Senaste kommentarerna i forumet

Har ångest idag... snart är barnveckan över och den barnfria veckan närmare sig med allt socialt som innebär A.
Det är enklare barnveckor eftersom jag bestämt att jag inte ska dricka A då och det går bra. Fram till förra veckan drack jag när jag hade barnen vid speciella tillfällen, dvs om vi var bortbjudna etc. Har insett att bara för jag har barnen så kan jag inte begränsa drickandet när jag väl börjat, även om ngn gräns finns där då.
Jag har därför bestämt att jag inte ska dricka då heller!
Men så tbk till de barnfria veckorna. I rätt sällskap kan jag dricka ETT glas vin o sen sluta, men sluta är inte samma sak som att vara "nöjd". ETT glas vin förstör mer än vad det ger, det skapar massa funderingar, ångest o inre konflikt.
Det är fyra dagar sen sista berusningen. Det är lättare att hålla fokus så länge ångesten efter den berusningen sitter i. Efter ngr dagar grumlas mitt omdöme o jag tänker att kanske..... Hur många ggr har jag inte tänkt det...hur många gånger har jag inte tänkt att bara en halv flaska vin till middagen men när den är drucken försvinner alla vettiga tankar o jag vill bara ha mer oavsett...
Ja som ni hör pågår en inre strid, en strid som pågått ett tag men som i teorin blir klarare o klarare men som i praktiken fortfarande är svår, även om det klarnar med tiden o med misstagen...
Ska det vara så himla svårt!?! Känner mig ledsen och ensam i det här....

Så fint att ni talat med varandra. Kanske kan det vara så att det till och med kan vara en fördel för dig, om du nu överhuvudtaget kan hjälpa honom, att du själv är drabbad. Jag menar att det kanske är som att du kan stötta honom utifrån dina egna erfarenheter. Ni delar ju samma sjukdom och hur svår resan kan vara är ju hos dig självupplevd. Han kommer nog att kunna förstå vad du säger eftersom han ju vet hur dåligt han själv mår just nu. Är han beredd att erkänna sig maktlös? Kanske är det det som kommer att bli nöten att knäcka för honom. Spelreglerna är nog ganska klara för honom och om han klarar låt säga två-tre månader kommer han ju att se det själv.

Genom dina erfarenheter tror jag att du ser det mycket klart egentligen. Lite samma situation som Kastellen, eller hur?
Jag tror att du kan lägga fram detta på ett sätt som han kan förstå:

Så Gagarin: Nu lägger vi shit chattandet åt sidan. Jag vill vara med dig, vill du vara med mig? Nej, det är inte synd om dig. Just nu tror du det och det är på grund av att du inte är frisk.....
Jag hoppas du tänder raketen och startar färden mot nykterhet med mig. Om inte, tänder jag, och då går din färd till månen, enkel resa...

Du hittar både starten och slutet på det du vill säga. Vet att det är lättare att sitta här och vara kaxig, vill bara ingjuta dig styrka och mod! Du har kämpat och är värd att få full utdelning så småningom. För dig skulle jag önska att du kan bli framtidens andra mt här inne. Det är du värd! Kanske kan Gagarin även han få upp ögonen för fiske? Då skulle ni istället nu kunna sitta lyckliga i stugan om sommaren. Dina inlägg kan du ju då skriva med hjälp av mobilt bredband :-)

