Senaste kommentarerna i forumet

Hej Kalla! Jag tror som Stigsdotter att hela livet måste förändras för att vi ska kunna hålla fast vid nykterheten. Oj, vad dramatiskt det lät, HELA LIVET liksom. Men jag menar små, små, steg. Sådana saker som att lära sig uppskatta alkoholfria drycker, förändra sitt umgänge, börja lyssna lite på sin inre röst....

Kram från Nynykter

Jag kan bara instämma i det flera redan skrivit: att vi lär känna oss själva och varandra så bra när vi delar våra erfarenheter på forumet. Vi kommer varandra närmare. En annan fin sak är att alla bidrar med klokskap ur sitt eget unika perspektiv. Det är en trygghet. Jag behöver inte tänka på att vara objektiv och ta med alla om och men när jag skriver, för vips är någon annan där och bidrar med sitt. Som Anonyms analytiska konstaterande att du Dompa har ett tredelat problem och behöver fokusera på en sak i taget. Så sant!

Och Stigsdotter, inte hukar vi här :-) Måste säga att tonen är befriande uppriktig och rentav rå men hjärlig ibland (till exempel när det gäller Foppatofflor). Samtidigt finns det mycket respekt och ödmjukhet. Förmodligen beror det på att vi som blir medlemmar här har en uppriktig och ödmjuk önskan om att komma tillrätta med våra problem. Inte finns här några saboterande "troll" heller. (Skriver inte om dig nu, Dompa).

Sen när det gäller kärlek, att älska och sluta älska tror jag att det aldrig är svart eller vitt. I sklismässan kan vi säga saker till varandra och göra saker mot varandra som gör det omöjligt att återvända till relationen så som den en gång var. Ord fastnar. Handlingar talar. Det kan inte tas tillbaka. Samtidigt kan tiden läka mycket. I någon mån kan vi återvända till det där vi en gång älskade. Jag kände mig fri i förhållande till mitt ex först den dag jag tillät mig erkänna att jag faktiskt tyckte om karln! Det tog tid. När jag skulle bryta mig loss förmådde jag inte tänka på alla de goda sidorna, men efter någon tid kunde jag det. Då blev jag fri och det är sååååå skönt att tycka om sina barns pappa. Dessutom är det en väldigt bra grund för samarbete.

Nynykter

var verkligen bra ! Tack Stigsdotter :-)

I Dompas tråd fick jag frågan varför jag drack. Det blev ett långt svar och för min egen skull, för att inte tappa bort svaret, lägger jag in svaret även i min egen tråd, Filosofiska rummet.

Bra fråga Dompa! Jag har faktiskt inte på allvar funderat på VARFÖR. Mer varit inne på ATT och INTE.
Någon slags beroendepersonlighet har jag också. Bantning och matmissbruk i unga år. Att alltid ha lite för mycket att göra.
Min förra man träffade jag på en stor fest. Rena karnevalsyran. Jag var full och glad och exet med. Vi hamnade hemma hos mig och hade mycket och roligt sex. Dagen efter, när jag var nykter, blev jag lite besviken över hans utseende. Tyckte att han var alltför tunn och kort. Inte alls min typ (skriver det här för att det har betydelse för fortsättningen) Jag såg det hela som ett one-night-stand men han ville mer och vi började ringa varandra. ( Vi bodde 30 mil ifrån varandra). Vi blev förälskade och drog igång en kärlekskarusell där vi gifte oss, köpte hus, startade företag och skaffade barn inom loppet av mindre än två år.

