Senaste kommentarerna i forumet

Skatan, jag tror visst att kampen har ett slut. Visst finns det en tid då nykterheten ÄR en kamp, både fysiskt och psykiskt, det tar den tid det tar. Men jag tror att man i takt med att man börjar stå stadigare också måste göra en hel del andra förändringar i sin tillvaro. Lägga till och plocka bort. Hitta ett gott sätt att leva, och då blir inte heller nykterheten en kamp längre, utan drivkraften att fortsätta är viljan att behålla det goda liv man skapat. Livet blir fyllt av annat så att säga. I början kunde jag bara se det hål, det tomrum, som alkoholen lämnade efter sig. Men då jag stuvade om pusselbitarna en efter en så täcktes även det hålet, om du fattar vad jag menar. Nyckeln var alltså förändring, att våga se och åtgärda det som var destruktivt i tillvaron - vilket blev väldigt tydligt och otäckt utan alkoholens avtrubbande effekt - och vad som gjorde gott och jag behövde mer av. Tycker ni gör det bra och det är fint att se hur människor stöttar varandra här!

Tänker på min långa nyktra period, över ett år (vilket ju är några år sen)Då, jämfört med kampen nu, kunde det vara långa perioder då man HELT GLÖMT BORT ALKOHOL! Fanns inte i skallen, helt underbart! Tror man kommer dit förr eller senare. Jag vet hur hemsk kampen är mellan varven men vi får inte vara rädda för återfall utan skynda oss och skriva på denna sida istället för att springa till systemet! Det är svårt att tänka positivt på befallning, man dippar ibland som satan, men det Nyktra livet är så FRÄSCHT!!

Känn dig vacker och speciell skata, inte grå!

kram, Lilja

Vad härligt glad och stolt du låter! Och det ska du ju vara med rätta! Har du några goda råd att dela med dej av, när man börjar känna sej lite velig och omotiverad? Att det ska vara så förbannat svårt att vara GLAD och NÖJD med det man gjort. Faktiskt varit nykter i fyra helger nu, (ja, i veckorna med ,förstås.)Kram Skatan

Gud vad du låter Säker, vilken Vilja du uppbådat! Önskar jag hade hälften av din övertygelse... Känner mej mest GRÅ!! Vill så gärna tänka positivt, men så behövs det bara en liten "utomstående" grej, och så pyser luften ur mina goda föresatser. Sen blir jag så jävla orolig när jag hör om alla återfall,långa uppehåll(som jag själv) och så är man där igen... Börjar misströsta lite. Tar kampen aldrig slut??? Ge mej lite hopp, någon, är det nån som "vet"? Kram från en velig Skata

Tack för att du påminner mig-det är guld värt!Ja, jag har gjort det förut och kan göra det igen!

Känner igen din dans igår och känslan av att till slut inte veta vem man är,nykter eller full?
Vin-personligheten kan visa sig nykter också hos mig, i ett slags överspänd oäkta glädje som egentligen är nervositet och en "väntan" på att få dricka igen..

När man är nykter över ett år vet man vem man är och framförallt, man vet man man KÄNNER!!

Idag har jag tvättat håret och gjort mig lite fin-den hemska fyllan för två dagar sen känns långt borta.

När man känner sig glad och stark nykter: inget slår den känslan!!

Och för att citera Marcus Birro som varit nykter i 7 år: "Jag påminner mig om hur fruktansvärt dåligt jag mådde som bakfull-då blir en morgon utan bakfylla helt magisk i jämförelse och SÅ mycket lättare att låta bli att dricka!"

Så låt oss minnas alla MORNAR när vi vaknat bakis, darris, ångestfyllda, skuldfyllda,med en känsla av att vara totalt misslyckad;varje nykter morgon är en vinst.

Håll i Nynykter och njut av måndagmorgon..(blink,blink)

Söndagskramar, Lilja

Vad glad man blir av att läsa det du skriver, inger oss nybörjare hopp :-)

Hoppas att allt är bra med dig Maria, skickar stora styrkekramar till dig.

