och inte speciellt någon vacker tanke, men dom får mig att se tydligt vart jag inte vill vara på väg. Samtidigt ser jag en av oss i alla dom personer som har levt länge i sjukdomen. Och under ytan är dom där, dom förhoppningsvis framtida ny nyktra personerna?!

Sedan finns dom där andra, dom som vi, som jag tittar efter lite förstrött på tåget. Dom som inte släppt all kontroll och fortfarande ser ut mer som du och jag. Ska ju finnas minst en halv miljon av oss i olika valörer, så vi är ju inga sällsynta varelser direkt. Flera starköl i bistron en måndagskväll, lite lätt rödmosiga och pluffsiga. Det är faktiskt beklämmande vad vi ställer till med mot oss själva. Det gäller att klara balansgången i funderingarna och inte drabbas av hybris. Dra nytta av det positiva utan att drabbas av högmod. Det är en så försvinnande liten marginal mot att vi landar där igen, igen och igen. Därför får jag fortsätta att jobba på att minnas hur det är. Jag hoppas jag kan lyckas att minnas länge, länge än!

Ha en bra dag alla som kämpar!

//PP

Tror nog att solen tittar fram idag. Bakade 60 kanelbullar i går, men en del har försvunnit,
hm undrar vart dom tagit vägen. Igår kväll var jag ute i skogen vid en sjö och travade med hunden.
Dom kom tanken på iskallt rosevin, jäklar jag blir förbannad. Denna gång gick det fort att tänka
om. Tänkte tillbaka och sa till mig själv, konstnären det kommer att upprepas allt det gamla.
Ibland undrar jag hur många ggr. jag sagt till mig själv under dessa 8 månader, du är ingen måttlig-
hetsdrickare, du blir aldrig nöjd förrän det är slut, punkt slut. Ibland blir jag så trött på att
kämpa, men jag har ett driv nu. Förstår din frustration pp det där med ölen. Vet du det finns ingen
i detta samhälle som tänker på oss som inte dricker. Det är bara fullt ös med alkoreklam, det står
mig upp i halsen. Just nu ser jag bara baksidor med A, vad gäller mig, och så ska det förbli.
Hela min stad är full av uteserveringar på gågatan, och en kväll ska jag sitta där och titta på folk
hoppas bara dom har något gott alkoholfritt. Sitter man på en uteservering och bara dricker loka
får man väl blickar av personalen som kan döda. Dom tjänar ju inga pengar på mig längre. HaHa.
Må bra alla
Idag inget rosevin för mig
Konstnären

Starkt av dig 2 veckor, grattis till dig. Tänkte som du i början, skönt att denna dagen är över,
skönt att denna veckan har gått. Men sakta, sakta vänder tankarna till både goda och onda tankar.
Egentligen ska man ju inte tänka så, men det blev så ändå för mig. Nu kan jag se glädje i små saker,
inte varje dag men det finns många ljusglimtar. Jag känner mig stark, och det ska inte A få ta ifrån
mig. Det är rotad inneboende jag har i mig. Men ofta försvinner han långa stunder, så ge inte upp allt
blir bättre.
Fin dag till dig
Konstnären

Tillbringade dagen i en fuktig och lite småkvav storstad. Lunch och middag intogs på servering och vid båda tillfällen letade jag förgäves efter en alkoholfri öl. Tänkte jag borde ringa till tryckeriet imorgon och beställa typ 1 miljon etiketter att klistra upp i landets alla drickakylar: PELLEPENNAN SAKNAR ALKOHOLFRI BIRA! Kanske skulle det kunna få krögarna att få upp ögonen för mina behöv just nu denna sommar 2014? Varenda lokal pizzeria har massa 3,5 öl men ingen kan ta in något kul för vuxna att dricka som inte enbart innehåller socker. Jävla fasoner att tvinga mig till att dricka Loka. En skitsak kan tyckas i sammanhanget, och ni har så rätt. Det är en skitsak :-)

Men vissa dagar består livet av skitsaker, idag var en sådan!

