Senaste kommentarerna i forumet

snöstorm, dystert. Ett utmärkt skäl att kröka ner sig eller hur ?! Planera hur jag ska handla spriten till helgen, törs jag köpa allt på samma bolag eller måste jag åka runt till fler ? Hmmm, när är det minst med folk på dagen så jag slipper stå att skylta i köer........Har jag pengar så här sista veckan före lön ? Jag brände ju lite för mycket förra veckan...........Javisstfan, jag måste ju tanka bilen !! Helvete !! Där rök ju ett flak ! Vänta nu, 18e, ahaa, det är ju barnbidrag !!! YES !!! Helgen är ju räddad !! Jipeee !!!

Det har gått ett tag i nykterheten nu och jag har så enormt svårt för att förstå hur satans snett jag resonerade på den gamla tiden. Nervositeten att pengarna inte skulle räcka, att spriten inte skulle räcka, allt djävla planerande runt mitt drickande, det dåliga måendet, den dåliga sömnen, bakfyllan..... den ständigt närvarande bakfyllan, hur det onormala blivit normalt.

Ibland glömmer jag bort vilket fantastiskt liv jag har idag !! Vad spelar en snöstorm för roll mot det gamla beteendet som fanns där ?? Är det överhuvudtaget möjligt att jämföra ?

Den där tidiga måndagmorgonen som jag satte mig i bilen för att åka till Nämndemansgården första gången var det också en fruktansvärd snöstorm. Jag var skapligt bakfull och jag hade säkert blåst rött när jag började min färd, jag mådde vedervärdigt, åt ingenting under resan, jag tror inte ens att jag stannade för att röka, jag hade nog spytt då. Strax utanför Lund hade polisen en blåskontroll och tankarna snurrade i skallen, jag blev livrädd, men jag bestämde mig för att om jag blev stoppad och blåste rött så skulle jag säga precis som det var och hoppas att de skulle vara vänliga att skjutsa mig sista biten. Jag behövde inte stanna.

Vid avtagsvägen till Gården, där promenadgränsen går, kom sista sjuka tanken : Här går det faktiskt att göra en U-sväng och åka hem igen !! Såååå farligt är det nog inte och tänk på hur mycket pengar du spar !! Inom mig skrek jag NEJ !!! och åkte in och parkerade vid receptionsparkeringen och gick med skakiga ben in och där var Eva som med sitt vanliga leende önskade välkommen !

Jag var äntligen hemma.

Vid utskrivningen en månad senare fick veta hur jag hade sett ut när jag kom : Rädd blick, grå i hyn, krokig rygg, på gränsen till underviktig, skakiga händer.
Kort sagt en rejäl alkis-look !

Att åka dit är ett beslut som jag aldrig någonsin har ångrat och det är ju konstigt att det ska ta sådan lång tid att fatta att jag behövde hjälp. Jag hade ju försökt så många gånger och så många år att sluta/minska på mitt drickande och det fungerade ju aldrig. Jag har många gånger tänkt på hur mycket jag ev kunde ha förkortat mitt lidande om det hade funnits ett sådant här forum på min tid. Jag tror att det (eller rättare sagt : alla ni som skriver här) kunde ha haft en avgörande inverkan på mitt liv genom att jag kunde se att jag inte var ensam och att jag kunde ha bollat mina tankar med någon annan här. Ett avgörande som på många sätt kan vara skillnad på liv eller död för mig och andra.

Så ett stort tack till alla er som gör mitt liv lättare att leva, att jag kan påminna mig om att jag är en alkoholist och att min sjukdom är en färskvara som måste vårdas ömt.

Hej, drickarn, Eriksdotter och Lantlollan! Och välkomna hit!

Ni undrar om det är möjligt att sluta dricka, och hur man bär sig åt. Svaret är att det är möjligt, och att ni kommer att hitta mängder av exempel på hur man kan göra om ni fortsätter läsa runt på forumet här. Här finns många fantastiska livsberättelser!

Lantlollan - du skriver att du gör din sambo illa genom ditt drickande. Har du sett att forumet också har en del som handlar om anhörigas situation? ("Hjälpa någon som står nära") Där kan du lära dig jättemycket om hur det är att leva med en alkoholist, dvs att vara medberoende. Kanske hittar du förklaringar där på varför din sambo reagerar på vissa sätt, eller tips på hur ni kan göra för att klara av det här tillsammans.