Ja, man får livet tillbaka. Man får SIG SJÄLV tillbaka. Ett exempel: igår såg jag och ungarna på melodifestivalen. Vi hade kul! Jag sjöng med och "fuldansade" och skrattade gott åt Sean Banans nummer. Om detta hade hänt efter några glas vin hade jag i morse, dagen efter, vaknat upp och tänkt HERREGUUUD! Hur betedde jag mig egentligen? Hur full var jag? Och seden hade det dåliga samvetet kommit ... Jag har tillskrivit alkoholen inte bara det dåliga, utan faktiskt sådant som också är bra och som jag har inuti mig.. Snacka om att förminska sig själv!

Apropå beslut, så tror jag att beslut växer fram. Säkert har många av oss otaliga gånger sagt " aldrig mer" för att några dagar senare när ruelsen lagt sig och minnet bleknat vara på det igen. Men där finns ändå en vilja och en önskan. Kanske rör vi oss långsamt mot det där oåterkalleliga och nödvändiga beslutet som ger ett lugn när det väl är fattat? För mig är den stora skillnaden att jag nu vill lägga av för gott. Det har tidigare känts så ångestladdat och tråkigt. Tänk att inte kunna ta en god whisky, tänk att inte dricka vin på Medelhavssemestern, inte ta en öl efter bastun... Nu tänker jag bara "So what?" Det är inte värt det. Jag ger med glädje upp allt det där för att slippa dåligt samvete, slippa ägna så mycket energi och pengar åt alkohol, slippa smyga... Jag ger upp det för att få mig själv tillbaka.

Du klarar del Lilja. Du har gjort det förut och vet hur otroligt BRA du kommer att må. Snart kommer belöningarna, både fysiska och psykiska, så härda ut!

Kram på er!

Lycka till Dompa! Fantastiskt att du gör det här!

De värmer sannerligen härute på den skakiga nykterhetens ocean! Jisses va jag kände igen mig i din beskrivning! Nästan lite otäckt, som om jag skrivit det själv! Förhandla med sig själv, smygsupa, KONSTANTA skuldkänslor vid drickandet, ett tvång nästintill att häva i sig. Tänker på all energi som går åt, all tankeverksamhet för att resonera med sig själv runt alkohol! Alltid samma visa; har jag klarat några vita veckor tror jag att jag kan dricka som vem som helst, som INTE har problem.

Kommer ihåg känslan av FRIHET då jag spiknykter i över ett år!! Tog sen ETT glas vin en februarikväll. "Sådärja! Det gick ju bra! Jag KAN nog dricka!" Och jag KUNDE! det gick inte överstyr..men gradvis blev det mer och mer och förra året en hel del sjukskrivning på grund av vinet.

Det läbbiga efter min dip häromdagen var att jag på morgonen vaknat med ett BESLUT! Nu SKA jag bli nykter! För att samma dag falla..

Det GÅR inte utan stöd!! Jag KLARAR det inte! Höll mig vit en hel månad i somras tack vare detta forum. Sen trodde jag väl att jag var "botad"..

Nykter IDAG Nynykter!! Japp! Jag med! Men visst har vi fattat beslutet? Man får sitt liv tillbaka när man blir nykter!
Keep it up!
Take care! /Lilja

Lycka till imorgon och framöver, Dompa!

Vi är här när du behöver oss.

Och vet du, jag hoppas faktiskt att du inte hör av dig under månaden du är borta. Och jag hoppas att du blir kvar där längre än den där månaden. Allt för att du skall få ut så mycket som möjligt ur behandlingen nu när du har vågat ta steget. Du är värd att lyckas med det här! :-)

Kramar i massor - vi hörs!
/H.

PS. Fast, alltså... jag blir jätteglad för ett livstecken från dig här, så tveka inte att skriva om du vill. Ja, du fattar. :-)

...att jag har full respekt för "en dag i taget" även om mitt beslut är "aldrig mer". Den här nyktra veckan har jag lovat mig själv varje morgon att inte dricka under dagen. Tror att det finns många olika knaggliga vägar framåt och det som funkar för den ena funkar inte för den andra.

Skatan: tror du har rätt i att det där med kaffet kan vara ett avgiftningssymptom. Kör med myntate istället på försök.

Kämpa på alla, det är en härlig vårdag idag!!!