//PP

Tack Pp, jag förstod att du inte menade att det är någon räkmacka! Däremot hade du helt rätt i det du varnade lite för och som jag själv också misstänkt, nämligen att mitt eget missbruk kommit lite i skymundan pga alla andra problem.
Jag är på min vakt, fast besluten att lyckas och barnen är min stora drivkraft! Tror faktiskt inte att jag i nuläget skulle kunna återhämta mig ifrån att göra dem besvikna igen. Det är absolut nödvändigt att de ska kunna lita på mig och känna sig trygga med att jag håller vad jag lovat!
En reflektion är dock att detta bevisar att det är lättare att förändra sitt missbruk om man fokuserar på något annat! På gott och ont i och för sig men dock! Så att ersätta missbruk med något som håller tankarna borta från alkoholen tar en en ganska bra bit på vägen...
Tack för dina fina ord! "Grynet"

Tycker du har rätt i att frekvensen att falla tillbaka är stor och jag vet av egen erfarenhet hur lätt det är att förhandla med sig själv. Mäktigare fiende en man önskar det där beroendet. Det värsta för mig var att även om jag visste om detta så lyckades jag tysta rösten under en väldigt lång tid. Jag lovar mig så ofta jag kan att idag ska jag inte dricka. Då kan det inte bli något självuppfyllande i det just den dagen. Men tankarna kommer, och dom är envisa. Det verkar som segern inte är lättköpt, och det verkar som man får leva länge med detta.

Starkt av dig, ungarna förtjänar en närvarande farsa. Jag njuter själv av att vara det idag.

Fortsatt styrka!

//PP

Inlägget till Kastellen gäller naturligtvis även dig ;-) Och mig själv förstås, och alla som kämpar. Vi är banne mig värda att lyckas när vi kämpar som vi gör/gjort. Kan folk palla att grilla flintastek var och varannan helg, så kan jag tänka mig att grilla Goja, så länge som krävs :-) Jag är fortfarande stridslysten och det känns som önskvärt och nödvändigt!

//PP

Naturligtvis menade jag inte att det är någon räkmacka pga. att att du har det så jobbigt med mannens problem. Men, kanske kan det vara så att dom egna problemen blir lite undanträngda av att du tvingas att kämpa på flera fronter samtidigt? Jag har själv upplevt detta i någon form, och det jag önskar dig är att du tar det försiktigt med dig själv. Att du inte råkar "glömma" dina egna behov och din egen resa i nykterheten. Och vi måste vara lite egoistiska och vara på vår vakt. Du är värd det, och det är säkert vägen till ett bra liv för dig. Med eller utan "sabotör" vid din sida.

Jag hoppas att du kan förmå honom att förstå att hans bidrag är nödvändigt för att rädda er, och fram till dess så försök att låta "skiten" rinna av dig som dropparna på en gås, om och när han behandlar dig illa. Just det "Grynet" Ta ingen skit!

//PP

Skönt att helgen är avklarad, det var en riktig pärs. Rörde mig på stadens gator under eftermiddagen i lördags och uteserveringarna gjorde det tufft för mig. Slog mig ner på en bänk mitt i stråket och kände en smula sorg i kroppen. Efter en stund gick jag till en pizzeria UTAN rättigheter och åt innan jag begav mig hemåt.

Under de senaste dagarna har jag läst frenetiskt i forumet och jag slås av återfallsfrekvensen bland medlemmar. Det här är i princip första gången jag håller upp med alkohol (kunde ej dricka pga medicin 2 veckor tidigare i år) och jag slås av tanken att detta väntar även mig. Kan det t o m vara så att det blir en självuppfyllande profetia för mig? Tanken skrämmer mig i varje fall. Hur som helst fortsätter jag att ta en dag i taget och noterar att tanken finns där och lockar med en bakdörr ut. Antar att en del av processen är hur jag förhåller mig till dessa tankar som dyker upp och erbjuder mig ett skäl att dricka. Ungefär som den här tanken; håll du uppe ett tag, du kommer ändå att ta ett återfall förr eller senare...

