Senaste kommentarerna i forumet

Sonens slutord fick jag ont i magen av, av igenkänning från min barndom.

Kram ?

Fyra veckor i sträck är minst två veckor för mycket ? Varannan vecka är ännu bättre om man ska lyckas hushålla med sin energi.

Du kämpar på så bra, och nu med vikten dessutom! Det ska jag också ta tag i. Till hösten. Trots min ålder lever jag fortfarande efter läsår, till hösten är det nystart.

Nu försöker jag istället få till så mycket vila och roligheter som möjligt mellan schemalagda aktiviteter med min yngsta dotter.

Kram ?

Precis så tänker jag också.
Att det kan vara lätt att gå i fällan just bara för att min enda dag av ånger är dagen efter när jag är bakfull.
Att identifiera vilka svagheter man har är nog en viktig nyckel.
Just nu känner jag mig väldigt stark, men det kommer svagare dagar och då måste tanken på VARFÖR jag är nykter komma snabbt och automatiskt + att jag behöver minnas mina svagheter.

Känner igen mig.
Värsta perioden är när man vet att man inte skall dricka mer men ändå gör det. Man försöker dricka mindre eller inte alls, ändå är man där på systemet och dricker. Minns jag var lättad just då, beslut att dricka då var ju taget.
Men jag kom ju dit till slut att jag hade druckit typ 9 dagar på raken. Drack fast jag inte ville ha, det gav inte den effekt jag var ute efter så jag insåg att jag var på väg djupare in i beroendet och då tog jag det beslutet jag håller hårt i nu.
Jag vet att jag inte kan dricka. Det går åt pipsvängen. Kort och gott.

Som alla andra önskar jag att jag slutat tidigare. Hoppas du gör det, man mår så mycket bättre. Heja dig!
Kram??⚘?

Andrahalvlek och miss lyckad ♥️♥️ hjärtan till er.

Verkligen Andrahalvlek... Han vill ha kakan och äta den. Och än så länge har han det också. Formen på vår relation är ofta upp till honom känns det som. Jag sitter fast.

Men ju fler dagar det går mellan att vi ses desto mer hinner jag bygga upp en inre motståndskraft. Det kanske tar tid att stå emot face to face men jag är på väg åt rätt håll i alla fall. När jag känner frustration över att inte komma vidare så hjälper det lite att tänka tillbaka i tiden. Då har jag ändå kommit ganska långt. För ett år sedan hade jag inte ens kommit fram till att vi behövde skiljas. På ungefär 10 månader har jag ändå lyckats driva igenom en skilsmässa och flyttat isär och jag vågar säga ifrån mer. Nu handlar det mycket om att vakna mentalt och att sätta gränser men det tar tid att ändra på hela sitt beteende. Jag har ju dansat efter hans pipa i många år.

Jag uppskattar verkligen att vi har flyttat isär i alla fall. Jag har skapat rutiner som funkar så bra för mig och barnen. Vi mår bättre alla tre.

Det är en ganska otrolig sak just detta med barnen. De pratar aldrig om ifall jag och deras pappa ska bo ihop igen. De uttrycker ingen saknad av livet vi hade förut. Min ena son tyckte ofta förut att det var stökigt här osv men nu säger han ofta att vi bor så fint. Att vi har det mysigt och att vi har sån bra baksida och sån fin framsida osv. Och så tänker jag tillbaka till förr... Det låg ju mer eller mindre alltid en bakis man och sov här förut. Det gjorde att jag knappt kunde dammsuga huset förrän på eftermiddagen. Så mycket förfall pga hans ovanor. Och så gjorde han inga hushållssysslor och jag var nära att bli utbränd.

Jag lyckas dölja för dem när jag själv mår dåligt och grubblar en del. Men ofta hjälper det att ta en långpromenad med hunden för att jag ska må bättre.

