Senaste kommentarerna i forumet

Kan bara hålla med dig, det är ju mig du skriver om. Jag är alkoholallergiger.
Sist jag drack i september varade min ångest över 14 dagar, gången innan 10 dagar.
Blev alltså bara värre och värre. Det som håller mig ifrån nu är just denna ångest.
Tänker inte bjuda in honom eller henne. Själv gick jag till läkare och trodde jag
var deprimerad men allt det där och självmordstankar berodde på en sak alkohol.
Känner mig otroligt fri just nu, inga depressioner, inga tankar på döden, jag vill
bara vara. Nästa vecka blir det 5 månader, kanske inte så mycket men jag är glad och
stolt. Tänk att jag var tvungen att riktigt kraschlanda för att inse. På något sätt
är jag glad för det.
Ha det bra
Konstnären

Åter ny vecka. Min resa till Danmark kryper närmare. Vet ni, jag är inte orolig längre. Det kommer att gå bra.
Jag är mest arg och irriterad. Trött, men kan inte somna i tid ändå. Jag var snäll och rätt glad när jag drack. Och jätte trött förstås. Och bakis. Det saknar jag inte. Orkade inte tänka så mycket. Nu är jag arg och missnöjd. Har inget tålamod. Vet inte om det är så här jag vill leva. Nu menar jag inte att jag ska bjuda in A i mitt liv igen. Det ska jag inte. På den punkten är det kört och det har jag accepterat till fullo. Kanske är det en 40-års kris som tågat in i mitt liv. Hade ingen när jag fyllde 30, så det är väl dags. 30 var underbart att fylla. Det var som att kliva ut ur en dimma och för första gången se, alltså verkligen se människorna omkring en. Jag har mycket eländigt mående i bagaget. Men här jag fortfarande. Min man mår rätt dåligt just nu. Både fysiskt och psykiskt. Jag har inte riktigt ork ännu att träda in med en kapacitet på över 100%. Jag gör det jag ska, men jag skulle behöva få ta igen mig litet. Jag, jag, jag... Det kanske ligger något i det min man säger, men jag måste ta hand om mig själv först, för att orka ta hand om alla andra. Förresten, vågade på mig en alkofri öl med popcorn i helgen. Det gick hur bra som helst. Inget sug överhuvudtaget och inget halsande av drickat. Nu ska vi få familjen på fötter. Vår kamp har börjat.

Hej. Är så trött på mig själv... Vaknar, ångest...tänker idag ska jag inte dricka vin. Men när klockan blir eftermiddag så vet jag att jag häller upp mitt första glas men kommer att tänka att jag bara tar ett glas. Men det kommer jag inte, jag kommer att dricka en halv bag in box. Så här har mitt liv sett ut i snart 3 år. Jag måste lägga ner. Tips på hur jag ska klara första dagen tack. Och anatbus, ja det har jag hemma men dricker på dom ändå...

För "alla andra" varar en normal bakfylleångest 1-2 dagar, för dig och mig en vecka, och man kan undra, vad är det för fel på oss?
Och jag tror på en del av den är precis som du säger, vi ställer (för?) höga krav på oss själva.
Vi tillåter oss inte att få göra fel, inte för många och inte för stora, eller inga alls...
När andra vispar bort alla fyllgrejor de har gjort som en fluga på armen, då genomborrar ångesten oss som en gigantisk korkskruv oss underifrån.
Vi bara väntar på att den till slut ska skruva sig genom huvudet och göra slut på det hela, men det gör den aldrig.
De säger att tiden läker alla sår, och visst de gör den väl, det mest intensiva bleknar väl med tiden, men helt försvinner den aldrig.

Jag har förstått att detta är inte normalt, det är sjukligt...på gränsen till att man tvistar över på den psykiatriska vägen.
Nästa fråga är den helt obesvarade, VARFÖR?, några av oss har det i oss från början, andra utvecklar den med tiden, och alkoholen tar fram den i oss allihopa, mer eller mindre, korta eller längre tid...

Orättvist?, tja livet är inte rättvist, vissa är rika andra är sjuka, en del är långa andra är tjocka, och kombinationerna däremellan är oändlig.
Återigen så hänvisar jag till en nötallergiker, klagar han eller hon på att det är orättvist, ja kanske till en början, men sedan, en vana och
hon/han är observant på att hon/han inte ska utsättas för det igen, rättvist eller inte, men man kan inte tvinga bort sjukdomen, de har lärt sig att leva med den istället och undviker framtida konfrontationer som faktiskt kan döda dem.
En person med svår ångest kan vara suicid, dvs självmordsbenägen och det kan döda dem, same same...

