Senaste kommentarerna i forumet

Jag undrar om livet ska va såhär?

På ett bra sätt alltså.
Jag lever mitt liv, efter bästa förmåga. Jag menar, vi är ju bara människor så visst gör vi misstag då och då. Så länge jag är nykter och gör misstag så känns det ändå rätt okej.
Men faktum är att misstagen blir färre och mindre om alkoholen inte finns med i bilden.
Och jag tänker faktiskt inte så mycket på det där med drickat. Det finns säkert dom som skulle säga att varningsklockor ringer när jag säger så. Och det kanske det gör, det återstår att se. Men jag har inga planer på att ändra mitt nuvarande levnadssätt. Jag mår så mycket bättre av att undvika flaskan. Jag tycker dessutom att livet är rätt kul!

Det var som någon sa "det kan faktiskt bli en vana att inte dricka"
Vi var ute på lokal i fredags och det stället hade en lång lista på dryckesmenyn "alkoholfritt" Vanligtvis brukar det stå cola fanta vatten typ. Men här stod olika alkoholfria viner, nån alkoholfri öl, alkoholfritt bubbel osv. Riktigt imponderande.
Nu har jag bestämt mig för att inte ersätta ölen och vinet med alkoholfria alternativ. Inte än i alla fall. Möjligen om några år.
Just nu är jag väldigt nöjd med vatten och en skiva citron.

Det enda jag känt senaste är att det är trist att inte få god öl när vi åker till köpenhamn om nån vecka. Men vaddå. Jag avlider inte av det. Det är inte hela världen att avstå från en tuborg. Danskarna är troligen av en annan åsikt förstås.

En annan sak jag märker börjar återvända är mitt djup. Jag är en tänkare. Ingen grubblare utan en funderare. När jag var aktiv struntade jag mest i allt och det är klart, jag var antagligen rädd för att gå in på djupet i mig själv. Bättre då att ta ett glas till och glömma det hela.
Men nu börjar jag glänta på dörren till mitt inre och se vad som finns där. Börja städa upp och lägga erfarenheter i ordning så att jag kan använda dom till nått bra när det behövs.

Så, på det hela taget tycker jag att min tillvaro just nu är väldigt bra! Det är klart, jag saknar fortfarande storstaden. Men den finns där. Ett par timmar bort. Så när längtan blir för stor så kan jag åka dit och få andas en stund.

...att jag måste omvärdera de människor jag har omkring mig om (jag menar förstås NÄR ;-) jag helt slutat med alkoholen. Min man och jag grälar en del också och självklart har alkohol en stor del i det. Jag ser fram emot att få samma erfarenhet som MT och Victoria - att vissa knutar bara försvinner. Men, samtidigt är det ju såklart så att det inte bara är mitt fel och om jag är nykter och han fortfarande dricker så kommer jag säkert också sitta där i soffan och vänta på att en en tjurig partner skall somna.

Men, men, vi är oss själva närmast. Att man mår bra i sig själv är det viktigaste. Viktiga diskussioner får helt enkelt vänta tills dagen efter.

Ha en bra dag!

Hej
Han svårt att sluta dricka när väl jag har börjat festa .
Så nu har det påverkat min familj . Vad skall man göra ?
Har jet löfte som man inte kan hålla .

ska det förstås vara:)

när mucket sedlar upp "det där diskuterar vi sen när du är nykter" Hoppas din måndag blir uthärdlig eller riktigt bra! / mt

för det är ju just där som ångesten har varit som störst, att jag och frugan väldigt ofta varit oense dagen efter...
Och hon har berättat för mig vad hon anser,och givit mig skuld, och jag har fått en fylleångest...

MEN, betänk om väldigt mycket av den ångesten är framkallad av att HON blir muckig när hon dricker!!!

Då sätts min nykterhet i en helt annan dager...

Jag har avslutat min alkoholdebut pga att det är HON som skapat min ångest!

Jag har otroliga tvivel på hurvida OM det bara är mitt fel, eller om hon har lika stor del i skulden...
Därför har det blivit ett stort aber i min tankeverksamhet...

Nu är jag nykter och har kollen, men vi fortsätter ändå att förbli ovänner efter en stor sammankomst med alkohol i bilden...
Mitt fel???, knappast jag är lika mycket nykter Berra som i vardagen, men fru Berra......?

Nä, det här är en omvälvande tankenöt som jag måste fortsätta nöta på....