Lördagar har i många år varit nästan den värsta dagen på veckan för mig. Särskilt kvällar. För då har mannen varit ute och druckit och min ensamhet och utsatthet har varit så påtaglig. Det sitter fortfarande i. Igår kände jag mig ensam och så kom jag på att det var lördag.

Sedan kom tankar jag själv nästan känner är tabu. Men kanske tillåter jag dem komma eftersom vi är lagligt skilda snart (har inte fått bekräftelse på det än men allt ska ju vara klart väldigt snart) och för att han sagt att han kan träffa en ny. Men i alla fall så börjar jag sakna att vara kär. Att vara i en kärleksfull relation med någon som vill vara med mig.

Tänker absolut inte träffa någon. Jag behöver läka och jag har barn som behöver mig heltid. Och jag är väldigt rädd för att hamna i en dålig relation igen. Plus att jag vill isåfall träffa en person som inte dricker men som gillar att vara ute, att träna och göra saker ihop. Ska jag träffa nån så vill jag ha en hälsosam och aktiv man.

Samtidigt ryser jag nästan av tanken på att ha en man igen för jag har så svårt att se framför mig att jag kommer lyckas träffa en nykterist. Och det är det absolut ända jag vill ha. Jag hatar bakis män. Det är det mest ofräscha som finns. Usch. Jag mår fysiskt dåligt av att tänka mig det ens.

I alla fall. Vill skriva ner detta bara för att kunna gå tillbaka sedan och se när och hur jag kommit till olika faser. Att jag ens kan tänka mig en ny relation nångång är ju liksom ett steg år nåt slags håll tänker jag mig. Att jag tillåter mig att tänka det ens. Att jag ens vill tänka det och att jag tycker att jag har rätt att tänka det känns ändå ganska sunt. Jag känner mig inte otrogen av att tänka det och då har ju mannens grepp om mig släppt några procent i alla fall.

Kram till er alla ♥️

För att jag har ännu en nykter helg med mig i ryggsäcken.
Har tänkt väldigt mycket på en sak jag läste som handlar om att beslutet att ta ett återfall ofta börjar långt innan själva återfallet.
Man tänker och gör saker som påminner om hur man tänkte förut, och att man måste lära sig att vara uppmärksam på signalerna.
Tror att det är viktigt för mig att stanna upp när jag börjar känna av stress och ångest....släppa alla krav och vara i nuet.
Har så lätt för att slå ner på mig själv så fort allt inte känns på topp.
Men den här helgen verkligen fantastisk på alla sätt och vis, har bara haft ett barn hemma i helgen...det har varit jättemysigt att få umgås med honom.
Vi har ätit mycket för mat och påbörjat ett projekt....sen idag kommer äldsta dottern hem, det ser jag fram emot.
Det nyktra livet ger så mycket på så många nivåer...skulle inte byta bort det för en kväll i dimman.

Min lilla fantastiska pratmakare och jag har nu umgåtts tre veckor i rad. En vecka kvar. Jag är faktiskt helt slut i huvudet. Denna ständiga uppmärksamhet som krävs. Att jag inte ens kan byta några ord med grannen utan att flickan står och drar i mig och vill att jag ska komma in till henne för att ge henne FULL uppmärksamhet igen. Jag känner mig hjärndöd och längtar så oerhört efter normala samtal med normala människor. Jag älskar henne från månen och tillbaka men har också egna behov. Tankar om vin har poppat upp men fortfarande inget sug. Vi siktar på en aktivitet utanför lägenheten varannan dag. Det tar så mycket energi att komma iväg någonstans att jag behöver en dags vila innan vi kan göra en ny aktivitet.