Pepp!
/H.

Jag tycker att rött vin är gott. Jag tycker det känns lite lyxigt att få komma hem efter en lång hektisk arbetsdag och sätta sig i soffan med ett glas. Som lätt blir två. Att få blanda en ny sorts drink med spännande ingridienser känns som en happening.
Nu vill jag få bort denna vardagsvana och kunna njuta av gott vin vid speciella tillfällen eller om det är helg.
Måste med andra ord hitta nya vardagssysslor som får mig att inte hamna i soffan med glaset i handen.

Här om dagen tog jag en bakväg till jobbet för jag kände mig lite sliten efter lite vin kvällen innan. Jag hade druckit tre glas vin och är i och för sig säker på att jag fick köra bil åtta timmar senare men känslan fick mig att välja en liten gammal väg som är längre och då insåg jag att det här livet är inte okey :(

Men nu har jag bestämt mig liksom vi alla har här eller hur!?!? Vi hjälps åt!

Är helt ny här men det känns som ett rätt forum, har ingen lust att gå på AA möten eller få behandling.
Det jag vill göra är att försöka kontrollera mitt drickande. Dom senaste månaderna har jag supit mig redlös ett par gånger i månaden samt att jag konsumerar i snitt ett flak öl på mindre än en helg. Det blir även några öl i veckan.
Jag vet att jag sårar min sambo han har själv haft spritproblem i sin släkt nära inpå sig så jag vet att jag river upp gamla sår hos honom.
Är det någon här som har lyckats att kontrollera ert drickande? Känner att jag inte orkar med detta alkohol sug varje dag. Är tackam för några råd.

Är så glad att jag tagit steget hit. Googlade mig till denna sida i hopp om något som kunde likna "sluta röka linjen" och fann alkoholhjälpen.
Jag vet att jag dricker för mycket. Eller framför allt för ofta. Ett eller två glas vin per kväll och nu vill jag verkligen inte göra det längre. Dricker även om jag inte är speciellt sugen för att det är en vana. Alla omkring mig dricker lite vin varje kväll så det finns alltid tusen bra ursäkter.

Nu måste jag ta tag i detta beroende :(

Ville bara säga hej och önska dig välkommen hit!
/k

För mig var det nästan en lättnad att acceptera att jag hade problem med att hantera alkohol. Men det tog ett tag att vänja mig vid att benämna mig själv "alkoholist"
Men nu är jag nykter alkoholist och känner att det är mycket roligare än att hela tiden se till att jag har alkohol så att jag klarar mig eller att hitta fler gömställen så att det inte riskerar att upptäckas. Det är ett förfärligt roddande med alkohol.
För att inte tala om hur bra kroppen mår.

Men det är inte enkelt. Du liksom jag har ändå lyckan att våra älskade har orkat finnas kvar hos oss. Det är en drivkraft. Stark!
Man hittar tillbaka till varandra i små steg och det är så skönt att slippa ha dåligt samvete hela tiden. Men viljan måste ändå vara ens egen. Man kan inte bli nykter för någon annans skull. Men det vet du nog redan.

Skriv på bara! Tappa inte modet. Tillsammans är vi starka.

så glömde jag att kommentera Lelas " Wow! " !! Hahaha !! Underbart !! Jag saknar en "Gilla" knapp att trycka på !! Jag förstår precis vad du menar Lelas !

välkommen Mulleman !!

Härligt att du tar steget, det är inte helt enkelt att göra det första gången. Kändes som att slänga sig utför ett stup när jag själv uttalade ordet alkoholist och accepterade att jag inte kunde hantera alkoholen. Jag blev avklädd, naken, inget att gömma sig bakom. Helt plötsligt blev jag tvungen att ta ansvar för det jag gjorde och sa. Jag som alltid haft möjligheten att fly och gömma mig med hjälp av spriten. Precis om du skriver så är vi helt sanslöst duktiga och inte bara "nästan" utan rejäla experter på att smita undan och hitta på förevändningar. För att inte prata om att hitta på gömställen !!

