Senaste kommentarerna i forumet

Så har jag äntligen tagit årets första dopp i havet, tjoho!? Min svåger var nyfiken på hur det gick med mitt alkoholstopp. Han var nämligen sugen på att testa att inte dricka under en längre period för han har tyckt sig märka att han blir så risig i magen av alkohol. Jag sa bara som är att sedan jag slutade att dricka så är min mage i toppform. Sedan pratade vi ( min morsa och frugan var också närvarande) om varför jag har slutat och hur bra jag mår nu. Känns som vanligt numera helt naturligt och avslappnat att prata om det.
Jag rekommenderar er som är tveksamma och rädda för att prata om varför ni har slutat att dricka att göra det. Prata! det är inget att oroa sig för, tvärtom, man blir ännu starkare och stoltare.

Frugan är dock snäll och drar inte upp en massa onödiga skräckhistorier, vilket känns skönt.
Där går min gräns i nuläget.?

Jag älskar verkligen att vara nykter!?. Ha en toppenfin kväll!
Kram

Jag håller med föregående talare om att dina kommentarer aldrig varit otrevliga på något sätt. Bra inlägg om mejla alla-problematiken, Se klart. Jag tycker att det är bra att olika perspektiv möts, och jag tycker också att det är värdefullt att ibland bli ifrågasatt. Sen är det ju många personer här inne som mår dåligt på olika sätt, och kan reagera på en kommentar på ett sätt man inte kunnat förutse, hur försiktigt man än formulerar sig, och det kan vi nog inte undvika om vi samtidigt vill kunna hjälpa varandra här på forumet. Det är ju inte bara medhåll som hjälper en vidare..

Tack andrahalvlek,

Om jag får godkännande av alkolås så kanske jag kan ha ett nytt körkort med villkoret alkolås under två år och skulle kunna få det i slutet på september. Ja, jag är beroende av bil då barnen har aktiviteter och matcher som de behöver skjuts till, så att vara utan körkort i två år skulle hindra mig som vårdnadshavare att se till att barnen får det de behöver för att må bra.

Jag hoppas att energin snart är tillbaka på en högre nivå än nu så att jag kan ta tag i allt som behöver fixas med huset.

Idag kom en man som jobbar i samma hus fram och sa "jag tycker att jag känner igen dig". Jag fick såklart panik (hur full har han sett mig? Var jag ett as? Hur mycket har jag gjort bort mig?) och lyckades knappt stappla fram ett samtal. Först på vägen hem slog det mig att det där kanske är ett rätt vanligt sätt att inleda ett samtal med nån man inte känner. Idag på jobbet var det kanske bara nån som tyckte att jag var lite söt. Nån som vet om alkis-paranojjan kommer sitta i för alltid, eller om man faktiskt en vacker dag kommer kunna se sig själv som en helt vanlig person mottaglig för normala konversationer?
I övrigt flyter livet på ganska bra. Jag lär mig hantera stress och framtidspanik. Jag är tacksam över vad ensamheten den här våren har gett mig. Min kärlek delar mitt liv på lagom avstånd.
P&K

Nu har jag nästan gjort alla måsten för dagen. Har varit på stan och handlat mat och onyttigheter. Det blev inte så mycket onyttigheter men mer än den senaste månaden i alla fall. Det blir ingen viktminskning denna vecka men o andra sidan så är nykterheten viktigare. Lyckades att inte besöka systemet när jag var på stan, blir nästan lite stolt att jag klarade det. Trodde det knappt själv, i dag var det svårt. Svårare än både dag 2,3,4 och 5 (och alla andra också). Men jag har bunkrat upp med vindruvor, proteinglass, 1hg godis, lite av mina favoritchips och Melleruds A-fria öl. Så jag ska partaja och mysa ändå.

Om nu klockan bara kunde bli 18 då systemet stänger i denna håla så vore dagen räddad. Känner alltid att axlarna åker ned lite efter 18 på vardagarna och 15 på lördagen. Tänker alltid - nu kan jag inte även om jag skulle vilja. Och det är så skön känsla, jag har inget val liksom.

