Senaste kommentarerna i forumet

Så skönt läsa att du varit och kollat upp dig och de kommer tillbaka om proverna visar på något som behöver hanteras.

Hm, ja den frustrationen går ju förstå - att inte kunna sälja för den inte blir säljklar... :-/

Jag ska kämpa! Trots att jag varit så ledsen idag så har jag ändå aldrig haft så stor tilltro att klara detta som jag har nu. Det känns skönt att ha sökt hjälp och känner mig mindre ensam i och med detta.

En dag i taget känns lättare så här på semestern för mig. Så det är nog bra om jag får rutin på att skriva här, gå på möten och få samtalsstöd innan jobbet drar igång igen.

Har nu varit hos VC, tagit EKG, blodtryck o massa annat. Lågt blodtryck, annars är allt normalt. Ska dt i morgon igen och ta prover då jag hade tagit min medicin i dag.

Är fortfarande jättetrött i kroppen, men skönt att ha varit där i vilket fall. De skulle se på proverna som ska tas i morgon och återkomma via brev. Om det inte var något speciellt så skulle jag vila i 2 veckor, det är säkert någon infektion i så fall. Jag skulle ju renovera nu i 2 veckor, det är vad jag tänkt på min semester - så det stressar mig jättemycket. Men får väl ta en dag i taget och bara vila. Känns dock aldrig som jag blir klar med renoveringen så jag kan sälja den där jädra lägenheten och bli av med den stressen. Borde bara ha sålt den i dåligt skick istället och blivit av med det.

Ligger och vilar nu, har ätit lite väl mycket mörk choklad men har inte svullat i alla fall. :)

Jag tror många här känner samma sak som du. Kämpa på även om vägen är krånglig. vi sitter många i den där båten!

Jag fick inspirationen av att dra iväg när jag läste om dig och ditt kaffe ?, men jag kanske ska läsa igenom gudieböckerna och kartorna innan jag drar någonstans längre... En lärdom.

Sen är ju dagen inte slut än och dessutom förstör jag den inte med A heller :-)

Oj, vilka lyxställen det är, eller kanske bara dyra vägkrogar. 300 kr för en enda varmrätt. Nej då får man nog leva på glass o hullet en stund...

Kram ?

Ärligheten går igen på alla områden. Och allt blir så mycket bättre om man är ärlig mot sig själv och andra.

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Sällan blir det som man tänkt sig faktiskt. Men det blir som det blir och går som det går.

Själv har jag värsta oflytet med att hitta bra matställen ? Pizza och kebab vill jag inte ha, inte heller betala 300 kr för en varmrätt. ”Jag tar en glass nu, snart hittar jag nog perfekta matstället”. Trött på glass nu ?

Kram ?

Det går inte alltid att göra saker hur spontant som helst, idag tänkte jag, men varför inte bara trycka in saker i bilen (mat, tält, kajak - uppe på taket), sen ge mig iväg vart helst. För det första hade jag inget mål, vilket gjorde att jag såg ut ett naturreservat jag kunde ta en lång skogspromenad på, och tänkte jag kunde planera därifrån. Vädret blev sämre och sämre, och när regnet kom på eftermiddagen och jag inte hittat det jag sökte efter. Vad vet jag inte för jag hade inte planerat, så gav jag upp. Eller, jag blev inte så extremt besviken egentligen, jag hade fått sitta i bilen massa timmar, lyssna på podcasts, radion, se natur, fika, vara ute på en rejäl lång promenad.

Jag stannade t.o.m av på en campingplats för att se om det kunde vara trevligt tälta, men sitta där, med ett tält och massa husvagnar. En hel kväll bland okända?? Hmm nej, kanske kunde hyrt en stuga. Fast det jag drömde om hitta var ju en sjö någonstans där jag kunde slå upp tältet och bara vara själv en kväll. Måste googla o titta på kartor, för sådana ställen ser man nog inte alltid från asfaltsvägen ☺️

Huvudet tungt, lite huvudvärk efter dagen, och det viskar ju en röst om vad som krävs för att få huvudet glatt o uppåt igen. Men nej. nej. Inget sånt.