Kram

//PP

Ett stort tack till er mina kära vapendragare för att ni uppmärksammar mitt halva år nykterhet. Jag måste erkänna att det verkligen är en tanke som med min erfarenhet från de sista åren är näst intill svindlande. Jag vet inte hur många gånger jag tänkt alkohol under denna tid men det är hur många som helst. Då menar jag inte bara tanken att jag VILL dricka alkohol utan tankar OM alkohol. Hur mycket jag läst, funderat, rannsakat mig själv och sörjt över min situation. Det har step by step förändrats till att bli en mer accepterande hållning att det är så det är. Jag har lättare att acceptera tanken på att det nu blir ett jobba vidare på ett liv i nykterhet. Den som genomgått det jag har gjort vet att det inte finns en framtid som innebär att man kan vara med i gänget som tar sig ett glas. Fortfarande är jag själv lite avis på dom som skriver "och det vill jag inte heller". Det är härligt att vara nykter och slippa all skit som drickandet för med sig, men det är fortfarande för mig efter ett halvår så att jag helst skulle vilja att jag inte hade målat in mig i det här läget. Jag hade helst önskat att jag vore frisk och kunde leva livet som de som inte har tänjt på alkoholgränserna som jag gjort. Nu är det inte så. Jag har för länge sedan druckit de glas som krävs för att tippa över till beroendesidan. Är det så farligt? Nej, det är det ju faktiskt inte. Man kan ju drabbas av så mycket värre grejer, och så länge jag skippar att dricka så är ju allt oftast ok. Idag kan jag lova er att jag vaknade jag med en djup - ja mycket djup känsla av att vara tillfreds. När jag såg mig själv i badrumsspegeln kunde jag inte låta bli att garva lite. Just nu har du kontrollen! Just nu är det du som är chefen i situationen. Det är en oerhört stark känsla och en seger. Idag är du ingen loser!

Till er som läser det här och är i den allra första fasen av att sluta. Jag kan förstå om det framstår som skrytigt och en smula självgott att ta upp detta när man vet hur många som just nu lider. Idag tillhör jag dom som vet vad det innebär att genomgå den första tiden. Jag vet att om det är svårt så kan en timme den första veckan vara lika jobbig som en hel månad är just nu. Det är just av den anledningen jag är så ofantligt glad idag för att jag åtminstone tagit mig hit. Därför har jag mycket mycket stor respekt för det som den alldeles nynyktre går igenom. Det är därför som jag inte har den minsta lust att avbryta mitt liv i nykterhet. Jag sätter inget nytt slutdatum för projektet, jag fortsätter. Kan fortfarande inte lova vare sig det ena eller andra. Just nu skulle de vara lätt att säga: Jag kommer aldrig mer att dricka alkohol. Men det räcker så bra att bara säga idag kan jag garantera att jag inte dricker, inte en enda droppe, jag lovar!

Som jag berättat har jag inte haft annan hjälp än så länge än min egen viljestyrka och framför allt forumet. Jag blir riktigt rörd när jag tänker på det stöd jag fått genom er. Att det sitter andra som jag runt om i stugorna och skriver och delar sina tankar, och är beredda att stötta varandra. Att det finns personer som har mycket lång nykterhet eller tid i medberoende bakom sig och ändå fortsätter dela sina erfarenheter. Ni vet vilka ni är, och ett extra stort tack till er! Det är fantastiskt.

Till er som är precis där i början: Jag har själv haft stor hjälp av att ta rygg och läsa mycket av dessa personers inlägg. Tänker ofta på slutklämmen i det sommarprogram jag lyssnade på - först veckan i nykterhet. Det var i Per Holknekt´s sommar program. (Han tog i och för sig senare återfall, men hoppas han hittade tillbaka till nykterheten) Han sa ungefär så här:

Kan jag, kan du, och då kan ta mig faan alla!

//PP

Hej, jag har, ätit i omgångar, haft uppehåll o precis börjat igen sen 4 dagar tbk.
Vill du veta ngt speciellt?

Hej m-m och andra,

tack för din kommentar - jag tycker inte att ditt svar är särskilt hårt, i alla fall inte i relation till den svåra situation man (=jag) hamnat i. I den mån jag inte redan gjort det ska jag nog också försöka tänka "tills vidare" ett tag. Det där "aldrig mer" känns för mig inte bara onödigt hårt utan också ganska dumt, just för som du skriver, man vet ju verkligen inte vad som händer. Eller som nån lustigkurre sagt: inget är så svårt att sia om som framtiden.

Jo tack, hade en relativt trevlig kväll igår på fin-fin restaurang, med loka till maten. Blev bara så ofattbart dålig, psykiskt eller fysiskt går liksom inte att avgöra, på de där ynka vinglasen jag drack i fredags och det satt i hela dan och kvällen igår. Undrar angående det, är det en vanlig reaktion efter månadslångt uppehåll? Jag brukar annars i princip alltid må prima efter de första glasen (det är ju därför man dricker dom...) och inte alls bli bakis av så lite. Reagerar kroppen med nåt slags varningssignal?