Sen kom vardagen och vi var inte så bra på den. Mycket tjafs om vem som skulle göra vad. Jag tände inte på min man. Han ville ha sex ofta och sa att han behövde det för att känna sig älskad. Jag kände att jag borde ha sex för att hålla ihop äktenskapet och familjen. Det gick lättare när jag drack. Vårt sätt att ha roligt och komma "nära" var att bli lite berusade och sen ha sex. Sen behövde vi ha en massa stora projekt för att känna oss levande tror jag. När allt var gjort och bara lunkade på började jag känna mig ensam. En gnagande otillfredsställelse och tomhet. Jag ville något mer, något annat. Visste inte vad. Märkte att jag tyckte det var skönt när maken var på tjänsteresa. Då kunde jag leva som jag ville. Sänka städkraven. Stänga av TV:n. Läsa böcker. Dricka mer också. Det var skönt att bli lite berusad när barnen hade somnat.
Jag prövade att vara otrogen. Trodde på fullt allvar att jag skulle stå ut bättre om jag hade en annan vid sidan av. Den fina kärnfamiljen ville jag inte riskera.
Det tog hus i h-ete. Maken kom på oss och sen blev det skilsmässa. Jag var lättad. Tror att otroheten bara var ett fruktansvärt dåligt sätt att göra slut på äktenskapet.

Men sen. Bo ensam med barnen varannan vecka. Jag var fruktansvärt rädd för att inte klara av det. Hade skuldkänslor. Var rädd för att inte klara ekonomin att inte kunna montera möbler, laga punka, ta bilen till verkstad - allt det där som mitt ex hade skött om i vårt ganska traditionella äktenskap. Jag drack för att lindra min ångest tror jag. Jag drack för att jag kunde, för att jag varannan vecka var utan barn. Det gjorde inget om jag blev full när de var hos mitt ex. Sen fick jag ett bättre jobb och slapp oron för ekonomin. Samtidigt fick jag större ansvar för både resultat och människor vilket ökade min oro. Jag träffade ganska snabbt en ny man. Han var och är måttlig i sitt drickande men drack nog mer på grund av mig. Att vi är särbor har underlättat mitt drickande. Jag är nämligen väldigt beroende av vad andra tycker om mig. Tillsammans med honom dricker jag måttligt. Har jag bara publik så kan jag uträtta stordåd. Det är nog därför forumet funkar så bra för mig. Jag har pressen från er andra på mig.

Så varför drack jag? Jag tror att jag drack för att fly från min egen oro. Nu ska jag möta den istället. Vilken lång historia det blev. Ändå finns det mycket kvar att säga.

"övervaka men inte fixa" - ungarna får lära sig! Steg två är att röja upp efter sig själv också (jag inbillar mig att de stökar till lite mindre om de tvingas röja själva!)

Visst är det här forumet unikt! Jag kan inte påstå att jag hängt på så många forum lika mycket som här men om jag jämför med till exempel Familjeliv där jag "bodde" under mina graviditeter så hände det där titt som tätt att trådarna urartade när folk inte kunde låta bli att tycka på ett otrevligt sätt. Självklart ska vi här tycka till och diskutera men det känns som om det i detta forum hanteras på ett lite ödmjukare sätt. Och jag hoppas verkligen att det inte beror på att vi alkoholister är så vana vid att skämmas och huka för andra!!

Puss & kram kära fästeman, hoppas du får en toppendag :-)

För att du delade din berättelse. Bra också att den finns här med dina ord, du kan själv gå tillbaka till den och titta och fundera vidare. Jag tror att man måste förändra livet, i stort eller i smått, för att undvika att trilla tillbaka. Det är klart att det är svårt - ofta är det ju jobbiga saker som ligger bakom vårt drickande, sådant som är svårt att ta tag i och det har varit lättare att gömma dem i alkoholdimman.

Om vi packar upp ryggsäcken lite pö om pö och lär känna oss själva med alla bra och dåliga sidor, så tror jag att det så småningom går vägen. Att vara lojal är en fantasisk egenskap. Men, det är viktigt att inte glömma bort att vara lojal mot sig själv också! Om lojaliteten och den goda viljan inte går åt båda hållen, är ömsesidig, så måste man ifrågasätta sitt engagemang.

