Senaste kommentarerna i forumet

Ska jag berätta för anhöriga att jag kommit till insikt? Tänkte kanske det är lättare att hålla ett löfte om dom vet! Eller ska dom bara få märka det... Ger jag dom skuld eller skamkänslor om jag pratar om det ( nu menar jag vuxet barn) min man vill nog inte prata om alkohol för då måste han ju se över sin konsumtion...

Att det blev lite föööör mycket för mig med att involvera sig i detta mest hela tiden.

En kompis till mig var i fjällen med sin och en annan familj och firade jul.

Hon skrev om det på facebook på och avslutade med kommentaren
"Det blev en vit jul igen"

Jag som en huggorm på och fint påpekade att hon verkligen inte skulle vara så besviken över att det blev en vit jul.
Det är barnens jul, så därför hör inte alkohol dit.

Jaha, svarade hon.
Men jag menade vit som i snö, inget annat...........

Det är just detta jag menar, jag borde ju fattat att det var vit som i snö.

Vi bor i Stockholm, och här är det grönt. Dom var i fjällen så det blev en vit jul......

Men om man hela tiden omger sig med att vara och tycka på ett visst sätt så blir man så präglad av det.
Och för mig blev det lite för mycket, att dagligen omge sig med forumet............

Det är ju min missbrukarprofil som ger sig tillkänna.

Många vittnar om att när man slutar att dricka så byter man beroendet mot ett annat.
Träna strikt, äta godis i massor.

Men även forumet kan bli förmycket.

Inte för alla kanske, för en del är det nog jättebra.
Men för mig var, är det inte det.

Jag nämnde det i ett tidigt skeende, med att det var lite likt en klubb för inbördes beundran.
Och OJ vad skit jag fick för det.

Men det är just vad det blir tillslut.......
En klubb för inbördes beundran.

För vissa kan det vara jättebra, en livlina, påminna sig om sitt ursprung varje dag.
Detta för att inte falla tillbaka. Man omgärdar sig med likasinnade.
Får pepp och hejarop och ryggdunkar när det går bra, och tröstande pepp när det inte går bra.

Och om man tänker i banor om att det som är bra inte kan vara dåligt.
Ja och nej, vissa behöver , MÅSTE ha denna livlina.

För vissa är det jättebra och de skall fortsätta att hänga här.
Men för mig blir det fel och därför lämnar jag.

Inte för alltid, för forumet är oerhört viktigt för vissa, men inte för mig som överkonsumerade.24/7

Det blev för mycket, några härinne vittnade om att jag blev lugnare och inte lika på när jag lugnade ner mig med att skriva enbart i min egen tråd.

Och det är riktigt, ytterligare en anledning att skriva på ett ställe.
Så får man även en tydlig överblick i vad som skrivs.

Kolla eldsjälarna Berra, Adde och m.t

Dessa fantastiska personer som med sina briljanta texter och inputs verkligen gör stordåd.
Som Adde så tydligt påpekar, man får aldrig glömma vem man är och var man kom ifrån.

För några är det kanske nyttigt och bra för en själv att omgärda sig med likatyckare för att hålla sig på banan.
Men livet är lite mer än så, för mig i vart fall.

Dompa när han var här är ytterligare ett bevis på att min tes stämmer.
Men även han förstod att för hans del var det viktigt att gå vidare.

Oj vad jag fick veta hur fel jag hade när jag påpekade detta.

Men det är så vi människor fung erar
Som sagt för vissa är det riktigt bra, och några behöver det. Och självklart dess personer skall givetvis stanna kvar.
Men för mig blev det fel, det blev föööör mycket.
Och det är mitt eget fel, det ligger i min missbrukarpersonlighet.
Allt jag gör gör jag föööör mycket, på tok för intensivt.

Så därför tar jag ett steg tillbaka.
Denna insikt tog mer än ett år att komma på.
Och det är tack vare att jag läst och skrivit som jag kommit fram till det.

Men man behöver gå vidare för att fortsätta utvecklas och gå framåt.
Passar inte alla, men jag behöver det.