Sitter hemma igen, och lagar mat, och om vinden mojnar framåt kvällen så hittar jag kanske på något, lite enklare.

Ska planera nästa gång så jag inte bara åker mil efter mil utan att hitta några fina ställen att stanna på.

På väg hem ältade jag, men tänk om en granne kommer och frågar vad jag gjort? Beslöt mig att isåfall säga exakt vad det är, för att inte hålla uppe skenet. ”Jamen, jag gjorde det o det o det, o det var fantastiskt”. Ni anar inte hur mycket jag nog har styrts, och styrs av andras omdömen om mig, jag vill ju så gärna duga.....

Allt är nog egentligen en skitsak, det finns värre saker som kan hända än detta, dock är det nog en bild av hur jag ibland fungerar. Vill mycket - ibland går det inte. Men framförallt, så rädd för folks omdömen.

Och tack för att du ger mig styrka. Hur såg det ut för dig innan din nykterhet? Inte för att snoka men ditt sätt att skriva gör att jag känner ngt, jag vet inte, ngn form av samhörighet och jag tar gärna del av det du vill berätta?

Som du vet så tycker jag att du är jättestark och målinriktad..När jag läser dina inlägg, så påminns jag av mina egna erfarenheter..Jag ser och hör att du växer och blir mer och mer fri från X..Jag skulle nog lämnat mitt förhållande för en massa år sedan, men så blev det inte..Nu är jag starkare och blir mer beslutsam med det mesta med tiden..Har några gånger känt mig liten, ensam och svag..Men ju mer jag klarat av desto starkare blir man..Vet att du kommer bli det med..Stor Varm Solskenskram från Norge..❤️

Jag tänkte gå dit med ett öppet sinne. Just nu känns det väldigt rätt för mig att åka dit, jag måste göra något annorlunda denna gång eftersom det känns annorlunda denna gång.

Jag vet ju att jag landat på botten. Sån här tomhet, frid och ledsenhet har jag inte känt förr när jag bestämt mig. Jag säger till mig själv: ”jaha, varför har jag kämpat emot så länge trots att jag visste vart det bar iväg” allt är bara lugnt och tyst i huvudet och jag har gråtit massor idag.

AmandaL, jag återkommer med mina känslor efter i morgon kväll ❤️

Fint och vilken instinkt du redan besitter! Det här är din transportsträcka till om ett år idag när du ska vara stolt över den du är! Och det kommer att gå fortare än så, jag känner din styrka och potential, du tänker helt rätt, jag brinner för mental och psykiskhälsa eftersom jag själv varit på botten men tagit mig upp! Du utvecklas. Jag önskar dig det liv utan ångest som jag vet att du kan uppnå och förtjänar, du är på rätt väg som insett var problemet kommer ifrån ??

Och hålla mig fast i det. Jag ska tänka att det går över. Om ett år idag ska jag se tillbaka på idag och tänka "bra gjort tjejen". Jag ska fixa det. Det som inte dödar härdar, och jag kommer inte att dö av detta(även om det kan kännas så). Kram

Jag har haft det på samma sätt så lite på mig och mina ord, du kan komma ut ur din ångest, det handlar i första hand för mig om att jag helt lagt av med alkoholen. Jag har ätit ångestdämpande medicin tidigare och druckit samtidigt, en mycket ond cirkel. Idag är jag som sagt helt nykter och medicinfri, alkoholen har försvunnit ur mitt liv och tagit ångesten med sig när den gick. Du kan bli ångest fri, börja med att säga hejdå till det som orsakar din ångest, alkoholen, så ska du se att med tiden kommer du att känna lycka och glädje över dig själv, du blir stolt istället för ledsen! Jag ser fram emot att få följa dig när du upplever hur ångesten avtar! Jag vet att den kommer försvinna, håll bara ut och tillåt att det blir jobbigt nu i början för det blir bättre sen ?