Kram från mig, hoppas du får en skön dag därute i skogen!

kort film som berör : http://www.youtube.com/watch?v=DQYWX5XUj48&feature=youtu.be

Lägger in länken till en riktigt fin film som handlar om människor och deras beroende. Filmen är också barnvänlig (dock på engelska).

http://www.youtube.com/watch?v=gzkA7ArGkak&sns=em

Du missade att jag faktiskt snodde till mig ett glas av vinaren, såklart kunde jag inte låta bli vore väl nästan märkligt annars??! Men, nu är det som sagt tomt!

Och så tänkte jag nu här att om jag går och äter lunch på Jensens så skulle jag ju kunna ta ett glas till maten! Vavava? Nä, bara skoja...jag är inte sugen!!!

Hoppas ni alla får en bra dag!

Bra jobbat Paron! Om det går att hålla på en nivå med bara ngt glas vet jag tyvärr inget om. Jag var så förtjust i flaskan så jag vågar faktiskt inte försöka. Men kolla in vinyas tråd...hon är inne på samma linje. Gräddvit heter konceptet:)"Nu får det vara nog!" är tråden.

Mig? Tackar som frågar! Det går bra i bemärkelsen att jag är snart klar med min andra vita månad. Det går dåligt eftersom sorgen över att inte ta sig ett glas (läs; minst en halv flaska) fortfarande finns där. Förrädarhjärnan går stundtals på högvarv. /R

Kallas tyvärr försena plan om att "råka" välta ut flaskan i vasken. Då hade du också fått veta hur han ställer sig till A. Hur törstig är maken?

Den lilla filmen hittar du en länk till längre upp i denna tråd vinya...helt underbar. Passar perfekt även för barn...fast då måste de kunna åtminstone lite engelska.

Hoppas fästemön får en fin dag i sitt nya vita hem.

Det var rätt skönt att skriva ner det, Maria. Känner nog att det var viktigt att se hur allt hänger samman. Har fått för mig att man kanske måste ändra på livet för att inte börja igen när man känner sig säker.

Det satte igång massa tankar igår, så jag håller väl på att packa upp lite till ur ryggsäcken och det är väl tid att göra det nu. Har tur och är ledig så jag får väl vandra i skogen gråta och prata med moder natur, blir ett och annat skratt också.

Det är rätt lustigt att ni är de människor som känner mig bäst och ger mig så mycket tillbaka. Ångrar lite att jag skällde på ungarna och sa att de skulle gå ut i den riktiga världen och inte sitta vid datorn :D
Så ett jätte tack till att ni finns kramar,styrka och stolthet//Kalla

Jag skulle ha haft mycket svårt att stå emot en öppen flaska i köket vin i köket! MYCKET svårt! Jag måste säga att ni som har partners hemma som dricker och har alkohol hemma har en OTROLIGT mycket tuffare utmaning än jag. Jag kan verkligen bara skylla på mig själv om jag skulle dricka hemma då jag är den enda som köper hem något. Maken tar sig lite vin eller öl kanske en gång varannan månad - kräfskivor (augusti och jul (!) hemma hos oss) och så någon födelsedag och kanske påsk, men det är ändå jag som köper då också. Vete katten om jag hade lyckats med min första vecka om det funnits vin i huset. Tror inte det!

Vad är det för liten film ni pratar om föresten? (Nyfiken...)

Det är jag det...inte ngn stolle inte. Undrar om ongarna delade den uppfattningen när det mitt i grillningen började spöregna och jag fick bära in grillen i bastuns förrum :D

Konstigt Stigsdotter, när det är vackert väder så känner jag aldrig några måsten. Jag förstår tänket "oj nu skiner solen, vi måste på utflykt/till badstranden/fånga dagen" men jag känner inte så. En solig dag tillbringas perfa i hängmattan, men det har du ju börjat förstå.

Villervalle har så rätt i att detta forum är unikt. Om jag har förstått rätt går de flesta andra forum ut på att hävda sin ståndpunkt...just jag har rätt.

Nu ska jag övervaka frukostbestyren...men inte fixa den. Haha

Kalla!! Tack för att du berättade din historia. Känner en klump i magen, har nog inte velat tänka på varför jag drack, men ngt hände när jag läste ditt inlägg. Det väckte ngt i mig. Återkommer när jag vet vad som orsakade klumpen i magen. Kram!