Om hon har en del i min ångest som fick mig att sluta dricka, så ska det bli en ändring på detta..
Jag tänker inte ta på mig något oförtjänt eller som jag inte har helt skuld till..

Jag har rannsakat mig ut och in, allt för att bli en bättre människa, ja ni har ju kunnat läsa om allt jag funtat på...

Nu känner jag mig ännu mera vilsen, och jag har ytterligare en del tunga grejor att fundera på...

/Berra

Grattis till er två
Vad ni måste varit unga när ni blev tillsammans eftersom ni fått ihop så många år.
Kram Lisamari

Vad svårt det är, just detta att man får käftsmällar p g a alkohol, fast man själv valt bort den. Faktiskt väldigt frustrerande.
Jag har ju även läst detta du skrivit om känslan av att vara utnyttjad, just för att man inte drickar, ständiga chaffören, fixarn osv
Jag känner igen frustrationen, men vet inte vad man ska göra åt det.
Tack för att du delar med dig - skickar lite styrketankar och hoppas du står på dig
Lisamari

Tack för det du skrev - gick rätt in
Kram Lisamari

Söndagskram till dig Adde, ja livet har sina svårigheter...nykterheten är ju inte lösningen på allt, däremot hjälper den ju oss att se verkligheten som den är, och att göra de rätta valen - alltid något...

Precis det pratade vi om efter att vi lagt oss inatt, precis som mulletant beskriver har många knutar bara lösts upp, grälen och missförstånden som var återkommande under/efter tillfällen med alkohol uteblir... vi talade om hur mycket lättare livet blivit. Lättare att gå till jobbet efter helgen, saker blir gjorda, livslusten stor, vi njuter på ett nytt sätt av andra aktiviteter, intimiteten är större, samhörigheten, respekt och beundran inför varandra...

Berra, eftersom min man inte heller är absolutist, men sedan ganska lång tid sällan-drickare, och nio gånger av tio måttlig numera, så kan jag helt förstå din frustration. Eftersmaken/irritationen sitter i dagen/dagarna efteråt, helt sjukt egentligen nu när jag tittar i backspegeln, att jag själv valt att förgifta min relation på detta vis - varje vecka dessutom?! Och att jag inte kan göra ett dugg åt att jag, precis som du, ändå måste fortsätta drabbas av alkoholens baksidor - inte bara maken då - för att kunna delta i det sociala livet.

den insikten i mina reflektioner... att även jag har förändrats till "det bättre" iom att jag inte dricker alls. Många "knutar" som aktualiserats och tidigare skulle ha blivit svårlösliga oredor som vi sen skulle ha vridit och vänt och aldrig kommit till klarhet med .... de har bara upplösts. Det har varit helt facsinerande upplevelser för mig. Och när jag tänkt tillbaka och ser hur jag fungerar nu utan 1-2 glas -½ flaska vin så är också jag annorlunda. Kan låta det-ena-och-det-andra passera och överse på ett annat sätt. Och det är ju svårt om den andra malar på.
Det där medberoendet är för övrigt svårt att reda ut tycker jag.... jag tänker just nu att det finns en ganska flytande gräns där vanlig omsorg, kompromissvilja, hänsyn, överseende övergår till att man själv suddas ut så att man fogar sig utan att veta var man själv står. En skön söndag, helst i gemenskap, önskar jag dig! / mt

När jag ser hur alkoholen fortfarande påverkar mitt liv...

Nyss hemkommen från en större familjär fest, och frugan är bitsk...
Jag trodde att det var jag som blev snarstucken av alkoholen enbart, men ser nu att även hon blir det...
Inte mycket till alkohol, men på något sätt blev det mitt fel...

Ser mig helt oskyldig i ett påstående som frugan kommit på, och nu surar hon...
Hon pratar inte med mig, jag pratar inte med henne...
Och nu väntar jag bara på att hon ska somna före mig så att jag kan gå och lägga mig utan en bitter ryggtavla...

Ingen ide' att ta upp en diskussion med en som har druckigt, eftersom de sitter med all sans och reson....right!

Får se hur det hela "löser" sig, och hur lång tid det tar, en ...två dagar...
Vet att jag får fel attityd genom att svara tillbaka med samma mynt, man löser inga problem med att gå i en konfliktsituation...

Men jag har ju ett äss i min rockärm, jag vet ju hur det egentligen var, jag var ju nykter...

De brukar ju säga att det är aldrig ens fel om två träter, men ibland börjar man ju undra...