Jag väntar spänt på kapitel 2 !! Du kommer att se att vi är så otroligt lika varandra i vår sjukdom, det är det som är det fina med ställen där beroende träffas och pratar samma språk. Alla lögner och undanflykter har jag själv använt så det vill mycket till för att lura en annan beroende ! Och samtidigt är det så fint anordnat så det som jag mår bra av mår även du bra av, enkelt, eller hur ?!

Din kära livskamrat har satt spår här på forumet och jag tror du har mycket stöd att få och även ge där. Det är en mycket klok kvinna !!

Och hur du nu än känner för framtiden så kan jag lova dig att det blir bättre och bättre ju längre tiden går. Om du inte dricker ! Jag har ett helt frivlligt val att göra idag om jag ska dricka eller inte. Så var det inte tidigare !

Och just idag har jag valt att inte dricka ! I morgon innan jag kliver ur sängen så tar jag förhoppningsvis ett nytt beslut för just den dagen.

Lycka till !! Och jag tror det känns lite skönt för dig nu när du väl tagit steget !

Hej igen!

Nä, jag vet allt för väl att det inte är lätt. I mitt liv är det inte jag själv som har beroendet, utan jag lever med en man som numera är nykter alkoholist. Kampen ser lite olika ut om man är den beroende eller den medberoende i en relation, men vi delar samtidigt väldigt mycket. Som till exempel insikten om att det inte är enkelt...

Häng kvar här på forumet, så kommer du att hitta många berättelser om vägen mot ett nyktert liv. Och i de berättelserna finns massvis av argument för varför ett nyktert liv är ett bättre liv än ett liv med alkohol. Du kommer också att märka att du inte är ensam, utan långt ifrån.

Pepp igen!
/H.

Men istället för av alkohol och svek och lögner.... av Alkoholhjälpen och vänner.

Jag förmodar att min kommentar är helt onödig, du vet förmodligen själv.... men för mig så viktig att säga just nu... DET HÄR är inte lätt! Jag tänker i min förlorade hjärna på allt jag måste avstå ifrån i det "vanliga" sociala livet och förlora, inte vara delaktig i, med mera dito. Måste komma ihåg allt elände det har skapat så många många gånger, det var verkligen inte lycka det heller. Jag vill ju bara vara en glad, trygg och stolt person över det jag är som den jag är. Tack för din kommentar. mvh/Mulleman.

Välkommen hit, Mulleman och gratulerar till det första steget mot ett bättre liv!

Pepp!

/H.

visst är det en välsignelse att vi stoppade det inmundigandet i tid :)
Igår på jobbet fick jag insikten om hur det står till med mej både fysiskt o mentalt mot förr.
Förr släpade jag benen efter mej när jag var bakis på jobbet.Så fort jag fick tillfälle la jag mej på soffan o somnade tom ibland(när min brukare vilade)
Nu är jag närvarande.jag är närvarande med min brukare och jag ser att jag är en fantastiskt bra resurs på mitt jobb.
Jag är där med hela mej.
Även om jag åxå när jag är hemma eller fotar i studion även där är med till 100% o väldigt målmedveten så skulle jag inte vilja jobba 100% med mitt skapande jobb/hobby/intresse.
Jag tycker om att arbeta med människor,vara lyhörd,peppa,ta hand om,vara vårdande o ge uppmuntran osv.Det hjälper mej åxå.
Det är så himla skönt att ta vara på livet.

..efter lunchen, känns det inte härligt!, så säg?

Solen skiner och jag har precis varit ute på ett tjänsteärende, jo jag gick faktiskt...
Snönhögarna faller sönder i små små bitar när man går förbi, och mina ögon letar frenetiskt efter första vårblomman bland de gula ihopstryckta grässtråen...
Blir det en snödroppe eller en hästhov (tussilago)???

Jo jag blir väldans glad över solen som har kommit tillbaka, den värmer och sprider ett ljus efter vinterns kalla mörka tid..
T.om snön blir vacker igen när det blänker av smältvattnet i den, och jag brukar se små gångar efter åkersorken i botten på snömassorna...