Nu har jag varit nykter en vecka och det har varit en mycket upp och ner. Men jag tänker inte slå mig för bröstet och tro att saken är biff. Inser att jag har många tuffa år, månader, veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder framför mig...

Har nu på morgonen lyckats läsa igenom tråden på nytt och jag vill tacka för fina inlägg och insikter som ni delar med er av. Själv känner jag att jag inte kan dela med mig av tips och liknande då detta ännu känns så oerhört skört. Tiden får utvisa om/när jag känner mig mogen.

Så bra att du är uppe på banan igen. Jag kommer ihåg tankarna första tiden som konstant
kretsade kring vin. Ska jag aldrig få dricka hela tiden. Men dom avtar efter ett tag.
Så kände jag oxså, lycka att ta det första glaset vin. Men sista tiden blev det aldrig
avkopplande eller ångestfritt. Såg oxså en plufsig kvinna i spegeln med påsar under ögonen.
Järnvilja är vad som gäller för mig. Det har tagit tid att komma där jag är idag men det
har gått. Tankarna kom igår, men idag finns dom inte.
Kämpa på
Konstnären

Tack för råd. Du har rätt i det du säger risken finns ju alltid att vi ska det där första glaset.
Och då spelar det säkert ingen roll och man bor tillsammans eller ensam.
Visst vore det enkelt det där, men det går inte. Men tankarna fanns igår, har jag kommit in i någon
kris. Kände mig så jäkla präktig och ordentlig. Man får acceptera att man har en liten figur som följer
med på vägen tror det tar tid innan han ger upp eller hon.
Idag känns allt annorlunda känner mig lugn och stark ingen oro angående alkohol. Jag har ju problemet
mitt framför mig. Såg att det fanns iskallt vitt vin i kylen, frestas jag, nej, inte när jag tittar på
min man.
Vi har haft ett allvarligt samtal där jag fick prata hur jag känner inför en framtid. Jag kommer att lämna
dig och ta hunden med mig. Jag kan inte leva i ett medberoende när jag själv kämpar.
Han började gråta, sa att han förstod vilket skit jag får uppleva med jämna mellanrum.
Vill göra allt han kan, men kan inte lova mig att det går.
Tar en dag i taget just nu, men känner samtidigt att kanske han på det ena eller andra sättet bryter ihop
och får hjälp, proffshjälp, för att få till en vändning.
Kram
Konstnären

Bra jobbat så här kl.7 på morgongen. Vaknade riktigt tidigt idag.
6 månader pp det är inte illa. Igår hade jag en riktig deppdag, var hos
min syster på middag och fick flygande jakob, det är en gammal 70-talsrätt.
Ack så gott sa jag till henne med ett glas ett rött. Hon har ju kommit så långt,
16 år. Du är en idiot sa hon när du tänker så där. I alla fall satt det i hela kvällen.
Tänkte på vad m-m skrev, så lätt det hade varit att hälla upp sig ett glas vin.
Men det stannade vi den dumma tanken. Blev arg igår med och sa till min syster ska jag
alltid vara så här jäkla ordentlig. Det är upp till dig blev svaret. Funderingarna
var många när jag rattade bilen hem. Sa till mig själv du kan ju köra bil nu, hallå
där gojan nu ska du brinna i h-vetet. Tror man får förlika sig med att på det ena eller
andra sättet finns han med som en liten skuggfigur. Vem vill inte försvinna ibland, men
här och nu gäller det för mig att ta tag i saker nykter. Kan bara säga att tankarna på A
är borta. Man skulle ju göra sig själv så illa om man tog det där första glaset.
Nej konstnären inget vin idag det kan jag lova.
Angående mannen vet han att jag inte kan stanna om han inte vill förändra sitt intag.
Han säger att han förstår, men kan samtidigt inte lova mig att det går. Men han vill försöka.
Vi får se
Ha en bra dag pp
Konstnären