Alkoholen kan ju vrida det mesta till det helt absurda och sätta igång känslosvallningar som inte har någon grund...

Jag känner mig trygg i min nykterhet, men jag börjar tvivla på min omgivning...

Ibland känner jag mig som en bricka i ett spel, där ingen har berättat spelreglerna för mig...
Där man kan förlora trots man har inget satsat..

Ska man fortfarande få ta alkoholens nackdelar, men som medberoende???

/Berra

i den texten Adde. Även om ditt inlägg andas stor smärta ser jag också starka inslag av möjligheter och hopp. Kram i vänskap och allt gott! mt

rörigt och ledsamt, så fungerar ett "vanligt" liv så som jag lever det nu. Tidigare var det väldigt lätt att lösa genom att hinka i sig tillräckligt mycket så att bekymren försvann..........ok...........tillfälligt åtminstone. Alkohol är ju ett giftigt lösningsmedel, det löser ju det mesta utom just problem.

Idag så måste jag se problemen precis som de är, jag har inga undanflykter att ta till. Ibland synes lösningen på problemen vara helt olösliga för mig och jag fattar inget och det är då jag påminner mig vilka kunskaper om livet jag fått genom 12-stegsprogrammet. Jag har ju faktiskt en bas att stå på och jag kan använda programmet i alla mina angelägenheter.

I veckan var jag på väg till ett event och hade en massa tid över bara sådär ! Ok, hungrig ? Ja ! McDonalds !! Händer inte så ofta men jag njuter trots allt av det !! Ser också att jag hinner med att gå på ett AA möte och kilar iväg på det, alltid kan jag , ja, hmmmmm, "fördriva" lite tid på ett möte. Dessutom är kaffet gratis :-)

Men så sitter då där en gravid kvinna med betydande drogfri-/nykterhet och gör en alldeles lysande delning !

Återigen häpnar jag över att få mig till livs just det som jag just då behöver som mest ! Hennes delning går rakt in i mitt hjärta och jag får påfyllnad av det som jag fn behöver mest : hopp och livstro. Hon berättar om hur hon i början av sin nykterhet medvetet väljer att lämna över svåra saker som hon inte förstår till sin högre makt för att få lite anstånd, andrum, och kunna lära sig att förstå vad som händer. Det är inte första gången det händer mig men jag blir lika förundrad varje gång ATT det händer, det är så härligt att vi är så lika varandra, att vi har så mycket att lära varandra. Och jag är speciellt glad över att jag sent omsider i livet har lärt mig att lyssna på andra.

Hennes delning var som ett kåseri med en mycket allvarlig underton och hade väl egentligen begreppet "djävla idioter" som en grundsats ! Jag känner igen mig i det på så vis att när alla runt mig verkar vara "djävla idioter" så är jag farligt ute i min nykterhet, jag skjuter ansvaret bort från mig och lägger det på dessa "djävla idioter". Enkelt, eller hur ?! När jag pekar med näven och ett pekfinger på någon stackars "djävla idiot" så pekar faktiskt 3 fingrar tillbaka på mig själv. Prova gärna !!
Det säger en hel del, eller hur ?!

Tack vare min aa-vän så har jag nu blivit påmind om att jag inte ska ta del av det som sker för jag förstår inte VAD som sker utan "bara" vara åskådare. Det är inte lätt men det är betydligt lättare än att ge sig in i något jag inte behärskar. Jag får lita till att det som sker för något gott med sig om jag har tålamod att vänta. Hennes ord väckte slumrande lärdomar som jag lärde i min nynykterhet och som jag inte haft användning för i det "vanliga" livet. Jag upptäcker till min förvåning att jag har kunskapen om hur jag ska vara men att jag inte riktigt lärt mig att använda den kunskapen fullt ut.

Den här kicken jag fått nu har påmint mig om vem jag är och varifrån jag kommer och att jag INTE får slarva med mitt mötesgående för då finns risken att jag börjar glömma. Och det har jag inte råd med.

Jag är inte religiös men jag har en tro på något starkare än mig själv så därför betyder den här dikten rätt mycket för mig :

FOTSTEG I SANDEN

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. I skyn fick han se glimtar och scener ur sitt liv. För varje scen, noterade han att det var två par fotsteg i sanden; ett par tillhörde mannen och det andra Gud.

När den sista scenen ur hans liv visats för honom tittade han tillbaka på fotsetegen i sanden. Han såg då att många gånger fanns bara ett par fotsteg. Han noterade också att det var under hans jobbiga och ledsna tider i livet.