Helgen har varit bra.
Det fungerar förvånansvärt bra. Förädarhjärnan har bara försökt påverka ett par gånger.
Jag har inte låvat någon något så jag tror att det är orsaken till att jag inte känner någon press.

Min tanke är att ha ett längre uppehåll. Hur långt det blir får jag se.

Efter detta uppehåll kan det kanske bli ett glas vin vid speciella tilfällen.

Men det känns som att jag inte vill bryta detta nu föer det känns så bra som det är just nu.

Kan man hålla det på en nivå med någott glas vid speciella tillfällen? någon här på forumet kanske vet.

Hur går det själv Dompa?

Det kan du få vara. Präktiga observationer om att det går lätt för dig kan ge andra kraft och mod att våga ta steget! Strunta i jantelagen, ingen (hoppas jag verkligen!) kommer att uppfatta dig som dryg :-) Du är duktigt på att uttrycka dig och dina tankar blir ett fint tillskott till tråden var du än väljer att väva in dem!

Alkoholen tar alldeles för stor plats i vårt samhälle. Jag känner igen det där tänkandet, ibland har jag känt mig riktigt irriterad på att den dyker upp och tar så stor plats överallt!

Jag tänker på din mamma också, kan hon inte sitta på uteserveringen med sitt vin men utan ciggen? Usch, hon måste ju sluta så snart som möjligt om hon får astma av det, det lär ju bara bli värre. Nikotinet är ett annat fult monster. En släkting gick bort i KOL för ett par veckor sedan. Jag tror att han smygrökte in i det sista, i alla fall så länge han kunde resa sig ur sängen för egen maskin.

Jag slutade röka för många år sedan med hjälp av ett läkemedel som heter Zyban, för mig var det en magisk tablett som tog bort röksuget. Hade hoppats att de läkemedel som finns mot alkoholbegär skulle funka lika bra men tyvärr inte.

Kram från mig

...dig med även när det är surtrollsvarning på dig ;-)

Jag tycker det kan vara mysigt med regn. Då är det legitimt att sitta inne och kura. Ibland blir jag stressad av fint väder för då känns det som om man måste göra så mycket: fixa i trädgården, åka iväg, aktivera sig på något sätt. Man kan liksom inte med gott samvete ligga i soffan och se en film, man måste GÖRA något.

Faaast, nu när jag fått mig en hängmatta kanske jag omprövar detta för då kan man ju faktiskt ligga i den och slappa när det är vackert väder.

Nattinatt!

...över hur flatorna/bögarna gör än hur du gör när du inte dricker ;-)

Skämt å sido, vad härligt att läsa om studentfesten som blev lyckad. Det där ölflaks (hoppsan, menar förstås ölsprutandet på lastbilsflaket) förstår jag mig verkligen inte på!! Så gjorde vi inte på "min tid"!. Förstår inte alls poängen, alla vill ju klä sig fina och så ska man spruta ned sig med äcklig öl. På tal om äckligt - förra året vid den här tiden klev jag in på tunnelbanan och höll på att golvas av ölSTANKEN. Hoppsan, tänkte jag, här har någon tappat ut ett gäng ölburkar på golvet. Nähä då, det var tre fullkomligt dyngsura tjejer som stod där och stank ned hela vagnen. Yikes.

Mina små är ännu ganska små men jag funderar redan över hur man ska göra med det där, uppfostan. Ja, när det gäller alkohol då. Du verkar ju ha lyckats, har du några tips? Även jag hade tagit alla tillfällen i akt under festen att hiva i mig så mycket dricka som möjligt!!

Japp så var det då dags igen, för att göra veckans bokslut...
Mentalt förbereder jag mig för att se över vad som blev bra, och vad som blev mindre bra med veckan.
Det som är äldst (typ Måndagar då..) har redan fallit i glömska, och det är väl tur det då...
Jag har druckigt sprit, ja ni läste rätt..!