Men för att återgå till mig själv, jag kan inte tvinga bort fylleångesten, inte heller lära om den, inte nöta ut den osv.
Jag vet när den kommer, och den kommer BARA efter det att jag har druckit, all annan ångest är fjäderlätt i jämförelse.
Det kan låta lätt, men det är det inte, det skulle vara som att säga till en tjock person att det är väl bara att sluta äta,
eller säga till en rökare att det är väl "bara" att sluta röka, eller som att säga till vem som helst att sluta andas förih..vete.
Det är inte lätt, men vissa av oss verkar inte vara som gjorda för att kunna dricka alkoholen, vi är alkohol-allergiker,
eller låt oss säga att vi har utvecklat en sådan, nej det är inte heller rättvist.

Oavsett VAD vi nu har gjort på fyllan, så blir det en ångest, det kanske stämmer det de andra säger, ingenting hände..
Men vad spelar det för roll, hjärnan har bestämt sig att de har fel, de var ju också fulla, hur skulle de kunna avgöra vad som var rätt?
Drömmar (mardrömmar) och verkligheten vävs samman till någonting overkligt verkligt, och man vet inte vad som är sant eller inte.
Det verkar mer som om hjärnan i oss har bestämt sig för att vi ska straffas för det vi gjort kvällen innan, oavsett VAD.

Och vad kan vi göra åt det?, absolut ingenting, våra bakfyllehjärnor är funtade så, de blir sjuka av baksmällan, mentalt illamående?
Acceptera?, tja vad har vi för möjligheter annars?, att älta det fram och tillbaka lyckades vi ju inte så bra med.
Det som är dolt i smolk blir inte klarare av att vi försöker analysera sönder det i småbitar, ofokuserade bilder kan aldrig bli skarpa.

Gjort är gjort brukar jag tänka, det går inte att gå tillbaka i tiden och göra det ogjort, det kan jag acceptera.
Men...jag kan förändra framtiden, att inte göra det möjligt att i fortsättningen skapa mera interna hjärnspöken i form av bakfylleångest.
Det kan jag göra, det kan jag själv bestämma över...det enda som behövs...är att....acceptera...att jag har en form av....allergi.
Och vips så har jag uppfunnit en ny sjukdom, alkoholallergi, jaja skratta ni andra, men varför inte...

Tänk på att alkoholen får dig att...
må illa, spy, kräkas eller vad du nu vill kalla det för.
Gör dig omdömeslös...(missbedöma ett övergångsställe, pang boom)
kan göra dig medvetslös...(somna i en snödriva (frysa ihjäl), kräkas i sömnen(kvävas till döds)
får dig att ta andra droger...(då är rökning en ganska lindrig sådan..)
snubblar,ramlar och slår dig, trampar snett, skär dig och sticker dig på vassa saker...
Gör dig aggressiv, munhuggs, slåss och hamnar i diskussioner.
Missbedömer, tar bilen på fyllan, får ta emot eller är den som misshandlar andra.
Sociala påverkande, otrohet, gräl, svartsjuka, barn som far illa.
Ekonomiskt, taxi, krognotor, slip'ar ifrån okända barer/klubbar.
osv, osv...

Jämför det med pollenallergi som kan vara nog så j.vlig, det är ju ingenting emot vad en alkoholallergi kan skapa.

Men vår ångest går ju faktiskt att undvika, till skillnad mot en pollenallergi som återkommer årligen.
Jo vi kan faktiskt välja, vi kan fortfarande gå på krogen, äta en bit god mat, njuta av socialt umgänge osv.
OCH, vi kan välja vad vi tar i våra glas, och vi kan välja vilken typ av droppar som ska passera våra läppar.
Vi kan säga nej, och inte tillåta alkoholen göra en våldtäkt på våra sinnen, vi har vår fulla frihet att få välja.

Varje gång man tror sig att det har gått över, så är ett glas vin som att hälla olja på sin glödande ångest,
ibland kväver den det, men för det mesta så tar det husihelsike.

Jag känner det som att köra bilrally i 200km/h på en isad skogsväg en natt, du har full kontroll på bilen, du har ett bra handlag med underlaget,
du känner väl till vägen, allt funkar tills det dyker upp en oväntat hinder, en grop, ens sten, en älg, ett rådjur, en räv, ett nedfallet träd,
och det går åt hel..te, har du tur så överlever du, har du lite mindre tur så dör du, har du riktigt j.vla osis så sitter du förlamad som ett kolli i en rullstol för resten av livet, det mina vänner, så är det att vara drabbad av en riktig bakfylleångest.
Jag kör inte rally längre, håller mig lugnt i högerkörfältet i en fart som jag klarar av att hantera, oavsett hindren längre fram.