Och tack så mycket för din kommentar. Den gav mig styrka, även om jag känner att jag inte förtjänar lindring. Samtidigt vet jag att det jag gör just nu är patetiskt, vältrar mig i olycka och skam för att få bekräftat att jag inte är värd mer. Samtidigt har jag faktiskt inte gjort ngt som inte går att reparera,ingen har dött pga mig men ångesten får mig att tänka att det inte finns någon värre än mig. Tack för ditt svar som ger hopp. Kram

Hej dagsattförändrasig och jätte välkommen hit! Här är vi många som bestämd oss för att ändra sina alkoholvanor. Jag är nykter i 46 dagar idag! Med tiden släpper ångesten, den blir lättare och lättare för varje dag som du håller dig nykter. Dina värsta pinsamheter bleknar med varje dag som du för uppleva hur det är att bara ta hand om dig själv i ditt nyktra liv, så har det iaf varit för mig och jag har haft dödsångest dagen efter. Idag ”endast” 46 dagar in i min nykterhet mår jag bra, är stolt över mig själv och ångest samt oro har lagt sig. Håll ut, det är riktigt jobbigt i början när man försöker förändra sig, ångesten blir stor och skammen väller över en, låt den komma för att sedan få uppleva ett liv utan ångest och alkohol! Jag tror på dig, fortsätt att vara här, skriv och inspireras av oss andra som gått några steg före dig, vi finns här som stöd och pepp! Igen välkommen hit ?

Hej. Helt ny här. Dricker inte ofta men när jag gör det dricker jag nästan alltid för mycket. Blir en person jag inte står ut med då dagen efter när alkoholen går ur. Ångesten är fruktansvärd. Har bestämt mig för att helt sluta dricka. Inte oroad över att jag inte ska klara det. Men hur kommer man över vad man gjort ? Hur kommer man över ångesten, kan man förlåta sig själv? Hamnar i sånt självförakt att jag skulle typ.. jag vet inte, gå ut offentligt och blotta mig helt så att alla får tala om hur värdelös jag är och så kanske jag på så vis kan sona. Jag vet inte. Kändes mest skönt att skriva lite...

Här kommer ett litet inlägg från en alkis! AA-möten för mig har i 95% av fallen varit positiva! Men det är nog upp till en själv hur man vill ha det. Jag har fallit så många gånger att jag undrar om det är fel på mig. Men det finns de som varit nyktra många år på AA-möten och som föll många gånger i början. Jag har som längst 20 månader.

Risken är väl att man blir besviken på sig och faller av den anledningen när man väl fallit första gången.

Jag vill dock säga att det är stor skillnad mellan olika grupper på AA. Men alla är väldigt fantastiska människor och det är skönt att vara i en miljö där folk förstår. De som inte är alkoholister förstår ju inte vad det är.

Ta hand om dig och kämpa på!

Hoppas du får en jätteskön semester.
Kram

Jag har varit på aa-möten, vet inte om det var slutet eller öppet, slutet tror jag, det var bara alkoholister där och inga anhöriga. Det passade mig bra då det kändes tryggare att prata om mig själv i den miljön med andra likasinnade. Det var många år sedan nu jag var där, kanske borde man gå nu igen! Berätta gärna hur det kändes efter morgondagen ???