Annars var det skönt att jobba i dag och att ikväll ha barn i huset igen. Första gången på länge de hade en närvarande pappa som engagerade sig istället för att sätta på en film åt dem, så att jag kunde sitta i fred i köket och dricka öl eller vin.

Ha en bra kväll!

mycket hjälp i början av att läsa, t ex Jaget och missbrukaren av Craig Nakken och biografier som Benny Haags bok och senare Jan Johansens. De, tillsammans med kunskap om hur den kidnappade hjärnan fungerar, bidrog till att jag kunde förstå styrkan, kraften i missbruket. En skrämmande insikt men också förklarande. / mt

... som känner igen sig?

Ni låter båda stabila och trygga trots gojan och det glädjer mig! Ni gör det verkligen bra, båda två!
Jag har insett under ca två lugna veckor här hemma att min egen kamp har hamnat i skuggan av makens problem.
Jag har inte haft några påhälsningar annat än i början och tänkt tanken om det skulle se annorlunda ut om inte maken ställde till så mycket problem, och det gjorde det!
Pp har tidigare kommenterat att jag kanske är hjälpt av makens drickande i min egen nykterhet och det stämmer nog.
Under de två lugna veckorna har jag nästan dagligen längtat efter ett glas vin eller en öl... Jag har faktiskt dristat mig till att dricka en alkohol fri öl vid ett par tillfällen och det har stillat suget jättebra!
Jag ser ändå varnings flaggan i det och inser att man aldrig kan slappna av och känna sig alltför säker oavsett hur säker man än är!
Jag har iallafall tagit en hel del tid till reflektion angående mitt eget missbruk. Jag tänker även att det ändå är okej att unna sig ett alkohol fritt alternativ ibland. Väldigt praktiskt egentligen, man kan njuta av smaken och känna det lite festligt helt utan konsekvenserna, fler borde prova det!
Det låter som att du ändå lyckas njuta av det som är positivt i ditt liv och det vackra runt ikring dig. Starkt av dig! Jag kommer nog dit jag också så småningom.
Kram och tack för din omtanke!

... att ha vissa saker ogjorda här i livet. Som om det inte var nog att må dåligt över sig själv. Jag är väl en bortskämd obstinat ungjävel och jag hade aldrig den tilltron till mig själv att våga skaffa barn. Jag tordes inte. Och jag är ensam. Jag gjorde en modig sak bara för att jag var så rädd för att rodna. I gymnasiet skulle vi ha redovisning och orera fritt i trekvart. Jag drog för gardinerna, samlade alla i ring, tände ljus och berättade för dom att jag var familjehemsplacerad. Bara för att jag var räddare för att stå i solsken med blossande kinder. Vad jag försöker säga här är att alla ni som är mammor och pappor ska ha en stor eloge. En rungande applåd. Ni vågade. Det krånglar till sig på vägen och ja, raksträckor är till för Autobahn. Kommer ni ihåg barnprogrammet med Hedvig och han, ugglan på taket? "Som om jag inte skulle kunna så enkla saker, jag bara frågar?" Nej, ibland kan man inte ens kliva in i duschen. Tänk om jag blir våt då, jag som redan dränkt mig.

Jag vill tillägga att det är missbrukaren och det sjuka som jag snart inte orkar med längre, precis som mt skriver. Jag skulle nog orka i princip vad som helst om jag såg ett uppriktigt engagemang och vilja till förändring. Då skulle jag känna att vi går framåt!
Som det är nu så känns det mer som en ansträngning med vita knogar och sen är det sig likt när alkoholen kommer med i bilden, snacket är detsamma och beteendet likaså...
Så vad är det som krävs för att han ska vakna upp? Vad är det som krävs för att viljan att avstå alkohol ska infinna sig? Hur hjälper man någon att få insikt, på riktigt? Hur motiverar man en annan människa att välja familjen före missbruket?
Jobbigt är det med denna berg och dalbana. Nu när maken är nykter och som vanligt så infinner sig de varma känslorna i hjärtat igen, i lördags var det inget annat än ilska...
En förändring måste till och jag ber och hoppas på att Han blir den av oss som står för den avgörande förändringen!
Kram