Jag har påbörjat projekt viktnedgång nu. Det kom till mig häromveckan bara. Jag är en människa som älskar mat, riktig mat. Och jag tycker om att laga den. Har inte bantat sedan jag hade anorexi i tonåren. Nu i nykterheten har hunger varit en trigger. Men, efter 6 månader har det som sagt hänt något på riktigt för mig. Varken flickans krav på min uppmärksamhet eller hunger triggar mig längre. Så jag kör på. 10 kilo ska bort. Har ingen våg så ingen aning om var jag startar. Följer heller inget program. Spegeln och magen får styra och det kommer att gå bra! Det är jag övertygad om. Det är sannerligen mycket svårare att bli nykter än att gå ner 10 kilo. Bara att surfa vidare på envisheten och önskan om att bli en hel människa som jag kan älska lika mycket som mina barn.

I dag har jag och flickan en planerad aktivitet. Hoppas på att hon slipper sedvanligt ångestanfall när taxin står på gatan.
Kram!

God morgon miss lyckad ❤️

Visst gör pandemin allt annorlunda. Jag är själv förvånad över hur mycket man faktiskt saknar simpla saker. En av de aktiviteter vi brukar göra allra mest på somrarna är inställd i år nästan och jag inser nu vad sorgligt det är att vara utan det man längtat efter ett helt år.

Brukar ditt ex ringa dig? Även nykter? Vad bra att du kunde vara rak mot honom. Men jag vet ju hur det känns... Det känns ju meningslöst att prata med någon som är berusad. Hittar man bra saker att säga så är det rätt bortkastat ändå eftersom att mottagaren inte är "med".

Hoppas du får en fin dag idag ❤️ vi är inte bakis i alla fall ?? kramar!

… och sorgligt. Jag skickar kärlek till dig idag och hoppas du får en fin söndag ❤️

Det är lätt att känna sig låg när man saknar sällskap... i alla fall känns det så för mig. Jag förstår dig till fullo! Går du i någon terapi eller har någon samtalskontakt? AA vet jag inget om, men det är säkert ett bra alternativ. Skriv lite här om du känner dig låg idag så har du i alla fall "online-sällskap".

Kram till dig <3

? trädgårdsarbetet finns ju kvar. Njut av dagen!

Skrev just detta i min tråd i morse?Och då blir min nästa tanke, hur i hela friden kunde man hälla i sig litervis med alkohol trots att man fattade innerst inne vad det gjorde med kropp och psyke? Ja, ja, det är en gåta värd att lösas, så småningom?

Kram

Är jobbig för många..Jag känner också mig lite ensammare än vanligt..Vi är ju sociala varelser, och behöver varandra..Jättebra att du funderar på AA..Sen får du se om det är något för dig, eller inte..Jättebra att träffa folk i samma situation, oavsett bekymmer..Kram??

Dagarna går och de flesta dagar går riktigt bra och jag känner mig harmonisk och njuter av det lilla enkla i livet. Sen kommer det någon dag då motivatione sjunker och a-hjärnan spökar. Jag funderar på aa för att få fler nyktra vänner och att jag börjar bli redo att börja jobba med mig själv på ett djupare plan. Det finns lite olika vägar att gå nu, som online möten. Jag behöver något mer nu, inte bara köra på "vita knogar".

Just nu är jag lite låg, men det beror nog mest på isoleringen...

Fasen vad gött det låter! ? Där fick du mig att skippa trädgårdsjobbet i dag och åka ut till havet idag! Fast västkusten då.

Ha-ha, de där vanetankarna att åka till systemet kommer jag ihåg.? De kan poppa upp ett bra tag, för mig 3 månader eller nått. Men de blir färre och färre och kortare och kortare. Dessutom är det ju helt ofarligt så länge man låter det stanna vid just en tanke.

Ha en bra dag!

Dag 18

Långt tillbaka innan jag på allvar började fastna och bosätta mig i A:s fantasivärld så var jag en extrem morgonmänniska, bästa tiden då var timmarna från 5-8 innan jobbet, inga krav, utan bara lugn och ro och massa tid att antingen bara vara, eller träna. Då hörde det inte till ovanligheten att jag hängde på gymlåset 6 på morgonen. Å andra sidan så brukade jag alltid sova vid 22-tiden. Vissa är ju nattugglor istället :) Jag har märkt att denna morgonpigghet har börjat komma tillbaka lite sakta, skönt. Det betyder nog att en del i min kropp o knopp börjar återgå till hur den ska fungera.