Det känns lite bättre nu också när jag känner efter. Detta blir en bra fredag :)

Den värsta perioden vad det gäller nykterheten har du bakom dig, och energin kommer att visa sig snart. Plötsligt är du igång och städar vinden eller förråden ?

Kan du få tillbaka körkortet tidigare om du installerar alkolås? Är det katastrof för dig att vara utan?

Usch vad ovant det skulle vara utan bil och körkort för mig. Ingen katastrof, jag hade anpassat mig, men otroligt ovant efter drygt 30 år som bilkörare.

Kram ?

Nä, dricka hjälper inte jävla skit mot någonting ? Och det är skönt att du har den insikten levande inför dig.

Jag får sannolikt också en tuff höst. Hade en tuff vår på jobbet, men har återhämtat mig väldigt bra på semestern så mina förutsättningar är mycket bättre än dina förutsättningar inför hösten ?

Vad jag skulle säga är att det enda som hjälper mig i det läget är att tänka: ”Vad kan jag påverka?” Sen lägger jag huvudsaken av min energi på det jag kan påverka, och låter resten skvalpa på bäst det kan vid sidan om.

Jag har också stångat mig blodig över urkassa förutsättningar, oförnuftiga besparingar, kassa beslut som någon chef tagit. Till vilken nytta? Vem äger problemet?

Tänk inte för stort om jobbet heller, ta en dag i taget och se till att få viktig återhämtning varje dag!

Kram ?

Jag tänker att du har insikter som går utanför de flestas.
Och obalansen mellan begär och duktig flicka känner jag igen, inte kanske just när det kommer till alkoholen men till andra delar av livet och relationer.
Ibland har jag tänkt att jag har en maska lös i min inte stickning som då och då hoppat sönder mina sandslott. Jobbigt är det.
Ibland behandlar jag mig själv som ett barn, när det kommer till motivation. Supersträng förälder som inte lyssnar på det örat/något enda öra.
Men förstår väl din längtan efter avkoppling och att få lyfta lite från marken. Hoppas lite chips, godis och den a-fria ölen gör jobbet hyfsat iallafall. ☀️

Vad kul att du är på banan igen???
Jag tog en paus ett tag men jag har saknat dig och många andra härinne på forumet.
Härligt att läsa om att du fixat nykterheten såpass bra.
Vi får kämpa och stötta varandra då är det lättare.
Jag gör en omstart nu för jag mår bäst att avstå helt även om oron gnager hårt till och från.
Men nu denna vecka blev en tung sten "färdigburen" så nu kommer det bli lite lättare?

Som jag minns dig från i vintras så var du en nätt liten människa så vart kom den övervikten ifrån?
10 kg dessutom..? men du känner din kropp bäst och vet vad den mår bra av. Viktväktarna är väl ett bra stöd hursomhelst.
Lycka till ??
Kram???

Ja du kära vän, livet är tufft och nu detta året som verkligen testat alla människors ork och tålamod..

Fastnade i ditt sista stycke om alkoholsuget, undrar också om varför man ibland klarar det och ibland inte.
Fantastiskt bra att du inte gett efter trots alla motgångar ??
Men hälsan är det viktigaste och jag håller alla tummar för att du ska bli helt återställd!??
Och att hösten blir någorlunda hyfsad trots allt...
Kram ???

Nu har jag varit i andra lägenheten och renoverat med mina päron, åkte dit tidigt i morse så därför jag är hemma redan nu. Är helt slut i kroppen, vilket ät skönt. Har tvättid snart så måste fixa med det också, och måste åka och handla.

Hade ju en tanke att jag kunde bo hon mina päron i helgen men de ska åka bort så det blir inget med det. Har haft sånt sug i dag, alltså inte sug som man har i början men sug som i besatthet. Besattheten har slagit rot och tar bara över. Jag vet att det är en dum idé, inget gott kommer med att dricka, jag kommer inte kunna kontrollera det, det kommer bara bli värre... men ändå så gör hjärnan planer och suktar efter den där avslappnande känslan, den där halvtimman av total mysighet när jag får ta min öl och äta mina chips.