Detta bekymrade honom och han frågade Gud om det. "Gud, du har sagt att när jag beslutade att följa dej, skulle du gå med mej hela vägen. Men jag har sett att då jag har haft jobbiga tider i livet, finns där bara ett par fotsteg. Varför lämnade du mej när jag som bäst behövde dej?"

Gud svarade; "Mitt dyrbara, älskade barn, Jag har lovat att alltid vara med dej. Under de tider av lidande, då du bara ser ett par fotsteg, det är då jag bär dej."

till de 15 åren! / mt

Idag firar vi 15 år ihop min Lelas och jag. Snart har vi längre tid som ett par än vad vi har på varsitt håll.
Det var på håret att vi fick 15 år tillsammans och det har inte bara varit hon som varit på väg att lämna. Jag har också känt (fast i min nynykterhet) att jag är förändrad och kanske velat gå vidare på eget håll.
Men jag har kommit fram till att det vi har är värdefullt och jag gör i alla fall vad jag kan för att det ska bli fler år tillsammans.

Man känner igen kommentarerna, vad ska du göra i helgen då??

Har försökt minska min alkoholkonsumtion under flera år, men det har förmågan att öka så fort jag provar på att dricka igen efter ett par veckor eller en månad.
Har nu bestämt mig målet är inte på sikt, utan jag får helt enkelt avstå helt.

Ett sätt för att nå dit för mig är att ta det lugnt, inte boka in massa som stressar, även roliga saker.

Så när jag får frågan och kan svara "så lite som möjligt, har inte bokat in något alls" med en lycklig min så ser jag att folk tittar till lite, inte bara en nick, och jassårö...
utan reagerar lite på det.

Jag har i varje fall haft det så, haft fullt upp på helgerna för att inte ha tråkigt eller missa något, men igentligen bara rusat på.'

kram jonteper

de "helsjuka" dramerna som är iscensatta på teater och film av "konstiga" regissörer som salig Bergman och Lars Norén, Strinberg, för några för några år sen De halvt dolda av Jonas Gardell och Fyra nyanser av brunt. ... Många säger att "det är inte klokt" men jag tror att det är de som "sett" och tagit till sig gestaltar verkligheten på scenen.
Men ... det FINNS mycket vackert och fint i livet också! Många varma och glada färger och nyanser. Ha en fin helg Berra, tanka ljus och glädje till måndag! / mt

Ha en fin och nykter helg! / mt

Ha en fin och nykter helg! / mt

Jag har de senaste veckorna hängt här väldigt mycket, återfunnit forumet lite grann.

Det är så mycket värt att läsa allas erfarenheter och tankar, det grundar verkligen min syn på drogen, och ger mig ny stolthet att kunna säga ifrån.

Ja du Berra, mångt i mycket kan det nog fungera såhär.

Vi människor är lite som diamanter...
Vi har så många olika sidor, och dom olika sidorna skiftar vi, i olika situationer.

Nu vet ju inte mina arbetskamrater att jag är "alkis", utan att jag bara slutat dricka för jag gillar det inte längre.
Dom har ingen aning om att jag haft problem.
Kan tänka mig att om dom skulle få veta skulle dom säga:

- HON?!? Nej men är det SANT!? Hon som är så ordningssam och trevlig!

Ordningssam och trevlig ja...
Utåt sett....
Inombords rådde kaos och elände.

Jag var inte riktigt killen med nedpissade brallor bokstavligt, men när det var som värst kändes hela livet nedpissat.
Och strumplästen full med hål...

Skönt att jag börjat sy ihop strumlästen igen...
Phu!

Ha en riktigt skön och spiknykter helg Berra!
Kram på dig!
//N.T

Ja ett ordval som man i ett enda ord kan förklara hur fredagskänslan känns, fredagsbuller...
För "bullrar" det gör det, allting blir mycket lättare på jobbet, alla står och går med sina förväntningar..
Man frågar, "Vad står inför din helg då'rå?", eller va'ska'ru'göraihelgendå?, när de står med sin kaffekopp och väntar på kaffemaskinen...

Lite gladare och mycket mer förväntasfulla...
Vad vill de ha för ett svar, montro?
Vill de ha ide'er till ett eget uppslag om vad man gör på en helg, för att de tror ha en torftig egen helg??