Jag stannar till...och tänker...NU Berra, NU! ska du njuta en stund, stanna upp och låta livet komma till dig..
Och det gjorde jag, jag njöt verkligen, jag fick en bit av optimissmen inbyggd i min själ, Hejhopp!, tänkte jag...

Jag försöker finna nya stigar till någon form av belöning till mitt sinne, hitta det som gör det roligare att leva, UTAN alkoholen...
Man bör nog försöka finna sina källor till positivt tänkande istället för att påverka den kemiskt...
Jo'rå det finns källor till oro också, hur fanken går det därnere i Japan?, klart man tänker på det...
Jordskalv, tsunami, och härdsmälta, de har större problem än vad jag har just nu...

Men det kommer också stunder där man bör byta impulser och bara se de som är bra för mig, och mitt välmående...
Och sedan får det se ut bäst det vill runtomkring mig, i MIN lilla bubbla, där mår jag bra i alla fall...
Och då kan lite solsken hjälpa till, och ett sökande efter vårtecken vara en alldeles utmärkt terapi för mig och mitt mående...

Sen att det tog typ 2,5 gånger så lång tid att gå den där biten på tjänsteuppdraget, jaha se.. det skiter jag i..haha!

Men jag har "tankat" mig själv med gott sinne, och det ska jag leva på i flera dagar, jag älskar när impulsiva saker som händer i mitt liv...

Inte behöver jag någon alkohol för att orka leva, tvärsom...om man skippar den så orkar man nog leva lite mera, och kanske längre,.. och behagligare...

Det praktiserar jag just nu, och vet ni?....det funkar!

Mors Berra

jag super som en jävla kvast neger i en soptunna jag vill sluta och min penis blir så liten när jag dricker HJÄLP!!!!!!

Hahahahaha, jag hittade en annan länk där han sjunger live. Jo, jag blev tilltufsad igen men jag reste mig upp på 8 och gick. Jag kommer aldrig mer att bruka våld på mig själv och förhandla bort mitt livsutrymme. Hoppas att det kan ge styrka till andra här på forumet.
Kram kram

http://www.youtube.com/watch?v=YK5G_b8k3y4&feature=related

..välkommen tillbaka, av vilken anledning du nu var borta (mm måste medge att jag blir nyfiken, men vi låter det var där..)

Den där j@vla låten påminner om min barndom, när man satt och kollade TV'n en lördagskväll...
Man var alldeles fashinerad över att det överhuvudtaget var i färg, sen spelade det ingen roll vad för skit de sände...
Och för en líten knodd som inte hade lärt sig engelska ännu, så lät det ju ungefär så där, alla andra språk...
Bara de var glada och kunde tralla vidare..jojo det var kvalite'tsunderhållning det..
Nä så ALLT var knappast bättre förr, inte ens fyllorna..

Mors Berra

Hej Berra

Och alla andra underbara ni. Det var en evighet sen känns det som.... Men jag är tillbaka igen. Något hände mig, väldigt personligt, som det gör i människors liv, och så kan vi låta det vara där. Men nu är jag tillbaka, en måndag som glider över till tisdag. Var så syndfullt trött idag, ville bara stanna kvar under täcket. Men måndag är måndag, det är bara att spotta i nävarna igen. Såg melodifestivalen i helgen, fel låt vann som vanlig hahahaha. Varör kunde inte den här låten få vara med? Det är ju ändå lite drag i den, undrar var man får tag tag i texten?

http://www.youtube.com/watch?v=v1PBptSDIh8 (den är roligast om man tar bort ljudet, kolla killens mimik....)

Kram Märta

..utan en riktigt bra dag, för att vara den första inledande svidande arbetsdagen av dagarna fem...

Ingen har hackat på mig, jag har heller inte gått med skuldrorna i försvarsläge (spänd?).
Jag har varit rättfram med starkt gehör på frågor, ingen dividerande, inte varit något självpåtagande offer...
Folk har respekterat mig idag och givit mig de ytor jag behöver, tom chefen!

Så idag var det en riktigt bra dag, inget tjat, inget hånande, inga gliringar, utan bara ett respektfullt betende...
Det gillar jag, eller...egentligen så skulle det ju vara ALLA veckans dagar, eller hur?
Men jag ska inte ta något för givet, i morgon är det ju en annan dag, så vi får väl se dagskondiset då'rå...