Usch, fy och nej. Jag vill inte, fast samtidigt vill jag. Hade det inte varit för detta forumet så hade jag druckit i dag - utan tvekan. Det är så sorgligt men att vara nykter för mig själv räcker inte, har så dålig självkänsla att jag innerst inne inte tycker att jag förtjänar det goda med nykterheten. Men som den duktiga flickan jag är så håller jag mig just nu nykter för jag sagt det här, för att det är det vuxna beslutet. Ibland gör jag det ju för mig själv också såklart, men just nu så bryr jag mig inte om mig själv. Problemet är att jag kan inte göra denna nyktra grej för andra, utan för mig själv i längden. Det måste bara ge sig.

Ska försöka tänka ut en kompromiss till min besatthet. A-fria öl står högst upp på listan, sen kanske det ändå blir lite chips eller en liten påse smågodis, för att stilla något slags begär ändå.

Jag fixar detta! A är bara en illusion, inte slänger jag bort 50 dagar bara sådär. Snart kommer dagliga rutinerna igång och då kommer allt bli så mycket lättare, loven är jobbigast.

Så men en klump i halsen så väljer jag att inte dricka i dag, istället ska jag gå tillbaka och läsa gamla inlägg i min egen tråd från förra året i det vidare livet.

Hör ju ihop..Inte så mycket sol så du lessnar Andrahalvlek?..Så är det ju FinaLisa, att alkoholen tar tag i oss, och vi måste själva bryta oss loss från den..Med olika hjälpmedel kan det gå fint, Forumet har varit mitt bästa redskap..Tråkigheterna på jobbet var ett sorgebesked..Så nu efter semestern blir det nystart..?..Jag tror det blir bra, är ju född optimist..???..Vi hjälper och stöttar på Forumet, det är ju det som är det härliga här, så jag stöttar dig absolut FinaLisa..?......Ska till Smögen också i sommar, det blir mysigt..Kräftor, havet och jag..?..Till helgen får jag lite egentid..Då ska jag bara vara, och se ”En del av mitt hjärta” (ingen film sonen vill se?..) och äta gott ensam..Väääldigt längesen jag sov själv i huset. Lyssnat lite på alkispodden, jättebra och intressant..Då kan man fixa och dona samtidigt..?..Kram..??

Vaknade och kände mig lite piggare, dock inte på topp. Hmm funderade igår på hur lång tid det tar för energin att komma tillbaka och även om ångesten finns där så har jag ändå mer energi. Har gjort det sista klart på jobbet och har nu två veckor ledigt. Fick igår papper från transportstyrelsen, körkortet indraget 2 år, kommer att ansöka om alkolås och hoppas det går bra.
Ha en bra helg alla som kämpar på.

På måndag är det dags att återvända till jobbet. Det här årets semester har verkligen varit skit rakt igenom. resan vi sett fram emot och förberett oss för i två år ställdes in. Vi har fått koncentrera oss på återhämtning från corona, och är fortfarande inte helt återställda. Hur nu ens det är möjligt. Äldsta barnet, som jag smittade med corona, fick inte delta i studenten och så fick hen sparken från sitt timvikariat eftersom hen blev långvarigt sjuk. Den där ekonomiskt tärande situationen som vi såg ljuset i tunneln på efter sex års stretande... Ja det sket sig också pga corona. Vi är tillbaka på ruta ett. När jag kommer tillbaka till jobbet väntar en hösttermin med stora förändringar i organisationen. Ingen vet riktigt hur det kommer att se ut, eller hur verksamheten kommer att fungera efter förändringarna. Men de är omfattande, och nödvändiga pga ekonomiska orsaker. Större krav, mindre resurser. Kanske görbart tack vare hur vi omorganiserat oss, men det känns rätt omöjligt. Och så smittorisken på det. Summa summarum... Jag har inte kunnat slappna av på hela semestern. Är spänd som en fiolsträng och nacken plågar livet ur mig.