...varenda dag som jag inte dricker. Jag har som många andra här haft uppehåll och sen trott att jag kan dricka bara lite socialt. Det går hur bra som helst tillsammans med andra men sen börjar jag ofelbart att smygsupa igen. Jag har också ägnat mycket tid och kraft åt att förhandla med mig själv och begränsa mitt drickande. Har funkat periodvis men inte alls de senaste åren. Sen spelar det ingen roll om jag dricker lite eller mycket, jag har nästan alltid dåligt samvete och skuldkänslor efteråt. Så nu har jag bestämt mig för att det inte är värt det. Jag lägger ner. Helt och för alltid. Det är inte troligt att det blir en spikrak väg. Men jag tror på ordens inneboende kraft, att bestämma sig, att säga att jag är nykter idag.

Jag har också märkt att kaffe kan ha lite samma effekter som alkohol. Jag blir lite speedad och kan få svårt att fokusera. Sedan huvudvärk om jag hoppar över kaffet. Jag försöker köra med te till vardags istället. Ingen sådan bieffekt som med kaffet alls.

Överkänslighet för kemiska processer, kanske ligger något i det.

Fundera på saker som du i efterhand skulle kunna ångra. "varför gjorde jag inte si eller så när jag hade chansen", "varför lyssnade jag på den där stollen?" eller liknande. Ibland kan det funka att vara lite för-efterklok.

Se det som en extrem form av den s.k. egentid vi småbarnsföräldrar så gärna sätter på piedestal.

Visa nu var skåpet ska stå, så ses vi om ett tag igen!

Hej! Det känns bra att det "ramlar" in nya människor här hela tiden.För mej känns det som jag fått ännu en "stötta" i mitt något bräckliga nybygge; nykterhet. Det är knappt jag vågar skriva nykter; är jag det eller? Kommer jag att fortsätta vara det? Törs inte tänka för långt fram i tiden, förra året håll jag opp i drygt TIO mån! Sen Pang! satt jag i fällan igen. Gick väldigt fort att bli sitt gamla vanliga jag.. Men om jag bara tar en dag i taget, känns det bättre, lugnare liksom. Hm, det där med känslor är komplicerat. men jag tror att man först och främst måste bli medveten om att dom finns där. Och det har ju du gjort, sen vara glad att dom finns; acceptera dom. Men också veta att man kan förhålla sig till dom på olika sätt. Man behöver inte vara rädd, inte bli slav under dom, utan veta att styrkan i känslorna förändras och till sist det svåraste ; vända dom till något positivt. Appropå huvudstramningen, kanske "bara" är ett avgiftnings-symntom. Ta det hellre än en jävlig baksmälla! Oj,vad jag babblar.. Kram på ett tag till er alla!

Nej, ni läste fel! Ingen Är packad, men alla packar. Barnen; för att flytta in hos svågern. De bor där titt som tätt och det är nära oss, men eftersom min fru ska bo i huset medans jag är borta och soc har begärt att de inte får träffa henne ensam så ska mycket med. Hockeytrunkar, filmer, fiskespön m.m, mm.m. Kanske ett och annat klädesplagg slinker med. Syrran - packar åt mig, för jag kommer bara att ta med "fel" saker säger hon, vad skulle det vara, de lackskor jag inte äger? Men jag är tacksam. Och jag? Jag sitter här, men jag packar också. Mitt bagage, mina vänner... Jag kommer att sakna er alla. Nämner inga namn, men ni är många! Om en månad är jag tillbaka, hoppas jag. Var rädda om er. Ord som bara blir till intet men jag menar det. Jag har stött på så många härliga - men lite tilltuffsade - ( PP:s ord, om jag minns rätt) själar här. Nu ska jag strax logga ut. Sen blir det en hektisk dag. Först svågern, sen ska syrran och jag sova på hotell nära behandlingshemmet. Ska var där sju på morgonen, så här behövs logistik. Vad jag vill säga är; Tack för att ni finns här, tack för att ni räddade mitt djävla liv. Jag vill säga mycket mer än så, men orden räcker fan inte till - och då svär jag. Så f*ck, f*ck, satana perkele. I adore you!!! /R

Tack Maria ,att du hörde att jag behövde stöd! Jag kan berätta att jag stod emot!! Visserligen ingen "rolig" kväll, väldigt tidigt flydde jag till sängen. Den som sover syndar inte...Jag har inga barn hemma, "bara" en gubbe som inte säger så mycket.. Men jag har en hoper barnbarn, som jag tänker på och träffar ofta. Du, jag ser vad du går igenom, jag är övertygad om att du ÄR på rätt väg! Den verkar "bara" vara ovanligt knölig och risig, just nu! Gå på bara , den kommer att bli rakare med tiden! Kram !!!

