Senaste kommentarerna i forumet

Kanske förstod inte läkaren riktigt hur allvarligt du själv ser på det här med alkohol, att du upplever att du har problem med spriten? Annars är det ju rent av tjänstefel att skriva ut morfinbaserat läkemedel till sådana som oss tcker jag. Inte för att du börjar missbruka hostmedicin men det kan trigga igång ett sug...

Oj bra jobbat, grattis mr_pianoman! 20 månader, det är lång tid det...inte jämfört med ett helt liv, men ändå. Vad skulle du säga har varit jobbigast? Har du några bra tips till en icke-drickande rookie?

Vill inte prata, bara lyssna på vad ni andra har att säga. Det känns gott att bara få sitta här och lyssna.

Hej vänner!
Här kommer undantaget som bekräftar regeln :-). Mina föräldrar var mycket måttliga med alkohol. Under storhelgerna dracks det över huvud taget ingenting. Det var först när jag gifte mig och kom in i en ny familj som jag förstod att nubbe och öl förknippas med storhelger...
Ändå har jag lagt märke till att jag och mina syskon beter oss som alkisbarn. Där finns strategier som överdrivet kontrollerande, undflyende, träningsberroende, matmissbruk och alkoholmissbruk. Jag tror det beror på att min mamma var som en alkis. Hon var totalt oberäknelig. Vi visste aldrig när humöret skulle slå om. Hon kunder vara glad och snäll och lekfull i ena stunden för att i nästa slå om och bli en vrålande furie. Jag vet fortfarande inte vad som egentligen fattades henne.
Kram från Nynykter

Det stämmer nog att det är viktigt att inte glömma. Forumet är en väldigt bra hjälp på så sätt. Man blir hela tiden påmind om olika stadier i sluta-dricka-processen.

Håller med Mulletant om att Filosofiska rummet blir bra för vigseln. Tanken var ju annars att vi i kollektivet skulle tillämpa fri kärlek och inte alls gifta oss, men det får väl betraktas som just FRI kärlek också att gifta sig :-). Så just nu är det Don Dompa och fru Dufva som planerar att knyta hymens band, men eftersom min fiskare tycks ha trasslat in sig i ett nät nånstans i Småland fördriver jag tiden med att själv slå mina lovar kring forumets kultiverade vildkatt. Fri kärlek sa vi ju..?
Kram från fröken Nynykter

Det är bra att du tänker på vad du stoppar i dig. Man vänjer sig vid det också. Likt allergiker så läser jag på det jag förväntas dricka.
Men visst är det skrämmande att läkarkåren har såpass dålig kunskap kring beroendefrågor.

Och visst går tiden fort trots allt? Om några dagar har jag 20 månaders nykterhet.

Nähähäe, små grodorna slapp jag inte undan :-) Eller slapp och slapp, jag gav mig frivilligt in i dansen med liv och lust! Förra året var jag dock alleles för cool, satt i ett hörn av trädgården och drack öl och tittade på. Jättekul, verkligen. Men musikquizen hoppade jag över i år, var säkert kul, men orkar man inte så orkar man inte. Så tänker jag nu.

Var hos läkaren idag med min hosta som inte vill ge med sig. Pratade om rökningen och jag sa att jag kommer sluta men att jag bestämt mig för att leva mitt liv utan alkohol, därför väntar jag. Blev ganska fövåndad då hon en minut senare skrev ut morfinbaserad hostmedicin? Läkaren var ung och ganska ny gissar jag, men ändå. Nu vet ju JAG att jag inte kommer börja missbruka medicinen, det där är inte min grej. Men är det inte konstigt?

På söndag firar jag två vita månader, fattar inte att det gått så snabbt! Men tiden går ju fort när man har roligt säger dom...

Japp Dompa!
Nu tar vi tag i detta! Våra nya nyktra vakna friska klara frächa klarsynta pigga liv! Det finns ingen återvändo.
Känns enormt skönt och taggande, att jag ska få vara med om detta.

Vad gällande min far så har han lyckats överleva detta drickande utan tragedier,det har nog varit på gränsen till att rasa i hop i bland. Pinsamt många gånger.
Och detta har jag fått ärva! Jag skänker nu detta till allmänna arvsfonden med varm hand :-)

Hoppas tvätt högen minskar Dompa

Hörs//

så trevligt! Och grattis till fyra månaders nykterhet! / mt

Idag firar jag fyra nyktra månader och dukar upp jordgubbar och vispgrädde härinne. Varsågoda!