Det finns inga som helst anledningar till att varken fira, eller att behöva sörja idag med alkohol...
Tänk så skönt det känns, ingen anledning till att behöva nyttja alkohol överhuvudtaget...
Inget som "suger", inget att längta till med alkoholens hjälp..
Jag är fri i mina tankar, och kan göra mina egna val...

Har ingen brådska hem, ingen brådska över att slänga i mig käket, ingen brådska att köra bilen någonstans...
Bara för att hinna, eller komma snabbare till berusningen, och det där "sköna" som jag har nu hunnit glömma hur det kändes..

Jag får ha mitt "sköna" i det liv jag lever i just nu istället, försöka njuta av det som går att avnjuta...
Jag har ingen fyllånger t.ex., ja man saknar inte frånvaron av den om man inte heller upplever den...
Och det gör jag, i mitt minne, aldrig ska jag glömma vad den gjorde med mitt liv...

Den som har slagit sig på tummen precis med en hammare önskar sig inget annat än att värken ska gå över...
Men att tänka vad skönt att jag inte har ont i min tumme just nu, när det inte värker, det är det ingen som tänker på..
Men man kan kanske en liten tid efteråt tänka, tänk så j*vla ont jag hade i min tumme när jag hade slagit den med hammaren...!!!
Och då kan man återminnas den hemska känslan...

Precis så tänker jag på min ångest, det är ingen ide' att försöka minnas något man inte har haft ont av....
(menar att... jag har ingen erfarenhet av att banka tårna med en hammare t.ex,
men att missa huggkubben med yxan, det gör s*tans ont i smalbenet, t ex)

På så sätt kan man orientera sin smärta, till olika ställen..
Men att försöka få någon att känna som aldrig har haft en riktig fyllånger, att få rätta känslan, glöm det!
Det är vi unika med i sådana fall, och nå't ska vi ju vara bäst på också...

Man får vara glad över att man lever, brukar de säga...
Jag skulle vilja säga att man får vara glad över HUR man lever...
Inte tvinga sig in i något dit man inte vill, t.ex tron över att allting bara löser sig, bara jag får ta den däringa skvätten alkohol..
Problemet kvarstår alltså, den har t.om växt med ytterligare ett nytt problem, baksmällan!

Idag är det min dag, trots att det är en Måndag, haha!

Mors Berra

inlägg som dina gör mig glad och triggar mig till att fortsätta...
Ibland så känns det som om jag bara skriver till mig själv, och momentankänslorna får mig att minnas känslor jag hade bara för någon dag sedan...
Så de hjälper mig också...

Jo jag tror på att "ersätta" drickandet med träning, det ger nog på ett ungefär samma välustkänsla, med endorfiner etc...
Men det bryter inte ner kroppen som alkoholen gör, utan tvärs om...

Jag har läst om många som byter ut suget mot ett rejält träningspass, och det funkar ett tag..
Men att inte heller bli för självsäker och tro att det kvittar ut varandra helt, allra helst en lördagskväll kl 23...
När det är så "enkelt" att knäppa en bira istället för att ta sig till en träningslokal som knappast har öppet vid den tiden på dygnet...

Men se sin kropp öka i dimension, öka antalet reps, och vikterna på träningsutrustningarna måste vara en erkänsla så stor som någon...

Så du gör helt rätt, låt det svida i bicepsen varje gång du känner ett sug, det är "straffet" för att din hjärna spökar med resten av kroppen...

Stå över din egna kropp, och lyssna på dess reaktioner, och gå lite i förväg så att du kan förhindra eventuella sidospår...

Det finns absolut ingen som helst rättfärdigande i att behöva plåga sig själv med dödsångest eller bakfylla..
Vi är alla värda så mycket mer, och tänka bara lite i förhand på vad det är som händer med oss, innan vi tar det första glaset...

Det är inte lätt till en början, men återbetalningen kommer en tillbaka, i små små doser...
Härda ut, och sedan fattar man inte varför i helsefyr man överhuvudtaget tog något med alkohol senare....