Hur kommer det sig då?, ja naturligtvis ofrivilligt...
En preparerad festis, låter det ännu mer konstigt tycker ni??
Tja för att göra en lång historia kort, herrföreningens sätt att kunna dricka "grogg" på allmänna platser, min som skulle vara opreppad blev fel, och första rejäla klunken....uäck!
Alltså ni vet inte egentligen hur förbannat äckligt jag tyckte det var, ärligt!
En hemsk brännande smak i munnen som följde hela vägen ner i strupen, och efterföljande kväljande rap, som jag sedan fick eviga påminnelser om under nästan en hel timme...
Det blev en positiv upplevelse ändå, jag har ingen..absolut ingen längtan efter den smaken igen,
jag kan inte fatta hur man kunde "blunda" för den hemska smaken tidigare, varför???
Reaktion?, noll!

Övrigt då?, vår egna dotters studentfest, ja den blev väldigt blöt...
Inte så mycket med alkoholen inblandad då, utan för att det har regnat mer här hemma än under en asiatisk regnperiod kan jag gissa, allting dyngsurt, rått och kallt.
Lite av en stämningssänkare, jovisst, men de hade en fin avslutning, och jag följde flaket de åkte på med ett välbehövligt avstånd, så att inte ölburkar och champagneflaskor skulle studsa på motorhuven, i bilen kände vi dunket ifrån den megastora högtalaren de hade på flaket.

Hon var fin i sin studentmössa och vita skira klänning, känslorna var översvallande när hon skulle ta farväl av sina klasskompisar och lärare, man visste inte vad det var som var tårar eller regndroppar, öl eller skumpa...

När de fällde ner baklämmen på flaket så vällde de ut en brun soppa, hundratals liter,
regn, öl ihoptrampade öl och cider burkar, tomflaskor osv..
Och två genomblöta tjejer fick sätta sig i baksätet, så skitiga och klistriga att jag borde ha använt en pressening, men lyckliga var de, och inte speciellt påverkade, tack och lov!!!!
Men hennes nya och fina studentskor såg ut som om någon hade spytt på dem, så äckliga!
Här hemma hade vi fyllt dynlådan med öl,vin,cider och annat som stod på baksidan, det var det enda som var bra med vädret, det höll sig kallt..

Jag som gammal alkoholveteran frågade hennes kompisar föräldrar som var närvarande,
är det okey om de dricker skumpa med alkohol i???, den är bara 8%-ig???
-Men hallå, de är myndiga nu, tar sina egna beslut, och dessutom vad jag än skulle tycka i vanliga fall så är detta just ett sådant tillfälle där jag skulle kunna tycka annorlunda- blev ett av svaren.
Jag kände mig nästan lite trälig i mitt alkoholtänkade just vid detta tillfälle,
alltid en förmyndande pappa, som aldrig kan släppa loss i tankarna..

Allt blev väldigt lyckat, en vecka av förberedelser två dagar att röja undan..
Två nyinköpta partytält och ett lyxigt parasoll regnade/blåste sönder, utan att en enda gäst gick ut under dem, det kändes väl som ett ganska så typisk svenskt beteende..
En utgift vi svenskar för alltid får leva med, att vi aldrig kan råda över det svenska vädret,
vi vill så gärna förbereda för det trevliga utomhus, och det bara kostar en massa pengar OM man inte använder det, partytälten och parasoller är en engångsartikel för oss i gamla Svedala.

Om man räknar hur mycket i tiotusentals kronor denna studentkalas har kostat,
så gör det ingenting i jämförelse vad den skada som kunde ha skett rent mentalt för de personer
som kunde ha möjlighet att dricka för mycket och åsamkat sig en massa bakfylleångest..
Man kan tycka att det är upp till var och en att ansvara för sitt egna drickande,
men att jag som arrangör av detta festtillfälle INTE ordnade så att det blev ett fyllekalas,
det blev en STOR vinst för mig..