Så var befinner jag mig nu? Suget är helt borta. Ett tag ersattes det av godissug, men jag tror att det försvann under seglatsen i Grekland. (Det finns inget gott smågodis i Grekland). Mina närmaste vet att jag har slutat dricka, men jag har fortfarande en del att göra när det gäller vänner och bekanta, att berätta för dem, hoppa sv vinklubben m mer. Att vara nykter känns som vardag nu. Det är inte samma nynyktra "berusning" längre. Jag känner mig lugn och drabbas inte lika lätt av irritation och oro. Det känns som om jag i större utsträckning kan kontrollera mina tankar och känslor, välja att behålla mitt lugn istället för att ryckas med av stress och ängslan.

Kram på er!

Nynykter

Semestertider och lite snurrigt på jobbet, men det blir ju så under sommaren.I dag blir det marknad och fika så vi håller tummarna att regnet håller sig borta.
Klart att man saknar att ta sig ett glas vin när man kommer hem ibland, men nu var det ju inte ett glas och tillslut botade jag all stress med ett glas.
Tycker att jag kommit in i en bra fas i livet nu och det börjar kännas lite tryggt, men det gäller att man inte blir övermodig.
Skickar kramar till er alla som kämpar där ute//Kalla

tantögon sett... så gör du en fantastisk resa in emot dig själv och ditt sanna jag Stigsdotter.
Jag blir lite rörd... minns inte om din pappa är i jordelivet eller nån annanstans men han är säkert mycket glad över att du gör din resa - den som han kanske inte hade kraft och stöd att gå. Jag tror att min pappa också är glad över att jag och vi gör vår resa och kämpar för att bryta alkoholens förbannelse. Dom två, våra pappor med sina termosar... Kram på dig / mt

fram emot bröllopet... själva vigseln kunde ju vara i Filosofiska rummet, skulle vara en passande omgivning tycker jag. Är inte helt klar över vilka som ska höra ihop med vem... men en härlig fest kan vi väl ha? / mt

en trygghet med vanor... Jag vet några fler som är tidigt på gång och vi vet att vi tänker på varann och det är gott. "Du och jag Alfred", typ:)

Jag har nyss skrivit en lång harang i en medberoendetråd och vidareförmedlat boktipset Snälla mamma sluta dricka - det verkar vara en bra bok och ett klrgörande avsnitt av alkoholläkaren.

Din fråga: Är det ngn här som inte hade/har en föräldrer med alkoproblem? berör mig. En av våra söner som tidigt hittade till AA och sen dess är nykter berättade nyligen att han och kompisarna där konstaterat att deras pappor är/varit alkoholister. Dubbelt arv? Gener, traditioner, familjemönster. Och jag håller med om din följande mening: Men nu tar vi för fan tag i det och kliver av tåget...eller? Det är vårt ansvar som föräldrar, mor- och farföräldrar (som vi är mullegubben och jag).

Kram på dig morgonvännen! Ha en fin dag! / mt

Inte en chans Frk Nynykter! Lillkillen hade gillat om J hängde med...inte jag. När det gäller huset så kan inte svågern se om det uppeldas...men väl Frank Sinatra...min illasjungande granne.

Tänk att även Parons farsa var tankad. Är det ngn här som inte hade/har en föräldrer med alkoproblem? Men nu tar vi för fan tag i det och kliver av tåget...eller?

Nu ska jag ta ett nytt nappatag med tvättberget. Vad man än säger om J...tvätta kunde hon! Ha, jag vet att jag lät som en mansgris där...så nu backar jag ut. Bökar vidare! Ha en bra NYKTER dag vänner! /R

Ta inte ut oron i förväg min dufva! Visst kommer en del av oss att falla...och falla hårt. Men inte idag. För idag fixar vi det. Tänk Kalla, tänk ett steg i taget. Idag tycker jag du ska vila ut i hängmattan. Bara sådär...ser ut att bli en fin dag. Själv ska jag jobba och dra ihop lite till hemgiften...för vi är väl fortfarande på G? Bacio, bacio, bacio/R

...är väl kanske inte helt ovanligt att folk sätter sig bakom ratten trots ett glas eller två innanför västen?

Jag kan verkligen skriva under på detta om att åtminstone en alltid måste hålla sig redo att rycka in ifall olyckan skulle vara framme. Och är man ensam så är den personen du, det fick jag själv bittert erfara när jag tagit ett par glas till maten och lilltjejen trillade på gatan och slog upp två sår i pannan. Visserligen var jag med och kunde snabbt fånga upp henne men sår i huvudet blöder ju jättemycket och trots att jag höll handen emot rann blodet. Bankade på hos grannar som inte öppnade och vände då för att ta oss ett par hundra meter hem. Där stod också bilen, jag minns att jag tänkte på den, men vet inte om jag verkligen tänkt sätta mig bakom ratten eller om jag skulle hem och ringa ambulans. Som väl var kom en annan granne körande, öppnade dörren och ropade "hoppa in så åker vi till sjukhuset!" åt mig och mina småttingar. Vi blodade ned hennes baksäte som tack.