Berra

Det är precis hur viktigt som helst att räkna dagar, timmar, kvällar eller vad sjutton som helst, bara så stort tidsmått man på förhand tror sig klara. Trava dem sen i en prydlig hög på varandra så skall du se att en motvikt skapas till suget!
Det där med att se ölen eller vinet i butiken, jojo, det är väl nästan som att tvingas inse att man måste lämna bort sitt gosedjur till andra. Varför skall de få något jag så länge haft till mitt...
Det gäller nog min vän att ibland sätta "tagelskjortan" på. Sen är det skönare att byta till något mjukt och rart igen!
Ett skämt men med inslag av fullaste allvar.
Jag är glad för din skull att du klarat dessa dagar och situationen i butiken också!
Släpp inte taget, det är bättre dagar i sikte. Natti, Mm.

Tack snälla för alla fina svar.. I dag är min 6e vita dag. Känner mig stolt, men samtidigt tom. Känner mig rädd att trilla dit igen, men har gett mig själv en sista chans att hålla mig borta från skiten, annars blir det ett möte som gäller. Det värmer så otroligt att läsa vad ni skrivit, trodde inte det skulle förändra något men det har verkligen stöttat mig! Även att jag är medveten om att det finns många själar där ute med likasinnade problem blev jag ändå förvånad över att ni känner igen vissa av mina mönster, och så också jag när jag läser vad ni skrivit. Tack! Är så otroligt tacksam över att inte behöva känna mig ensam i min situation. Jag blir så glad av att läsa att vi alla är värda ett liv utan alkohol, att det är lycka.. för just nu känns det verkligen som en sorg om jag ska vara ärlig.
Nu har det inte gått så många dagar ännu, men har någon erfarenhet av när det jobbigast suget går över? Var inne i mataffären i går och fick ett otroligt starkt sug att köpa några öl..bara några, fick verkligen stålsätta mig och skynda där ifrån..det måste väl gå över, eller iaf bli bättre!
Tack igen! och kämpa på alla fina människor!
Filosofen

HEJA DIG och grattis till månaden! Starkt jobbat!

Jag har läst här att det ofta är som tuffast/många får svackor vid nykter 3 dagar, 3 veckor, 3 månader - och du kanske haft din 3-veckorsdipp nu månne? Själv hade jag en rejäl svacka i veckan då jag var nära att återgå i gamla beteenden (men lyckades stoppa efter 2 glas vin 2 dagar i rad) och det slog mig nu i efterhand att det ju är precis nu det är just 3 månader sedan jag på allvar förändrade mina alkoholvanor och nästan slutat dricka helt. På ngt sätt blev det lite lättare att hantera alla jobbiga känslor då, att "det är normalt" och i sin ordning att vara lite låg eller extra sugen då.

Lycka till nu!

/N

Fortfarande nykter! Har inga planer på att dricka fortfarande! Det är fortfarande det där vemodiga att jag vill dricka på ett sätt men på ett annat vill jag absolut inte. Men i och med att varje gång jag tänker på alkohol blir jag bara sugen på att bli full som fan. Det var ju just det som gjorde att jag ville sluta; att jag blev full som fan! Jag är inte redo..

Ja m-m, det är klurigt och svårt att ta upp detta. Naturligtvis är det även som i ditt fall svårt när det handlar om en kultur som kanske grundar sig lite på att "bra " människor inte dricker. Kanske i vissa familjer är mer uttalat än i andra. I mitt fall är det inte direkt så. Tendenser till problematiskt förhållande till alkoholen finns ju. I grund och botten är säkert anledningen att det är "fult" att dricka. Att smussla och hymla. I till exempel mina morföräldrars värld var det männen som drack öl, sprit och grogg. Damerna när jag var liten smuttade eventuellt på ett glas danskt körsbärsvin. Sedan gick nog säkert mormor och försökte hålla koll på vad, och hur mycket, morfar blandade i drinken. Han hade nog vad vi idag tycker är ett ganska normalt beteende. Ett par drinkar på fredagen. När det var fest lite mer.. gärna till nosen blev lite röd :-) Historier om att hon spädde ut så att flaskan till helggroggen skulle räcka länge. Enda till han beklagade sig och hävdade att groggen inte "tog" som vanligt. Inte konstigt alls när exempelvis vodkan närmade sig några futtiga procent i styrka ;-)

Senare blev även för den generationen drickandet mer och mer jämställt. Men det var ju alltid fult att inte ha spriten under kontroll! Skräckhistorier om någon i grannskapet som hade problem.
När mormor senare blev själv, tog även hon ett glas då och då. När hon var över 80 tyckte hon att hon kunde unna sig det. Fick för sig att det var bra för hälsan, och i hennes läge var det säkert det!