...vad är det klassiska då,.." jo'fö'fan vi ska på fest sörrö, ska festa järnet.."
Och man har vridit samtalet till att man ska förlora sig själv i alkoholen..
Jaha!, så du ska få bli full och få ha det roligt, ohh vad jag är avundsjuk.... tänker de så men säger något annat...?
Ska de själva sitta hemma och torka ihop, kanske på sin höjd dela en pavva tinto med sin partner till lördagsmiddagen...
Och lite avundsjukt tänka på sin kollega som ska få ha det "riktigt roligt"...
Men hona/han lever på sina erfarenheter och minns sina upplevelser med alkoholen, de kanske var fina?

Hur har kollegan det då, kanske bli aspackad, blir oense med sin flickvän, hon går hem, han fortsätter dricka ohejdat..
han blir fullare och börjar bli muckigt med andra festdeltagare, hamnar i bråk och råkar ha sönder någon annans mobiltelefon,
samt välter 3 st vinglas i vitrinskåpet som går sönder när han ska hämta ett nytt som han tappade från balkongen...
Han kräks över allas skor i hallen och blir till slut utslängd av värden och värdinnan..
Han fortsätter till den lokala bypuben där han inte blir insläppt, på pizzerian hinner han svepa en snabb öl innan de stänger...
Han vandrar runt på byn i bara strumplästen, skorna vet han inte var de är, gylfen är öppen och ena benet nedpissat...
Han kommer hem och somnar med byxorna nere sittandes på toaletten och huvudet i handfatet..
Han vaknar kl 10 på Söndagsmorgonen av att flickvännen låser ytterdörren från utsidan, och hela den dagen är förstörd...
Ett mess på mobilen bekräftar att flickvänner sover över hos en kompis ett par dagar..

Han återkommer på Måndagen till jobbet, lite mosig, och möter en nyfiken blick...
Kollegan frågar.."hur var din helg då, fartfylld?"
Jo den var helt OK svarar han, flackar med blicken när minnesflasharna kommer tillbaka, och går tillbaka till sitt kontor...

Han ljuger dåligt och har ett taskigt pokerfejs, han vill inte berätta vilken jäkla soppa han utsatte sig och sina vänner för i helgen,
om de någonsin kommer att bjuda honom på party igen, eller någonsin kommer att vilja prata med honom igen...
Kanske de bara kommer att höra av sig med krav på pengar för nya Kosta Boda vinglas, en söndertrampad Iphone och nedspydda skor som inte
går att rädda till rena igen..
Ångesten krampar runt hans mage så att han glömmer bort att andas helt ibland,
och allt han kan tänka på är att försöka minnas de andras miner under festkvällen,
och vad det var som var upprinnelsen till att han och flickvännen blev ovänner..

Han lever i ovetenskapen om vad som har hänt, kanske fyra dagar till, sedan kommer en ny helg då han behöver glömma den förra helgen,
med ännu mera alkohol, och han vet att det kommer att trasa sönder hans liv ännu mera, men han vet ingen annan utväg...
Det enda han vet är att alkoholen förstör hans liv, och om han hade mod skulle han ta sig ur det eviga ekorrhjulet, om han hade mod..

Det som äcklar honom mest är att i kontoret här brevid sitter en kollega och är avundsjuk på hans helgliv, hon som inget helgliv har...
Han skulle göra vad som helst för att byta ut det mot sitt, OM han bara vågade säga sanningen...
Men han är en stolt alkoholist som inte vill säga sanningen, inte ens för sig själv, att kapitulera vore att tappa ansiktet...
Men han vet, han ljuger dåligt och har inget pokerfejs, varför överhuvudtaget fortsätta en kamp han bara kan förlora...

Jag säger inte att det är så här, den kanske inte ens är verklig, men bygger mycket på mina egna erfarenheter...
Jag ser i kaffekön till kaffemaskinen precis samma händelse nästan varje vecka, nästan varje fredag...
"Händer det nå't i helgen då?"
Partymannen ljuger och sätter högre förväntningar hos den avundsjuke, helgen tillbringas i avund och misär, ingen av de får veta om varandras regi..
Måndagen snoppas av, en får ingenting veta, den andre önskar att den fick veta om vad som i verkligheten skedde i helgen...
Allt faller i glömska tills nästa helg..

Men jag ser saker....
som jag inte kunde se tidigare...

Är hela livet en enda teater, och jag börjar kunna igen regi'n..

/Berra

mitt användarnamn är vana men jag står som fenix