Så gott jag sovit i natt, som ett litet barn. Både för att ingen alkohol stört sömnen och för att jag känner mig glad att äntligen lagt vinet "på hyllan". Det känns riktigt bra, men det var väldigt vad tankarna hela tiden kretsar kring vin. Sörjer att aldrig kunna dricka som normala människor och så nästan känner jag efter om jag har något sug. Tänk om jag ändå kunde tänka bara på positiva andra saker och glömma alkoholen?
Jag är avundsjuk på er som stolt berättar att ni nu varit alkoholfria i 6 månader eller mer (eller mindre). Nåväl, jag är stolt över min första dag som snart ska följas av många fler.

Det är helt sant att alkohol orsakar ångest och deppighet samt även sömnstörningar då det påverkar signalsubstanser som serotonin. Vissa personer som jag själv började dock dricka delvis på grund av dåligt mående. (Jag har haft ångest åtminstone sedan 6 års ålder och första gången sedan dess som jag fick känna mig ångestfri var min första riktiga fylla vid 16 års ålder.) Sedan blir det förstås en ond spiral av den verkliga ångestproblematiken och den som orsakas av alkoholen. Den förra behöver man arbeta med och den senare går över av sig själv. Det är upp till var och en att tänka efter vad som är roten till deras eget dåliga mående.

Många blir hypokondriska, deppiga och får ångest vid stor alkoholkonsumtion. Enligt en god vän, tillika läkare så kan det bero på att ämnen som får en att tänka positivt och rätt trycks undan av alkohol. Efter tre månaders nykterhet så är dom ämnena i balans igen, kämpa på och håll dej nykter så skall du se att du mår bättre och tänker mer positivt. Har själv varit nykter i 12 veckor nu och känner att min hypokondri och ångest byts ut mot bra tankar.

Kämpa på, kram R

Bra att du hänger i! Jag hade ångest i ett år efter att jag slutade dricka just för att jag använt alkoholen till att trycka undan ångest som behövde komma ut och bearbetas. Jag gick faktiskt hos psykolog någon gång i månaden och pratade om mina ångestproblem men nämnde där aldrig alkoholen. Jag hade sökt hjälp tidigare för kanske 10 år sedan för min ångest och en depression som jag hade då och psykologen frågade om jag drack vilket jag svarade ja på. Då fick jag ingen hjälp för jag var tvungen att sluta dricka först... Jag drack ju för att jag mådde dåligt så det blev liksom hopplöst.

Bra att jobbdagarna funkar bättre för dig för de är ju fler än helgdagarna! För mig var det precis tvärt om. Jag var så trött och uppgiven efter jobbet att jag inte kunde stå emot, men hade det lättare på helgerna. Att jag slutade mitt gamla jobb var en anledning till att jag kunde sluta dricka. Jag jobbar mindre nu och har ett bättre jobb!

Idag har jag haft en bra dag. Var ute i skogen och gick en lång promenad. Kände mig sedan tillräckligt styrkt för att klara av mataffären. Valde dock en affär där man inte behöver gå förbi ölhyllan :)

Ha de bra!

Satan i gatan vad tuff den här dagen har varit. Inte för att jag har övervägt att dricka utan för att alla känslor och tankar jag tryckt undan med hjälp av alkoholen har fått finnas och upplevas. Rastlöshet, hopplöshet, ångest etc etc. I morgon är det söndag och ännu en ledig dag innan det vankas arbete på måndag. Det ser jag fram emot, upplever det som enklare att vara nykter vardagar. Valet att vara nykter känns intakt, men jag tänker börja med att vara nykter resten av den här kvällen och i morgon.