Vill även skänka ett stort tack till Markatta, du är en fantastisk härlig tjej full med liv och energi.
Dig skulle jag vilja träffa och ge en STOR kram.

Även om du skulle vara frågande, så har du gjort great impact på mig.

Blev ledsen när jag varit föööör på så att du valde att kliva åt sidan.

Vem vet?

Vi bor i samma stad, vi kanske möts.
Hoppas det!!!

Mycket om lite nu igen, men jag tittar in på nyårsaftonen och hälsar på er alla som är här.

Kanske var det jag beskrivit här ovan som gjorde att jag inte riktigt kom in?
Jaja, det får vi kanske inte veta.

Jag önskar alla en god fortsättning på denna underbara jul.

Kramar//A

Ledsen, tror att jag har gjort bort mig ( tappat ansiktet) för min vuxna son med flickvän) minnesluckor ., ser video snuttar från julafton ...där jag pratade engelska helt plötsligt. Nu väntar nyår.har aldrig känt sån ångest över mitt festande innan ( inte på länge iallafall .. Allt bara snurrar på! Hjälp ./ kvinna 48 år .

Ledsen, tror att jag har gjort bort mig ( tappat ansiktet) för min vuxna son med flickvän) minnesluckor ., ser video snuttar från julafton ...där jag pratade engelska helt plötsligt. Nu väntar nyår.har aldrig känt sån ångest över mitt festande innan ( inte på länge iallafall .. Allt bara snurrar på! Hjälp ./ kvinna 48 år .

Hej Spes!Mannen var öldre o har jobbat med sånt här i många år,ska börja där efter helgerna!

Hej Adde!Du har helt rätt.har så svår att helt släppa taget tyvärr!Inbillar mig att allt går bra om jag bara håller mig till folköl nån gång så går det bra,jag har ju trots allt inte druckit ofta bara för mycket...Men det kanske bara är självförsvar!!!

Träffade en äldre man som jag ska börja gå till

Mellandagarna slut, en dags arbete och sedan en helg igen, det känns lite upp och ner och ja...jag är alldeles dagvill..
Det är visst fredag imorgon, för kort tid att hinna få en fredagsnojja på, ni vet när man blir så där lite extra fnissig på jobbet efter en jobbig arbetsvecka..
Man hinner ju inte ens starta innan den slutar, märklig känsla, hoppas att det är många borta på jobbet så man hinner få något gjort.

Julen då, hur gick den?
Jotack min bästa julklapp kom faktiskt i muggen när det sa "fjopp" istället för "fjossch" på julaftonsmorgonen, jag hann att bli bra till årets viktigaste dag enligt ungarna.
De var verkligen oroliga när de var beredda på att behöva ställa in julaftonsfirandet på bortaplan.
Grabben sa att det var det enda han hade önskat sig mest av allt i år, att farsan skulle bli frisk i skrinet, gulligt av en annars så hårdhudad kille i sina mittersta tonår!
Lycklig också att det var ett slut på rivjärnskänslan i röven, och att magsäcken inte låg i direktkontakt med rövhålet, tarmarna verkade hamnat på plats.
Nä nog med skitsnack, men som jag skrev, det var länge sedan jag blev så medtagen, jag var bara vaken 3 av 27 timmar, så att sova bort sjukdomen är något som jag alltid har förespråkat, det har funkat för mig, men kan också vara så att om man sover för lite så blir man också mer mottaglig för nya sjukdomar.
Jo jag sover alldeles för lite, men som ni också vet, natten är min tid, min egna tid som betyder mycket när jag får vara för mig själv ett tag, ensamvargen i mig har talat.

Men tillbaka till julen..
På drickasidan var det ändå lugnt, inga av de vuxna barnen valde vinglögg, det var bara tre styckna som drack av den, och det var som vanligt alltid för lite av saftglöggen som förringas av de vuxna, det är på något sätt viktigare att se till att det alltid finns mycket vinglögg, ungefär dubbelt så mycket av den varan (2liter) som saftglöggen trots att det var sex som skulle dela på den stackars litern...
Slutar aldrig förvånas över hur man ser till att det ALLTID finns mer än tillräckligt av det som man når någon sorts berusning av.
Vin till maten, supen till sillen, groggen till klapparna, men inga mängder som intogs, det blev ingen fylla, fortfarande inga av de vuxna barnen som drack något av detta.
Vilket lite bekräftar min tes om att julen är barnens tid, inte ens när de har blivit nyvuxna så väljer de att dricka i gemenskapen till julen, midsommar är en sak, men julen är på något sätt helig för dem...

