Senaste kommentarerna i forumet

Vad kul att besvären uteblev... Jag tror att vi går och oroar oss för väldigt mycket i onödan.
Kul att se att du flyttat till vårt galna gäng i den här forumdelen ;-D
Många "forumfordon" har vi.. Inga problem att åka med i samtliga, eftersom de flesta av oss har en sorts "split personality"
kram / trollis

Hmmm, det där med ongar.. Mina har varit väldigt olika till sättet och humöret.. Den ena ordentlig, den andra "superslarvig", om man inte hade hen i kort koppel..(vilket inte innbär kadaverdiciplin)

Men klara gränser, och att genast få ta (som VV skrev) konsekvenserna av sina handlingar.
Jag poängterade då, att det inte var frågan om "straff", utan just KONSEKVENSER!(av det hen gjort, eller inte gjort, som var överenskommet)

Sedan tror jag att man som förälder måste välja sina strider.. Och där måste man på något sätt gå "all in".

Mina ungar har alltid vetat vilka regler som gällt, och konsekvensen av att försöka kringå.. ;-D

När sonen förökte smyga upp på nätterna för att spela TV-spel ( det var innan datorn blev var unges egendom) så tryckte vi helt enkelt av säkringen till strömmen i hans rum...( vi hade sk. snabbsäkringar)
Lite krångligt, men vi behövde inte göra det många gånger innan han fattade..

Likadant, var det med att gå upp och passa tiden i skolan.. Han fick förtroendet, att gå upp själv (med hjälp av väckarklocka) för då kunde han sova 1 ½ timme längre..
Missbrukades förtroendet, och vi fick ssignaler om sen ankomst, så tvingades han gå upp, innan vi åkte till jobbet (dvs slut på "sov-morgnarna")

Fast det där med ordningen på rummet, SUCK, där stängde vi helt sonika dörren.. Problemet med kläder, var inte att få honom att stoppa in de rena i garderoben (även om han bara knölade in allting på närmsta lediga hylla..
Problemet var att få honom att bära ut den skitiga tvätten till tvättkorgen.. Innan han växt till sig brukade han därför "låna" mina jeans, när han insåg att han glömt "tvätten"

Det funkade, till den dag han upptäckte att han inte längre kom i dem *skratt*

Det var bara att välja mellan mjukisbrallorna eller köra de skitiga en dag till..

Efter det, så bad han mig säga till, en dag innan jag skulle tvätta. Vilket ledde till att vi för enkelhetens skull hade fasta tvättdagar. (för även om tvättkorgen var knappt halvfull på morgonen, kunde den svämma över på eftermiddan när "minnet" började fungera.. ;-D

Hoppas att du får hjälp av pillren Dompa! Fast ibland hjälper det bara att få en vettig människa (som doktorn verka vara ) att prata med sas öga mot öga..

Ha det gott! kram T

Nej, inte allt som börjar på A är skit.. men, *asgarvar* om man översätter Apulanta mer ordagrant, så betyder det något i stil med "konstgödsel"...

kram /trollis

Jag tvivlat inte ett dugg på de goda intensionerna (och uppskattar en skicklig ordduell ;-) )
Jag tycker att det är strongt gjort av dig VV!
Och även jag får ta en liten reflexions-stund.. För visst är det bra ibland, att alla inte är "maintream" :-D

Som Dompa skrev, finns det många vägar att gå.. ALLA behöver ju inte nödvändigtvis leda till total avhållsamhet från alkohol..
Det tråkiga är väl, att det är v ä l d i g t få av oss, som klarar att sätta en gräns, som vi skulle må bra av... Altså väljer vi att slå in på någon av de andra vägarna/stigarna, som leder oss från vårt skadliga beteende..