ha det fint alla

Inte är jag starkare än någon annan. Kampen pågår och jag söker febrilt efter lösningar. Ibland är det skönt att falla och jag har släppt mitt dåliga samvete över just det, så länge jag skadar bara mig själv. Ingen har märkt mina återfall, konstigt nog. Men jag tar mig i kragen. Så länge jag låter bli att bli ett offer för omständigheterna. Jag har ansvaret, ingen annan. Men, jag måste lära mig att inte ta ansvar för andras känslor och beteenden. Det är det svåra, då jag känner mig så ensam emellanåt. Det var därför jag tänkte lämna forumet, för jag behöver bekräftelse, men kanske inte orkar alltid ge. Och det är ju en förutsättning, för att detta ska fungera. Du låter klok, så jag är säker att du reder ut detta. Det är ju ingen dans på rosor. Det är mycket som händer på vägen. Sen vet vi inte exakt var övriga här befinner sig eller vad de varit med om, så det går aldrig att jämföra sig med en annan. Vi hittar rätt till slut, men det tar olika lång tid. Vi är ju här, eller hur? Ett stort steg :) att vara medveten och jobba med det. Samvetet är bra så länge det gör gott, eller hur? Annars stjälper det, upplever jag iaf. Ärlig, det kommer med nykterheten. Det måste jag bli, men det är svårt. För att det ska funka till 100%, så är nästa steg ärlighet. Jag vet inte om jag är där än...

Jo, jag tolkade ditt tidigare inlägg PP som du nu beskriver det. Det är inte alltid det är så självklart enkelt att formulera sina tankar i ord. Dessutom är det ju läsaren som tolkar så det kan ju bli hur tokigt som helst.

Jag har varit bortrest ett antal dagar i jobbet och var inledningsvis lite orolig för hur jag skulle kunna hantera kvällsmiddagarna på hotellet. Men jag behövde inte ens förhandla med mig själv om vilken dryck jag skulle dricka till maten. Det blev vatten och det kändes faktiskt riktigt bra. Jag är fortfarande supermotiverad av mitt beslut att inte dricka.

Jag mår förhållandevis bra men jag drömmer som en tok vilket gör att jag vaknar ett antal gånger på nätterna. Men det är ett helt annat uppvaknande än det som inträffar med mycket alkohol i blodet. Jag tror alla här vet vad jag menar.

Jag har tagit till mig av begreppet ”mindfulness”, medveten närvaro, och försöker inte fundera så mycket på hur jag kommer att må i morgon eller senare på kvällen eller om suget kommer att infinna sig som en blixt från en klar himmel. Just nu är det bra och det är gott nog. Men detta har väl nykterhetsrörelsen alltid predikat ”en dag i taget”.

Jag försöker också fundera på om det finns något skäl till att jag har tappat kontrollen över mitt drickande. Jag läste om någon här som hade erfarenhet av alkoholdebatten på 60-talet där man tydligen myntade uttrycket ”Pelle super men varför super Pelle” (När jag googlade runt såg jag att det var Jeppe i stället för Pelle; onödigt vetande :)). Vi har ju alla en ryggsäck och en del av oss bär den med lätthet och andra av oss får fundera på innehållet i den istället för att döva känslan av tyngd med alkohol.

Det blir väldigt mycket jag och åter jag när jag försöker förstå mitt drickande. Jag funderar på om jag bara är lat och inte orkar kämpa emot. Är jag fysiskt beroende (alkoholist?)? Finns det verkligen något bakomliggande som jag inte är medveten om? Jag funderar vidare och ser vad som dyker upp. Något skall jag ju göra nu när jag har fått så mycket tid över istället för den zombietillvaron som sysselsatte mig på kvällarna tidigare.

Ni som är mina medpassagerare på denna resa mot nykterhet har säkert också funderat på orsak och verkan med överdriven alkoholkonsumtion. Har ni kommit fram till något och i så fall vad har ni gjort för att eliminera drickandet på grund av orsakerna. Är kanske medvetenheten om orsaken tillräcklig? Är det någon här som är en glad lax och tillfreds med livet i största allmänhet men som ändå missbrukar alkohol? Jag är lite nyfiken på statistiken.

Idag är jag fem dagar gammal som nykter.