Heja dig! Skönt att höra att du mår så bra ?? jag tuggar på med mina dagar med o det känns bättre o bättre ? snart två månader (med ett litet minus på en kväll) men det räknas knappt ☀️ Den lugnaste härligaste semestern här med! Inte ofta tankarna kommer men ibland - men för varje gång man ”haft en liten plan” men inte gett efter för den delen av hjärnan känns det bättre o bättre o planerna blir färre o färre ? det är bra!! Planer har man men man lägger dom på annat som vad man ska hitta på på semestern vad man ska äta o annat kul!! Livet blir så mycket enklare!! Ha en fortsatt härlig semester!! Kram kram ?? ☀️????⛱

Ja, skönt att gå på ett första möte med bara kvinnor i alla fall. Är ju så skör nu så syrebrist är inte så bra ☺️

Ringde och frågade, är bara att dyka upp även på slutet möte. Slutna möten är till för de som vill förändra sitt drickande. Öppna möten är till för även andra som är mer nyfikna på vad AA är.

Ska dit i morgon kväll, så avger rapport på mina upplevelser sedan ❤️

Jag har aldrig varit på AA-möte så det ska bli spännande att höra om dina upplevelser.

Jag tror att de har ”öppna möten” dit alla får gå. Det brukar framgå av möteslistan. När du väl presenterat dig och blivit en del av gemenskapen har de även mer interna möten.

Extra bra med en grupp bara för kvinnor. Män har en tendens att ta sådan plats att det knappt blir något syre kvar i rummet ?

Kram ?

Nu far vi på semester, ska försöka hålla i att läsa o skriva här inne. Fina är ni alla medresenärer. Kram

Jag har efter att ha lyssnat på boken (skål ta mig fan) bestämt mig för att gå på AA-möte. De har kvinnomöten på orten där jag bor, vilket känns väldigt skönt.

Hur gör man? Är det bara att gå dit?

Tack ❤️

Jag känner igen mig katsingen, i det du skriver. Jag har också både pratat lugnt, gråtit, skrikit och förklarat. Försökt så mycket. Men inget har fungerat.

Tack för tipset andrahalvlek. Jag inser att jag kanske måste börja jobba med mig själv en del. Tack och lov har själva isärflyttandet gjort jättemycket nytta även om jag har lång väg kvar.

Tack Adde. Jag ska försöka så gott jag kan att släppa. Men herregud vad det är svårt ? Så sjukt svårt.

Vi är i alla fall sams och har bestämt att vi ska vara vänner. Och jag ska försöka att inte försöka tolka vad han egentligen menar med allt och ingenting.

Inatt hade mina barn nattgäster. Och imorse kände jag ett sting av irritation över en dålig natts sömn och över att de kom i säng så sent osv. Men så satte jag mig i soffan med en kopp kaffe nu och kom på hur det var förut. Då kunde barn knappt sova över här för jag var så rädd att mannen skulle dricka och komma hem full mitt i natten. Jag längtade så otroligt mycket till att kunna säga ja till sånt när som helst. Jag kände mig också väldigt stressad kring det för då för ett år sedan visste jag ju inte att vi skulle skiljas än. Jag såg flera år framför mig av risker. Risk för att barnens kompisar skulle möta deras pappa full på natten. Risk för att barnens kompisar skulle känna sig otrygga i vårt hem. Risk för att barnen skulle börja må dåligt osv. Risk för att mina barn aldrig skulle kunna leva normalt och öppet.

Men nu har jag blivit så van vid att slippa det där att jag till och med kan unna mig att vara lite irriterad över röran med nattgäster istället.

Jag har insett också att det inte spelar sån stor roll om mannen erkänner sitt missbruk eller inte. Jag upplever att jag har levt i många år med en aktiv alkoholist och hans drickande har förstört för hela familjen. Han ser det inte så men det behövs inte för min egen del. Det är så lätt att tro att man överdrivit allt, särskilt när den andra inte erkänner sitt problem. Men jag har bestämt att det inte ändrar på nåt. Jag vet exakt hur vi levde och hur oerhört dåligt vi mådde pga hans drickande. Såklart hoppas jag att han ska komma till insikt. Men om han inte gör det så betyder det inte att jag har tänkt och känt fel.

Kramar till er alla ❤️