Jag ser mycket mer sådana häringa saker nu när jag är fri från mitt beroende, en aha upplevelse som kommer i små omgångar, det stärker mig.

Nu är siktet inställt på nästa festlighet, nyåret, även där har vi tonat ner förväntningarna, det blir lugnt hos grannen hoppas vi, många småbarn.
Det var hyfsat lugnt förra året och jag har känslan av att alla de familjerna som ska träffas i år igen har en mättnadskänsla av hur mycket vi ska ladda på alkoholen och raketerna, det finns en rim och reson för hur mycket man ska orka gasa på ifrån år till år, man kan inte alltid överträffa sig själv gång efter annan.
Att sänka ribban ett par år kanske gör att man någon gång ska orka överraska sig själv igen...

Satsa på att vara med på riktigt och inte tävla om vem som hinner först in i dimmornas höljen kan också vara en variant att sikta på.

Jag behöver inte oroa mig, jag vet var min ribba ligger, den ligger redan på marken och det finns ingen chans för mig att komma under den.
Ingen högsta nivå på hur mycket alkohol jag kan dricka, för den är redan på noll, klart skönt att veta att jag redan från början slipper att börja beräkna min mängd.
Ska glutta lite på de lite mer ovanliga sorterna på ICA som kan väcka lite avund bland drickarna, rycka ner en Magnumpava Pommac till mig och kidzen i korgen,
Och sedan är mina dryckesval gjorda inför den helgen, så enkelt, så mycket billigare i både pengar och ångest...

Fan jag sitter med ett nytt Äss i rockärmen igen, vinnare varje gång, ingen ångrar en missad fylla dagen efter, jag känner mig smart redan idag, inte eftersmart.

God fortsättning, och jag ser fram emot din nyårshälsning vill.sluta.
Och ja, jag följer er andra också väldigt mycket på forumet, varje dag, nästan varje timme, ni är en del av min hemliga familj.
Och så vill jag gärna passa på och hälsa alla nya användare välkomna till internets bästa forum, med eget eller annans beroende, här är vi alla lika viktiga.
Här finns kärlek och omtanke i små digitala egenhändigt formulerade meningar, det är stort, väldigt stort, älskar er alla!

Berra

Bra att du tar tag i det, KBT och läkarhjälp är kanon! Om jag inte fattat fel är det någon hemkokt variant av KBT som hjälpt mej att sluta, det handlar ju mycket om hur och vad man tänker när man ska lägga av.

Med vänlig hälsning Mammy Blue

Tänker på dig och önskar dig gott!!

Kram!

Ja fy tusan. ...must är tråkigt.

Hej och tack Shiraz/weekend?för era fina ord!det värmer skall ni veta

Självklart så förstår jag att det är bara jag som kan förändra mig själv.Men som ni skriver"varför dricker jag?".jadu det kan man verkligen fråga sig?men för mig är det nog en blandning av saknaden av "att ha någon",ensamhet samt brist på självkänsla

men nu känns det bra att ha tagit tag i det,"skrivit av sig".men egentligen så har jag ju bara kommit till insikt?Det är det jag är mest glad för.Så min KBT och läkare är mailade och klara,så nu har jag äntligen bestämt mig,det är inte värt att leva under alkoholens våld

Gott nytt År på er alla

Jag har inte varit så vansinnigt aktiv på de senaste två månaderna, har haft annat för mej och försöker nu läsa ikapp.