Jag kan nästan börja älska mitt nya/återfunna liv! Inte samma berg och dalbana som tidigare, utan mer små kullar av lycka, och kanske någon svacka här och där, men de är styrda av verkligheten inte av bedrövningsmedlet jag försökt lösa problemet med.

Igår var jag ute vid/på havet i stort sett hela dagen, bestämde mig att jag skulle paddla runt i sakta gemak och mest njuta. Så mycket småöar att se, stenar att köra på ?, fåglar att kika på ?, horisonten ? ?, molnen som tornade upp sig inåt landet ☁️, åskmuller ⛈, men jag hade strålande sol ☀️ och bara små stunder med lite moln?. Det kändes som jag skulle kunna stanna kvar där flera dagar. Det var såklart en del jobbiga mygg och bromsar ? när jag klev i land på en liten ö för att käka lunch ?. Roligt nog hade jag glömt ätverktyg ? så jag fick dricka uppvärmd soppa ur konservburken ? ?.... När jag så småningom bestämt mig för att ge mig av inåt land började jag vara ganska nöjd och mör i kroppen. Någon gång i sommar ska jag försöka övernatta på en av öarna, jag tror det skulle vara mysigt vakna upp och sitta och filosofera.

Väl hemma var jag behagligt nöjd över dagen, inga behov alls göra något mer, somnade till fladdrade bilder i huvudet av aktiviteten jag gjort tidigare under dagen.

Men såklart, det kom ju ett sting av kort ”panik” på eftermiddagen, där runt 13-14 tiden. ”Hjälp, jag måste skynda om om jag ska hinna till bolaget innan de stänger”, ”nä just, det ska jag ju inte göra”. Känslan försvann nästan lika fort som jag fick den, men det är inte för inte det är konstigt saker har gått på automatik. Även om jag velat låta bli i många år, så har sådana tankar som kommit och landat gjort nästan alla gånger att jag faktiskt fallit för den och valt att göra slag i sak för att belöna mig, döva mig, ha skoj en stund, eller fördriva tiden. Många ursäkter finns det inprogrammerade i nervbanorna, som behöver omprogrammeras.

Idag blir det nyktert, av tvång och vana. Bra med en dag som bolaget är stängt på, för många är det nog en frihet de inte inser de har.

Risken att trilla dit kommer nog finnas ett bra tag till, det är bara att acceptera, men jag ska fortsätta fylla på mitt liv med motvikter, och försöka hantera det liv jag fick att leva på ett bättre sätt än jag gjort på länge.

Känner jag mig ikväll..Barnens pappa ringde mig och var full..Han var pratig och glad..Jag sa som det var, att han får ringa nykter istället..Att han förmodligen ändå inget minns nästa dag..Jag sade till honom att hans bror, och hans barn saknar honom, och att det vore bra om han kunde träffa sina barn lite mer..Han försökte prata om gamla minnen, och annat fylleprat..Han sa att han var stolt över mig som varit nykter så länge! ” Ja, nu är det kanske inte din förtjänst sa jag..Hade jag stannat med dig hade jag varit lika full som du nu, sa jag till honom” Jag lessnade och avslutade samtalet..Det är Lördag idag, och många dricker..Tänker på dom som varit utan alkohol länge och börjar dricka igen.Det gäller att vara stark och på sin vakt, oavsett tid som nykter..Ringde till en väninna som jag vet knappt dricker alls..Skönt att prata med en nykter person, och som inte är sugen heller..Jag har mycket känslor som svallar just nu..Sorg, kärlek, lite ensamhet (sonen är här, men ingen vuxen), tristess..Jag måste hitta på någonting, en utflykt, eller en resa, så jag har något att se fram emot..Lite svårare med Corona-restriktioner..Men får komma på något..Kram..??..