Må väl, hur ni än bär er åt kära Forum syskon! / trollis

Jag skrev en gång att om alla vägar bär till Rom...Ja, då kan man lika bra ta sin egen! Andreas tycks ha fattat det; Skit i vem som är "bäst". Alla har olika behov och olika sätt att uttrycka sig. Jag har inte för en minut inbillat mig att Villervalle tror sig vara annorlunda eller bättre (igen) än ngn annan på Forum. Tror också att hans resa kan hjälpa en och annan själ. Jag uppskattar mångfalden. Ha en bra dag allihopa...vilken stig ni än yrslar in på! /R

Men visst är det nödvändigt att läsa om inte allt i tidningen så iaf. det mesta. Kunskap är makt...men även skvaller och totala feltänk är det. Man ser hur andra resonerar...vilket aldrig kan ligga en i fatet. Underligt utryck! Vilket för mig till språk. Nej Maria, jag är ingen jävel på språk. Jag kan tre (svenska, engelska + italienska) mer eller mindre flytande. Resten (3-4)hankar jag mig fram på, gör mig förstådd, förstår men kan exempelvis inte stava korrekt. Men jag tycker det är kul. Att kunna språk...även om det är lite svajigt är en fördel. Har märkt att de flesta uppskattar att man bara försöker. Vilket för mig till barn igen...det är därför det är så viktigt att mina barn får sin finska tant. Som barn lär man sig språk så mycket lättare och jag vill att mina ska ha fördelen av att inte ha en konstig brytning i sin finska. Ibland när jag språkar finska med dem...så asgarvar hela cirkusen. Vilket för mig till respekt och barnuppfostran. Tror att du Villervalle körde helt rätt "taktik" där; Frihet under ansvar.

Pillren har ju inte kickat in än, eller så har de det. Skulle gå fort sa doktorn. Men bara vetskapen om att jag gjort ngt istället för att bara sitta på häcken och undra har piggat upp mig. Ryyppä varovasti /R

är du värd, och glöm inte att det bästa beröm du kan få är det du ger dej själv. Efter en sådan här kväll där du kämpat så mot f-nskapet på axeln som vill få dej att trilla dit så tycker jag att du ska utbringa ett mentalt fyrfaldigt leve för dej själv. Du är duktig, du kommer klara det här!

Jodå, jag förstår nog vad du menar med kampen som försvann. Tror att det är det som nu -på min tionde nyktra dag - ställer till det i mitt huvud: -Va? Var det inte svårare? Var finns haken?

Finns ingen hake som vill.sluta skrev i min tråd, det ÄR nog så som du skriver, det är lättare med "inget" än "lite". Stephan Rössner, Bantningsexpert, står ju för uttrycket "man kan äta allt, men inte så mycket, och inte så ofta", och visst- det funkar nog för många, antagligen samma personer som klarar av att dricka enligt samma mönster.

Känns gott att slippa kämpa mot lagom- fanskapet, så ja, ännu mer käring mot strömmen, hi-hi!

När det gäller barn, så hade min yngsta dotter någon sorts tonårs revolt när hon plötsligt började ha hela garderoben på golvet. Kläder över allt, tvättade och otvättade huller om buller, men jag brydde mig inte utan sa att hon fick ha det precis hur hon ville i sitt rum men att jag inte accepterade att hon förvandlade hela huset till en röra. Idag är hon värsta pedanten, så sånt här går över av sig själv.

Min äldsta dotter hade svårt att passa tider och skulle åka med mig på mornarna när hon började på skolan i staden 2 mil bort. Det var i början ett tjatande från min sida; "Gå upp nu", "Skynda dig lite, annars kommer jag för sent" osv. Till slut gav jag upp och sa helt enkelt; "Bilen går exakt kl 07.00 om du vill åka med, annars är det bussen som gäller" (inkluderat åksjuka och väntande i snödrivorna). Hon missade den första nya morgonen, men satt sedan alltid 06.55 i bilen ;-)

Böcker har alltid varit min räddning också. Jag har alltid läst mycket ända sedan jag var liten och på ett tidigare jobb så la jag alltid beslag på morgon tidningen på frukostrasten och försjönk i den utan att tänka på att andra också ville läsa den. Till slut kommenterade en arbetskamrat; "Hör du, är det verkligen nödvändigt att läsa varje ord i tidningen" :-)

VV

Att skämma bort dig lite, det är du värd!
Bra att du var nöjd med läkarkontakten, du verkar förresten vara en jävel på språk! Hur många kan du?