Alkohol finns för dem som kan hantera den, jag är inte en av dem...
JAG mår bäst i att undvika den, men inte heller förbjuda den hos andra..
Acceptera att den finns, men den är inte till för mig...

Alla kan inte balansera på en slak lina, men alla kan stå på fast underlag...

Men det gör inte mig till en sämre människa, jag har andra kvalite'er...
..som att se verkligheten t.ex, varje dag i veckan...

Jag flyr ingenstans, och allra helst inte mig själv...

/Berra

Tja Berra!

Du känner inte mig, men det känns som jag känner dig! =)
Jag har läst i din tråd många gånger och det är ett otroligt stöd.
Jag tänkte att jag skulle skriva här då det går bra för en gångs skull istället för att bara läsa/skriva här när man har fylleångest och är bakis.

Hur har min helg varit?
KANON! Har börjat träna på helgen istället för att kröka, känslan att vakna med träningsvärk och gå upp på morgonen och äta nyttigt är helt outstanding!

Nu är det söndag, vaknade för 3 timmar sen och har ätit gröt och ska iväg nu och köra ett pass.

Jag tror att utan din tråd så hade det varit samma gamla visa som för 6 månader sedan för min del...
Dödsångest/bakis hela helgen...

Tusen tack för en bra tråd och fortsätt skriv i tråden!

några drogfria narkomaner för några dagar sedan. Det är alltid intressant att träffas "över gränserna" och lära sig av varandra. De är ju ofta betydligt yngre än vad jag som "vanlig" alkis är men har många gånger fler och värre konsekvenser av sitt missbruk. Jag kan inte påminna mig att ha träffat på någon narkoman i min ålder, de i min ålder har ofta alkoholen som "basföda" och narkotikan som komplement. Om det är tvärtom överlever de inte till 50 års ålder.

De har ju sett hur medicinförskrivningen har tagit över drog tillförseln i Sverige. NA är ju i större utsträckning än AA motståndare till alla former av sinnesförändrande preparat av naturliga skäl. Vi pratade bla om hur heroin-användandet har sjunkit i Sverige och att ansvariga myndigheter slår sig för bröstet. Problemet är att Subutexen, som används vid avvänjning från opiatberoende, har ökat nåt ofantligt. Unga mellan 15-20 år hoppar över heroinet och går direkt på att missbruka Subutex vilket gör att deras avvänjning blir ändå djävligare. Om det överhuvudtaget går. Det fina med Subutex är att det skriver läkare ut och då helt plötsligt är det en legal drog. Tillsammans med benzo och tramadol blir det en fin cocktail.

De här killarna jag pratade med efterlyser ett nationellt register på vem som skriver ut narkotiska preparat och vem som tar emot dem. Integritetskränkande piper alltid någon då medan vi som är nyktra och drogfria ser möjligheterna med att rädda liv. Uppenbarligen finns det läkare som langar preparat, jag vet själv 2 st, men det är lögn i helvete att komma åt dem ! Polisen ? Nix. Läkarnas etiska nämnd ? Nix. Landstinget ? Nejnejnej ! Apoteket? Kanske nu efter att ha fått ett tips om hur man går runt deras regler. Socialstyrelsen? Bara vid uppenbara fall, de gör tydligen inga egna utredningar.

Ibland kan det vara svårt att jämföra missbruk men allt beroende har ju samma egenskaper och förutsättningar medan konsekvenserna blir olika. Jag beundrar drogfria narkomaner, jag har hört så många historier om vad de har att kämpa emot, inte bara mot sig själv utan hela samhället tar ju avstånd mot en narkoman på ett betydligt tuffar sätt än på mig som alkis. Drogfria narkomaner är ofta väldigt drivande och ser till att saker händer medan vi alkisar är lite mer "laid back" ! Generalisering ? Javisst ! Men jag tycker nog att jag kan se skillnad på en drogfri narkoman och en nykter alkis !

Vi var helt överens om att piller INTE är rätt väg till ett nyktert och drogfritt liv. Men hur ska vi gå till väga för att få våra politiker att fatta det ?! Det måste till en attitydförändring innan vi har en massiv pillertuggande befolkning som rumlar omkring. Äntligen börjar det uppmärksammas att det skrivs ut för mycket sinnesförändrande medel men det verkar som ingen orkar/vill/törs ta i problemet för det tassas runt det och det bränner i händerna när de får tag i det.