I helgen dök för övrigt - även här - ytterligare två grannar upp för att tacka för hjälp jag utfört under de gångna veckorna. I båda fallen med hjälp av lite bättre rödvin. Man ger ju bort vin till någon som mig (till dom flesta förmodar jag) och det är nästan alltid rött. Vinförrådet byggs således på. Det fina är ju att jag i och med det har något att bjuda på om någon har lust. Det har i alla fall inte jag just nu!

//PP

om allt du säger här m-m. Både att gå ut med kollegor och att äta goda middagar hemma utan alkohol. Man är lite udda på vissa tillställningar men det är ok för mej. Jag känner mej annars också lite udda ibland:). Och hemma är det bara bättre nuförtiden. Maken dricker mycket mindre också numera. Det är absolut bara fördelar med att leva nyktert. Mitt beslut är inte tillsvidare utan jag känner en stor trygghet för att jag bestämt att jag aldrig ska dricka igen. Det är lugnast så. Ingen sorg över det, bara ett vemod över att jag inte slutade tidigare. Ibland. Jag kan oftast inse att tiden inte var mogen tidigare och jag behövde detta för min utveckling.

finns det ett ordspråk som säger. Det kan tillämpas i fall som ditt just nu. Efter semestern, efter, jul, efter helgen, när boxen är slut osv. Samma uppskjutande som vi använder vid bantning också. Alltid på en måndag eller nästa vecka eller efter festen som är bokad. Varför inte sluta NU? Bättre att hälla ut vinet än att hälla det genom kroppen, det gör mindre skada i slasken. Hårda ord kan tyckas men inte desto mindre sanna och jag tror det är sanningen vi behöver få höra här på forumet. Sen väljer man själv.

Du har en lång nykterhet bakom dej. Det visar också att fast man varit nykter länge och vet att man kan sluta så är det alls inte så lätt att göra det igen. Därför anser jag att såna som vi som uppenbart har problem med att dricka lagom aldirig ska få för oss att prova igen. Inte tänka att jag kan ju alltid sluta igen om det blir för mycket. För det är svårare än första gången, jag vet för jag har testat det också.

Så Lexi, varför inte låta idag, eller igår, vara sista gången du drack alkohol?

Med bästa hälsningar :)

Tack, både Pellepennan och Konstnären för era svar och peppningar att jag ska hålla mig borta från vinet. Det låter på er och på de flesta som är här på Forumet, att det är just här som man hittar det bästa stödet och här som man ska läsa varje dag och kanske också fylla i en del själv om hur det känns just nu.
Idag har jag varit på valpkurs med min underbara vovve och hon är härlig och duktig. Vi har tränat lite hemma också och nu lyssnar hon ganska fint på mina kommandon. Men hon har en fruktansvärd energi och vill att det händer saker hela tiden och det orkar ju inte jag hänga med på. De veckor som jag var helt nykter, så sov jag ju så gott på natten och hade mycket mer energi på dagarna. Dessutom var min koncentration mycket bättre och jag jobbade bättre. Hur kan jag då vara så dum att jag slänger allt det åt sidan och dricker vin igen? Jag trodde att jag var en intelligent, eller i varje fall normalbegåvad, person men jag tycks vara helt dum i huvudet?
För varje gång jag trillar dit igen, så dricker jag mer än innan. Om jag inte tar tag i detta så kommer det att gå åt skogen med mig. Tyvärr är jag en person som tål mycket vin, kan dricka en hel flaska vin utan att någon direkt märker det. Mina närmaste märker det, men inte ytliga bekanta. Dessutom börjar jag dricka tidigt och oftast slutar jag vid åttatiden på kvällen och då blir jag ju aldrig bakis. Men däremot är jag slö efter en natt med dålig sömn och okoncentrerad.
Jag måste hitta på något roligt att göra på sena eftermiddan, kvällen, för det är då det känns som att det enda roliga o mysiga är att hälla upp ett glas vin. Nu har jag vin så jag klarar mig till helgen och just nu känns det väldigt svårt att ge bort det och börja min nykterhet redan imorgon, men kanske är det just det som skulle vara bra?

känner igen mig, och har inte mycket mer att tillägga :)
/m

och en skön sådan. Har haft en lång och produktiv förmiddag, fått undan lite jobb, läst, städat. Ute och gått en långrunda med hunden. Skönt!
Var på after work med jobbet i fredags, och var faktiskt inte sugen alls på alkohol. Drack ett par 0% öl och en alkoholfri drink, som bara smakade saft. Det som är sådär är att inte riktigt ingå i normen, att vara som de andra. I övrigt gick det bra och det var en bra kväll. Känner mig mycket mer närvarande i umgänget när jag inte behöver fundera på hur fort jag dricker i relation till de andra, eller när det är ok att beställa in nästa glas. Nu är det fokus på samtalet med de andra och inte på mig själv och alkoholen. Ny och behaglig upplevelse.