Jag skrev till dig tidigare, men det inlägget måste ha försvunnit ut i cyberrymden. Jag skrev bara att du inte ska ha dåligt samvete, varken för alkohol eller för att du hinner med allt. Du är bra i alla fall! Jag skrev innan ditt inlägg om att du släppt det dåliga samvetet för den här gången- bra val!

Kram och hoppas du har en fin lördag!

Väldigt vanlig fälla. ”Det var så lätt att sluta dricka så jag är nog inte alkoholist. Jag kan nog dricka lite.”

Så kan man hålla på i flera år. Men alkoholism är en progressiv sjukdom och blir värre och värre efterhand.

Själv slutade jag när jag märkte att min tolerans hade ökat enormt mycket jämfört med tidigare, och jag fick minnesluckor nästan varje gång.

Var glad att du slipper suget! Allt blir så mycket enklare om man ”bara” behöver tänka på att ändra sina vanor och undvika första glaset.

Jag har också sluppit det överjävliga suget. Jag får tankar på alkohol ibland, men de kan jag lätt vifta bort.

Kram ?

Grattis till din första nyktra vecka mandragora! Här är vi många som också kämpar med att hålla oss nyktra så välkommen hit och jag hejar på dig på din nyktra resa ???

Fibblan, det är tråkigt att läsa att du mår så dåligt och har haft så mycket ångest. Du är ju medveten om hur du vill leva ditt liv i fortsättningen, och du kan, du är ju så stark. Vi är inte mer än människor! Idag har jag ätit en jätte stor skål med popcorn, en jätte påse med naturgodis, chips och två hamburgare! Alltså skulle inte jag leva nyttigt nu? Jo! Men vad gör det egentligen? Imorgon ska jag inte äta allt det där, idag behövde jag det. Men imorgon gör jag inte om samma som idag! Du klarar att börja om, en gång igår tog du ett beslut, en gång idag tar du något annat, välj ett beslut som får dig att vara lycklig och må bra, det är viktigast ???

Alla dessa återfall... Det sägs att det behövs 8 återfall för att bestämma sig. Tidigare försök att sluta har inte funkat mer än någon/några månader, sen inbillar man sig att man fixar att ta en pilsner eller ett par glas vin. Men icke, supandet är igång igen...

Nu är jag nykter sen en vecka tillbax, en vecka skickad från helvetet... Kan ha berott på att jag gick på hembränt ganska rejält förutom ölen?

Nåväl, jag ser ofta kritik mot benso och det är säkert med rätta många ggr. Dock har läkarvetenskapen förändrat sin syn på benso vid alkoholabstinens och ser det som ett förstahandsval idag.

Abstinens kan vara livshotande och man upprättar ett schema med nedtrappning under några dagar. Då finns ingen större risk för bensoberoende.

Jag vet inte vad jag skulle tagit mej till utan denna hjälp, det finns inget självändamål i att lida svårt.

Du är inte dålig, bara för att du tog ett mindre bra beslut - ett val som går emot det du föresatt dig.

Vet hur du kämpar både mot A-djävulen, men också för att uppnå din egen övertygelse - säkert ungefär samma...

Tänker ändå att du kommit långt. Även om du inte lyckats klippa banden helt tror jag att du är på rätt väg. Små vingliga (!) felsteg, men så länge de inte leder till ökad konsumtion är de nog just bara ett tillfälligt felsteg.

Slå inte på dig. Förstår din besvikelse - och ditt tankesätt... Men du, du är bra ändå. ? Jättebra. Tänk vad du åstadkommit sedan ditt första inlägg här. Massor.

Skönt om dig.

Kram kram

Lite klokare. Slå inte på dig själv det gör ingenting bättre.

Hur ska du göra nästa gång du känner och tänker så där?

Kram ?

Lite klokare. Slå inte på dig själv det gör ingenting bättre.

Hur ska du göra nästa gång du känner och tänker så där?

Kram ?