Vad jag förstått har du varit rädd för abstinensbesvär? Nu när du gått ner så lugnt i tempo behöver du inte längre vara rädd för det, sug ja, men inte andra, svåra fysiska besvär. Så det bästa är om du kan klara dej utan tabletter, för det är då man kan lära sej igen att läsa av sin kropp, känna vad som händer och bli sams med den igen, vi är ju ganska bra på att misshandla vår kropp och på olika sätt dölja skriken på hjälp från den. Det är tufft, men det går att sluta dricka.

Med vänlig hälsning Mammy Blue, mer eller mindre nykter i snart ett år.

jag har inte rört alkoholen men jag har i stället ätit alla de få stesolid jag hade hemma, sex stycken på tio mg. känner mig väldigt bekväm med det i kroppen. men det är alldeles för mykcet stesolid för ett dygn inser jag och nu när jag inte har annat än sprit och sömntabletter kvar blir det svårare. stilnoct stilnoct stilnoct..kan de lindra även dagtid utan man somnar om man verkligen försöker hålla sej vaken?
god fortsättning på er..på året nykterheten och livet <3

Välkommen hit! Du har hamnat rätt.. och som ovanstående sa så är detta forum ett hjälpmedel/pepp/stöd i din resa mot nykterhet,
men den kan inte göra det åt dig, det måste du samla kraft och vilja till själv!
Tror de flesta här inne har 'allt' och ändå dricker.. så ja varför dricker du? Hittar du svaret på den frågan kan du också börja
din väg mot förändring.

Kram och lycka till!!

Och välkommen hit! Vill du förändra ditt sätta att dricka har du absolut hittat rätt, men även om detta forum kan vara en otroligt stor hjälp kommer det ändå an på dig i slutändan ;)
Min egen definition på alkoholism är när man måste dricka för att kroppen inte kan vara utan alkohol, sen kan man ha problem med att hantera alkohol när man väl dricker.. känns som du faller in lite i den kategorin, och många med dig. Sveriges syn på alkohol är väl lite så, det är så otroligt förbjudet vissa gånger medans vid andra tillfällen är man ett ufo om man inte dricker!?

Tror helt enkelt att du får ta dig en rejäl funderare på varför det blir såhär? Vad är det som triggar igång det och därefter försöka få en förändring. Om det är den där shoten så prova att undvika den nästa gång? Tänk att jag vill och kan ha roligt utan den ;) Lättare sagt än gjort, jag vet! Men så fort du blir mer medveten om ditt beteende kan du förändra det, och det gäller inte
bara alkohol..

Kram och lycka till!!

att vara nöjd med dig själv! Både för det du har åstadkommit med dig själv och det du bidrar med till oss andra här, beroende och medberoende!
Tack!

Du beskriver din fina segeltur på ett sätt som gör att det känns som om man sitter tillsammans med dig i båten! På ett metaforiskt sätt så kan man väl säga att vi alla gör det :)

Önskar dig en god fortsättning på helgerna och det nya året som kommer!

Idag har jag haft en upplevelse som utav två anledningar är ganska sällsynt för mig. Den ena anledningen fick jag utan egen förtjänst nämligen vädret. Den andra på grund av att jag hållit mig borta från drickat. Vaknade hyfsat utvilad i morse och efter allt umgänge hade jag lite behov att få var i fred. beslutade mig för att åka till båten. Tillhör dom (antingen lata, eller om man så vill rationella) som har båten i året om. Det blev en fin segeltur under drygt tre timmar, helt själv på havet. växlande molnighet 7 grader i luften och lika många i havet. Tänkte på vilken lyx det var att få ett par timmar för mig själv. Äta en medhavd skinkmacka med must och sitta i den overkliga miljö som sommarens badvikar är en dag på vintern. Utmed stranden gick familjer på promenad. En märklig upplevelse, och en fantastisk belöning som var möjlig på grund av att jag var pigg, uppe och tillräckligt stark i kroppen.

Något jag slipper imorgon är att åka till bolaget och fylla på alkoholförrådet imorgon. En stor påse med alternativa öl handlade jag igår på ett helt normalt köpcenter. Jag känner mig just nu otroligt nöjd med mig själv, och det är en härlig känsla.

Hoppas många av er delar den känslan med mig.

God fortsättning!