Igår åt maken och jag en god middag, också då med nollöl och en cider efteråt. Känns inte annorlunda mot när vi drack vin tillsammans innan. Han dricker vin eller en whisky någon gång, men inte varje helg och tycker att han vinner på detta också. Våra helgkvällar har på inget sätt blivit sämre av att avstå från alkoholen, tvärtom skulle jag säga. Det var annars en av orsakerna till att jag tyckte att det skulle vara jobbigt att sluta dricka, alla mysiga kvällar med ett glas vin. Det går att göra god mat och duka fint även utan alkoholhaltiga drycker. Jag tycker inte att det väcker något sug alls att dricka ur vin- eller ölglas, snarare tvärtom. Det känns lite mer "som vanligt", men utan baksmälla. Sedan blir det ju inte alls de mängderna som det kunde bli när det var alkohol i. Nu fylls inte glasen på hela tiden.

Det är skönt att dagarna och veckorna rullar på, har gått 3 och en halv månad nu, och än så länge överväger fördelarna med nykterheten solklart alternativet att ens vilja prova att dricka något. Tillsvidarebeslutet rullar på.
Hoppas ni andra härute också haft en bra och ångestfri helg och har ni inte det så hoppas jag att nästa vecka kan börja bättre än den slutat.

/m

Läste ditt inlägg i Lexis tråd om att du berättat för din mamma och responsen (eller bristen den...) också. Fascineras över hur ovilliga vi kan vara att ta till oss saker som känns svåra. Försvarsmekanismer som förnekelse är uppenbart starkt rotade. Starkt av dig att berätta, trots att utfallet inte blev så givande. Själv skulle jag aldrig i hela mitt liv kunna säga något till mina föräldrar. De är så gott som nykterister (pappa tror jag aldrig har varit på bolaget) och mamma dricker väldigt lite. Alkoholproblem är det värsta som finns i deras ögon. Huamej,trillar man dit är man inte mycket värd. Då det finns alkoholism i släkten har jag fått höra om detta i hela mitt liv, hur lätt det är att trilla dit osv, och den ton jag hör från min mamma när hon beskriver någon som har problem, eller gudbevars varit onykter, ja det är som att prata om någon som är grovt kriminell och inte värd att kosta på någon medkänsla eller nyanserad tanke. Kanske gör att det blir ytterligare skamfyllt att prata om... när man blir matad med de värderingarna?
Ja, vad vill jag säga med detta? Vet inte, men det var reaktionen som kom upp. Och att det inte är lätt att få stöd av vänner och familj - antingen pga att de själva har problem och då inte kan/vill se det man själv har, eller att de inte har egna alkoholproblem och då är det nog väldigt svårt att förstå hur det kan uppstå, och hur svårt det kan vara att bryta mönstret.
Ha en bra dag, och hoppas att dina runt-omkring-problem löser sig på bästa sätt.
/m

Visst är det skönt med nattsömnen. Även jag sover hårt och gott om nätterna. Och tiden som helt plötsligt känns som att den räcker till mer än bara återhämtning, att inte behöva komma tröttare till jobbet på måndag morgon när när man gick hem på fredagen.
Vardagsnjutning!
/m

Nånting som ofta slår mej är hur lugnt och stressfritt det är att inte behöva se till att ha alkohol hemma. Jag minns det som en ständig överhängande oro att ha för lite kvar. Att skaka boxen och inse att det här kommer inte att räcka för att jag ska känna mej nöjd (=bli full). För på slutet räckte det inte med fredag och lördag, jag ville gärna ha tillräckligt kvar även på söndan och det var ofta lite si och så, särskilt när mannen också drack för mycket. Man kunde ju inte köpa hur många boxar som helst heller. Sen gick det alltid köpa öl och cider (om jag vågade köra bil) men då får man dricka ganska mycket för att få ruset. Knycka whisky av mannen kunde jag också om nu han råkade ha nåt kvar. Blanda med kaffe i en mugg. Sedan vetskapen om att jag måste våga mej in till systemet i början på veckan och handla mer och skämmas. Faktiskt så var tankarna ständigt kring alkoholen. Så mycket energi och tid som nu frigjorts till bättre saker. För att nu inte tala om pengar.