Jag fick verkligen en tankeställare efter denna incident. Dels måste jag kunna köra mitt barn om jag har tillgång till bil, dels var det skämmigt att komma till akuten med alkoholandedräkt!!

...och många läkande dagar hos Nonna. Mycket god mat och sol samt trevligt umgänge blir som balsam på själen tror jag. Skönt att komma bort från byhåla också! Bor svågerns familj så nära att de kan hålla lite koll på huset ert? Så att J upptäcks ifall hon får för sig att leka bärsärk där menar jag?

Jag längtar verkligen till havet. Hoppas det inte regnar imorgon så kanske jag åtminstone kan få gunga lite i min hängmatta!

Kramar

Farrsan märkte nog inget han var nog ganska tankad , detta är ju 36-37 år sen, ( klart grabben ska ha en sup )
Känner i gen mig själv i honom men skillnaden är att jag har tagit tag i det nu.,
Hörs/

Har du börjat vända andra kinden till? Är det verkligen mannen som håller telefonförsäljare på halster som skriver? :-) Att ens fundera på att ta med J, det är storsint! Inte minst med tanke på att hon förbrukat mer än sin beskärda del av semesterkassan. Nu blir det ju inte så att hon följer med, men jag vill ändå med ålderns rätt påminna om att du inte får glömma bort dig själv helt för barnens skull. Om du mår bra mår barnen bra och ibland måste man sätta sig själv i första rummet. (Nu blev jag sådär nynyktert förnumstig igen).
Kram min vän
Fröken

Ja du Persson, vad har du för favoritfiske? Apropå ditt besök hos TP.

Det är nog lite som du säger att jag är rädd för att känna mig för säker. Det är också många som vittnar om att det är viktigt att inte glömma. Det verkar som att ju längre tiden går desto mer glömmer man bort det där jobbiga, man tänker kanske att varför skulle jag sluta dricka nu då, det går ju bra det här, visst kan jag ta ett litet glas, det gör ingen skada o.s.v.

På många sätt borde det blir lättare som du säger, inte minst för att det fysiska behovet försvinner, man ändrar vanor och attityder och även omgivningen vänjer sig. Men ändå, det finns människor som hållt upp i åratal och sedan trillat dit igen rejält - detta skrämmer mig lite. Men det är väl ett bevis på att man aldrig någonsin får slå sig till ro och tro att man är "botad".

Tanken har fallit mig in men nu trillade polletten ned. Vi lantisar måste kunna köra bil ifall ngt händer.

Tyvärr är inte min firma finasierad med allmäna medel...så om tjugo minuter måste jag ha ett kundmöte. Intressant reflektion hur alkishjärnan hade förberett sig för några lugna dagar.

Skall lämna barnens hund med J. Jag är ju ingen hudmänniska...ska sanningen fram så var det ju hennes önskan att skaffa hund. Men det tar emot...ska våran jycke nu bli en parksoffs vovve?
Borde jag avliva henne? Alla andra år har hunden varit hos svärfamiljen, men nu vill J ha henne. Fan, livet är fullt av tuffa beslut.

Hoppas du och din hund hade en skön picknick. Du är stark nu Kalla. För sånna som oss finns inget positivt med alkohol. Kanske för de normala...men jag börjar tvivla även där. Vad är poängen med att inte vara hundra procent närvarande? Skön avkoppling? Avvärja hjärtattacker? Köper det till en viss del. Men tänker på dina gruppmänniskor och inser att de i det vi andra kallar enfald...verkar lyckliga. I nuet. Kanske ändå ett yrkesval för mig... Efter att ongar lämnat boet...för som du skrev; Pengar är inte fy skam i en barnfamilj :(

Nu får du en kram, kloka käring med ett r. /R

Inget sånt dramatiskt. Jag menade att hon inte räknat med mig som vinkompis på ett halvår och att hon inte riktigt hade hunnit vänja sig vid tanken på att jag var tillbaka. Hon sörjer inte.

Jag minns en sak från midsommar som inte riktigt släpper. Det var ett av mina barn som höll på att slå sig, vet inte om hon ramlade eller hur det var. Men inom mig dök det upp en panikkänsla. Jag insåg att jag inte skulle kunna köra bil eftersom jag druckit. Innan jag blev nykter var det fullt naturligt att vara full på helgerna, jag reflekterade inte över att det då inte gick att köra bil. Men i och med nykterheten har andra krav och vanor dykt upp. Jag finner det oerhört oansvarsfullt att inte minst en vuxen person är kapabel att köra bil ifall olyckan skulle vara framme, lantisar som vi är.

Firman jag sitter på är finansierad med allmäna medel, men jag kommer snart att få det hetare om öronen än det varit dessa två dagar. Undrar om jag med flit planerade in två schemamässigt lugna dagar så här efter midsommar. Alkishjärna....