Hej!

Jag är ny på forumet och är inne på sjunde dagen av nykterhet. Har druckit för mycket i många år. I perioder av nykterhet har jag läst mycket här på forumet, men nu vill jag skriva själv för att kunna hålla mitt beslut att aldrig mera dricka.
Den här tråden gillar jag eftersom igenkänningsfaktorn är hög. Det känns som om det är fler än jag som är medelålders kvinna med barn. En sak jag funderat mycket på är vad som egentligen händer i kroppen och huvudet när man slutar dricka.
Ta det här med fysisk känslighet. Jag brukar på helgfrukostarna avsluta frukosten med en kopp kaffe. Gjorde så även igår, min första bakfyllefria lördag på länge. När jag drack kaffet kändes det som om hjärnan liksom "drog ihop sig". Låter jätteknäppt, men jag kan inte beskriva det på annat sätt. Samma sak har jag känt när jag druckit och berusningen börjat inträda, att det känns som om det stramar inne i huvudet (fast det har givetvis inte stoppat mig från att ta ytterligare flera glas). Idag har jag inte druckit något kaffe, inte för att jag tror det är farligt eller dåligt, utan för att det kändes så obehagligt i huvudet. Jag vet med mig att jag är en känslig person som är väldigt mottaglig för olika sinnesförnimmelser och tror att det kan vara en av anledningarna till att jag valde att dricka för ofta och för mycket - att jag ville dämpa känslorna.
När jag sedan slutat dricka återvände känsligheten så att jag till och med reagerar på vanligt kaffe. Kan det vara så? Och kanske var det något liknande Maria 42 upplevde när hon fick sådan våldsam huvudvärk?
Hälsningar Nynykter

Håller med dig fullständigt! Det magiska att inte vakna bakis även om man kan känna sig lätt nervös.
Tog en sån blecka i fredags så jag blev rädd själv men igår och idag NYKTER och idag är en ny dag.

Tänka alla som åker Vasaloppet?! Garanterat icke bakis,hehe...

Ha en fin nykter dag!

Lilja

Jag gillar de där små skillnaderna. Ser vasaloppet på teve och är inte bakis. Positiv förstärkning när den är som bäst.

...den nyckeln var ju till tV-skåpet och det hjälper ju ingen att vi låser det! Man kanske kan låsa in spriten där DVD:n står och ställa den i barskåpet? Faaaast, precis som ungarna gjorde så kommer jag lära mig att man kan öppna skåpet om man drar i båda dörrarna samtidigt.

Nå, det får ta sin lilla tid. Ett tag av liten skvätt kanske så småningom leder till ingenting alls.

Om man nu ska ha någon "vetenskaplig" nytta av helgens debacle Maria, hur reagerade kroppen på alkohol? Tolkar det som baksmälla som helt saknar proportion till mängden som intogs? Fler vittnar om detsamma (bl a Viktoria), ren under en längre period (2-3 månader), varefter man åker på galen bakfylla utan att ha "gett järnet" så att säga.

Jag förstår inte varför det blir så faktiskt, borde inte kroppen/hjärnan/receptorerna välkomna varje centiliter i det läget och bjuda på en ytterst angenäm upplevelse istället? (förvisso bra att så inte är fallet förstås)

Oavsett vilket, klart du reser dig! (Eller du kanske inte ens hann falla utan mer snubblade till?)

Härligt, R! Vilken resa du gör! :-)

Ja, jag är också kvar här när du skrivs ut. Men visst kan man fundera lite på de personer som skriver här under en period och sedan försvinner. Hur har det gått för dem? Hur blev livet? Slutade de skriva för att det gick alldeles åt skogen, eller för att det gick jättebra? Men, men... det är ju ingen idé att fundera över det egentligen, för vi får ju inga svar. Det är både för- och nackdelar med att vi är anonyma här. :-)

Vi hörs!
/H.

Jag stålsätter mig så smått inför sommaren, fotbolls-EM i glada vänners lag. Det lär inte vara 100%-ig nykterhet på sina håll är jag rädd.

Gillar din modell, och vi måste alla tillsammans här vårda a. (Och då menar jag inte a som i alkohol ;-)