Jag har druckit en hel del, dricker varje dag, ibland tidigt på morgonen efter nattskiftet. Har sökt hjälp för två år sedan på beroende, har varit nykter i sex veckor. Trodde att jag kunde hantera mitt drickande och dricka lagom socialt på fester och middagar, men trillade dit igen.
Förra veckan har jag deltagit i ett AA möte, känslor som undergivenhet, ångest, sorg mm... kom fram. Man sitter där och lyssnar och blir ledsen, tårögd. Jag undrar om det är rätt väg eller bör man ta till andra lösningar när beroendet är så mäktig gentemot viljan.

Suget kommer snabbt, men nu är det mindre sällan. Jag tycker ändå att du är duktig
du har ju klarat många vita dagar. Jag har provat AA men det var inget för mig så jag
var kanske 2 ggr. Men det är säkert bra för många. Jag har klarat tack vare detta forumet.
Min hund har hjälpt mig otroligt mycket och att jag denna gång hade en järnvilja att
inte falla ner igen. Men utan forumet kan jag fundera på om det hade gått. Men du skaa
veta att jag är på min vakt. Mannen har druckigt denna helg och jag har sett båda stark-
sprit och vin som jag tycker mycket om. Har inte bekommit mig något inte minsta sug.
Tyckte bara han blev löjlig och gaggig, och sentimental. Han la ner skiten idag och jag
har ställt krav på honom, han är mycket medveten om att en dag blir till flera numera.
Precis så var jag. Undrat denna helg om det är något fel på mig som inte vill ha, men
det är ju trots allt underbart. Det där med låna av grannar och gud vet vad är jag väldigt
välbekant med. Men i slutänden måste man ju inhandla till dom man har lånat av och lite
extra till sig själv.
Det är väl inte fel med beroendeenheten
Du är stark och jag önskar dig en bra dag
Kram
Konstnären

Läste ditt inlägg i Konstnärens tråd. Välkommen tillbaka! Nu åker tråden din upp, så att du ser den lite bättre igen :-)

Du har ju samlat ett gediget antal nyktra dagar under dom sista månaderna, (nästan halva tiden), och det i sig är starkt jobbat. Du om någon av oss, har ju en lååång nykter tid i bagaget sen tidigare, och vet att det går. På´t igen Lexi! Klandra dig inte själv!

Vi är alla olika i sättet att hitta strategier hur vi vill göra. Jag har oftast tänkt, "snart", "bara idag med", "efter boxen som finns hemma", "när boxen är slut", "lite nedtrappning med folkisar"... Därför har jag när jag läst om dina väntetider innan försök, läst in mina "egna" erfarenheter. Att jag har haft det lika jobbigt under dom faserna som när jag druckit utan att ha för avsikt att sluta. Det finns ju en uppsjö av möjligheter att få tag på alkohol om vi accepterar att falla för "rösten". Det är svårt att få hjälp att möjligheten inte finns.

Jag själv har berättat för min egen mor (som är pensionär, och gärna tar ett glas för mycket till och från) att jag beslutat att "var vit ett tag". De var i november. I december berättade jag för henne att jag den "sista tiden" har druckit för mycket och av fel anledningar. Jag berättade att jag skulle fortsätta vara vit över Jul och Nyår. Trots det kom frågan vid ett antal tillfällen om jag inte ville ha en "liten glögg" eller så. När jag besökte henne på Nyårsdagen hade hon en flaska bubbel kvar, och frågade om jag inte ville skåla in nya året med henne och pappa i efterskott? Jag tittade på henne och frågade: ÄR DET NÅGOT DU INTE HAR FATTAT!? Jag du vet, vi kan vara lite "jobbiga" mot våra föräldrar även om vi blivit vuxna :-) Jag har sagt: - du gör som du själv vill, men jag har sagt att min nyktra perioden fortsätter. Hon har sagt att hon är förvånad över att jag nu berättat att det varit för mycket för min del. Att jag har varit "bra " på att dölja det i så fall. När hon säger så, så känner jag att det är kvalificerat skitsnack! Hon ville inte se, på grund av att hon inte ibland vill se sig själv. Jag har ju frågat varför jag ex. hittar BIB:ar i torktumlaren. Är ju ett annars märkligt ställe att förvara vin. Berättelsen är menad som exempel på att man inte alltid kan få hjälp från sin omgivning att hålla sig nykter.

Det kommer kanske inte ens att fungera om du nu går över med hela din veckoranson du sitter på, och dumpar det framför dörren hos din granne, och skriker HJÄLP MIG! Du förstår nog vad jag vill säga med det ;-)

Skönt att du är tillbaka!