Till sex månader idag! En bra bemärkelsedag :) värd att fira, med något gott! Läste att du hade det jobbigt igår(?), och håller med dig, det skulle man väl helst slippa nu... trösten är ju att det går över, och det är inget som kan skada mig, om jag inte aktivt häller upp något och dricker det... Sitter man bara stilla i båten så händer ju inget - det tröstar mig... Sen kan man ju undra hur länge man ska ha kvar de tankarna? Själv blir jag bara mer övertygad om varje gång jag tänker att nu skiter jag i det här, det är för jobbigt, att jag gör helt rätt. Så länge jag har tankar om att det är jobbigt att avstå (inte ofta längre), eller att jag behöver ett (tre) glas vin för att det har hänt något på jobbet eller hemma, så har jag fortfarande problem...

Hoppas du får en bra helg - till sjöss? och att tankarna var tillfälliga.

Kram m

Dubbelpostat...

Bra jobbat, Konstnären, du kämpar på bra! Låter dock som att du har ett "nytt" problem att ta itu med, som anhörig. Det verkar ju inte som att mannen kan ta tag i sitt problem på samma sätt som du gjort, och vi är ju nu olika som personer, och var och en måste ju göra sina val... Det är ju jättesvårt att ge några vettiga råd, men jag tänker som PP, har ni pratat om det i nyktert tillstånd, om att du funderar på att lämna? Situationen blir ju ohållbar för dig, om du ska leva med någon som dricker på det sätt du beskriver att han gör, tänker jag. Risken att du ska börja dricka igen om du blir ensam finns ju, men risken att vi ska ta ett glas igen finns ju alltid, oavsett om vi bor ensamma eller tillsammans med någon som är nykterist, eller har alkoholproblem... det är ju faktiskt bara vårt eget val som gör att vi inte häller upp det där glaset - eller hur? Tänker ofta på det - det vore ju hur enkelt som helst... och samtidigt så svårt och onödigt.
Oavsett hur du tänker göra, så är det väl bra att sondera terrängen på bostadsmarknaden och vad du har för möjligheter, för att känna att du har ett val.
Fira på med ordentligt med bakelser ikväll :)
Kram m

Ja, du Novis, några bra nya tips har inte jag.
När jag fattade mitt beslut om att ändra mina alkoholvanor så bestämde jag inte "aldrig mer". Det har jag fortfarande inte bestämt (har hållit uppe i 7 månader snart). Däremot vet jag nu att alla mina problem som dyker upp och som finns sedan tidigare inte kan lösas, eller ens kännas enklare med hjälp av alkohol. Jag kan bara se att om jag skulle dricka något så vet jag att den ångesten du beskriver skulle följa med alkoholen in i kroppen, och det är inget som jag vill.
Krasst sett så har man ju två saker att välja på - antingen dricka alkohol, och ta risken att det tar ett tag att bryta vanan och att få ångest av den på köpet, eller att låta bli alkoholen under en tid, tidsbegreppet om hur länge är ju rätt så ointressant egentligen, du vet ju inget om vad som händer flera år framåt i tiden,med vare sig alkohol eller annat. Fördelen med att fatta ett beslut som sträcker sig "tills vidare" är ju att du slipper förhandla med dig själv om hur och när och var du får dricka. Ångesten och oron som du har även som nykter blir ju i vilket fall inte bättre av att du fyller på med alkohol... Låter kanske som ett hårt svar, men det är så jag tänker...

Hoppas att din kväll blir bra, trots allt :)
/m

... och välkommen hit.

Känner igen, och kommer ihåg känslan du beskriver. Det är bra att du har koll på vilka tider som är känsligast för dig. För mig var det em och kväll. Mitt tips (som du får oombett) är att boka in saker, t.ex. simhallen, eller vad som helst, som du kanske inte brukar göra, för att ha något som håller dig uppe vid de tidpunkterna. Försök också hitta något där du kan få utlopp för det där krypandet i kroppen, som man tidigare matat med alkohol. Träning, t.ex. funkar bra för mig och flera andra tror jag.

Trösten är att det blir bättre, ju längre tiden går.
Lycka till, och hoppas att kvällen blir bättre. Du kommer att känna dig stärkt på måndag över att ha klarat din helg!
/m

Tack snälla ni som svarar. Just nu är jag inte i stånd att svara på frågor, det får komma efter hand.