Här på forumet ställdes frågan vad som triggar vårt alkoholsug... För mig är det just detta, att bli överväldigad av oro och ovisshet på många olika plan samtidigt. Att inte kunna slappna av och nå någon återhämtningsfas. Oavsett hur man kämpar och klöser sig framåt i tillvaron så tar eländet liksom aldrig slut. Nästa käftsmäll kommer innan huvudet slutat ringa av den förra. Det ligger nära till hands emellanåt att bara lägga sig platt och ge upp. Supa skallen i bitar. What Will be Will be. Men jag gör inte det. Varför vet jag inte. Kanske för att jag en gång för alla har genomskådat alkoholdjävulen och verkligen insett på djupet av mitt medvetande att inget blir mindre stressande eller smärtsamt av att domna bort med en flaska vin för en kväll. Eller så kanske jag helt enkelt är så apatisk att jag inte ens ids söka lindring där längre. Det finns ingen lindring. Det är detta som är livet. Med skarpa kanter och allt.

Det lunkar på, har ff semester o känner en enorm trötthet. Sover väldigt mycket. Börjar fundera på om antabus kan göra en trött??annars är det bra, jag tränade 2 dgr i rad och idag planerar vi att vandra. Det är skönt att röra på kroppen, men lite gnisslig känns den allt, efter lååång tid av stillasittande vindrickande.....andrahalvlek , nej det printer vanligt att distribuera antabus själv, även fast jag själv tjatat det till mig i omgångar. En sak är att levern kan bli påverkad o då har man ingen koll på det. Sedan kan man ju bara sluta utan krångel om och när man vill, för att återigen börja dricka. Meningen med antabus är att det ska ingå även en behandling/samtal som förhoppningsvis gör så att man vill fortsätta sin nykterhet och påbörjar den mentala läkningen, för att efter olika lång tid, kunna avsluta kuren och fortsätta av egen maskin. Det är som ett hjälpmedel när man som jag har många återfall i ryggsäcken. Nåväl jag tackar för inlägg i min tråd, alltid så mysigt med påhälsning ?nu ut i min läkande trädgård och jag tackar ödmjukast för en vidare nykterhet 24 h till. Kramiz Jullan

Det ska bli spännande att läsa hur ”pratet” med din bror utvecklar sig. Mitt prat med äldsta dottern, som är det enda prat jag har tagit hittills, tas i små portioner.

Senast vi promenerade ihop avslöjade jag lite mer om hur illa det varit. Berättade för henne hur annorlunda jag tänker nu jämfört med tidigare.

Borde din bror också fundera över sitt drickande kanske? Ibland kan ”en kompis” vara förtäckta ordalag åt både det ena och det andra hållet. Han kanske rentav ”fiskar” hos dig?

Kram ?

Bra att du har en hållbar plan! Du har genomfört rätt stora förändringar i ditt liv. En stor flytt är ett slags livskris. Mest stressande näst efter dödsfall och skilsmässa, tror jag det var. Det tar tid att landa i det nya. Om du är på autismspektrat tar det ännu mer tid och energi. Mycket mer. Försök vila i att orkeslösheten, initiativlösheten, sovandet och suktandet efter vinet är en del av anpassningsprocessen. Du kommer igenom och ut på andra sidan. Ha tålamod ❤️

Jag har listat massor av olika tips i min tråd, men här är det som betytt mest för mig:

? Boken ”Tänka klart” av Annie Grace.
? Ljudboken ”Skål ta mig fan” av Torbjörn Åberg.
? Craig Beck på Youtube.
? Alkispodden med Johan och Roger.

Upptäckte senast igår att ”This Naked Mind” med Annie Grace finns som podd, så nu har jag 300 avsnitt att lyssna på ?? På engelska, så jag får lite träning på det också!

Jag upptäckte också att ljudboken ”Stop Drinking Expert” av och med Craig Beck finns på Storytel. Craig Beck och Annie Grace är mina husgudar på den här nyktra resan ??