//PP

Jag beslutade att sluta dricka efter en fest med för mycket alkohol och en veckas efterföljande ångest. Det höll ett par månader. Jag drack måttligt, ett eller två glas, vid några tillfällen och tänkte "Asch, det är nog inte så farligt", blev jättefull vid ett par tillfällen och fick förstås ångest igen. Nu är jag uppe i nio dagars ångest efter en fest då det inte fanns nåt stopp. Jag har pratat med en vän som var med och han säger att jag inte gjort bort mig på något sätt. Jag har minnesbilder av att jag sagt olämpliga saker men som Berra beskriver högre upp så vet jag inte vad som är fantasi och verklighet. Jag fantiserar ihop att jag sagt sånt jag absolut inte vill ha sagt och så är jag övertygad om att det hänt. Men det kanske det inte alls har? Och ångesten eskalerar. Jag tror i alla fall att jag kommit en bit och att det vore till hjälp att se detta som ett bakslag, på vägen till ett nyktert liv. Problemet är väl, som för så många andra här, att jag vill kunna ta det där glaset vin i sociala sammanhang. Jag klarar inte det i situationer där det finns mycket alkohol eller andra som dricker. Jag ställer väldigt höga krav på mig själv, så höga att jag aldrig kommer kunna leva upp till dem. Jag ska vara så perfekt hela tiden vilket leder till ett ständigt ifrågasättande av mig själv. Jag bryr mig för mycket om vad andra tänker om mig... Tack Berra och ni andra för en inspirerande tråd. Jag dricker väldigt sällan men på fester går det överstyr. Jag dricker för mycket vid dessa tillfällen helt enkelt. Nionde dagen med ångest och det känns som om den kommer hänga kvar. Jag är så besviken på mig själv. Som om jag måste förstöra detta fina liv jag har. Så destruktivt. Jag har problem med alkohol. Eller?

God morgon Konstnären! Vad jag är avundsjuk på dig som klarat att hålla dig borta från alkohol så länge. Själv har jag ramlat dit IGEN. Klarade bara 3 veckor, sen kom suget över mig så snabbt och jag klarade inte av att stå emot. Har aldrig något hemma, men snälla vänner/grannar lånar så gärna ut en box när jag frågar. Jag har nämnt för dom att jag dricker för mycket och vill och behöver sluta helt, men dom tror inte på det. Verkar som om människor som inte har några problem absolut inte förstår hur det är när man inte kan låta bli det.
När jag då ramlar dit och lånar en box, så "måste" jag ju åka till affären och köpa en ny box tillbaka och när jag ändå är där, så köper jag nu några stycken boxar så att jag har för en vecka eller så. Så mina återfall handlar inte bara om en kväll eller två, det blir alltid minst en vecka. Nu har jag vin hemma så det räcker över nästa helg och min plan är att jag häller ut det som eventuellt är kvar på lördag kväll. Så brukar jag göra, för där på kvällen är man så övertygad och då är det lätt att hälla ut det. Och på söndag får jag inte tag på något och efter en dag utan alkohol, så brukar det gå bra några dagar igen. Får väl också prata med mina vänner/grannar att nu har jag bestämt mig för att inte låna någon mer gång. Då tror och hoppas jag att jag inte frågar efter något framöver.
Har du klarat att lägga av alkoholen helt på egen hand? Eller har du fått hjälp någonstans ifrån? Jag har sett att i min kommun finns en beroendeenhet som man kan få hjälp av. Funderar lite på att kontakta dom i veckan för att få lite stöd och hjälp därifrån.
Önskar dig all lycka med din nykterhet och hoppas att jag snart kan säga detsamma om mig själv.

Min kära mamma meddelade att hon inte kommer trots allt. Hon har inte gott om pengar just nu. Jag är förstående. Hon bor en bra bit bort. Min mamma är en missbrukarpersonlighet och vad jag förstår det som, så spelar hon rätt mycket. Hon har börjat dricka ofta också, men det har hon tagit under kontroll. Jag känner på kvällen när jag ska gå och lägga mig klumpen i halsen. Magen känns som den är full av papper. Hjärtat värker. Jag kan inte koppla av. Sömnen är som bortblåst. Jag är urusel själv när det gäller ekonomin. Har svårt att spara, men spelar inget. Jag tänker mig mamma som en fjäril. Jag springer efter henne och precis när jag tror att jag har fångat henne, fladdrar hon iväg igen. Pappa är inte heller så bra med pengar. Han är mer manjana, manjana typen (tilde-tecken saknas på plattan). Jag fick betala hans biljetter sist. Vi har inte heller pengar i överflöd. Vi saknar tryggheten kring oss med barnvakter osv. Det känns svårt när mina föräldrar inte kan hjälpa till. Jag har sagt så många gånger att de är de enda jag har tillsammans med min syster. Vi har verkligen inga andra. Syrran har förvisso ett kontaktnät av vänner. Låter jag bitter? Inte menat så. Ledsen.