Tack, Konstnären, för din input och kommentar. Stor respekt för dina tre månader, drygt. Känns som en eon av tid i mitt läge. Jag vet att ni är många där ute som läser inläggen men som, av olika anledningar, inte vill eller orka kommentera. Men när man mår som jag gör nu, känns det extra gott med peppning och trösterika ord. När det sedan kommer till själva grovarbetet kan ingen annan än jag själv utföra detta. Det finns små, små ljusglimtar. Jag har under de senaste tio åren haft två eller tre längre vita perioder. Det jag drar mig till minnes är då hur bra jag mådde. Aldrig något dåligt samvete, förstorade inga problem, ingen ångest (vad jag kan påminna mig), gladare, vänligare och tålmodigare mot mina nära och kära, men även behagligare i umgänget med utomstående.

Jag betraktar mig själv som en någorlunda klok person som brukar fatta OK beslut. Hur kan man då, efter så många år, trilla i samma fälla gång efter gång, efter gång. Varför kan man inte handla rationellt, logiskt och se tillbaka på hur A ställt till det under så många år. Jag har egentligen inget svar. Kanske att alkoholen figurerar i så många socialt accepterade sammanhang. Så fort vi talar om helg, semester, kalas e dyl är det självklart för de flesta att alkoholen ska flöda. Jag inser ju hur många som inte har problem med alkohol. Ser det mer som en smakförhöjare. Kan njuta av ett par glas vin men sedan är det stopp. Jag har trott så många gånger att jag kan "träna mig" fram till ett liknande beteende, att dricka socialt. Faktum är att jag kan hålla på att försöka med detta meningslösa försök hur många gånger som helst. Det kommer inte att fungera.

Att fullständigt kapitulera och acceptera att jag bara inte kan dricka är lättare sagt än gjort. Jag har inga problem med att tala om för andra att jag är alkoholist men det innebär inte att jag slutar dricka för det. Jag har också insett att jag omöjligen kan vinna denna kamp ensam. Jag har prövat AA (med blandad erfarenhet). Tror att det fungerar alldeles utmärkt för många men inte för alla. Dock känner jag att detta forum passar mig. Ska bara sluta sticka huvudet i sanden. Många gånger har jag varit inne på forumet utan att logga in, läst kommentarer, ofta inte ens helt nykter och avundsjukt läst kommentarer från många som lyckats att under lång tid hålla sig nyktra. Resultatet har blivit att man undviker forumet under ett tag men lik förbaskat kan man inte hålla sig helt borta. Jag vet ju att jag inte kommer undan. Det är så självklart vilket mitt stora problem är.

Jag har nu gjort mig av med allt vad alkohol heter i hemmet, just ätit lite gröt och ett par skinkmackor. Ursäkta ett rörigt och kanske lite flummigt inlägg. Det känns bara så oerhört befriande att få ur sig det man har inom sig.

Tjalle

Ja, visst är A-jävulen hemsk. Har aldrig haft en sån fiende. Men det
går. Jag brukar säga till mig själv jag ska vinna över honom.
Han har lockat och pockat massor av gånger. Bara ett litet glas det är
du värd. Nej nu går jag inte på det längre hoppas jag. Nu är det inte
längre dom vita knogarna jag håller fast i. Nu är det min egen vilja.
Jag vill inte dö av alkohol som jag höll på att göra i september.
Det har varit tufft och nu i jul kom tankarna på alkohol. Men nu
efter mer än 3 månaders nykterhet kan jag faktiskt styra dom. I början
var man så fokuserad på alkohol kroppen och hjärnan bara skrek efter det.
Men jag kan lova att dunstar av med tiden.
Jag visste inte innan att jag kunde må så här bra. Bara gick omkring i dimman.
Trodde väl livet skulle vara så. Minsta motgång jag fick lösningen var A.
Fast jag har mina insomningstabletter som jag inte känner något av dagen efter.
Vi hjälps åt
Konstnären

Så var då en jobbig natt över. Fick några välbehövliga timmars sömn inatt med hjälp av ett insomningspiller. Vill bort från dessa piller också, vilket jag lyckades med för ett tag sedan men sömnpiller är som A, hjälper hjärnan att "koppla bort". Man blir inte bakfull av dom men morgonen efter en besk smak och ibland ett visst illamående.