Inte allt som börjar på A är skit.. ;)

En jobbmiddag där jag sedvanligt dricker vin.. Blev kolsyrat vatten och lika trevligt ändå. Men erkänner att samtalet med min inre djävul pågick, en öl kan du väl ta osv. Hemskt är det för ångesten är längre bort och då är det lättare att tänka att det går nog bra nu. Vilket det visserligen alltid gjort i liknande sammanhang som ikväll. Men det är också inkörsporten till att säga ok till fredagsvinet som inte alltid går lika bra och så är man där igen. Sen till saken jag är i ärlighetens namn aldrig nöjd med ett glas vin eller en öl för då får jag inte effekten att flyta bort som egentligen i ärlighetens namn varit målet. Jag lurar mig själv att jag kan ta ett glas och gör det för normaldrickarna gör det. Men är ej tillfreds då! Det måste jag erkänna för mig själv och därmed inse att relationen till alkoholen ej är sund. Är ju då mer nöjd med en läsk som ej triggar igång suget efter ruset etc Hm vilken kamp detta är. Jag räds att djävulen övertalar mig att jag kan dricka som alla andra ju längre från ångest helgen jag kommer. Salig blandning och ostrukturerade tankar ikväll.

Vad roligt att läsa om dina framsteg Sommar! Och den där känslan, den kommer du känna av flera gånger, oroa dig inte ;-)

Ha det fint!

så roligt att läsa att det funkar för dej med LCHF och utan socker. Det är verkligen otroligt hur bra det går när man kommer ur det. Allt hänger ihop. Jag blir ibland på gränsen till fanatisk, man behöver ju inte vara rädd för lite potatis. Men det jag är rädd för är att suget ska komma tillbaka. Jag har varit tvungen att fuska lite med smörgåstårta på en bjudning, måste äta det som fanns. Sen åt jag lite choklad av bara farten på kvällen. Men det har gått bra att komma tillbaks.
Visst sparar man pengar på att inte dricka vin. Mitt mineralvatten kostar bara en bråkdel:)
Fortsätt skriva och inspirera!

Terve Dompa!
Kul att du gillade låten ;-D
Apulanta, är faktiskt större i finland än , Lordi, AC/DC och Kent.. (jodå jag gillar hårdrock..)
Har ett par CD med gruppen, och det jag gillar, är att det är så blandat..
För den som är nyfiken, finns låten maanantai, på skivan "plastik"..
SKÖNT, att du hittat en bra doktor! De är sällsynta ;-D
Ha det gott bäste forum-brorsa!
kram trollis

med kolsyrat vatten, granat hallon tror jag det blev!
//A

Skit i vem som vet bäst, och vad som funkar dit men inte hit............
Till min vardag i min egen tråd om att förändra sitt drickande.

Jag känner mig rätt stolt då jag när suget satte in och jag undrade men faasiken!
Så jag tog bilen upp till centrum, snabbt in och handlade vad jag skulle.
Kom hem igen, satte kassen på köksbordet och ropade till yngste sonen.
Allt klart, men du blandar dippen.
Det blev några pet-flasor kolsyrat vatten och chips med dipp.
Kanske inte det bästa, men en öl hade varit värre.

Sedan sätter jag mig här medans dippen fixas och känner mig rätt nöjd.

Snart dags att hoppa i säng för att återigen kunna åka utvilad till jobbet 03:45.
Ses i mörra alla wärmlänningar, resten ser jag imorgon!
Chipp chipp!!!!!
//A

Då kan jag gå och lägga mej igen, och slipper förhoppningsvis ligga vaken och grubbla på det. Ta hand om dej!