Jag vill också tacka något "väsen" däruppe,
för att mina barn inte utnyttjade detta tillfälle för att:
Barn nr 1, inte drack för mycket..
Barn nr 2, inte såg detta (trots sin ålder..) som ett tillfälle att ens en gång testa alkoholen..
De hade alla en möjlighet, men inte tog den, ett ansvar under frihet som jag som tonåring naturligtvis hade tänjt gränserna för..
Ibland är jag glad att de inte upprepar en gammal tradition, utan gör som jag hoppas på att de ska göra, och att jag blir positivt överaskad...

Kanske kanske är det min och frugans "uppfostran" som verkligen fungerar,
eller så ser de och tar notis om från sin far hur ett felaktigt handhavande av alkoholen verkligen gör skillnad på att mår bra, eller dåligt...

Hela livet är fullt av vägskäl, och jag tror att det viktigaste är att inte välja väg av gammal vana,
utan att våga prova nya oupptrampade stigar, hur mycket grupptrycket än vill styra dina val..
Att våga stå upp för sig själv har blivit mitt nya kall..

-Jasså, du är nykterist, varför då?
Jaha, och du är ateist, varför då..? kan man kontra med...
Eller varför röstade du blått senast?
Okey, jag berättar det, om du berättar om din senaste könssjukdom...
-Men det är väl ändå lite väl privat!, kanske han eller hon svarar...
JUST DET!, svarar du tillbaka...

Frågan är lika dum som frågan man ställer på fyllan till en bög eller flata,
"Hur har ni sex egentligen"...
Du vet svaret, men frågar av någon konstig anledning i alla fall,
din nyfikenhet och fantasi kittlar dina sinnen större,
än för vad gränsen är för vad som är känsligt eller inte..

Jag brukar ofta tänka, varför gör vi som vi gör???
Ibland är det för ofta förekommande så man undrar nästan som om vi inte alla är förprogrammerade på något sätt, vissa har det lättare för att bli missbrukare t.ex...

Mors Berra

Sitter och längtar tills fotbolls-EM börjar nästa helg. Har köpt två proppfulla kassar med alkoholfria drycker på systembolaget. Kände mig ganska udda där jag stod och fyllde bandet vid kassan. Störtebeker 1402 KRAV-öl är ganska fin. Tänker inte på att ölen inte smakar alkohol längre. De blir avslagna fortare, enda skillnaden. Och så slipper man ju tröttheten, bakfyllan och ångesten!

Kommentera det du vill, det som gör forumet levande är att vi har så olika problem men målet är det samma. Jag tror att alla är glada för ditt kloka beslut och dina tankar runt det så fortsätt med det//Kram Kalla

i vår väderprognos stod det att grillning i regn är för sanna entusiaster eller stollar välj själv :D

Hej Miss H!

Jag kan också känna mig sådär lite präktig när jag skriver i trådarna. Märker ju hur många kämpar mot alkoholen och för mig har det, sen jag började skriva här, gått så lätt att bara lägga av. Men jag tror att beroendet eller den osunda relationen till alkohol kan se väldigt olika ut för olika människor. Därför går det aldrig att generalisera. Jag behöver också påminna mig själv om alla de gånger jag har försökt minska mitt drickande och misslyckats. Eller lyckats ett tag och sedan varit uppe i samma konsumtion igen. Här har du de vita månadernas okrönta drottning!

Alldeles nyss läste jag i en bok som heter Prins Charles känsla av Liv Strömqvist. Mycket bra och tänkvärda tecknade serier som tar upp det här med manligt och kvinnligt. Rekommenderas! Hon skriver bland annat om hur flickor definierar sig själva utifrån relationer och får tillgång till den "manliga" självständigheten bara via en man. Så din besvikelse över att du och pojkvännen inte han ses så mycket kan ha med sådana mönster att göra. Det behöver inte bero på att du är mer "på" än han.

Kram från Nynykter

Nu ska farsan grilla. Kanske det som varit en biträdande orsak till mitt helgslånga depp. Jag gillar inte regn. Jag gillar inte matlagning. Jag gillar inte TV...och nu kan man undra, vad gillar jag? Er bland annat. Ska en skön söndagskväll. /R