Vi var också överens om att vi var glada att vara nyktra och drogfria och det kanske på nåt sätt är enklare att vara alkis eller narkoman eftersom vi kan sluta ta alkohol eller droger medan en matberoende inte har möjligheten att sluta använda mat. Verklig respekt till dem som klarar ut sitt matmissbruk !

Idag är det söndag och jag är inte bakfull !! Och igår när vi skulle gå och lägga oss så hade hustrun lite vin kvar i glaset. Vad gör hon med det ?? Häller ut det !! Tjena !

även vi trivdes nyktra. Jag tror (?!) att alla hade det bra. Ha en härlig söndag (inför måndagen) :) / mt

Jag försöker dagligen tänka på en ganska så viktig sak...
"Åger" jag mitt eget liv nu?
Jag värderar det varenda dag, och funderar på om jag har min egna kontroll...

Det handlar inte alltid om alkoholen, utan om jag har tillräckligt med eget mandat att få göra precis det jag vill...
Och när jag får göra detta, trivs jag med det då?
Jag hatar när andra kör och stressar mig, men jag hatar också att ha ingenting att göra...
Denna helg har jag vikt åt grabben, och har således inget annat jag "måste", urskönt!...

Jag hade gjort en lista med saker vi kunde hitta på idag med 6-7 saker...
Han valde äventyrsbadet, men hey hey, då måste du ta med dig en vän sa jag..
Fassan taggar snart de femtio, och pallar inte tempo-el-gigante i vattenruschkanor etc.
Så han tog med sig kusinen...
Och vilken skön dag, allting skedde på barnens villkor, ingen stress, inga grinigheter...
Fick egen tid att lägga mig i solariet, tog med en hundring och berättade för grabbarna att allt jag ville ha var en slät kopp kaffe,
och resten fick de slösa bort på vad de ville, och så blev det, inga moraliska förpliktelser där inte...
På vägen hem fick de välja vad de ville ha på en gigantisk familjepizza, vilket vi hann att klämma i oss precis innan melodifestivalen.
Sedan i soffan hejade vi på våra tre egna favoriter, ingen av dem vann, men vi hade skoj under tiden...
Därefter tittade vi på en "grabbig" film, Jackass den senaste rulle, och vi skrattade och ömsom hulkade.

Just i detta då, så for tankarna igenom mig, har jag kontrollen över mitt liv, mår jag bra just nu...?
Och det kände jag, jag hade en bra och mysig kontakt mellan mig och grabbarna, och en välbehaglig rysning gick igenom min kropp...
Att för stunden upptäcka att jag har ett bra liv, och att jag ska lägga denna händelse på hyllan för goda minnen..
Åldern har ingen betydelse, inte min pappagestaltning heller, utan vi bara fanns där för varandra...

Och så tänkte jag på det jag skrev här på tråden strax innan, vad skulle ha hänt om jag valde att dricka alkohol...?
Jo jag skulle ha försvunnit in i mitt inre med mitt rus, och även rent fysiskt inte vara i deras närvaro..
Önskat mig bort ifrån den tillvaron jag hade, och tänkt vilken j*vla looser jag hade varit i detta barnvaktande...!!!

Så jag har upptäckt en annan sak med mitt nyktra leverne...jag måste börja acceptera mitt "tråkiga" liv...
Och få finnas i mitt detta nu, och lära mig trivas med det, men det är väl sådana saker man får ta tag i igen,
eftersom det verkar som om man "hade glömt bort" sitt egna gamla liv man hade innan man började dricka..

Där kanske det ligger en ännu större utmaning med att förbli och hålla fast vid sitt egna löfte...
Detta är mitt nuvarande liv, och det finns ingen, absolut ingen...reträtt till det gamla alkohliserade livet kvar längre...
En skön känsla i sig självt, ja ni vet ju hur det skulle te' sig, det är bara att läsa mitt förra inlägg...

Och jag trivs med att leva i nu'et och i verkligheten, och avsaknaden av bitter ånger har jag ingen längtan till heller...

Därför trivs jag med en nykter lördagskväll...

/Berra