Allt blir bara bättre. Så MYCKET bättre.
Grattis!
/A

Gårdagen gick att hantera, jag skulle i vanliga fall ha knatat in hos "Tant Grön" på hemvägen från jobbet, köpt en kvarting och hällt i mej den tämligen omgående efter hemkomst, men jag lurade den lille jäveln - jag hade bara pengar till lunch med mej.

Sov i stället tretton timmar i natt, så det KAN vara därför jag har ont i huvudet, bröstryggen och nacken är väl ganska trötta på mitt stillasittande arbete och protesterar så gott de kan genom att bli stela och göra ont.

Men det skulle vara intressant att veta vart de illasinnade abstinensbesvär jag varit så rädd för har tagit vägen? Ända sedan semestern i somras har jag vetat att jag MÅSTE ta tag i mej själv och mitt drickande, men har varit skiträdd för abstinensbesvären. Nu är det nio dagar nykter, och jag märker ingenting, allt är bara bättre, klarare, piggare, hjärnverksamheten är inte längre konserverad i sprit och går snabbare. Så var är haken...?

Tack för omtanke, tankar och kommentarer! Läkaren gick bra. Spillde ut allt...fick de piller jag önskade...icke beroendeframkallande. Dessutom hade vi ett väldigt bra samtal...jag gillar henne och ska tillbaka om ett par veckor.

Grinighet/grälsjuka; Intressant det ni skriver...allt från klassiskt 3-månaders tecken till stress. PiLs fråga; hur länge grälsjukan ska sitta i? Ibland är jag rädd att den bara kommer att förvärras...så man blir surare och gräligare dag för dag...fram till graven. Eller hemmet där man alla vårdbiträden kommer att avsky en. Men detta betyder inte att man inte ska kämpa emot. Beklagar sjukdom hos närstående...sånt tar enorm kraft. Man kan ju bara se på.

Harm; Jag tar till mig. Ska försöka. Har diskuterat med kollegan...ingen deadline...men vi vet var vi har varandra nu. När det gäller just ongen och tvätthögen så ska jag inte prata med honom. Jag ska inte lägga ner hans kläder själv i lådan. Jag tror inte det är konsekvenstänket som fallerar...då hans yngre syskon fixar det. Jag tror att han är lat...hans straff blir att inga jämnåriga flickor kommer att vilja umgås med den håriga saten ;-)

Hjälp; Annons har jag haft inne och träffar (förhoppningsvis)lämpliga tanter i veckan. Annars får det bli ett vanligt hembiträde eller en städhjälp. Vi har ju redan L nu som pratar finska med ongar (Tack för sången Trollis, den var faktiskt fin...jag trodde inte finsk musik kunde vara det ;-))

Roligt; Ja vad var roligt innan sponken? Mat och dryck (oj!), böcker, simning, resor, natur. Blir mkt böcker nuförtiden. Har dessutom min spanskakurs...kanske ska jag börja dejta igen? Gick ju "bra" sist! Funderar på att köpa en liiiten motorcykel...så jag kommer ut i naturen. Fördelen med motorcykel här i Italien är att man inte behöver spöka ut sig som ett fån i läderkläder. Sen kan jag ta den till jobbet t/r för ärligt talat är den stora cirkusbilen lite opraktisk inne i stan. Så jag ska skämma bort mig ;-).

Nu väntar packning, middag och sen de tusen sjöarnas land. Ska bada riktig finnbastu...yep...så ngt finns det att se fram emot.

Nu dricker ni förståndigt eftersom jag vill ha er kvar! Ok? Jag tycker att vi är grymma hela bunten...som har hittat hit...och försöker förändra. /R

Jag tackar och bockar lite generat, det är ju härligt om man kan inspirera någon :-) Hur olika vi än är så är vi så lika när det kommer till problemen med alkohol, och när man börjar rucka lite på sitt beslut i tanken hjälper det att läsa i någons tråd (eller sin egen kanske). Då blir iallafall jag säker igen, det går inte att komma runt. Jag kan inte dricka.