Idag är det jävligt jobbigt! Vaknade vid 7 och blev kvar i sängen till 11.30 med datorn och läste här på forumet. Gav mig sedan ut och körde runt planlöst med bilen. Till slut hamnade jag i simhallen där jag befinner mig nu. Sitter bara här och det är skönt att ha lite folk omkring sig.

Det kryper i hela kroppen mest hela tiden. Vissa stunder är det något bättre. Längtar till kvällen, för morgonen och dagen är värst för mig.

Japp, så var det dags igen. Nu slutar jag med vinet igen och denna gången ska det gå bra, mycket bättre än tidigare. Kan någon förklara för mig hur man ena stunden kan känna sig stolt över sin nykterhet och känna att allt går bra, för att bara minuter senare åka till Systemet (2,5 mil) och köpa en box vin? Och det utan att känna någon ånger, bara lycka över att äntligen är perioden av nykterhet slut. Och så dricker jag vin varje kväll i X antal veckor och mår skit nästan hela tiden. Lite lycka när jag häller upp första glaset på eftermiddan/kvällen, som snabbt förbyts i en dålig känsla när jag sitter där och känner mig lullig och är alldeles illröd i ansiktet. Tycks inte längre klara att dricka vin utan att bli illröd, så nu är jag verkligen allergisk på riktigt.
Jag har nu ont i nästan hela kroppen och framför allt ryggen värker konstant. Så förutom alkoholen, så stoppar jag i mig olika sorters värktabletter också. Inte konstigt att kroppen säger ifrån. När jag tittar mig i spegeln, så ser jag en plufsig, stor kvinna som jag verkligen inte är stolt över. Fortsätter jag leva som jag gjort nu i två månader, så lär jag inte bli så gammal.
Så nu är det dags igen, från idag 10 maj så ska jag leva resten av mitt liv på ett sunt och riktigt sätt och det utan alkohol.

Jo, Konstnären det är kanske bara en definitionsfråga och faktiskt inte så superviktigt vilken datum som är mitt eget rundningsmärke. Men jag förklarar gärna hur jag definierat det. Den 10 var sista tillfället jag drack alkohol, jag vaknade nykter morgonen den 11:e. Den morgonen var jag alkoholfri och sedan dess är det samma notering i protokollet. Jag räkna alltså fria dagar, och i morgon är det 6 kalendermånader. I sammanhanget inget viktigt, ville bara berätta hu jag tänkt.

Vet inte om du och gubben talat ingående om de tankar du beskriver. Om inte så kanske det är dags att göra det. Hur du nu efter så lång tid i nykterhet upplever er relation och att du faktiskt tänker mycket på detta, och även överväger en förändring till för egen del om ni nu inte gemensamt kan välja det nyktra livet. Förstår att det är svårt att ta upp detta, men kanske han kan förstå? Om du tar det när han har sin nyktra period vill säga.

Kanske, kanske kan det var så att ni kommer fram till att ni verkligen har mycket vinna på att nu ta ett grepp om hans beroende och gå till botten med allt? Eller så kan han inte förstå ditt behov som du nu har i din egen nykterhet, och då är det kanske tid att ni helt enkelt gå skilda vägar? verkar tyvärr vara en vanlig konsekvens av fyllet, det ser vi ju både här och på anhörigsidorna. Du är ju fortfarande både och, men du lyckas ju med din uppgift som nykter alkoholist. Då blir du ju liksom mer och mer medberoende för varje dag som går. Kanske skulle du prata med någon om detta. Segra gick på Al-anon möte, kanske något för dig med?

Ta vara på dagen!

//PP

Jo jag kämpar och läser här på alla trådar men funderar mycket ( för mycket ), jag försöker avledda mig själv men det första jag tänker på när jag vaknar är hur det kunde bli så här, det jag har svårt att förstå är att inget av det var sant det han sa, jag behövde känna att han förstod vad han gjort för att jag skulle kunna släppa det, men han sa bara, typ, var inte så känslig, ut och gräv eller något!!
Och sedan nu i slutet att jag var dum i huvudet som stannat om det nu var så farligt det han gjort! Och det kan jag ju hålla med om, dum som trodde absolut.