Kram ?

Det är en säkerhetslina om någon, för att ta sig förbi branta partier.
Att väldigt konkret tänka/lova sig, varje morgon att idag är jag nykter. Har betytt mycket för mig.
Kommer suget går det att tänka; nej jag dricker inte idag. men imorgon har jag inte lovat något om.
Nästa morgon är det enkelt med nytt nyktert löfte. Lycka till!

Har du argument och lästips som du vill dela av dig med tar jag dem gärna ☀️ Jag läste Allen Carr, äntligen full kontroll, vilket gav mig mycket och många bra argument?

Så glad för din skull att du har hittat din metod som fungerar?

Det är kul och intressant att höra olika perspektiv och tolkningar på begrepp och problem. Det som funkar är ju såklart det bästa.

Jag tycker gemenskapen kring AA verkar så fin och stärkande, men som sagt.. en del frågetecken runt omkring det hela?

?

Igår fick jag tankar om att min nykterhet inte får tas för givet.
Var ute med kollegor igår och tänkte på vägen hem att detta blivit vardag nu att jag inte dricker.
Men att jag måste påminna mig om hur det var då när jag drack vin.Jag vill inte tillbaka.

Tack vakna vacker,andra halvlek,misslyckad för era kommentarer här.
Pilla

Grattis till 2 veckor! Just långa promenader var min räddning i början. Man får frisk luft, lite motion, tiden rullar på och man har en massa saker att titta på som gör att man släpper tankarna på alkohol. Man rensar tankarna på ett bra sätt.

Bra kämpat! ?

Har märkt att jag på sista tiden, tre senaste dagarna, har behövt kämpa med ”en dag i taget ”.

Började nästan omärkligt med planering av en resa som jag ska göra. All planering, rolig som tråkig, verkar som någon slags utlösning av depressiva tankar hos mig. Huvudet blir liksom fullt och jag börjar slarva med mig själv och blir på allmänt sämre humör. Det är också PMS-tider vilket har varit de perioder jag brukar dricka mest tvångsmässigt, kanske är PMS det som fått bägaren att rinna över många gånger då mitt humör blir hetsigare. Detta är farligt!

Tänkte prova strategin med långa promenader dessa dagar för att se om jag kan förekomma ? attacker nu när jag är som svagast.

Ha en fin dag och sköt om er ❤️

Fuskade mig igenom ett basjympapass i går. Så svårt att sparka igång denna utmattade kropp. I dag känner jag mig som överkörd av en ångvält. Det får bli vila i dag. I morgon tänkte jag jympa tillsammans med flickan. Ett pass hon älskar!

Min hjärna har helt släppt detta med sug tycks det. Åtminstone för tillfället - vaksamheten släpper jag inte! Vinet tillhör liksom inte mig längre. Andra dricker men inte jag. Himla skönt!

Bestämde mig också för att hyra en bil nästa vecka för en liten roadtripp. Lobbar nu för att få med sonen. Tror det ska lyckas, men inte fått ett ja ännu... Behöver lite omväxling känner jag. Se något annat.

Dagen är lite gråmulen. Gör inte mig så himla mycket. Ljudbok och te gör min dag!

Kram!

Började med din tråd i min ikapp läsning?
Det var mysig läsning om lite av varje förutom att du i början nämnde om tråkigheter på jobbet...
Hoppas det kommer lösa sig, alltid svårt med jobbkonflikter.
Hursomhelst så verkar du vara nöjd med din semester, du har gjort lite av varje till och med varit din egen hantverkare??
Bra jobbat!
Skönt att du slipper allt sug från alkoholen, det låter så fridfullt och härligt när du beskriver din vardag.
Själv har jag nu inlett en omstart och behöver ha forumet att hålla tag i. Det är en fantastisk bra hjälp att både läsa och skriva härinne.
Har ju fått så mycket pepp av både gamla och nya forumvänner tidigare. Hoppas få det nu också...

Ha en riktigt fin helg miss lyckad!☀️?????
Kram ?