Sockerbomben var jättebra att läsa för mig, jag förstod varför det varit som det varit kring mat och sötsaker och jag släppte en hel den skam och skuld, för det finns det även kring detta. Jag har inte haft dålig karaktär. Alla som kommenterat min vikt och hur jag ätit (mest jag själv) sedan jag var liten kan ta sig där solen inte skiner rent ut sagt, det var inte så jäkla lätt. NU är det lätt, jag förvånas själv. Nu när hjärnan inte får en gnutta socker. Folk runtomkring mig, på jobbet, kommenterar hur duktig jag är som låter bli brödet, som inte fuskar med godis, som äter min matlåda och sedan är nöjd. Jag känner igen känslan från när jag slutade dricka där i början, när jag väntade på det där suget och krisen som aldrig kom. Samma där, fick höra att jag var duktig men kände det inte riktigt. För det är inte en kamp längre, det var en kamp när jag fortfarande drack. När jag slets mellan min önskan att få dricka mer och vara som "alla andra". Och det är samma med sockret, finns det inte blir det ingen kamp. För mig är det som sagt lättare att vara utan helt.

Jag menar inte att gömma mig bakom nåt slags "tyck synd om mej det är faktiskt en sjukdom", varken när det gäller alkohol och socker och vad det nu kan vara. Det är jag som bestämmer i slutändan. Men det hjälper mig helt klart att förstå varför, det gör ju också att jag kan se hur maktlös jag är, att jag kan kapitulera (precis som Jonas).

Mammy Blue, jag tänker på det du skriver om att vägra svensson-liv, sån har jag också alltid varit. Dels för att jag varit för rastlös, rädd för att få tråkigt. Men också, om jag gräver djupt nere i känslogömmorna, för att jag trott att jag inte haft en plats där. Inte riktigt klarat av det, som om jag vore underlägsen "alla andra". Låter lite knepigt ser jag nu, men jag kan inte beskriva det bättre än så. Men du, nu är vi ju snarare kärringarna mot strömmen när vi INTE dricker? Vi lever på det ett tag tycker jag!

Ps. Jag har faktiskt ett årskort på gymmet, men kan försvara mig med att jag under minst ett halvårs tid endast var stödmedlem. Nu är jag där flera gånger i veckan och måste säga att endorfinkickarna är ganska beroendeframkallande dom också.

Det har absolut inte varit mening att hacka ner på några andra utan jag ville bara beskriva hur jag har gjort, och då förhoppningsvis inspirera någon annan att kanske försöka samma sak.

VV

Nu har det varit tyst här ett tag, hoppas inte ditt "klick" tagit över! En metod som hjälpt mig väldigt mycket när den där romantiserade bilden av alkoholen kommer, det är att tänka tanken till slutet: OK, om jag nu tar det där vinglaset vad händer då? blir jag jätteglad? Blir allting jättemycket bättre? Jasså, då vill du ha ett glas till? Jaha och sen då...osv. ända tills att man vaknar upp mitt i natten, torr i mun och utan en aning om hur kvällen slutade... DETTA brukar stoppa de mest envetna "pripps-blå-bilderna" som mitt alkospöke skickar in i mina tankar!

Alkospöket är förresten den där lille fule fan som sitter på den egna axeln, ensam, för han har sparkat sunt förnuft & skyddsängel i backen. Det är han som säger till dig sådant som "det går ju bra det här, nu har du gått på fest utan att dricka en enda droppe, ta dig ett glas som belöning nu!". Vi lyssnar inte på det skrället ;-)

...är det lättare sagt än gjort, men det betyder ju inte att man inte får säga det eller hur ;-) alla goda råd är goda oavsett varifrån de kommer!