Sover som en gris numera lägger mig vid tiotiden och vaknar sex, det blir
många timmar sammanhängande. När jag drack var jag vaken varannan timme
nätterna igenom, så detta snusande är guld värt. I början visste jag inte
vad jag skulle hitta på när jag var ledig. Tyckte det blev så mycket tid över.
Man måste ha lagt hur mycket tid som helst på A. Planeringen tog sin lilla tid.
Jag var alltid tvungen att veta att jag hade till dagen efter var ju så rädd
för ångesten. Men jag har funnit nya vägar, läser mycket gick ju inte innan då
jag inte kom ihåg vad jag läst. Övar och övar i boken Hemligheten att det går
att vända det negativa till det positiva. Och det går efter lite träning.
Idag mörkt som faan och regnar vad är detta för vinterväder. Och morgonrundan
med hunden är min idag. 8 dagar till 5 månaderssträcket, då blir det en egen fest.
Ska inhandla lite smått och gott, men herr grön får inget besök av mig. Kassörskorna
på systemet undrar nog vad jag har tagit vägen. Tror till 100 procent att man var
under deras lupp. Men det gör mig inget idag.
Önskar alla en skön morgon
Konstnären

Två veckor sedan jag drack sist. Känns bra faktiskt. Inga större problem att låta bli trots att det finns både öl och vin här hemma, men jag har fått sötsug i stället som sagt, fast det är oftast när det börjar kurra i magen som det slinker i några bitar chokladkaka.
Hade det inte funnits nån chokladkaka hemma så hade jag inte åkt och köpt, så det är inte fråga om att jag har bytt ut en sak mot en annan.

Inatt sov jag sju timmar och vaknade bara en gång vid 02:30 vilket är rekord denna vecka. Det handlar annars oftast om 5-6 timmar, vilket gör mig trött som en gnu på dagarna. Men jag känner igen det där med att bli extremt sömnig, det hör till när jag håller mig nykter, men varje gång jag har mina uppehåll så blir jag alltid förvånad över hur trött jag känner mig.
Å andra sidan så vaknar jag nykter och det är värt vilken trötthet som helst faktiskt.

Till skillnad från tidigare nykterhetsperioder så känner jag inget behov av att åka iväg på strapatser sent på en fredag eller lördag bara för att jag kan liksom. Ja, nästan lite demonstrativt har jag haft den känslan tidigare att jag måste sysselsätta mig med saker för att sluta att tänka på A, men det gör jag inte denna gång.
Faktum är att jag gör och beter mig precis som vanligt (när jag dricker mina öl) och nykterheten känns helt normal. Inga konstigheter alls.

Men jag kommer på mig själv att tänka alkistankar lite då och då. Som t.ex. när man läser på Facebook någon som skriver att de ska iväg 06:30 med sonen/dottern på någon hockeyträning på söndagsmorgonen eller så, då kan jag tänka att shit vad jobbigt att inte få dricka på lördagen!
Själv så går jag upp 04:20 (en timme innan klockan skulle ringa) på just en söndag och ska åka och jobba. Normalt så hade jag nog druckit tre öl, kanske fyra (beroende på när jag skulle gått och lagt mig) för att vakna när klockan ringer och sedan gå och fundera på om de där tre-fyra ölen verkligen har gått ur ordentligt. Den biten är så jäkla skön att slippa faktiskt.

Så, jag som skiftarbetare har haft enormt mycket ledigt när vanligt folk jobbar och det har inneburit att jag kan vara ledig från t.ex. fre-ons, eller likn. och då finns det ju många fler tillfällen till fylla, speciellt när frugan finns tillgänglig som chaufför. Då har det varit fritt fram att ta fler än de där "säkra" tre-fyra ölen.
Nu har jag för avsikt att ALDRIG dricka annat än vid de tillfällen då jag råkar vara ledig på helgen, vilket är 3 av 5 helger och då endast på fredag eller lördag. Detta ger 6 tillfällen för öldrickande på 5 veckor. Skillnaden mot tidigare är typ att förhållandet var omvänt, dvs. att jag hade 6 alkoholfria dagar på 5 veckor. Känns som att det nya upplägget är betydligt nyttigare, LOL.

Nästa helg är som sagt en sån helg som jag är ledig och då får vi se vad som händer. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska tillåta mig att dricka eller om jag ska låta det gå ett tag till. Jag menar... det blir inte jobbigare att avhålla sig alkoholen dessa två dagar än några andra dagar, så då kan jag lika gärna hoppa över de också.

Nåja, ha en bra dag. Jag återkommer. ;)