Alkoholen är nu borta sedan ett tag i kroppen, dvs jag är på dag 2. Jag hatar verkligen den här drogen och jag tänker inte skjuta upp detta helvete längre. Inte vänta tills efter nyår, klippa av direkt och kanske tom känna sig OK när 2014 börjar. Jag har varit på tåget så många gånger förut utan att lyckas några längre perioder men jag har ju sett att många av er lyckats till sist och alla har ju inte varit purunga utan haft en ganska gedigen dryckeserfarenhet.

Hoppas vi är många som kan hjälpas åt här på forumet för att tillsammans besegra A-helvetet. Jag har kämpat mot många problem i mitt liv men aldrig ställts inför något mer kraftfullt än A. Det är hemskt att tvinga se på sig själv, hur man gradvis har "förfallit". Man kanske inte direkt kan se utanpå att man är en förtappad alkis men det finns annat som är jobbigt. Stresståligheten finns inte längre, humöret är oftast dåligt, man ser problem i det mesta, en mörkare syn på livet. Var tog den människa man en gång var vägen?? Den som kunde glädja sig åt en massa saker. Som tyckte att det skönaste som fanns var att röra sig i skog och mark, finna avkoppling i att sitta och stirra på ett flöte i en eka. Nu är livet till stor del fyllt av rastlöshet, stundtals ångest och så otroligt svårt att hitta positiva saker i tillvaron. Jag orkar inte med att ha det så här längre.

Jag behöver en förändring NU!!! Låt oss hjälpas åt.
Tjalle

forumet..!
Här finns åtskilliga som gör/har gjort din resa.
Men till syvende och sist är det du som måste vilja!
Ingen slutar kröka för att man surfar på internet.
Forumet är till stor hjälp. Känns jäkligt skönt att skriva av sig.
Sedan när du varit "fri" ett tag är det bra att läsa sina egna tankar. Man glömmer fort hur det kändes.
Kämpa på ! De första dagarna är jävligast. Det känns såååååå meningslöst när man inte får kröka. Tro det eller ej, det kommer en tid när tankarna kring alkohol inte står i första rummet!

På det igen. Det gäller, som sagt, att hålla ut de första dygnen. Sen tar helt andra tankar plats i huvudet och befrielsen hjälper dig att hitta rätt motivation att ta dig vidare. Timme för timme. Dag för dag. Försök att se det som att detta är ditt livs viktigaste kamp, för det kan det ju mycket väl vara.
Vi finns härinne för dig och den absoluta merparten av oss har befunnit oss i den situation du nu är i, en eller flera gånger. Vi vet hur det är; man vinner inte matchen utan att ta beslutet:
"Nu är det färdigdrucket! Idag ska jag inte dricka, vad som än händer."
Kom igen nu! Jag tror stenhårt på dig!/NM

Du gör i alla fall inte mig besviken. Som jag skrev så handlade om ett 10 tal
återfall för mig under 2 år. Till slut var jag tvungen att lägga mig på rygg
och ge upp inför alkoholen. Den hade mig ett järngrepp. Den gjorde mig så illa
men ändå drogs jag till den. Slutet kom ju i september och jag vill aldrig
uppleva det igen. För mig finns inget lagom.
Du är på G tror jag, det låter så. Det är första dygnen som är hemska, det ska
jag inte sticka under stol med. Men jag hade nog det lite lättare som sjukhus-
hjälp. Fick ju stesolid i fyra dygn och den tog ju bort ångesten.
Kul att din knäck och revben var uppskattat.
Kom igen nu du klarar det
Kram
Konstnären

Att komma överens med sitt alkoholalterego är ingen lätt match.
Du sviker ingen på forumet. Det är din fight.
Ibland är det någon som ryter till men det beror på att man känner igen sig i inläggen. Ibland är det så att meflemnar söker ett Okey här för att ta sig ett järn. Då brukar reaktionen komma.

Kämpa på!